9789147100187

PORTFOLIO I FÖRSKOLAN Birgitta Ellmin oc

h Ulrica Ellmin Ce

derholm

– ett sätt att förverkliga förskolans läroplan

Portfolio i förskolan Birgitta Ellmin och Ulrica Ellmin Cederholm

– ett sätt att förverkliga förskolans läroplan

isbn 978-91-47-10018-7 © 2012 Birgitta Ellmin, Ulrica Ellmin Cederholm och Liber förläggare Anna Maria Thunman redaktör Annika Sandström projektledare Maria Emtell omslag och typografi Kristina Schollin-Borg omslagsfoto Yvonne Gisterå produktion Jürgen Borchert Första upplagan 1 repro Resultat Grafisk Form o Produktion AB, Stockholm tryck Kina, 2012 Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och elevers rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningssamordnare, t.ex. kommuner och universitet.

Intrång i upphovsmannens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material. Såväl analog som digital kopiering regleras i BONUS-avtalet. Läs mer på www.bonuspresskopia.se.

Liber AB, 113 98 Stockholm tfn 08-690 90 00 www.liber.se kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08–690 93 01 e-post kundservice.liber@liber.se

Innehåll Förord 7 Inledning 9 Kapitel 1 Den lärande individen 12

Portfoliometodikens vagga 12 Vad är då portfolio i dag? 12 Kapitel 2 Vad är dokumentation med portfolio? 16

Om dokumentation 16 Vad säger förskolans läroplan om dokumentation? 17 Portfolio som dokumentation 19 Kvalitetsarbetets grund 19 Kapitel 3 Teorier och perspektiv bakom portfolio 21

Om de inflytelserika pedagogerna och portfoliometodikens förankring 21 Intellektets betydelse 22 Samspelspedagogik 22 Aktivitetspedagogik 24 Meningsskapande pedagogik 24 Kreativ pedagogik 25 Kapitel 4 Utbildning, undervisning, lärande och utvärdering i förskolan 27

Utbildning och undervisning 27 Utveckling och lärande 29 Utvärdering av förskolans arbete och portfolio 30 3

Det förtydligade uppdraget med dokumentation och utvärdering är inte okomplicerat 31 Kapitel 5 Delaktighet i lärandet – det tillgängliga lärandet 33

Portfolio – att träna ”röststyrka” 34 Portfolio – ett led i kvalitetsarbetet 39 Kapitel 6 Portfolio och portfoliometodik – två oskiljbara begrepp 41

Arbetsgång och användning 41 En kvalitativ portfolio ska stå på tre P 42 Olika portfoliomodeller 44 Grundpelare – positivt förhållningssätt och reflektion 45 Reflektion 48 Lärande är både ett aktivt handlande och en reflekterande process 53 Kapitel 7

Portfolioarbetets syfte och struktur 55

Syftesmanifest – varför portfolio? 56 Portfoliostruktur – vad är det för lärande/färdigheter vi vill stödja och synliggöra? 59 Kapitel 8 Lärprocessen stärks i ett medvetet arbete med urval 64

Urval och lärande 64 Vad tar barnet med sig från förskolan till förskoleklass? 65 Kapitel 9 Pedagogiskt kraftfull fotodokumentation 68 Kapitel 10 Exempel på portfoliodokumentation 71

Hur reflekterar man med barn utan verbalt språk 72 Utmana barn att ta nästa steg 74 Att utgå ifrån det barnet redan kan och utveckla vidare 76 Utmana i nya sätt att skapa – från produktion av teckningar till teateruppsättning 82 Att synliggöra progression i lärandet 84 Att synliggöra många dimensioner av lärande i ett dokument 90 Att träna och dokumentera social förmåga 92 Från gruppdokumentation till individuell dokumentation 94 Vikten av att barnet har en relation till det som dokumenteras 97

4

Kapitel 11 Olika samtal – portfoliosamtal och utvecklingssamtal 99

Vad säger skollag och läroplan om samtal mellan förskola och hemmet? 99 Om utvecklingssamtal 101 Att genomföra utvecklingssamtal 102 Hur blir föräldrar delaktiga i utvecklingssamtal med portfolio? 103 Kapitel 12 Organisation av dokumentation och lärande 106

Är tiden en kritisk faktor? 108 Kapitel 13 Erfarenheter från portfolioarbete på tre förskolor 116

Dokumenterandet är i full gång 117 Förändrat arbetssätt för pedagogerna 118 Barnen är mer delaktiga i lärprocessen 119 Reflektion bland barnen har utvecklats 120 Dokumentationen strävar efter att synliggöra progression i lärandet 121 Utvecklingssamtal har fokus på lärande 122 Det finns en organisation som stöder portfolioarbetet 122 Nästa steg i arbetet är pedagogernas egen reflektion 124 De yngsta barnen 124 Kapitel 14 Mer fokus på lärande 127

