9789186683375

Jonas Dagson

VILKEN BIBEL? En presentation, analys och jämförelse av tjugoen svenska översättningar

Copyright © 2013 Jonas Dagson och Bokförlaget XP Media Omslagsbild: Hannes Håkansson Sättning: ADD Reklambyrå Tryck och bokbinderi: PRINTON, Estland, 2013 ISBN: 978-91-86683-37-5 Bokförlaget XP Media Hantverkarvägen 24 136 44 Handen Tel 08-741 2601 www.xpmedia.org

Innehåll

Förord 5 En introduktion 7 Idiomatiska översättningar senare än 1980 Bibel 2000 9 Svenska Folkbibeln 26 Nya Levande Bibeln (NT) 36 Svenskbibel 46 Reformationsbibeln (NT) 51 Svenska kärnbibeln 62 Nya testamentet av Bo Giertz 69 Fribibeln 74 Svensk Kyrkobibel 83

Idiomatiska översättningar före 1980

Nya testamentet av David Hedegård 87 1917 års översättning 93 Karl XII:s bibel 1703 100

Litterala översättningar Nya testamentet av John Nelson Darby 106 De fyra Evangelierna & Apostlagärningarna 111 Bibeln eller den heliga skrift av Helge Åkeson 116 1883-års Nya testamente Normalupplagan 121 Nya testamentet av Paul Peter Waldenström 125 Nya världens översättning av Den heliga skrift 128

Parafraser

The Message på svenska av Eugene H. Peterson 133 Levande testamentet/Levande Bibeln 141 Vi vann, sa Markus! 145

Jämförelse av olika bibelöversättningar 148 Vilken bibelöversättning ska jag välja? 150 En översikt av de tjugoen översättningarna 155 En kronologi över svenska bibelöversättningar 156 Ordförklaringar 173 Personregister 176

Förord För många år sedan, i början på 1980-talet, fick jag tag på en liten amerikansk broschyr som jämförde engelskspråkiga bibelöversättningar. Bland annat så fanns det en axel som satte upp dem inbördes från den mest ordagranna översättningen till den mest långtgående parafrasen.

Då fanns det inte så många svenska översättningar att tillgå men jag vet att jag tänkte att jag skulle vilja se en sådan jämförelse för de svenska bibelöversättningar som var tillgängliga.

Jag gjorde ett enklare försök när jag för tidningen Petrus/Dagen flera år senare jämförde nio svenska översättningar. Men då var arbetet mest baserat på att jag korresponderade med Hans Johansson och Mikael Tellbe vid Örebro Teologiska Högskola och fick deras synpunkter via mail.

Men nu tänkte jag att jag för egen räkning skulle ta tag i frågan. Därför började jag på senhösten 2012 titta på projektet. En av orsakerna var att ytterligare en bibelversion – The Message – just kommit ut.

Jag såg då två saker. Dels att jag fortfarande inte kunde hitta någon som på ett mer systematiskt sätt jämfört svenska bibelöversättningar och dels att det nu fanns fler översättningar än tidigare att jämföra. Det var så det började. Till slut kom jämförelsen att omfatta tjugoen olika svenska översättningar.

Syftet med boken är alltså att ge en enklare introduktion till svenska bibelöversättningar och på det sättet förhoppningsvis presentera ett redskap som kan hjälpa till att orientera bibelläsare i den flora av översättningar som nu finns att tillgå. En slags konsumentupplysning, helt enkelt.

Det ska på en gång sägas att jag är journalist. Och det här är ett journalistiskt projekt. Jag läser inte den grekiska eller hebreiska grundtexten själv och alla referenser till grundspråken är baserade på uppslagsböcker och referenspersoner. Jag har i huvudsak gjort tre saker.

1. Jag har läst i alla översättningar. Jag har inte läst igenom alla de tjugoen översättningarna (!). Det vore en alltför stor uppgift på kort tid, men jag har läst i alla översättningar kortare eller längre avsnitt.

2. Jag har läst vad andra skriver om översättningarna. Jag har läst i böcker, i tidskrifter, på bloggar och i andra källor. Jag har sett vad andra skriver och kommenterar, och jag har också sett vilka översättningar som mest förbigåtts med tystnad.

3. Jag har tagit kontakt med många av de aktiva översättarna och med flera haft ett livligt och givande utbyte. Jag har ställt frågor, skickat kommentarer och haft mailkonversationer, skype- eller telefonsamtal. Och också 5

Vilken Bibel?

träffat flera personligen. Det har varit berikande och med flera känns det som jag blivit vän där utbyte och funderingar fortsätter bortom det ursprungliga syftet. Jag har också haft sporadiska kontakter med sakkunniga personer som inte arbetar med översättningarna men som jag av olika anledningar vänt mig till för att be om hjälp att kontrollera specifika faktauppgifter eller detaljer.

Till slut blev materialet så omfattande att det på andras initiativ dök upp frågan om jag inte skulle kunna sammanställa det till en bok. Jag har ägnat tid åt att komplettera och redigera materialet för att det skulle bli mer lämpat för publicering.

I de fall det har varit möjligt har jag också låtit översättare eller andra berörda läsa och kommentera texterna om sin egen översättning. På det sättet har flera missförstånd kunnat klaras ut och texten på ett bättre sätt representera översättningen. Det innebär dock inte alltid att de varit överens med allt som jag skriver om deras översättning. Däremot har de fått en möjlighet att komma till tals och ge kommentar.

Jag har begränsat mig till att titta på tjugoen översättningar. Varje version har fått ett eget kapitel. I slutet av boken finns ett kapitel där jag försöker ge förslag på hur man kan resonera om man vill hitta en översättning lämplig för vardagligt bruk.

Jag refererar i texten till Strongs Concordance. Det är ett klassiskt verk som listar och förklarar Bibelns grekiska och hebreiska termer. Strong använder sig av ett numreringssystem och jag har oftast angett numren för orden för den som själv vill kontrollera. Verket återfinns på nätet (se till exempel http://www. praisegate.com/lexicon.php).

Jag inser att en bok som den här är en färskvara. Det händer hela tiden nya saker på översättningsfronten. Uppgifterna i boken är aktuella per november 2013. Nya revideringar eller nya översättningar kommer ut och nya diskussioner kommer att uppstå. Det är min avsikt att efter det att boken kommit ut följa utvecklingen – åtminstone för en tid. Inläggen kommer då att finns att läsa på www.vilkenbibel.se. Där kan du också finna kontaktuppgifter till mig.

Till slut, i boken har jag samlat in och sammanställt uppgifter från många olika källor. Från böcker och tidskrifter, från nätet och från många olika personer. Om det i den processen vid något enskilt tillfälle gjorts ett misstag eller blivit en missuppfattning beklagar jag det. Jag mottager tacksamt synpunkter och påpekanden.

Mölndal i november 2013.

Jonas Dagson.

6

En introduktion ”En [bibel]översättning ska om möjligt förmedla detsamma till sina mottagare som originalet en gång gjorde till sina” (Birger Olsson).

Att översätta Bibeln är en konst och en vetenskap. Det är en vetenskap i den bemärkelsen att översättarna följer bestämda regler, till exempel språkliga regler om grammatik och vokabulär. Men samtidigt är det en konst då til�lämpningen av reglerna inte är mekanisk, utan kräver en kreativ förmåga och en fingertoppskänsla för att resultatet ska bli bra. Det berättas om Luther att när han kom till texterna i Tredje Mosebok om offerlagarna nöjde han sig inte med att sitta på sin kammare. Han gick ner till den lokala slaktaren och såg på när han slaktade ett djur. Under slakten frågade han om namn på kroppsdelar och olika handgrepp. Luther skrev också brev till mängder av experter för att få namn på däggdjur, fåglar och kräldjur. Och han lånade kurfursten av Sachsens ädelstenar med tillhörande katalog för att få ett underlag att rätt översätta texterna i Uppenbarelseboken.

En av de frågor som översättarna måste handskas med är på vilket sätt de avser att översätta texten. Ska den ursprungliga texten översättas ord för ord (ordagrant/litteralt) eller mer mening för mening (språknära/idiomatiskt)?

Valet handlar inte om rätt eller fel. Beroende på vilket synsätt översättarna väljer vinner översättningen vissa fördelar men får samtidigt andra svagheter.

Om detta bär också Bibeln själv vittnesbörd. En rad texter i Gamla testamentet citeras i Nya testamentet. Då Gamla testamentet är skrivet på hebreiska och Nya testamentet på grekiska finns det alltså översättningar i Bibeln av bibelns egna texter. De flesta texterna citerade ur Gamla testamentet kommer från den då befintliga grekiska översättningen, den så kallade Septuaginta (LXX) från 200-talet före Kristus. Septuaginta är inte enhetlig som översättning. Olika översättare har översatt olika böcker på olika sätt. Så är till exempel profeten Jesaja relativt fritt översatt (idiomatisk) medan Psaltaren är mycket bokstavsnära (litteral). Flera citat i Nya testamentet avviker dessutom från Septuaginta på flera ställen och dessa texter synes vara egna översättningar gjorda av författaren själv, direkt från den hebreiska texten.

Det finns också, även på svenska, en tredje form av bearbetning av texten.

Den skulle kunna beskrivas som ett återberättande av texten med andra ord, ett försök att återge grundtexten tanke för tanke och kallas parafras.

De olika typerna av översättningar kan sammanfattas så här:

7

Vilken Bibel?

1. Den ordagranna / litterala översättningen Karaktär: Strävar efter att återge grundtextens ordalydelse. Är inriktad på grundtextens språk. Försöker ge varje ord i grundtexten en bestämd motsvarighet i översättningen.

Styrka: Ger möjlighet att komma nära ursprunget. Ger läsaren större möjlighet att bilda sig en egen uppfattning om texten.

Svaghet: Ofta svår att läsa. Blir ryckig och språket känns onaturligt.

Lämpar sig för: Studier

2. Den språknära / idiomatiska översättningen Karaktär: Strävar efter att återge grundtextens innebörd. Är inriktad på grundtextens innehåll och målspråkets formuleringar. Försöker ge tydlighet åt vad man tror författaren ville säga till sina läsare.

Styrka: Blir lättare att läsa. Texten blir mer följsam då översättarna fokuserar på översättningens språkliga dräkt, på det språk de översätter till.

Svaghet: Studiet av texten kan bli svårare då olika tolkningsmöjligheter ofta väljs bort.

Lämpar sig för: Högläsning, predikan och andakt

3. Den fria presentationen / parafraserande bearbetningen Karaktär: En parafras är i egentlig mening inte en översättning. Strävar efter att återberätta texten. Är inriktad på att återge vad man tror kan vara författarnas tanke.

Styrka: Gör ofta texten lättillgänglig och lättläst. Kan ses som en andaktsbok eller enklare kommentar.

Svaghet: Olämplig som utgångspunkt för studier eller undervisning då den fritt blandar textens innebörd med författarens/översättarens mer fria associationer till texten.

