9789127133433

bygger på ett unikt material –

den första svenska forskningsstudien om utredningar av familjehem.

Hur genomförs egentligen familjehemsutredningar i praktiken – och vilka svårigheter och möjligheter upplever socialarbetare i detta arbete?

I boken beskrivs de två utredningsmodeller som dominerar i Sverige: PRIDE-modellen och Kälvesten-modellen. Innehåll, metoder men ges även en tydlig förankring till praktiken genom intervjuer med yrkesverksamma inom området.

Resultatet är en fördjupad beskrivning av metoder inom socialt arbete som under flera decennier utvecklats och förankrats inom praktiken. Anna-Lisa Kälvestens gärning som pionjär inom den sociala barnavården uppmärksammas särskilt.

Boken kan därför läsas på flera sätt: som en kursbok i familje­­­ hems- och utredningsarbete, som ett exempel på hur erfarenhets­ baserad evidens utvecklas, och som vittnesbörd över hur en kvinnlig forskares gärning kommit i skymundan. är socionom, fil.dr i socialt arbete och universitets­ lektor vid Socialhögskolan i Lund. Margareta Regnér är socionom, leg. psyko­terapeut med familjeinriktning, handledare i psykosocialt arbete, fil.dr i socialt arbete och universitetslektor vid Institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet. Båda har lång erfarenhet av praktiskt socialt arbete inom olika områden.

Bodil Rasmusson

Ett utvalt hem till ett utvalt barn

och teoretisk grund analyseras noggrant utifrån aktuell forskning,

Rasmusson | Regnér

Ett utvalt hem till ett utvalt barn

Bodil Rasmusson Margareta Regnér

Ett utvalt hem till ett utvalt barn Familjehemsutredningar och socialt arbete i praktiken

ISBN 978-91-27-13343-3

9 789127 133433

Ett utvalt hem, hela.indd 1-3

2012-11-14 15:03

124301_EttUtvaltHem_ORIG.indd 2

2012-11-30 13.12

Innehållsförteckning

Förord 9 Inledning 11

Familjehemsutredning – både typiskt och otypiskt för socialt arbete 12

Ett outforskat område styrt av professionen 13

Den första svenska studien om familjehemsutredningar i sitt slag 14

del 1.

Familjehemsvård och familjehemsutredningar i regelverk, teori och praktik 17 1. Familjehemsvård och familjehemsutredningar: bakgrund, regelverk och forskning 19

Historik och bakgrund 22 Familjehemsvård i dag 26 Tillvägagångssätt i familjehemsutredningar 30 Ökad statlig styrning framöver 34 Sammanfattning 36

2. Att utreda i socialt arbete: Familjehemsutredningar i ett vidare perspektiv 38

Utredning, ett vidsträckt begrepp 39 Allsidig analys eller fördomsfull bedömning? 44

124301_EttUtvaltHem_ORIG.indd 5

2012-11-30 13.12

Om intervjuer, intervjuguider och mallar 50 Utredning av familjer – en mångsidig uppgift 53 Om utredningen som underlag för diagnos 58 Sammanfattning 63

3. Familjehemsutredningar i praktiken 65

Gruppintervjuer i fyra kommuner 65 Organisering av familjehemsvården 67 Viktiga kompetenser och förutsättningar i utredningsarbetet 76 »Som en anställningsintervju« … men »otroligt mycket mer« 80 Formaliteter 88 Ett bra familjehem? 92 Sammanfattning 109

del 2.

Pride-modellen och Kälvestenmodellen – två exempel på metodutveckling ur professionen 113 4. Från casework till evidens – om metoder i socialt arbete 115

Evidensbaserad praktik (EBP) 121 Sammanfattning 129

5. PRIDE-modellen – en importprodukt med stor internationell spridning 130

Några karaktäristika 130 Historik 132 Utbildningsmanualen: innehåll och pedagogik 138 Utredningsmanualen: innehåll och metodik 143 Bedömningsgrunder och beslut 148 Sammanfattning 154

124301_EttUtvaltHem_ORIG.indd 6

2012-11-30 13.12

6. Anna-Lisa Kälvesten – en bortglömd pionjär inom socialt arbete 157

Socialt eller psykologiskt arv? Om Anna-Lisa Kälvesten och Gustav Jonsson 163 Kvinnlig forskare i mansdominerad miljö 164 Konflikter i den sociala barnavården 166 Sammanfattning 170

7. Forskningsbakgrunden till Kälvestenmodellen 171

222 Stockholmspojkar: en socialpsykiatrisk undersökning av pojkar i skolåldern 174 217 Stockholmsfamiljer 191 40 fosterfamiljer med Skåbarn 216 Hur går det för 50-talets Stockholmspojkar?

En uppföljning av 222 vanliga skolpojkar och 100 Skåpojkar 233 Barn och familjer 237 Övrigt forskningsmaterial och en akademisk avhandling 239 Sammanfattning 239 Nyckelpersoner som intervjuats om sina erfarenheter av hur Kälvestenmodellen implementerades i praktiken 244

8. Kälvestenmodellen – forskning förenas med yrkespraktik 245

Historik – utan redskap i utredningsarbete till forskningsbaserad modell 247 Kälvesten rycker ut när praktiken vill ha hälp – tre av nyckelpersonerna berättar 249 Sammanfattning 256 Förarbete 258 Intervjun: instruktioner och analys 261

124301_EttUtvaltHem_ORIG.indd 7

2012-11-30 13.12

Intervjun: redskap 267 Intervjun: innehåll 271 Sammanfattning 286

9. Tolkning 289

Tolkningens syfte och tolkarens position 290 Tillvägagångssätt 293 Tolkning som »normalisering« 303 Tolkning, återföring och matchning 307 Sammanfattning 319

