9789127132993

NOK_GLANT_SLUTA_SVALTA.indd 1

SLUTA SVÄLTA

Heléne Glant är socionom, leg. psykoterapeut och författare, och har jobbat med ätstörningar sedan början av 80-talet. På Natur & Kultur har hon också gett ut böckerna Sluta hetsäta och Så här kan man förebygga och behandla ätstörningar.

HELÉNE GLANT

Att sluta svälta och börja bekämpa sin anorexi kan tyckas vara lättare sagt än gjort. Men det går att bli fri från sjukdomen helt av egen kraft. Det som behövs är att någon förklarar vad som händer med kroppen och med själen när en människa utsätter sig för svält och när hon försöker ta sig ur detta tillstånd. Den här boken är en hjälpinsats av just det slaget. !Kapitel för kapitel följer författaren läsaren mot slutmålet: ett liv där man är fri att bestämma över sig själv. Under färden ges en mängd information, tips och konkreta övningsuppgifter. I ett kapitel ger en före detta anorektiker sin personliga berättelse om hur det var att leva med sjukdomen och hur tillfrisknandet inleddes. !Boken vänder sig direkt till den drabbade, men kan med behållning läsas även av såväl sjukvårdspersonal, psykoterapeuter, lärare och elevvårdspersonal, som av anhöriga.

HELÉNE GLANT

SLUTA SVÄLTA Handbok för dig som kämpar mot anorexi 2011-11-18 10.32

Innehåll

Introduktion .................................................................. 7 Till dig som själv är drabbad .................................. 7 Till dig som står nära .............................................. 8 Till dig som är behandlare ..................................... 10 1. Vad du själv kanske tänker om din svält ........... 13 2. Vad jag vet om självsvält ..................................... 29 3. Om sjukdomen anorexia nervosa – viktiga fakta ....................................................... 46 4. Vilken väg vill du gå? .......................................... 66 5. Ett sista besök i svältens land .............................. 74 6. »Åsa«, f d anorektiker, berättar för dig .............. 85 7. Törs du göra ett försök? ..................................... 111 8. De allra första stegen .......................................... 119 9. Så här kan du gå vidare ...................................... 133 10. De värsta fällorna ................................................ 145 11. För dig som vill ge järnet ................................... 159 12. Vem är du – utan svälten? .................................. 174 Appendix ..................................................................... 187

Sluta svälta_InD.indd 5

2011-11-16 08:21:38

Introduktion

Till dig som själv är drabbad Ta det lugnt! Ännu har ingenting hänt.

Du bläddrar bara i en bok som är skriven för den som själv vill sluta svälta. Eller för den som bara vill fundera över saken och kanske få veta något om hur andra tänker.

Vad säger sakkunskapen på området? Vad skulle du ha att vinna? Vilka förluster kan det bli frågan om? Hur skulle det i så fall gå till – om du någon gång skulle bestämma dig för att försöka?

Ingen tänker kapa din livlina. Ingen har mage att påstå att allt skulle bli bättre för dig om marken försvann under dina fötter och du blev hängande fritt i luften. Ingen annan människa har rätt att komma med sådana påståenden.

Nej, valet är faktiskt ditt. Jag har tagit som min uppgift att försöka förse dig med de viktiga fakta som du behöver för att överhuvudtaget kunna göra något val. Därefter bestämmer du själv.

Du bestämmer om du överhuvudtaget vill och vågar 7

Sluta svälta_InD.indd 7

2011-11-16 08:21:38

läsa den här boken till slut, eller om du ska bestämma dig på förhand för vad du ändå skulle ha tyckt om du hade läst den. Du bestämmer om du ska våga dig på att göra någon av de frivilliga övningsuppgifter som finns i varje kapitel. Du bestämmer om du kanske skulle våga lämna din svält för en tid, bara som ett tillfälligt experiment.

