Peter Gerhard
Marknadsr채ttens grunder
3 uppl.
Innehåll Förord till tredje upplagan
7
1. Inledning
9
2. Marknadsföringsrätten
11
3. Marknadsföringsrätten i ett internationellt perspektiv
13
4. Marknadsföringslagen
17
4.1. Allmänt om marknadsföringslagen
17
4.2 4.3 4.4
Myndigheter och domstolar Marknadsföringslagens tillämpningsområde Marknadsföringslagstiftningens förhållande till grundlagarna
20 21
4.5 Otillbörlig marknadsföring – generalklausulerna 4.6 Katalogreglerna
23 30 30 33 37 37 39 39 40 42
4.6.1 Reklamidentifiering 4.6.2 Förbud mot vilseledande marknadsföring 4.6.3 Begränsningar i kommunikationsmediet 4.6.4 Köperbjudanden 4.6.5 Obeställda produkter och fakturaskojeri 4.6.6 Vilseledande förpackningsstorlekar 4.6.7 Vilseledande efterbildningar 4.6.8 Konkursutförsäljningar, utförsäljningar och realisationer
22
4.6.9 Jämförande reklam 4.6.10 Obeställd reklam 4.6.11 Information om garantier 4.6.12 Marknadsföringsrättens möte med immaterialrätten
4.7 En strukturell betraktelse av marknadsföringslagens regler 4.8 Sanktionssystemet 4.8.1 Förbud, åläggande och föreläggande 4.8.2 Marknadsstörningsavgift 4.8.3 Skadestånd 4.8.4 Utplånande
4.9 Upplysningsskyldighet 4.10 Processuella regler
5. Egenåtgärder och specialförfattningar 5.1 Inledning 5.2 Näringslivets egenåtgärder 5.3 Speciallagar för vissa varor och tjänster 5.3.1 Alkoholdrycker 5.3.2 Tobak 5.3.3 Livsmedel 5.3.4 Läkemedel 5.3.5 Paketresor
5.4 Speciallagar för vissa säljformer och medier 5.4.1 Distans- och hemförsäljningslagen 5.4.2 Elektronisk handel 5.4.3 Prisinformation 5.4.4 TV- och radioreklam
5.5 Lotterier 5.6 Oskäliga avtalsvillkor 5.6.1 Avtalsvillkor i konsumentförhållanden 5.6.2 Avtalsvillkor mellan näringsidkare
5.7 Skydd för den personliga integriteten 5.7.1 Namn och bild i reklam 5.7.2 Skydd för personuppgifter 5.7.3 Förbud mot diskriminering
44 47 48 48 50 51 51 53 55 55 56 56 59 59 59 61 61 63 64 65 66 67 67 67 68 70 71 72 73 74 75 76 76 78
5.8 Produktsäkerhet och produktansvar 5.8.1 Produktsäkerhetslagen 5.8.2 Leksaker och farliga livsmedelsimitationer 5.8.3 Produktansvarslagen
80 81 85 86
6. Konkurrensrätten
87
7. Konkurrensrätten i ett EU-perspektiv
89
8. Konkurrenslagen
91
8.1 8.2 8.3 8.4
Allmänt om konkurrenslagen Myndigheter och domstolar Konkurrenslagens tillämpningsområde Konkurrensrättens förhållande till grundlagarna
9. Förbjudna konkurrensbegränsningar 9.1 Konkurrensbegränsande samarbete 9.2 Karteller och andra horisontella avtal 9.3 Vertikala avtal 9.4 Undantag för positiva effekter 9.5 Undantag inom jordbrukssektorn och taxinäringen 9.6 Gruppundantag 9.7 Missbruk av dominerande ställning 9.8 Konkurrensbegränsande offentlig verksamhet
10. Åtgärder mot konkurrensbegränsning 10.1 Ålägganden 10.2 Åtagande från företag 10.3 Konkurrensskadeavgift 10.4 Avgiftsföreläggande 10.5 Näringsförbud 10.6 Ogiltighet 10.7 Skadestånd
91 92 93 95 97 97 99 101 103 104 104 107 111 113 113 114 114 116 117 118 118
11. Kontroll av företagskoncentrationer 11.1 11.2 11.3 11.4 11.5
Omfattning och utformning Rättsverkan av att en företagskoncentration förbjuds Anmälan om företagskoncentration Talan om åtgärd mot företagskoncentration Förbud i väntan på slutlig prövning
121 121 123 123 124 124
11.6 Rättskraft och omprövning
125
12. Utredning av konkurrensärenden
127
12.1 Inhämtande av uppgifter 12.2 Undersökningar (gryningsräder) 12.3 Överklagande och handläggning i domstol
127 128 129
Bilaga 1 Marknadsföringslagen
133
Bilaga 2 Tillkännagivande med anledning av marknadsföringslagen
148
Bilaga 3 Konkurrenslagen
152
Sakregister
173
