9789144106236

Svensklärarens påverkan och praktik På spaning efter konsten att undervisa

Bokens första del, Svensklärarens påverkan, fokuserar på de färdig­ heter som utgör svenskämnets centrala innehåll: tala, lyssna, läsa och skriva. Kärnan i svensklärarens yrkesidentitet – att stimulera elevernas språkutveckling och främja deras litteraturintresse och litteraturförståelse – kopplas till den klassiska retorikens tre medel för intellektuell och emotionell påverkan: Hur vinner man elevernas förtroende (ethos), hur får man dem att förstå undervisningens syfte och innehåll (logos), och hur får man dem engagerade, motiverade och aktiva (pathos)?

Andra delen, Svensklärarens praktik, diskuterar hur man förenar teori och praktik, ideal och verklighet, på grundval av beprövad erfarenhet och erkänd vetenskap. Med utgångspunkt i bl.a.

Aristoteles kunskapssyn och aktuell forskning analyseras både den ”verklighetschock” som blivande lärare ofta upplever och den värdefulla potential som finns i den ”tysta” kunskap som erfarna lärare äger.

Svensklärarens påverkan och praktik På spaning efter konsten att undervisa

| Svensklärarens påverkan och praktik

Vad utmärker en förstklassig svensklärare? Hur utvecklar man förhåll­ ningssätt, egenskaper och handlag som leder till professionalitet?

Dessa frågor är vägledande för vår ”spaning efter konsten att undervisa”.

Bo Renberg Ingemar Friberg

Bo Renberg, fil.mag. i svenska och historia, har tidigare skrivit böcker som Bra skrivet Väl talat. Handledning i skrivande och praktisk retorik (2 uppl. 2013), Språkets mirakel – om tänkande, tal och skrift (2006) samt Retorikanalys – en introduktion (2007). Ingemar Friberg, docent och biträdande professor i svenskämnets didaktik, har forskat kring modern skönlitteratur. Båda har mångårig erfarenhet som svensk­ lärare och lärarutbildare.

Svensklärarens påverkan och praktik vänder sig främst till svensk­ lärarstudenter och verksamma svensklärare i grundskolans senare år och på gymnasiet.

Art.nr 38898 ISBN 978-91-44-10623-6

www.studentlitteratur.se

978-91-44-10623-6_01_cover.indd 1

9 789144 106236

BO RENBERG INGEMAR FRIBERG

2015-01-26 12:24

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.

Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Studentlitteratur har både digital och traditionell bok­utgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 38898 ISBN 978-91-44-10623-6 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2015 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Francisco Ortega Omslagsbild och illustrationer: Bo Renberg Printed by Graficas Cems S.L., Spain 2015

978-91-44-10623-6_01_inlaga.indd 2

2015-01-27 14:43

INNEHÅLL

Förord 7 Inledning 9 Del 1 Svensklärarens påverkan

Bo Renberg 1 Ämnet, eleven och läraren 15

Humanistisk syn 15 Svenskämnets kärna 16 Eleven i centrum 17 Reflekterande praktiker 19 2 Svensklärarens dygder 23

En bra lärare 23 Retorikens dygder 25 Lärarens övertygelsemedel 31 3 Tala 61

Tänkande och språk 61 Tal och skrift 64 Elevens retorik 65 Konsten att lyssna 72 Den lyssnande läraren 73 © F ö rfa t t arna och S t ud e n t li t t e ra t ur

978-91-44-10623-6_01_inlaga.indd 3

3

2015-01-26 11:25

Innehåll

Kamratrespons 75 Retoriken i praktiken: ett argumenterande tal 77 Kamratrespons 85 4 Skriva 99

Kunskapssyn 99 Skrivprocessen 102 Från tanke till text 106 Feedback och kamratrespons 117 Problem i processen 127 Processen i praktiken 134 Skrivregler och språkriktighet 150 Grammatik 152 5 Läsa 155

Skönlitteratur i skolan 155 Litteratursamtal och litteraturanalys 161 Att läsa dikter 187 Att studera litteraturhistoria 209 6 På spaning efter konsten att undervisa 223

Konsten att undervisa 223 Läraren – ämnet – eleverna 224 ”Den fulländade svenskläraren” 229

4

978-91-44-10623-6_01_inlaga.indd 4

© F ö rfa t t arna och S t ud e n t li t t e ra t ur

2015-01-26 11:25

Innehåll

Del 2 Svensklärarens praktik

Ingemar Friberg 7 Kartan och terrängen 235

Teori och praktik 235 Klassrummets språkspel 237 Praktikens totalitet 240 Praktikens samtidighet 241 Praxis – kunskap genom erfarenhet 243 Yrkespraktikens dygd 246 8 Verklighetschocken 249

Ideal möter verklighet 249 Förklaringar till verklighetschocken 252 Lärares motivation 255 Lärares effektivitet 259 9 Praktiskt lärande 265

Från universitet till praxis 265 Phronesis – den praktiska kunskapen 270 Den praktiska kunskapens etik 275 Kunskapsformernas interaktion 277 10 Praxis och kompetensutveckling 283