Olika perspektiv på lärande – hur kan allt hänga samman? 130 En förskollärare dokumenterar och reflekterar 135 Förskollärarens egen reflektion – arbetsglädje och insikt! 136 Malin 5 år ritar till Rimsaga om larver 137 Hur utmanar jag Malin? Kan jag även utmana gruppen? 142 Nästa steg? Vad är det Malin (flickan 5 år) försöker förstå? 144 Förskollärarens reflektion efter några månader 146 Fokus på lärande som en ständigt pågående process 147 Kapitel 15 Dokumentation, balans och etik 148

Portfolio – ett etiskt försvarbart trevägssamarbete 149 Etiskt perspektiv 150 Annan dokumentation 151

5

Kapitel 16 Portfolio och förskolans kvalitetsarbete 152

Den professionella pedagogen – en förutsättning för en verksamhet med kvalitet 154 Portfolio för professionell utveckling – att leda sig och andra 155 Bilden av förskolan 157 Referenslista 158

Förslag på övrig litteratur 161 bilaga 1

Portfolio i litteraturen och förskolepedagogers uppsatser 163

Böcker 164 Uppsatser 167 bilaga 2

Portfolioarbetets kvalitetstrappa för självvärdering 170

6

Förord Omsorg, utveckling och lärande är nyckelord i förskolan. Samspelet mellan barn och vuxna är en av de viktigaste dimensionerna i förskolans kvalitetsarbete. Portfolio och portfoliometodik stödjer dessa ansatser. En stor del av barndomen tillbringas i dag i förskolan och arbetet med ett ständigt och pågående utvecklingsarbete har varit vår drivkraft för att främja barns delaktighet i lärandet och möjliggöra en begriplig, meningsfull och hanterbar vardag i förskolan.

Vi har i många år jobbat med portfolio och portfoliometodik och skrivit ett antal böcker och artiklar inom området för såväl förskola som skola. Vi bygger denna bok på erfarenheter vi gjort tillsammans med förskolans pedagoger runt om i vårt land och i våra nordiska grannländer. Genom åren har vi utbildat och handlett pedagoger i förskolan i olika utvecklingsarbeten. Fokus har varit att göra barnen delaktiga i sitt eget lärande såväl i dokumentation som i samtal. Vi håller samman teori och praktik och utgår ifrån autentiska situationer som dokumenterats framför allt när det gäller barnens portfolio men också pedagogens dokumentation kring egna reflektioner kring sin yrkespraktik. Flera av dessa exempel kommer vi att visa i denna bok.

Syftet är att förtydliga och fördjupa portfoliometodiken och att stimulera pedagoger i förskolan att jobba vidare med och utveckla portfolioarbetet. Vi ser det som ett arbete med att fördjupa förskolans relation mellan barn, pedagoger och föräldrar kring barns lärande och utveckling – ett viktigt kvalitetsarbete.

Vi vill tacka alla pedagoger vi samarbetat med och speciellt pedagoger från förskolor i Uppsala och Sala som generöst ställt upp med att redovisa sina exempel och erfarenheter i denna bok. Ett särskilt tack riktas till Roger Ellmin 7

som engagerat har stöttat oss med bakgrundsmaterial och sitt rika kunnande inom portfoliometodiken. Tack också till våra övriga familjemedlemmar som stått ut med oss under skrivarprocessen.

Uppsala och Köping våren 2012 Ulrica Ellmin Cederholm och Birgitta Ellmin

8

Inledning Alltså, jag har lärt mig det och jag har lärt mig det själv!”

(Flicka 5 år om lärande och portfolio)

Det blev som jag trodde – det var så jag lärde mig!”

(Pojke 5 år)

När jag var liten bäbis då kunde jag inte, sen växte jag upp och då lärde jag mig skriva M… (sitt namn)” (Pojke 5 år beskriver en färdighet när han samtalar om sin portfolio) (Brunner Cederlund, Stålby & Tellenius, 2001)

Forskning, utredningar och erfarenheter visar på barns stora potential att lära. Att utveckla kompetenser och förmågor startar vid födelsen och är en livslång process. Förmågorna kan ökas eller minskas över tid beroende på både förväntningar, relationer och utmaningar. Förskolan är därför en viktig arena för att ta till vara barns kompetens. Grunden i kvalitetsarbetet i förskolan är barns lärande och utveckling i en miljö som stimulerar det goda lärandet och ger barn möjlighet att utvecklas på olika sätt. För att synliggöra detta arbete krävs fungerande kommunikation både internt och externt i verksamheten.

Det krävs också en adekvat dokumentation som är meningsfull och går att kommunicera. Det är en dokumentation som inte bara speglar lärande och utveckling utan också bidrar till detta.