Förord till tredje upplagan Syftet med denna bok är att ge en grundläggande översikt över hela marknadsrätten. Boken behandlar marknadsföringslagen med dess reglering av reklam och annan marknadsföring samt konkurrenslagen med förbuden mot konkurrensbegränsande avtal, missbruk av dominerande ställning samt regler om företagskoncentrationer. Dessutom innehåller boken en genomgång av ett stort antal specialförfattningar inom marknadsföringsrätten, såsom regler om prisinformation, elektronisk handel, personuppgifter, diskriminering, produktsäkerhet och produktansvar, lotterier, tv- och radioreklam, distansförsäljning, livsmedels- och läkemedelsreklam samt alkohol- och tobaksreklam. Boken är främst avsedd att användas som lärobok vid våra universitet och högskolor, men den kan också läsas av var och en som på egen hand vill sätta sig in i marknadsrättens grunder. För att göra de olika reglerna mer lättillgängliga har boken försetts med lagtextbilagor över de mest grundläggande författningarna. Jag vill rikta ett tack till universitetsadjunkten Henrik Norinder för bidrag till avsnittet om konkurrensrätten. I denna tredje upplaga har ett stort antal ändringar och tillägg gjorts, bland annat på grund av förändringar i lagstiftningen samt nytillkomna rättsfall. Ett nyskrivet avsnitt tar upp marknadsföringsrättens förhållande till immaterialrätten, främst varumärkesrätten. Vidare har konkurrensrättsavsnittet till stora delar omarbetats och nyskrivits. Tomelilla i januari 2013 Peter Gerhard
7
1 Inledning Denna bok ger en grundläggande översikt över marknadsrätten och en förståelse för hur reglerna inom detta område tillämpas i praktiken. De områden som behandlas i boken har den gemensamma uppgiften att se till att företagens agerande på marknaden håller sig inom de gränser som samhället har ställt upp. Marknadsrätten består av två huvuddelar, marknadsföringsrätt och konkurrensrätt. Marknadsföringsrätten innehåller två centrala områden. Det ena området utgörs av marknadsföringslagens regelsystem och det andra av de många olika specialförfattningarna inom marknadsföringsrättens område, samt de normer som inkluderas i näringslivets egenåtgärder. Konkurrensrätten styr företagens agerande på marknaden och innehåller regler som syftar till att undanröja och motverka konkurrensbegränsningar för att vi ska uppnå en effektiv konkurrens inom näringslivet. Vårt konkurrensrättsliga regelsystem bygger till stor del på EU:s konkurrensrättsliga principer. Det har i vårt land alltid funnits ett behov av att reglera marknaden. Sätten att göra det har skiftat under olika tidsepoker. Under den senare delen av vår medeltid och under merkantilismen, det vill säga från 1300-talet och fram mot mitten av 1800-talet, hade vi en mycket stark och detaljrik styrning av handeln från samhällets och statens sida. Vi hade exempelvis ett omfattande regelsystem för hantverket i städerna, så kallade skrån, och ett omfattande system av tullar som reglerade handeln. Som exempel på regler om marknadsföring från den här tiden kan nämnas att det i 1720 års skråordning fanns ett förbud mot att ”sälja gammalt för nytt eller för annat än vad det är”. Det var vidare obligatoriskt att märka de flesta varor med en stämpel som identifierade tillverkaren. Vid mitten av 1800-talet inträffade en förändring. Individens handlingsfrihet kom då att stå i centrum och staten införde bland annat handels- och näringsfrihet. Man kan säga att vi i mitten av 1800-talet övergick från näringsreglering 9