Behovet att tillsammans utveckla praktisk kunskap 283 Den pedagogiska krisen 284 Evidensbaserad forskning 286 Forskningsbevisen och praktiken 291 Slutord 295 Litteratur 299 Person- och sakregister 303

© F ö rfa t t arna och S t ud e n t li t t e ra t ur

978-91-44-10623-6_01_inlaga.indd 5

5

2015-01-26 11:25

978-91-44-10623-6_01_inlaga.indd 6

2015-01-26 11:25

FÖRORD

Blivande svensklärare uttrycker ofta frustration över bristen på konkret, verklighetsförankrad vägledning i sitt famlande efter yrkesidentitet under lärarutbildningen. Även om de finner de teoretiska kurserna givande och den verksamhetsförlagda delen av utbildningen omistlig, har de ett omättligt behov av att få diskutera sina föreställningar om svensklärarrollen och att bearbeta sina egna praktikerfarenheter. Ambitiösa lärarutbildare och handledare på fältet försöker naturligtvis efter förmåga möta dessa behov och hjälpa dem att utvecklas till reflekterande praktiker.

Men tid är en bristvara och goda råd dyra. Det behövs också ett slags ”vad-hur-varför-handledning” – lättillgänglig men inte förenklande – som i bokform synliggör svenskundervisningens kärna och ger råd om hur svensklärare – såväl blivande som erfarna – på egen hand och genom diskussioner med kollegor ”förenar teori och praktik” och utvecklar sin svenskläraridentitet. Det behövs också ett slags teoretiskt ramverk för att vi – lärarutbildare, handledare och lärarstudenter – på ett systematiskt sätt ska kunna diskutera den praktiska undervisningen och på ett effektivt sätt lära av erfarenheten.

Sommaren 2013 tog jag, Ingemar Friberg, därför kontakt med Bo Renberg, en tidigare lärarkollega vid Luleå tekniska universitet och välrenommerad svensklärare och författare till flera uppskattade kursböcker, för att diskutera möjligheterna att ge ut en kursbok som skulle kunna fylla detta behov.

Resultatet av det samarbete som kom till stånd, Svensklärarens påverkan och praktik – På spaning efter konsten att undervisa, förenar en lång och väl beprövad svensklärarerfarenhet med aktuell forskning inom utbildningens område och utkristalliserar en samstämmig etisk syn på svensklärarens identitet och utvecklingsmöjligheter.

© F ö rfa t t arna och S t ud e n t li t t e ra t ur

978-91-44-10623-6_01_inlaga.indd 7

7

2015-01-26 11:25

Förord

Vi hoppas att vår spaning efter konsten att undervisa kommer att fungera som en värdefull handledning i både svensklärarnas grundutbildning och kompetensutveckling, och därmed bidra till utvecklingen av svensk­ lärarnas praxis.

Luleå den 22 december 2014 Bo Renberg Svensklärare och lärarutbildare Ingemar Friberg Svensklärare och biträdande professor i svenskämnets didaktik

8

978-91-44-10623-6_01_inlaga.indd 8

© F ö rfa t t arna och S t ud e n t li t t e ra t ur

2015-01-26 11:25

INLEDNING

Den här boken vänder sig till svensklärare – både till lärarstuderande och till erfarna och ambitiösa kollegor som kontinuerligt strävar efter att utveckla sin undervisning och sin yrkesidentitet. Boken, som består av två skilda men samverkande texter, är tänkt att fungera både som inspirerande vägledning för den enskilda svenskläraren och som ett stimulerande diskussions­ underlag för lärarstudenter, lärarutbildare och handledare i anslutning till den verksamhetsförlagda utbildningen, och som kompetensutvecklings­ material för svensklärare på högstadiet och gymnasiet.

Del I, ”Svensklärarens påverkan”, tar avstamp i ett traditionellt humanistiskt perspektiv på svenskämnet och tar sikte på de färdigheter som utgör ämnets tidlösa kärna: tala, lyssna, skriva och läsa. Den lyfter därmed också fram kärnan i svensklärarens yrkesroll: att stimulera elevernas språkförmåga och litteraturintresse. I detta avseende bygger framställningen på erkänd forskning och beprövad erfarenhet. Det som är originellt i ”Svensklärarens påverkan” är att framställningen kopplar undervisningens grundelement, läraren – ämnet – eleverna, till den klassiska retorikens tre verkningsmedel för intellektuell och emotionell påverkan: ethos – förtroendet för talaren, logos – framställningens faktiska innehåll samt pathos – mottagarnas känslomässiga engagemang (kapitel 1). Retorikens kärna, konsten att oavsett ämne komma på vad som bäst övertygar mottagarna, överförs till undervisningens grundläggande utmaningar: Hur vinner man elevernas förtroende och respekt (lärarens ethos)? Hur får man eleverna att förstå undervisningens syfte och innehåll (ämnets logos)? Hur får man eleverna att bli engagerade, motiverade och aktiva (elevernas pathos)? ”Svensklärarens påverkan” utreder och beskriver hur dessa retoriskt-pedagogiska dygder kommer till uttryck i svenskämnets centrala färdighetsområden (kapitel 2). © F ö rfa t t arna och S t ud e n t li t t e ra t ur

978-91-44-10623-6_01_inlaga.indd 9

9

2015-01-26 11:25

Inledning

I kapitel 3 ”Tala” klargörs sambandet mellan tänkande och språk, tal och skrift, sändare och mottagare. Här beskrivs också hur man kan lägga upp en målinriktad undervisning i muntlig framställning på basis av klassisk retorik och konstruktiv kamratrespons.

