9789174632248 by Smakprov Media AB

Rune Hammargren Mc Ham har jobbat hårt för att komma över hustrun Carens död och dubbelliv, precis när livet börjar återvända mister han även sin nya kärlek. Sun blir dödad under en skottväxling i Foot of Mc KinleyWalley i Alaska. En kväll står Cindy utanför Mc Hams dörr med blodet rinnande nedför kinderna, Cindy var kvinnan som avlossade det dödande skottet mot Suns mördare. Några dagar senare ska de båda infinna sig till rättegången mot rånarligan, som var ansvarig för bland annat Suns död.

När Mc Ham äntligen fattat beslut om att åter bege sig till Alaska, den här gången för alltid, hinner Carens CIA-liv åter ifatt honom. Livet förändras på nytt. Mc Ham får under tiden vissa känslor för den betydligt yngre Cindy, men vet inte riktigt hur dessa ska hanteras. Cindy verkar själv så smått bjuda in till kärlek, hur långt är de båda beredda att gå?

Revansch i tjärlek

Efter rättegången möter Mc Ham och Cindy en kvinna med namnet Wilma, vid hennes sida finns sonen Ken. Det var änkan och sonen till en av personerna i den aktuella ligan.

Väl framme i Alaska kommer nygamla sanningar, eller frågor upp till ytan. En yngre man med namnetViktor, dyker upp i det lilla samhället Foot of Mc Kinley Walley. I folkmun även kallat för Foot. DetgörocksåWilmamedsonenKen,Wilmaharfåttenprovanställning som läkare då byns ”doktor Manny”blivit dödad av en flock vargar. Manny har ruvat på en ”gruvlig” hemlighet under många år, få har känt till hans hemlighet. Samtliga försedda med munkavle. Mc Ham är åter beredd att kräva ”revansch i tjärlek”, åter beredd att satsa fullt ut i ett nytt förhållande. Kommer han att finna lyckan, kommer andra personer i och runt ”Foot”att göra detsamma? Hur många är det egentligen som kräver och behöver ”revansch i tjärlek”?

Rune Hammargren

www.bod.se

Revansch i tjärlek

Revansch i tjärlek av

Rune Hammargren

Förlag & tryck: BoD

ISBN: 9789174632248

Foto & Design Bokens framsida: Ann-Christin Hammargren

Bokens baksida: Niklas Johansson www.photosbyniklas.com

Prolog Mc Ham får reda på att hustrun Caren haft en affär med sin kollega, får i och med ”bilolyckan” reda på att Caren varit gravid. Ännu en mörk hemlighet skulle blottläggas, det visar sig att Caren varit CIA-agent, detta alltsedan de träffades. Mc Ham börjar planera sitt nya liv med Sun, de ska göra ett första besök tillsammans i Alaska. Under förberedelserna blir de inblandade i ett butiksrån som slutar med att rånarna grips, efter tid lyckas de rymma för att ta upp jakten på Mc Ham och Sun. I samhället Foot of Mc Kinley Walley har rånarna kommit ifatt paret, under skottlossning dödas Sun. Mc Ham står åter ensam.

Återkommande namn *Mc Ham samt avlidna hustrun Caren. Sun blir hans nya kvinna, Suns dotter heter Spring. *Vännen Tim med hustrun Lynn, som lever i Dalen. *Sam och dottern Cindy driver en restaurang i Foot of Mc Kinley Walley. * Smeden Svarte Björn. *Doktorn Manny.

4 Kapitel 1 Cindy

En drypande kepsskärm förmedlade regnets budskap i form av vatten. Skräcken lyste i hennes, eller snarare ur hennes mandelformade, bruna ögon. Cindy hade en hårlock som banade väg ned över hennes panna, samtidigt täckande en del av hennes vänstra ögonbryn. Inte tillräckligt för att dölja det sår som just nu släppte blod i en strid ström, blod som i ögonblicket blandats med vatten vilket var tänkt att skänka jordens yta ytterligare fuktighet. Kvinnan blödde ganska rejält. – Cindy! – Ham! – Vad har hänt? Samtidigt som Cindy föll ihop lutade hon sig svagt framåt vilket gjorde att hon föll i mina armar. Med en mindre ansträngning från min sida lyckades jag ta emot hennes något trevande händer som med minsta marginal nådde mina, detta hindrade henne från att landa på garageuppfartens mörka, av regn genomdränkta cementplattor. Orden formligen forsade över hennes läppar, ville ta bort den skuldkänsla som hon uppenbarligen bar på för att hon nu stod vid husets entré, samtidigt i det tysta vädjande om hjälp.