10. Avslutande reflektioner 323 Litteratur 329

124301_EttUtvaltHem_ORIG.indd 8

2012-11-30 13.12

Förord

Vårt intresse för att forska om familjehemsutredningar väcktes när vi för några år sedan var inbjudna till att medverka i ett seminarium om rekrytering och utredning av familjehem på Allmänna Barnhusets kursgård, Sätra Bruk i Västergötland. De andra deltagarna var familjehemssekreterare, barnsekreterare, familjehemskonsulenter, fosterföräldrar med flera, samt representanter från länsstyrelserna, Socialstyrelsen och Sveriges kommuner och landsting. Vi fick veta att området familjehemsutredningar var i det närmaste outforskat. »Vad innebär en familjehemsutredning?«, »Vad gör en familjehemssekreterare?«, var några av de frågor som väcktes. Vi blev också nyfikna på utredningsmetoderna, PRIDE -modellen och Kälvestenmodellen, som presenterades i seminariet. Men frågorna »Hur ser ursprunget ut?« »Vilka teoretiska grunder och värdegrunder representerar de?« kvarstod.

Denna erfarenhet ledde vidare till en ansökan om forskningsmedel från Allmänna Barnhuset och ett forskningsprojekt tog form som avslutades med en rapport 2011 och vars innehåll bildar underlag för denna bok. Boken kan användas som litteratur i de kurser inom socionomprogrammet som tar upp det sociala arbetets teori och praktik, social barnavård, samt om utredning och metoder inom socialt arbete. Även socialt och psykosocialt inriktade utbildningsmoment inom andra utbildningar, exempelvis psykologprogrammet, kan vara aktuellt. Vi tror även att boken kan ha sin plats på utbildningar på masternivå med inriktning på social barnavård, familjearbete respektive familjeteori.

Yrkesverksamma som kan ha nytta av boken är socialarbetare 9

124301_EttUtvaltHem_ORIG.indd 9

2012-11-30 13.12

och andra som arbetar med barn och familj inom socialt arbete, familjehemssekreterare naturligtvis och familjehemskonsulenter, representanter för olika myndigheter, kommuner och landsting samt även fosterföräldrar.

Tack Till Allmänna Barnhuset som har bidragit med forskningsmedel under två år med ett särskilt tack till Eva Windelhed som förde samman oss på Sätra Bruk. Till våra nyckelpersoner Solvej Abra­ hamsson, Karin Alvermalm, Birgitta Blomgren, Ulla Moberg Hovmark och Gerry Tapper. Till familjehemssekreterarna som medverkade i intervjuer och gav oss möjlighet att delta i samband med tolkningar av familjehemsintervjuer samt till arbetsledarna, representanter för FoU – enheter och länsstyrelser som svarat på enkäter.

Vi vill också tacka våra familjer, kollegor och chefer vid institutionen för socialt arbete i Göteborg och Socialhögskolan, Lunds universitet, för stöd och uppmuntran. Och till sist våra redak­ törer på Natur & Kultur, för värdefulla synpunkter på våra olika manuskript.

Bodil Rasmusson Margareta Regnér

10

124301_EttUtvaltHem_ORIG.indd 10

2012-11-30 13.12

Inledning

»Vanvårdad i samhällets regi« var den alarmerande titeln på ett pressmeddelande från utredningen om vanvård i den sociala barna­vården (SOU 2009:99). Utredaren Göran Johansson skrev att de hittills intervjuade 404 personerna, som har vårdats på institutioner och i familjehem som barn, har berättat »om försummelse och övergrepp i en omfattning som jag inte trodde var möjlig«.

I pressmeddelandet kunde man också läsa att det främst är den lokala praktiken som har brustit, inte lagarna. Utredningen granskade en tidsperiod som sträckte sig mellan 1900 och 1980.

Under denna tid fanns alltså grava brister i samhällets förmåga att skydda omhändertagna barn, liksom bristfällig förmåga att bedöma lämpligheten hos blivande familjehem.

Men tyvärr har det senare visats att liknande problem finns också i vår tid, då även den efterföljande Upprättelseutredningen (SOU 2011:9) påtalade att barn i samhällsvård fortfarande riskerar att utsättas för övergrepp och andra faror. Här konstaterades att samhällets mest sårbara barn löper risk att fara illa – tvärtemot avsikten med placeringen – om förberedelserna inför placeringen är bristfälliga och vidare om kontrollen, utbildningen och handledningen av familjehemmen är otillräcklig.

Denna bok handlar om professionellt socialt arbete inom ett av de många komplexa områden som socialarbetare har att hantera – arbetet med familjehemsutredningar. Syftet är att beskriva, under­söka, analysera och diskutera familjehemsutredningar i teori och praktik samt att bidra till att upptäcka problem, dilemman och möjligheter i socialt arbete inom detta fält.

11

124301_EttUtvaltHem_ORIG.indd 11

2012-11-30 13.12

Familjehemsutredning – både typiskt och otypiskt för socialt arbete Att fördjupa sig inom familjehemsutredningar innebär att man behöver sätta det i relation till socialt arbete i vidare mening med alla dess skiftande krav. Man kan därför säga att studiet av familjehemsutredningar ger relief åt generella frågor i det sociala arbetets teori och praktik. Detta gör att boken också kan läsas som ett fall av socialt arbete, särskilt utredningsarbete, och som en illustration av en verksamhet som både är typisk och otypisk för socialt arbete. Det typiska är att verksamheten innebär lagstadgad myndighetsutövning inom kommunernas socialtjänst, där socialarbetarna har ett välfärdsstatligt uppdrag att delta i beslut om människors vardag och framtid.