Både du och jag vet att du kan återvända när helst du vill. Jag vet mycket väl att de flesta av mina läsare kan sägas vara fulländade experter på självsvält. På det sättet tar du inte någon risk. Vem som helst kan läsa några sidor i denna bok och därefter återgå till en svält som är lika effektiv som tidigare.

Jag vet att du som läser detta verkligen kan anorexi.

Det du ännu inte kan är att bryta den. Så länge du inte kan eller vet hur man gör för att bryta så har du faktiskt ingen vidare bra kontroll över dig själv. Visserligen kan du balansera på en skör tråd, men det innebär faktiskt inte att du också kan dansa på lina!

Till dig som står nära Det finns nästan inte ord för den fasa som just drabbat dig.

Du kan inte nå fram till den du älskar, till ditt barn, din flickvän, din syster eller kanske din bästa kamrat. Du kan inte prata med henne, inte förstå henne, inte övertala henne... Du vet inte längre vem hon är. Allt du gör blir fel. När du visar hur mycket du bryr dig om henne beter hon sig som om du just har slagit till henne.

Hennes själ går inte längre att nå och med kroppen 8

Sluta svälta_InD.indd 8

2011-11-16 08:21:38

går det samma väg. Egentligen vill du skrika när du ser henne: armar och ben som stickor, iskall om händerna, håret livlöst, kinderna mer och mer insjunkna för varje dag som går. En skugga av den söta, fina och kloka flicka som alldeles nyss verkade vara din. En vädjande, lidande och samtidigt liksom tyst förebrående skugga.

Varför gör hon så här? Varför slutar hon inte? Varför kan ingen tala med henne, få henne att inse sanningen, innan hon svälter ihjäl? En ganska blygsam bön, kan det tyckas.

Vem tar ansvaret om hon dör? Hur långt ska det behöva gå? Vad i all sin dar har vi sjukvården till? Landet är fullt av sjukvårdspersonal, vårdcentraler, akutmottagningar och välbetalda läkare. När ska någon av dem lyfta ett finger för att förhindra att hon bara gympar ihjäl sig och dör på sitt rum?

Kanske har du ganska många ord för den fasa du just nu möter, men den det gäller har sällan några ord att säga dig. Så är det nämligen väldigt ofta. Det kan bero på att hon faktiskt inte vet, hon heller. Hon vet inte riktigt vad som pågår inom henne, än mindre kan hon själv förstå det. Hon vet inte alls hur det ska sluta och hon är minst lika rädd som du.

Skräckslagen. Förlamad. Bedövad. Hon hinner egentligen aldrig tänka. Dag och natt måste hon springa runt, runt, runt i sitt hjul. Det enda hon vet är att hon inte vågar stanna.

Sorgsen är hon också, minst lika förtvivlad och sorgsen som du. Kanske det tyngsta av allt som hon numera släpar med sig överallt är skulden. Skulden och den hjälplösa förtvivlan hon känner för att hon gör dig så illa. Dig som 9

Sluta svälta_InD.indd 9

2011-11-16 08:21:38

hon älskar minst lika mycket som förut, som hon vill vara snäll och öm emot och underlätta livet för, i stället för att förstöra för med all onödig oro och smärta. Det var inte det hon menade, tvärtom!

Just nu är det inte möjligt för henne att förklara allt det här för dig. Man kan inte förklara det man själv ännu inte ens har formulerat, det som fortfarande bara känns som en svart och förfärande tyngd. Allt hon kan göra är att försöka lugna dig.

Ja, hon har ätit upp allt det som du gjorde i ordning till henne i morse. Självklart har hon inte slängt det, inte en smula! Aldrig skulle hon göra så, när hon vet att hon måste äta för att klara skolan. Hon har ätit upp allt. Så nu känns det redan bättre, faktiskt mycket bättre. Det har inte svartnat för ögonen en enda gång på hela dagen.

Du tror väl inte att hon skulle ljuga för dig! Tror du det?

Risken är stor att känslor av skuld och misstro har börjat växa mellan er. Nerverna är spända till bristningsgränsen och det som förr var ett band mellan er två känns nu mest som en avgrund.

