Katja Lindert Bergsten Kristoffer Pettersson
I befintligt skick Att ta sig själv på allvar
ISBN 978-91-27-81752-4
9 789127 817524
NOK_BERGSTEN_PETTERSSON_I_BEFINTLIGT_SKICK.indd Alla sidor
I befintligt skick
KATJA LINDERT BERGSTEN är leg. psykolog, leg. psykoterapeut och fil.dr i psykologi. Hon arbetar med affektfokuserad psykoterapi som terapeut, handledare och utbildare och har tillsammans med kollegor skrivit den första svenska läroboken i ämnet. Ett särskilt intresseområde är betydelsen av självmedkänsla för vårt psykiska och fysiska välbefinnande.
Katja Lindert Bergsten Kristoffer Pettersson
KRISTOFFER PETTERSSON är leg. psykolog. Förutom att arbeta med psykoterapi så handleder och utbildar han i flera olika psykoterapeutiska metoder. Till vardags arbetar han främst med kognitiv beteendeterapi men affektfokuserad psykoterapi har också varit ett intresseområde under många år. Kristoffer är medförfattare till den första svenska läroboken i ämnet. Han är extra intresserad av hur känslor fungerar och vilka implikationer förståelsen för känslor får för oss människor.
Du kanske känner att något borde vara annorlunda i ditt liv. Att du borde förändras och bli bättre, lugnare, piggare, klokare – eller att ditt liv borde vara mer spännande eller framgångsrikt. Men istället för ytterligare en hurtig uppmaning om att allt är möjligt – bara du anstränger dig tillräckligt – vill den här boken ge ett alternativt perspektiv. Du uppmuntras att bli djupt bekant med dina känslor. När du tar dig och dina känslor på allvar blir det lättare att leva i samklang med dina verkliga behov. Författarna vill guida till förståelse och medkänsla inför dig själv precis så som du är, just så som du har det. I befintligt skick.
Att ta sig själv på allvar förutsätter nära kontakt med sina känslor. Känslor är en av självupplevelsens tidigaste och solidaste grundstenar, just eftersom de är konstanta följeslagare och alltid finns i oss som en påtaglig kroppslig förnimmelse. Kontakt med känslor är det som skapar djupast kontakt med verkligheten. När vi tappar kontakten med våra känslor känner vi oss ofta tomma, tycker att livet saknar mening och har svårt att veta vad vi vill och behöver.
OMSLAG: NIKLAS LINDBLAD, MYSTICAL GARDEN DESIGN OMSLAGSFOTO: SHUTTERSTOCK FÖRFATTARFOTO: CAROLA BJÖRK
2017-11-29 13:57
9789127817524_p. 001-218.indd 2
2017-11-29 11:18
Innehåll
Inledning 11 DEL I
1
Livets känsloskola 17 Våra första relationer – en fråga om liv och död 18
Det ofärdiga lilla flockdjuret människan föds 18 • När behoven krockar – inre konflikt 21 • Funktionella konflikter … 23 • … med funktionella lösningar 23 • När behoven blir farliga 24
Cirkeln vidgas – fortfarande en fråga om liv och död 25 Du valde inte din skola 27
2
Livet på insidan 28 Varför har vi känslor? 28
Känslor är en källa till motivation och signalerar behov 29 Känslor är centrala för kommunikation och relationer 30
En känsla uppstår 30 Upptäck ledtrådar till dina känslor 32 Vilka är känslorna? 33 Känslors egenskaper 36
Känslor kommer automatiskt 36 • Känslor är flexibla 36
Känslokonflikter 37
Konflikttriangeln 39 • Mer om larmsystemet (övre högra hörnet) 41 Försök till lösningar (övre vänstra hörnet) 44
Börja lyssna till dina känslor 47
9789127817524_p. 001-218.indd 5
2017-11-29 11:18
3
Bringa reda i känsloröran 49 Sortera med konflikttriangeln 50 Nivåer av medvetenhet 52
God tillgång till känslor 52 • Halvtillgängliga känslor 53 • Svårtillgängliga känslor 54
Hur kan man veta vad man känner – och hur ska man våga känna? 55
Sorg och respekt för våra lösningsförsök 57 • Medkänsla och respekt inför vår rädsla och skam 58 • Respekt, värme och nyfikenhet inför våra behov 58
Att börja upptäcka dig själv 60
DEL II LÄR KÄNNA BEHOVSSIGNALERNA
4
Nu får det vara nog – vreden 66 Fri tillgång till vrede 68 Konfliktfylld vrede 70 Vad saknas? 72
När vi helt tappar kontakten med vrede 73 Vad behöver Sanna? 76
Känner du igen dig? 77 Vrede som lösningsförsök 77 Hur vet jag skillnaden? 79
5
Jag orkar inte ensam – ledsenheten 80 Fri tillgång till ledsenhet 82 Konfliktfylld ledsenhet 83 När vi helt tappar kontakten med ledsenhet 86 Känner du igen dig? 89 Ledsenhet som lösningsförsök 89
9789127817524_p. 001-218.indd 6
2017-11-29 11:18
6 7 8 9
Allt är precis som det ska vara – glädjen 92 Fri tillgång till glädje 94 Konfliktfylld glädje 95 När vi helt tappar kontakt med glädje 99 Känner du igen dig? 103 Glädje som lösningsförsök 104
Jag vill gå nära – intresset 106 Intresse för andra 107 Intresse för dig själv 108 Fri tillgång till intresse 109 Konfliktfyllt intresse 110 Skam 111 När vi helt tappat kontakten med intresse 115 Svartsjuka 116 Intresse som lösningsförsök 118