Pedagogisk dokumentation är ett viktigt och mångfasetterat begrepp i förskolan. Den här boken ska handla om portfolio som en form av pedago9

gisk dokumentation: dess historia, teoretiska förankring och perspektiv på utveckling och lärande, etik och praktiska tillämpning. Det senare är vårt huvudfokus – att med konkreta exempel visa på portfolioarbetets möjligheter utan att för den skull blunda för oundvikliga svårigheter och hinder.

Förskolans läroplan innebär en ambitionshöjning när det gäller det pedagogiska arbetet. Syftet är att ytterligare förstärka förskolans pedagogiska uppdrag som det första steget i skolväsendet och utbildningssystemet. Mål och riktlinjer i läroplanen har tillkommit och förtydligats inom olika områden.

Förskolans kvalitetsarbete har också lyfts fram såväl i skollagen som i ett eget avsnitt i läroplanen kring uppföljning och utvärdering. Förskolans arbete med olika former av dokumentation blir därför angeläget.

Drygt ett decennium efter portfolions genomslag i Sverige känner många till begreppet och har på något sätt kommit i kontakt med portfolion inom förskolan. Många förskolor arbetar också regelbundet med portfolio.

Vi vet i dag att portfolioarbetet givit många goda spår i barnens utveckling och lärande, inte minst genom förskollärares egna studier och uppsatser inom området. Vi vet också att det finns en tendens att portfolioarbetet på förskolor tappar fart och behöver fyllas på med mening och nya idéer, framför allt kring syftet med metodiken men också med hur det samlade materialet ska fördjupas, användas och begränsas för att portfolioarbetet ska kännas hanterbart och meningsfullt.

Portfoliometodiken fokuserar den individuella lärandeprocessen och vid en första anblick kan arbetssättet verka bryta mot ett samarbetsinriktat lärande.

Men även om arbetet i mångt och mycket går ut på att ta fasta på och synliggöra det enskilda barnets lärande och utveckling så är portfoliometodiken väl förankrad i ett sociokulturellt perspektiv och i modern interaktionism. Ett av de viktigaste verktygen en människa har till sitt förfogande för att samspela med omvärlden är språket. Att ha tillgång till relevanta ord och begrepp samt att sätta ord på erfarenheter gör att barnet kan medvetandegöras och därmed utvecklas. Portfoliometodiken kan i detta ljus ses som ett redskap för att skapa medvetenhet samt stärka förmågan att kunna verbalisera erfarenheter och önskningar om vad som pågår. Portfolioarbetet kan stärka såväl den inre som den yttre kommunikationen, det vill säga det inre samtalet med sig själv och kommunikationen med andra. Vid sidan av att utveckla en inre dialog och ett språk för det egna lärandet är, som tidigare nämnts, även en tanke med portfolioarbetet att stärka förmågan att kommunicera sina erfarenheter och

10

kompetenser med och till andra. Förskolans verksamhet bygger på att barn och vuxna skapar, leker och lär tillsammans (det kollektiva). Samtidigt kommer vi inte ifrån att lärande är individuellt då det är det individuella barnet som måste göra kunskapen till sin egen. Det är ett ständigt flöde mellan yttre och inre och mellan kollektiva och individuella dimensioner – en dialektik för att lärande ska ske (Skolverket, 2011).

I arbetet för konstruktiva möten för lärande finns det utmaningar men också möjligheter att skapa förutsättningar för sam-lärande, sam-tal, samanalys, sam-diskussion och sam-arbete i hela lärprocessen där både barn, pedagoger och föräldrar kan involveras.

Vi tror inte att vare sig individualism eller kollektivism i överdriven form är vad barn behöver. Vi är dock många som prövat och tror på såväl reflektionen, dialogen och samtalet med andra som en framkomlig väg för att stödja ett individualiserat och samarbetsinriktat lärande. Vi är glada över att få dela med oss av våra erfarenheter. Vårt mål är att göra det bästa för förskolebarnen. Arbetet med portfolio och portfoliometodiken spelar en viktig roll för att uppnå detta mål.

11

kapitel 1

Den lärande individen Portfoliometodikens vagga Namnet portfolio kommer av latinets Port, som betyder bära och Folio som betyder blad. Portfolio är naturligtvis något mycket mer än att bära blad. Det handlar om ett förhållningssätt till utveckling, kunskap och lärande.

Porfolioarbetets vagga stod i Boston i USA och forskningsprojektet Zero som grundades 1967. Det övergripande ansvaret för projektet hade professor Howard Gardner. Projektet förde samman forskare, praktiker och politiker i ett nätverk med uppgift att bättre förstå lärande, tänkande och kreativitet inom olika områden och olika åldrar. En helt grundläggande tanke i Project Zero var att sätta sig ner som pedagog med den lärande individen för att tillsammans se och upptäcka tänkandet och förståelsen. Ett av delprojekten i Projekt Zero var Arts Propel som fokuserade på estetiska ämnen. Projektet blev en ögonöppnare för hur undervisning och värdering kunde kopplas samma på ett konstruktivt sätt. Mycket av det arbete som gjordes och de erfarenheter man vann fördes sedan in i det vanliga arbetat i förskolor och skolor i USA, England, Nya Zeeland och i början på 1990-talet också i vårt land.

