9789147111220

Mats Beckman, Robert Dahlström, Ella Grundell, Lennart Lundquist, Johan Lycke, Urban Rydin, Alf-Peter Svensson & Jan Wiberg

Sparande, kapital­förvaltning och finansiella instrument Licensieringstest för värdepappersmarknaden.

Delområde 1–2

6 uppl

Mats Beckman, Robert Dahlstrรถm, Ella Grundell, Lennart Lundquist, Johan Lycke, Urban Rydin, Alf-Peter Svensson & Jan Wiberg

Sparande, kapitalfรถrvaltning och finansiella instrument 6 uppl

Förord Sparande, kapitalförvaltning och finansiella instrument är titeln på den första i en serie av tre böcker, framtagna av Liber utifrån SwedSec:s kunskapskrav för Licensieringstest för värdepappersmarknaden.

Vår ambition är att boken väl ska svara mot delområde 1 och 2 i SwedSec:s kunskapskrav (”Sparande och placeringar” respektive ”Handel och administration”) och därmed bli ett bra hjälpmedel för den som står inför sin licensiering. Vi ser också boken som ett bra stöd för befintliga licensierade rådgivare och för andra som önskar grundläggande och aktuella kunskaper om berörda områden.

Denna femte upplaga har aktualiserats för att ta hänsyn till nya bestämmelser och andra förändringar. Kapitelindelningen följer i huvudsak delområden och mätpunkter i SwedSec:s kunskapskrav.

De övriga böckerna i Libers serie är: Finansiell ekonomi (delområde 3); Etik och regelverk på värdepappersmarknaden (delområde 4–5).

Författarna

3

Innehåll Förord................................................................................... 3 Förkortningar........................................................................ 8 Inledning........................................................................ 9 Den finansiella sektorn................................................... 10 Den finansiella sektorns roll.................................. 10 Internationalisering............................................... 11 Konsumentskydd................................................... 15 Kreditmarknaden........................................................... 16 Bankmarknaden.................................................... 16 Penning- och obligationsmarknaderna................... 17 Småspararen.......................................................... 19 Aktiemarknaden............................................................. 20 Stabilitetsplanen............................................................. 21 1. Sparande och ­placeringar.............................. 23 1.1 Sparandeformer, ­finansiella instrument och kapital­förvaltning.................................................. 24 Banksparande........................................................ 24 Aktier och börser................................................... 27 Svenska och utländska depåbevis........................... 38 Aktieindexobligation............................................. 38 Andra strukturerade produkter.............................. 42 Obligationer och andra räntebärande ­instrument.. 45 Fondsparande och olika ­fondtyper utifrån p ­ laceringsinriktning........................................... 59 Aktiefonder........................................................... 62 Övriga fonder........................................................ 63 Investeringssparkonto............................................ 73 Kapitalförvaltning................................................. 75 Information till kund vid rådgivning..................... 77 Frågor.................................................................... 78 1.2 Derivat och aktielån.............................................. 80 Optioner och terminer........................................... 81 Krav på säkerheter................................................. 87

4

Innehåll

Warranter.............................................................. 88 Mini futures och Turbowarranter.......................... 89 Aktiekorgbevis....................................................... 89 Aktieoption........................................................... 90 Teckningsoption.................................................... 90 Indexoption........................................................... 91 Terminer (futures, forwards och liknande ­ instrument)........................................................ 94 Aktielån och blankning.......................................... 95 Swappar................................................................ 96 CDO:s (Collateralized Debt Obligation)............... 96 Motpartsrisk.......................................................... 97 Frågor.................................................................... 97 1.3 Försäkrings- och pensions­sparande samt försäkrings­förmedling............................................ 98 Allmän pension...................................................... 99 Avtalspension........................................................ 103 Avdragsgillt och icke avdragsgillt sparande............ 105 Pensionsförsäkring (traditionell)............................ 107 Fondförsäkring...................................................... 108 IPS, Individuellt Pensionssparande........................ 109 Kapitalförsäkring................................................... 110 Försäkringsförmedling och god försäkrings­ förmedlingssed................................................... 110 Frågor.................................................................... 116 1.4

Alternativa investerings­strategier........................... 117 Syftet med alternativa investerings­strategier (AIS). 117 Utvärdering av alternativa investeringar................ 119 Frågor.................................................................... 119

1.5 Skattefrågor........................................................... 120 Inkomstskattesystemet........................................... 120 Kapitalbeskattning................................................. 125 Kapitalvinstbeskattning......................................... 127 Beskattning av utländska aktier och fonder........... 132 Ändrade skatteregler för investeringsfonder och deras andelsägare........................................ 133 Pensionssparande.................................................. 135 Investeringssparkonto............................................ 136

5

Innehåll

Kapitalförsäkringar............................................... 140 Skattereduktion för vissa gåvor............................. 142 Momsfrågor........................................................... 142 Privatekonomi med hänsyn till skattesystemet....... 143 Frågor.................................................................... 150 2. Handel och ­administration........................... 151 2.1 Emissionshantering................................................ 152 Bolagsstämmans betydelse som beslutsforum........ 152 Skillnaden mellan olika emissionsformer, nyemission och fondemission............................. 153 Anmälnings- och teckningsrutiner vid ­emissioner.................................................... 156 Ett värdepappersinstituts olika roller vid ­emission....................................................... 158 Frågor.................................................................... 162 2.2 Kontoföring, clearing och ­avveckling..................... 163 Kort översikt över svenska clearingorganisa­tioner och kriterier för clearingverksamhet.................. 164 Hanteringen av dematerialiserade ­finansiella instrument......................................................... 168 Grundläggande bestämmelser om ­kontoföring och registerhållning........................................... 168 Kontoförande institut, clearing­medlemmar............ 170 Rättsverkningar vid kontoföring............................ 170 Värdepapperskonton och vpc-systemet.................. 171 Bokföring av affärer.............................................. 174 Likvidhanteringen och betalningar........................ 175 Fråga..................................................................... 176 2.3 Värdepappersinformation och prospekt................. 177 Allmänt om informationssystem............................ 177 Kurspåverkande information................................. 178 Kursinformation.................................................... 179 Annan information avseende finansiella ­instrument......................................................... 180 Översikt över de olika regelverk som avser prospekt............................................................ 181 Frågor.................................................................... 183