5 Bar in kvinnan till vardagsrummets stora vanligtvis inbjudande soffa, tog av henne den keps som skylde en del av hennes mycket vackra ansikte, likaså den minst sagt vattendrypande jackan. Skorna snörades upp, togs av, hennes strumpor likaså. Den kraftigt stickade pläden med mönster från den indianska kulturen placerades över hennes smått skakande kropp. Var definitivt inte säker på om det var på grund av kylan hon skakade, kunde lika väl bero på något hon varit utsatt för tidigare under kvällen. Det var bara att invänta rätt läge för att frågan skulle kunna ställas. Funderade samtidigt på om ambulans skulle tillkallas, Cindy hade trotts allt fått någon form av smäll mot sitt huvud. Sagt och gjort. – 112, vad kan jag hjälpa er med? – Mitt namn är Mc Ham, bor på Second Street tolv här i Mid Town. Det finns en kvinna hos mig som blivit utsatt för någon form av slag mot sitt ögonbryn, just nu är hon inte kontaktbar, vet heller inte vad som har hänt henne. – Vi skickar en bil omgående, känner ni kvinnan? – Ja, jag känner henne sedan tidigare, det är en lång historia. Nu stod hon utanför min dörr och blödde, det är allt jag vet. – Mr Mc Ham, ambulansen är hos er om cirka tio minuter.

6 Tolv timmar senare vaknade Cindy ur sin dvala, jag satt i den minimalistiska fåtölj vilken jag suttit i under lika många timmar, minus tid för några toalettbesök. Den var ljust blå till färgen vilket i sig stämde väl med de vita känslomässigt avskalade väggarna i en av sjukhusets salar. Jag höll hennes hand när hon vakande, den första reaktionen från hennes sida var att hon kramade handen. Det ryckte till i mig samtidigt som jag kände att mitt hjärta varvade upp en aning, kort härefter öppnar hon sina varma, mycket vackra ögon. – Ham, är så ledsen för allt jag ställt till med. – Cindy, du har inte ställt till med något, du har blivit utsatt för något, undrar bara om du vet vad som har hänt dig? – Det var en bil som körde på mig när jag sneddade över gatan något innan ditt hus, inte så farligt men den tuschade ändå mitt högra lår, det kommer jag ihåg. – Du vet inte vad det var för typ av bil? Personen som körde valde ändå att inte stanna vilket står för något i min värld. – Det enda jag vet är att det var en mörk bil av större modell, har en känsla av att det togs ett foto av mig strax innan själva olyckan inifrån bilen, om det nu var en olycka? Cindy valde själv formuleringen, hon hade själv ställt frågan, ”om det nu var en olycka”?

7 Det kändes givetvis inte bra, enbart tanken av att någon skulle vara ute efter att skada henne, eller rent av ta hennes liv rev runt bland mina innersta känslor där ett antal frågetecken blottades intill total nakenhet. – Förklara, vad är det som får dig att tro att du blev fotograferad? – Precis när jag tittade upp mot bilen som till en början absolut inte hade några strålkastare tända syntes något som påminde om en fotoblixt, en stark sådan. Därefter tändes bilens halvljus, det känns som om bilen först kom med låg fart för att därefter öka farten kraftigt, hann absolut inte reagera överhuvudtaget, förstår inte varför någon skulle vara ute efter mig, om det nu är så. Det kan väl inte finnas någon koppling till det som har hänt tidigare, vad tror du Ham? – Vet inte riktigt Cindy, det är väl tidigt för att kunna dra några slutsatser. Viktigast just nu är att du blir återställd så snabbt som möjligt, det är bara någon vecka kvar till rättegången, du måste bli frisk tills dess. – Tack för att du suttit hos mig Ham, det känns bra att du finns vid min sida. Cindy tryckte min hand samtidigt som våra händer hårt sammanknutna fördes mot hennes kropps övre del. Hon tittade mig djupt in i ögonen, log något generat.