I kapitel 4 ”Skriva” utreds den processorienterade skrivpedagogikens teori och praktik med tonvikt på de möjligheter och problem som systematisk kamratrespons innebär. Här demonstreras också undervisningsmodeller för de vanligaste texttyperna: utredande, argumenterande, refererande och berättande framställningar.

I kapitel 5 ”Läsa” åskådliggörs traditionell novellanalys med hjälp av P. O. Enquists välbekanta berättelse Mannen i båten, medan Esa Sariolas okända kortnovell Hunden får tjäna som utgångspunkt för hur man kan använda sig av elevernas skrivande när man genomför en berättarteknisk analys. Den utmaning som läsning av poesi och analys av dikter innebär utreds också med utgångspunkt i påverkansmedlen ethos, logos och pathos. Förhållningssättet exemplifieras bland annat genom analyser av dikter av Bruno K. Öijer och Yahya Hassan. Två litteraturhistoriska exempel – Homeros och Anna Maria Lenngren – får avslutningsvis belysa hur undervisningen och diskussionen av äldre texter kan organiseras och knytas till tal- och skrivövningar.

Syftet med demonstrationsexemplen i ”Svensklärarens påverkan” är inte i första hand att tillhandahålla undervisningstips, utan att synliggöra och konkretisera ett förhållningssätt som innebär att man gör sig medveten om vilka retoriska möjligheter man har att tillgå som svensklärare: att uppträda respektingivande och förtroendefullt (ethos), att vara kunnig och påläst så att man kan organisera undervisningen på ett initierat och målinriktat sätt (logos), samt att sträva efter att engagera och motivera eleverna till aktivt lärande (pathos) (kapitel 6). ”Svensklärarens påverkan” kan sägas lyfta fram en idealbild – undervisningssituationer och resultat som man som svensklärare ständigt strävar efter men som man i verkligheten till fullo aldrig kan uppnå. Vi behöver sådana målbilder för att kunna utvecklas som lärare, men vi måste samtidigt vara medvetna om att misslyckanden och ibland till synes oöverstigliga hinder utgör läraryrkets eviga följeslagare. Därför måste vi också utveckla strategier för att hantera motgångar, samla nya krafter och lära av erfarenheten. Syftet med den här bokens andra del, ”Svensklärarens praktik”, är att förklara och beskriva hur man som svensklärare kan tänka och handla för att successivt 10

978-91-44-10623-6_01_inlaga.indd 10

© F ö rfa t t arna och S t ud e n t li t t e ra t ur

2015-01-26 11:25

Inledning

bli bättre på att hantera glappet mellan de höga pedagogiska idealen och de faktiska undervisningsresultaten.

Undervisningens svårfångade praktik kan ses som ett intrikat språkspel som läraren efter bästa förmåga försöker styra i en bestämd riktning (kapitel 7). Denna utmaning har både etiska, intellektuella och emotionella dimensioner. I undervisningssituationen blandas meningsfull information med störande brus och det är denna svårfångade komplexitet av totalitet, samtidighet och intrikata relationer som läraren i praktiken måste lära sig att behärska. Skillnaden mellan de mål som läraren eftersträvar och de resultat som uppnås genererar den praktiska erfarenhet som omvandlas till handlingsberedskap, praxis. Genom kontinuerlig och självkritisk omprövning av våra erfarenheter utvecklas yrkeskunnandet och formas yrkesidentiteten.

Blivande, oerfarna lärare upplever i allmänhet det första mötet med undervisningens realiteter som en verklighetschock (kapitel 8). Teorin tycks inte överensstämma med praktiken i verkligheten, där varierande institutionella, psykologiska och sociala betingelser i hög grad gör undervisningen oförutsägbar. Klassrumsdisciplinen och svårigheten att motivera elever upplevs som de största utmaningarna. Vetenskapliga studier visar också att lärarens motivation för yrket utgör en viktig förutsättning för att också eleverna skall bli engagerade, och att inställningen till yrket har stor betydelse för lärarens effektivitet, något som forskningen visar kan avläsas i hur läraren hanterar klassrumssituationen, hur läraren bestämmer undervisningens innehåll och instruerar eleverna samt hur läraren förmår engagera och aktivera eleverna.