6

Innehåll

2.4 Depåhantering och efter­följande affärsredovisning................................................... 184 Depåhanteringen i praktiken................................. 184 Förvaltarens uppgifter........................................... 185 Redovisning av affärer........................................... 186 Aviseringar, avräkningsnota med mera.................. 188 Frågor.................................................................... 190 2.5 Handel med finansiella ­instrument......................... 191 Handelsregler och offentliggörande av ­kursinformation............................................ 192 Leveransregler....................................................... 198 Kommission, självinträde och handel i eget lager... 199 Bästa orderutförande............................................. 201 Orderhantering i övrigt......................................... 206 Datorbaserade handelsmetoder............................. 208 Blankning.............................................................. 209 Frågor.................................................................... 210 2.6 Börs- och marknadsplats­verksamhet..................... 211 Svenska börser....................................................... 213 Börsmedlemmar och deras förhållande till börsen. 216 Emittenter och deras förhållande till börsen.......... 219 Andra marknadsplatser......................................... 228 De vanligaste trading- och affärssystemen............. 233 Frågor.................................................................... 234 Bilaga 1: Svenska ­Fondhandlarföreningens branschkod för strukturerade ­placeringsprodukter................... 236 Svar på Frågor....................................................................... 243 Register................................................................................. 250

7

Förkortningar ABL Aktiebolagslagen (2005:551) AMN Aktiemarknadsnämnden Ds Departementsserierna Euroclear Sweden Euroclear Sweden AB Föreningen auktoriserade revisorer FAR Finansinspektionens författningssamling FFFS FFml Lag (2005:405) om försäkringsförmedling FI Finansinspektionen FRL Försäkringsrörelselagen (2005:551) IPS

Individuellt pensionssparande

KFM Kronofogdemyndigheten KI Kontoförande institut LHF LIF LKF LVM LÅP

Lag (1991:980) om handel med ­ finansiella instrument Lag (2004:46) om investeringsfonder Lag (1998:1479) om kontoföring av ­finansiella instrument Lag (2007:528) om värdepappersmarknaden Lag (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

NBK

Näringslivets börskommitté

SFS SOU

Svensk författningssamling Statens offentliga utredningar

8

Inledning Ingen har väl undgått att höra talas om marknaden. En del ser den som ett monster som hotar att äta upp vår trygghet och vår välfärd, medan andra ser den som en garant för att vi ska kunna få tillgång till varor till ett rimligt pris.

Begreppet marknad betyder en samlingsplats där varor byter ägare. Så länge människor har mötts för att byta varor och tjänster, har marknaden funnits och fungerat.

Engelsmannen Adam Smith lade i boken Wealth of Nations, som utkom 1776, den teoretiska grunden till marknadsekonomin.

Smith förklarade mekanismerna bakom välstånd, och hans slutsats var att produktiviteten i ett samhälle bara kunde höjas om medborgarna specialiserade sig på olika arbetsuppgifter. Marknaden fungerade som en samordnare, och fri konkurrens var en förutsättning för att den skulle fungera.

Ett samhälle består av många delmarknader, till exempel arbetsmarknaden och varumarknaden. Via arbetsmarknaden tillhandahålls den arbetskraft som företagen på varumarknaden behöver för att kunna producera varor. Lönen använder de anställda i sin egenskap av konsumenter på varumarknaden för att köpa varorna. Försäljningen ger företagen intäkter som används för att betala löner eller räntor på lån, eller för att lämna avkastning till dem som har placerat sitt kapital i företaget.

Företag och konsumenter handlar sällan direkt med varandra utan de sammanförs i regel via mellanhänder. Om marknaden inte fanns, skulle företag och konsumenter tvingas ta direktkontakt med varandra. Detta skulle ta tid, inte minst för att konsumenterna mer aktivt måste orientera sig om företagens utbud. Detta leder till transaktionskostnader och tidsspillan.

Genom uppkomsten av marknader med olika aktörer, som var och en har en specifik kunskap, kan både tid och kostnader mins9

Inledning

kas och effektiviteten öka. På en fri marknad uppkommer starka incitament att minska samhällets transaktionskostnader.

Hur vet marknaden vad som ska produceras? En viktig del är den information som man får genom priset. Det ger företaget information om vad kunderna är beredda att betala och hjälper konsumenterna att jämföra alternativ. Om konsumenterna vill köpa mer av en viss vara, är de beredda att betala mer. Priset ökar fram till dess utbud och efterfrågan är i jämvikt. Om konsumenternas behov minskar, sjunker priset. Då är de inte lika villiga att betala det högre priset. Priset talar alltså om för företagen hur attraktiva deras produkter är. Det företag som inte kan tolka marknaden rätt riskerar att stå med osålda varor. Konkurrensen ser till att det finns företag som ger konsumenterna de produkter de efterfrågar.

Marknaden är ett eller flera system för samordning av en mängd beslut som konsumenter och företag fattar varje dag. Samma grundläggande mekanismer som verkar när vi handlar livsmedel i närbutiken eller på torget är giltiga på de internationella varu- och kapitalmarknaderna.

Ett för högt pris leder till …

Att många vill Det blir överskott. Säljarna sänker Utbud och sälja, men få vill priset. efterfrågan närmar sig köpa. varandra.

Ett för lågt pris leder till …

Det blir brist.

Säljarna kan ta Utbud och Att många vill köpa, men få vill ut ett högre efterfrågan sälja. pris. närmar sig varandra.

Den finansiella sektorn Den finansiella sektorns roll En fungerande finansiell sektor är betydelsefull för vår ekonomiska tillväxt och utveckling, men den är också viktig för att vardagsekonomin ska fungera. Vi behöver hjälp med till exempel betalningstransaktioner, frågor om sparande och lån, placeringar, försäkringar och pensioner. Det är också viktigt att den finansiella sektorn fungerar effektivt för att vara internationellt konkurrenskraftig, men även för att samhällsekonomin ska utvecklas väl. Den 10

Inledning

särskilda ställning som den finansiella sektorn har i samhällsekonomin kräver också ett högt förtroende hos allmänheten.

De grundläggande funktionerna för den finansiella marknaden är: • Betalningsförmedling. Via bankernas girosystem kan man göra betalningar. Bankerna kan även hjälpa till med utländska betalningar. Störningar i betalningssystemet kan skada det ekonomiska livet och förtroendet för den finansiella sektorn allvarligt.

• Överföra kapital från sektorer med sparandeöverskott till sektorer med finansieringsbehov. Bankerna har till exempel möjlighet att ta emot inlåning från allmänheten och låna ut insatta medel. Via värdepappersmarknaden är det även möjligt att låna kapital genom att emittera obligationer. Företag kan få riskvilligt kapital genom att ge ut aktier. Det är viktigt att värdera lönsamheten i olika investeringar för att hitta de investerings­ alter­nativ som ger högst avkastning till lägst risk.