Fara å färde – rädslan 120 Fri tillgång till rädsla 124 Konfliktfylld rädsla 124 När vi tappar kontakt med rädsla 127 Känner du igen dig? 129 Rädsla som lösningsförsök 130
Bläää – avskyn 132 Fri tillgång till äckel och avsky 133 Konflikt runt avsky/avsmak 135 Avsky/avsmak som larm 136 Avsky/avsmak som lösningsförsök 137
9789127817524_p. 001-218.indd 7
2017-11-29 11:18
DEL III TA DIG SJÄLV PÅ ALLVAR
10
Omvärdera dina lösningsförsök 142 Att lägga märke till sina egna lösningsförsök 143 Grad av medvetenhet 144
Vanliga lösningsförsök 145
Kontroll 145 • Distraktion 146 • Fångad i tankar 148 • Dold och distanserad 149 • Självkritik och prestation 151 • Attack på andra 152 Fasta övertygelser 153 • Känslor som döljer känslor 154 • Att få syn på sig själv 156
Hinder och svårigheter med att omvärdera lösningsförsök 159 Det gör ont att se på vad vi gjort 159 • Att skämmas över sina lösningsförsök 160 • Vinster med lösningsförsöken 161
11
Lugna larmet 163 Lyssna till larmet i stället för att tysta det 164 Vår relation till kroppen 164
Gå in i kroppen 166 • Följ tanken eller bilden och lyssna 169
Förstå dig själv 170
Älska den du hittar 171 • Skam över faktiska missgärningar 173 Överväldigande skräck 173
Larmet klingar av 175
12
Kontakt med dina behov 177 Behov i ögonblicket 178 Uppleva först och tänka sedan – svaret finns i kroppen 180 Låna ett annat perspektiv 182
Hinder och svårigheter när du närmar dig känslorna 183
Larmet ökar i volym igen 183 • Fokus på annat och andra 184 Förändring är hopplöst 184 • Sorgen gör för ont 185 • Existentiell förvirring 186
Skilj på känsla och handling 186
9789127817524_p. 001-218.indd 8
2017-11-29 11:18
13
Ge plats åt dina behov 187 Bli synlig för andra 188 Social motvind 191 Att visa känslor är att vara människa 192 Hur kan du börja uttrycka dina behov? 193
Kom närmare 193 • Be om hjälp 200 • Hantera konflikter 203
Våga vara dig själv oavsett hur det tas emot 205
Till slut 207 Samhällets budskap är svåra att ignorera 208 Varför är det så svårt att vara nöjd? 209 Perfekt är inte normalt 210 Behandla dig själv väl 212 Ta dig själv och dina behov på allvar 214
Triangelformulär 216 Tack 218
9789127817524_p. 001-218.indd 9
2017-11-29 11:18
9789127817524_p. 001-218.indd 10
2017-11-29 11:18
Inledning
Du som valt att öppna den här boken kanske har gjort det för att du känner att något borde vara annorlunda i ditt liv. Kanske har du en idé om att du borde förändras och bli bättre, lugnare, piggare, klokare eller roligare. Kanske tycker du att ditt liv borde vara mer spännande, innehållsrikt eller framgångsrikt. Det finns mycket som vi kan vara missnöjda med, listan kan göras lång. Och det är plågsamt att gå igenom den, om och om igen. Till hjälp i vårt skavande missnöje finns ett överflöd av idéer om hur man bäst uppnår den åtråvärda lyckan. Raden av självhjälpsböcker är ständigt växande och förmedlar ofta ett budskap om vägen till styrka, rikedom och skönhet. Den där totalrenoveringen av mitt liv som jag så innerligt längtar efter kan i vissa stunder tyckas vara inom räckhåll, bara jag håller ihop och följer planen. Förslagen kan låta enkla och är säkert ofta kloka och riktiga. Men många välmenande råd ges med en viss brist på omsorg och respekt för smärtan hos mottagaren. När de enkla och tydliga strategierna inte fungerar, vem finns det då att klandra? Oftast bara mig själv. Jag var väl inte riktigt motiverad och gick inte in för övningarna helhjärtat. Och tänk, jag kanske är galen på riktigt, ett hopplöst fall. När vi började skriva den här boken stod det helt klart för oss att den inte fick bli ytterligare en hurtig uppmaning om att allt är möjligt bara du anstränger dig tillräckligt. Förändring är ofta tung och smärtsam och genomförs sällan på ett bra sätt i ensamhet. Vi vill så långt det går dela med oss av våra erfarenINLEDNING
9789127817524_p. 001-218.indd 11
11
2017-11-29 11:18