Vad ska du göra för att hon ska lyssna på dig igen och känna det förtroende som du alltid trodde fanns? Hur ska du kunna hjälpa överhuvudtaget innan det är för sent?

Läs den här boken och ge den sedan till henne.

Till dig som är behandlare Ta det lugnt du också!

Inom sjukvården har vi faktiskt kunnat hjälpa och 10

Sluta svälta_InD.indd 10

2011-11-16 08:21:38

behandla anorektiker sedan flera hundra år tillbaka.

Det här är ingen ny sjukdom. Inte heller är de senaste »mirakelbehandlingarna« i grunden särskilt nya. Vi vill, på det ena eller det andra eller det tredje sättet, så snabbt som någonsin möjligt hjälpa den drabbade tillbaka till ett normalt liv igen. Hon är ju så ung! Hon förlorar så mycket och lider så svårt, helt i onödan.

Det är mycket du vill göra, säkert vill du vinna hennes förtroende (och gärna föräldrarnas också!) så snart som det går. Det behövs för att hon ska kunna försöka uttrycka, förmedla och verbalisera allt det svåra hon bär på. Hon måste våga lita på dig när du vill lära henne på nytt hur man äter och behåller den mat man behöver, helst utan att alls bli rädd.

Du vill, kort sagt, hjälpa henne att våga känna och berätta om det sorgliga som du tror att hon bär inom sig.

Du vill hjälpa henne att se vem hon är, vad hon behöver, vad hon vill och vad hon kan få från andra människor i sin omgivning. Därefter vill du kanske hjälpa henne att verkligen ställa rimliga krav, så att hon faktiskt också kan få allt det där som hon har rätt till. På vägen dit känns det viktigt att lära henne att handskas med aggressivitet på ett bättre sätt än tidigare, så att hon kan våga släppa fram och formulera sin ilska och får tillfälle att upptäcka att världen inte gick under och hennes anhöriga inte föll ner och dog utan tvärtom fanns kvar för henne som förut.

Självfallet vill du också att hon ska inse att vikten egentligen inte har någon betydelse alls. Knappast utseendet heller, egentligen. Det viktiga är inte hur man ser ut utifrån, utan hur man känner sig inifrån. Det viktiga är att man 11

Sluta svälta_InD.indd 11

2011-11-16 08:21:38

kan tycka om sig själv, precis som man är, och känna att man är värd något som människa.

Det är också viktigt att hjälpa henne komma ifrån önskan att hela tiden vara till för andra, att anpassa sig och göra omgivningen nöjd utan att någonsin se till sina egna behov. När man fixerar sig vid sitt utseende är man ju också ute efter att hela tiden behaga andra, de som tittar på en och som gärna vill ha något för egen del.

Utöver detta vill du gärna att den drabbade anorektikern ska få hjälp att bearbeta och förändra sin störda kroppsuppfattning och verkligen lära känna sin egen kropp och dess gränser. Du kanske också skulle vilja att hon fick tillfälle att utveckla sin inneboende kreativitet, så att hon med konstnärliga medel kan hitta nya sätt att uttrycka inre behov och få kontakt med andra människor.

Jag har nu återgivit några av de vanligaste ambitionerna hos dem som behandlar unga kvinnor och män med ätandestörningar. Min avsikt är inte att raljera, utan att tydliggöra vilka krav som många behandlare faktiskt ställer på sig själva. Vi talar om att många unga anorektiker kämpar med överkrav på sig själva och med perfektionistiska ideal. Då kan det ju vara viktigt att vi själva verkligen försöker ge exempel på andra sätt att vara.

Så ta det lugnt! Glöm inte bort den som drabbats. Slå dig ner bredvid henne och fråga lite om vad hon gillar här i livet och om hon någon gång har längtat efter att lära sig rida eller spela gitarr. När man har anorexi är det skönt att möta någon som kan lindra ensamheten för en stund.