• Riskhantering – sprida och omfördela risker. Riskerna för till exempel utlåning av kapital kan minskas genom att bedöma risken hos den enskilda låntagaren, men även genom att sprida utlåningen på många låntagare. Via derivatmarknaden är det möjligt att till exempel köpa säljoptioner för att skydda sin aktie­portfölj mot en kursnedgång på börsen.

Internationalisering Den svenska finansiella marknaden är allt mer integrerad med de utländska, framförallt inom EU. EU-ländernas regelverk för den finansiella marknaden baseras på en gemensam lagstiftning. Syftet är att kunna erbjuda en gemensam marknad för finansiella tjänster inom EU. För att den finansiella marknaden ska kunna fungera krävs att det finns ett stort förtroende för aktörerna. Det är inte lämpligt eller kanske ens möjligt att lagstifta om allt, vilket innebär att aktörerna själva måste ta ett stort ansvar när det gäller moral, ansvarskännande och professionalism i verksamheterna. Det är även viktigt att ha ett strängt förhållningssätt till insiderhandel.

Den senaste globala finanskrisen och den pågående eurokrisen (hösten 2012) visar hur lätt kriser skapar ekonomisk osäkerhet som påverkar riskbenägenheten på de finansiella marknaderna.

Den finansiella sektorns globala karaktär gör att problem som 11

Inledning

uppstår i en region snabbt kan spridas till andra regioner. Därför är det viktigt med ett brett internationellt engagemang från myndigheter och olika organisationer. Det är viktigt att det råder stabilitet i den finansiella sektorn. Bankernas inlåning ska vara helt likvid, vilket innebär att kunderna kan begära att få ta ut sina pengar direkt. Men om många samtidigt vill ta ut pengar, skapar det problem för den aktuella banken och kan skapa problem mellan banker som har betydande fordringar mellan sig. Det var just det som höll på att hända när ovannämnda finanskris eska­lerade.

Det blev då viktigt att de stora riksbankerna, med USA, EU och Storbritannien i spetsen, gemensamt gick ut och skapade förutsättningar för att marknaden skulle kunna återgå till det normala. Man gjorde det genom att visa upp en enhetlighet, genom att sjösätta gigantiska stödpaket för bankerna samt genom att hålla nere och sänka räntorna. Även på värdepappersmarknaden krävs säkra och fungerande system för handel, clearing och avveckling av värdepappersaffärer.

Tyvärr har finanskrisen fått en fortsättning i den pågående euro­krisen (läs skuldkrisen) där det i första hand är länder inom eurosamarbetet som har fått stora problem, så stora att många gör bedömningen att euron befinner sig på gränsen till kollaps. Denna typ av kriser har man redan från början försökt undvika inom EU och euroländerna genom att ställa krav på nivån för inflation, statsskuld och budgetunderskott. Dessvärre har inte alla länder gjort sin hemläxa och en del har även ljugit om sitt ekonomiska läge i samband med inträde i eurosamarbetet. Detta har resulterat i att EU och IMF har genomfört räddningsaktioner för Grekland, Irland, Portugal, Spanien och Italien.

Efter kommunismens fall i Sovjetunionen och med Kinas strävan mot en statskontrollerad marknadsekonomi var det många som såg kapitalismen och marknadsekonomin som enda alternativ för ekonomisk politik respektive ekonomisk tillväxt. De senaste årens kriser, med redovisningsskandaler som Enron, subprimekrisen, Madoffskandalen och nu senast eurokrisen har fått en del att tvivla på om det är den rätta vägen. Problemet är att det inte finns några alternativ utan det handlar snarare om hur man kan reglera och kontrollera att liknande kriser och skandaler inträffar igen.

Internationaliseringen av den finansiella sektorn samt allt mer avancerade tekniska lösningar har inneburit att utveckling och förändringar kan spridas snabbt. Det fysiska avståndet krymper, 12

Inledning

och internet har skapat nya möjligheter för distribution av tjänster.

För att kunna tillhandahålla analyser och förvaltning av kapital minskar behovet av geografisk närhet. Internationalisering medför ökat fokus på branschanalyser som ersätter de tidigare länderanalyserna.

Vi ser också ett ökat inslag av så kallad robothandel. Enligt SDV/Kalla Fakta (december 2011) dras runt 60 procent av alla aktie­order som läggs på Stockholmsbörsen tillbaka inom en sekund; 20 procent dras tillbaka inom en tusendels sekund. Det hävdas vidare att priset på en aktie kan ändras mer än 200 gånger på en sekund. Högfrekvenshandeln uppges fokusera på aktier med hög omsättning. Under ett tillfälle på 0,13 sekunder prissattes Ericsson 563 gånger. Under en månad uppmättes närmare 1 500 tillfällen där det under en sekund fanns 1 000 olika prissättningar för samma aktie.

Internationaliseringen och ökat samarbete kring regelverket har medfört större konkurrens inom den finansiella sektorn. På värdepappersområdet och kanske främst inom aktiehandeln har integrationen medfört bättre likviditet, lägre avgifter och transaktionskostnader, minskad skillnad mellan köp- och säljkurs samt minskad prispåverkan vid enskilda transaktioner.

En utvecklingstendens som ökat den senaste tiden, bland ­annat i belysning av ändrade regelverk och ökad konkurrens, är integrationen mellan börser. Ett exempel var den paneuropeiska börsen Euronext (aktie­börserna i Paris, Amsterdam, Bryssel och Lissabon samt deri­vat­börsen Euronext.Liffe i Storbritannien) som 2007 gick samman med New York Stock Exchange (NYSE), och bildade NYSE Euronext Group. Dessutom gick den nordiska börsen OMX under år 2008 samman med den amerikanska börsen ­NASDAQ och bildade NASDAQ OMX (vilket även omfattar den internationella börsen i Dubai). Till detta kommer att London Stock Exchange (LSE) gått samman med den italienska börsen Borsa Italiana. Sedan 2009 har de även ett samarbete med Oslo Börs.

Införandet av MiFID har tillsammans med den tekniska utvecklingen möjliggjort att nya aktörer tar upp konkurrensen med de etablerade börserna inom Europa. Först ut var Chi-X som med stöd av ett tillstånd som MTF (Multilateral Trading Facility) erbjuder handel i de största noterade bolagen i konkurrens med europeiska börser. Chi-X har på kort tid uppnått en betydande marknadsandel när det gäller handeln i dessa bolag. Utöver Chi-X 13

Inledning

har andra aktörer bildats, till exempel Turquoise och Bats ­Europe.