Lämpar sig för: Inspiration och kanske som en kommentar till texten.

8

Idiomatiska översättningar senare än 1980

Bibel 2000

Översättare: Den statliga Bibelkommissionen. För själva översättningsarbetet av Nya testamentet utsågs en översättningsenhet på sex personer. Där ingick professor Harald Riesenfeld (1913–2008), professor Jonas Palm (1925– 1996), docent Birger Olsson (1938–) (dessa ansvarade främst för arbetet med den grekiska texten), professor Staffan Björck (1915–1995), översättaren Olov Jonason (1919–2007) och författaren Karl Vennberg (1910–1995) (dessa svarade främst för den svenska språkdräkten). Birger Olsson efterträddes efter ett par år av docent Per Block (1935–). Till gruppen hörde också sekreteraren Christer Åsberg (1940–). En skribent skriver: ”Det råder ingen tvekan om att Harald Riesenfeld med sin kombination av filologiskt och exegetiskt kunnande och sin starka personlighet spelade den ledande rollen i arbetet på den nya översättningen.”

För Gamla testamentet skapades en översättningsenhet på tre personer, professor Bertil Albrektson (1929–), författaren Gunn-Britt Sundström (1945–) och Bibelkommissionens sekreterare Christer Åsberg (1940–). Med Gamla testamentet arbetade under perioder också Staffan Björk och författaren Gunnar Harding (1940–). Sekreterare för enheten var Kjell Hognesius (1957–).

Apokryfenheten bestod av Per Block, professor Jerker Blomqvist (1938–), Gunn-Britt Sundström och Christer Åsberg.

Kommissionen kom att anlita en rad experter och listan på dem som deltagit skulle kunna göras lång. (En komplett lista på de omkring 250 personer som på olika sätt deltagit återfinns i SOU 2000:100 del 6). Förutom fackkunskap var man också mån om att det i arbetet skulle finnas representation från de kyrkor och samfund som senare skulle tänkas bruka översättningen. Bland dem som bidragit på olika sätt fanns därför till exempel Morton Narrowe, 9

Vilken Bibel?

överrabbin i judiska församlingen i Stockholm, Anders Piltz, romersk-katolsk präst, Annicka Lindberg, representant för ortodoxa kyrkan och Peter Halldorf från pingströrelsen. Dessutom märks Tomas Tranströmer, Kerstin Ekman, Gunnel Vallquist, Helmer Ringgren, Tryggve Kronholm, Tryggve Mettinger och Agneta Pleijel. Därtill en rad referenter som till exempel Caroline Krook, Ylva Eggehorn, Robert Wolkoff, Peter Cassirer, Marianne Fredriksson, Johnny Jonsson och Tord Ireblad. Bertil Albrektson skriver i en artikel: ”Ledamöterna engagerades ... på grundval av språklig och litterär kompetens. Vi blev aldrig tillfrågade om vår religiösa eller konfessionella ståndpunkt. Vi var när det gäller livsåskådningar en ytterst blandad skara, alltifrån skeptiker som Karl Vennberg eller jag själv till troende av olika schatteringar.”

Om översättningen: Sedan 1917 års översättning kommit ut blev det lugnt på översättningsfronten under en längre tid. Ändå åldrades översättningen snabbt, och behovet av en ny modernare version blev allt mer uppenbar trots David Hedegårds översättning av Nya testamentet. 1963 tillsatte regeringen en bibelkommitté som skulle utreda frågan om en nyöversättning av Nya testamentet. I denna sjumannakommitté ingick bland andra bibelsällskapets ordförande Nils Quensel, docent Birger Olsson, Karl Ragnar Gierow och Carl Ivar Ståhle från Svenska akademien och professorn Harald Riesenfeld.

Kommittén lade fram sitt betänkande 1968 (SOU 1968:65) och presenterade ett radikalt förslag. De ansåg att två olika översättningar behövdes, en för gudstjänstbruk ”som står ärvd bibelstil och samtidigt originalets form närmare” och en ”lättillgängligare för dagens läsare”. Men förslaget fick lite stöd, och en sakkunniggrupp tillsattes därför för att komma vidare (DsU 1972:4, 10).

När statsrådet Alva Myrdal den 1 december 1972 till slut tillsatte den nya Bibelkommissionen (U 1972:07) handlade det därför om uppdraget att göra en översättning av Nya testamentet. Översättningen skulle bedrivas som en statlig utredning där uppgiften var att översätta Nya testamentet till modern och tydlig svenska som skulle göra den tillgänglig för så många som möjligt.

Svenska Bibelsällskapet beskriver översättningsarbetet på sin hemsida på följande sätt: ”Enligt direktiven skulle översättningen så noggrant som möjligt återge grundtextens mening. Det var ett brett upplagt, tvärvetenskapligt arbete, där teologer, hebraister, arkeologer, språkvetare, historiker och en rad andra specialister arbetade sida vid sida under närmare 30 år.”

1971 tillsattes ytterligare en bibelkommitté som skulle utreda översättningen av Gamla testamentet. Den lade fram sina slutsatser 1974 (SOU 1974:33). Det ledde fram till att kommissionen i juli 1975 fick ett tilläggsdirektiv som gav den uppdraget att också översätta Gamla testamentet och senare, i september 1977, att även översätta Gamla testamentets apokryfer.

10

Bibel 2000

Genom tilläggsdirektiv i juni 1995 ålades Bibelkommissionen att slutföra översättningen av Gamla testamentet så att Bibelns texter kunde vara tillgängliga för allmänt bruk till första advent 1999. (Det kan noteras som en parentes att den Svenska Statskyrkan skiljdes från staten den 1 januari 2000). Arbetet med övrigt material skulle slutföras under år 2000.

Bibelkommissionen presenterade Nya testamentet den 18 september 1981, apokryferna den 2 juni 1986 och överlämnade Bibel 2000 den 9 augusti 1999. De lämnade sedan fram sitt slutbetänkande och avslutade sitt arbete den 31 december 2000.

Tidslinje: 1963: Bibelkommittén för Nya testamentet tillsätts.

1968: Bibelkommittén för Nya testamentet lägger fram sitt förslag SOU 1968:65.

1971: Sakkunniggruppen för översättning av Nya testamentet tillsätts.

1971: Bibelkommittén för Gamla testamentet tillsätts.

1972: Bibelkommissionen tillsätts med uppdrag att översätta Nya testamentet U 1972:07.

1974: Bibelkommittén för Gamla testamentet lägger fram sitt förslag SOU 1974:33.

1975: Uppdraget utökas med att även översätta Gamla testamentet.

1977: Uppdraget utökas med uppdraget att översätta Apokryferna Ds U 1977:3.

18 sept 1981: Nya testamentet presenteras SOU 1981:56.

2 juni 1986: Apokryferna presenteras SOU 1986:45.

1995: Direktiv att GT ska vara klar till första advent 1999.

9 augusti 1999: Bibel 2000 presenteras [Gamla testamentet men även översedda versioner av NT och apokryferna ingick].

2000: Slutbetänkandet (sex volymer) presenteras SOU 2000:100.

11

Vilken Bibel?

Bibelkommissionen kom att organiseras i två enheter, en nytestamentlig och en gammaltestamentlig. När NT 1981 var klar upprättades en mindre tredje enhet för Gamla testamentets apokryfer. Inom varje enhet fanns det anställda experter på grundtexten, stilister och sekreterare. Harald Riesenfeld beskrev själv hur arbetet med Nya testamentet gick till: ”[Jonas Palm] och jag upptäckte snart efter det att vi hade satt igång översättandet av den grekiska grundtexten, att det var mest rationellt att inte först göra ett utkast var för sig och sedan arbeta ihop dessa, utan att istället översätta gemensamt från första början och att då tillsammans kunna gripa tag i de många och olikartade frågor som hela tiden dök upp.” Sedan följde den stilistiska bearbetningen inom enheten och därefter många revisioner av förslaget efter referent- och styrelsegranskning och efter enhetens egna omarbetningar. Bibelbok efter bibelbok gavs till ett översättarpar, bestående av en specialist på grundtexten och en stilist. De arbetade tillsammans fram en första version, kallad översättarparets version. Det sändes ut till filologiska experter som kom med synpunkter. Efter att texten reviderats utifrån dessa synpunkter behandlas översättningen vid ett sammanträde inom enheten. Den reviderade översättningen, nu kallad översättningsenhetens version, gick så ut till ett antal referenter, valda för att brett representera olika kyrkor och samfund. Deras synpunkter diskuterades och ledde fram till ytterligare en version, som skickades till Bibelkommissionens styrelse för yttrande. De provöversättningar som publicerades under åren [se nedan utgivning] innebar också att läsare spontant skickade in synpunkter till kommissionen.

Bibelkommissionen hade också i uppdrag att översätta Gamla testamentet.

Processen och arbetsordningen gjordes här på ett annat sätt därför att Gamla testamentet har ett mer än dubbelt så stort innehåll, har fler genrer och dessutom har större tolkningssvårigheter.

Enligt direktiven skulle bibeltexten översättas utan hänsyn till kyrkliga eller andra särintressen. Man skulle översätta för en vanlig normalskolad vuxen läsare med svenska som modersmål. Uppgiften var att återge så exakt som möjligt vad texten säger utan att lägga in en senare tids tolkningar. Bibel 2000 kom till genom en kollektiv, näst intill byråkratisk, process även om enskilda personer hade större inflytande på slutresultatet än andra. Och den är unik på så vis att den gjordes av en statlig kommission, tillsatt av regeringen och finansierad av skattemedel på ett sätt som med säkerhet aldrig kommer att ske igen.

Internationell jämförelse: Frågan är om det finns någon direkt motsvarighet till Bibel 2000 på engelska. Närmast bland de engelskspråkiga översättningarna ligger kanske New Revised Standard Version (NRSV) från 1989. Det var Division of Christian Education inom National Council of Churches i USA 12

Bibel 2000

som stod bakom den översättningen. Översättningen kallas ekumenisk och var tänkt att vara bred. Representanter både för protestantiska, katolska och ortodoxa kyrkor fanns med i arbetet och när det gällde Gamla testamentet också judar. När översättningen kom ut accepterades den av många av de etablerade samfunden. Översättarnas motto var ”så bokstavligt som möjligt, så fritt som nödvändigt”. Det finns många likheter mellan NRSV och Bibel 2000. Några exempel: båda har ett modernt, flytande språk, båda bygger på en självständig textkritisk bedömning, båda nedtonar messianska profetior i Gamla testamentet, båda innehåller så kallade ”rättelser” och båda inkluderar apokryferna.

Kommentar: NT 1981 och Bibel 2000 är utan tvekan det största och mest omfattande bibelöversättningsprojekt som någonsin gjorts i Sverige. Det ligger tusentals arbetstimmar och miljoner kronor nedplöjda i översättningen.