12

Sluta svälta_InD.indd 12

2011-11-16 08:21:38

1.

Vad du själv kanske tänker om din svält

Det bästa som har hänt dig och samtidigt en mardröm utan slut. Ingen kan förstå, som inte själv varit med om det.

Som ett vackert smycke, som jag ibland kan ta fram och titta på i min ensamhet och känna mig stolt över, sade en av mina patienter, strax innan hon trots allt bestämde sig för att välja en annan väg.

Jag kan titta på andra kvinnor som har målat sig och gjort sig i ordning och dragit på sig korsetten för att se smala och vackra ut och tänka att det där har jag gjort själv! Utan en massa konstgjorda hjälpmedel. Jag är den enda som har gjort det på riktigt!

Det där kanske inte alls stämmer med hur just du brukar tänka, men jag vill redan från början ta upp också de positiva känslor som svälten trots allt ger och har givit dig. Jag skriver ju, än så länge, också för dig som inte har bestämt dig för att sluta svälta!

13

Sluta svälta_InD.indd 13

2011-11-16 08:21:38

Svälten, kraften och förmågan att ståndaktigt stå emot allt ätbart som ständigt finns runtomkring dig innebär i början av sjukdomen en hel del lustfyllda upplevelser. För att inte tala om vilken kick det innebär för ditt självförtroende!

När du har bantat »ordentligt« och målmedvetet under en tid så märker du ofta att det går lättare och lättare.

Det finns, framför allt i början av självsvälten, perioder när kilona nästan rasar av dig och allt går som en dans.

Nästan som om du inte behövde anstränga dig. Detta är en av dina starkaste upplevelser och erfarenheter under hela sjukdomstiden. Det är roten till övertygelsen om att du (vad andra än säger!) faktiskt kan klara dig utan mat.

Denna grundövertygelse hänger sedan i sin tur samman med ett flertal andra, som tillkommer antingen redan från början eller längre fram i ditt sjukdomsförlopp. I det här kapitlet ska jag ta upp några av dem.

Den första är övertygelsen om att du kan må mycket bättre, bara du låter bli att äta. Detta är, har mina patienter lärt mig, en av de mest segslitna övertygelserna. Den hänger med långt fram i din svält, när kicken och de angenäma känslorna har försvunnit för länge sedan. När det inte handlar om att svälta för att må bra, utan om att till varje pris undvika att äta någonting överhuvudtaget för att slippa den djävulska ångesten. Långt fram i svälten hägrar fortfarande de erfarenheter som en gång ledde till denna övertygelse. Det verkar som om minnena från den tidigaste fasen av svälten lever så starkt och med sådan lyskraft inom de flesta anorektiker att de är beredda att bortse från sanningen nästan hur länge som helst.

14

Sluta svälta_InD.indd 14

2011-11-16 08:21:38

Du vet nog redan att man inte blir så himla mycket lyckligare ju smalare och spinkigare man blir. Det kanske inte ens handlar om det för dig längre, utan om en strävan efter ett tillstånd där du kände dig så lugn och nöjd och stolt över dig själv att du faktiskt är beredd att göra vad som helst för möjligheten att kunna återvända dit igen.

Det är svårt för de som finns bredvid dig att kunna rå på en så stark övertygelse. Det är svårt, men det innebär inte att vi kommer att ge upp. I varje fall inte jag!

Jag ger mig inte heller när det gäller övertygelsen om att det bara kan bli värre om du börjar äta igen. Men jag vet att det är en tuff fråga. Den leder nästan alltid till ändlösa diskussioner och det måste den få göra! Det är ju dig det gäller. Du är inte omyndigförklarad i det här sammanhanget, och du har all rätt till information om vad som faktiskt kommer att hända med din egen kropp och själ.

Dessutom är det förmodligen så att du redan vet vad du talar om. Du har redan provat, kanske gång på gång.

Om någonting har hänt så är det snarare så att du mår sämre för varje gång du försöker.