heter utan att blunda för denna verklighet. Även om vi troligen aldrig kommer att träffa dig som läser detta, så vill vi att vårt budskap ska andas den värme, respekt och förståelse vi har för det svåra med att vara människa. Livet är svårt, och det känns ibland ofattbart tungt att leva. Det är en återkommande insikt såväl i våra personliga erfarenheter som när vi i vårt arbete träffar människor som lider. Känslor kan ge livet en magi och lyster. Men de kan också ta oss till det djupaste mörkret, där lindring tycks hopplöst avlägsen. Statistiken som följer utvecklingen av psykisk ohälsa och psykiatrins vårdköer är tydliga signaler om att vi inte har att göra med enstaka personer som i undantagsfall kämpar med sitt lidande. Det är något med människans levnadsvillkor som i grunden är svårt. Vi kommer inte undan det hur mycket vi än försöker. Våra liv innehåller naturliga svårigheter som drabbar oss alla. Det värsta tänkbara händer förr eller senare. Psykisk ohälsa bottnar ofta i en skräck eller en oförsonlighet inför att det är som det är. Inte sällan fördömer vi oss själva för det vi upplever och lägger därmed sten på börda. I den här boken vill vi inta ett alternativt perspektiv. Vi vill guida till förståelse och medkänsla inför dig själv precis så som du är, just så som du har det. I befintligt skick. Visst hoppas vi också att du ska kunna hitta en väg till minskat lidande. Men vägen dit går via den relation du har med dig själv och andra. Vi vill hjälpa dig att sluta fred med dig själv, inte vinna kriget. Vilka vet hur du innerst inne mår? Vår erfarenhet är att de flesta av oss döljer mer än vi skulle behöva. Vi isolerar oss i ensamhet vid smärta och motgång och vågar oss bara fram igen när vi åter känner oss stolta och framgångsrika. Varför får inte hela vår mänsklighet synas? Svaret finns paradoxalt nog i vår gemenskapssökande natur. Människan är ett extremt socialt djur, som tidigt lär sig vad som är gångbart och inte i den sociala gemenskapen. Vi gör alla en resa från vidöppna och känslo 12
I BEFINTLIGT SKICK
9789127817524_p. 001-218.indd 12
2017-11-29 11:18
sprudlande småbarn, som tydligt uttrycker varje behov, till mer återhållsamma vuxna. Resan kan se olika ut. Har vi tur kännetecknas den av att vi med bibehållen respekt för våra behov lär oss att nyansera våra känslouttryck och kan välja när, hur och med vem vi visar dem. Men ibland gör våra erfarenheter att vi utvecklas på ett sätt som gör det svårt att använda den vägledning och visdom som våra känslomässiga signaler erbjuder. Denna bok vill vara en hjälp på vägen till att återfå en öppen kontakt med vårt känsloliv, oss själva och i förlängningen även med andra. Känslor är det språk som relationer talar, och den som behärskar det är mindre ensam. När du läser vidare kommer du att bli uppmuntrad att närstudera dig själv. Vi vill att du ska bli djupt bekant med dina känslor och hitta ett nytt och respektfullt förhållningssätt till dem och de svårigheter du möter. Vi kommer så långt vi kan att ge konkret vägledning, så att du bättre ska kunna förstå dig själv och dina reaktioner. Men det handlar ytterst om att med nyfiket intresse och vänlighet vara nära dig själv i dina upplevelser. I vårt perspektiv är de svåra känslorna av stor vikt och behöver ägnas en särskild typ av varsam uppmärksamhet. Varje känsla bär på information som har betydelse för att förstå den situation vi befinner oss i. Och eftersom vi ofrånkomligen möter svårigheter i livet är en del av våra känslor tunga att bära. Självklart vill vi fylla vårt liv med varma och stärkande relationer. Men vägen dit går genom att tillåta allt vad det innebär att vara människa. När vi vänder oss bort från smärtan vänder vi oss också bort från det som hänger samman med smärta. Tänk på det som fått dig att lida mest i livet, och se efter om inte det var tätt sammanlänkat med något du bryr dig mycket om. Att bli sviken av din partner hade knappast varit smärtsamt om du inte brydde dig om relationen och den tillit ni byggt upp. Att bli mobbad av dina klasskamrater hade inte berört dig om du inte värdesatte den gemenskap som hade kunnat finnas er emellan. INLEDNING
9789127817524_p. 001-218.indd 13
13
2017-11-29 11:18
Målet med den här boken är att hjälpa dig bli mer tillåtande mot alla känslor, även mot dem som är jobbiga. Vi tror att detta är nödvändigt för att möjliggöra ett rikare och mer fullständigt liv. När vi lyfter fram smärtan gör vi det för att den speglar något som är viktigt för oss. Det är mänskligt, naturligt och viktigt att må dåligt när saker inte är som de ska. Känslor berättar för oss att vi saknar något som vi behöver. Om de inte fanns skulle vi ha varit likgiltiga, inget hade spelat någon roll. Vi utgår i vårt arbete som psykologer från en bred psykologisk kunskap om vad känslor är, hur de fungerar och hur man kan använda den kunskapen för att förstå sig själv. Arbetet kännetecknas av ett varsamt och envist fokus på vilken roll känslorna spelar i våra liv. När du tar dig och dina känslor på allvar blir det lättare att leva i samklang med dina verkliga behov. Det de flesta söker är ro i sinnet, och vi vill visa att den finner man genom att söka upp sig själv, och andra, med värme och respekt, snarare än genom en mängd, mer eller mindre svåruppnåeliga, yttre mål.