En uppgift gör gällande att översättningen kostade 70 miljoner. Inget annat översättningsprojekt till svenska har involverat så många experter på grundspråken och målspråken i processen.

Och det ska sägas innan vi diskuterar enskildheter att Bibel 2000 har stora förtjänster. Bibel 2000 är en idiomatisk översättning på modern nutidssvenska. Inte minst är den stilistiska formen ofta väldigt tilltalande. Man har för det mesta brutit sig loss från det fromma, mer högtravande, språket i 1917 års översättning och skapat en översättning på flytande naturlig svenska. Bibel 2000 är en av de mest läsvänliga översättningar vi har. Och till skillnad från 1917 så är översättningen gjord så att de stilistiska skillnaderna som finns mellan olika författare i grundtexten får slå igenom i de olika bibelböckerna.

Man moderniserar också konsekvent språket. Så blir till exempel begynna i 1917 börja i 2000, bäcken blir tvättfat och fördärv blir katastrof. Även vissa religiöst betydelsebärande ord har bytts ut. Så blir till exempel frälsa istället rädda på de flesta ställen. Däremot heter det fortfarande fader och inte far eller pappa. Rent allmänt kan man också säga att Nya testamentet tycks ligga närmare ursprungstexten i sina formuleringar och ordval än Gamla testamentet där översättarna ofta tar sig större friheter. Tidigare rektorn på Johannelund Agne Nordlander sa ”Man kan säga att 1981 års översättning är oerhört fin.

Speciellt vad gäller evangelierna är den väldigt fin. Den är inte lyckad när det gäller Paulus brev. Och den är sämst när det gäller Romarbrevet. Där finns det flagranta grodor som är obegripliga i översättningen.”

De som översatte Bibel 2000 hade i uppdrag att göra en självständig text­ kritisk bedömning av grundtexten och inte, som 1917, i huvudsak förlita sig på en bestämd textversion. Och det får betydelse. Ta ett exempel. Den hebreiska texten för Ps 49:12 betyder: Deras inre deras hus för evigt. Det är svårt att 13

Vilken Bibel?

förstå innebörden, både på hebreiska och på svenska. Men det textkritiska arbetet ställer frågan om det kan finns ett skrivfel. Det hebreiska ordet som betyder deras inre, qirbam, skulle kunna vara qibram (om två bokstäver byter plats). Qibram betyder deras grav och skulle ge texten en mer begriplig innebörd. Bibel 2000 skriver alltså: Deras grav blir deras hus för evigt (Ps 49:11).

Jämför till exempel NIV: Their tombs will remain their houses forever (Ps 49:11) eller ESV: Their graves are their homes forever (Ps 49:11). Folkbibeln som här är en revidering av 1917 håller fast vid den gamla tolkningen: De tror att deras hus skall bestå för evigt (Ps 49:12). Jämför också mellan 1917 och Bibel 2000 till exempel 2 Mos 23:28, 5 Mos 7:20 och Jos 24:12 där getingar blir modlöshet och 1 Sam 17:6 där koppar blir brons.

Ett annat exempel gäller Jesu möte med den spetälske mannen. Folkbibeln säger: Jesus förbarmade sig över honom... (Mark 1:41), Giertz och 1917 säger: Då förbarmade han sig... (Mark 1:41). Men Bibel 2000 förespråkar en annan version av grundtexten och säger istället: Jesus greps av vrede... (Mark 1:41).

Jämför svenskbibel som i noten till versen skriver: ”medlidande. Andra handskrifter: vrede.”

Man kan konstatera att Bibel 2000 är en översättning som gjorts konsekvent utifrån de förutsättningar som gavs till kommissionen av regeringen.

Sekreteraren Christer Åsberg skriver i ett mail: ”Om en översättning görs på bibelvetenskaplig grund, vilket var Bibelkommissionens uppdrag med understöd av en enig riksdag och huvuddelen av samfundssverige, blir givetvis resultatet åtminstone punktvis annorlunda än om översättningen görs utifrån en konservativ evangelikal ståndpunkt. Det är ju inget konstigt med det.”

Samtidigt går det inte att komma bort ifrån att Bibel 2000 är omdebatterad. Det finns många som ivrigt försvarar den, medan andra ihärdigt kritiserar den. Få översättningar har väl blivit så analyserade och dissekerade. Det här kapitlet blir av förklarliga skäl starkt begränsat. Det som väckt reaktioner är en rad språkliga och teologiska ställningstaganden som gjorts. Några kopplade till enskilda bibelverser, andra till genomgående förhållningssätt. Översättarna av Bibel 2000 har valt att ändra på translitterationen av bibliska ort- och personnamn. Översättningen vill komma närmare originalet och ändrar därför på många ställen den traditionella stavningen. Kapernaum blir Kafarnaum, Abimelek blir Avimelek, man väljer vidare Achav istället för Ahab, Elisha istället för Elisa och Navot istället för Nabot för att ta några exempel. Men översättningen är inte konsekvent. Några av de mest vanliga namnen får finnas kvar. Så skriver man fortfarande Abraham och inte Avraham, Rebecka och inte Riveqa och Batseba istället för Batsheva. Timoteus däremot blir Timotheos medan Petrus förblir Petrus istället för Petros om man varit konsekvent. En kommentator skriver: ”Systemet är fullt av inkonsekvenser, där man gång på 14

Bibel 2000

gång tar hänsyn till person. Folk utan social status i Bibelkommissionens taxeringskalender råkar illa ut. Vi har ju på svenska en fast tradition för de bibliska namnens återgivande. Varför riva upp denna och servera en halvmesyr?”

Bibel 2000 har infört ett tecken i texten som vi inte sett tidigare [---]. I förklaringarna står att texten ”ej går att översätta”. Översättarna anser sig inte kunna göra en svensk översättning och har därför helt enkelt strukit verserna.

Det rör sig om drygt ett 50-tal ställen, till exempel 1 Mos 15:2, Dom 5:8, Ps 49:15, Ps 68:31, Ps 145:5-7, Jes 23:23 och Jes 26:15-16. Det finns ytterligare verser som tagits bort men som inte markeras i texten (1 Kung 15:6, 2 Kung 11:6, 2 Krön 27:8 och Hes 40:30). Bertil Albrektson skriver: ”På några ställen var svårigheterna så stora att det överhuvud inte gick att ge en översättning om man ville att det skulle vara något mera än en vild gissning. I sådana fall har vi avstått från en svensk återgivning och – när det handlat om mer än ett enstaka ord – i texten satt en klammerparentes med tre streck inuti: [---]. Samtliga ställen tas upp i notapparaten.” Bibelsällskapet skriver på sin hemsida att ”...ibland måste översättarna erkänna att de gett upp”. Det kan tyckas lite märkligt då de flesta andra bibelöversättare tycker sig kunna göra en översättning, ibland med en not ”grundtexten svårtolkad här”.

Man väljer också att utan vidare notering i texten korta och dra samman meningar. Folkbibeln skriver till exempel: Så snart de kommit ut ur synagogan, gick de till... (Mark 1:29), och 1917: Och strax då de hade kommit ut ur syna­ gogan, begåvo de sig... Men Bibel 2000 skriver: Från synagogan gick de hem till Simon och Andreas... (Mark 1:29). Här finns ingen angivelse av brådska alls (Andra exempel Mark 7:24 och 9:1).

Inte minst väljer Bibel 2000 att hoppa över anknytningsord. Ett exempel: Folkbibeln och Giertz skriver: Sedan började Jesus tala till folket... (Mark 12:1), Hedegård föreslår: Så började han tala till dem... (Mark 12:1), men Bibel 2000 skriver kort: Han talade till dem... De olika anknytningsorden skapar relationer mellan bibelns berättelser och ger indikationer på samband och flöden vilket har stor betydelse, särskilt för dem som ägnar sig åt syntetiskt bibelstudium. En kommentator säger: ”Genom en korthuggen stil gör [Bibel 2000] de olika avsnitten mera självständiga än vad de är i grundtexten. Bibelkritiken anser nämligen att anknytningarna är sekundära.”

En av de översättningsval som debatterats och som kommit att stå som något av en symbol för Bibel 2000 är ett ordval i Psaltaren. Sammanhanget uppfattas av många som profetiskt om Kristus, och Folkbibeln och 1917 skriver: Mina händer och fötter har de genomborrat (Ps 22:17). Men Bibel 2000 väljer istället: Händer och fötter är skrumpnade (Ps 22:17). Genomborrad eller skrumpnad? Några menade i argumentationen att det är ett avsiktligt val från översättarna för att texten inte skulle kunna uppfattas som profetisk. Men 15

Vilken Bibel?

riktigt så enkelt är det nu kanske inte. Det är osäkert hur ordet i grundtexten ska utläsas. Judisk tradition menar att det syftar på ett lejon. Se till exempel NET-bible: ...like a lion they pin my hands and feet. (Ps 22:16). Ett av argumenten för genomborrad är att LXX, den grekiska översättningen från Jesu tid, väljer ett grekiskt ord som betyder just genomborrad. Men professor Tryggve Mettinger, Lund, ger i en artikel en bakgrund till valet: ”En amerikansk semitist råkade på 1970-talet ägna en del arbete åt medicinska texter från Mesopotamien och han fann där ett verb för ’skrumpna’ som han sedan kunde restaurera bakom det ord som tycktes betyda ’som ett lejon’. Den amerikanske forskarens förslag är mycket bestickande. Det har bestämt återgivningen i flera moderna översättningar.” Jämför andra liknande översättningar, till exempel New Revised Standard Version (NRSV): My hands and feet have shriveled (Ps 22:16). Man kan också fråga om sammanhanget mer tycks handla om skador efter ett anfall från fiender än om sjukdom. Översättningarna varierar och valet kan ha skett på andra grunder än att förneka textens möjliga profetiska anspelning. Översättningen är möjlig men knappast nödvändig.

Bibelkommissionens sekreterare Christer Åsberg skriver i ett mail: ”Jag tror att en hel del av anstöten skulle gå bort om det hade stått till exempel ”mina händer och fötter är förtvinade/har förtvinat”. ’Skrumpnade’ är överraskande på ett abrupt sätt.” Och frågan är om det får stå vid nästa revision av Gamla testamentet.

Bibel 2000 har anklagats för att ha katolska drag. Ett omdiskuterat exempel är översättningen av samtalet mellan Jesus och aposteln Petrus. Folkbibeln skriver Jag säger dig: Du är Petrus, och på denna klippa skall jag bygga min för­ samling... (Matt 16:18). Bibel 2000 däremot säger: Och jag säger dig att du är Petrus, Klippan, och på den klippan skall jag bygga min kyrka... (Matt 16:18).

