Vì±l kom men ut pì± andra sidan ANNAMARIA JANSSON
isbn 978-91-1-304608-2 © 2013 AnnaMaria Jansson Norstedts, Stockholm Omslag: Mira Nameth/www.peppercookies.com Bookwell AB, Finland 2013 www.norstedts.se * Norstedts ingÄr i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823
MALIN
S
olen föll in genom det höga, smala fönstret i köket och trÀffade Malin pÄ ryggen nÀr hon hÀllde upp kaffe ur pressokannan. Frukostmackan med ost och gurka stod redan pÄ köksbordet, bredvid dagens Göteborgs-Posten som hon hÀmtat i hallen. Det var knappt tidningen fick plats, att ha den uppslagen var inte att tÀnka pÄ. Hon hÀllde mjölk i kaffet och stÀllde tillbaka förpackningen i kylen innan hon satte sig. Klockan var tio, hon skulle vara pÄ jobbet om mindre Àn en timme, men hon hade redan duschat och blÄst hÄret, hon hann sitta ner Ätminstone en kvart. Dessutom skulle det mesta av lunchen redan vara förberedd nÀr hon kom in, det var inte hela vÀrlden om hon blev tio minuter sen. Hon öppnade tidningen och drog upp benen under sig, knÀppte pÄ radion som stod pÄ fönsterbrÀdet, P3, hon orkade inte med nÄgot annat. Det hade blivit riktigt sent i gÄr kvÀll, ett sÀllskap hade abonnerat lilla matsalen och av nÄgon anledning fÄtt stanna kvar Ànda till tre pÄ natten, vilket betydde att personalen inte kunde komma dÀrifrÄn förrÀn halv fyra. I vanliga fall stÀngde Sjöhaket aldrig en minut senare Àn ett, 9
men det hÀnde att man gjorde undantag för sÀrskilda gÀster. Malin hade inte besvÀrat sig med att ta reda pÄ varför just det hÀr gÀnget fick specialbehandling, hon hade koncentrerat sig pÄ att hÄlla sig vaken. Innan hon kom i sÀng var klockan kvart över fyra och hade hon haft nÄgon coca-cola hemma hade hon druckit det till frukost istÀllet för kaffe, sÄ trött var hon. Hon blÀddrade i GP. TvÄ journalister satt fÀngslade i Etiopien och Julian Assange hade blivit utlÀmnad till Sverige, men hon orkade inte sÀtta sig in i nÄgon av nyheterna utan plockade fram kulturdelen istÀllet. Förstasidan pryddes av en bild pÄ Tuva Novotny, hon skulle tydligen spela huvudrollen i nÄgot nytt tv-projekt. Det lÀt ganska spÀnnande, men att följa en serie pÄ tv var hopplöst nÀr man stÀndigt jobbade kvÀll och hon hade aldrig ro att sÀtta sig ner och kolla pÄ datorn i efterhand. PÄ ren automatik blÀddrade hon ÀndÄ till tv-tablÄn, bara för att se vad hon skulle missa i kvÀll, blicken svepte över tidningens vÀnsterkant och dÀr var det, dagens datum. Som en spark i magen stod det dÀr och hon fattade inte hur hon hade kunnat glömma, det mÄste bero pÄ att hon var sÄ trött. Hon hade tÀnkt pÄ det nÀr hon vaknade i gÄr, men sedan hade hela dagen varit sÄ stressig, nÄgonstans pÄ vÀgen hade hon tappat bort vad som vÀntade. 14 april. I dag hade mamma varit död i exakt tvÄ Är. Malin tog ett bett pÄ mackan, tvingade sig att tugga och svÀlja. TvÄ Är sedan, hur kunde det ha gÄtt sÄ lÄng tid? Hon tog en slurk kaffe, men det var redan kallt och hon ville ÀndÄ inte ha mer. Hon reste sig hastigt och hÀllde ut kaffet i diskhon innan hon slÀngde resten av mackan i papperskorgen. Klockan var halv elva, hon var tvungen att klÀ pÄ sig nu om hon skulle hinna, men det var som om benen fastnat, som att kroppen inte ville lÀmna köket 10
och hon böjde sig över diskbĂ€nken nĂ€r hon plötsligt kĂ€nde nĂ„got varmt och surt i munnen. Hon svalde snabbt och lutade pannan mot köksskĂ„pet, försökte hitta balansen. AnstrĂ€ngde sig för att inte tĂ€nka pĂ„ smaken av det sura blandat med smörgĂ„sen i munnen. Hon var inte alls förberedd pĂ„ sin egen reaktion, visst, hon hade rĂ„kat glömma vilken dag det var, men det var Ă€ndĂ„ ingen direkt överraskning att 14 april kom. Hon blundade och strĂ€ckte pĂ„ nacken, kĂ€nde illamĂ„endet lĂ€gga sig, hon var verkligen tvungen att klĂ€ pĂ„ sig nu. Inne i sovrummet kĂ€ndes det som att solen sken Ă€nnu mer och hon öppnade fönstret innan hon drog av sig morgonrocken. 