Den avgörande skillnaden mellan lärarutbildningens teoretiska och praktiska delar ligger i det faktum att man i praktiken blir ansvarig – både på det etiska och på det kognitiva planet – för ett faktiskt resultat, vilket kontinuerligt framtvingar improvisationer och omprövningar. Den praktiska kunskap – phronesis – som man då utvecklar är en resultatinriktad men oartikulerad, ”tyst” kunskap som kräver både kreativitet och omdöme (kapitel 9). Som praktiserande lärare har man ett ansvar inför eleverna och deras föräldrar, inför uppdragsgivaren och samhället och inför kollegerna.

Den praktiska kunskapen har, till skillnad från den teoretiska, alltid en moralisk sida, eftersom det inte bara handlar om vad som ska läras utan också om hur och varför.

Utveckling av läraryrkets praxis förutsätter systematisk verksamhetsför© F ö rfa t t arna och S t ud e n t li t t e ra t ur

978-91-44-10623-6_01_inlaga.indd 11

11

2015-01-26 11:25

Inledning

ankrad kompetensutveckling där lärare ges tid och möjlighet att reflektera över sina erfarenheter (kapitel 10). De senaste årtiondenas pedagogiska kris, som innebär att utbildningsforskningen avsatt mycket svaga spår i lärarnas undervisning är en stor utmaning för forskarsamhället. Den s.k. evidensbaserade forskningen, som strävar efter att skapa tydliga bevis för vad som fungerar och inte fungerar i praktisk undervisning, har fått ett ökat inflytande de senaste åren, inte minst genom den australiensiske skolforskaren John Hattie. I sin bok Synligt lärande för lärare lyfter han fram de flesta av de egenskaper och grundläggande förhållningssätt som vi pläderar för i vår bok Svensklärarens påverkan och praktik – På spaning efter konsten att undervisa: Den professionella läraren måste • ha elevernas förtroende och respekt • vara kunnig i sitt ämne

• ha förmågan att engagera och motivera eleverna.

12

978-91-44-10623-6_01_inlaga.indd 12

© F ö rfa t t arna och S t ud e n t li t t e ra t ur

2015-01-26 11:26

KAPITEL 3

Tala

Att tala kan sägas handla om olika muntliga verbala uttryck alltifrån att tänka högt för att skärpa koncentrationsförmågan till att hålla ett väl förberett reto­ riskt anförande för en masspublik i ett bestämt syfte. I skolan får eleverna öva sig i att hålla föredrag i olika ämnen, och i svenskämnet har den muntliga fär­ dighetsträningen av tradition haft en central roll. De senaste decennierna har den klassiska retorikens återkomst bidragit till att höja kraven på den muntliga kommunikationsförmågan.

Tänkande och språk Ett litet barn behöver ingen undervisning för att lära sig att tala. Det lär sig ord och tillägnar sig automatiskt talspråkets grammatik i ett naturligt samspel med omgivningen. Den medfödda förmågan till symboliskt tänkande gör det möjligt att förstå grundprinciperna för den verbala kommunikationen.

Barnet lyssnar, iakttar, härmar och prövar sig hämningslöst fram och lär sig successivt att behärska omgivningens språkliga koder. Barn som växer upp i en verbalt stimulerade miljö genomgår naturligtvis en snabbare intellektuell utveckling än barn som har en språkfattig uppväxt, men det är viktigt att slå fast att det talade språket är en medfödd mänsklig förmåga.

Lika betydelsefullt är det att förstå att språket kommer före det begreppsliga tänkandet, inte tvärtom (Vygotskij 1999). Barn lär sig att tänka – logiskt och i flera led – genom att tillägna sig ord och begrepp och genom språkets inre uppbyggnad. Språkets grammatik gör det möjligt att förena tankeled till sammansatta strukturer som utvecklar rationellt tänkande. Den begreppsbildning som det abstrakta tänkandet bygger på är i själva verket en produkt av det inre språk som barnet utvecklar genom naturlig mänsklig samvaro. © F ö rfa t t arna och S t ud e n t li t t e ra t ur

978-91-44-10623-6_01_inlaga.indd 61

61

2015-01-26 11:26

3 Tala

Det finns även andra former av tänkande än begreppsligt tänkande, till exempel instrumentellt tänkande, vilket är verksamt när vi till exempel knyter skosnörena eller cyklar. Vi utför processerna utan att vi tänker på hur vi gör; vi har automatiserat kroppens rörelser och behöver inte fokusera vår medvetna tanke på själva handlingen. Vi lär oss inte att hålla balansen eller göra en rosett genom verbala instruktioner utan främst genom att använda vår syn och vår känsel på ett intuitivt sätt. Även djur har medvetande och tänkande utan att ha en aning om vad ord och begrepp är. Den form av tänkande som dominerar skolans verksamhet är däremot begreppsligt, det är ett tänkande som behöver ord för att fungera, ett tänkande som vi kan uppfatta som en inre röst. Ibland kan vi till och med komma på oss själva med att tänka högt när vi är djupt engagerade i en tankeprocess. Vårt inre språk har emellertid en annan struktur än vårt tal; det är fragmentariskt och obeständigt och svårt att få grepp om. Vi behöver orden för att hålla fast vid tankarna och sätta in dem i ett system som gör det möjligt att komma ihåg dem och förstå hur de relaterar sig till andra tankar.

