Bo R Holmberg
OVÄNTAT MÖTE Nypon förlag
Titel: Oväntat möte Författare: © 2012 Bo R Holmberg Omslagsform: © 2011 Jonas Lindén Omslagsfoto: www.dreamstime.com Första upplagan 2012 Sidantal: 24 Lix: 13 Lättlästnivå: Från 13 år. Nypon förlag – en möjlighet för alla info@nyponforlag.se www.nyponforlag.se På vår hemsida finns gratis lektionsmaterial ISBN 978-91-87061-25-7
Bo R Holmberg
Oväntat möte
Nypon förlag
Hon heter Olga. Ikväll har han kysst henne för första gången. Hon bor i ett stort, vitt hus med tak av tegel. Från gatan till huset löper en stig. Framför stigen hänger en grind av järn. Det är vid grinden han har kysst henne. Den är stängd.
5
Han har kysst henne. Han har smakat hennes mun. Hans tunga har rört sig i hennes mun. Hon är vacker. Hon är ljus. Han tror att han älskar henne. Det är henne han vill ha. Hon öppnar grinden. Den är tung och gnisslar lite. Sedan står hon bakom den stängda grinden. Hon ser på honom mellan järnstängerna. – I morgon, säger hon. I morgon vid samma tid. – Ja, säger han. I morgon. 6
Hon går på gruset mot huset. Han hör hur det knastrar under hennes fötter. Han har aldrig varit inne i hennes hus. Det lyser i alla fönster. Det känns som om huset bevakar honom. Han börjar gå längs den tomma gatan. Det är glädje i hans bröst. Ja, en lycka. Han har kysst Olga. Och han ska göra det igen. I morgon, sjunger det i honom. 7
En dag kanske han får komma in i det stora, vita huset. Han tar stigen över kyrkogården. Det är höst. Bara månen lyser för honom. Han är inte rädd. Han är en lycklig pojke. Han har nyss kysst en flicka. Inte är han rädd. Han vill sjunga, han vill dansa. Men han är på en kyrkogård. Där ska man vara tyst och stilla.
8
Vinden är stilla, när han börjar gå. Men snart börjar det blåsa. Löven fladdrar på stigen. Grenar rör sig. En björk böjer sig ner över stigen. Han går snabbare. Han börjar känna sig lite orolig. Men då tänker han på Olga. Det är bara träd, tänker han. Det är bara gravstenar. Men träden kastar långa skuggor. Och gravstenarna är höga och skrämmande. Långt där framme kan han se ljus. Det är den stora gatan. 9
Där finns människor. Men här är han ensam. Han skulle inte ha gått över kyrkogården … Glädjen är borta. Minnet av kyssen finns inte mer. Vinden blåser genom honom. Han fryser. Det känns som om träden rör sig mot honom. Mörkret blir tätare. Månen lyser inte längre. Han ser knappt stigen. Han ramlar nästan över en gravsten. Då ser han månen igen. 10
Den lyser på gravstenen. Han stannar. Han darrar av rädsla. Han ser ett namn på stenen. Bara ett förnamn. Olga Något mer står det inte. Han börjar springa. Han snubblar fram i skräck. Men där står en bänk. Det är någon som sitter där. En gammal kvinna. En levande varelse! Månen lyser upp henne.
11