marknadsrättens grunder till näringsfrihet. Denna frihet blev emellertid svår att hålla fast vid. Om företagen sinsemellan kommer överens om gemensamma priser i stället för att priskonkurrera med varandra eller delar upp marknaden mellan sig eller hind rar att nya företag etablerar sig, måste staten ingripa. I Sverige infördes en lag mot otillbörliga konkurrensbegränsningar år 1925. Som vi ska se i avsnittet Konkurrensrätten, följdes denna lag av åtskilliga andra lagregleringar. Även inom området marknadsföringsrätt har vi fått en mängd olika lagar, framförallt under senare delen av 1900-talet. En lag mot otillbörlig marknadsföring kom 1971. Lagarna inom marknadsföringsrätten har främst tillkommit för att skydda den köpande allmänheten, det vill säga konsumenterna. Under 1900-talet fick den internationella handeln allt större betydelse och därmed har också internationella regler fått ökad vikt. Grundläggande ur ett internationellt perspektiv är de internationella konventioner och andra mellanstatliga överenskommelser som tillkommit och alltjämt tillkommer. Vidare har naturligtvis EU-rätten en mycket stor betydelse i det här sammanhanget. Vi återkommer till EU-rätten när vi ser närmare på marknadsföringsrätten respektive konkurrensrätten. När vi fördjupar oss i de olika marknadsrättsliga lagarna, bör vi hålla i minnetatt det finns ett ömsesidigt beroende mellan å ena sidan rätten och å andra sidan olika samhälleliga fenomen. Rätten är en slags spegelbild av samhällets normer, samtidigt som rätten påverkar samhällets utveckling. Detta innebär att marknadsrätten inte kan ses isolerad från vår historiska utveckling, vårt samhällssystem och synen på det privata näringslivet, på den offentliga sektorn, på de enskilda företagen, på hushållen och på konsumenterna. Det är mot denna bakgrund vi bör studera innehållet i marknadsrätten för att bättre förstå varför lagstiftningen ser ut som den gör. Boken inleds med marknadsföringsrättens två huvudområden, det vill säga dels marknadsföringslagens regelsystem, dels de många olika specialförfattningarna inom marknadsföringsrättens område, inklusive de normer som innefattas i näringslivets egenåtgärder. Därefter behandlas konkurrensrätten. Sist i boken finns de viktigaste lagtexterna inom dessa områden. De lagar och andra regler som EU antar kallas för EU-rätt och har sin rättsliga grund i fördragen. Lissabonfördraget, som började gälla den 1 december 2009, är det senaste av EU:s ändringsfördrag. Samtidigt som detta fördrag trädde i kraft, upphörde EG helt att existera och ersattes av EU. Detta är förklaringen till att vi numera säger EU-rätt och EU-direktiv (och inte EG-rätt och EG-direktiv). Att termen EG-direktiv trots detta förekommer i boken beror på att dessa direktiv gavs före den 1 december 2009.
10
2 Marknadsföringsrätten I centrum av lagstiftningen inom marknadsföringsrättens område finns den viktiga marknadsföringslagen. Denna lag innehåller en grundläggande reglering av reklam och annan marknadsföring i svensk rätt. Kompletterande bestämmelser om marknadsföring finns vidare i en rad specialförfattningar, exempelvis lagar om alkohol och tobak, regler om distansavtal, som bland annat säger att vi som huvudregel har fjorton dagars ångerrätt när vi handlar via Internet, bestämmelser om produktsäkerhet och produktansvar och mycket annat som vi återkommer till. Många av dessa författningar, inklusive marknadsföringslagen, bygger helt eller delvis på olika rättsakter från EU. Dessutom har näringslivet utarbetat normer och etiska regler för marknadsföring som kompletterar lagstiftningen. Sammanfattningsvis bildar marknadsföringslagen tillsammans med special författningarna det område som kallas marknadsföringsrätten. Inom detta område brukar man också behandla de utomrättsliga regler som skapats av näringslivet, även om de inte är formella rättsliga regler. I denna bok kallar vi denna utomrättsliga reglering för näringslivets egenåtgärder.