Men det finns också aspekter av arbetet med just familjehemsutredningar som är mindre typiska, eller otypiska. En sådan aspekt är att familjehemmet ska bedömas som en slags medarbetare i vården och inte utifrån ett klientskap. Ytterligare ett »otypiskt« fenomen är att socialsekreterare som arbetar inom familjehemsvården (familjehemssekreterare) och som utreder familjehem verkar – jämfört med de barnsekreterare som utreder barnens omständigheter – ofta stanna längre inom verksamheten. Detta fenomen har funnits länge och påpekades redan av Börjeson & Håkansson (1990).

Hittills är det endast redan yrkesverksamma som haft tillgång till utbildning om familjehemsutredning och då framför allt sådana utbildningar som erbjuds genom privata aktörer (jfr Lundström & Bergmark 1998). Kälvesten och Meldahl (1982) påtalade detta som ett problem redan i början på 1980-talet: »En del unga socionomer påstår att de har fått sin examen utan att ha stött på ämnet i undervisningen. Ingen högskola har någon specialutbildning att erbjuda senare heller.« (s. 196) Boken är därmed också ett bidrag till studiet av sociala metoder/modeller som används i socialt arbete – något som tyvärr är relativt tunnsått utanför C- och D-uppsatserna vid universitet och högskolor.

12

124301_EttUtvaltHem_ORIG.indd 12

2012-11-30 13.12

Ett outforskat område styrt av professionen Familjehemsutredningar har inte varit detaljreglerade av myndigheterna, åtminstone inte sedan 1970-talet. Vid den tiden ökade professionaliseringen inom området, liksom inom välfärdsprofessionerna över lag. Under 1970-talet och i början av 1980-talet blev socialarbetare inom familjehemsvården successivt alltmer av experter på sitt område. Den styrning som tidigare hade skett genom exempelvis handböcker som producerades av centrala myndigheter minskade då i betydelse. I stället hämtade socialarbetarna sina kunskaper i allt större utsträckning genom akademisk utbildning, tidskrifter för socionomer, socialarbetarkonferenser med mera (Sköld 2011).

Mot denna bakgrund handlar denna bok om ett område där professionen själv fram till i dag haft ett inte obetydligt inflytande, åtminstone när det gäller utveckling och förvaltning av metoder inom området. Detta har gett oss en unik möjlighet att studera hur professionalitet och kunskap har utvecklats sedan decennier och under omständigheter som skiljer sig från andra verksamheter med myndighetsutövning inom den sociala barna­vården i vårt land och i andra länder. Man kan till exempel jämföra med den uppmärksamhet som har riktats mot barnavårdsutredningar såväl inom forskning som via styrning från centrala myndigheter, exempelvis genom utvecklingen av barns behov i centrum, BBIC (Socialstyrelsen 2007).

Det visar sig att starka professionella traditioner har vidmakthållits inom familjehemsområdet utan särskilt mycket styrning från myndigheterna under en tidsperiod av 30–40 år. Men sam­ tidigt, i de kommuner där man har varit snål med resurser – fast det har handlat om de mest sårbara barnen – har bristen på styrning kunnat utnyttjas för att genomföra bristfälliga utredningar, eller inga utredningar alls.

Trots detta har familjehemsutredningar hittills inte intresserat forskare i någon större utsträckning, varken i Sverige eller internationellt. Detta är en upptäckt som kan förvåna, då familje­ hemsvården i övrigt tillhör ett av de mest och bäst beforskade områdena inom den svenska sociala barnavården (Cederblad 2005).

13

124301_EttUtvaltHem_ORIG.indd 13

2012-11-30 13.12

Den första svenska studien om familjehemsutredningar i sitt slag I den här boken beskriver och analyserar vi de två mest etablerade utredningsmodellerna i Sverige: Kälvestenmodellen och PRIDE .

Vi tar upp spridning och implementering nationellt och internationellt samt innehåll, ursprung, syfte, material, metod och teoretiska grunder. Centrala frågeställningar som vi undersökt är: »Hur genomförs familjehemsutredningar?«, »Hur beskriver socialarbetare svårigheter och möjligheter i detta arbete? »Hur går det till när socialarbetare använder Kälvestenmodellen respektive PRIDE -modellen, och vilka är deras uppfattningar om dem?«, »Hur ser arbetets kontextuella förutsättningar ut?«. Studien är den första i sitt slag i Sverige.

Tillvägagångssätt När man som forskare närmar sig ett outforskat område lämpar sig ett explorativt tillvägagångssätt. I vårt fall innebar det att söka identifiera problem och innebörder i det studerade fenomenet ur flera olika perspektiv, genom olika typer av källor och datainsamlingstekniker. I analysen av det insamlade materialet om Kälvesten- och PRIDE -modellerna och familjehemssekreterarnas arbete har vi använt oss av en bred referensram som bland annat omfattar utredningsarbete, metoder i socialt arbete, organisatoriska förutsättningar, familjeforskning och familjediagnostik, evidensbaserad praktik samt styrning av socialt arbete. Boken anknyter härmed till flera olika fält och frågor med stor aktualitet i forskning och aktuell debatt i socialt arbete (Rasmusson & Regnér 2011). De källor som vi har använt är av olika karaktär.

Den faktiska insamlingen av grundempiri (basala data) för boken omfattade förutom internationell och nationell sökning via internet: 1) genomgång av litteratur och andra tillgängliga källor för Kälvesten- och PRIDE-modellerna.