Grundtexten innehåller det grekiska ordet petros bara två gånger, inte tre som Bibel 2000 skriver. Och tillägget får konsekvenser för vår läsning. För det första väljer Bibel 2000 här att inte lämna öppet för läsaren vad Jesus syftar på när han talar om klippan. Katolska kyrkan bygger sin syn på påveämbetet bland annat på denna text. Men i evangelikal teologi brukar vi däremot uppfatta det så att det inte är Petrus som person, utan Petrus bekännelse om Jesus som Messias, som är klippan som ska utgöra församlingens grund. Men det utesluts som möjlighet i Bibel 2000. För det andra väljer man att skriva kyrka och inte församling. Bibel 2000 har valt att översätta det grekiska ordet ekklesia med rotbetydelsen: ”En samling av medborgare kallade från sina hem till någon offentlig plats, en församling” (Strong 1577), med två olika begrepp: kyrka och församling. Här gör man tvärt emot konsekvensprincipen från 1917 (se sidan 95). När översättarna uppfattar att texten syftar på den universella församlingen, alla troende, översätter man det kyrka, när det syftar 16

Bibel 2000

på den lokala församlingen på en ort blir det ordet församling. Men för många har begreppet kyrka en annan betydelse. Det syftar främst på byggnader (kyrkor) och möjligen på institutioner, något vi skapat. Men det som Gud formar uppfattas alltid som församlingen, det vill säga människor.

Huvudöversättaren, professor Harald Riesenfeld, konverterade till slut till katolicismen. Han lämnade Svenska kyrkan 1983 och blev katolik 17 april 1984, tre år efter det att översättningen av Nya testamentet var färdig. En skribent skriver i en levnadsteckning över honom att ”... Riesenfeld efter slutfört arbete gladde sig åt att ha gjort en ’alltigenom katolsk översättning’, katolsk eftersom en korrekt översättning med nödvändighet måste vara katolsk.” (www. signum.se, Nr 5/2010) . Också Jonas Palm blev senare bekännande katolik (Se även http://www.signum.se/archive/read.php?id=106).

Många av debattörerna har också tagit upp det faktum att en av huvudöversättarna av Gamla testamentet, Bertil Albrektsson, öppet kallade sig för ateist. Han hade när översättningen inleddes redan sagt upp sig från sin prästtjänst och lämnat Svenska kyrkan. I en artikel skriver han: ”Det förefaller alldeles överväldigande sannolikt att alla gudar... är produkter av vår mänskliga fantasi och mänskligt önsketänkande, av våra drömmar, vår skräck och vår längtan. Det tycks inte finnas några goda skäl att tro att dessa gudar äger någon verklighet utanför våra föreställningar om dem.” Svenska Bibelsällskapet som nu förvaltar översättningen adresserar den principiella diskussionen på sin hemsida och säger: ”Att en bibelöversättare skulle påverkas negativt av att inte vara troende är mycket osannolikt. De bibliska texterna har sitt värde oberoende av vad människor anser om dem. De bör kunna översättas korrekt även av den som inte ser dem som Guds ord... Man kan också vända på frågeställningen. En översättare som är bekännande kristen måste vara på sin vakt så att han eller hon inte låter sin speciella form av kristendom påverka bedömningen av texterna.” Naturligtvis måste då också en ateist vara på sin vakt så att hans övertygelse inte påverkar bedömningen av texterna. Det sas enligt direktiven att bibeltexten skulle översättas utan hänsyn till kyrkliga eller andra särintressen. Och att utgå från en ståndpunkt där Bibelns självvittnesbörd inte anses vara en rimlig möjlighet måste kunna uppfattas som ett tydligt särintresse.

Frågan om texter i Gamla testamentet kan uppfattas som profetiska har hamnat i fokus i denna debatt. Och kritiken riktas mot översättningsvalen där man ofta väljer att nedtona eller helt bortse från möjligheten att texter förutsäger framtiden. Låt oss titta på några exempel: • Profetior: En text i Första Mosebok 3 brukar kallas protoevangeliet.

Folkbibeln skriver: Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han skall krossa ditt huvud och du skall 17

Vilken Bibel?

hugga honom i hälen (1 Mos 3:15). Många tolkar detta som en förutsägelse om Kristus. Han ska krossa ormens huvud men bli huggen i hälen. Men Bibel 2000 väljer att skriva: Jag skall väcka fiendskap mellan dig och kvinnan, mellan din avkomma och hennes, de skall trampa på ditt huvud och du skall hugga dem i hälen (1 Mos 3:15). Pluralen de och dem förändrar versens innebörd och styr tanken åt annat håll. En kommentator skriver: ”Nu kan visserligen det hebreiska ordet zära (”säd, avkomma”) både avse en avkomling och flera avkomlingar. Men vill en bibeltext tydliggöra att zära här avser flera, använder den det plurala pronomina om zära. Men i 1 Mos 3:15 används inte de plurala pronomina ’de’ och ’dem’ utan ’han, denne’ (hebr. hu´) och ’honom, denne’...

Bibel 2000 omöjliggör med sin tolkning att bibeltexten ursprungligen avser en speciell avkomling, en frälsare som en rad gammaltestamentliga texter återkommer till och presenterar tydligare och tydligare.”

Ett annat exempel. En av de kända jultexterna hittar vi i Jesaja. Folkbibeln skriver: Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradö­ met, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste (Jes 9:6). Men Bibel 2000 väljer: Ty ett barn har fötts, en son är oss given.

Väldet är lagt på hans axlar, och detta är hans namn: Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste (Jes 9:6). Lägg märke till tempusförskjutningen. Folkbibeln säger Ett barn blir fött... (framtid) medan Bibel 2000 väljer Ett barn har fötts... (förfluten tid). Men se också att den hebreiska termen el gibbor som Folkbibeln översätter Mäktig Gud. I Bibel 2000 översätts det med Gudomlig hjälte. Uttrycket betyder bokstavligen Gud, hjälten med en direkt hänsyftning till Guds person. Och att därmed det barn som kommer alltså är Gud själv. Exakt samma hebreiska uttryck finns i nästa kapitel i Jesaja utan att i samma avseende vara profetiskt och då säger Bibel 2000: En rest skall vända om, Jakobs rest, till Gud, hjälten (Jes 10:21). Men av någon anledning väljer man att i profetian i Jesaja 9 inte låta förutsägelsen tydligt syfta direkt på Gud. En bloggare skriver: ”Jag tycker [det] är rätt oroande... att exegeterna bakom översättningen ständigt väljer den alternativa betydelsen av ett ord, istället för den traditionella betydelsen (som den presenteras i både traditionell judisk och kristen exegetik). Ibland är det valda översättningsalternativet näst intill omöjligt, till exempel valet av översättningen av Jesaja 9:6 mäktig Gud (1917) till gudomlig hjälte (2000)... Min GT-lärare har sagt att det i Bibel 2000 finns många översättningar han i dag ångrar, ett erkännande han faktiskt inte är ensam om.”

Det som antyds i valen av översättning kan bli uppenbart i notapparaten.

Så skriver man till exempel om Jesaja 53 om den lidande tjänaren: ”Avsnittet 52:13 – 53:12 är svårtolkat... Tjänaren, som här beskrivs som lidande, död och upprättad, kan liksom annars i Jes 40 – 55 avse Israel eller en grupp inom 18

Bibel 2000

folket. Enligt en annan tolkning är tjänaren en person, till exempel profeten själv eller en kung. I NT tillämpas utsagorna om den lidande tjänaren på Jesus.” Tanken att det redan hos profeten skulle avse en kommande frälsare avfärdas alltså helt.

Det finns en rad andra översättningsval i Bibel 2000 som också blivit omdebatterade. Låt oss titta på några.

• Gudsbild: Bibel 2000 väljer att vid flera tillfällen översätta texterna så att de ger intryck av att monoteismen, tron på en Gud, inte varit Bibelns grundtanke från början, utan något som utvecklats över tid. Redan i inledningen skriver Bibel 2000: Men Gud vet att den dag ni äter av frukten öppnas era ögon, och ni blir som gudar med kunskap om gott och ont (1 Mos 3:5). Jämför Folkbibeln ...så att ni blir som Gud med kunskap om gott och ont (1 Mos 3:5). Grundtextens ord elohim kan betyda både ”som gudar” och ”som Gud”. Men i det sammanhang texten står betyder det hebreiska ordet elohím mest naturligt ”Gud” och inte ”gudar”. En kommentator säger: ”Tanken att det skulle kunna finnas någon mer Gud än Elohím är helt främmande för Bibelns redogörelse för skapelsen och syndafallet. Det är först senare som synden tar sig sådana former att människor inbillar sig att det finns flera gudar.”

Ett annat exempel. Folkbibeln skriver: När de säger till er: ”Fråga andebe­ svärjare och spåmän, dem som viskar och mumlar”, så svara: ”Skall inte ett folk fråga sin Gud? Skall man fråga de döda till råds för de levande? (Jes 8:19). Men Bibel 2000 säger: Man säger till er: ”Fråga de dödas andar och spådomsandarna, de som väser och stönar!” – Ja, skall inte ett folk fråga sina gudar, be de döda om budskap och undervisning för de levandes skull? (Jes 8:19). Strong skriver om ordet (433) ”plural av 433, gudar i vanlig mening, men används specifikt (i plural särskilt med artikel) om den högste Guden”. Båda översättningarna är alltså möjliga men Bibel 2000 markerar sin utgångspunkt genom sitt val.

• Kristi gudom: När Bibel 2000 talar om Fadern som Gud, skriver den Gud med stort ”G”. Men när den talar om att Jesus Kristus är Gud, skriver den gud med litet ”g”. Ett exempel. Paulus talar om Kristus och säger: [Han] som är över allting, gud, välsignad i evighet, amen (Rom 9:5, se också 2 Pet 1:1, 1 Joh 5:20, Tit 2:13 Jämför 1 Tess 1:9). I inledningen av Johannesevangeliet blir skillnaden uppenbar. Folkbibeln skriver: Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud och är hos Fadern, har gjort honom känd. (Joh 1:18), Den lilla bokstaven i Bibel 2000 är en tydlig markering: Ingen har någonsin sett Gud. Den ende sonen, själv gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss” (Joh 1:18). Kommissionens sekreterare Christer Åsberg menar dock att det aldrig varit avsett som en teologisk positionering. Han skriver i ett mail: ”Skillnaden mellan stort och litet G/g i Gud/gud har jag själv bara sett som en 19

Vilken Bibel?

hjälp för bibelläsaren, inte som ett ställningstagande i det som framställs som en viktig teologisk tolkningsfråga.”