Kanske har du försökt tänka att man måste äta för att klara sig, måste få näring för att orka med att göra någonting överhuvudtaget, och att alla andra ju ändå inte kan ha fel. Men katastrof var vad det blev! Faktiskt ren katastrof. Som när du unnade dig att äta en halv bulle på din egen födelsedag, bara för att inte såra mamma så fruktansvärt, och sedan fick värsta ångesten i nästan sju timmar efteråt. Precis som om det skulle vara värt det!

För att inte tala om tårtan. Äcklig, vidrig gräddtårta 15

Sluta svälta_InD.indd 15

2011-11-16 08:21:38

med fullt av färggranna chokladlinser ovanpå – en sådan som alla hade på lågstadiet! Ställa fram den så där och sedan bara tro att du ska kunna koppla av och ha trevligt och inte låtsas om att den fanns där. Vet de andra om hur många nätter du har drömt mardrömmar om den tårtan, i nästan ett halvår efteråt? Vet de hur det känns att vakna upp genomsvettig och panikslagen mitt i natten och inte vara säker på om man ska släpa sig upp och försöka spy upp tårtan i alla fall, även om man förstår att man har drömt? Bara för en enda ynka slick! Bara som en liten topp, längst ute på lillfingret.

Det är sådant man aldrig någonsin vill göra om igen.

Aldrig under resten av livet kan man tänka sig att känna den vidriga smaken av gräddigt fett, som en äcklig hinna inne i munnen, som kanske aldrig ens går bort igen.

Kanske du tänker att det är så det är att äta. Det är så det blir när man lyssnar på råden från de andra, de som tror att de vet så mycket om vad man behöver och inte behöver. Detta, och mycket, mycket mer därtill, är din erfarenhet av vad som händer när du försöker sätta dig över din egen skräck och göra det som andra tycker är bra för dig. I stället för att lyssna på dig själv och göra det du innerst inne känner är sant och riktigt!

Andra kanske mår bra av att äta, men du gör det definitivt inte. För dig är det som att falla ner i avgrunden.

Och det värsta av alltihop är att du blir alldeles ensam när du faller. Det enda som hörs är den hårda, obönhörliga rösten i ditt inre.

Jag vet. Jag har träffat så många i samma situation, så att jag verkligen vet att det du säger är sant. Det är inget tvivel 16

Sluta svälta_InD.indd 16

2011-11-16 08:21:38

om saken. Alla som har genomlevt den här sjukdomen, eller som har arbetat med att hjälpa människor ur den, vet att detta är din verklighet och att du inte överdriver eller bara inbillar dig saker och ting. Det är bara en sak jag vill säga dig just nu, så här i inledningen av vår diskussion: det finns flera sanningar än denna och det finns andra svar att hämta också.

En del av dem kan du få om du fortsätter att läsa och vågar lyssna till sådant som också gäller för dig. Redan i nästa kapitel får du flera viktiga upplysningar som gäller denna, till synes olösliga, fråga.

Att leva med anorexi är som att vara instängd i ett fängelse, där murarna består av bergfasta övertygelser. Tunga, svarta sanningar som känns omöjliga att rubba. Några har vi redan berört, många andra återstår att nämna vid namn och så småningom granska i grunden. En till vill jag ta upp i det här kapitlet, en riktigt envis övertygelse, en som du och jag nästan behöver varsin slägga för att ge oss i kast med!

Det är en övertygelse som ofta är mycket stark hos den som har drabbats av självsvält och som dessutom ställer till stora problem: övertygelsen om att allt du äter blir till fett. Ändå är den helt felaktig! Övertygelsen om att allt man äter blir till fett på kroppen ligger mycket långt från sanningen. Det är vad man skulle kunna kalla för en typisk anorektisk myt.