När vi reflekterar utnyttjar vi i själva verket orden för att få perspektiv på tankar som vi från början inte riktigt har greppat. Den enklaste formen av reflektion sker genom att vi tänker målinriktat och systematiskt. En mer avancerad form av reflektion tillämpar vi när vi talar om saken och diskuterar den med andra, och den mest utvecklande formen av reflektion innebär att vi analyserar förhållandena genom att skriva ner våra frågeställningar, iakttagelser och slutsatser. Att skriva är helt enkelt det bästa sättet att memorera och systematisera tankar.

Som svensklärare vill vi primärt utveckla elevernas förmåga att tala och skriva, men vi får inte glömma att språket – modersmålet – också är ett viktigt verktyg för att utveckla tankeverksamheten. Genom att vägleda eleverna i tal, samtal, läsning och skrivning kan vi hjälpa dem att stärka just den form av tänkande som teoretiska studier är baserade på.

Den starka kopplingen mellan tänkande och språk påminner oss också om att kritik av språkliga uttryck lätt kan uppfattas som en kritik av personligheten. Vi identifierar oss med vårt eget språk och sättet att använda det, och därför ligger det nära till hands att ta illa vid sig när andra människor påtalar fel i ens språkanvändning. Som språkutvecklande svensklärare vill vi inte vara felfinnare eller språkpoliser. Vi ansluter oss hellre till den kloka

62

978-91-44-10623-6_01_inlaga.indd 62

© F ö rfa t t arna och S t ud e n t li t t e ra t ur

2015-01-26 11:26

3 Tala

förälderns intuitiva uppfostringsprincip: i stället för att hela tiden uppmärksamma alla språkliga fel som barn gör (”Det heter inte gedde!”) hjälper vi dem att dels fokusera innehållet i yttrandet, dels tillhandahålla förebilder och mönster (”Så bra att du gav tillbaka bollen!”).

Språket är å ena sidan någonting extremt personligt – det finns ju inne i var och en av oss, starkt kopplat till våra hemliga tankar och privata känslor. Å andra sidan är språket gemensam egendom – något som vi inte kan bruka och missbruka efter eget gottfinnande; det är ett system som vi måste anpassa oss till för att det ska fungera. Att komma till insikt om denna motsättning är en mognadsprocess som leder eleverna till ökad språkmedvetenhet.

Förhållandet mellan elevers tänkande och språk blir mycket tydligt när vi uppmärksammar utvecklingen av elevernas begreppsbildning och abstrakta tänkande. Elever säger ofta att de kan svaret i huvudet men att de inte kan formulera det i ord. Det innebär i praktiken oftast att tankeprocessen inte är fullbordad och att eleven i fråga inte tillägnat sig de abstrakta begrepp som är nödvändiga för en fullständig förståelse. En elev kan till exempel ha svarat helt korrekt på en fråga, men vid fortsatt samtal märker man att eleven i själva verket inte alls förstått det svar som nyss gavs, man har bara memorerat lärarens formulering eller lärobokens definition. Därför är det viktigt att vi uppmärksammar både den konkreta och den abstrakta sidan i inlärningsprocessen. Vi ska inte nöja oss med den formella begrepps­ inlärningen, definitionerna, utan också uppmuntra eleverna att använda sitt eget personliga, icke-vetenskapliga språk för att utveckla genuin förståelse.

Eleven bör uppmuntras att formulera problem och slutsatser med egna ord för att sedan ackommodera det egna perspektivet med det vetenskapliga. På det sättet kan de skriftspråkliga begreppen successivt integreras i elevens eget språkbruk och bli till sann och bestående kunskap.

Samtidigt som vi är medvetna om det verbala tänkandets betydelse för studier får vi inte glömma de visuella intryckens och det visuella tänkandets betydelse. Synintryck och inre bilder spelar en avgörande roll för vår föreställning av omvärlden och för vår minnesförmåga. I det verbala språket kommer detta tydligt till uttryck i form av vårt behov av metaforer och visuella beskrivningar.

© F ö rfa t t arna och S t ud e n t li t t e ra t ur

978-91-44-10623-6_01_inlaga.indd 63

63

2015-01-26 11:26

3 Tala

Tal och skrift Vid skolålderns början behärskar de flesta barn i stora drag det talade modersmålets grammatik. Även om det är många som har lärt sig att läsa och skriva när de börjar skolan markerar ändå skolstarten den formella introduktionen till skriftspråkskulturen. I skolan ska alla få lära sig att förstå och använda det konstruerade kommunikationssystem som skriftspråket bildar.

För att förstå de pedagogiska utmaningar som den språkutvecklande svenskläraren ställs inför måste vi klargöra vad som i grunden skiljer skriftspråket från talspråket.

