Jag, det är Agnes. Mitt namn är besläktat med ångest, fast det är inte den jag tror att ni ser. I min spegel är jag ganska lättsam och ibland så där ohyggligt glad att det nästan bubblar över, som när potatisen kokar över på spisen. Hettan bildar imma på glaset, det är svårt att se klart. I verkligheten springer jag så fort att ångesten inte kan riva mig på axeln, inte ens när den har långa klor. Kanske är de andra inte lika dumma som jag tror, där jag gnuggar fram min spegelbild med spretiga fingrar. Enligt min omvärld är min lättsamhet problematisk, den sträcker sig bara dit jag själv vill gå. Allt annat är små skygga hjärnspöken som tassar runt i mörkret och ställer till problem säger Ragnar, Ragnar som gifte sig med mig när jag var hungrig, hungrig och i jakt på ett bokkontrakt. Genom en bok skulle jag kunna leva, så mycket hade jag förstått. Barnen födde jag medan jag åt och skrev och det var alltid Ragnars uppgift att ta hand om dem. Han är tjugo år äldre än jag och det var han som ville ha dem. Vi bor i Djurgårdsstan, barnen har blivit tonåringar, Ragnar har pengar och makt och jag kör en gul Porsche från 1969. Jag ville alltid ha pengar, makt och en Porsche i knallig färg, barnen fick jag ju liksom på köpet och mina egna inkomster är alls inte försumbara. Att jag skulle få annat än det jag önskat mig hade aldrig ens föresvävat mig. Jag har letat och 9
090307 Forss Agnes.ORIG.indd 9
09-02-24 14.39.40