Märkligt på ett annat sätt blir det i inledningen av Romarbrevet. Det är ett uttryck i fjärde versen som väcker uppmärksamhet: Folkbibeln skriver: Paulus... avskild för Guds evangelium, som Gud har utlovat genom sina profe­ ter i de heliga Skrifterna, evangeliet om hans Son, som till sin mänskliga natur föddes av Davids släkt och som genom helighetens Ande blev med kraft bevisad vara Guds Son alltifrån uppståndelsen från de döda, evangelium om Jesus Kristus, vår Herre. (Rom 1:1-4). Men Bibel 2000 väljer ...evangeliet om hans son, som till sin mänskliga härkomst var av Davids ätt och genom sin andes helighet blev insatt som Guds son (Rom 1:3-4). Ordet insatt ger intryck av att Jesus inte från evighet varit Guds Son utan att han vid ett senare tillfälle gjordes, insattes, till Guds Son. Något som strider mot den traditionella treenighetsläran och underminerar tanken på Kristi gudom. Ordet i grekiskan som översätts med insatt är horisthentos (Strong 3724). Strong sätter som huvudbetydelse ”att definiera” men erbjuder som möjliga betydelser också ”att begränsa, utse eller avskilja”. Här blir det nödvändigt att tolka och välja. Och Bibel 2000 markerar sin ståndpunkt. Se också Hebr 1:9 och Joh 1:34.

• Den helige Andes person: På många ställen så avpersonifierar Bibel 2000 den helige Ande. I stället för ”han” och ”honom” som personliga pronomen skriver Bibel 2000 ”den”, syftande på en kraft och inte en person. Till exempel: Jag skall be Fadern och han skall ge er en annan hjälpare... Världen kan inte ta emot den, eftersom världen inte ser den och inte känner den. Men ni känner den, eftersom den är kvar hos er och kommer att vara i er (Joh 14:16-17). Jämför Folkbibelns: Och jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan Hjälpare... som världen inte kan ta emot. Ty världen ser honom inte och känner honom inte.

Ni känner honom, eftersom han förblir hos er och skall vara i er.

På samma sätt väcker översättningen av 1 Mos 1:2 uppmärksamhet. Bibel 2000 skriver: Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet. (1 Mos 1:2). Folkbibeln väljer istället: Jorden var öde och tom, och mörker var över djupet. Och Guds Ande svävade över vattnet.

(1 Mos 1:2). Annan tolkning ”en våldsam vind”. Den traditionella översättningen ”Guds ande” är också språkligt möjlig (hebreiskan har samma ord för ”vind” och ”ande”) men är här mindre sannolik.

• Frälsningen: Gång på gång väljer Bibel 2000 formuleringar som tycks säga att grunden för rättfärdighet är att finna i människans egen prestation. Se till exempel: Människan blir rättfärdig på grund av tro (Rom 3:28), ...därför är tron grunden för att nåden skall gälla (Rom 4:16), och: Gud skulle göra hedningarna rättfärdiga på grund av deras tro (Gal 3:8). Men från ett evangelikalt perspektiv 20

Bibel 2000

blir vi inte rättfärdiga på grund av tron, utan på grund av Jesu ställföreträdande död på korset genom tron (eller av tron). Det är en avgörande skillnad. Jämför Folkbibelns: ...förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar (Rom 3:28), Därför heter det ”av tro”, för att det skulle vara av nåd... (Rom 4:16), och: Skriften förutsåg att Gud skulle förklara hedningarna rättfärdiga av tro (Gal 3:8).

Det finns också märkligheter kring hur översättningen beskriver lagens roll i den kristnes liv. Folkbibeln skriver: Jag finner alltså den lagen: jag vill göra det goda, men det onda finns hos mig (Rom 7:21). Litterala Åkeson skriver: Alltså finner jag för mig som vill göra det goda den lagen att det onda ligger till hands hos mig (Rom 7:21). Begreppet lag syftar här på en princip, ett förhållande eller en kraft. Men Bibel 2000 säger däremot: Jag har alltså upptäckt att efter­ som det onda finns hos mig så är lagen något gott för mig som vill göra det goda (Rom 7:21) och får texten att syfta på lagen som regler eller prestation, tvärt emot det som tidigare sagts i sammanhanget. I uppslagsdelen kommenteras översättningen av versen under sökordet läsart och man skriver ”...där ingen bevarad handskrift ger någon begriplig mening kan texten rekonstrueras genom lätta ändringar (...Rom 7:21). Denna utväg, som kallas konjektur, dvs gissning, måste ofta väljas vid utgivning av antika skrifter”. En konjektur (eller en emendation) är en gissning om den rätta betydelsen av ett svårtolkat textställe. I notapparaten till Bibel 2000 kallas dessa märkligt nog för rättelser.

Hur man nu kan anse sig veta att de antaganden om förståelsen man föreslår skulle vara rätt. Genom dessa så kallade rättelser har flera messianska profetior i Gamla testamentet försvunnit genom att man ändrar en text man inte tycker passar till en annan lydelse som inte finns någonstans i någon handskrift. Och på samma sätt här i Romarbrevet. Det ska noteras att det är en skillnad på en konjektur och på textvariationer där det finns olika varianter med stöd i olika hebreiska eller grekiska handskrifter eller tidigare översättningar och där översättarna istället väljer den version de anser mest trolig.

• Det eviga livet: I flera texter tycks tanken på det eviga livet tonas ner, till exempel i Predikaren. Folkbibeln skriver: Allt har han gjort skönt i sin tid. Också evigheten har han lagt i människornas hjärtan. Ändå kan de inte förstå Guds verk, från begynnelsen till änden (Pred 3:11). Det blir i Bibel 2000: Allt vad Gud har gjort är skönt i rätta stunden. Han låter människor urskilja ett sammanhang, men aldrig kan de fatta Guds verk från början till slut.

Ett annat exempel från profeten Mika. Folkbibeln skriver: Men du, Bet­ lehem Efrata, ...från dig skall det åt mig komma en som skall härska i Israel. Hans ursprung är före tiden, från evighetens dagar (Mika 5:2). I Bibel 2000 blir det: Men från dig, Betlehem i Efrata... skall jag låta en härskare över Israel komma, 21

Vilken Bibel?

en som leder sin härkomst från forntiden, från det längesedan förflutna (jämför också Ords 8:23).

Ytterligare ett exempel ser vi i slutet av herdepsalmen, Ps 23. Folkbibeln säger: ... jag skall bo i HERRENS hus evinnerligen (Ps 23:6). Men Bibel 2000 skriver: ...Herrens hus skall vara mitt hem så länge jag lever (Ps 23:6). Översättarna pekar bland annat på parallellismen i versen och att ”så länge jag lever” speglar den tidigare radens ”varje dag i mitt liv”. Men en kommentator skriver: ”Det hebreiska uttrycket sist i versen, ”till dagars förlängning”, kan översättas ”för alltid, för evigt, evinnerligen”. Samma uttryck som finns i Ps 23:6 förekommer också i Ps 93:5 och Klag 5:20, men då inte syftande på det eviga livet. Då översätter Bibel 2000 orden med för alltid. En annan kommentator skriver: ”En muntration kan skönjas i den sista versraden [i Ps 23:6]: Det gamla ordet ’evinnerligen’ med betydelsen ’för evigt’ har ersatts av ’så länge jag lever’. Man frågar sig: Har översättarna tappat tron på det eviga livet, som är så centralt i den kristna trosbekännelsen? I så fall: Varför då bekymra sig över översättningar, behövs då en Bibel överhuvudtaget?”

Exempel på text: I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till (Joh 1:1-3).

Allt bär [kärleken], allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den. Kärleken upphör aldrig. Den profetiska gåvan, den skall förgå. Tungotalet, det skall tystna.

Kunskapen, den skall förgå (1 Kor 13:7-8).

Särskilda kännetecken: Det finns mycket extramaterial till Bibel 2000. Det kan delas in i två huvudgrupper: • Noterna: Är av olika slag och finns i anslutning till texten. Vissa är rena sakupplysningar, andra innehåller alternativa översättningar, parallellställen eller hänvisningar till mer utförliga förklaringar i uppslagsdelen. Många av noterna utgår från en bibelkritisk ståndpunkt och ger en evolutionistisk syn både på texten och på den kristna kyrkans teologi. Noten till Joh 14:31 säger till exempel: ”Att Jesus tal här fortsätter med kap. 15 förklaras enklast med att Johannesevangeliets text efter hand omarbetats och utökats... ” • Uppslagsdelen: I uppslagsdelen samlas i alfabetisk ordning kortare artiklar om olika uppslagsord från allhärskaren till överstepräst. Uppslagsdelen utgår från samma utgångspunkter som noterna. Till exempel i artikeln om Anden skriver man: ”Anden får alltså i NT efter hand personliga drag. Två gånger nämns den som jämställd med Gud och Kristus (Matt 28:19, 2 Kor 13:13).

22

Bibel 2000

Härifrån går sedan linjerna till fornkyrkans tänkande om Treenigheten”. Alla upplagor innehåller inte alla delar av extramaterialet. Det är upp till förlagen att välja hur mycket av det extramaterial som Bibelkommissionen tog fram som ska ingå. Många förlag har valt att ersätta kommissionens material med annat. Noter och uppslagsdel har också getts ut som en separat bok som kan köpas vid sidan om.

Klar: Nya testamentet 18 september 1981, Gamla testamentet 9 augusti 1999.

Utgivning: • Före kommissionens tillsättning: Bibelkommitténs rapport (SOU 1968: 65) innehöll exempel på provöversättningar. Ytterligare ett antal provöversättningar publicerades av den sakkunniggrupp om fem personer som tillsattes 1971 för att förbereda den nya bibelöversättningen. (Utbildningsdepartementet 1972:4).

• För Nya testamentet: Kommissionen gav ut Fyra bibelböcker (provöversättningar av Markusevangeliet, Galaterbrevet, Hebréerbrevet, Första Johannes­ brevet) 1975, Ett folk på väg (1 Petrus brev) 1976, Hela Nya testamentet 1981.

Kom först ut som en SOU-utredning (SOU 1981:56) och därefter i otaliga upplagor på olika förlag.

• För Gamla testamentet: Fem bibelböcker (Provöversättning av 21 psaltar­ psalmer, Rut, 1 Samuelsboken, Predikaren och Amos) 1979, Nio bibelböck­ er (provöversättning av Andra Moseboken, Andra Samuelsboken, Ester, sju psaltarpsalmer, Klagovisorna, Daniel, Joel, Nahum och Salomos vishet) 1984 (Notera att Salomos vishet här kallas bibelbok), Tre bibelböcker (provöversättningar av Första Moseboken, Ordspråksboken och Jeremia) 1991, Psaltaren (1995). Bibel 2000 kom som SOU-utredning (SOU 1999:100) och därefter i en rad olika utföranden och versioner.

• Revideringar: Vid utgivningen av Bibel 2000 gjordes en justering av NT 1981. Det var tre verser som ändrades (Luk 4:19, 1 Kor 6:9 och 1 Tim 1:10).