Det talade språket är primärt kopplat till här och nu. Det är dynamiskt och förgängligt; när orden är sagda existerar de inte annat än som minnen och föreställningar hos dem som var närvarande. Talet är också beroende av den specifika talsituationen, där den som talar och den som lyssnar kan höra och se varandra och tolka icke-verbala signaler som tonfall, mimik och gester. Skriften existerar däremot som ett självständigt och statiskt objekt, den är bestående och överblickbar och inte lika kontextberoende som talet.

Det skrivna kan lagras, återanvändas, analyseras och kritiseras långt efter det att orden kommit på pränt. Skriften kan förmedla information och påverkan över stora avstånd i tid och rum, medan talet har en omedelbar påverkan och en momentan kommunikativ effektivitet.

Redan hos de gamla egyptierna hade de som behärskade skrivkonsten en maktposition.

64

978-91-44-10623-6_01_inlaga.indd 64

© F ö rfa t t arna och S t ud e n t li t t e ra t ur

2015-01-26 11:26

3 Tala

Talspråket är primärt, skriftspråket är sekundärt. Talspråkets grammatik, som är färgad av tänkandets fragmentariska syntax, är sammansatt och inkonsekvent, men kompletteras effektivt av den ömsesidiga responsen mellan sändare och mottagare. Skriftspråket avlastar minnet och gör att vi kan använda vår hjärna till annat än att komma ihåg. Det ger oss tid till eftertanke och skapar förutsättningar för att ifrågasätta, analysera, överblicka, se samband, tänka alternativt, abstrahera och teoretisera. Skriftspråket utgör grundförutsättningen för ackumulerad kunskap, dvs. metodiskt tänkande och vetenskaplig utveckling.

I förhållande till det talade språket, som är en produkt av den mänskliga evolutionen, är skriftspråket en mänsklig teknisk uppfinning som bara funnits i drygt fem tusen år. Skriften har trots sin relativt korta historia haft en kolossal inverkan på människans mentalitet och på den kulturella utvecklingen. Detta är en viktig förklaring till att skriftspråket tillmäts en avgörande betydelse i alla utbildningssystem. Det utgör idag nyckeln till både individens och samhällets utveckling.

Vi måste samtidigt komma ihåg att det talade språk som vi möter i talekonsten inte är något vanligt talspråk, utan att muntlig framställning i själva verket har fler gemensamma drag med skriftspråket än med den muntliga kommunikation som dominerar elevernas fritid. Den muntlighet som vi möter i föredrag och liknande sammanhang, och som vi vill lära våra elever att behärska, kännetecknas i hög grad av sådant vi i första hand förknippar med skrivna texter: systematisk planering av såväl innehåll som form. Även om ett tal kan ge intryck av att vara improviserat och spontant är det ändå omedvetet formaterat av skriftspråkliga mönster när det gäller syfte, disposition och språkstil. Det ligger en pedagogisk poäng i att lyfta fram såväl de fundamentala likheterna som de avgörande skillnaderna mellan tal och skrift. Särskilt i dag då talspråkets karaktärsdrag utövar ett starkt inflytande på de skriftspråksgenrer som uppstått genom den digitala kommunikationsteknologin och sprids genom sociala medier.

Elevens retorik Många vuxna minns skolföredragen med fasa och tycks vara märkta för livet av en negativ inställning till att framträda som talare. Att hålla ett anförande inför klassen är även i dag förknippat med ångest eller stort obehag © F ö rfa t t arna och S t ud e n t li t t e ra t ur

978-91-44-10623-6_01_inlaga.indd 65

65

2015-01-26 11:26

3 Tala

för många elever. Det är lätt att förstå varför. Det finns i själva verket ingen talarsituation som är så otacksam och förknippad med så stora utmaningar som skolföredraget. Eleven får i uppgift att hålla ett föredrag om ett ämne som hon i grund och botten inte är det minsta intresserad av, för en publik som hon vet inte heller är särskilt engagerad av stoffet. Vissa delar av publiken kan dessutom ha en fientlig eller nedlåtande inställning till talaren. Inte ens läraren lyssnar av spontant intresse, utan för att notera fel och förtjänster i syfte att skaffa sig underlag för betygssättningen. Det är inte konstigt om ungdomar känner olust i en sådan situation.

I livet utanför skolans värld är föredragshållarens villkor betydligt gynnsammare: Talaren besitter i allmänhet kunskap och information som motiverar framträdandet, inte sällan är det frågan om speciellt vetande som föredragshållaren själv är intresserad av och gärna vill förmedla till andra.

Publiken är oftast motiverad att lyssna; man vill ha information, man vill lära sig något, man vill ta del av argument för att gå emot eller stärkas i sin egen övertygelse, och de flesta mottagare har en respektfull och välvillig inställning till talaren. Detta är den normala situationen, men den råder tyvärr inte alltid i klassrummet. Det som är problematiskt med retorikundervisningen är att kommunikationssituationen inte är naturlig, utan konstruerad och styrd. Både talaren och publiken vet om detta, vilket gör relationen mellan sändare och mottagare (där läraren har en central roll) dubbelbottnad.