Människor som tror på och lever efter den här myten kan utveckla de mest vansinniga idéer om hur fett på 17

Sluta svälta_InD.indd 17

2011-11-16 08:21:38

kroppen bildas och hur kroppens näringsupptag egentligen fungerar. Jag har träffat självsvältare som inte vågar vistas i köket av rädsla för att matoset ska komma in i kroppen och bilda fettvävnad. En annan av mina patienter berättade hur hon kände sig efter att ha ätit två potatischips: hon kunde tydligt förnimma hur de båda chipsen lade sig som fettklumpar på hennes lår, den ena på det vänstra och den andra på det högra låret.

Det är som om den drabbade föreställer sig att hennes kropp är annorlunda än andras, som om den bestod av ett antal »fettbomber« som bara väntar på den utlösande tuggan för att explodera och göra henne ännu större och monstruösare än någonsin förr.

Känner du igen dig i detta sätt att tänka? Fundera gärna en extra gång över egna exempel på hur den anorektiska övertygelsen om att allt du äter blir till fett kan styra hur just du beter dig och känner! Idéer av det här slaget har mycket med känslolivet att göra. Det är frågan om ett rent skräckbudskap, en sorts mardröm som inte försvinner fastän du är vaken.

Hur kan det bli på det viset? Som jag ser det består den här övertygelsen egentligen av flera olika tankar, känslor och kroppsliga förnimmelser som har blivit sammanblandade på ett olyckligt sätt. Du kanske tror dig ha något ännu okänt fel på ämnesomsättningen, som gör att du nästan inte kan äta någonting alls utan att bli fet.

Denna vanföreställning kan sedan kopplas ihop med en felaktig tolkning av kroppens signaler: varje gång du känner naturlig mättnad för att magsäcken är full tolkar du detta tillstånd som ett tecken på fetma.

18

Sluta svälta_InD.indd 18

2011-11-16 08:21:38

Det är nu det börjar bli verkligt komplicerat, för nu kommer vi in på en sorts kärnfråga som går igen i nästan alla dina övertygelser. Frågan lyder: kan man känna sig fet?

Jag hävdar att det är omöjligt! Fetma är nämligen ingen känsla, eller hur? Som känslor brukar man till exempel räkna glädje, iver, rädsla, ilska och ledsenhet. Men inte fetma.

Hur i all sin dar beter man sig för att känna sig fet?

Hur kan man överhuvudtaget känna av någonting som huvudsakligen syns utanpå? Kan man i så fall lägga sig ner på sängen, blunda och därefter känna hur små fötter man har? Naturligtvis inte, skulle väl de flesta svara. Då blir min följdfråga denna: hur kan det komma sig att den som drabbats av anorexi kan vakna på morgonen och känna sig fet det första hon gör, nästan innan hon öppnat ögonen?

Ett sätt att förklara detta skulle vara att det återigen är frågan om en sammanblandning av olika inre signaler. I det här fallet skulle det betyda att också känslan av hunger, att magsäcken är tom, kan tolkas som att man är, eller kanske framför allt riskerar att bli, just fet. Det verkar dock lite långsökt och räcker nog inte som förklaring.

Att »känna sig fet« är i själva verket inte en känsla utan en tanke. Man kan känna sig rädd eller ledsen eller arg, till exempel, och i direkt anslutning till det tänka tanken »jag är så fet«. Den tanken leder sedan i sin tur till att du känner dig ännu mera ledsen, rädd eller arg. Det leder till en sorts ond cirkel av känslor och tankar inom dig, som i värsta fall bara förstärker varandra för varje dag som går.

Det vill säga om du inte får någon hjälp med att bryta cirkeln och verkligen ifrågasätta vad som är sant och inte.

19

Sluta svälta_InD.indd 19

2011-11-16 08:21:38

Förutom de förklaringar jag hittills nämnt så tror jag att det finns ytterligare en viktig faktor som kan vara av betydelse för den onda cirkeln inom dig, när du tänker att du är fet och samtidigt lider svårt av denna tanke. Det handlar om suggestion, systematisk påverkan av tankar och känslor.