14 april och strĂ„lande sol. NĂ€r mamma dog hade det varit mulet och mycket kallare. Snön hade nĂ€stan precis försvunnit och Malin hade slafsat gatan fram i grus och saltrester. Mamma hade dött pĂ„ sjukhuset i Skövde. Pappa hade varit dĂ€r nĂ€r det hĂ€nde, Linnea ocksĂ„, men inte Malin. Hon hade Ă„kt hem pĂ„ kvĂ€llen, tagit tĂ„get till Göteborg och missat mammas sista andetag. âTĂ€nk inte pĂ„ detâ, sa pappa, âhon somnade bara in, hon sa ingenting, öppnade inte ens ögonen innan, det spelade ingen roll att du inte var dĂ€r just dĂ„.â Men det var klart att det spelade roll, hade spelat roll varenda dag sedan dess. Hon ruskade pĂ„ sig, nu mĂ„ste hon komma in i matchen. Hon öppnade den vĂ€nstra garderoben och plockade fram underklĂ€der. Gick vidare till mittengarderoben och plockade fram jeans, det fick bli de mörkblĂ„ hon hade i gĂ„r, de var snygga, en svart blus med hĂ„lsöm runt urringningen till det. Hon kastade klĂ€derna pĂ„ sĂ€ngen medan hon letade fram en kofta ifall det skulle bli kallt pĂ„ vĂ€gen hem i natt. Garderoberna dominerade sovrummet, de tĂ€ckte en hel vĂ€gg, frĂ„n golv till tak och var kompletta med originalhyllor, fack för skor och gamla handtag. LĂ€genheten var frĂ„n 1902, 11
förmodligen var garderoberna lika gamla och inuti hade nĂ„gon tidigare hyresgĂ€st lĂ€mnat kvar krĂ€mfĂ€rgat hyllpapper och vita, knypplade spetsar lĂ€ngs hyllkanterna. Det sĂ„g ut som en sida i Family Living; âsĂ„ hĂ€r inreder du romantiskt i spets och vittâ, och var egentligen inte alls hennes stil, men hon kunde inte förmĂ„ sig att ta bort det. PĂ„ nĂ„got sĂ€tt passade det in. Hon fick pĂ„ sig jeansen och satte upp hĂ„ret i en hĂ€stsvans innan hon drog blusen över huvudet och hastade in i badrummet samtidigt som hon noga undvek att titta pĂ„ fotot i hallen, men det spelade sjĂ€lvklart ingen roll. Hon hade varenda detalj inetsad i huvudet Ă€ndĂ„. Det var taget pĂ„ nyĂ„rsafton för tre Ă„r sedan och hela familjen Cedergren stod uppradad utanför mammas och pappas hus. Mamma var redan sjuk, det var dĂ€rför Malin och Linnea varit hemma, men det syntes inte pĂ„ henne Ă€n. Alla sĂ„g superglada ut och mamma var jĂ€ttefin. Det var deras granne som tagit bilden strax efter tolvslaget och fyrverkerierna blixtrade bakom dem. Mamma hade varit vĂ€ldigt imponerad av just det, att fyrverkerierna syntes sĂ„ bra pĂ„ bilden. Malin hade förklarat att det fanns en speciell kamerainstĂ€llning för detta och mamma hade sagt att hon skulle köpa en sĂ„dan kamera. Men det hade hon inte hunnit. Malin var fĂ€rdig med underlagskrĂ€men och tog itu med ögonbrynen. Hon borde ringa pappa. Visste att det var lĂ€nge sedan nu, nĂ€r han ringde senast hade hon lĂ„tit bli att svara, som sĂ„ mĂ„nga gĂ„nger förr. Skickat ett sms nĂ„gon timme senare och sagt att hon jobbade och kunde hon ringa en annan dag? Hon suckade och plockade fram mascaran. Hon visste inte varför det var sĂ„ svĂ„rt att prata med pappa. Det var inte det att han stĂ€llde nĂ„gra krav eller grĂ€t efter mamma, han var som vanligt, nĂ€stan, omtĂ€nksam och varm, det hade han alltid varit. Men det var nĂ„got som tog emot, kanske hugget i bröstet nĂ€r hon 12
la pÄ. NÀr hon sÄg honom framför sig ensam, utan mamma. Utan sina barn. Fan ocksÄ, hon skulle ju inte tÀnka mer pÄ det dÀr. Nu var i alla fall sminket pÄ plats, hon slÀppte ner hÄret och kammade till det snabbt. Gick tillbaka till sovrummet och öppnade garderoben lÀngst bort. Fick fram en svart topp med djup urringning och strass pÄ axlarna, hon skulle med största sannolikhet gÄ vidare ut i kvÀll, lika bra att vara förberedd. Malin kastade ner extrakoftan i vÀskan och drog pÄ sig skinnjackan och de svarta stövlarna med klack. Gick hon ut i kvÀll fick hon byta skor, att gÄ ut i stövlar var alldeles för trist, men hon hade ett par svarta nödpumps i skÄpet pÄ jobbet, de skulle funka. Snabbt fixade hon till hÄret en sista gÄng framför hallspegeln innan hon tog nycklarna och la ner Iphone och lÀppglans i vÀskan. 14 april. Vilket jÀvla skitdatum.