11
4 Marknadsföringslagen 4.1 Allmänt om marknadsföringslagen Vi har tidigare sagt att i centrum av den lagstiftning som handlar om marknadsföring finns den viktiga marknadsföringslagen. Denna lag innehåller en grundläggande reglering av reklam och annan marknadsföring i svensk rätt. Vi ska därför börja med att gå igenom denna lag. Vår nuvarande marknadsföringslag (SFS 2008:486) trädde i kraft den 1 juli 2008 och ersatte då en lag med samma namn från år 1995. I vår nya marknadsföringslag genomförs Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG, Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/7/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004. Direktivet om otillbörliga affärsmetoder och vår tidigare marknadsföringslag är uppbyggda enligt samma grundmodell. Ett fullständigt genomförande av direktivet om otillbörliga affärsmetoder krävde dock ganska omfattande och genomgripande ändringar i den gamla lagen, vilket ledde till att man bestämde sig för att ersätta den gamla lagen med en helt ny marknadsföringslag. Den nya lagen bygger emellertid på den tidigare marknadsföringslagen och har också samma grundläggande struktur som den tidigare lagen, även om lagen också innehåller en hel del nyheter som kommer att medföra förändringar i synen på näringsidkares marknadsföring. Det är heller inte otänkbart att Marknadsdomstolens praxis kommer att förändras något, bland annat med tanke på att EU-domstolens och kommissionens uttalanden kommer att bli viktiga för tolkningen av otillbörlig eller vilseledande marknadsföring. Direktivet är ett så kallat fullharmoniseringsdirektiv, vilket innebär att medlemsstaterna är skyldiga att genomföra det som direktivet kräver och staterna får endast bestämma ett skydd för konsumenterna som är i nivå med direktivet, 17
marknadsrättens grunder varken lägre eller högre. Tidigare har medlemsstaternas lagstiftningar skilt sig åt och därmed skapat hinder (handelshinder) för näringsidkarna i form av ökade kostnader när de agerar på den inre marknaden, särskilt beträffande marknadsföring över nationsgränserna. Detta har också i vissa fall inneburit att konsumenterna blivit osäkra på sina rättigheter. Direktivet om otillbörliga affärsmetoder syftar därför till en fullständig harmonisering av bestämmelserna om konsumenters skydd mot otillbörliga affärsmetoder med mera inom hela EU. Vi nämnde i det inledande avsnittet att marknadsföringslagen innehåller den grundläggande regleringen av reklam och annan marknadsföring i svensk rätt och att det finns kompletterande bestämmelser om marknadsföring i en rad andra författningar. Redan i marknadsföringslagens första paragraf hänvisas till nitton andra lagar som innehåller regler om marknadsföring, och det finns ännu fler sådana lagar. Man kan säga, att i detta omfattande system av lagar och andra författningar som handlar om marknadsföring utgör marknadsföringslagen själva stommen. Många av de andra lagarna och författningarna hänvisar uttryckligen till marknadsföringslagen, framförallt till sanktionssystemet. Man kan vidare säga att annan lagstiftning lånar marknadsföringens sanktionssystem. Stora delar av dessa författningar om marknadsföring beskrivs i avsnitt 5, Egenåtgärder och specialförfattningar. Marknadsföringslagens huvudsakliga uppbyggnad ser ut på följande sätt. Den innehåller en allmän generalklausul (en generellt