Två av dem berör homosexualitet och översättarna har bytt ut begreppen homosexualitet och pervers. NT 1981 skriver: ... Ingen som lever i otukt eller avguderi eller hor eller homosexualitet...(får ärva Guds rike) (1 Kor 6:9) vilket i Bibel 2000 blev: Inga otuktiga eller avgudadyrkare eller horkarlar eller män som ligger med andra män...(får ärva Guds rike) (1 Kor 6:9) och NT 1981 skrev: ...för osedliga och perversa, för människorövare, lögnare och menedare och allt som strider mot den sunda läran. (1 Tim 1:10) vilket i Bibel 2000 blev: ...för otuktiga och män som ligger med män, för människorövare, lögnare och mened­ are och allt annat som strider mot den sunda läran (1 Tim 1:10). Den tredje versen ändrades enligt följande NT 1981: ...och förkunna året som Herren har 23

Vilken Bibel?

valt (Luk 4:19) blev i Bibel 2000: ...och förkunna ett nådens år från Herren (Luk 4:19).

Katolska kyrkan har senare [2011] ansökt om att får göra en katolsk, av liturgiska skäl påkommen, revision av Bibel 2000. Man vill ändra på fler än 2000 ställen (Dagen 9 nov 2011) men har av Bibelsällskapet/Bibelfonden blivit nekad (Dagen 11 nov 2011). Den revisionen är därför ”tills vidare arkiverad”.

• För apokryferna: En provöversättning av Salomos vishet ingick i Nio bibelböcker, 1984, Apokryferna till Gamla testamentet 1986. Dessa har sedan på olika sätt inkorporerats i olika (men inta alla) utgåvor av Bibel 2000.

• Noterna: De första utgåvorna av NT1981 innehöll en notapparat som liknade Hedegårds översättning och en uppslagsdel. Den mottogs inte bara positivt. Och flera efterfrågade NT utan noterna. När Bibel 2000 kom släpptes texten året före notapparaten. Bibelkommissionen kom därför också att ge ut notapparaten som en separat bok: Bibelkommissionens komplement: noter, upp­ slagsdel, parallellhänvisningar, textkritiska anmärkningar till Bibel 2000, 2001.

På nätet: Bibel 2000 återfinns på www.bibeln.se. Där finns också noterna att läsa. Översättningen finns också på andra ställen på nätet till exempel www. bible.com/sv. Översättningens framtid: Svenska Bibelsällskapet, som förvaltar översätt­ ningen, har inlett ett arbete med att göra provöversättningar av delar i Lukasevangeliet (kapitel 9:51-19:27) och Galaterbrevet. För översättningen av Lukasevangeliet svarar Mikael Tellbe vid Örebro Teologiska Högskola och för Galaterbrevet Jonas Holmstrand vid Uppsala Universitet. Med i projektet är också två stilister, en textkritiker och en filolog. Ambitionen är att skapa en ny svensk översättning med ”moderat funktionell ekvivalens”. I praktiken innebär det att man försöker skapa en översättning som ligger något närmare grundtexten och är något mindre idiomatisk än Bibel 2000. Provöversättningen ligger nära den nya norska översättningen från 2011. Arbetet beräknas vara klart i början av 2015. Provöversättningen ska sedan ligga till grund för Bibelsällskapets beslut om en framtida nyöversättning. Och tanken är att man hoppas kunna göra en ny översättning av hela Nya testamentet. I en intervju i Kyrkans tidning (23 jan 2013) säger översättningsdirektor Mikael Winninge på Svenska Bibelsällskapet att ”på allvar kanske vi kan komma igång 2018”.

Ett översättningsprojekt beräknas ta minst fem år. Ett årtal som nu nämns för när översättningen kan vara klar är 2026, exakt 500 år sedan det första Nya testamentet kom ut på svenska.

24

Bibel 2000

Att köpa översättningen i dag: Översättningen finns att köpa i välsorterade bokhandlar, på nätet eller direkt från Svenska Bibelsällskapet i flera olika utföranden (www.bibelbutiken.se ).

25

Svenska Folkbibeln

Översättare: Huvudman för översättningen är Stiftelsen Svenska Folkbibeln i samarbete med Stiftelsen Biblicum. Huvudöversättare för Nya testamentet var teologie doktor Ingemar Furberg (1924–1998) med missionspastorn Ola Eklöf (1939–2010) som samordnare. Ansvarig för översättningen och revideringen av Gamla testamentet var docenten i Gamla testamentets exegetik Seth Erlandsson (1941–). Delar av Gamla testamentet är en revidering av 1917 års översättning där bland andra Elon Svanell och Erik Bernspång gjorde ett omfattande arbete. Centrala roller hade också bland andra Lars Friedner, Ragnar Blomfelt (se sidan 46) och Axel Gustafsson. Därtill har funnits en rad referenter som varit delaktiga i översättningsarbetet bland andra Stig Wikström, Per-Erik Hallin, Björn Svedinger, Wilhelm Bergling, Anders Gärdeborn, Åke Wiberg, Ingrid Heidenborg och Stig Hällzon. Totalt har ett femtiotal personer under kortare eller längre tid varit engagerade som översättare, referenter, stilister, språkgranskare och annat i arbetet med Svenska Folkbibeln.

Om översättningen: Diskussionen startade redan när Bibelkommissionen gav ut sina provöversättningar. Och i svallvågorna efter Bibelkommissionens översättning av Nya testamentet (NT81) var det en rad kristna ledare som uttryckte sin oro över ställningstaganden i översättningen. En skribent beskriver känslan: ”Det var något som saknades; det fanns ett perspektiv som inte riktigt rymdes inom ramen för en av ’Statens Offentliga Utredningar’... Det var miraklet, det övernaturliga, det mänskligt sett omöjliga. Guds närvaro, hans direkta ingripande i historien. Hans interaktion med människors barn.

Effekten av hans gåvor till vanliga dödliga, såsom helande, en och annan kraftgärning, för att inte tala om profetisk inblick i framtiden.” I november 1983 träffades därför en grupp kristna på Esso Motor Hotell vid Järva krog för att samtala. Efter ytterligare en samling i mars 1984 formades Arbetsgruppen för en bibeltrogen bibelöversättning. Gruppens arbete ledde fram till bildandet av en stiftelse som till slut fick namnet Stiftelsen Svenska Folkbibeln.

Först vände sig gruppen till Svenska Bibelsällskapet för att förhöra sig om möjligheten att få göra en revision av NT81 i mer bibeltrogen riktning. Men 26

Svenska Folkbibeln

från Bibelsällskapet var beskedet att det var fullständigt uteslutet. Man hade också kontakt med rättighetsinnehavarna till Giertz översättning av Nya testamentet och frågade om möjligheten att modernisera den texten. Men farhågan hos dem var att en modernisering av Giertz skulle skicka en signal att det fanns fel i den första utgåvan och tanken rann ut i sanden. Det som återstod var då att göra en egen, helt ny översättning.

Arbetet med bibelöversättningen har sedan skett i nära samarbete med Stiftelsen Biblicum som också arbetat med bibelöversättningsfrågor. I tidskriften Biblicum skrev man: ”1981 kom den statliga Bibelkommissionen med en översättning av Nya testamentet som bibeltrogna kristna inte kunde acceptera.

Orsaken var att man lät bibelkritiska värderingar styra, inte bara notapparaten... utan även själva översättningen. Bland annat Kristi gudom, Andens person och rättfärdiggörelsen av nåd allena var doktriner som NT81 naggade i kanten, genom en inomvärldslig hermeneutik och liberal ideologisk överbyggnad.” Och docent Seth Erlandsson skrev: ”Svenska Folkbibeln försöker låta Bibelns egen syn vara helt avgörande och vill inte blanda in tolkningar och bedömningar som är styrda av den historisk-kritiska bibelforskningens begränsningar av vad som är historiskt möjligt.”

Nya testamentet i Folkbibeln är en nyöversättning från grundtexten.

Inledningsvis hade man ambitionen att också översätta Gamla testamentet.

Men det visade sig svårare och mer omfattande än man räknat med. Och man beslutade sig istället för att bara till vissa delar översätta Gamla testamentet på nytt och i andra delar göra en språklig revision av 1917 års översättning.

Det finns ingen tydlig specifikation vad som är nyöversatt och vad som är reviderat men bland annat Amos, Predikaren, Första Mosebok, Psaltaren, Ordspråksboken och Jesaja är helt eller delvis nyöversatta. Strukturen för Första Mosebok uppbyggd i tio toledoth är helt ny i förhållande till 1917.

Likaså har man nyöversatt messianska profetior både i Första Mosebok, profettexterna och då naturligtvis också i Psaltaren.

Arbetet med Nya testamentet gick till så att huvudöversättaren Ingemar Furberg gjorde ett förarbete, en råöversättning, som han sedan presenterade först och främst för den andre översättaren, samordnaren Ola Eklöf. Sedan samlades en mindre grupp till ett seminarium (sammansättningen varierade) och de gick tillsammans igenom och bearbetade råöversättningen. Därefter skickades arbetet ut till referenterna. Referenternas synpunkter kunde leda till ytterligare korrigeringar. Texterna kunde på det sättet gå igenom flera rundor.

Ofta hölls seminarierna i Biblicums lokaler i Uppsala där det också fanns ett bibliotek med teologisk och exegetisk litteratur att tillgå. De sista åren hölls seminarierna också ofta i Göteborg, hemma hos Ingemar Furberg.

27

Vilken Bibel?

Folkbibeln har etablerat sig som en av de två översättningar i Sverige som köps och används mest. Översättningen har kanske ett något starkare stöd i frikyrkan än i Svenska kyrkan. Och i de svenskspråkiga delarna av Finland har översättningen haft stor framgång.

Internationell jämförelse: Liksom för Bibel 2000 är det svårt att hitta en entydig motsvarighet på engelska. Om vi börjar med Gamla testamentet kanske den amerikanska New International Version (NIV) kan ses som en motsvarighet. NIV kom 1973/78 och har senare reviderats 2002/05 och 2011. Översättningen uppfattas allmänt som idiomatisk och betonar läsbarhet mer än tanken att följa texten ordagrant. Nu är GT på svenska i huvudsak en revision av 1917 och den når inte fram till NIV:s lätthet. Men revisionen flyttar texten i den riktningen. För Nya testamentet ligger det närmast till hands att jämföra med English Standard Version (ESV). Men kopplingen blir lite anakronistisk eftersom ESV kom ut först 2001, medan Folkbibeln publicerats 1996.

Man kan däremot anta att ESV är en förebild vid den pågående revideringen av Folkbibeln. ESV kombinerar texttrohet med läsbarhet. (Mer om ESV se sidan 46-47).