13
LOVISA
âV
Ă€rldens finaste Lovisaâ, rösten nĂ„dde henne lĂ„ngt bortifrĂ„n, han viskade lite, âvĂ€rldens finaste Lovisa det Ă€r dags att vakna nu.â Hon rörde pĂ„ sig. KĂ€nde hans nĂ€rhet, han hade klĂ€ttrat upp bredvid henne i sĂ€ngen, lutade sig över henne, hans hĂ„r kittlade henne i nacken. Hon vĂ€nde sig pĂ„ rygg och öppnade ögonen. Han log. âJag har gjort frukost. Bakat bröd.â âHar du. Shit vad mysigt. Varför?â Hon drog ner honom mot sig och pussade honom. âFör ingenting sĂ€rskilt alls.â Han lindade armarna runt henne, lirkade in dem under henne. âFör att jag Ă€lskar dig, för att vi har i alla fall tvĂ„ timmar pĂ„ oss att sitta ner ihop och Ă€ta frukost och det var jĂ€ttelĂ€nge sen.â Han borrade in nĂ€san i gropen vid hennes nyckelben. âJag Ă€lskar din lukt, vet du det?â âJag vet det. Jag Ă€lskar din med.â Hon gĂ€spade. âVad Ă€r klockan?â âBara tio.â âĂ h. Skönt.â Hon strĂ€ckte pĂ„ sig, gav honom en puss till. Han var sĂ„ fin, hennes Viktor. Helt blond och glad och pigg. âVill du ha kaffe?â 14
âGĂ€rna, men inte i sĂ€ngen. Jag kommer upp, ska bara tvĂ€tta mig. Ska vi sitta i soffan?â âNej i köket. Jag har dukat.â Hon kunde inte lĂ„ta bli att fnissa lite, han sĂ„g sĂ„ söt och ivrig ut med hĂ„ret alldeles okammat och tufsigt. Hon gick in pĂ„ toa, tvĂ€ttade sig under armarna och försökte göra nĂ„got Ă„t hĂ„ret, men det var hopplöst innan hon hade duschat. Lockarna levde sitt eget liv och sĂ„g mest ut som svinto innan hon hade fixat till dem. Hon böjde ner huvudet och samlade ihop alltsammans till en knut innan hon satte pĂ„ sig morgonrocken som hĂ€ngde pĂ„ en krok i badrummet. Viktor hade redan pĂ„ sig sin, det var ett av deras roligaste, interna skĂ€mt. Morgonrockar, han i blĂ„, hon i röd, det var viktigt att hĂ„lla pĂ„ genusrollerna och sĂ„ en husvagn och en biff med bea pĂ„ det. Eller en lĂ€genhet pĂ„ söder, morgontidning och fredagsfylla. Det fanns nĂ„got obetalbart roligt och svennigt i att ha varsin likadan morgonrock. âVilken del vill du börja med?â Han vĂ€lkomnade henne in i köket med DN i högsta hugg och hon nappade till sig kulturen, det gjorde hon alltid. Han tog första delen, den med nyheter och omvĂ€rldsbevakning, det betydde att han var pigg, annars började han med lokaldelen. Hon kikade pĂ„ honom över tidningen, han satt med smörgĂ„sen i handen men glömde att Ă€ta, det gjorde han ofta nĂ€r han lĂ€ste nĂ„got intressant. Han gjorde sig beredd att ta en tugga, men sĂ„ kom orden i vĂ€gen och sĂ„ glömde han bort smörgĂ„sen och kom inte ihĂ„g den igen förrĂ€n han lĂ€st fĂ€rdigt artikeln. DĂ„ sĂ„g han alltid lika förvĂ„nad ut, sedan nöjd, och sĂ„ doppade han den i kaffet innan han tog ett bett och gjorde om hela proceduren. 15
Hon kĂ€nde honom sĂ„ vĂ€l. âVad?â Han tittade upp och överraskade henne. âVadĂ„?â âDu tittar pĂ„ mig, vad Ă€r det?â âIngenting. Jag bara tĂ€nkte att du Ă€r sĂ„ fin och att vi kĂ€nner varandra sĂ„ vĂ€l.â Hon strĂ€ckte fram handen över bordet och han tog den. âJag vet. Du Ă€r ocksĂ„ fin.â âSka vi fira pĂ„ lördag?â âPĂ„ lördag? Vad hĂ€nder dĂ„?â âHaha, jag visste att du inte skulle komma ihĂ„g, det gör du aldrig. PĂ„ lördag har vi varit ihop i fyra Ă„r.â âJĂ€vlar ja.â Han stĂ€llde ner kaffekoppen. âJag hade verkligen glömt det. Jag har planer pĂ„ lördag.â âHar du?â âJa, jag ska trĂ€ffa Kristoffer, Pelle och DesirĂ©e frĂ„n jobbet.â âPĂ„ en lördag?â âJa, fan, vi ska ses hemma hos DesirĂ©e och kĂ€ka middag och planera Friends-projektet. Vi fick inte till det nĂ„n vardagskvĂ€ll och dĂ„ tĂ€nkte vi att vi lika gĂ€rna kunde göra nĂ„t trevligt av det om vi nu Ă€ndĂ„ mĂ„ste ses pĂ„ helgen.â Han sĂ„g Ă„ngerfull ut. âJag kan inte riktigt skita i det, vi mĂ„ste ta tag i det dĂ€r nu och det var enda kvĂ€llen som funkade. FörlĂ„t.â Han tittade bedjande pĂ„ henne, hans ljusa blĂ„ ögon mötte hennes. âMen herregud, det Ă€r lugnt. Vi firar en annan dag bara.â âSĂ€kert?â âJa, det Ă€r vĂ€l klart. Vi tar det en annan dag, jag trodde du var ledig pĂ„ lördag bara, det var dĂ€rför.â âDet trodde jag med, tills i gĂ„r, men det Ă€r lika bra att vi fĂ„r det dĂ€r överstökat.â âMm.â 16