Under senare tid har även en konsolidering börjat ske mellan MTF:er eller mellan reglerade marknader och MTF:er. Som exem­ pel kan nämnas Londonbörsens förvärv av Turquoise samt sammanslagningen under år 2012 av Chi-X och Bats Europe (som därmed bildat sammanslagna BATS Chi-X Europe). I Sverige kan Burgundy nämnas. Burgundy driver en svensk reglerad marknad och MTF – med tillstånd av Finansinspektionen – som erbjuder handel i huvudsakligen nordiska noterade aktier i konkurrens med bland annat NASDAQ OMX Nordic och Oslo Börs.

1999 presenterade EU-kommissionen en handlingsplan för finansiella tjänster som innehöll drygt 40 åtgärder som genomfördes fram till 2005. Åtgärderna syftade bland annat till att skapa en integrerad värdepappers- och riskkapitalmarknad med moderna sundhetsregler och en modern tillsyn. I december 2005 presenterade kommissionen en ny strategi vars syfte är att få marknaden att fungera i verkligheten. Därför ligger fokus på konsolidering. Det handlar om att medlemsländerna måste införa gemensamma regler i sin nationella lagstiftning och att trimma in myndigheternas tillämpning och tillsyn av reglerna. Samtidigt ska kommissionen utvärdera hur reglerna fungerar och föreslå förenklingar.

De redovisningsskandaler som har inträffat i bland annat USA påvisar också vikten av att information som lämnas på marknaden är korrekt och adekvat. Enligt IAS-förordningen, som antogs 2002, måste bolag vars värdepapper handlas på en reglerad marknad upprätta sin koncernredovisning enligt vissa internationella redovisningsstandarder. Syftet är att förbättra möjligheten att jämföra årsredovisningen mellan olika börsbolag inom EU. Förutom årsredovisningen kommer även tidsfrister för när man ska offentliggöra bland annat årsredovisningar och delårsrapporter.

Förutom redovisningsreglerna har inom EU antagits gemensamma regler avseende bland annat prospekt och offentliggörande av kurspåverkande information.

Insikten om hur integrerade de finansiella marknaderna är och hur snabbt en kris sprider sig över hela världen har fått myndigheterna att agera för att undvika att något liknande händer igen i framtiden. Under 2010 beslutade USA om nya strängare krav för den finansiella marknaden. Nya kapitaltäckningskrav för banker kommer, genom det så kallade Basel 3-regelverket, att införas. Det kommer att reglera och skärpa bankernas kapitaltäckningskrav när det gäller marknadsrisker, värdepapperiseringar samt åtagan14

Inledning

den utanför balansräkningen. Den finansiella krisen har säkert påverkat och möjliggjord enigheten kring detta avtal. Inom EU har den så kallade Larosière-rapporten – och under år 2012 även Liikanen-rapporten – lämnat förslag till bland annat nya riktlinjer rörande kapitaltäckning, redovisning, incitamentsprogram till anställda i finansiella institut samt förbättrade gränsöverskridande tillsyn. I Storbritannien har liknande förslag lämnats i den så kal­ lade Turner-rapporten samt i Vickers-rapporten.

Regeringen beslutade den 18 februari 2010 att tillsätta en särskild utredning med uppgift att lämna förslag till hur Europarlamentets och rådets direktiv, Tjänstepensionsdirektivet och Solvens II direktivet, ska genomföras i svensk rätt. Under oktober månad 2011 lämnades de lagförslag utredningen resulterade i och den nya lagregleringen väntas träda i kraft under 2014. Regleringen är ett led i den harmonisering som pågår inom EES och innehåller bland annat förändrade krav på de kapitalbuffertar som försäkringsföretagen måste ha och tydligare krav på styrning och riskkontroll i företagen.

Konsumentskydd Det räcker inte med att bara säkerställa marknadens funktion.

Skyddet för investerarna måste också förbättras. Det ska vara lätt att förstå och analysera den information som finns i ett prospekt, så att det blir möjligt att bedöma de värdepapper som erbjuds. Ett värdepappersföretag är också skyldigt att motverka att det uppstår intressekonflikter mellan ett värdepappersföretag och en kund eller mellan företagets olika kunder. Företag som tillhandahåller investeringstjänster ska handla rättvist, hederligt och professionellt i sina kunders bästa intresse. Ett värdepappersföretag måste utföra kundorder på de villkor som är bäst för kunden.

Under 2004 trädde en ny lag om finansiell rådgivning till konsumenter i kraft. Syftet med lagen är att stärka konsumenternas situation när de agerar på den finansiella marknaden. Den nya lagen inriktar sig på placeringar i finansiella instrument. Med den nya lagen infördes bland annat krav på att rådgivaren ska ha tillräcklig kompetens och att de råd som lämnas ska dokumenteras. Det blev även i vissa fall möjligt för konsumenten att få skadestånd om rådgivningen har orsakat konsumenten ekonomisk skada. Men lagens betydelse har förändrats sedan de regler som följer av EU-direktivet MiFID infördes, eftersom motsvarande regler numera finns 15

Inledning

i den nya lagen om värdepappersmarknaden. I skrivande stund behandlas ett förslag (direktiv) om ett MiFID II av EU:s beslutande instanser. Ett genomförande av det nya direktivet, vilket kan komma att ske under år 2014, kommer att leda till omfattande förändringar i regelverket och därmed få stor påverkan på värdepappersmarknaden och dess aktörer.

Finansinspektionen och andra tillsynsmyndigheter kommer att få ökade arbetsuppgifter de kommande åren. Det kommer att ställas högre krav på att de har tillsyn på stabiliteten. Finansinspektionen kommer i första hand att övervaka hur riskhanteringssystem utformas, och de ska agera i förebyggande syfte. De nya EU-reglerna inom värdepappersområdet medför en ökad uppföljning av uppföranderegler.

För att tillsynen ska fungera krävs ett väl fungerande samarbete mellan tillsynsmyndigheterna.

Finansinspektionen har tillsynsansvar för de finansiella företag som bedriver tillståndspliktig verksamhet och ansvarar för att övervaka hur aktörerna agerar på de finansiella marknaderna.

Riksbanken ansvarar för att främja ett effektivt och säkert betalningsväsen. Konsumentverket ansvarar för konsumentfrågor på de finansiella marknaderna.