Vad är då portfolio i dag?

Vi ska här ge några exempel på hur man definierat portfolio och samtidigt visa på en pågående utveckling av begreppet. Så här skulle man kunna sammanfatta hur tankegångarna gick i portfolioarbetets början i projekt Zero:

12

– Portfolio är ett utvecklingsporträtt av den studerandes pågående satsningar/ ansträngningar, utveckling och prestationer under en tidsperiod. De är systematiska, målmedvetna och meningsfulla samlingar av en studerandes arbete inom olika kurser/ämnen.

Vad man lyfter fram är: – Portfolio är ett enkelt och meningsfullt sätt att dokumentera utveckling och lärande på.

– Den lärande är själv aktiv i att dokumentera sin egen utveckling.

– Dokumenterandet är en del i lärandet.

– Portfolio möjliggör olika sätt att synliggöra kunskaper och färdigheter på.

Genom att betona själva lärprocessen mer än den färdiga produkten var avsikten att stärka den lärande individen att mera aktivt delta i sitt eget lärande och lära sig värdera sina såväl starka som svaga sidor.

Portfoliobegreppet kom alltså via Amerika och Nya Zeeland relativt sent till vårt land. Första gången det dyker upp i dokumenterad form är på en Nordisk konferens i Åbo 1994. Professor Lars Lindström, som själv varit lärjunge hos Howard Gardner, använde det försvenskade begreppet portfölj. I pedagogisk uppslagsbok från 1996 skiljer man mellan själva portföljen (mappen) och själva arbetssättet (portföljmetodiken).

Med portfölj, som pedagogisk term, avses i allmänhet en mapp (pärm, kartong) med elevarbeten och elevens tankar kring arbetet.”

Begreppet portföljmetodik syftar på ett sätt att undervisa så att barnen/ eleverna med hjälp av sina portföljer lär sig granska, reflektera över och värdera sitt eget arbete, vanligen utifrån vissa synpunkter och med vägledning av vissa bestämda kriterier.”

Portfolio och portfoliometodik är således en oskiljbar helhet, de förutsätter varandra. Utan denna viktiga koppling till metodiken blir själva portfolion bara en samlingspärm.

13

Ellmin & Ellmin (2001, s. 23), som hämtat mycket inspiration från det nya zeeländska skolsystemet, ger följande definition: Arbetet med portfolio är ett förhållningssätt och en form av pedagogisk dokumentation som är lärarledd, barnaktiv, positiv och meningsfull.

Den syftar till att beskriva, tydliggöra och ge ett utvecklingsperspektiv på vad och hur barnen lär sig, hur målen uppnås, vilket stöd som behövs, samt hur barnet tänker kring sitt eget lärande och sin utveckling” En definition som tydligt stödjer ett positivt och entusiastiskt perspektiv på portfolio finns i boken Portfolio assessment and evaluation (Batzle, 1992, s. 60).

A portfolio should be a celebration of the child´s unique abilities, achievement and progress, displayed through authentic samples. This definition eliminates a sense of competition between children. Because portfolio development is an ongoing, never-ending process, the sharing of each child’s progress can occur whenever desired by staff or parents.”

En portfolio är verkligen personlig, och ett omsorgsfullt tecknat porträtt av varje enskilt barns utveckling och lärande. För förskolebarn i olika åldrar sker dessutom dokumentationen på olika sätt och med hjälp av olika medier vilket minskar standardisering och ökar individualiseringen. Varje enskild portfolio är, precis som sin ägare, en unik berättelse och inte en standardiserad specifikation över barns utveckling och lärande.

Mer övergripande är portfolion: ett sätt att fokusera barnets eget lärande och samlärande (med andra). Det är en lärstrategi som söker skapa lärmiljöer som gynnar optimalt lärande genom att utgå från barnets aktiviteter, delaktighet och förmåga att reflektera. ”Alla barn har rätt att få sin egen utveckling och sitt lärande och portfolio gör detta arbete synligt” skriver Krok och Lindewald i boken Portfolio i förskolan (2003).

En lärstrategi

som skapar ett konkret och tydligt underlag för samtal och dialog med barn, pedagoger och föräldrar. Konkreta exempel att

En kommunikationsstrategi

14

visa för barn och föräldrar underlättar dialogen och samförstånd i exempelvis utvecklingssamtal. med hjälp av portfolion försöker man så långt som möjligt också spegla barnets utveckling och lärande på ett mer helhetsbetonat (i ord, bild, ljud och text) och nyanserat sätt. Portfolio kan användas för att synliggöra lärande och utveckling men dokumentationen i sig ska också bidra till ytterligare lärande.