Hon tittade ner i tidningen igen. Viktor var lĂ€rare och Friends-projektet var viktigt för honom. Han hade beklagat sig i flera veckor över att de aldrig fick tid till att organisera det hela och att de andra inte brydde sig lika mycket som han, men det var synd att de var tvungna att göra det just i helgen, lördag hade varit perfekt att fira bara de tvĂ„. Ăta middag ute kanske, och sĂ„ bli fulla och dansa nĂ„gonstans. Det var lĂ€nge sedan de gjort det. âMen.â Viktor kom plötsligt pĂ„ nĂ„got och tittade upp. âSen nĂ€r Ă€r du ledig pĂ„ lördag?â âSen i gĂ„r, eller, Börje frĂ„gade i gĂ„r om jag ville vara ledig lördag och jobba söndag istĂ€llet och dĂ„ tĂ€nkte jag att jag skulle kolla med dig. Men nu jobbar jag nog lördag Ă€ndĂ„, om du Ă€ndĂ„ inte Ă€r hemma. Det Ă€r skönare att vara ledig pĂ„ söndag.â âHĂ„ller med. Men i sĂ„ fall kan vi vĂ€l fira dĂ„?â âVisst, vad ska vi göra?â Hon la ner tidningen och började attackera sin grapefrukt. âVi kan ⊠vi kan Ă€ta vĂ€rldens godaste frukost pĂ„ Bakverket först, och sen kan vi gĂ„ i alla secondhand-affĂ€rer som finns inom promenadavstĂ„nd och sen dricker vi eftermiddagsbubbel nĂ„gonstans innan vi handlar vĂ€rldens godaste mat och blir fulla medan vi fixar i köket. Ja?â Lovisa skrattade, han sĂ„g sĂ„ himla glad och nöjd ut. Hennes Viktor. âAbsolut. Det gör vi.â âOch sĂ„ kan vi hĂ„lla varandra i handen hela dagen. Och prata om nĂ€r vi trĂ€ffades.â âOkej, hold your horses, det dĂ€r lĂ„ter nĂ€stan lite lĂ€skigt. Men bra plan, jag Ă€r pĂ„. Nu mĂ„ste jag tyvĂ€rr bryta upp frĂ„n denna formidabla mĂ„ltid.â âNej!â 17
âJo!â âJag vĂ€grar. Jag vĂ€grar slĂ€ppa ivĂ€g dig. Jag ringer den dĂ€r himla Börje och sĂ€ger att han kan glömma att se dig i dag. Att du har bĂ€ttre saker för dig.â Viktor tog henne i armen och drog ner henne i knĂ€t. âJag sĂ€ger att du tyvĂ€rr inte har tid eftersom du mĂ„ste idka umgĂ€nge och samkvĂ€m med din pojkvĂ€n.â Han reste sig upp utan att slĂ€ppa taget om henne och kĂ„nkade ivĂ€g henne till sovrummet utan att bry sig det minsta om att hon tjöt att han skulle slĂ€ppa ner henne. Han kastade ner henne pĂ„ sĂ€ngen, föll sjĂ€lv efter och drog av henne linnet. âHinner vi?â Han kysste henne pĂ„ munnen och ner pĂ„ brösten. âVi hinner.â Hon skulle bli lite sen, men det gjorde ingenting. âDu Ă€r sĂ„ fin.â Han drog av henne trosorna och hon drog hĂ€nderna genom hans hĂ„r, kĂ€nde allt det dĂ€r mjuka, blonda och vred sig lite nĂ€r hans lugg kittlade henne pĂ„ magen. Ute i köket stod frukosten kvar och bakom henne, pĂ„ sovrumsvĂ€ggen hĂ€ngde bilder pĂ„ dem, frĂ„n den de tog första natten tillsammans fram till skĂ€rgĂ„rdshelgen för en mĂ„nad sedan. Fyra Ă„r. Hon och han. LovisaochViktor.
18
SANDRA
D
et var en helt vanlig lördag klockan elva pĂ„ förmiddagen och hon lĂ„g pĂ„ den ljust beiga, breda soffan i vardagsrummet och försökte att inte bry sig om dammet som dansade i ljuset frĂ„n fönstren. Försökte ignorera att solen strĂ„lade utanför eftersom man skulle vara ute nĂ€r det var sol och absolut inte ligga sysslolös i en soffa. Man skulle Ă„tminstone lĂ€ngta ut, annars var man knĂ€pp. Hon anstrĂ€ngde sig för att inte se att krukvĂ€xterna behövde vatten och att soffbordet var kladdigt frĂ„n glaset med lĂ€sk som Fredrik stĂ€llt rakt pĂ„ skivan utan underlĂ€gg hĂ€rom kvĂ€llen. Det kliade i fingrarna efter att stĂ€da upp, men hon ville ligga kvar pĂ„ soffan ocksĂ„. Dessutom sa alla alltid till henne att hon borde lĂ€ra sig att slappna av. âDammet gĂ„r ingenstansâ, brukade Fredrik sĂ€ga nĂ€r hon hojtade om att de mĂ„ste stĂ€da. Hon visste det sĂ„ klart, men hon hade allvarliga problem med att vistas i ostĂ€dade rum. Samtidigt ville hon verkligen ta det lugnt. Det var trist att alltid först behöva stĂ€da för att kunna mĂ„ bra, det var dessutom vĂ€ldigt typiskt henne, stĂ€ndigt denna ambivalens. Hon ville ligga dĂ€r hon lĂ„g, med stickningen pĂ„ magen och kaffet bred19