hållen lagregel) som säger att marknadsföring ska stämma överens med god marknadsföringssed, det vill säga att den måste vara tillbörlig. Därutöver finns det två mer specifika typer av generalklausuler som förbjuder aggressiv respektive vilseledande marknadsföring (se avsnitt 4.5, Otillbörlig marknadsföring – generalklausulerna). Inom ramen för förbudet mot vilseledande marknadsföring finns en särskild regel som rör marknadsföring som utformats som ett köperbjudande. Om en näringsidkare väljer att rikta ett köperbjudande mot konsumenter ställer denna regel krav på att viss information ska lämnas för att erbjudandet inte ska anses vara vilseledande. Vidare finns det i marknadsföringslagen en katalog med regler, de så kallade katalogreglerna, som är mer preciserade än generalklausulerna. För att en marknadsföringsåtgärd ska vara otillbörlig enligt generalklausulerna eller enligt katalogreglerna krävs att åtgärden påverkar eller sannolikt påverkar förmågan att fatta ett välgrundat affärsbeslut hos den som åtgärderna är riktade till. Detta är det så kallade transaktionstestet. Reglerna i marknadsföringslagen kompletteras i en bilaga till direktiv 2005/29/EG med ytterligare 31 förbud mot vissa aggressiva respektive vilseledande marknadsföringsåtgärder som alltid ska anses vara otillbörliga mot både näringsidkare och konsumenter och där man således inte behöver göra det så kallade transaktionstestet. Dessa 31 olika förbud kallas 18
4. Marknadsföringslagen för Svarta listan. Det formella namnet på bilagan är SFS 2008:487, Tillkännagivande med anledning av marknadsföringslagen (2008:486). Marknadsföringslagens syfte är att främja konsumenternas och näringslivets intressen i samband med marknadsföring och att motarbeta marknadsföring som är otillbörlig mot konsumenter och näringsidkare. Detta framgår av 1 §. Lagen tar i första hand sikte på konsumentintressena, men ser också till att enskilda näringsidkare får skydd mot otillbörlig marknadsföring. Lagen har ytterligare en dimension. Den ger ett visst skydd för företagare som utsätts för illojal konkurrens av andra företagare som använder sig av vissa ohederliga metoder. Lagen syftar alltså även till att motarbeta otillbörliga metoder och snedvridningar av konkurrensen på marknaden i stort. Det faktum att lagen ska skydda konsumenter och näringsidkare gör att lagen inte går att tillämpa när det exempelvis handlar om diskriminering i fråga om religion eller om könsdiskriminerande reklam. I ett fall (MD 1976:8) hade ett företag vid annonsering av rengörings- och smörjmedlet CRC 5.56 använt en bild av en kvinnas nakna överkropp. På kvinnans rygg hade bokstäverna CRC sprejats. Annonsen hade bland annat rubriken ”Mekanikerns bästa hjälp”. Marknadsdomstolen fann att lagen inte var tillämplig på könsdiskriminerande reklam, eftersom den endast skyddar människor i deras egenskap av konsumenter eller näringsidkare. Den statliga utredningen Könsdiskriminerande reklam – kränkande utformning av kommersiella meddelanden (SOU 2008:5) presenterade i januari 2008 en lag mot könsdiskriminerande reklam. Detta lagförslag har inte förverkligats.
19
marknadsrättens grunder Eftersom lagen ska tillämpas på näringsidkares marknadsföring (2 §), går den heller inte att tillämpa på marknadsföring från andra än näringsidkare, till exempel från ett politiskt parti inför en valrörelse.