Kreditmarknaden Kreditmarknaden är ett samlingsbegrepp för den organiserade kreditmarknaden (marknaden för lånat kapital) i Sverige. I sin vidaste definition omfattar den alla dem som erbjuder eller efterfrågar krediter. Vi har valt att indela kreditmarknaden i bank- respektive penning- och obligationsmarknaden.

Bankmarknaden Bankmarknaden är en marknad för in- och utlåning via konton. I Sverige har bankerna monopol på att bedriva inlåningsverksamhet från allmänheten i organiserad form. Därför får de andra aktörerna på kreditmarknaden låna upp sina pengar på annat sätt. Två undantag finns dock, dels när staten ger ut obligationer som är riktade främst till allmänheten, till exempel premie- och realränteobligationer (låntagaren – i det här fallet staten – ska betala en avkastning till långivaren som består av en ränta plus kompensation för inflationen), dels riksgäldskonton.

16

Inledning

Banksparandet är en säker och trygg sparform som omfattas av en insättningsgaranti. Om banken går i konkurs finns det en statlig garanti som garanterar att insättaren får tillbaka sina pengar. Garantin är dock begränsad till 100 000 euro (enligt den valutakurs som gällde dagen för ersättningsrättens inträde; läs mer på www. insattningsgarantin.se).

Efter en kreditprövning lånar bankerna i sin tur ut pengarna till låntagaren, som betalar ränta. Utlåningsräntan är alltid högre än inlåningsräntan. Spreaden (skillnaden) varierar från tid till tid.

Bankerna ger oftast lån till rörlig ränta och finansierar sin utlåning med inlåning. Det innebär att bankernas räntor varierar med den korta marknadsräntan med en viss eftersläpning. Den avkastning som spararen får på sitt banktillgodohavande är normalt lägre än motsvarande avkastning på penning- och obligationsmarknaderna.

Penning- och obligationsmarknaderna Handeln på penning- och obligationsmarknaderna utgörs av stan­ dardi­serade värdepapper. Standardiseringen innebär att värde­ papperen (olika typer av skuldebrev) löses in på förfallodagen till nominella belopp som är bestämda i förväg. Skuldebreven har också viss löptid, det vill säga tiden från utgivning till inlösen. Genom att emittera (ge ut) räntebärande värdepapper finansierar utgivaren sitt upplåningsbehov, och upplåningskostnaden blir i regel lägre än för ett vanligt banklån. Köparens roll är att fungera som utlånare. Beroende på lånebehovets tidsperiod kan man välja mellan penningmarknaden och obligationsmarknaden.

På penningmarknaden sker handel med värdepapper som har en löptid på högst ett år. Dessa ger normalt sett ingen löpande avkastning, utan långivarens (placerarens) avkastning speglas i priset på värdepapperet och den återstående löptiden. Ett sådant värdepapper kallas diskonteringsinstrument, räntan omräknas (diskonteras) i priset (kursen) för skuldebrevet. På penningmarknaden handlar man i första hand med statsskuldväxlar, SSVX, och olika typer av certifikat (penningmarknadsinstrument) som är utgivna av bostadsinstitut, kommuner, statliga verk och företag med hög kreditvärdighet.

På obligationsmarknaden sker handel med värdepapper som har en löptid på mer än ett år. En obligation ger i regel löpande avkastning genom en ränteutbetalning, kupongränta, som baseras 17

Inledning

på obligationens nominella belopp. Den typ av värdepapper som man främst handlar med är obligationer och förlagslån. Även här är staten och bostadsinstituten stora aktörer.

Innan någon handel kommer igång måste någon emittera (ge ut) ett räntebärande värdepapper. Detta görs på primärmarknaden. Som exempel kan nämnas svenska staten som, för att finansiera sitt kortsiktiga upplåningsbehov, emitterar statsskuldväxlar och för att finansiera den långsiktiga upplåningen emitterar riks­obliga­tioner. När staten gör sina emissioner riktas dessa mot någon av de auktoriserade primary dealers som utgörs av vissa banker och värdepappersbolag. Det är endast de som får köpa på primärmarknaden.

Bankerna och värdepappersbolagen upprätthåller sedan en andrahandsmarknad genom att bland annat garantera köp och försäljningar till kurser som noteras offentligt i gemensamma informationssystem. Handeln kan ske via den egna portföljen eller via förmedling (mäkling) mot avgift.

NASDAQ OMX Stockholm AB tillhandahåller även handel med ränteinstrument, till exempel premieobligationer, aktie­index­ obliga­tioner och vissa skuldförbindelser utgivna av svens­ka staten. Räntehandeln på NASDAQ OMX Stockholm är uppdelad på ett antal delmarknader som exempelvis privat­obligationslistan (tidigare SOX), tailor made products-listan (ny), benchmarkobligationslistan (tidigare Bulletin Board) samt företagsobligationslistan (tidigare månatliga listan). Handeln på privatobligationslistan sker i ett begränsat antal papper, i huvudsak privatobligationer, och riktar sig främst till privatpersoner och mindre företag. Den institutionella handeln sker huvudsakligen på benchmarklistan, vilket innebär att avslut görs utanför börsens tekniska system för att därefter rapporteras och offentliggöras via börsen. På före­tags­ obliga­tions­listan förekommer ingen handel i börsens han­dels­sy­ stem. Med institutionell handel avser vi handel med räntebärande värdepapper där posterna som regel är minst 10–20 miljoner kr per avslut. En institutionell handlare kan vara till exempel en pensionsfond.

Handeln med räntebärande värdepapper kan delas upp i inter­ bank­handel och kundhandel. Med interbankhandel menas att banker och värdepappersbolag handlar med varandra i eget lager.

På det sättet kan man hålla en hög likviditet i marknaden. Kundhandeln kan vara att en bank placerar pengar till exempel åt ett företag, en så kallad slutkund.

18

Inledning

En väl fungerande marknad leder till att handelsvaran (värdepapperen) får en hög likviditet, vilket innebär att de med kort varsel kan omsättas till likvida medel. Genom en försäljning på andrahandsmarknaden kan placeraren alltid sälja sin fordran och behöver inte vänta på att låntagaren ska betala sin skuld.