vid, men hon hade ingen ro till det. Solljuset störde henne, dammet störde henne, helgen störde henne. Det var alltid samma sak, hon tÀnkte att hon bara skulle ligga still pÄ sin lediga dag, att hon skulle tillÄta sig att göra precis ingenting, att hon inte skulle planera in en massa, men sedan blev hon bara rastlös ÀndÄ. Och hon kunde inte komma ifrÄn att hon tyckte att man borde gÄ ut om det var sol, och att man borde hitta pÄ nÄgot nÀr det var helg, kÀcka gamla Äsikter hon förmodligen blivit itutad som barn. Det var som om allting slet i henne frÄn alla hÄll; hon borde gÄ ut, trÀffa vÀnner, trÀna, men hon borde ligga still ocksÄ, slappna av, ta den dÀr egentiden som alla tjatade om, och hon borde faktiskt stÀda, för det var skitigt hemma. Slutresultatet blev att hon fastnade som paralyserad i soffan utan att göra nÄgonting och utan att vara det minsta nöjd. Det bÀsta hade varit om hon bara kunde sluta tÀnka sÄ förbannat mycket och slappna av lite grann, men det skulle förmodligen aldrig gÄ. Hon var nog inte född till att slappna av pÄ det dÀr sÀttet alla andra pratade om, typ framför en film i soffan. Hennes sÀtt att slappna av var istÀllet att först göra nÄgonting som fick henne att kÀnna sig duktig, duktig enligt ett stenhÄrt regelverk som hon sjÀlv utformat, bara dÄ kunde hon ta det lugnt sedan. Hon hade blivit bÀttre, det hade hon, men gamla vanor satt hÄrt Ät och för henne var det inte okej att parkera sig i liggande stÀllning mer Àn en timme om man inte var sjuk. Eller kanske bakfull, men det hÀnde Ä andra sidan sÄ sÀllan att det knappt rÀknades. Ibland, nÀr hon lÄg dÀr pÄ soffan och kÀmpade med sig sjÀlv, kunde hon höra mammas röst inom sig, rakt nedstigen frÄn de Ängestladdade ungdomsÄren dÄ hon med gnÀllig röst konstaterade att om inte Sandra hade nÄgot bÀttre för sig kunde hon 20
minsann dammsuga. âJag har bĂ€ttre för migâ, sa Sandra, âdet tycker jag inte att det ser ut somâ, sa mamma, âoch om du nu har det sĂ„ kan du lika gĂ€rna dammsuga först och fortsĂ€tta med det dĂ€r bĂ€ttre nĂ€r du Ă€r klarâ. SĂ„ dĂ„ gjorde Sandra det och sedan dess var det som att hatet mot den dĂ€r sabla dammsugningen hade etsat sig fast inom henne. Hatet som blev dubbelt eftersom hon trots allt kĂ€nde sig duktig efterĂ„t och först dĂ„ var det tillĂ„tet att slappna av. Hon satte sig upp och fick tag i sin mobil, det hĂ€r skulle Ă€ndĂ„ inte funka. Det var lika bra att hon gav efter, hon skulle helt enkelt aldrig bli en sĂ„dan dĂ€r person som kunde slöa och ignorera lĂ€skringar pĂ„ bordet. Med mobilen i ena handen gick hon till köket och hĂ€mtade en trasa och nĂ€r hon svepte bort de kladdiga cirklarna nĂ€stan reste sig hĂ„ret pĂ„ armarna, sĂ„ skönt var det. Hon skakade imaginĂ€rt pĂ„ huvudet Ă„t sig sjĂ€lv, emellanĂ„t började hon nĂ€stan fundera pĂ„ om hon verkligen var normal. Hon passade pĂ„ att damma av fönsterbrĂ€dena ocksĂ„ och drog fram dammsugaren ur stĂ€dskĂ„pet. Hon pausade för att skicka ivĂ€g tre sms med fikaförfrĂ„gningar, mest detaljerat till Helena, de hade inte setts pĂ„ tvĂ„ veckor och hon saknade henne verkligen. Hon knĂ€ppte igĂ„ng dammsugaren och började med vardagsrummet. Nu nĂ€r hon fick ta hand om dammkorvarna kĂ€ndes allt mycket bĂ€ttre. Hon visste ju att det alltid blev sĂ„ hĂ€r, varenda helg var det samma sak. Hon drömde om ledig tid och inga krav och sedan mĂ„dde hon Ă€ndĂ„ som bĂ€st nĂ€r hon var igĂ„ng. Det var konstigt att hon skulle kĂ€mpa emot för hon hatade den dĂ€r hopplösa, sega personen hon förvandlades till nĂ€r hon försökte varva ner. Snabbt rev hon av köket och sovrummet dĂ€r hon plockade upp Fredriks strumpor frĂ„n golvet och slĂ€ngde dem i tvĂ€ttkorgen. Han brukade aldrig 21
lÀmna tvÀtt framme, han var noga med sÄdant, de hÀr mÄste han ha kastat av sig efter jobbet i förrgÄr och glömt bort nÀr han stressade upp morgonen dÀrpÄ. Hon fortsatte ut i hallen, petade runt skorna med dammsugarmunstycket och lyfte pÄ Fredriks ryggsÀck som han brukade ha till trÀningen, en mörkblÄ frÄn Hilfiger. NÀr hon var klar stÀllde hon tillbaka dammsugaren i skÄpet, tog med sig vattenkannan ut i vardagsrummet och berömde sig sjÀlv för att hon kommit ihÄg att hÀlla i vÀxtnÀring. Sedan ut i köket igen, hon stÀllde undan vattenkannan och hÀllde upp en kopp kaffe frÄn Moccamastern som fortfarande stod pÄ. NÀr hon plockade fram mjölken ur kylen föll blicken pÄ veckans hög med tidningar och reklam som samlats pÄ köksbordet, snabbt rafsade hon ihop allt och tryckte ner i pappersinsamlingen. SÄ. Nu kÀndes allt oÀndligt mycket bÀttre. Hon gick tillbaka in i vardagsrummet och satte sig med stickningen. Kollade mobilen, fortfarande inget svar och humöret sjönk en smula. Hon ville verkligen att nÄgon skulle höra av sig, hon behövde det för att komma ut. Annars skulle hon