En utvärderingsstrategi

En portfolio i förskolan, en professionell kvalitetsportfolio är som bäst när den: – Ger en så nyanserad bild som möjligt av barnets utveckling över tid (ett utvecklingsperspektiv) – Stödjer barnet i att aktivt delta i sin egen lärprocess genom att samla, välja ut och reflektera kring sina arbeten (aktivt lärande) – Bidrar till att barnet blir mer självständigt och tryggt i sitt lärande (livslångt lärande) – Gör det lättare för pedagogen att ge barnet handledning och den stimulans och utmaningar som behövs (individualisering och kontinuitet) – Gör det lättare för föräldrar att kunna följa och stödja sitt barns utveckling (föräldrastödet). På så sätt blir portfolion en strategi för lärande, kommunikaiton och utvärdering.

15

Kapitel 2

Vad är dokumentation med portfolio?

Om dokumentation I förskolan används dokumentation som en metod för att öka förståelsen kring barns utveckling och lärande samt för att kartlägga arbetet och utveckla kvaliteter i den pedagogiska verksamheten. Dokumentation i förskolan kan användas som: – Ett underlag för ett professionellt pedagogiskt arbete.

– Ett underlag för didaktisk planering.

– Ett underlag för att följa och föra en dialog kring barns utvecklig och lärande.

– Ett underlag för arbetet med kvalitetsfrågor.

Dokumentation betyder ursprungligen sammanställning av skriftligt underlag, i en viss fråga, till exempel barns utveckling inom ett visst område såsom motorik eller språk. Men en dokumentation blir inte automatiskt pedagogisk av sig själv. Det sker först när dokumentationen används för att bättre förstå och stödja utveckling och lärande. Portfolio som pedagogisk dokumentation har utvecklats i just det sammanhanget, det ska vara en utvecklande dokumentation.

16

Pedagogisk dokumentation har funnits länge, men nya sätt att dokumentera med bilder, foton och videoupptagningar har ställt nya frågor i ny dager och vissa frågor har också ställts på sin spets. Man talar om en förändrad ”kommunikativ praktik” (Vallberg Roth, 2011). Lärare, barn och föräldrar är omgärdade av nya medier som medger nya former av dokumentation och möjligheter till fördjupad kommunikation, men som också fel använd kan försvaga och begränsa. Dokumentationen måste alltså både vara meningsfull för barnet och etiskt försvarbar.

Vad säger förskolans läroplan om dokumentation?

Kanske är avsnittet om uppföljning, utvärdering och utveckling ett av de mest centrala kapitlen i förskolans läroplan. Till skillnad från tidigare är det nu ett område och ett eget avsnitt. Här står om vikten av att ha kunskap om varje barns utveckling. Det står även att barn ska stimuleras men också utmanas vilket är en skärpning i skrivningen. Dokumentationen och analysen av den blir avgörande steg för en förskoleverksamhets utveckling. Dokumentationen ska bidra till kvalitetsutveckling i förskolan. Detta ligger i linje med hela läroplanens ambitionshöjning för förskolan.

Ur Läroplanen 2.6 UPPFÖLJNING, UTVÄRDERING OCH UTVECKLING Förskolans kvalitet ska kontinuerligt och systematiskt dokumenteras, följas upp, utvärderas och utvecklas. För att utvärdera förskolans kvalitet och skapa goda villkor för lärande behöver barns utveckling och lärande följas, dokumenteras och analyseras. För att stödja och utmana barn i deras lärande behövs kunskap om varje barns erfarenheter, kunnande och delaktighet samt inflytande över och intresse för de olika målområdena. Det behövs också kunskap om hur barns utforskande, frågor, erfarenheter och engagemang tas till vara i verksamheten, hur deras kunnande förändras samt när de upplever verksamheten som intressant, rolig och meningsfull.

Förskollärares ansvar betonas för att varje barns utveckling och lärande kontinuerligt och systematiskt dokumenteras, följs upp och analyseras. Detta för att det ska vara möjligt att utvärdera hur förskolan tillgodoser barnens möjligheter

17

att utvecklas och lära i enlighet med läroplanens mål och intentioner. Även arbetslagets roll och ansvar tydliggörs. Arbetslaget ska dokumentera, följa upp, utvärdera och utveckla barns delaktighet och inflytande i dokumentation och utvärderingar betonas. Vidare ska arbetslaget reflektera kring hur barn har möjlighet att påverka och hur deras perspektiv, utforskande, frågor och idéer kan tas till vara. Även föräldrars inflytande i utvärderingar lyfts fram, exempelvis vad och hur de har möjlighet att påverka samt hur deras perspektiv ska tas till vara.