De flesta instrument som handlas på kreditmarknaden är, precis som aktier, papperslösa. När Lehman Brothers gick i konkurs och det amerikanska försäkringsbolaget AIG kollapsade tillsammans med stora amerikanska bostadslåneinstitut, skapades en stor osäkerhet i marknaden. Detta fick till följd att aktiemarknaderna föll kraftigt. Det skapade ett misstroende mellan banker (vilken bank blir den nästa som ska kollapsa?) och gjorde att interbankhandeln slutade att fungera väl. Det drev upp riskpremien, och likviditeten, som är så viktig för bankerna, ströps. Företag fick svårare att låna pengar och folk blev oroliga för sina sparade me­del i banker.

Likviditetsbristen i marknaden drabbade framför allt hedgefonder och likviditetsbristen i marknaden blev en stor anledning till den ”hedgefonds-härdsmälta” som uppstod runt årsskiftet 2008/2009.

Småspararen De traditionella instrumenten på penning- och obligationsmarknaden riktar sig till de större placerarna. Men det finns instrument som utformats direkt med tanke på småspararna på privatobligationslistan och hos banker.

Flera bostadsinstitut har gett ut privatobligationer med ett nominellt värde på 10 000 kr och uppåt. Även för dessa instrument ligger avkastningsräntan högre än på vanlig bankränta. Privat­ obliga­tioner kan småspararen till exempel köpa i en bank. Detta gäller också nollkupongare som är ett obligationslån som inte ger någon löpande avkastning. Det är alltså fråga om ett diskonteringsinstrument som är riktat till småsparare. Sådana instrument köps under nominell kurs (nominellt belopp är den summa som låntagaren ska betala tillbaka på förfallodagen). Det betyder att låntagaren kanske bara behöver betala 8 000 kr för att köpa en obligation, medan dess nominella värde är 10 000 kr. Avkastningen uppgår därmed till 2 000 kr som ska fördelas på hela innehavstiden. En nollkupongare har i allmänhet längre löptid än de diskonteringsinstrument som handlas på penningmarknaden.

Den som vill handla på NASDAQ OMX Stockholm AB:s privatobligationslista lämnar sin köp- och säljorder till en bank eller 19

Inledning

till ett värdepappersbolag. Det finns räntebärande alternativ ner till nominellt 1 000 kr.

Förutom att investera direkt i ett värdepapper kan småsparare också göra en placering i en räntefond. En räntefond vänder sig till ett stort antal sparare, och det sammanlagda belopp som spararna sätter in i fonden används för placeringar på de internationella penning- och obligationsmarknaderna. Då kan avkastningen höjas ytterligare samtidigt som det ger en bättre riskspridning. Det går inte att räkna ut avkastningen på förhand, eftersom det inte finns något slutdatum för räntefonder. Räntefondens samlade förmögenhet investeras kontinuerligt i nya obligationer. Därför påverkas avkastningen av ränteutvecklingen på marknaden.

Aktiemarknaden På aktiemarknaden investerar man sitt kapital i företag. En aktie är en andel i ett aktiebolag, vilket innebär att den som köper en aktie blir delägare i företaget. Ett aktiebolag är en företagsform där delägarna, till skillnad från de flesta andra företagsformer, inte är personligen ansvariga för företagets skulder. Risken begränsas normalt till det kapital man sätter in. Aktiemarknaden kallas därför ofta för riskkapitalmarknaden. Aktiemarknaden delas in på samma sätt som kreditmarknaden i en primärmarknad och en sekundärmarknad.

Tänk att ett företag har varit igång med sin verksamhet i några år. Det har uppnått en bra vinsttillväxt och vill expandera sin verksamhet. För att kunna göra detta vill det öka det egna kapitalet för kommande investeringar. Företaget kan då vända sig till en bank eller till ett värdepappersbolag för att få hjälp med att nyemittera kapital och samtidigt söka börsintroduktion av bolaget. Detta är att vända sig till primärmarknaden för att få in nytt kapital och/ eller för att bli börsnoterat.

Det finns bara ett tillfälle då aktiekursen är fast, nämligen vid introduktionstillfället. Direkt efter emissionstidens slut och när betalningen (likviden) har erlagts, börjar handeln med aktierna.

Handeln med aktier utgör sekundärmarknaden.

Här koncentrerar vi oss på bolag vars aktier handlas på en börs. I Sverige är det NASDAQ OMX Stockholm AB och Nordic Growth Market (NGM) som är de största och viktigaste börserna, även om en stor del av handeln är konkurrensutsatt och hand20

Inledning

las parallellt på svenska och utländska MTF:er såsom Burgundy, BATS Chi-X Europe samt Turquoise. Där genomförs avistahandeln med aktier och närbesläktade instrument med banker och värdepappersbolag som förmedlare, varefter clearing sker genom EMCF (som är en så kallad central motpart) och slutlig avveckling av affären hos Euroclear Sweden (vars uppgift bland annat är att administrera avvecklingen av gjorda affärer).

Anledningen till att någon vill satsa pengar i ett aktiebolag är främst förväntningar på framtida vinster. En aktieägare får, om företagets vinst räcker till, utdelning (avkastning) på sina aktier.

Dessutom kan det bli en värdestegring på aktierna, men den får aktieägaren tillgång till först när aktierna säljs.

Om en småsparare vill placera sitt sparkapital i en aktiefond kan denne köpa in sig i en stor aktieportfölj som ägs av ett stort antal småsparare gemensamt. Fördelarna med detta är att kapitalet investeras i ett större antal aktier, som dessutom förvaltas professionellt.

Stabilitetsplanen Finanskrisen 2008 började med kreditförluster på den amerikanska bolånemarknaden som sedan spred sig vidare i hela världsekonomin. Krisen blev akut när en av de största amerikanska investmentbankerna, Lehman Brothers, gick i konkurs. För att skydda spararnas pengar och återställa förtroendet för den svenska finansmarknaden beslutade regeringen om flera åtgärder. I korthet infördes en stabilitetsfond (för att finansiera åtgärderna) och ett garantiprogram (för att stödja bankernas och bostadsinstitutens upplåning).

• Stabilitetsfonden inrättades hösten 2008 genom lagen om statligt stöd till kreditinstitut. Den ska användas för att finansiera hanteringen av finansiella kriser. Banker och övriga kreditinstitut betalar en årlig avgift för att finansiera stabilitetsfonden.