fastna hÀr igen, hÄglös och irriterad. Hon visste inte vad det var som höll pÄ att hÀnda med henne. Hon hade alltid sett sig sjÀlv som en aktiv person, men nu, de senaste mÄnaderna, hade nÄgot annat smugit sig pÄ. Hon lÀngtade liksom inte efter nÄgonting lÀngre. Det var inte det att saker var trÄkiga, det var bara det att hon inte tog sig för att göra dem. IstÀllet blev hon sittande. Varenda eftermiddag nÀr klockan nÀrmade sig hemgÄng tÀnkte hon att hon borde trÀffa en kompis efter jobbet, eller kanske trÀna eller höra om Fredrik ville följa med pÄ bio. Och det handlade inte bara om att hon borde utan faktiskt om att det skulle vara kul att göra nÄgot annat för en gÄngs skull. Men i slutÀndan var det ÀndÄ all22
tid nĂ„got som tog emot och under tiden hon dividerade och överlade med sig sjĂ€lv om fördelar och nackdelar gick benen av sig sjĂ€lva till tunnelbanan och sĂ„ Ă„kte hon hem, smet in pĂ„ Konsum pĂ„ vĂ€gen och mötte upp med Fredrik i soffan som vanligt. Samma sak, kvĂ€ll efter kvĂ€ll. Hon kollade telefonen igen, fortfarande inget svar. Hon gick tillbaka ut i köket, lĂ„tsades att hon bara skulle hĂ€mta mer kaffe, men öppnade frysen och tog fram fyra smĂ„kakor ocksĂ„. Lite förmiddagsfika, det vore vĂ€l mysigt? Sandra satte sig i soffan igen och försökte att inte tĂ€nka pĂ„ att hon tryckt i sig tvĂ„ av kakorna redan pĂ„ vĂ€gen frĂ„n köket. IstĂ€llet plockade hon upp fjĂ€rrkontrollen och knĂ€ppte pĂ„ tv:n. I exakt samma sekund som bilden flimrade fram Ă„ngrade hon sig. Det verkade inte spela nĂ„gon roll nĂ€r hon bestĂ€mde sig för att se pĂ„ tv, oavsett vilken tid pĂ„ dygnet det var sĂ„ var han dĂ€r. Han tittade pĂ„ henne med sina mörka ögon, la handen pĂ„ höften sĂ„ dĂ€r som han alltid gjorde och log lite samtidigt som han drog handen genom hĂ„ret. Hon kĂ€nde pulsen öka en aning, han var snygg trots att han var klĂ€dd i sina konstiga sĂ„paskĂ„disklĂ€der och som vanligt gick tankarna omgĂ„ende till allt som varit deras. Den dĂ€r natten nĂ€r han vĂ€ckte henne bara för att sĂ€ga att han Ă€lskade henne, resan till Turkiet, middagen nĂ€r han gav henne ringen, tvĂ„ nyĂ„rsaftnar nĂ€r de hĂ„llit varandra i handen och pussats pĂ„ tolvslaget. Men sĂ„ kysste han sin motspelerska pĂ„ tv:n och kĂ€nslan försvann. Hon stĂ€ngde av och suckade igen. Det var inte helt sant att han alltid var pĂ„ tv, det var snarare hon som visste nĂ€r serien gick i repris. Hon knarkade honom, aldrig mer Ă€n nĂ„gra minuter i taget, men Ă€ndĂ„, hon visste att hon inte borde. Det lĂ€mnade ingen skön kĂ€nsla, snarare tvĂ€rtom. ĂndĂ„ kunde hon 23
inte sluta och hon fattade inte varför. Det var ju inte sĂ„ att hon ville bli ihop med Joel igen, hon hade ju Fredrik. Herregud vad allt var tröttsamt. Plinget frĂ„n mobilen kom som en rĂ€ddande Ă€ngel. Alex ville fika och Sandra skyndade in i sovrummet, drog av sig yogabyxorna hon aldrig yogat i och plockade fram de mörka Leejeansen. Hon gjorde sitt bĂ€sta för att ignorera hur de stramade nĂ€r hon krĂ„nglade sig i dem och hur mycket hon var tvungen att hĂ„lla in magen för att kunna knĂ€ppa dem i midjan. Nu Ă„ngrade hon de fyra kakorna, precis som hon vetat att hon skulle, men dĂ„ kunde hon Ă„ andra sidan lika gĂ€rna Ă„ngra de fyra smörgĂ„sarna hon Ă€tit till frukost eller den liter glass hon tryckt i sig framför tv:n i gĂ„r kvĂ€ll, toppat med en pĂ„se smĂ„godis. Hon vĂ€nde ryggen mot spegeln nĂ€r hon satte pĂ„ sig bh:n och drog en vit tunika över huvudet. Hon slĂ€ppte ut hĂ„ret och stoppade fötterna i de svarta stövlarna innan hon fick pĂ„ sig den svarta, tunna kappan. Inte förrĂ€n hon kastade en sista blick i hallspegeln insĂ„g hon att hon glömt sminka sig. Fan ocksĂ„. Hon krĂ€ngde av sig jackan igen och fick upp sminkvĂ€skan ur sin handvĂ€ska. Det rĂ€ckte med mascara och lite rouge, det hade varit soligt i en hel vecka och hon hade hunnit fĂ„ lite fĂ€rg pĂ„ kinderna nĂ€r hon suttit i eftermiddagsvĂ€rmen pĂ„ balkongen. NĂ€r hon vĂ€l kom ut pĂ„ gatan plockade hon fram telefonen igen. Hon borde ringa Fredrik. Egentligen kĂ€nde hon inte alls för det, men det var lika bra att fĂ„ det gjort, dessutom skulle han sĂ€kert inte svara Ă€ndĂ„. Fredrik var pĂ„ konferens, pĂ„ en, som han beskrev det, âutvecklande invecklande torsdag till lördagâ. Sandra önskade att han aldrig skulle komma hem. Eller, det var inte riktigt sant, men 24