Begreppet dokumentation är en viktig del i läroplanen, men innehåller ingen definition annat än att det handlar om att fånga lärprocesserna med dokumentation. Dokumentationen är ett medel inte ett mål i sig. Det betonas också att barns utveckling och lärande ska sättas i relation till den verksamhet som förskolan erbjuder. Det är inte det enskilda barnets resultat som ska utvärderas utan fokus ska vara på barnets förmågor och lärprocesser som ett redskap i utveckling i förskolans verksamhet. Fokus har flyttats från mognad och utvecklingsfaser enligt standardiserade observationer och dokumentationer till fokus på barn med kompetenser. Utgångspunkten är att kunskap om varje enskilt barns förutsättningar, erfarenheter, behov och intressen krävs för att kunna anpassa och utveckla verksamheten i förskolan.

I Promemoria 2010-06-24 till förslagen bakom den reviderade läroplanen kan man också läsa att barnen ska vara delaktiga i dokumentationen och deras röster ska lyftas fram samt att dokumentation, uppföljning och utvärdering alltid ska göras utifrån ett tydligt barnperspektiv.

I detta sammanhang tar förarbeten i skollagen också upp hur viktigt det då är att använda sig av olika verktyg och metoder för dokumentation som kan ge en bild av hur förskolan skapar förutsättningar för barns utveckling och lärande. Det betonas att dokumentationen görs till en del av det dagliga arbetet tillsammans med barnen. I förarbetena kring kapitlet 12.7 i skollagen ser vi vidare att pedagogisk dokumentation och portfolio är exempel på metoder som har utvecklats för utvärdering av verksamheten, samtidigt som de är olika sätt att följa barnens utveckling och göra barnens lärprocesser synliga för barnet, föräldrarna och personalen.

18

Portfolio som dokumentation Vi kan alltså konstatera att pedagogisk dokumentation alltid funnits i förskolan, men över tid har förändrats och utvecklats. Det finns olika namn på dokumentationerna såsom loggböcker, min pärm, portfolio och individuella utvecklingsplaner.

Arbetet med portfolio stämmer väl överens med styrdokumentens tankar kring dokumentation då barnets motivation, nyfikenhet och lust att lära genomsyrar portfolioarbetet. Det ska också synliggöra barns utveckling och lärande för barnet självt, pedagoger och föräldrar.

I den nya läroplanen höjs ambitionerna för lärandet och det blir tydligare vad varje barn har rätt att få med sig av förskolans verksamhet. Barns naturliga lust att lära ska stimuleras. Med en tydligare och mer ”lärorik” läroplan blir det än viktigare med en dokumentation som lyfter fram och visar på sambandet mellan förskolans verksamhet och processen i barnens lärande.

Läroplanen bygger på synen att barns utveckling och lärande sker i samspel med omgivningen. Personen i situationen, det vill säga ”barnet i förskolan”, lär och utvecklas i samspel med andra och i samspel med miljön.

Kvalitetsarbetets grund I promemorian bakom den nya läroplanen står: Syftet med det systematiska kvalitetsarbetet handlar ytterst om att identifiera de förutsättningar och aspekter i förskolan som är nödvändiga för att varje barn ska ha möjlighet att utvecklas och lära enligt målens intentioner. Det handlar om att utveckla bra arbetsprocesser, effektivt kunna bedöma kvaliteten och komma fram till vilka åtgärder som behöver vidtas för att upprätthålla och förbättra kvaliteten.

I 1 kap. 5 § skollagen (2010:800) anges att utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Även när det gäller uppföljning och utvärdering krävs ett vetenskapligt förhållningssätt i bemärkelsen att kritiskt granska, pröva och sätta enskilda metoder i ett sammanhang. Det innebär till exempel att utvärderingsmetoderna ska granskas i syfte att analysera om de

19

omfattar de värderingar och intentioner som överensstämmer med förskolans läroplan och att metoderna används i detta syfte.

Portfolio i förskolan är i dag ett etablerat arbetssätt i ständig utveckling.

Portfolioarbetet fokuserar barnens delaktighet, samspel, reflektion och kommunikation vilket är ett led i förskolans kvalitetsarbete och strävan mot fördjupad föräldrasamverkan. Den här boken ska därför fortsättningsvis handla om portfolio som en form av pedagogisk dokumentation. Den ständiga och utmanande frågan kommer att vara: Hur kan förskolan synliggöra det enskilda barnets utveckling och lärande samt verksamhetens kvalitet med hjälp av portfolioarbetet?

20

Kapitel 3

Teorier och perspektiv bakom portfolio Pramling Samuelsson & Sheridan (2006) skriver i boken Lärandets grogrund.

