Issuu on Google+

Stora Musboken

STEFAN CASTA & STAFFAN ULLSTRÖM

Opal


www.opal.se På bokens omslag: Större skogsmus på framsidan och mindre skogsmus på baksidan. På titelsidan till höger: större skogsmus. © Text: Stefan Casta, 2008 © Illustrationer: Staffan Ullström, 2008 Faktagranskning: Karl Fredga Repro/PCC: www.resultat-gfp.se Bokförlaget Opal AB, Bromma Printed in Belgium, 2008 ISBN: 978-91-7299-219-1


Stora Musboken Stefan Casta & Staffan Ullstrรถm

Opal


Större skogsmus – har vit mage En skogsmus är lätt att känna igen, för den är alldeles vit på undersidan. Till och med på benen. Det ser nästan ut som om den har vita strumpor på sig. Varför den ser ut så vet man inte, konstigt nog. Skogsmusen lever oftast inne i skogarna, och ingen forskare tycks Större skogsmus ha listat ut vad det är för fördel med att ha så ljus undersida. Skogsmusen har lång svans och stora runda ögon som sticker ut som pepparkorn i ansiktet. Den har också ovanligt stora öron och en mycket känslig nos. Det är bra, för musen har många fiender. Skogsmusen reser sig på bakbenen för att undersöka vilka dofter och ljud som finns i närheten. Den bor ofta under en stubbe. Där blir det lite hålor mellan rötterna. Musen inreder flera rum. Ett som ska bli barnkammare, ett annat som ska vara matförråd. När den går ner i sitt bo stänger den efter sig genom att sätta ett torrt löv för öppningen. De långa morrhåren används som känselspröt när musen rör sig under marken, där det är alldeles mörkt. Skogsmusen är aktiv på natten. Den går ungefär 100 meter från sitt bo. Det låter kanske inte så mycket, men om man sätter ett 100 meter långt snöre Den större skogsmusen trivs i vid boet och drar det runt i en cirkel, många sorters skogar.

*Se ordlista på sidan 53.

så blir det ett rätt stort område. Det är skogsmusens eget revir*. Där känner den varje doft, varje ljud och varje ställe där det finns föda.

Älskar kottefrön

Skogsmusen tycker om kottarnas frön. Bakom varje fjäll på en kotte sitter ett litet mörkt frö. En enda grankotte innehåller flera hundra frön. Skogsmusen är mycket nog­grann när den skalar grankottar. Den vill inte missa ett enda frö.

Till fienderna hör räv, berguv och horn­uggla och andra rovdjur och ugglor som jagar på natten.

Klättrar bra

Skogsmusen är en duktig klät­t­rare. Det har den nytta av när den samlar förråd för vintern. Ibland kan man se den klättra i buskar med ett nypon i munnen.

Bort från hus

Skogsmusens vetenskapliga namn Apodemus betyder ”bort från hus”. Det har den fått för att man ska skilja den från husmusen. Men också skogsmusen söker sig ibland in i hus, särskilt på hösten när det börjar bli kallt. Det händer faktiskt att den påträffas inne i städerna. Men bäst trivs den i löv- och barrskog, lundar och skogskanter. Ett kullfallet träd är rena drömmen för skogsmössen. Kanske ligger boet under stammen? Men trädet skapar också en skyddad ”vandringsled”. När mössen rör sig i skogen smiter de ofta intill stammar, stenar och nedfallna grenar. 10


11


Mindre skogsmus – hoppar längd musen ofta läg­ger beslag på de bästa skog­arna. Den mindre förekommer överallt där växtligheten är tillräckligt tät för att dölja den för hungriga rovdjur och fåglar. Därför är det inte så konstigt att den inte bara äter frön och knoppar utan också insekter och en och annan daggmask. För sådana finns det gott om i gräsmarker. Den bor i håligheter i marken. Ibland gräver den själv ut sitt bo. När ungarna föds är de alldeles skära. De har ingen päls. De första veckorna Berguv, kattuggla och iller är några dricker de mjölk ur honans spenar. av fienderna.

Både den större och den mindre skogsmusen är fantastiska längd­ hoppare. Den mindre klarar ett språng på 80 centimeter. Det är mycket med tanke på att den själv bara är mellan 8 och 10 centimeter lång. Hoppen är bra att ta till när en fara hotar. Om en uggla kommer störtande från luften, kan ett snabbt skutt åt sidan betyda skillnaden mellan en levande och en död skogsmus. Att skilja den mindre skogsmusen från den större är ganska svårt, särskilt om det gäller unga djur. Om man kunde mäta deras hopp skulle man kanske märka att den större skogsmusen kan hoppa ännu längre: över en meter. Men djurens egen storlek skiljer inte så mycket. Mus­ kännare mäter istället den mindre skogs­ musens bakfot som är kort­are, och de räknar sva­nsens ringar som alltid är färre. Den mindre skogs­ musen håller inte till så mycket i skogen. Tvärtom lever den vanligen i öppnare mark­er som hagar, dikes­kanter och träd­ gårdar. Det beror på att den större skogs­

Större eller mindre?

Bakfotslängd Större skogsmus: över 23 milli­meter. Mindre skogsmus: under 23 milli­ meter. Antal svansringar Större skogsmus: 165-235 st. Mindre skogsmus: 130-180 st.

Den mindre skogsmusen får ofta hålla till godo med markerna utanför skogen.

Både den mindre och den större skogsmusen äls­kar kottarnas frön. De är noga med att äta upp alla frön och efteråt är kotten alldeles renskrapad.

Redan tidigt på våren kan mindre skogsmusen föda den första kullen i boet. Sedan blir det två kullar till under sommaren. Varje kull består av 3-7 ungar. 12


13


D

en här boken handlar om de viktigaste djuren i naturen: sorkarna och mössen. Låter det konstigt? Det är det inte. För nästan alla rovdjur, ugglor och rovfåglar är sorkar och möss det viktigaste som finns. Det är sådana byten de fångar och äter, dag efter dag. Det är sorkarna och mössen som är själva ”motorn” i naturen. Utan dem stannar livet av. I den här boken presenteras samtliga Nordens sorkar, lämlar, möss och råttor. Vi får kika in i deras värld och möta dem i deras hemmiljö. Vi får lära känna den vackra gråsidingen, den mystiska skogslämmeln och Sveriges vanligaste djur: den okända skogssorken. Stefan Casta och Staffan Ullström har tidigare samarbetat i en bok om husdjurens historia, Husdjurens vilda liv, och i en faktabok om vilda djur i städer, Den vilda staden. Opal

ISBN: 978-91-7299-219-1


9789172992191