8 KAPITEL 2 Viktor Vid femton års ålder funderade jag för första gången över på vilket sätt jag skulle döda min läromästare, den man som lärt mig allt, betydligt senare också tagit allt. Dödat de personer som betytt mest för mig, i min då så bräckliga värld. Den kliniskt rena Dojon var spartanskt nästintill stilistiskt utsmyckad, åtta tavlor föreställande de personer som startat denna kampsport, vilka också lyckats gradera till den högsta nivån och den mentala läran. Därutöver fanns ett stort antal vapen som inte var tänkta att användas som just vapen, mer som någon form av utrustning för nödvärn eller rent av självförsvar. Bortsett från de fyra svärden av Samurajmodell som var monterade på två av väggarna, fanns lika många korslagda kamppåkar på de motsatta. Ena kortsidans vägg var delvis draperad med ett rödfärgat silkestunt tygstycke med inslag av svarta ganska breda ränder. Avståndet mellan vecken var ungefär tio till tolv centimeter. Färgerna överensstämde väl med de dräkter som medlemmarna var utsmyckade med i de stunder de utövade sporten, eller den så kallade sporten. Två stora rislampor hängde ned från Dojons tak, den ena skulle nog betraktas som oskadad medan ”tvåan” var helt söndertrasad.

9 Mannen som låg framför mig med kroppen i en alltför onaturlig ställning och mycket stel blick, hade utövat olika former av tyranni mot mig under många år. Kroppens vinklar utmanade geometrin på ett nytt sätt, vilket i sig visade hur brutal kampen varit. Jag hade blivit ”satt” i mästarens skola ungefär samtidigt som den traditionella utbildningen skulle starta, det var i sjuårsåldern. Nu hade han försökt för sista gången, den store mästaren var död, fallen för sin absolut yppersta lärjunges generalgrepp. Ett grepp som jag i mina sinnens djupaste inre mentalt tränat på under sju år. Ingen hade fått ta del av detta grepp. För ett ögonblick framkallade den döde mästaren ett rus av glödgat hat, alla mina sinnen hade velat se honom död under alltför lång tid, under alltför många år. Under åren hade jag varit uppfylld, för att inte säga upprymd av hatlusten över att döda honom, vilket förmodligen också känslomässigt förgiftat många av mina egna känslor som tidigare varit tillgängliga för mig emotionellt sett. Mästaren hade använt sig av uttrycket mästarlärjunge vid ett flertal tillfällen, oftast när vi gemensamt träffat det fåtal personer som utövade kampsporten, vilka också fått tillåtelse att utöva den. Mästaren själv var tredje generationen i rakt nedstigande led som utövat sporten med titeln mästare. Han bar svart dräkt med rött bälte, vilket var lindat två varv runt hans midja. Funderade över hur mästarens förfäder lämnat jordelivet, hur hade de lämnat över titlarna till kommande generation?

10 Frågan skulle aldrig kunna besvaras. Varför våldförde han sig på sin lärjunge och hans närmaste? Några svar skulle inte komma här heller. Inget såg längre perfekt ut. Den tidigare klart lysande striktheten, perfektionismen fanns inte längre, inte någonstans över hans kropp. Inte hos mästaren, förmodligen inte heller någonstans i den stora Dojon som bar tydliga spår av kamp intill, men även över gränsen mellan det vi kallar liv och död. Det hade tagit mig år att komma till vägs ände med tyrannen, under hela resan var jag fast besluten, mannen skulle dö. Hade aldrig någonsin tvivlat inför mitt beslut, vilket tagits på min femtonde födelsedag. Mina farföräldrar hade varit i livet dagen före, under kvällen tog tyrannen deras liv. Den tragiska olyckan vid ett av flodens mindre flöden, hade kostat det äldre paret livet. Förmodligen hade en person fallit i vattnet varvid den andra skulle komma till undsättning, också den personen hamnar i det nu ganska kalla vattnet, båda drunknar. Det var så tidningarna hade beskrivit händelsen. Jag svor inför mitt allra innersta att personen, eller personerna som låg bakom detta skulle möta döden, helst i Dojon. Jag har dagtingat med mitt samvete mer än en gång under åren då tankarna kommit upp. Idag fyller jag tjugotvå år, detta blev min gåva till mänskligheten, nu hade ingånget löfte hållits, till farmor och farfar mer specifikt. Mannen som låg död framför mig på golvet var också min kontaktperson, förmodligen min närmaste mot den nordkoreanska spionverksamheten.