14
I BEFINTLIGT SKICK
9789127817524_p. 001-218.indd 14
2017-11-29 11:18
Del I
9789127817524_p. 001-218.indd 15
2017-11-29 11:18
9789127817524_p. 001-218.indd 16
2017-11-29 11:18
1 Livets känsloskola När vi föds är vi små, hjälplösa och behövande. Vi är i behov av andras omsorg. Som tur är har bebisar ett särskilt sätt att visa sina behov. Genom att uttrycka känslor ger barnet den närmaste omgivningen vägledande signaler. Känslor är medfödda och ofrånkomliga; bebisen gråter för att kalla på omsorg, ler när spänningen släpper och tryggheten finns där, vidgar sin blick i intresse när något nytt dyker upp. Ingen behöver lära barnet detta. Det sker automatiskt. Även om situationer varierar, så förblir de känslor som vi använder för att signalera vad vi i stunden behöver desamma. Detta gäller när vi är små såväl som när vi är vuxna. Vi kan slå tån i en tröskel, höra någon säga något dumt eller ha svårt att få upp en trög dörr. Situationerna varierar, men för de flesta av oss finns det stora likheter i vår inre upplevelse av dem – vi blir arga. Känslor är en av självupplevelsens tidigaste och solidaste grundstenar, just eftersom de är konstanta följeslagare och alltid finns i oss som en påtaglig kroppslig förnimmelse i stunden. Kontakt med känslor är det som skapar djupast kontakt med verkligheten. När vi tappar kontakten med dem känner vi oss ofta tomma, tycker att livet saknar mening och har svårt att veta vad vi vill och behöver. När vi frågar människor vad som betyder allra mest för dem LIVETS KÄNSLOSKOLA
9789127817524_p. 001-218.indd 17
17
2017-11-29 11:18
är svaret nästan alltid relationer. Och när vi frågar om vad som känns svårast är svaret nästan alltid ensamhet. Relationer är ofta det som vi människor värderar högst, och det är i relationer vi erfar våra finaste och skönaste känsloupplevelser. Samtidigt väcker relationer ofta de känslor som plågar oss människor. Vi lider av längtan efter närhet, och vi lider av att ha människor nära som går över våra gränser och gör oss illa. I somligas sällskap känner vi oss alltid dåliga och misslyckade, och med andra bär vi tyngden av att alltid behöva vara den starka, den som orkar och kan. Listan över svåra känslor i relationer kan tyvärr göras lång. Varför är det så?
Våra första relationer – en fråga om liv och död Hur våra känslor utvecklas kommer att få en avgörande betydelse för hur vi uppfattar oss själva och världen på ett djupt existentiellt plan. Som allt annat i det lilla barnets ofärdiga hjärna utvecklas känslor i samspel med omgivningen. Allt eftersom hjärnan utvecklas får känslorna fler nyanser och innebörder; de kopplas till språk, minnen och erfarenheter. Och det är framför allt de människor vi har omkring oss som ger känslorna deras mening och funktion. Vi vet från spädbarnsforskningen att en av förälderns viktigaste funktioner för det lilla barnet är att vara närvarande i dess känslor, dela dem, beskriva dem för barnet i ord och agera på budskapet de sänder. Hur våra tidiga, viktiga människor gör detta utgör den skola vi går i där vi lär oss svaret på flera viktiga frågor: Vad betyder känslor? Vad händer när vi har dem? Vilka är okej? När och hur mycket kan vi visa? Och med vem?