4.2 Myndigheter och domstolar Det finns ett flertal myndigheter och domstolar som utövar tillsyn och kontroll över marknaden och som handlägger ärenden inom det marknadsföringsrättsliga området. Konsumentverket (KOV) är den centrala myndigheten för konsument frågor och har huvudansvaret för att genomföra den statliga konsumentpolitiken. Konsumentverket bildades 1973. Övervakningen av efterlevnaden av marknadsföringslagen och flertalet av de speciallagar som knyter an till marknadsföringslagen ankommer i första hand på Konsumentombudsmannen (KO). KO är generaldirektör och chef för KOV. KO/KOV handlägger både ärenden som tas upp på eget initiativ och ärenden som kommer in i form av anmälningar från konsumenter, näringsidkare, organisationer och myndigheter. KOV får in cirka 8 000 anmälningar årligen. KOV utfärdar även föreskrifter samt råd och anvisningar för företags marknadsföring och produkters utformning. Läkemedelsverket är den centrala myndigheten för kontroll och tillsyn av läkemedel, medicintekniska produkter och vissa andra produkter som står läkemedel nära. Livsmedelsverket är central tillsyns- och förvaltningsmyndighet för livsmedelsfrågor. Marknadsdomstolen, som ursprungligen hette Marknadsrådet, inrättades år 1970 och är specialdomstol på det marknads- och konkurrensrättsliga området. Marknadsdomstolens beslut och domar får inte överklagas. I många fall utgör Stockholms tingsrätt första instans och Marknadsdomstolen andra instans i marknadsrättsliga ärenden. Det är EU-domstolen som ytterst har att tolka innebörden av EU-rätten. Enligt EU-domstolens praxis ska nationella domstolar vid tillämpningen av lagar och andra författningar som genomför ett EU-direktiv tolka författningarna i överensstämmelse med direktivet, så kallad direktivkonform tolkning. Eftersom direktivet om otillbörliga affärsmetoder är ett fullharmoniseringsdirektiv, kommer EU-domstolens avgöranden att få större betydelse för tolkningen av marknadsföringslagens bestämmelser om otillbörlig reklam.
20
12 Utredning av konkurrensärenden När det gäller de offentligrättsliga reglerna för administration, förfarande och sanktioner är utformningen av de svenska konkurrensreglerna mer nationellt präglade än när det rör sig om de materiella reglerna, även om en harmonisering sker även inom detta område. Här finns även viktiga element som är hämtade från EU-rätten och som i huvudsak är främmande för svensk rätt i övrigt. Hit hör till exempel möjligheterna till så kallade gryningsräder och ordningen med eftergift av konkurrensskadeavgift för företag som är ”whistle blowers”, det vill säga företag som avslöjar en kartell eller ett annats företags missbruk av en dominerande ställning. 5 kap. i konkurrenslagen behandlar uppgiftsskyldighet och undersökning inom ramen för utredningar av konkurrensärenden. Kapitlet är uppbyggt på sådant sätt att 1–13 §§ innehåller bestämmelser om uppgiftsskyldighet och undersökning i samband med Konkurrensverkets utredningar, 14–18 §§ innehåller bestämmelser om utredning på begäran av EU-kommissionen eller en myndighet i en annan medlemsstat och 19–20 §§ innehåller bestämmelser om rättslig hjälp i konkurrensärenden åt myndighet i annan stat.
12.1 Inhämtande av uppgifter Inhämtande av uppgifter är en central del i en utredning. Konkurrensverket får enligt 5 kap. 1–2 §§ KL ålägga ett företag eller någon annan att tillhandahålla uppgifter, handlingar eller annat, om det behövs för att Konkurrensverket ska kunna fullgöra sina uppgifter. Konkurrensverket kan även kräva att den som förväntas kunna lämna upplysningar inställer sig för förhör. Dessutom kan Konkurrensverket kräva att en kommun eller ett landsting som driver verksamhet av ekonomisk eller kommersiell natur ska redovisa sina kostnader och intäkter i verksamheten. 127
marknadsrättens grunder Enligt 5 kap. 14 § gäller bestämmelserna i 5 kap. 1 § och 11–13 §§ om inhämtande av uppgifter även när Konkurrensverket vidtar sådana åtgärder på begäran av en konkurrensmyndighet i en annan medlemsstat i EU. Bestämmelserna i 5 kap. 3–13 §§ om undersökningar gäller även när Konkurrensverket vidtar sådana åtgärder på begäran av en konkurrensmyndighet i en annan medlemsstat i Europeiska unionen.