14

124301_EttUtvaltHem_ORIG.indd 14

2012-11-30 13.12

2) intervjuer med nyckelpersoner avseende de båda studerade utredningsmodellerna.

3) enkäter till Länsstyrelser och FoU-enheter om vilka ­metoder/modeller som används i landet.

4) gruppintervjuer med familjehemssekreterare i fyra kommuner i olika delar av landet om arbetet med familjehemsutredningar.

5) enkäter till arbetsledare i samma kommuner.

6) deltagande observationer i samband med analys och ­tolkning av familjeintervjuer enligt Kälvestenmodellen.

7) intervju med en familjehemsförälder som medverkat i PRIDE-utbildningar.

Närmare beskrivningar av urvalet och de personer som vi har intervjuat återfinns på olika ställen i boken i anslutning till presentationen av våra resultat. Den explorativa och deskriptiva ansatsen innebär att vi inte kan göra anspråk på att täcka upp hela kunskapsområdet. I stället utgör boken ett förslag till en »startbana« för vidare studier och diskussioner. Vår förhoppning är att dess innehåll och resultat, på ett meningsfullt sätt, ska bidra till att vidareutveckla forskning inom området familjehems­ utredningar.

Läsanvisning Boken är indelad i två delar. I del 1 (kapitel 1–3) ges en introduktion till området familjehemsvård och familjehemsutredningar.

Vi ger en kort historik och presenterar i kapitel 1 kunskap om regelverk, resultat och statliga utredningar med mera. Familje­ hemsutredningar sätts i kapitel 2 in i ett vidare perspektiv som handlar om utredningar i socialt arbete över huvud taget. I kapitel 3 presenterar vi resultat från vår undersökning av hur familjehemssekreterare arbetar med utredningar i praktiken. I kapitel 4 diskuteras vad som är en metod inom socialt arbete samt evidensbaserade metoder och dessas förhållande till både socialt arbete i allmänhet och till familjehemsutredning.

I del 2 (kapitel 5–9) presenterar och analyserar vi de två 15

124301_EttUtvaltHem_ORIG.indd 15

2012-11-30 13.12

vanligaste utredningsmodellerna, PRIDE och Kälvesten. Presentationerna relateras dessutom till kapitel 4. Vad man här kan läsa om PRIDE (kapitel 5) är betydligt mindre i omfång än vad som står om Kälvestenmodellen (kapitel 6, 7, 8 och 9). Detta har naturliga förklaringar och beror på den stora skillnad i bakgrundsmaterial som finns om modellerna. Kälvestenmodellen till skillnad mot PRIDE -modellen bygger på omfattande forskning, som inte tidigare har lyfts fram. PRIDE -modellen är ett intressant exempel på en manualbaserad modell som fått stor internationell spridning. Kälvestenmodellen med sin forskningsbakgrund visade sig vara en delvis bortglömd »skatt« inom svenskt socialt arbete med en förvånansvärt »modern« forskning i botten, inte minst genom Anna-Lisa Kälvestens radikala och samhällsmedvetna »blick« och den tidsanda som fanns när modellen utvecklades.

I ett avslutande kapitel lyfter vi blicken och reflekterar kring de fynd som vi har gjort i vår forskning om familjehemsutredningar.

16

124301_EttUtvaltHem_ORIG.indd 16

2012-11-30 13.12

del 1 Familjehemsv책rd och familjehemsutredningar i regelverk, teori och praktik

124301_EttUtvaltHem_ORIG.indd 17

2012-11-30 13.12

124301_EttUtvaltHem_ORIG.indd 18

2012-11-30 13.12

1 Familjehemsvård och familjehemsutredningar: bakgrund, regelverk och forskning

Att komma till ett familjehem är för många barn en stor omställning. Viggo, en ung man i 20-årsåldern som en av oss intervjuat om erfarenheterna av att bo i familjehem (Rasmusson 2006, s. 85), berättade om hur det kändes under den första tiden. Även om han upplevde att han fick bra stöd av sin socialsekreterare, och att det var ett riktigt beslut att låta honom flytta hemifrån, var det svårt. Han brottades med motstridiga känslor: Man ville åka hem hela tiden. Man sov inte på nätterna, och låg och var orolig och ny skola och allting sån’t. Det blev lite jobbigt de första 4–5 månaderna att ställa om sig. Någon gång kände man att man bara ville springa hem och bara bli där. Men sen tänkte man, »det funkar inte«, så var det bara att fortsätta.

Viggo placerades i familjehem när han började i högstadiet och hade då mycket att ta igen i sin skolgång: »Jag har missat alla dom här sju åren. Jag har missat halva min skoltid.« Han önskade att socialtjänsten skulle ha tagit hans situation på allvar långt tidigare eftersom det fanns allvarliga problem i hemmet. »Det enda som hände«, berättade han, »var att jag sprang med mamma 19

124301_EttUtvaltHem_ORIG.indd 19

2012-11-30 13.12

på en massa möten. Dom frågade hur det var och jag tror att dom utgick från att det var ganska olämpligt att bo hemma.« När det slutligen blev nödvändigt med insatser från socialtjänsten var placering i familjehem den lösning man fann. Viggo anpassade sig så småningom och när han som ung vuxen blickade tillbaka på sin tid i familjehemmet var han nöjd med placeringen.

På liknande sätt är det för många andra barn med erfarenheter av samhällsvård. De har fått möjlighet att komma till ett nytt hem där de kunnat känna sig trygga och fått sina behov tillgodosedda (Andersson 2001; 2008; SOU 2011:9 Barnombudsmannen 2011).