Det ofärdiga lilla flockdjuret människan föds Som nyfödda är vi människor sällsamt ofärdiga små flockdjur. Det är inte mycket vi klarar på egen hand om man jämför med 18
I BEFINTLIGT SKICK
9789127817524_p. 001-218.indd 18
2017-11-29 11:18
många andra djurungar, men våra hjärnor är oerhört mottagliga för miljön vi föds in i, och det är bland annat det som gör oss mer anpassliga och uppfinningsrika än många andra djur. Kor uppfinner inte hjulet och internet. Och de tror förmodligen inte heller att förlusten av deras kalv beror på att de är värdelösa som varelser, att de förtjänar att stå instängda i en ladugård för att de är så dåliga, och de oroar sig inte ständigt för mul- och klövsjuka. Vår anpasslighet och formbarhet gör oss extremt mottagliga för påverkan från de människor vi är beroende av de första åren. Att stå i ständig kontakt med dem som ska ta hand om oss är en fråga om liv och död. Våra medfödda känslor använder vi till att kommunicera till dessa människor vad vi behöver och hur vi har det. Känslorna är informationssignaler till dem som ska ta hand om oss och säkra vår överlevnad. De svar våra signaler får från dessa människor avgör till stor del hur väl vi kommer att uppfatta och förstå våra egna känsloreaktioner samt hur fria och respektfulla vi blir i vår känslokommunikation med oss själva. Pappan hör sin lilla pojke på nio månader gråta i spjälsängen i rummet bredvid. Hans rop på omsorg får pappan att genast resa sig. Han går in till pojken, ser att hans fot fastnat när han hasat ner i fotänden av sängen och stuckit ut benen mellan spjälorna. Pappas ansikte härmar sonens och formar en grimas som är lite mindre ledsen än pojkens, han delar pojkens känsla. Han låter medkännande på rösten och säger: ”Lilla gubben, har det blivit tokigt, få se, ska vi få loss dig, åh, du är lite röd, det måste gjort ont, kom lilla vännen.” Han lyfter upp sin pojke, håller honom i famnen, blåser på ankeln där pojken klämt sig. Pojken slutar gråta och lutar sig intill pappa.
Det den lilla pojken har lärt sig under den här lektionen i sin känsloskola är att känslan ledsenhet, även om den är svår, är LIVETS KÄNSLOSKOLA
9789127817524_p. 001-218.indd 19
19
2017-11-29 11:18
meningsfull och bra. Den handlar om ”aj, ont, svårt eller ensamt, jag behöver hjälp!”. När man visar ledsenhet kommer viktiga människor till undsättning. De förstår, hjälper, är nära, och det känns tryggt. Om det här är det sätt pojkens ledsenhet oftast bemöts kommer han förmodligen att växa upp till en människa som har lätt att lägga märke till när han har det svårt. Han kommer att ta sig själv och sin upplevelse på allvar, och han kommer inte att vara rädd för att dela den med andra, att söka tröst, stöd och hjälp. Han kommer också att ha en bild av sig själv som älskansvärd i sin sårbarhet och av andra som välvilliga och stödjande. Vi anpassar våra känslouttryck utifrån hur de för oss närmare eller fjärmar oss från våra överlevnadspersoner – vi har inte råd att låta våra egna behov gå före kontakten med dem. Står valet mellan mig – att hävda mina behov – eller den andra – att anpassa mig för att behålla relationen – har jag som liten inget val. Den andra vinner alltid. För att överleva är jag tvungen att överge mig själv. Den ledsna pojken i det tidigare exemplet kanske i stället för det inkännande bemötande vi beskrev oftast möts med ett hurtigt ”Hallå grabben, det där var väl inte så farligt!”, eller med avledning, så att föräldern hjälper honom att fokusera på något annat än sin ledsenhet, ”Men se här, här kommer Kalle Kanin!”. Vi menar inte att det behöver vara fel att hjälpa sitt barn att flytta fokus från svåra känslor. Båda dessa sätt att möta sitt barns ledsenhet kan vara helt rimliga i vissa situationer, ibland behöver barnet hjälp att vända sig mot det som fungerar mer än mot det som är svårt. Det som kan bli problematiskt är om föräldern bara och alltid har dessa strategier, om hen aldrig tonar in till ledsenheten och ger den utrymme innan hen avleder ifrån den. Kanske föräldern också visar oro och ilska eller vänder sig från barnet om han inte låter sig tröstas. Då kommer pojken att lära sig att ledsenhet är meningslös och ett potentiellt hot mot bandet till den vuxna som är så viktigt för barnets överlevnad. 20
I BEFINTLIGT SKICK
9789127817524_p. 001-218.indd 20
2017-11-29 11:18
Han lär sig att ett hurtigt gensvar som visar att det inte var så farligt, eller att alltid rikta uppmärksamheten mot något annat än det smärtsamma är enda sättet att återupprätta den livsviktiga relationen. Han riskerar därmed att tappa kontakten med den del av honom som är sårbar och i behov av stöd, tröst och hjälp, att döma sig själv som svag och klängig eller hamna i ångest för att förlora sina viktiga människor om han visar denna sida. Kanske har pojken riktig otur och gör om och om igen erfarenheten att hans gråt möts med irritation och hårdhänt hanterande, direkt aggression eller övergivande (hårda händer, kanske slag, ”Du är helt hopplös, jag orkar inte med dig, nu går jag!”). Då kommer han att lära sig en annan läxa: när man är sårbar och behövande är man jobbig, hopplös och blir övergiven; man förtjänar ingen tröst, värme eller omsorg. Och så blir han den som ligger stel och frusen, full av självförakt eller rädsla när han överges av sina överlevnadspersoner.