11 Det kändes som en dubbel befrielse i nuet, inte enbart personlig. Jag hade äntligen fått hämnas mina älskade farföräldrar, hämndens ok hade nu lämnat mina tidigare så hårt tyngda axlar. Befrielse var ett ord som återkommit med visst mellanrum när mästaren pratat om, eller mer mässat om den kamp som han deltagit i för Nordkoreas befrielse. Det var under Koreakriget 1950 till 1953, som han hade krigat på nordkoreanernas sida, där hade han också skapat det kontaktnät som han fortfarande, eller fram till sin död i Dojon jobbat med. Givetvis hade nätverket förändrats under åren då många dödats i olika typer av konflikter, inre såväl som yttre. Mästaren hade under åren aldrig svikit Nordkoreanerna, han hade verkligen varit dem trogna vilket han återkommande betonat. Uttrycket, ”allt för Nordkoreas befrielse”, har jag hört näst intill till leda. Lämnar Dojons matta, bugar mig inför min fallne motståndare tillika plågoande, visar respekt för en krossad mästare för den kamp vi nyligen utkämpat. Min kropp känns sliten, sargad, blåslagen men utan större blodvite. Mästaren hade kämpat för sitt liv, jag för mitt när han så småningom insett vilka mina avsikter egentligen varit. ”Du är ute efter mitt ledarskap, du är också ute efter mitt liv. Ingetdera kommer till dig, inte idag min älskade son. Jag ska skona dig, kommer att låta dig backa undan för en stund, men härefter får du kämpa för ditt liv, du väljer”.

12 ”Du store mästare ska inte behöva vänta, mitt svar till dig är att du ska dö den kvalfulla död som mina farföräldrar gjorde. Kämpa för ditt liv, jag kommer att ge dig den död du förtjänar. Tvivla icke”. Den dödliga kampen skulle pågå under drygt två timmar innan möjligheten jag väntat på skulle dyka upp. Under den senaste timmen hade jag plågat mästaren intill det yttersta, enbart för att han skulle få känna den dödsångest som mina högt älskade farföräldrar säkerligen känt när de mötte den hand som förpassat dem till den andra sidans mysterium och ovisshet. Nu hade jag ett uppdrag kvar, destinationen skulle bli Nordkorea. Det finns en person kvar inom organisationen som känner till mitt utseende, tyvärr innebär detta att jag blir tvungen att ta bort honom innan jag kan gå vidare med mitt liv. Mästaren var under en tidig period av min träning guden personifierad, idag finns inte guden personifierad. Min gud ska hädanefter stå för det goda, kreativa, uppbyggande och försvarandet av demokratiska processer. Alla människor som ställer upp för goda tankar blir också gudar i någon form, det handlar om att ta ställning och välja sida.

13 KAPITEL 3 Cindy lämnar sjukhuset

Några dagar senare skulle Cindy få lämna sjukhuset, det var överenskommet att hon skulle ringa mig så snart hon fått besked efter dagens rond, vilket hon mycket riktigt gjorde. Vi bestämde att jag skulle hämta henne efter lunch, klockan ett var jag på plats vid sjukhusets enorma huvudentré. Någon av hissarnas två dörrar öppnades, gled isär med ett bestämt och mekaniskt ljud. Ut kommer Cindy sittande i en rullstol med en manlig skötare som ”chaufför”, hennes ögon sökte mina. Sekunder efter fann vi varandras kontaktsökande blick, hon log ett riktigt brett och gott leende samtidigt som hon tecknade åt chauffören att hon hade sett mig. Mannen valde att ignorera Cindys kommando, eller missade han det rent av, detta resulterar i att hon sätter båda fötterna i golvets mosaikbeklädda plattor, samtidigt reser hon sig upp. Cindys utvalda ”chaufför” faller nu huvudstupa över rullstolen allt medan Cindy går mot mig med utfällda armar. Ser i ögonvrån att assistenten kravlar upp från den sakta rullande stolen. – Tack för att du kom Ham, började tvivla på om jag skulle komma härifrån överhuvudtaget. – Fröken! Ni måste sitta kvar i stolen tills vi är utanför sjukhusets dörrar, vill att ni sätter er igen fröken. – Nog bäst så Cindy.