Situationen var helt annorlunda för Barbro ett av de nu vuxna före detta fosterbarn som intervjuats i Vanvårdsutredningen (SOU 2009:99, s. 237). En del av hennes berättelse återges enligt följande: Barbro misshandlades av både en fosterbror som var i 30-årsåldern och av fostermodern. När fostermodern inte orkade längre tog fosterbrodern vid. Han slog henne och kastade henne in i väggar och skåp, precis som fostermodern gjorde. »Jag flög som en vante.« Han slog med öppen och knuten hand. »Ibland använde han tillhyggen, till exempel skor, som han kastade på mig.« Men, berättar Barbro: »Fostermodern bara njöt av detta.« (Ur referat person 483, kvinna född på 1950-talet.)

Komplexiteten i att mäta utfall och betydelsen av samhällets insatser för placerade barn framgår tydligt av Gunvor Anderssons (2008, s. 115–116) långtidsuppföljning av barn som placerades på barnhem på 1970-talet. Hennes forskning om deras livskarriärer ger kunskaper om hur barns utveckling kan förstås under riskfyllda, sårbara och utsatta förhållanden. Andersson förmedlar en i flera avseenden positiv bild av socialsekreterares och familjehems möjligheter att ge hjälp och stöd till sårbara och utsatta barn.

Hon erinrar om att barnen placerades i familje­hems­vård som ett skydd mot de risker som hemmiljön utsatte dem för eller riskerade att utsätta dem för. De allra flesta barnen i undersökningsgruppen, som förr eller senare fick erfarenhet av att bo i familjehem, 20

124301_EttUtvaltHem_ORIG.indd 20

2012-11-30 13.12

upplevde det också som en skyddande faktor i deras liv. Nästan alla menade vid upprepade intervjutillfällen, att det var »rätt« att placera dem i familjehem. De sa till exempel »helt klart«, »inga som helst tvivel på det«, »alltså, som förälder hade jag inte tyckt det var rätt … men jag kan tycka som barn är det rätt, absolut«.

De senaste årens nyhetsrapportering har, som framgick i inledningen, dock gett flera andra och betydligt mörkare skildringar av förhållandena för barn i familjehem. Vi har fått ta del av många larmrapporter om brister i samhällets förmåga att skydda omhändertagna barn och unga med allvarliga konsekvenser i vuxenlivet för de drabbade. Att detta verkligen har skett i en omfattning som det är svårt att föreställa sig framgår av de omfattande intervjuundersökningar som genomförts inom ramen för Vanvårdsutredningen (SOU 2009:99) och Upprättelseutredningen (SOU 2011:9). Närmre 900 vuxna, som varit placerade i familjehem och på institutioner under perioden 1900–80, intervjuades om sina erfarenheter och upplevelser av att vara omhändertagna för samhällsvård. I Upprättelseutredningens avslutande kapitel konstateras följande: Vanvårdsutredningens rapporter har för många inneburit ett chockartat uppvaknande och ett konstaterande att samhället i dessa fall brustit som förälder. Barnen togs om hand för att skyddas, men intervjupersonerna berättar om en vardag i fosterhem och institutioner som visar motsatsen. Skyddslösa barn har utsatts för övergrepp som inte ens en människa med mörk fantasi har kunnat föreställa sig. (s. 299)

I boken kommer vi att ge ytterligare perspektiv på problem som finns när det gäller att finna bra familjehem. Tills vidare nöjer vi oss med att framhålla att det finns och har funnits kunskap under många år både om missförhållanden och om hur man ska göra för att åtgärda dem. Som vi redan påpekat handlar den främsta utmaningen i dag om hur tillgängliga kunskaper ska kunna omsättas i handling i den lokala praktiken (SOU 2009:99).

21

124301_EttUtvaltHem_ORIG.indd 21

2012-11-30 13.12

Historik och bakgrund I Sverige liksom i många andra länder finns familjer som på myndigheternas uppdrag tar emot barn och ungdomar i sina hem för längre eller kortare tids boende. Fosterhemmet eller familje­ hemmet, som det heter i dag, är en seglivad institution som har funnits i svensk lagstiftning ända sedan slutet av 1700-talet. Historiskt förankrad är också idén att använda familjen som modell för verksamhetens organisering inom institutionsvården för barn och ungdomar (Sallnäs 1999). Lisbeth Johnsson och Margareta Regnér skriver om detta: Idén om familjen som hjälp tycks bygga på en föreställning om att hjälp till utsatta familjer, framför allt till barnen, bäst ges inom ramen för vardagslivets »normala« relationer.

I en »vanlig« eller »normal« familj skall barns behov av god omvårdnad och god uppfostran tillgodoses, brister kompenseras och – i bästa fall – föräldrar få stöd i sin föräldraroll. Som vi ser det, tycks föreställningen bygga på en idé om att det finns ett naturligt och vanligt familjeliv med kända roller och att denna »den normala familjen« skall ha en normerande funktion för de barnfamiljer som socialtjänsten bedömer vara i behov av stöd och hjälp. »Vanligheten« eller det »normala« ses i de här sammanhangen som bärare av goda och läkande egenskaper hos familjer (Johnsson & Regnér 2003, s. 5).