När behoven krockar – inre konflikt Människan är alltså ett sårbart flockdjur, beroende av sin grupp, och under de första åren är det bokstavligen en fråga om överlevnad. För det lilla barnet är övergivenhet detsamma som död. Utifrån de erfarenheter vi gör i vår känsloskola kommer de olika känslorna att förknippas med hur de bemöts av dem vi är beroende av. Den ständigt vägledande principen för det lilla barnet är att undvika fjärmande från dessa personer och säkra närhet till dem. I vår kamp för överlevnad, psykisk och fysisk, innebär det att vi tidigt kan tvingas vända oss bort ifrån våra signaler om viktiga behov. Problemet är att vi aldrig kan välja bort känslorna. Vi kommer att i nästa kapitel noggrant gå igenom grundkänslorna, eftersom var och en av dem, vare sig de är behagliga eller obehagliga, har sin givna plats och funktion. LIVETS KÄNSLOSKOLA
9789127817524_p. 001-218.indd 21
21
2017-11-29 11:18
Pojken som lärde sig att ledsenhet var meningslös eller till och med farlig, kommer ändå att uppleva ledsenhet. Känslor hör av sig hela tiden för att berätta för oss hur vi ska förstå vad som händer oss. Vi kan inte välja bort dem, hur gärna vi än vill. Känslan ledsenhet berättar för oss att vi är i en svår situation som vi inte kan reda ut på egen hand. Den uppstår för att kalla på närhet, stöd och hjälp. Tänker man på små barn är funktionen att kalla på hjälp uppenbar, eftersom det är så mycket vi som små inte klarar själva: byta blöja, få mat, flytta oss. Men vi behöver andra människor hela livet. Jag orkar inte lyfta en byrå ensam, jag är i en situation som är svår och behöver tröst från någon jag litar på, jag blir sjuk och behöver omsorg. Ensamhet känns ofta tung och skrämmer oss ibland, eftersom den betyder att vi inte vet om det finns någon där för oss när vi är i nöd. Ensam är inte stark. Och det är genom att visa världen vår ledsenhet och sårbarhet, vårt behov av stöd, som vi gör det möjligt att locka människor nära. Beroende på våra tidiga erfarenheter kommer vi att ha olika lätt att uppleva och visa våra behov. Ju mer flackt, avvisande eller hotande bemötande vi får, desto mer kommer behovssignalen att förknippas med obehag, ofta känslor av rädsla eller skam. Obehaget är ett slags larm, installerat för att varna oss när vi riskerar att förlora närhet till våra överlevnadspersoner. Eftersom våra första år präglas av ett närmast totalt beroende av dessa personer blir den läxan oerhört väl inlärd. Utifrån upprepade erfarenheter av att vissa känslouttryck leder till att mina viktigaste människor tar avstånd ifrån mig, blir arga eller till och med hotfulla, kommer min hjärna att utveckla ett snabbspår för kopplingen behov–fara! Den här kopplingen kallas inre konflikt, eftersom det är två starka psykologiska behov inom oss som kolliderar: vårt omedelbara behov i en viss situation och vårt konstanta behov av våra viktiga människor. 22
I BEFINTLIGT SKICK
9789127817524_p. 001-218.indd 22
2017-11-29 11:18
Funktionella konflikter … Inre konflikt är det normala och ofta till nytta för oss. Om vi möter en motgång och är bland främlingar biter vi ofta ihop om gråten och döljer ledsenheten. Vi känner obehag inför att visa vår sårbarhet, vi vet inte om okända människor skulle behandla oss väl. Vi håller masken tills vi är med människor vi är trygga med. Att bli arg på någon man är beroende av väcker ofta också viss oro. Om chefen är ovanligt svår dagen innan vi ska ha lönesamtal håller vi inne med kritiken av rädsla att det ska påverka våra utsikter till löneförhöjning negativt. I båda dessa fall är behov i konflikt med olika rädslor, men grunden för rädslorna är ett slags realistisk bedömning av den aktuella situationen Rädslan hindrar oss inte från att uppleva våra behov, men den hjälper oss att välja hur mycket vi visar i stunden.
… med funktionella lösningar Inre konflikt innebär inre strid och den kräver sin lösning. Våra försök till lösningar vägleds alltid av vår önskan att vara så trygga som möjligt med andra. Vi anpassar oss till situationen för att åsamka oss själva så lite skada som möjligt. När vi kan behålla kontakten med våra behov utan att rädslan eller skammen blir för svår hittar vi ofta goda lösningar som gynnar oss och inte skadar någon annan. Det finns ett slags inre frihet där man kan umgås såväl med sina behov och sina farhågor som med olika alternativa lösningar. Vi är flexibla, närvarande och anpassar lösningarna efter den faktiska situationen. Ofta finns en upplevelse av val och kontroll: jag har känslan, det är inte känslan som åker störtlopp med mig. Jag delar min trötthet eller ledsenhet när jag ringt en god vän, eller kommit hem till någon därhemma. Jag tar upp kritik mot chefen dagen efter lönesamtalet, när jag både hunnit lugna mig och få löneförhöjning. LIVETS KÄNSLOSKOLA
9789127817524_p. 001-218.indd 23
23
2017-11-29 11:18
Det här balanserade sättet att hantera inre konflikt blir bara möjligt om vi haft nära människor tidigt i livet som hjälpt oss att ha respekt för våra egna behov, men också att se konsekvenser av olika uttryck för dem. En vänlig förälder kan bekräfta behovet: ”Javisst, klart du ville ha den bilen”, hejda med en lagom dos skam: ”Men du kan ju inte bara slå till honom, han är så liten och förstår inte att det var din, se så ledsen han blev”, och erbjuda en god lösning: ”Vet du vad, ge honom den här traktorn och tala om att bilen var din och att du gärna vill ha den.” Barnet känner sig tryggt och älskat i sin vilja att ha saker, skammen i att slå personer som är mindre är begriplig och uthärdlig, och hon har fått strategier för att lösa konflikten så att hon kan upprätthålla en god bild av sig själv, utan att riskera kontakten med sig själv eller med den viktiga vuxna.