Perspektiv på förhållningssätt i förskolans läroplan om vad undervisning i förskolan bör innefatta för att ett bra lärande ska ske. De framhåller bland annat betydelsen av att lärare har kunskap om nyare teorier om barns lärande. Vi ska här tala om olika pedagogiska riktningar, illustrerade med fem betydelsefulla pedagoger, vars teorier starkt påverkar såväl våra skolsystem som portfoliometodikens framväxt och utveckling.

Om de inflytelserika pedagogerna och portfoliometodikens förankring Piaget – intellektets betydelse Vygotskij – samspelspedagogik Dewey – aktivitetspedagogik Bruner – meningsskapande pedagogik Gardner – kreativ pedagogik

21

Intellektets betydelse Jean Piaget, banbrytande schweizisk barnpsykolog, är den teoretiker som mest av alla betonar barnets egna förutsättningar för lärande och utveckling. Piaget står för en konstruktivistisk syn på barns lärande och genomslaget av hans forskning är betydande. Hans syn på lärande kan sammanfattas i begreppen reflektera, konstruera, förstå. Han menade att individen inte bara tar emot information utan konstruerar den utifrån sin egen förståelse om omvärlden.

Barn måste få vara aktiva, upptäcka själva, förstå. Barnet får en större förståelse om det får upptäcka själv.

Han lyfte fram att barnets samspel med omvärlden hade en avgörande betydelse för dess utveckling. I människans natur, menade han, finns en vilja att lära sig mer, att ta ett steg till i sin utveckling. Varje steg bygger på det föregående som måste vara väl förankrat och grundat. Inlärning sker som reaktion på det som händer. Han delade in lärandeprocessen i tre steg: Ackommodation − omgivningen förändras och nya krav ställs. Assimilation − den nya informationen bearbetas och införlivas med tidigare kunskaper som blir en ny kunskap − Adaption. Denna utvecklingsprocess pågår ständigt (Piaget, 2006).

Samspelspedagogik Vygotskij (2001), rysk forskare och psykolog, är en av dem som haft stort inflytande på pedagogiken. Han betonar det sociokulturella perspektivet och menar att grundvillkoren för lärande och utveckling är språk, kommunikation och samspel. Kommunikationen, framhäver Vygotskij, betyder mycket för hur människor samspelar. Det är genom språket i lekar och olika vardagsaktiviteter som barn utvecklar de spontana och vardagliga begreppen att förstå och förklara med.

Vygotskij har bland annat skrivit mycket om kreativitet och fantasin. Han lyfter fram fantasin som han anser vara en livsviktig funktion. Han säger bland annat: ”Fantasins skapande aktivitet är direkt avhängig av rikedomen och mångfalden i människans tidigare erfarenheter, eftersom dessa erfarenheter utgör det material som fantasikonstruktionerna byggs av. Ju rikare en människas erfarenheter är, desto mer material förfogar hennes fantasi över” (Vygotskij, 1995, s. 19). Ju mer kunskaper barnet får om sin omvärld och ju fler

22

möjligheter barnet erbjuds i sin uppväxt, desto mer omfattande och rika blir barnets erfarenheter. Barnet får då ökade möjligheter att vara delaktig i den kulturella omgivningen barnet befinner sig i och kan utveckla mer kreativitet, fantasi. Utmärkande för Vygotskijinspirerad pedagogik är att det finns både ett individuellt och ett socialt perspektiv på lärande. Han såg lärandet som ett samspel mellan individ och miljö (”personen-i-situationen”). Kunskap finns alltid i ett sammanhang.

Ett centralt begrepp i synen på lärande är ”den närmaste utvecklingszonen”, det vill säga skillnaden mellan det som ett barn kan klara av på egen hand och de uppgifter som det kan lösa först under medverkan av en person – vuxen eller annat barn. Vygotskijs begrepp zone of proximal development översätts på skilda sätt av olika forskare: möjlig, närmaste, nära, potentiell eller proximal utvecklingszon. Vi kallar den här för zon för möjlig utveckling. Lev Vygotskijs zon för möjlig utveckling är ett begrepp som slagit an. Professor Karsten Hundeide vid Oslo universitet säger i boken Vägledande samspel (2001) att zonen för möjlig utveckling representerar ”ett positivt alternativ till en tämligen statisk diagnostik och kultur för den huvudsakliga avsikten att finna defekter som kan förklara barnets brister”(s. 34 ff.). Vygotskijs begrepp är helt i linje med portfoliometodiken - att ta fasta på det positiva och bekräfta det man redan vet och kan. Zon för möjlig utveckling är också ett exempel på det förändrade pedagogiska synsättet från förmedlad inlärning till utgångspunkten i barnets/ elevens egen aktivitet och kvalitén på samspelet och samvaron med andra.

Det Vygotskij vill visa med begreppet utvecklingszon är att om vi får lite handledning eller stöd från omgivningen kan vi lösa problem som vi annars skulle ha svårt att klara helt på egen hand. Gapet mellan aktuell och möjlig utveckling det vill säga vad barnet kan göra själv och vad den kan göra med hjälp av andra, som kan mer, kommer alltid att finnas kvar. Barn i förskolan kan vara på gränsen till förståelse – till ny kunskap – men klarar det inte själv.