12.2 Undersökningar (gryningsräder) Gryningsräder (efter engelskans dawn raids) är ett effektivt sätt för Konkurrensverket att få information om påstådda konkurrensbegränsningar. Om det inte är möjligt att få tag på informationen på annat sätt ska Konkurrensverket begära att få göra en undersökning (gryningsräd). I samband med en undersökning har Konkurrensverket bland annat rätt att få tillträde till företagets lokaler, granska bokföring och datorer, kopiera handlingar och begära muntliga upplysningar av personalen på platsen. Man går igenom företagets handlingar eller dokument och bedömer om det finns något som kan användas som bevisning för en eventuell överträdelse av konkurrenslagen. Bedömer Konkurrensverket att det finns sådan bevisning, tar verket med sig kopior av handlingar från företaget. Det kan röra sig om resedagböcker, bokföringsmaterial, kopierade hårddiskar med mera. Konkurrensverket ska enligt 5 kap. 3 § KL ansöka hos Stockholms tingsrätt om att få utföra en undersökning gällande överträdelser av förbuden i 2 kap. 1 eller 7 § KL eller i artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget. Stockholms tingsrätt får då besluta att ge Konkurrensverket tillstånd att genomföra en undersökning hos ett företag för att utreda om en överträdelse har skett eller undersöka om företaget inte rättar sig efter ett åläggande eller om det annars finns risk för att bevis undanhålls eller förvanskas. Vikten av att åtgärden vidtas ska vara tillräckligt stor för att uppväga det intrång eller annat olägenhet som åtgärden innebär för den som drabbas av den. Lagen innehåller också bestämmelser om undersökningar i privata utrymmen. Ett beslut enligt 5 kap. 3 § får således i vissa fall avse även bostäder och andra utrymmen som nyttjas av styrelseledamöter och anställda i det företag som är föremål för utredning. Detta kan vara nödvändigt om starka skäl talar för att material inte kommer att återfinnas hos företaget. Detta är emellertid ett relativt ovanligt förfarande. Enligt 5 kap. 7 § får ett beslut om undersökning meddelas utan att den som ansökan avser får tillfälle att yttra sig, om man riskerar att undersökningen annars skulle förlora i betydelse. Regeln innebär att det förekommer ett överraskningsmoment för den som ansökan avser. Om det inte var så, skulle möjligheten för ett företag att städa undan bevisning vara alltför omfattande. 128
12. Utredning av konkurrensärenden Enligt 5 kap. 9 § har den som Konkurrensverket ska genomföra en undersökning hos rätt att tillkalla ett juridiskt biträde. I väntan på att ett sådant biträde inställer sig får Konkurrensverket inte påbörja undersökningen. Detta gäller dock inte, om undersökningen onödigt fördröjs eller undersökningen har beslutats enligt 5 kap. 7 § första stycket KL. Företaget får inte försöka förhala undersökningen genom att tillkalla juridiskt biträde som inte kan närvara förrän efter en viss tid. Skulle företaget i fråga inte vara tillräckligt tillmötesgående får Konkurrensverket enligt 5 kap. 10§ KL begära handräckning (hjälp) av Kronofogdemyndigheten för att genomföra de åtgärder som avses i 5 kap. 6 § 1, 2 eller 4 KL. Bestämmelsen i 6 kap. 1 § andra stycket innebär, att Konkurrensverket kan förena ett åläggande med vite både i samband med utredningar om överträdelser av konkurrenslagens och EG-fördragets förbudsbestämmelser och om företagskoncentrationer.