När behoven blir farliga Om vi däremot gjort upprepade svåra erfarenheter av att uttrycka känslor kommer vi inte att ha råd att vara så flexibla. Vi törs inte hoppas: ”I dag kanske pappa kommer mig nära när jag gråter och ser inte på mig som att jag är äcklig” eller: ”Nu kanske mamma klarar att jag skriker nej utan att se gråtfärdig ut och stöna att hon inte klarar mer”, för det gör så ont om vi har fel. Ju mer smärtsamt bemötandet från våra överlevnadsmänniskor varit, desto rigidare kommer vi att bli i våra lösningar, och desto svårare kommer vi att ha att ta oss själva på allvar och lyssna på känsloinformationen inifrån om våra behov. Vår personliga erfarenhet avgör vilka känslor som hotar överlevnadsrelationen. Gemensamt är att de farliga känslorna slutar att fungera som relevant, situationsanpassad information om behov. I stället blir de signaler om att något är fel, att det inte får vara som det är, att det till och med är farligt att det är som det är just nu. Till exempel kan en känsla av ledsenhet, trötthet och 24
I BEFINTLIGT SKICK
9789127817524_p. 001-218.indd 24
2017-11-29 11:18
längtan efter stöd upplevas som en skrämmande utsatthet och sårbarhet. Eller så väcker den en skamfylld bild av mig själv som en klängig, osjälvständig person som andra vill ta avstånd ifrån. Om jag blir arg på min partner, så som man alltid blir emellanåt på dem som står en nära, kan jag uppfatta det som en skrämmande signal om att relationen är dålig och måste avbrytas, eller uppleva mig själv – eller min partner – som elak och omöjlig. När känsloinformationen blir ett hot mot livsviktiga relationer har jag inte råd att lyssna och ta den på allvar. Och ju längre bort från upplevelsen av mina behovssignaler jag kommer, desto mer tom, overklig, tung och skrämmande kommer världen att te sig.
Cirkeln vidgas – fortfarande en fråga om liv och död Även om våra första överlevnadsmänniskor påverkar oss mest kommer andra människor alltid att spela stor roll för hur möjligt det är för oss att vara nära oss själva, samtidigt som vi känner oss trygga med andra. Ju äldre vi blir, desto viktigare blir relationer utanför hemmet. Flocken blir större. Och på samma sätt som med de första relationerna är vi ofta väldigt utlämnade åt dem vi har omkring oss. Barn väljer inte sin dagisgrupp eller sin skolklass och har fortfarande få och små möjligheter att välja bort plågsamma relationer. Har vi tur kanske vi med glädje minns vår första bästis. Vi kanske upplevde en trygg känsla av att vara lika varandra, att ha en gemenskap och en frihet från den kontroll och korrigering man alltid får från vuxna. En sådan relation kan bli den plats där vi fritt formar och utvecklar vår person och hittar både gemenskap och individualitet bortom familjens mönster. Har vi haft trygghet i tidiga relationer utanför hemmet bär vi ofta med LIVETS KÄNSLOSKOLA
9789127817524_p. 001-218.indd 25
25
2017-11-29 11:18
oss en känsla av tillhörighet till samhället och till de grupper vi kommer att ingå i. Den upplevelsen av tillhörighet är det viktigaste för oss flockdjur och kan avgöra hur vi väljer, hur vi mår och hur vi klarar av livets motgångar. Hur viktigt det är att vara lik andra blir särskilt tydligt när vi tar första steget ut i en vidgad grupp, utan våra trygghetspersoner. Mobbning är ofta tydligast och svårast i åldern 10–12. En del av oss gjorde våra mest plågsamma erfarenheter under den här tiden. Att dagligen, och på en plats vi inte kan välja att undvika, få veta att vi är fel, oönskade och ovälkomna är smärtsamt för alla och förödande för den som är ensam i detta, som inte har någon vän vid sin sida. Utstötning är lika med död – så känns det ofta – och vi gör allt vi kan för att passa in och få vara med, även om det betyder att gå emot oss själva. En del av oss har skamfyllda minnen av att själva ha mobbat eller gjort andra förbjudna och dåliga saker, fast någon del av oss ropat ”nej, jag vill inte”. Men riskerar vi att bli ensamma har vi inte råd att ställa oss utanför, vi gör allt vi kan för att passa in, även om det innebär att göra avkall på egna behov och värderingar. Priset är att vi får svårt att riktigt tycka om oss själva. Andra av oss var