För att illustrera det tänker jag göra ett tanke- (och känslo-) experiment som handlar om hur starkt påverkad man kan bli av ett envist upprepat budskap. I exemplet låter jag en tilldragande man vara den som står för den systematiska påverkan av mina tankar och känslor. Jag gör det dels lite på skoj, som en bild av ett slags fåfänga som av och till kan drabba också mig, dels utifrån den beskrivning som många anorektiska unga kvinnor ger av »anorexidjävulen« i sitt inre.

Innehållet i det som mannen säger till sin kund är ett litet sammandrag av exempel på suggestioner som några av mina patienter haft för vana att rikta till sig själva.

Jag föreställer mig att jag befinner mig på ett lite annorlunda hälsoinstitut. Jag har bokat in mig för en halvtimmes avslappning, enligt en ny spännande metod som ska medföra att man kan gå ner i vikt utan att behöva anstränga sig.

In genom dörren kommer en lång, välbyggd man med en blick som av stål. Hans tjocka korpsvarta hår ligger strävt bakåtkammat och det känns som om han doftar av klippor och havsvatten.

Han tittar på mig med sin kritiska stålblick, uppifrån och ner och uppåt igen. Det rycker till lite, som av återhållet 20

Sluta svälta_InD.indd 20

2011-11-16 08:21:38

förakt, i hans ena mungipa. »Jag ser att du kommer direkt från lunchen«, säger han spydigt. »Lägg dig på britsen«, fortsätter han, »lägg dig bara bekvämt till rätta. Känn hur allt ditt fett liksom väller ut, runt omkring dig, åt alla håll på samma gång. Känn vågrörelserna och lyssna bara noga till mina instruktioner.« »Även om du ser ovanligt bred ut och våra britsar egentligen är gjorda för normala kroppar, så behöver du inte känna dig rädd. Bältet som jag strax kommer att försöka spänna över din mage kommer att hålla dig kvar.« Jag känner mig inte särskilt väl till mods, fast själva avslappningen har ju inte börjat än. »Slut nu sakta ögonen och känn med hela kroppen hur fet du har blivit. Tung och fet, tung och fet... Försök att andas med magen, i djupa rörelser så att hela bukområdet har en chans att verkligen hänga med. Lägg märke till att hela kroppen känns tyngre och fetare, tyngre och fetare, för varje gång du andas ut. Jag vill nu att du koncentrerar dig på ditt vänstra lår, på fettcellerna i ditt vänstra lår...« Jag mår verkligen pyton. Hjärtat pumpar fortare och fortare. Hur ska jag kunna resa mig upp igen från den här britsen och kunna ta mig ut genom dörren? Hur ska jag överhuvudtaget kunna ta mig fram för egen maskin med mina enorma fettpåsar skvalpande runt benen?

Jag vill inte vara med om det här tankeexperimentet längre. Jag vill bort från den fruktansvärda, kväljande skräckkänslan. Varje gång jag tänker på hur fet jag är och att allt jag äter blir till ännu mera fett så växer paniken inom mig, steg för steg, i en mardröm som inte verkar ha något slut.

21

Sluta svälta_InD.indd 21

2011-11-16 08:21:38

Tänk om det är farligt att gå omkring med sådana här tankar! Tänk om din övertygelse inte alls är den vän som du trodde, utan en verklig dödsfiende!

Men vänta nu, hur var det? Min svältande kropp är som ett vackert smycke... Det här är det bästa och viktigaste som jag någonsin gjort i mitt liv... För varje gång jag står emot så kan jag känna hur jag blir starkare och starkare, starkare och starkare...

Suggestion, kallas också detta. Stegvis avslappning kombinerat med några systematiskt upprepade påståenden, som i tankeexperimentet från hälsoinstitutet, är ett av de vanligaste exemplen på suggestion. Suggestion handlar om tekniker för att påverka vårt sätt att tänka och känna.

Reklamen bygger på detta, precis som en del politiska och religiösa budskap.

Innehållet i en suggestion behöver inte alls vara sant för att det hela ska fungera. Det räcker om påståendet är tillräckligt trovärdigt för den som är utsatt för suggestionen.