Målet är att stabilitetsfonden ska uppgå till motsvarande 2,5 procent av BNP år 2023. Inledningsvis tillförde staten 15 miljarder kr genom ett särskilt anslag. Därutöver ska insättningsgarantifonden på sikt överföras. Den har i dag ett värde på cirka 20 miljarder kr. Till stabilitetsfonden räknas dessutom det innehav av Nordeaaktier som blev resultatet av att staten deltog i bankens nyemission inom ramen för kapitaltillskotts21

Inledning

programmet. Stabilitetsfondens behållning i slutet av februari 2010 var 30,3 miljarder kr. Siffran inkluderar 2,1 miljarder kr i avgifter för bankgarantier. Stabilitetsavgiften började faktureras i juli 2010.

• Garantiprogrammet gav banker, bostadsinstitut och vissa kreditmarknadsbolag möjlighet att avtala med staten om garantier för en del av sin upplåning. Garantiprogrammet var en kort­ siktig åtgärd under Riksgäldens ansvar. Det slutade att gälla den 30 juni 2011. Sedan dess tillkomst förlängdes det fem gånger.

22

1 Sparande och ­placeringar

SwedSec: Delområde 1 omfattar kunskap om olika sparformer, finansiella instrument och kapitalförvaltning i ett brett perspektiv. En licenshavare ska besitta och nyttja denna kunskap som referensram i sina kundrelationer. I praktiken innebär detta kännedom om begrepp och definitioner samt grundläggande kunskap om olika finansiella instrument och hur dessa fungerar och berör värdepappersmarknaden. Förutom krav på rena minneskunskaper fordras i vissa centrala avsnitt även förståelse för sparandeprodukter och inom riskjusterad avkastning även förmåga att tillämpa kunskaperna. Eftersom flera av momenten inom området bygger på varandra är det en fördel om studier och inhämtande av kunskap kan ske i en logisk följd.

23

1 Sparande och placeringar

1.1 Sparandeformer, ­finansiella instrument och kapital­ förvaltning SwedSec: Denna underrubrik omfattar kunskap gällande olika sparandeformer, finansiella instrument och kapital­ förvaltning. Licenshavaren ska kunna definiera olika värde­ papper som förekommer på marknaden, förstå hur de olika instrumenten fungerar och hur de kan påverka kundens portfölj. Vidare behandlas sparande i bank och olika former av obligationssparande. Licenshavaren ska också känna till olika former av kapitalförvaltning och förstå hur olika sätt att förvalta påverkar kundens avkastning.

Vidare ska licenshavaren känna till hur fondsparandet är skyddat i samband med fondbolagets eller förvaringsinsti­ tutets konkurs, det vill säga att fondens tillgångar är av­ skiljda från fondbolagets och aldrig dras in i fondbolagets konkurs. Den licensierade ska även känna till hur fonder skiljer sig i detta avseende i förhållande till andra sparfor­ mer såsom obligationer och pensionsförsäkringar.

Licenshavaren ska vidare kunna vilka olika typer av fon­ der såsom aktie-, bland- och räntefonder samt olika typer av specialfonder som finns på marknaden. Kunskaper kring börshandlade fonder, så kallade ETF:er, och hur de skiljer sig mot vanliga investeringsfonder är också viktigt. Licenshava­ ren ska förstå hur de olika fonderna fungerar i olika kund­ situationer, vilka risker som är förknippade med de olika fondtyperna samt när det kan passa att man som placerare väljer vissa fonder relativt den risknivå som fonden innebär.

Licenshavaren ska vidare vara insatt i olika former av de­ rivatprodukter och strukturerade produkter och känna till huvuddragen i Svenska Fondhandlareföreningens bransch­ kod för strukturerade placeringsprodukter. Dessutom ska licens­havaren förstå skillnader vid olika typer av placering­ ar i certifikat, swappar, CDO:er och terminer m.m.

Banksparande Den vanligaste formen av placering med rörlig ränta är banksparande. Det är en enkel och i princip riskfri placeringsform som omfattas av den statliga insättningsgarantin.

24

1.1 Sparandeformer, finansiella instrument och kapitalförvaltning

Insättningsgarantin Insättningsgarantin innebär att staten ersätter de pengar kunden har satt in på konton hos banker och kreditmarknadsföretag och andra liknande institut. Garantin gäller för insättningar på alla typer av konton utom det individuella pensionssparandet. Om det institut där kunden har sina pengar skulle gå i konkurs eller när Finansinspektionen beslutar att garantin ska träda in, ersätter garantin insättningar – kapital och upplupen ränta – upp till ett maxi­ malt belopp motsvarande 100 000 euro per person och institut.

Vid beräkning av ersättningsnivån räknas beloppet i euro om till svenska kronor enligt gällande mittkurs den dag då insättningsgarantin träder in. Den mittkurs som används vid omräkning av ersättningsbeloppet till svenska kronor fastställs dagligen av Nasdaq OMX Stockholm (Stockholmsbörsen) och publiceras på Riksbankens webbplats. Det innebär att insättaren får tillbaka hela det insatta beloppet om han har ett lägre insatt belopp än det maximala ersättningsbeloppet.

Syftet med insättningsgarantin är att stärka skyddet för allmänhetens insättningar och bidra till stabilitet i det finansiella systemet. Den infördes i Sverige 1996 och baseras på ett EG-direktiv.

Motsvarande garanti finns i övriga EU-länder. Insättningsgaranti finns också i flera länder utanför EU. De institut som är anslutna till insättningsgarantin betalar en avgift till Riksgälden.

Investerarskyddet Det finns också ett så kallat investerarskydd. Det infördes i Sverige 1999 och baseras på ett EG-direktiv. Motsvarande system finns i övriga EU-länder. Investerarskydd finns också i flera länder utanför EU. Investerarskyddet omfattar värdepapper som ett institut hanterar för sina kunders räkning i samband med att en investeringstjänst utförs (till exempel köp, försäljning och deponering av värdepapper). Med värdepapper menas bland annat aktier, obligationer och olika typer av derivat (definieras i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden). Skyddet gäller också de pengar som institutet tagit emot med redovisningsskyldighet i samband med investeringstjänsten.

Skyddet gäller om ett institut går i konkurs och det då visar sig att investeraren inte kan få ut sina tillgångar. Skyddet gäller inte 25

1 Sparande och placeringar

värdeförändringar på aktier och andra värdepapper. Skyddet ger en maximal ersättning om 250 000 kr per kund och institut.

Investerarskyddet hanteras av Riksgälden. De institut som är anslutna till investerarskyddet betalar en avgift till Riksgälden.

Tre slags konton Det går att urskilja tre sorters konton. Vi kallar dem för transaktionskonton, uppsamlingskonton och sparkonton efter deras respektive användningsområde. Vad de kallas i verkligheten och vilken ränta de ger varierar mellan bankerna. Även pris och avgiftsstruktur skiljer sig mellan bankerna.