14 – Någon timme senare står hon under den torkade misteln vilket jag sett Caren göra så många gånger, Sun hade också stått där vid några tillfällen. Nu kändes det tungt, fick med stor kraft pressa tillbaka de känslor som tagit sig upp till nuets yta. – Ham, ursäkta mig för att jag kommer oanmäld. Hoppas att jag inte ställt till det för dig, visste inte riktigt hur jag skulle göra. Det kändes inte bra att åka till rättegången utan att kontakta dig när jag ändå var i närheten, vi ska ju trots allt till samma rättegång. – Välkommen till mitt hem, be inte om ursäkt för att du är här, tvärtom, du är mycket välkommen. Har tänkt på er vid många tillfällen med tanke på rättegången, men har inte haft kraften att skriva eller ringa. Mitt allra innersta kändes varmt, en känsla som inte infunnit sig på lång tid. Med värme har jag under månaderna som gått tänkt på alla där uppe i det tuffa, hårda Alaska. Inte Cindy specifikt, visst jag hade vid flera tillfällen tänkt på när hon stod utanför den garageliknande längan i ett försök att få undan all den snö som täckte portarna. Portarna till det inre som jag och Sun skulle få disponera för den bil som fört oss båda upp till denna vilda, karga natur. Till samhället som också skulle få vara med om att avsluta hennes liv.

15 – Det känns mer som att det är jag som ska be dig om ursäkt för allt det du har fått utstå, därutöver bli påkörd utanför mitt hus, det känns inte bra Cindy. Är du så stark så att du vill ha något att dricka? För all del det finns både juice och vatten. – Tar det du tar Ham, oavsett vad. – Tänkte själv ta ett glas Whiskey. Kvinnan tittade djupt in i mina ögon, förde glaset till sin mun, smuttade på innehållet för att strax därefter blygt sänka blicken. – Skål Cindy, välkommen. Vi skålar också för en bra utgång på rättegången. – Det gör vi, skål. Kände en välbehagskänsla över hur skönt det var att ha någon hos mig, att det var Cindy kändes speciellt gott det måste erkännas. Enbart utifrån de facto att hon är en mycket trivsam bekantskap, en oerhört socialt kompetent person.

16 KAPITEL 4 Viktor och den asiatiska kontakten

Jag hade rest mot Nordkorea för att genomföra mitt sista uppdrag, befinner mig nu på gränsen mellan Syd och Nordkorea, ändå något söder om. Efter ytterligare en halv dags marsch i en fullständigt fuktdrypande, nu alltmer djungelliknande natur, närmade jag mig det område där jag flera gånger tidigare väntat på att min kontaktperson från norra sidan skulle infinna sig. Har under åren haft två kontaktpersoner i Nordkorea vilka vetat vem jag är rent fysiskt. Vad jag vet finns det inga bilder av mig där. Detta beror förmodligen på att jag har jobbat som dubbelagent, här brukar den sidan vara extra försiktig som ligger längst ut i informationslinjen. Det är Nordkorea i det här fallet som inte vill att någon agent ska hamna i svårigheter. Jag har jobbat både för Ryssland och för Nordkorea, då speciellt med information om USA. Det har definitivt rört sig om detaljer vilka har berört landets inre, men också yttre säkerhet. Det ryska spionprogrammet kan jag ta mig ut ur och amerikanarna vet med största sannolikhet inte vem jag är. De vet kanske att läckan finns, men inte personifierad. Mina kunskaper och kontakter ska jag använda för att köpa mig fri till ett fortsatt liv i väst, kanske rent av i Amerika.

Revansch i tjärlek

Efter rättegången möter Mc Ham och Cindy en kvinna med namnet Wilma, vid hennes sida finns sonen Ken. Det var änkan och sonen till en av personerna i den aktuella ligan.

Rune Hammargren

www.bod.se

Revansch i tjärlek