Förväntningar på familjehemmet har skiftat Men förväntningarna på familjehemmets önskvärda egenskaper liksom dess uppgifter har skiftat. Synen på familjehemmets roll har ändrats med de synsätt på familj och omsorg om barn som varit förhärskande. Exempelvis var familjehemmet fram till slutet av 1970-talet mer av ett ersättningshem för de placerade barnen och skulle (liksom adoptivhemmet) fungera likt ett biologiskt föräldraskap (Vinnerljung 1996). Detta förändrades med Socialtjänstlagen (1980). Där betonades i stället barnets 22

124301_EttUtvaltHem_ORIG.indd 22

2012-11-30 13.12

kontakt med sitt ursprung varför familjehemmet numera kan sägas fungera som ett kompletterande hem under kortare eller längre period av barnets eller den unges liv. Forskning under 1980- och 90-talen bekräftade också barns behov av kontakt med sitt ursprung (se exempelvis Hessle 1988, Börjeson & Håkansson 1990, Cederström 1990, Andersson 1991, 1995). Kraven på familjehemmet kom därmed att förändras så att det blev dess uppgift att tillsammans med socialtjänsten medverka till att barnet håller kontakt med sina biologiska föräldrar och släktingar.

Fosterföräldrarna förväntas numera också kunna samarbeta med professionella aktörer som socialsekreterare, familjehemssekre­ terare och BUP-personal, vilket innebär att familjehemmet därtill fått funktionen av att vara vårdgivare (Höjer 2001). Intressant är att Anna-Lisa Kälvesten redan 1974 i sin rapport 40 fosterfamiljer med Skåbarn, (Kälvesten m.fl. 1974) diskuterade behovet av en professionalisering av familjehemmen: »Att ha fosterbarn måste bli ett riktigt yrke« skrev hon (s. 215).

Statliga utredningar och förslag till lagändringar Det har sedan mer än hundra år tillbaka funnits bestämmelser om att familjer som vill ta emot barn i sina hem ska granskas, bedömas och godkännas för sin uppgift. Men vad som avsetts med lämplighet har hela tiden varit en tolkningsfråga. Ann-Sofie Bergman beskriver i sin avhandling Lämpliga eller olämpliga hem? Fosterbarnsvård och fosterhemskontroll under 1900-ta­ let, (2011), hur det under första halvan av 1900-talet pågick en diskussion om att införa mera utförliga bestämmelser i lagstiftningen om vilka krav som ett fosterhem måste uppfylla, dock utan att det ledde till några förändringar.

Diskussionen har återkommit under senare tid bland annat i den statliga utredningen Källan till en chans (SOU 2005:81), som angav följande som ett av tre viktiga mål för den sociala barn- och ungdomsvården: »Barn och unga som behöver insatser från socialnämnden skall tillförsäkras kompetent utredning samt en sammanhållen, kontinuerlig och säker vård av god 23

124301_EttUtvaltHem_ORIG.indd 23

2012-11-30 13.12

kvalitet som följs upp.« Utredningen understryker betydelsen av att rekrytering, urval och utredning av blivande familjehem görs noggrant och med god kvalitet. Därtill betonas vikten av att fosterföräldrar får relevant utbildning. Utredningen föreslog vidare att »Socialstyrelsen ges i uppdrag att i allmänna råd utarbeta grundläggande kriterier för bedömning av familjehem« (SOU 2005:81, del 1 s. 30). Socialstyrelsen bekräftade 2006 i sitt remissvar att det fanns en brist, men avfärdade då uppdraget med motiveringen att PRIDE - och Kälvestenmodellerna aldrig utvärderats. Dessutom ifrågasattes de båda modellernas kunskapsgrund och aktualitet.

Denna kritik, som kommit att spridas som »sanningar« genom olika källor, har utmanat oss i vår forskning och gett oss anledning att reflektera över möjligheterna att utvärdera modeller av detta slag liksom över frågan om varför särskilt Kälvestenmodellen ibland omtalas som »gammaldags«. Socialstyrelsen ville inte då, enligt vad som framgår, åta sig ett uppdrag som gick ut på att utarbeta kriterier för bedömningar av familjehem.

Några år senare lyfte Barnskyddsutredningen (SOU 2009:68) återigen fram betydelsen av noggranna utredningar, klargörande av familjehemmens uppdrag och vikten av utbildning, handledning och annat stöd för familjehemmen. Utredningen föreslog en lagändring som innebär att socialnämnden ska vara skyldig att tillhandahålla utbildning till familjehemsföräldrar och jourhemsföräldrar. Det är första gången som en lagändring föreslås i detta avseende trots att vikten av utbildning för familjehemsföräldrar länge varit känt. Anna-Lisa Kälvesten skrev till exempel om detta på 1970-talet i boken 40 fosterfamiljer med Skåbarn och 1980 gav Socialstyrelsen ut ett särskilt utbildningsmaterial.

Forskaren Carl-Göran Svedin, som hade Vanvårdsutredningens uppdrag att göra en kunskapsöversikt av internationell forskning, anger olika områden som återkommer i litteraturen som förslag till förbättringar för att undvika misshandel och övergrepp när barn är placerade i familjehem. Två av dessa har särskild relevans i detta sammanhang. Det ena handlar dels om noggrant urval av blivande familjehem och dels om kontroll av verksamma 24

124301_EttUtvaltHem_ORIG.indd 24

2012-11-30 13.12

familjehem; och det andra om utbildning och handledning för familjehems­föräldrar.

Upprättelseutredningen lyfter återigen fram Barnskyddsutredningens förslag som handlar om förbättringar av kvaliteten och säkerheten i familjehemsvården och skärper dessutom förslagen på några punkter. Utredarna föreslår att »familjehems- och jourhemsföräldrars lämplighet bör vara noggrant utredd och att det bör regleras vad en utredning av familjehem och jourhem ska omfatta. Inför placering bör utbildning vara ett krav.« (s. 277) Det behövs »en enhetlig kunskapsbaserad metod för utredningar av familjehem« och det är, enligt utredningen, »rimligt att i lag eller förordning ange vissa minimikrav på vad en utredning av ett tilltänkt familjehem bör innehålla (s. 278). Utredarna framhåller vidare att det i grunden bör ställas likvärdiga krav på familjehem i hela landet.