Ju oftare, ihärdigare och mera systematiskt ett suggestivt budskap uttalas, desto större kraft får det att påverka mottagaren. Fast det här behöver jag ju egentligen inte förklara för dig, eftersom du redan vet att det fungerar!

Du vet hur budskapet ska formuleras för att det verkligen ska få personlig trovärdighet för just dig. Framför reklammakare och andra har du den stora fördelen som det innebär att veta exakt hur dålig självkänsla du innerst inne har, vilka punkter som är de mest känsliga och var du verkligen ska sätta in stöten. Det kan vara oerhört svårt för en utomstående att, åtminstone vid en första anblick, avgöra var skinnet veckar sig, bullar upp sig eller gropar 22

Sluta svälta_InD.indd 22

2011-11-16 08:21:38

sig just på dig. Men du vet ju.

Du vet hur du ska utforma det anorektiska budskapet till dig själv. Du som just nu läser den här boken har med stor sannolikhet arbetat fram tydliga suggestioner som verkligen fungerar för dig, det vill säga systematiskt upprepade påståenden som du vid det här laget lärt dig att betrakta som definitiva sanningar. Det har du inte gjort av vilken anledning som helst, bara för att du är korkad eller så. Du har gjort det för att det nästan är det enda du känner till som verkligen fungerar!

När du känner doften av nybakat bröd och tänker på det mjuka och varma som får smöret att smälta, så vet du att det bara finns en enda räddning: tanken på din fula, feta och misslyckade kropp. Utan denna tanke skulle din svält bli så mycket svårare att genomföra. Om du glömde den, om så bara för några timmar, så skulle det innebära att hela det noggrant uppbyggda säkerhetssystemet skulle upphöra att fungera. Vad skulle inte det kunna leda till!

Kanske att du plötsligt skulle äta någonting och glömma bort att bekymra dig. Vad skulle då kunna hända? Att du skulle gå upp i vikt utan att ens begripa hur »farligt« det är? Vad kan bli konsekvensen av det? Att du blir fet och olycklig, i värsta fall utan att veta om det själv?

Jag driver inte alls med dig. Jag försöker inte heller vara cynisk eller få din svält att framstå som löjlig. Det är bara det att jag funderar över alla patienter jag träffat genom åren. Alla olyckliga tjejer som förtvivlat försökt förklara för mig vilken katastrof det skulle kunna innebära om de bara gick upp det allra minsta lilla i vikt.

23

Sluta svälta_InD.indd 23

2011-11-16 08:21:39

NOK_GLANT_SLUTA_SVALTA.indd 1

SLUTA SVÄLTA

Heléne Glant är socionom, leg. psykoterapeut och författare, och har jobbat med ätstörningar sedan början av 80-talet. På Natur & Kultur har hon också gett ut böckerna Sluta hetsäta och Så här kan man förebygga och behandla ätstörningar.

HELÉNE GLANT

Att sluta svälta och börja bekämpa sin anorexi kan tyckas vara lättare sagt än gjort. Men det går att bli fri från sjukdomen helt av egen kraft. Det som behövs är att någon förklarar vad som händer med kroppen och med själen när en människa utsätter sig för svält och när hon försöker ta sig ur detta tillstånd. Den här boken är en hjälpinsats av just det slaget. !Kapitel för kapitel följer författaren läsaren mot slutmålet: ett liv där man är fri att bestämma över sig själv. Under färden ges en mängd information, tips och konkreta övningsuppgifter. I ett kapitel ger en före detta anorektiker sin personliga berättelse om hur det var att leva med sjukdomen och hur tillfrisknandet inleddes. !Boken vänder sig direkt till den drabbade, men kan med behållning läsas även av såväl sjukvårdspersonal, psykoterapeuter, lärare och elevvårdspersonal, som av anhöriga.

HELÉNE GLANT

SLUTA SVÄLTA Handbok för dig som kämpar mot anorexi 2011-11-18 10.32