För att barnet ska kunna utvecklas optimalt inom zonen för möjlig utveckling är barnets egen aktivitet en nödvändighet, men den är inte tillräcklig. Det krävs också lyhördhet och stöd från de vuxna, som möjliggör för barnet att inte fastna i ett ”kan-inte” område.

23

Aktivitetspedagogik Dewey är starkt förknippad med uttrycket learning by doing som står för en aktivitetspedagogik, (Dewey, 1997, 1999). Begreppet handlar om att i undervisningen kombinera teoretiska och praktiska uppgifter. Enligt Dewey är det i konkreta och verkliga situationer som barnet utvecklar förståelse. John Dewey menar att barn bäst tar till sig nya kunskaper om undervisningen styrs av barnens behov och intressen. Vi lär genom att vara aktiva och nyfikna på att lära nya saker.

Dewey framhäver vikten av att det bör finnas en koppling mellan det som undervisas i skolan och barnens/elevernas verklighet. Det handlar därför om att ge barnet rika möjligheter att utveckla språk och begrepp. Han menar att det är i samspel med vår omgivning som vi lär oss. Språket är en förutsättning för att kunna utveckla vår förståelse. Genom att barnen deltar aktivt i verkliga händelser tydliggörs och konkretiseras innebörden av olika språkliga begrepp.

Deweys tankar kring reflektion kan sammanfattas i ”att man funderar över varför man gör som man gör”. Dewey har beskrivit det reflektiva tänkandets olika delar. Han delar upp reflektionen i data, idéer, observationer och slutsatser.

Dewey menar således att kunskap inte enbart kan förmedlas genom någon annans formulering eller förmedlas i ett teoretiskt sammanhang. Gör man det så blir verkligheten för abstrakt och känns verklighetsfrämmande för barnet, som naturligt har begränsade erfarenheter att tolka verkligheten mot. Kunskapen måste ha verklighetsanknytning men också vara till nytta för barnet i betydelsen göra det lättare att förstå och agera i sin omvärld. Det gör det möjligt för barnet att möta och förstå omvärlden genom att undersöka och upptäcka. Detta för oss över till ännu en inflytelserik pedagog.

Meningsskapande pedagogik Jerome Bruner, amerikansk psykolog och professor vid Harvard University, är också ett viktigt namn när det gäller den konstruktivistiska modellen för lärande. Bruner talar om ”learning by discovery”. Han har studerat barns kognitiva utveckling och dess konsekvenser av den. Bruner menar att kunskap måste bearbetas av den lärande för att passa in med tidigare kunskap. Barn har, som alla människor, med sig ett ”förbagage” i form av biologisk utrustning, av minnesbilder, känslor, föreställningar, traditioner och kulturellt mönster som

24

D

ENNA BOK handlar om hur pedagoger kan använda portfolio som en

form av pedagogisk dokumentation för att utmana och stimulera barnen i det dagliga arbetet på förskolan. Genom handfasta råd och exempel från förskolor i Sverige visar författarna hur portfolio kan synliggöra lärandet genom öppna frågor och reflektion. De beskriver också hur portfolio kan förverkliga förskolans läroplan med mer fokus på uppföljning, utvärdering och utveckling.

Författarna leder läsaren genom portfolions historik och utveckling och presenterar definitioner och perspektiv som påverkat både skolsystem och portfoliometodiken, till exempel Piaget, Vygotskij, Dewey, Bruner och Gardner.

I boken diskuterar de bland annat frågorna: – Hur blir barn och föräldrar delaktiga i arbetet med portfolio på förskolan?

– Vad är egentligen syftet med portfolio som metodik?

– Hur ska pedagoger undvika att arbetet tappar fart och hur ska allt det samlade materialet fördjupas, användas och begränsas för att det ska bli hanterbart och meningsfullt?

Författarna betonar vikten av att se portfoliearbetet som ett pågående utvecklingsarbete som främjar barns delaktighet i lärandet.

BIRGITTA ELLMIN är utbildad socionom och terapeut. Hon har varit med och introducerat och vidareutvecklat portfoliometodiken i Sverige och har fortbildat lärare i Sverige och övriga norden.

ULRICA ELLMIN CEDERHOLM är beteendevetare och har under flera år

fortbildat lärare och utvecklat portfoliometodiken inom förskolan.

Hon är en efterfrågad och erfaren föreläsare och även anlitad som kvalitetsgranskare. Nu arbetar hon som verksamhetsutvecklare och strateg för förskolor inom Vård & bildning i Uppsala kommun.

Best.nr 47-10018-7 Tryck.nr 47-10018-7