Några av Barnskyddsutredningens förslag återfinns i Rege­ ringens proposition 2012/13:10 Stärkt stöd och skydd för barn och unga (Socialdepartementet, 2012). Här föreslås att socialnämnden ska bli skyldig att ge familjehemmet den utbildning som behövs. Socialnämnden ska vidare verka för att de barn och unga som placerats i ett familjehem, jourhem eller i ett hem för vård eller boende (HVB) får hälso- och sjukvård. När vård ges i ett familjehem eller i ett HVB föreslår regeringen att socialnämnden ska utse en särskild socialsekreterare som ska ansvara för kontakterna med barnet eller den unge. Den särskilt utsedda socialsekreteraren ska besöka barnet eller den unge regelbundet och i den omfattning som är lämplig utifrån barnets och den unges behov och önskemål. Socialsekreteraren ska föra enskilda samtal med barnet eller den unge.

25

124301_EttUtvaltHem_ORIG.indd 25

2012-11-30 13.12

Familjehemsvård i dag Några definitioner Socialtjänstförordningen (SFS 2001:937) definierar ett familjehem enligt följande: »Med familjehem avses ett enskilt hem som på uppdrag av socialnämnden tar emot barn för stadigvarande vård och fostran eller vuxna för vård och omvårdnad och vars verksamhet inte bedrivs yrkesmässigt«. Trots att familjehemmet får arvode och omkostnadsersättning är det alltså inte en verksamhet som bedrivs yrkesmässigt. När (familje-)hem ändå drivs yrkesmässigt kallas de »Hem för vård eller boende« (HVB) och måste i det fallet beviljas särskilt tillstånd. Denna typ av familjehem inkluderas inte i denna bok.

I Barnskyddsutredningen (SOU 2009:68, s. 400) återfinns följande definitioner: •

•

•

•

Hem som tar emot barn för stadigvarande vård och fostran delas in i nätverkshem och av kommunen rekryterade familjehem. Ett nätverkshem är en familjehemsplacering hos anhöriga eller andra närstående.

Förstärkt familjehemsvård – familjehem som får kompletterande stöd, främst i form av tillgång till tät handledning, dygnet-runt-stöd, utbildning och vid behov avlastning.

Benämningen förstärkt familjehemsvård kan också syfta på att det placerade barnet eller ungdomen får kompletterande stöd och behandling.

Konsulentstödda verksamheter inom familjehemsvården – verksamheter som rekryterar och ger stöd till familjehem.

Jourhem – ett enskilt hem som under kortare tid, ej stadigvarande, tar emot barn för akuta placeringar på uppdrag av socialnämnden.

26

124301_EttUtvaltHem_ORIG.indd 26

2012-11-30 13.12

Hur många barn handlar det om?

Socialstyrelsen ger varje år ut en rapport om insatser för barn och unga, där det bland annat finns uppgifter om hur många som är placerade utanför det egna hemmet 1 november eller någon gång under ett bestämt år. Enligt rapporten (Socialstyrelsen 2011 a) framgår till exempel att cirka 16 900 barn och unga (varav 3 700 var 18–20 år) hade heldygnsinsats 1 november 2010. Av dessa hade 12 100 en insats med stöd av Socialtjänstlagen (SoL), det vill säga frivilligt och med samtycke och cirka 4 800 enligt Lagen om Vård av Unga (LVU), det vill säga genom ingripande med tvång.

Av dem som var i vård enligt SoL var 70 procent i familjehem och av dem som var i vård enligt LVU var 67 procent i familjehem.

Andelen i familjehem är dock betydligt högre för 0–12-åringar än för 13–17-åringar. När placeringen är enligt LVU går det att utläsa att det för yngre barn motiveras med hemförhållanden medan det för tonåringar, i ökande grad ju äldre de blir, motiveras med eget beteende. För 18–20-åringar är enbart LVU på grund av eget beteende tillämpligt. I stort är det ingen variation över tid i placeringar utanför hemmet av 0–12-åringar. Det har skett en ökning av placeringar för tonåringar på institution (HVB), som delvis förklaras av det ökande antalet ensamkommande flyktingbarn.

Kommunens ansvar I lagstiftningen styrs familjehemsvården av bestämmelserna i Socialtjänstlagen. Denna lagstiftning har återkommande varit föremål för utredning och diskussion såväl när det gäller familjehemsvården som den sociala barnavården i sin helhet.

Socialtjänstlagen föreskriver att familjehem ska utredas men det finns inga uttryckliga bestämmelser om vad en sådan utredning ska innehålla. Lagstiftningen ger inte heller några tydliga kriterier för vad som utmärker ett bra familjehem.

Detta förtydligas däremot i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2012:11) Socialnämndens ansvar för barn och unga i familjehem, jourhem eller hem för vård eller boende.

27

124301_EttUtvaltHem_ORIG.indd 27

2012-11-30 13.12

I § 3 preciseras vilka uppgifter om ett hems lämplighet som en utredning ska omfatta. I allmänna råd anges vilka aspekter som bör beaktas i utredningen beträffande bland annat familjehems sammansättning, bakgrund, livssituation och levnadsvanor; en tilltänkt familjehemsförälders personliga förutsättningar, egenskaper och omsorgsförmåga samt inställning till uppdraget.

Socialnämndens utredning ska, enligt kapitel 4 § 4 (a.a.) omfatta intervjuer, hembesök och referenstagning. Om utredningen avser två tilltänkta familjehemsföräldrar, ska dessa intervjuas var för sig.