Kommentar: Översättningen har skett från en bibeltrogen utgångspunkt. På hemsidan skriver man att ”Lausannedeklarationen är en evangelikal trosbekännelse som ger uttryck för den höga bibelsyn som vi delar, och vi vill därför uttrycka vår samhörighet med Lausannerörelsen och alla kristna som verkar i dess anda.” Folkbibeln själv ger följande programförklaring för översättningen: ”Målet har varit att översättningen ska låta Bibeln vara det den själv utger sig för att vara – Guds ord till människan. Därför har översättare och referenter lagt stor vikt vid grundtextens exakta betydelse, parallellt med ansträngningen att ge översättningen en modern språkdräkt.” Det är en idiomatisk översättning som är betydligt modernare än 1917 men inte lika flytande i språket som Bibel 2000. Språket är ibland något ålderdomligt och lite högtidligt. En kommentator kallar språket arkaiskt. Man håller kvar flera gamla ord som knappast längre brukas i vår tid, till exempel: Helgat blive ditt namn. Komme ditt rike (Matt 6: 9-10), eller: ...jag blivit satt till härold (1 Tim 2:7). Docent Bengt Stolt skrev i sin recension: ”Den nya Folkbibeln... är genomgående skriven på ett språk, som de något äldre känner igen. Det är moderniserat men ger en känsla av helg och högtid, som gör språket väl lämpat för gudstjänstbruk.”

Kanske är en utgångspunkt att titta på hur Folkbibeln handskats med en av de mest centrala texterna kring frågan om Bibelns inspiration. Folkbibeln skriver: Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till be­ straffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet (2 Tim 3:16). Folkbibeln väljer att översätta inledningens grekiska pasa grafe med Hela Skriften... (stort 28

Svenska Folkbibeln

S) till skillnad från Bibel 2000 som säger Varje bok i skriften... (litet s). Det grekiska ordet pasa (Strong 3956) betyder ”varje, alla, helheten, allt”. På samma sätt finns det ett val när det gäller grekiskans grafe (Strong 1124), som betyder ”en skrift, det som skrivits, Skriften, används för att beteckna antingen själva boken, eller dess innehåll”. Folkbibeln väljer att se det som hela Skriften medan Bibel 2000 talar om varje bok och därmed väljer att inte uttalat betrakta Bibeln som en sammanhängande enhet. Jämför 1 Tim 5:18 där Bibel 2000 väljer att översätta samma grekiska ord med: Skriften säger ju... (1 Tim 5:18) syftande på en vers i helheten. Andra översättare skriver Hela skriften (Hedegård och Giertz) eller den svagare formuleringen All skrift som är ... (1917) som dels syftar på texten och inte böckerna eller hela Bibeln och dessutom lägger till relativordet som. Folkbibelns översättningsval är en markering till tanken på Skriftens enhet. Vidare, den grekiska textens ord theopneustos är ett nyckelord.

Det är en sammansättning av theo (Strong 2316) som betyder Gud och pneus­ tos av pneo (Strong 4154) som betyder ”andad, blåst, utblåst”. Ordet används på andra ställen om vind (till exempel: Samtidigt... hissade [de] förseglet för vinden och styrde mot stranden (Apg 27:40). Bibel 2000 skriver: Varje bok i skriften är inspirerad av Gud... (2 Tim 3:16). Ordet inspiration är ett ord i svenskan från latinets spiro, inspiro, som betyder ”andas, inblåsa, väcka liv i”.

Flera andra väljer ingiven (Åkeson, Darby, Hedegård och 1917). Giertz skriver genom­andad. Men Folkbibelns val av, eller till och med i det här sammanhanget, skapande av begreppet utandad är en markering. Det talar om textens gudomliga ursprung, att den kommer från Gud, mer än textens karaktär, som ett resultat av att vara ingiven eller inspirerad av Gud. Om Bibel 2000 har anklagats för att ha katolska drag finns det synpunkter om Folkbibeln att den har lutherska drag. Arbetet skulle ske från en bred bibeltrogen front med representanter från både kyrka och frikyrka. Översättningsarbetet av Nya testamentet kom att bli ett samarbete mellan Stiftelsen Svenska Folkbibeln och Stiftelsen Biblicum, och i dag delar dessa två organisationer på copyrighten till Nya testamentets text. Stiftelsen Svenska Folkbibeln har haft övervägande frikyrklig anknytning medan stiftelsen Biblicum kan uppfattas som konservativ luthersk. Deras stadgar är skrivna ”för att skapa garantier för att stiftelsen... inte i framtiden glider bort från Bibeln och den lutherska bekännelsen”. Och det kan noteras att Gamla testamentets huvudöversättare Seth Erlandsson är medlem i Lutherska Bekännelsekyrkan.

Och det var även Nya testamentets huvudöversättare Ingemar Furberg medan han levde.

Ett exempel på ett lutherskt inslag i översättningen är när Folkbibeln skriver: ...lika säkert som Gud är en, han som förklarar den omskurne rättfärdig av tro... (Rom 3:30). Folkbibeln väljer att använda uttrycket förklara... rättfärdig 29

Vilken Bibel?

(se också Rom 2:13, 3:26, 5:1, Gal 2:16 och Gal 3:11) i linje med en luthersk syn. Det grekiska ordet dikaiothesetai (Strong 1344) har betydelsen: Att göra rättfärdig eller göra honom såsom han borde vara, att visa, uppvisa rättfärdighet, att förklara rättfärdig. Bibel 2000 väljer istället: ...så visst som Gud är en, han som skall göra de omskurna rättfärdiga av tro (Rom 3:30). En luthersk utgångspunkt vill betona att rättfärdiggörelsen i Kristus först handlar om en position av rättfärdighet som tillskrivs den troende. Översättningen förklara rättfärdig är möjlig och finns som alternativ. Men valet markerar ett tydligt ställningstagande.

Man kan förundras över att det finns inkonsekvenser när det gäller frågan om ett modernt språkbruk. Så heter det: Då blev kungen vred och skickade ut sina trupper och lät döda mördarna och brände ner deras stad (Matt 22:7), men bara några verser tidigare skriver man: Säg till Sions dotter: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk, ridande på en åsna, på ett åsneföl, en arbetsåsnas föl (Matt 21:5). Bakom de här översättningsvalen finns en tanke i det avseendet att texter som syftar på Gud översätts konung och texter som syftar på mänskliga regenter blir kung, trots att det är samma grekiska ord i grundtexten. Det kan finnas en tanke i det men ordet konung kan knappast längre anses tillhöra modern svenska. Bibel 2000 använder konsekvent begreppet kung och så blir det säkert i den kommande reviderade versionen av Folkbibeln.

Ibland snubblar också översättarna i sina formuleringar. Se till exempel: Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill (Gal 5:17). Men är det verkligen så att Anden och köttet strider mot varandra med ett gemensamt syfte att hindra den troende? Jämför Bibel 2000: Köttet är en fiende till anden och anden till köttet. De två ligger i strid med varandra så att ni inte kan göra det ni vill (Gal 5:17), eller Hedegård: Den [syndiga] naturen vill raka motsatsen till det som Anden vill, och Anden för en strid mot den onda naturen. De två bekämpar varandra. Detta är skälet till att ni inte alltid kan göra det ni vill (Gal 5:17), och svenskbibel: För den fallna naturen har begärelse till det som Anden är emot, och Anden har begärelse till det som den fallna naturen är emot. De två ligger i strid med varandra så att ni inte kan göra det ni vill. (Gal 5:17). Folkbibelns för att talar om ett syfte medan de andras så att mer om en konsekvens. För att blir lätt missförstått här.

Ett annat ställe där översättningen kan uppfattas som något oklar är talet om lagen i Galaterbrevet. Folkbibeln skriver: ...Så blev lagen vår övervakare fram till Kristus, för att vi skall förklaras rättfärdiga av tro (Gal 3:24). Man kan uppfatta texten kausalt, som den menar att lagen var orsaken till att vi sökte oss till Kristus. Bibel 2000 däremot skriver: Så har alltså lagen varit vår över­ vakare tills Kristus kom, för att vi skulle göras rättfärdiga genom tron (Gal 3:24) 30

Svenska Folkbibeln

och tolkar texten temporalt, syftande på tiden för Kristi ankomst. Det handlar dock inte om en teologisk motsättning utan om ett otydligt översättningsval.

Folkbibelns översättare skriver i en kommentar: ”I provöversättningen satte vi in ”till dess Kristus kom”. Men vid vårt slutseminarium sades det att den temporala [alltså tidsmässiga] innebörden av det grekiska ordet var så klar att den mycket väl kunde uttryckas utan att vi satte in ett ord (”kom”) som inte finns i den grekiska texten. Vi har nu fått belägg för att texten kan missförstås, och skulle så vara fallet kommer vi att vid den språkliga revision som skall göras gå tillbaka till provöversättningens ”tills Kristus kom”. Såvida inte översättarna vill sträva efter en avsiktlig dubbeltydighet.

Folkbibeln kom till som ett alternativ till Bibel 2000 när den översättningen ansågs otydlig vad gäller frågor som till exempel Kristi gudom, Andens person och profetior i Gamla testamentet. Det kan också ses att Folkbibeln är tydlig, någon gång på gränsen till övertydlig, i just dessa frågor.

• Jesu gudom: Här råder det inget tvivel om hur Folkbibelns översättare ser på texten. Texter som talar om Jesus som Gud stavar Gud med stor bokstav.

Till exempel: ....medan vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet (Tit 2:13. Se också 1 Joh 5:20 och 2 Pet 1:1). På samma sätt med texter där Jesus kallas Herre med stort ”H”. Till exempel: Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren ...

(Rom 10:9. Se också Fil 2:11 och 1 Kor 8:6) och Sonen med stort ”S”. Till exempel: Och en röst från himlen sade: ”Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje” (Matt 3:17 se också Mark 5:7 och Joh 3:16).

Det märks också i flera översättningsval. Bibel 2000 skriver: [Jesus] svarade: ”Sannerligen, jag säger er: jag är och jag var innan Abraham blev till. (Joh 8:58).

I Folkbibeln blir det istället: Jesus svarade: ”Amen, amen säger jag er: Jag Är, re­ dan innan Abraham blev till” (Joh 8:58). Först knyter man an till Guds namn i Gamla testamentet: Gud sade till Mose: ”Jag är den Jag Är.” Och han sade vi­ dare: ”Så skall du säga till Israels barn: Jag Är har sänt mig till er” (2 Mos 3:14).

Men lägg också märke till att Folkbibeln väljer att translitterera istället för att översätta ordet ”amen” när Jesus talar. (Se också Matt 5:18 och Joh 3:5). Man påpekar att ordet amen har en tydlig innebörd redan i Gamla testamentet och att det knyts direkt till Guds namn (Se noten till Jes 65:16, noten till Matt 5:18 och: ...Så säger han som är Amen ... (Upp 3:14). En av medarbetarna kommenterar i en artikel och skriver: ”Ytterst handlar det om kristologi – frågan om Jesu person. Folkbibeln hjälper oss här ett stycke längre på vägen än vad en traditionell översättning gör. Folkbibeln fångar upp den röda tråd som börjar i GT och fäster andra änden på den rätta platsen, i Jesu mun... Det är av betydelse att upptäcka att när de av Guds Ande ledda evangelieförfattarna 31

Vilken Bibel?

skrev Amen så var också det en translitteration. Och Jesus sa inte ”sant” eller ”sannerligen”, han sa Amen, och det är mer än ”sannerligen”.