Den här oundvikliga omständigheten bör man göra eleverna medvetna om och förklara hur de ska förhålla sig till. Den elev som står inför klassen måste försöka leva sig in i rollen som ”riktig talare” och föreställa sig kamraterna som lyssnar som en ”riktig publik” som ska påverkas. Klasskamraterna måste också aktivt delta i det här rollspelet och verkligen anstränga sig för att möta talaren som genuina lyssnare – inte som vanliga klasskamrater som har en specifik relation till den kille eller tjej, vars tur (eller otur!) det är att stå och prata inför klassen. Detta kan kanske tyckas självklart, men elever tänker inte på det sättet; de har helt andra saker i huvudet när föredrag står på dagordningen. Genom att problematisera och diskutera retorikundervisningens villkor skapar man en gemensam utgångspunkt och gemensamma referenser för upplevelsen av en gemensam verklighet. Det ger större trygghet för alla parter och bättre förutsättningar för fruktbar respons.

För att förstå de utmaningar som elever ställs inför när de ska hålla sina

66

978-91-44-10623-6_01_inlaga.indd 66

© F ö rfa t t arna och S t ud e n t li t t e ra t ur

2015-01-26 11:26

3 Tala

skolföredrag ska vi analysera hur de retoriska övertygelsemedlen ethos, logos och pathos i realiteten fungerar från ett elevperspektiv.

ETHOS

Som tidigare konstaterats bygger ethos på talarens karaktärsegenskaper och på förmågan att skapa en god relation till publiken. Ett allmänt gott råd brukar vara att talaren ska försöka vara sig själv: naturlig, okonstlad, ärlig, öppen och försöka ha en välvillig och respektfull inställning till lyssnarna.

Talare med självkännedom och självdistans förmedlar en trygghet som smittar av sig på publiken.

Att ge sådana goda råd till skolelever har oftast inte så stor effekt, eftersom tonåringar befinner sig i en utvecklingsfas då de är mycket osäkra på sig själva. De söker efter en identitet och vet inte riktigt vem de vill vara och vilka möjligheter de har att förändra sig själva. De speglar sina diffusa och flytande personligheter i varandras tillfälliga särdrag och i idolernas profilerade karaktärer. De skiftar framtoning, stil och ideal från en dag till en annan. Att exponera sig inför kamraterna som föredragshållare innebär för många att få sin bräckliga personlighet skärskådad och värderad.

Man brukar inom retoriken använda begreppet persona, som betyder ’mask’, för att uppmärksamma att vi som talare framträder i olika roller i olika talsituationer. När du talar som klassens lärare har du en persona, medan du har en annan persona när du kommer med inlägg på personalkonferensen, en tredje när du framträder på föräldramötet, en fjärde persona när du håller tal på din systers bröllop osv. I alla dessa situationer försöker du förvisso vara dig själv, men du har ändå olika framtoning beroende på att ämnet och mottagarna varierar. I retorikundervisningen kompliceras talarsituationen av att talet inte är på riktigt, samtidigt som mötet med publiken i högsta grad är på blodigt allvar.

Den här konstlade situationen märks tydligt när den ambitiösa eleven som håller föredrag riktar all uppmärksamhet mot läraren, den viktigaste personen i publiken i egenskap av uppdragsgivare och domare. Elever kan också konstruera sin persona i klassrummet genom att provocera läraren och göra sig till för att på så sätt maskera sin osäkerhet och få kamraternas uppskattning. Att spela pajas är ju också ett sätt att utveckla publikkontakt, dock inte i enlighet med undervisningens syfte. Mindre djärva elever väljer © F ö rfa t t arna och S t ud e n t li t t e ra t ur

978-91-44-10623-6_01_inlaga.indd 67

67

2015-01-26 11:26

3 Tala

kanske att framträda med en persona som präglas av håglöshet och nonchalans; man genomför uppgiften enligt lärarens formella anvisningar men utan större entusiasm, och riskerar inte att med denna framtoning bli anklagad för fjäsk av kritiska kamrater. På liknande sätt hanterar många elever det dubbla publikmötet, alltså förhållandet till den fiktiva publiken respektive de fysiskt närvarande klasskamraterna. Sedan finns det också elever som har så bräcklig självbild eller har så utsatt position i elevgruppen att de helt enkelt försöker undvika att delta i de muntliga övningarna. De skolkar eller vägrar att utsätta sig för det skamstraff som de upplever att det innebär att ställa sig inför klassen. Elever med exponeringsångest är ett problem för sig, men alla elever behöver stöd för att hantera sitt ethos.

En grundförutsättning för att eleverna ska kunna utveckla sitt ethos är att svenskläraren, i kraft av sitt ethos, kan skapa en trygg undervisningssituation.

Eleverna måste ha förtroende för läraren och känna sig trygga med klasskamraterna för att undervisningen i retorik ska bli meningsfull och effektiv.

De måste kunna lita på att bli respektfullt bemötta i talarens utsatta position.