med om att vad vi än gjorde så räckte det aldrig. Det gav oss inte inträde till gemenskapen, vår uppgift var att vara evigt fel och utanför. Då blir lösningen ofta att sluta försöka, det gör för ont att ständigt få ett kvitto på att vi inte är välkomna. Och vårt inre hittar ofta ett oerhört smärtsamt sätt att försäkra sig om att vi inte utsätter oss för avvisande: mobbarna flyttar in i oss. Genom att ständigt prata med oss själva om hur fula, tråkiga och dåliga vi är påminner vi oss om att inte sticka fram huvudet och tro att något skulle kunna bli bra, att någon skulle kunna älska oss. Vi kommer att kallas blyga, få veta att vi har social fobi, eller få någon annan etikett. För en del av oss fanns mobbarna både därhemma och ute i världen, och vi hade inga platser och relationer där vi kunde vila 26
I BEFINTLIGT SKICK
9789127817524_p. 001-218.indd 26
2017-11-29 11:18
ut och känna oss välkomna. Det nedsättande, elaka självpratet var ständigt pågående. Har vi haft det så gömmer vi oss kanske helt, för världen och för oss själva. Vi slutar vilja, hoppas eller försöka.
Du valde inte din skola Vi har alla gått, och går, i känsloskolor som ser olika ut beroende på vilka ”lärare” och ”klasskamrater” vi haft. Många av oss klandrar oss själva för att vi är som vi är. Vi jämför oss med andra som vi tycker hanterar livet och svårigheter mycket bättre. Vi skäms för våra rädslor och skäms för att vi skäms. Men vi behöver komma ihåg att vi har goda skäl. Det jag i dag tycker illa om hos mig själv eller som jag märker ställer till det för mig, det var en gång den bästa lösningen i en svår situation jag inte själv valde. Därför förtjänar jag all medkänsla med och förståelse för de svårigheter jag har i dag, och respekt och värme för den lilla kämpande individ jag en gång var.
LIVETS KÄNSLOSKOLA
9789127817524_p. 001-218.indd 27
27
2017-11-29 11:18
Katja Lindert Bergsten Kristoffer Pettersson
I befintligt skick Att ta sig själv på allvar
ISBN 978-91-27-81752-4
9 789127 817524
NOK_BERGSTEN_PETTERSSON_I_BEFINTLIGT_SKICK.indd Alla sidor
I befintligt skick
KATJA LINDERT BERGSTEN är leg. psykolog, leg. psykoterapeut och fil.dr i psykologi. Hon arbetar med affektfokuserad psykoterapi som terapeut, handledare och utbildare och har tillsammans med kollegor skrivit den första svenska läroboken i ämnet. Ett särskilt intresseområde är betydelsen av självmedkänsla för vårt psykiska och fysiska välbefinnande.
Katja Lindert Bergsten Kristoffer Pettersson
KRISTOFFER PETTERSSON är leg. psykolog. Förutom att arbeta med psykoterapi så handleder och utbildar han i flera olika psykoterapeutiska metoder. Till vardags arbetar han främst med kognitiv beteendeterapi men affektfokuserad psykoterapi har också varit ett intresseområde under många år. Kristoffer är medförfattare till den första svenska läroboken i ämnet. Han är extra intresserad av hur känslor fungerar och vilka implikationer förståelsen för känslor får för oss människor.
Du kanske känner att något borde vara annorlunda i ditt liv. Att du borde förändras och bli bättre, lugnare, piggare, klokare – eller att ditt liv borde vara mer spännande eller framgångsrikt. Men istället för ytterligare en hurtig uppmaning om att allt är möjligt – bara du anstränger dig tillräckligt – vill den här boken ge ett alternativt perspektiv. Du uppmuntras att bli djupt bekant med dina känslor. När du tar dig och dina känslor på allvar blir det lättare att leva i samklang med dina verkliga behov. Författarna vill guida till förståelse och medkänsla inför dig själv precis så som du är, just så som du har det. I befintligt skick.
Att ta sig själv på allvar förutsätter nära kontakt med sina känslor. Känslor är en av självupplevelsens tidigaste och solidaste grundstenar, just eftersom de är konstanta följeslagare och alltid finns i oss som en påtaglig kroppslig förnimmelse. Kontakt med känslor är det som skapar djupast kontakt med verkligheten. När vi tappar kontakten med våra känslor känner vi oss ofta tomma, tycker att livet saknar mening och har svårt att veta vad vi vill och behöver.
OMSLAG: NIKLAS LINDBLAD, MYSTICAL GARDEN DESIGN OMSLAGSFOTO: SHUTTERSTOCK FÖRFATTARFOTO: CAROLA BJÖRK
2017-11-29 13:57