Som kund måste man aktivt välja det som passar bäst och löpande kontrollera vad bankerna erbjuder. Konkurrensen om spararna är hård, och därför förnyar bankerna ofta sina erbjudanden.

I dag är det enkelt att besöka olika banker via internet och jämföra struktur på konton och avgifter. Det är viktigt att banken informerar om vilka tjänster som är tillgängliga, om avgifter och om vilken service den erbjuder när den blir kontaktad av en presumtiv kund. Omvänt gäller också för kunden att undersöka villkor, avgifter och servicegrad.

För löpande inkomster och utgifter, kassaförvaltning, används ett transaktionskonton. Det kan till exempel vara ett lönekonto eller ett pensionskonto. Dessa konton ger normalt sett en mycket lägre ränta än andra konton. Det är till dessa konton som det är lämpligt att koppla tilläggstjänster. Det kan gälla bankomatkort, betalkort, minutenkort, checkar, privatgiro, sparbanksgiro och tele­bank­tjänster. Vanligen finns det en möjlighet att knyta en rörlig kredit till dessa konton. En sådan kredit blir nästan alltid billigare för kunden än kontokortskrediter och avbetalningsköp.

Det förekommer också en form av inlåningskonton hos bland annat de stora livsmedelskedjorna. Dessa konton är begränsade vad gäller hur mycket som får vara insatt, men de ger i regel en ganska god ränta. För vissa kunder kan detta vara en intressant dellösning på transaktionskontot. Men kunden behöver också en vanlig bankförbindelse för flera andra transaktioner, till exempel huslån och girobetalningar. Det finns exempel på livsmedelskedjor som har startat bankverksamhet.

För att klara oförutsedda utgifter är det lämpligt att kunden bygger upp ett buffertsparande. Buffertsparandet bör ske på ett

26

Sparande, kapitalförvaltning och finansiella instrument ISBN 978-91-47-11122-0 © 2013 Författarna och Liber AB Förläggare: Anders Abrahamsson Omslag: Toril Bækmark MDD, Saltomortale Typografi: Daniel Sjöfors Sättning: LundaText AB Upplaga 6:1 Tryck: Tyskland 2013

KOPIERINGSFÖRBUD Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och elevers rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner och universitet.

Intrång i upphovsmannens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller ­fängelse), ­skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material.

Såväl analog som digital kopiering regleras i BONUS-avtalet. Läs mer på www.bonuspresskopia.se.

Liber AB, 113 98 Stockholm tfn 08-690 90 00 www.liber.se Kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08-690 93 01 E-post:kundservice.liber@liber.se

Sparande, kapitalförvaltning och finansiella instrument Licensieringstext för värdepappersmarknaden. Delområde 1–2.

Sparande, kapitalförvaltning och finansiella instrument är en av tre böcker i en serie framtagen av Liber utifrån SwedSec:s kunskapskrav för Licensieringstest för värde­ pappersmarknaden.

Boken är anpassad till delområde 1 och 2 i kunskapskraven och ger aktuella, grundläggande kunskaper. Kapitelindelningen följer i huvudsak delområden och mätpunkter i SwedSec:s kunskapskrav. De övriga böckerna i Libers serie är: Finansiell ekonomi (delområde 3) samt Etik och regelverk på värdepappersmarknaden (delområde 4–5).

SwedSec ansvarar för licensiering av anställda på den svenska värdepappersmarknaden.

Syftet är att skapa och upprätthålla allmänhetens förtroende för branschen, genom att säker­ställa en hög kunskapsnivå hos de anställda.

Mats Beckman är ansvarig för compliance inom SEB:s division Stora Företag & Institutioner och ledamot i SwedSec:s prövningsnämnd. Han har tidigare bland annat varit chefsjurist på Nasdaq OMX Nordiska Börs och kansliråd/rättssakkunnig på Finansdepartementets värdepappersmarknadsenhet. Mats har även varit expert i Marknadsmissbruksutredningen och i Värdepappersmarknadsutredningen.

Robert Dahlström är jur.kand. och har mångårig erfarenhet inom finans- och försäkringsbranschen. Han driver idag juristfirman RODA Finans & Juridik AB med specialisering inom finans och försäkring. Robert har tidigare arbetat som biträdande jurist på en advokatfirma med specialisering inom pensionsrätt, arbetat som licensierad försäkringsförmedlare samt varit ägare av och delägare i försäkringsförmedlarföretag.

Ella Grundell är idag Skattejurist på Swedbank och arbetar med internationella skattefrågor. Hon har tidigare varit verksam som bolagsjurist vid Euroclear Sweden AB, med särskild inriktning på bolagsrätt, värdepappersrätt, skatterätt och compliance-frågor. Hon har även varit expert i Fiscal Compliance Group (FISCO) i EU kommissionen samt i Aktievinstkontrollutredningen på Finansdepartementet.

Lennart Lundquist, civ.ek, arbetar på Danske Capital (Danske Bank) som Senior Project Manager inom området Wealth Management. Han har lång erfarenhet av placeringsrådgivning.

Johan Lycke är Compliance Officer på Swedbank LC&I och ledamot i SwedSec:s prövningsnämnd.

Han har tidigare arbetat inom compliance och juridik på SEB och Öhman. Johan var sekreterare i Värdepappersmarknadsutredningen som resulterade i lagen om värdepappersmarknaden och i Marknadsmissbruksutredningen som resulterade i lagen om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument.

Urban Rydin är jur.dr och chef för Skattebyrån inom LRF Konsult. Han är skatteansvarig inom Lantbrukarnas Riksförbund och har uppdrag som expert i flera statliga skatteutredningar.

Alf-Peter Svensson är advokat och delägare vid Grönberg Advokatbyrå, med särskild inriktning på värdepappersmarknadsrätt. Han har lång erfarenhet från värdepappersmarknaden, bland annat som värde­ pappersjurist inom SEB samt som chefsjurist och Compliance Officer hos Nordiska Fondkommission.

Jan Wiberg är grundare av och Managing Partner i DuLac Familj Office Ltd. i Zurich. Han har lång erfarenhet av kapitalförvaltning från både SEB och Swedbank, i Sverige och internationellt. Jan är medförfattare till flera böcker om kapitalmarknaden och är även styrelseledamot i SNS lokalförening i Zürich och i Scientia Fund Management.

Best.nr 47-11122-0 Tryck.nr 47-11122-0