Alla tendenser till sårande och kränkande yttringar måste bannlysas, och man måste utan att förtröttas förklara för eleverna vilket ansvar de har för varandras lärande och positiva utveckling. Svenskläraren måste också själv försöka vara en god förebild när det gäller att stödja, uppmuntra och vara konstruktiv. Din egen attityd till eleverna har stor betydelse för den allmänna stämningen i klassrummet, men det finns naturligtvis också motsättningar och störningar i en undervisningsgrupp som man inte kan lösa i en handvändning och som kan ha en förödande inverkan på undervisningen. Icke desto mindre måste sådana konflikter och oroshärdar elimineras för att det ska vara meningsfullt att bedriva retorikundervisning.

Ett bra sätt att lägga grunden till en trygg undervisningsmiljö är att låta eleverna – två och två eller tre och tre – samtala om sina talarerfarenheter och om hur de upplever att hålla föredrag. Det är skönt att bli påmind om att man inte är ensam om sina misslyckanden, sina våndor och sina problem.

Gruppsamtalen kan sedan ligga till grund för klassamtal där du generaliserar elevernas erfarenheter till goda råd. Man kan också låta samtalen bilda utgångspunkten för en skrivuppgift som går ut på att eleverna berättar om sina erfarenheter, sina styrkor och svagheter och sina mål och ambitioner när det gäller muntlig framställning. En sådan text ger eleven en metakognitiv insikt och läraren en uppfattning om elevens självbild och status som talare.

68

978-91-44-10623-6_01_inlaga.indd 68

© F ö rfa t t arna och S t ud e n t li t t e ra t ur

2015-01-26 11:26

3 Tala

Panik inför publik! Skolföredraget i ett nötskal för många elever.

Att lära känna eleverna och att bygga upp ett förtroendefullt förhållande i en undervisningsgrupp tar tid. Man måste arbeta målmedvetet med genomtänkta övningar och gruppkonstellationer som steg för steg eliminerar elevernas omotiverade rädsla och hjälper dem att hantera sin osäkerhet på ett fruktbart sätt. Osäkerheten är oftast välmotiverad, men möjlig att övervinna för de flesta genom lärarens handledning. Ju bättre du känner eleverna desto effektivare stöd kan du ge i syfte att stärka deras självförtroende. För det är detta som är den svåraste uppgiften när det gäller undervisning i muntlig framställning: att ge eleverna mod att ta plats i offentliga sammanhang – att stärka deras ethos – så att det frimodigt kan koncentrera sig på retorikens logos och pathos.

© F ö rfa t t arna och S t ud e n t li t t e ra t ur

978-91-44-10623-6_01_inlaga.indd 69

69

2015-01-26 11:26

Svensklärarens påverkan och praktik På spaning efter konsten att undervisa

Bokens första del, Svensklärarens påverkan, fokuserar på de färdig­ heter som utgör svenskämnets centrala innehåll: tala, lyssna, läsa och skriva. Kärnan i svensklärarens yrkesidentitet – att stimulera elevernas språkutveckling och främja deras litteraturintresse och litteraturförståelse – kopplas till den klassiska retorikens tre medel för intellektuell och emotionell påverkan: Hur vinner man elevernas förtroende (ethos), hur får man dem att förstå undervisningens syfte och innehåll (logos), och hur får man dem engagerade, motiverade och aktiva (pathos)?

Andra delen, Svensklärarens praktik, diskuterar hur man förenar teori och praktik, ideal och verklighet, på grundval av beprövad erfarenhet och erkänd vetenskap. Med utgångspunkt i bl.a.

Aristoteles kunskapssyn och aktuell forskning analyseras både den ”verklighetschock” som blivande lärare ofta upplever och den värdefulla potential som finns i den ”tysta” kunskap som erfarna lärare äger.

Svensklärarens påverkan och praktik På spaning efter konsten att undervisa

| Svensklärarens påverkan och praktik

Vad utmärker en förstklassig svensklärare? Hur utvecklar man förhåll­ ningssätt, egenskaper och handlag som leder till professionalitet?

Dessa frågor är vägledande för vår ”spaning efter konsten att undervisa”.

Bo Renberg Ingemar Friberg

Bo Renberg, fil.mag. i svenska och historia, har tidigare skrivit böcker som Bra skrivet Väl talat. Handledning i skrivande och praktisk retorik (2 uppl. 2013), Språkets mirakel – om tänkande, tal och skrift (2006) samt Retorikanalys – en introduktion (2007). Ingemar Friberg, docent och biträdande professor i svenskämnets didaktik, har forskat kring modern skönlitteratur. Båda har mångårig erfarenhet som svensk­ lärare och lärarutbildare.

Svensklärarens påverkan och praktik vänder sig främst till svensk­ lärarstudenter och verksamma svensklärare i grundskolans senare år och på gymnasiet.

Art.nr 38898 ISBN 978-91-44-10623-6

www.studentlitteratur.se

978-91-44-10623-6_01_cover.indd 1

9 789144 106236

BO RENBERG INGEMAR FRIBERG

2015-01-26 12:24