det var sĂ„ skönt nĂ€r han var borta. SĂ„ enkelt allting. Eller ja, med tanke pĂ„ förmiddagens hĂ€rliga kĂ€nsla av hopplöshet var vĂ€l inte det heller helt sant, men det var annorlunda. Och pĂ„ ett sĂ€tt kravlöst. Det var skönt att slippa fredagsmyset och de pliktskyldiga utflykterna pĂ„ lördagen. Hon hade helt medvetet inte planerat nĂ„gonting alls, varken för fredag kvĂ€ll eller i dag, trots att hon visste att hon skulle fĂ„ Ă„ngest av det. Bara för att det var sĂ„ lĂ€nge sedan hon kunnat göra precis vad hon ville utan att ha Fredrik hĂ€ngande i hasorna. Konceptet föll ju lite i och med att hon inte visste vad hon ville, men det var Ă€ndĂ„ skönt att slippa det anstrĂ€ngda pussandet pĂ„ lördagsmorgonen. Och i gĂ„r efter jobbet hade hon faktiskt druckit tvĂ„ glas vin med Miranda pĂ„ East och det hade varit himla trevligt och nĂ€r hon kom hem hade hon struntat i att laga middag och Ă€tit tekakor med ost och druckit Oâboy, nĂ„got som varit stört omöjligt om Fredrik varit hemma. Att laga fredagsmiddag var det bĂ€sta han visste, ju svĂ„rare meny desto bĂ€ttre. Hon passerade videoaffĂ€ren i hörnet VĂ€rtavĂ€gen/ValhallavĂ€gen, hon och Alex hade bestĂ€mt att ses pĂ„ Sirap vid Odenplan och hon överlade med sig sjĂ€lv i nĂ„gra sekunder om huruvida hon skulle Ă„ka buss eller promenera. Buss, bestĂ€mde hon, hon kĂ€nde inte för att komma fram svettig. Fyran kom nĂ€stan pĂ„ en gĂ„ng och hon knappade fram Fredriks nummer sĂ„ snart hon hade satt sig. Hon försökte att inte fundera alltför mycket över att det kĂ€ndes sĂ„ pĂ„tvingat och jobbigt att ringa honom. De hade varit ihop i snart tvĂ„ Ă„r, bott ihop nĂ€stan lika lĂ€nge och den senaste tiden hade han kĂ€nts sĂ„ förutsĂ€gbar att hon ville grĂ„ta. Inte bara han förresten, hon hade blivit likadan och om hon fortsatte Ă€ta som hon gjorde nu skulle hon dessutom bli tjock som pricken över i. DĂ„ hade 25
de minsann alla ingredienser för ett riktigt, trÄkigt, medelÄlders liv. En lÀgenhet pÄ GÀrdet, tvÄ bra jobb, en frÀsch, aktiv kille och en lÀtt överviktig, men söt, tjej. Barn pÄ det sÄ kunde de sluta tÀnka helt. Hon försökte ruska av sig obehagskÀnslan och fokuserade pÄ folk som passerade utanför bussfönstret. Denna ilska, denna uttrÄkade kÀnsla Ät upp henne. Var kom den ifrÄn? För ett halvÄr sedan hade hon varit nöjd, nu kÀndes allting bara helt meningslöst. Ibland fantiserade hon om att nÄgonting, vad som helst sÄ lÀnge det var helt otippat, skulle hÀnda. Att hon skulle fÄ ett samtal som förÀndrade allt, oklart vad det skulle handla om, eller att Fredrik skulle överraska henne, eller att hon, Ànnu mer otroligt, skulle överraska sig sjÀlv. Bussen korsade SveavÀgen och hon började fundera över hur det skulle vara om Fredrik kom hem med en okÀnd tjejs lÀppstift pÄ kragen pÄ en av sina halvstiffa jobbskjortor. Han skulle ha en haltande bortförklaring och nÀr hon frÄgade varför han inte svarat nÀr hon ringt först klockan tio, sedan elva, sedan tolv och sÄ vidare Ànda tills hon somnade av utmattning runt fem pÄ morgonen, skulle han svara svÀvande och försöka prata bort det. Kanske skulle han sÀga att han dÀckat redan klockan nio, men hon skulle veta att det inte var sant och hon skulle skÀlla pÄ honom, eller nej, vÀnta, hon skulle bara titta ledset pÄ honom och sÄ skulle hon, ja vadÄ, vad skulle hon? Göra slut? Hon suckade, inte tyst för sig sjÀlv utan en riktig suck, som om hon varken kunde andas in eller fÄ ur sig tillrÀckligt med luft, och tryckte pÄ stoppknappen. Det var ljust ute pÄ Odenplan och hon mÄste vara sjuk i huvudet som fantiserade om att hennes kille skulle vara otrogen. Det var bara det att hon var sÄ trött pÄ att alltid veta precis vad som skulle hÀnda, vad han skulle sÀga. Vad han Àn gjorde sÄ hade hon redan vetat i 26