Ett annat exempel på översättningsval som tydliggör Kristi gudom: Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv (2 Kor 5:19) där Bibeln 2000 istället väljer Ty Gud försonade hela världen med sig genom Kristus... (Se också Hebr 1:9, Apg 20:28, Rom 1:4, Joh 1:2, Jes 9:6, 2 Kor 5:19, Rom 9:5).

• Andens person: Folkbibeln använder konsekvent personliga pronomen för Anden, han eller honom, istället för Bibel 2000:s den och denna. Se till exempel: [Fadern] skall ge er en annan Hjälpare, som alltid skall vara hos er, sanning­ ens Ande, som världen inte kan ta emot. Ty världen ser honom inte och känner honom inte (Joh 14:16-17). Till skillnad från Bibel 2000: [Fadern] skall ge er en annan hjälpare, som skall vara hos er för alltid: sanningens ande. Världen kan inte ta emot den, eftersom världen inte ser den och inte känner den (Joh 14:16-17). Se också 1 Mos 1:2, Mark 3:29, Luk 12:12, Joh 14:26 och Apg 15:28.

Ett annat sätt på vilket Folkbibeln markerar sin syn på Andens person är det konsekventa bruket av bestämd form, den helige Ande. Det gör man även på ställen där grundtexten saknar bestämd artikel och det måste uppfattas som ett teologiskt ställningstagande från översättarna. Se till exempel: ...innan de hade kommit tillsammans, visade det sig att hon var havande genom den helige Ande (Matt 1:18) medan Bibel 2000 skriver: ...genom helig ande (Matt 1:18) eller ...av helig ande (Matt 1:18, 1917). Se också Lukas 3:16, Joh 20:22 och 2 Kor 6:6.

• Profetior: Folkbibelns översättare accepterar tanken på att Gud kan förutsäga framtiden och att det därför i Bibeln kan finnas profetior om vad som ska komma. Det märks i översättningen. Några exempel.

I det så kallade protoevangeliet identifierar man att den som ska krossa ormens huvud är en framtida person: Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han skall krossa ditt huvud och du skall hugga honom i hälen (1 Mos 3:15). Jämför Bibel 2000: ...de skall trampa på ditt huvud och du skall hugga dem i hälen (1 Mos 3:15).

I Jesaja är det tydligt att det är en jungfru som ska föda ett barn: Se, jung­ frun skall bli havande och föda en son (Jes 7:14). Jämför Bibel 2000: Den unga kvinnan är havande (Jes 7:14).

De håller fast vid tanken om Ps 22 som profetisk: ...mina händer och fötter har de genomborrat (Ps 22:17). Jämför Bibel 2000: Händer och fötter är skrump­ nade (Ps 22:17).

Eller ett annat exempel: På den dagen skall HERRENS telning bli till här­ lighet och ära (Jes 4:2). Jämför Bibel 2000: Den dagen skall det som Herren låter växa vara en prydnad och en heder (Jes 4:2) 32

Svenska Folkbibeln

Och: Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herra­ dömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste (Jes 9:6). Jämför Bibel 2000: Ty ett barn har fötts, en son är oss given. Väldet är lagt på hans axlar och detta är hans namn: Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste (Jes 9:6).

Se också till exempel Jes 9:1, Jes 11:1-2, Ords 8:22-23.

Det finns flera andra val som översättarna gjort som kan vara värda att notera.

Bibel 2000 skriver: På samma sätt med oss. Så länge vi var omyndiga var vi slavar under de kosmiska makterna (Gal 4:3), och 1917 säger: Sammalunda höllos ock vi, när vi voro barn, i träldom under världens makter. Men med hänvisning till sammanhanget menar Folkbibeln att uttrycket istället ska förstås: Så länge vi var omyndiga var vi slavar under världens stadgar (Gal 4:3). Tanken är att på samma sätt som judarna hölls fångar under den judiska lagen hölls hedningarna fångar av sina kulturers regler (jämför Rom 2:12). Tolkningen fullföljs längre fram i samma sammanhang: Men nu, då ni känner Gud, ja, än mer, har blivit kända av Gud, hur kan ni då vända tillbaka till dessa svaga och ynkliga människostadgar som ni på nytt vill bli slavar under? (Gal 4:9).

Ett annat exempel. Folkbibeln skriver: Detta ord ”han steg upp” vad betyder det, om inte att han också stigit ner till jorden? (Ef 4:9) och ser att stiga ner till jorden som motsatsen till att stiga upp till höjden i versen innan. Bibel 2000 däremot föreslår något annat: Att han steg upp, måste inte det betyda att han också stigit ner i underjorden? (Ef 4:9). Jämför Hedegård: När det sägs att han ”for upp” då är det förutsatt att han först for ner till regionerna under jorden (Ef 4:9). Och 1917: Men detta ord ”han for upp”, vad innebär det, om icke att han förut hade farit hit ned till jordens lägre rymder? (Ef. 4:9). Grekiskan har här termen katotera (Strong 2738) som betyder lägre (och används bara här i Nya testamentet). Frågan är alltså vad syftar uttrycker den ”lägre jorden” på? Det finns tre huvudsakliga tolkningar: 1) det syftar på Jesu grav, 2) det syftar på jorden som är lägre än himlen eller 3) det syftar på dödsriket ”under jorden”. Folkbibeln förespråkar den första eller andra tolkningen, Bibel 2000, Hedegård och 1917 den tredje.

Ibland väljer Folkbibeln en helt egen väg i tolkningen av texten. Till exempel skriver man: Om vi i detta livet sätter vårt hopp endast till Kristus, och han inte har uppstått, då är vi de mest beklagansvärda av alla människor (1 Kor 15:19).

Folkbibeln kopplar det grekiska ordet monon som betyder ”enda, ensam, bara” (Strong 3440) direkt till Kristus. Andra översättningar gör ett annat val. Bibel 2000 skriver: Gäller vårt hopp till Kristus bara detta livet, då är vi de mest öm­ kansvärda bland människor (1 Kor 15:19) och kopplar istället ordet monon (bara) till detta livet. Så gör också svenskbibel: Om det bara är för detta livet ...

33

Vilken Bibel?

(1 Kor 15:19). Giertz: Om det bara var här i livet... (1 Kor 15:19), Hedegård: Om vi bara för detta livet... (1 Kor 15:19) liksom Darby och Åkeson. Det gäller också en överväldigande majoritet av andra utländska översättningar. Här står Folkbibeln synnerligen ensam. Det kan noteras att den inskjutna satsen och han inte har uppstått saknar motsvarighet i grundtexten. Och utan den skulle översättningsförslaget bli minst sagt märkligt.

Exempel på text: I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till (Joh 1:1-3).

[Kärleken] fördrar allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar all­ ting. Kärleken upphör aldrig. Men profetiorna skall upphöra och tungomålstalen skall tystna och kunskapen skall förgå (1 Kor 13:7-8).

Särskilda kännetecken: Till Folkbibeln finns både parallellställen och en not­ apparat. Notapparaten är ofta kortfattad och innehåller referenser till citat ur Gamla testamentet, översättningsalternativ och textkritiska överväganden och rena sakupplysningar. Till exempel noten till Joh 4:53 ”Familj I jämförelse med ”familj” i modern tid står ordet ofta i NT för ett vidare begrepp, en hushållsgemenskap som förutom makar och barn kunde omfatta nära släktingar och slavar”. Till helbibeln finns dessutom en omfattande uppslagsdel.

Där finns rubrikindex, en bibelläsningsplan, sammanställningar av teologiskt intresse (Guds namn, Guds egenskaper etc), ett ämnesindex och ett personoch platsregister. Översättningen klar: Nya testamentet 1995, Gamla testamentet 1998.

Utgivning: En del provöversättningar gavs efterhand ut som bilagor i tidskriften Biblicum (från 1983 och framåt), bland annat Amos (Nr 3, 1986) och Galaterbrevet (Nr 5, 1986). Dessutom publicerades provöversättningar i bokform: Ur Svenska Folkbibeln: provöversättningar av Johannesevangeliet & Romarbrevet 1985, Ur Svenska Folkbibeln: provöversättningar av 1 Mosebok 1-28, Ruts bok, tio psaltarpsalmer, Predikaren och profeten Amos 1986, Ur Svenska Folkbibeln: NT del 2: provöversättningar av Galaterbrevet, Efesierbrevet, Filipperbrevet, Kolosserbrevet, brevet till Filemon och de tre Johannesbreven 1987, Ur Svenska Folkbibeln: NT del 3: provöversättningar av 1-2 Korintierbrevet, 1-2 Tessalonikerbrevet, 1-2 Timoteusbrevet, Titusbrevet och Jakobs brev 1990, Psaltaren (reviderad utgåva) 1992, Svenska Folkbibeln: Johannes evangelium 1994 och Första Mosebok: Svenska Folkbibeln 1996. Nya testamentet gavs ut 34

Svenska Folkbibeln

på våren 1996. Helbibeln kom kring jul 1998. Därefter har översättningen getts ut i en rad olika versioner som pocketutgåvor, slimlineversioner, som studiebibel och utgåvor riktade till speciella målgrupper. Johannesevangeliet och Första Johannes brev i en språkligt reviderad version 2009, Psaltaren, i en språkligt reviderad version 2010.

På nätet: Översättningen finns tillgänglig online www.folkbibeln.net med sökning på kapitel och vers, sökning på ord och sökning i perikoprubriker.

På nätet kan man också läsa mer om översättningen och Stiftelsen Svenska Folkbibeln www.folkbibeln.com. Översättningens framtid: I skrivande stund (november 2013) pågår ett arbete med en genomgripande revidering av Folkbibeln. Huvudöversättare är Seth Erlandsson och samordnare Tony Larsson och dessutom finns ett tiotal referenter. Planerna började ta form runt 2005 och arbetet satte igång på allvar 2008. Samordnaren Tony Larsson beskriver själv arbetet: ”Vi har två mål med revideringen: framför allt att fräscha upp språket till 2010-talets nivå med ledigare ordval, ordföljd och formuleringar, men samtidigt också ibland strama upp ordalydelsen mot grundtexten så att den reviderade versionen blir än mer grundtexttrogen än vad Folkbibeln från 1998 är. Vi utökar också med många fler fotnoter om alternativa översättningar, handskriftsvarianter och faktaupplysningar.” Utdrag ur provöversättningen väntas publiceras i ett häfte i början av 2014. Enligt planen ska sedan en reviderad version av Nya testamentet och Psaltaren komma ut hösten 2014. En revision av Gamla testamentet förhoppningsvis ett år senare och en nyöversättning av hela Gamla testamentet kring 2020.

Att köpa översättningen i dag: Översättningen finns tillgänglig på nätet, i bokhandeln eller direkt från förlaget (www.xpmedia.org/).

35