I Socialtjänstlagen anges att det är kommunens socialnämnd som ska sörja för att någon som behöver vårdas eller bo i annat hem tas emot i ett familjehem. När vi närmar oss frågan om hur familjehemmet ska utses, säger lagen för det första att kommunen är skyldig att se till att det finns tillgång till familjehem.

Dessutom finns i Socialtjänstlagen särskilda bestämmelser om mottagande av barn (kapitel 6 §§ 5–6). Det poängteras också i lagen att vården ska ske i samråd med socialnämnden, vilket betyder att familjehemmet inte kan agera på egen hand i viktigare frågor. I Socialtjänstförordningen och i Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2012:11) finns reglerat hur socialnämnden ska följa upp vården i familjehemmet.

Vidare säger Socialtjänstlagen (Lag 2007:1 315) att socialnämnden ska se till att den som genom dess försorg har tagits emot i ett annat hem får god vård. Detta betyder för det första att barnet inte helt ska avskiljas från sina anhöriga utan att vården »bör utformas så att den främjar den enskildes samhörighet med anhöriga och andra närstående samt kontakt med hemmiljön« (kapitel 6 § 1). Barnets närhet till sitt nätverk/ursprung betonas.

Så kallade »släktingplaceringar« eller »nätverksplaceringar« prioriteras alltså i lagen. Men samtidigt ska det som är bäst för barnet alltid beaktas i enlighet med principen om barnets bästa (kapitel 6 § 5). Detta betyder att om en nätverksplacering inte bedöms vara för barnets bästa ska den inte heller komma ifråga.

Lagen poängterar att ingen får ta emot ett barn i sitt hem för stadigvarande vård utan medgivande eller beslut om vård från 28

124301_EttUtvaltHem_ORIG.indd 28

2012-11-30 13.12

socialnämnden. Medgivanden måste alltid föregås av en utredning och detta gäller även så kallade jourhem (kapitel 6 § 6): Socialnämnden får inte lämna medgivande eller fatta beslut om vård utan att förhållandena i det enskilda hemmet och förutsättningarna för vård i hemmet är utredda av socialnämnd. Om nämndens prövning gäller ett hem i en annan kommun, skall nämnden informera och samråda med den kommunen innan den fattar sitt beslut.

Socialnämnden får inte heller placera ett barn i ett enskilt hem som vid upprepade tillfällen tar emot barn för tillfällig vård och fostran (jourhem) om inte förutsättningarna för vård i det är utredda av socialnämnd. Om det inte finns särskilda skäl får ett barn vårdas i ett jourhem i högst två månader efter det att socialnämndens utredning enligt kapitel 11 § 2 om ingripande till barnets skydd eller stöd avslutats.

Den 1 april 2008 förtydligades nämndens ansvar för familjehemsutredningen. Detta gäller även om familjehemmet tidigare är utrett av en konsulentstödd verksamhet; både för utredningar av hem för ett visst barn eller när hems allmänna lämplighet utreds.

Denna bestämmelse tillkom som en följd av det ökande antalet privata aktörer inom familjehemsvården.

Tillsyn av socialtjänstens arbete Socialtjänstens arbete granskas återkommande genom Socialstyrelsen i samarbete med länsstyrelserna, detta sedan tillsynsverksamheten på statlig och regional nivå integrerades år 2010. Länsstyrelserna, som tidigare ansvarade för tillsynen, har vid upprepade tillfällen rapporterat om brister i såväl utredningar som uppföljning av placerade barn. Ett exempel är rapporteringen från det omfattande tillsynsuppdrag som benämndes »Barnuppdraget« och som genomfördes 2006–07.

29

124301_EttUtvaltHem_ORIG.indd 29

2012-11-30 13.12

bygger på ett unikt material –

den första svenska forskningsstudien om utredningar av familjehem.

Hur genomförs egentligen familjehemsutredningar i praktiken – och vilka svårigheter och möjligheter upplever socialarbetare i detta arbete?

I boken beskrivs de två utredningsmodeller som dominerar i Sverige: PRIDE-modellen och Kälvesten-modellen. Innehåll, metoder men ges även en tydlig förankring till praktiken genom intervjuer med yrkesverksamma inom området.

Resultatet är en fördjupad beskrivning av metoder inom socialt arbete som under flera decennier utvecklats och förankrats inom praktiken. Anna-Lisa Kälvestens gärning som pionjär inom den sociala barnavården uppmärksammas särskilt.

Boken kan därför läsas på flera sätt: som en kursbok i familje­­­ hems- och utredningsarbete, som ett exempel på hur erfarenhets­ baserad evidens utvecklas, och som vittnesbörd över hur en kvinnlig forskares gärning kommit i skymundan. är socionom, fil.dr i socialt arbete och universitets­ lektor vid Socialhögskolan i Lund. Margareta Regnér är socionom, leg. psyko­terapeut med familjeinriktning, handledare i psykosocialt arbete, fil.dr i socialt arbete och universitetslektor vid Institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet. Båda har lång erfarenhet av praktiskt socialt arbete inom olika områden.

Bodil Rasmusson

Ett utvalt hem till ett utvalt barn

och teoretisk grund analyseras noggrant utifrån aktuell forskning,

Rasmusson | Regnér

Ett utvalt hem till ett utvalt barn

Bodil Rasmusson Margareta Regnér

Ett utvalt hem till ett utvalt barn Familjehemsutredningar och socialt arbete i praktiken

ISBN 978-91-27-13343-3

9 789127 133433

Ett utvalt hem, hela.indd 1-3

2012-11-14 15:03