nÄgon tiondels sekund att han skulle göra just det. Sekunden innan han tittade upp pÄ henne visste hon vad han skulle sÀga. Varenda kvÀll i köket visste hon vad han skulle föreslÄ för matrÀtt, nÀr han skakade vattnet ur hÄret efter duschen visste hon redan att han skulle göra just sÄ. Det var som den dÀr gamla svenska filmen Adam och Eva nÀr de i inledningsscenen vid frukostbordet visste exakt vad den andre skulle göra och sÀga in i minsta löjliga detalj. Fredrik skulle komma i morgon eftermiddag precis som planerat. Han skulle gÄ fram till henne, inte för ivrigt för det visste han att hon inte gillade, och inte för lÄngsamt för det gillade hon inte heller. Han skulle helt enkelt nÀrma sig i ett godtagbart tempo, smyga sig mot henne, ge henne en puss pÄ munnen och sÀga att han hade saknat henne. Hon skulle mumla detsamma och lyckas fÄ bort honom frÄn henne utan att verka alltför brysk, snabbt berÀtta om sin helg och kvickt sÀga att de behövde storhandla samtidigt som hon gjorde rösten sÄ glad som möjligt. Om allt kÀndes bra skulle hon ge honom en extra kyss, om inte skulle hon vÀnda sig om för att skriva en inköpslista och han skulle gÄ in i sovrummet och packa upp sin vÀska. Sedan skulle de mötas i köket för att laga middag och Sandra skulle tvÄngsmÀssigt Àta för mycket. Inte för att hon ville, inför varenda mÄltid sa hon till sig sjÀlv att nöja sig med en portion, men som med sÄ mycket annat nu för tiden sÄ blev det inte som hon hade tÀnkt. NÀr det var dags för efterrÀtt och soffa skulle hon vara krÀkfÀrdig pÄ bÄde sig sjÀlv och Fredrik för att inte tala om valkarna pÄ magen och hon skulle inte bry sig om vilken film de sÄg, vilket i sin tur skulle göra honom lite sÄrad eftersom han gillade vetskapen om att de ville samma sak. Men han skulle inte sura lÀnge, det gjorde 27
han aldrig och hon skulle anstrÀnga sig att hÀnga med sÄ att de trots allt hittade tillbaka till en okej stÀmning. Efter ungefÀr en halvtimme skulle han sÀtta pÄ paus och gÄ ut i köket för att hÀmta marÀngsvissen och hon skulle lassa pÄ chokladsÄs och marÀnger och grÀdde, men inte sÀrskilt mycket bananer och sedan, nÀr allt var uppÀtet och filmen var slut skulle hon nÀstan drabbas av panik nÀr han drog henne till sig och försökte kyssa henne. Hon visste inte riktigt nÀr sex med Fredrik hade blivit en omöjlighet, men som det var nu klarade hon knappt att ta i honom. NÀr han fick in ett finger under bh:n kÀnde hon för att skrika. Det var inte det att hon inte tyckte om honom, hon tyckte jÀttemycket om honom, men hon fixade inte att vara nÀra honom. Kramas gick bra, och sova sked, men inte mer. Hon hatade nÀr hans försiktiga hÀnder smekte henne över magen, han tog för lÀtt, för töntigt, för svepande och hans tunga kÀndes som en stor korv i hennes mun. Det var vedervÀrdigt och det blev absolut inte bÀttre av att hon fick sÄ makalöst dÄligt samvete för att hon behandlade honom sÄ hÀr. Han var vÀrd nÄgot bÀttre, hon visste det, och hon kunde inte rÀkna alla gÄnger hon lovat sig sjÀlv att i kvÀll, i kvÀll ska jag klara det. Men det gick inte. Hon kunde inte förmÄ sig att ha sex nÀr hon inte ville vilket resulterade i att det nu var över fem veckor sedan de gjorde det sist. DÄ hade hon varit full. Det var enda sÀttet. Det och att fantisera om Joel. Det var sjukt tragiskt sÄ klart, och hon mindes tiden nÀr hon Àlskat att ha sex med Fredrik, det hade varit vÀldigt bra lÀnge, men inte nu. Det Àr bara en fas, intalade hon sig hundra gÄnger om dagen, det Àr bara en fas och det kommer att gÄ över för jag Àlskar honom. Styrkt av den tanken tryckte hon Àntligen pÄ knappen för att ringa och nÀr 28
hon kopplades direkt till Fredriks mobilsvar kĂ€ndes allting lite enklare och med ens var det inga problem att lĂ„ta glad pĂ„ rösten nĂ€r hon pratade in ett meddelande. âHej Ă€lskling, det Ă€r jag. Hoppas du har det bra. Jag Ă€r ute pĂ„ stan, ska fika med Alex. Ring nĂ€r du har tid eller sĂ„ ses vi i morgon. Puss puss, Ă€lskar dig.â Det var mĂ€rkligt, det gick som pĂ„ rutin att sĂ€ga jag Ă€lskar dig. Puss puss och jag Ă€lskar dig, allting kĂ€ndes bĂ€ttre nĂ€r hon sagt det, det var ord som försĂ€krade henne om att ingenting var sĂ„ illa som det kĂ€ndes. Hon vek in pĂ„ Surbrunnsgatan och vinkade till Alex som stod och vĂ€ntade. Hon skulle bestĂ€lla en av Siraps hĂ€lsotallrikar och i morgon nĂ€r Fredrik kom hem skulle hon vara mjuk och rar och snĂ€ll. Och de kunde Ă€ta pasta med hemgjord pesto som han gillade sĂ„ mycket, sĂ€rskilt om han fick flĂ€skfilĂ© till. De kunde dricka vin ocksĂ„, Ă€ven om han sĂ€kert redan druckit en del under helgen. Och sĂ„ kunde de ha sex. I alla fall om de delade pĂ„ en hel flaska.
29