12.3 Överklagande och handläggning i domstol Regler om överklagande och handläggning i domstol finns i konkurrenslagens 7 och 8 kapitel. Som vi tidigare konstaterat, har Konkurrensverket rätt att fatta beslut om att ålägga ett företag vid vite att upphöra med överträdelser av förbuden i 2 kap. 1 § och 7 § KL eller i artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget. Dessa beslut av Konkurrensverket går att överklaga direkt till Marknadsdomstolen. Om Konkurrensverket beslutar att inte vidta någon åtgärd, har företag som berörs av överträdelsen rätt att väcka talan vid Marknadsdomstolen och där begära ett åläggande vid vite enligt 3 kap. 2 §. Detta innebär att kunder, konkurrenter och andra som påverkas av en konkurrensbegränsning har en så kallad subsidiär talerätt i domstol. Det är ju i praktiken viktigt att exempelvis konkurrenter ges möjlighet att processa mot varandra i domstol när det handlar om konkurrensfrågor. Marknadsdomstolen består av både lagfarna domare och ekonomiska experter. Även i Stockholms tingsrätt ingår jurister och ekonomiska experter vid huvudförhandling i konkurrensmål (se vidare avsnitt 4.10). I mål som handlar om konkurrensskadeavgift för överträdelse av 2 kap. 1 § och 7 § KL eller i artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget är det Konkurrensverket som för talan i Stockholms tingsrätt (3 kap. 1 §). Det innebär alltså, att Konkurrensverket väcker talan vid Stockholms tingsrätt när det gäller konkurrensskadeavgifter, näringsförbud och företagskoncentrationer. Stockholms tingsrätts domar och beslut i konkurrensrättsliga frågor kan överklagas till Marknadsdomstolen enligt 7 kap. 2 § (med vissa undantag för 129
marknadsrättens grunder skadeståndsfrågor). Här finns således ett tvåinstanssystem. I dessa fall krävs prövningstillstånd för att Marknadsdomstolen ska ta upp målet till prövning. Grunderna för prövningstillstånd finns i 49 kap. 14 § rättegångsbalken.
Företag kan väcka talan Om Konkurrensverket inte vidtar någon åtgärd har företag som berörs av överträdelsen rätt att väcka talan vid Marknadsdomstolen och begära ett åläggande. Talan om skadestånd Talan om skadestånd kan väckas av den som drabbats av att ett företag har överträtt konkurrensreglernas förbud. En skadeståndstalan väcks vid behörig tingsrätt eller vid Stockholms tingsrätt. Om en skadeståndstalan handläggs tillsammans med en talan om konkurrensskadeavgift kan tingsrättens dom överklagas till Marknadsdomstolen.
Högsta domstolen
Marknadsdomstolen
Hovrätt
Stockholms tingsrätt
Företag
Andra tingsrätter
Åläggande (särskild talan)
Skadestånd (talan)
Ogiltighet (talan)
Instansordningen enligt konkurrenslagen när företag väcker talan. (Källa: Konkurrensverket) Högsta domstolen
Marknadsdomstolen
Hovrätt
Andra tingsrätter
Stockholms tingsrätt
130 Undersökning hos företag
Konkurrensskadeavgift
Företagskoncentration
Näringsförbud
Åläggande med/utan vite (beslut)
Utdömande av ålagt vite
Avgiftsföreläggande (beslut)
Marknadsrättens grunder Peter Gerhard
tredJe upplagan
marknadsrättens grunder ger en grundläggande översikt över hela mark nadsrätten. Boken behandlar marknadsföringslagen med dess reglering av bland annat förbud mot vilseledande marknadsföring, fakturaskojeri, vilse ledande efterbildningar, jämförande reklam, konkursutförsäljningar och rea lisationer, reklam via epost samt marknadsföringsrättens förhållande till varumärkesrätten.
I boken behandlas också konkurrenslagen med de grundläggande förbuden mot konkurrensbegränsande avtal och missbruk av dominerande ställning samt reglerna om företagskoncentrationer. Dessutom innehåller boken en genomgång av ett stort antal specialförfatt ningar som knyter an till marknadsrätten, såsom regler om prisinformation, elektronisk handel, personuppgifter, diskriminering, produktsäkerhet och produktansvar, lotterier, TV och radioreklam, försäljning via Internet och annan distansförsäljning, livsmedel och läkemedelsreklam samt alkohol och tobaksreklam. marknadsrättens grunder är främst en grundbok för universitet och hög skolor, men den kan också användas inom olika utbildningar samt av personer som arbetar med reklam eller annan marknadsföring. Den är också lämplig för var och en som på egen hand vill sätta sig in i marknadsrättens grunder.
peter gerhard har under många år varit verksam som universitetslektor i handelsrätt vid Ekonomi högskolan, Lunds univer sitet. Han arbetar även som konsult.
ISBN 978-91-40-68432-5
9 789140 684325