9789177192985

rebecca anderson

gaLENtiNE´S DAY Översättning Cecilia Wedmark

harpercollins.se info@harpercollins.se © Rebecca Anderson 2025 Originalets titel: Galentine’s Day Översättning: Cecilia Wedmark Omslagsdesign: Poppy Loughtman/HarperCollinsPublishers Ltd Omslagsbild: Shutterstock Omslagsanpassning: Jenny Liljegren Thorsen Sättning: Type-it AS, Trondheim Satt med teckensnittet HC Arc, som ger en ökad läsbarhet och ett lägre klimatavtryck.

Tryckt hos ScandBook UAB, Litauen, 2025, med el från 100 % förnybara källor.

Utgiven på svenska av HarperCollins Nordic AB, Box 49005, 100 28 Stockholm, 2026, enligt avtal med HarperCollins Publishers Ltd. All rights reserved including the right of reproduction in whole or in part in any form. Without limiting the author’s and publisher’s exclusive rights, any unauthorised use of this publication to train generative artificial intelligence (AI) technologies is expressly prohibited. HarperCollins also exercise their rights under Article 4(3) of the Digital Single Market Directive 2019/790 and expressly reserve this publication from the text and data mining exception.

This novel is entirely a work of fiction. The names, characters and incidents portrayed in it are the work of the author’s imagination. Any resemblance to actual persons, living or dead, events or localities is entirely coincidental.

Första upplagan, första tryckningen ISBN 978-91-7719-298-5

FSC Swedish C021394 New MIX Paper Landscape BlackOnWhite

Till tjejerna – mina vapendragare i vått och torrt – som älskat mig genom alla kapitel, karaktärsbyggen och tvivelaktiga sidospår xxx Och förstås till Amy, Maria och Cordelia – de ursprungliga Galentine’s-tjejerna.

prolog

13 februari 2026

Hannah

Hannah var tillbaka i det gamla grå England och som vanligt öste regnet ner. Hon tyckte egentligen inte illa om livet i sitt hemland. Det var okej. Men hennes morföräldrar hade inte lämnat hus och hem i Uganda och flyttat till Kensal Green för att ge Hannah ett okej liv. De hade flyttat för att hon skulle få det bästa livet, och livet kändes aldrig bättre än när hon reste, såg nya platser och träffade nya människor.

Dessutom fanns det ingen anledning att nöja sig med ett tråkigt liv nuförtiden. Möjligheterna att leva i överflöd var fler än någonsin. Herregud, man kunde till och med bli rik på att sälja begagnade lågprisstrumpor eller, hemska tanke, sina egna fisar på burk. Hannah missade visserligen just det jobberbjudandet, men landade i slutänden ett ännu bättre arbete. Nåja, landade är kanske lite att ta i … Mer som att hon slet häcken av sig för att bygga upp ett baddräktsmärke med ingenting annat än en Iphone, ett konto på sociala medier och viljan att ta vara på de möjligheter som hon av en slump hade fått.

6

Hannah blinkade mot den salviagröna ytterdörren, inramad av två symmetriskt hängande blomsteramplar som Alicia utan tvekan valt långt innan hon fått nycklarna. Djupa andetag. Du klarar det. Du är stark. Du är … Åh nej, vad gör jag här? Visst var det tradition att de tre tjejerna träffades varje Galentine’s Day. Det hade de gjort ända sedan de var arton. Men i år var det annorlunda. Ingen Marnie – bara Hannah och Alicia.

Ljudet av säkerhetskedjan som hakades av och dörren som öppnades fick Hannah att rycka till. ”Kom in! Hur länge har du stått här ute?” Alicia log, men hennes högra kind ryckte lätt, som om hon klistrat på leendet precis innan hon öppnade dörren. ”Några sekunder bara.” Hannah sköt upp ena axeln för att väskan inte skulle glida ner och gav Alicia en tafatt kram. Hur länge hade Alicia hållit utkik och väntat på henne? Hon var bara en kvart sen – inte så illa för att vara Hannah.

Hon följde Alicia genom hallen. När hade hon senast varit här? Långt innan allt rasade – alltså minst fem, kanske sex, år sedan. Ändå hade ingenting förändrats. Allt var som vanligt.

Hallen var fläckfri. Men Alicia bad såklart ändå om ursäkt för röran. Alicias hår var nytvättat och uppsatt. Hon doftade Dior Sauvage. Britney Spears Fantasy, som hon använt första året på universitetet, hade hon lämnat bakom sig. Hon var klädd i typisk millenniestil: jeans och en snygg topp.

I köket ställde Hannah ner väskan och lutade sig mot bardisken medan Alicia tömde en påse Doritos i en stor sombrero­ formad skål. Att hon inte hunnit göra det i förväg var osannolikt. Men det var antagligen mer en symbolisk handling, en uppvisning i det perfekta värdinneskapet, eller ett försök att fylla den pinsamma tystnaden som ofta smög sig på dem när 7

Marnie inte var där för att lätta upp stämningen. ”Te?” ”Skärp dig. Ge mig ett glas. Jag har köpt bubbel.” Hannah viftade leende med påsen från Harrods. ”Jag håller mig till te”, svarade Alicia medan hon knäppte på vattenkokaren.

Du är väl inte gravid? Hannah svalde orden innan de slank ut. Hon visste att de inte skulle landa rätt.

Alicia räckte Hannah ett flöjtglas och vände sig om för att förbereda teet.

I tystnaden som följde passade Hannah på att se sig om i rummet. Magnoliafärgade väggar. Oräkneliga foton av Alicia och Hugh i vita ramar hängde från bröstlisten – förmodligen ett försök att ge lite karaktär åt det intetsägande nybygget. Av Hannah, Alicia och Marnie fanns bara två foton. Hannah var säker på att det funnits fler förra gången hon varit där. Det ena fotot var från avslutningsbalen i skolan. De log från öra till öra – yra av förfestens bubbel. Det andra var taget på Alicias bröllop. Hannah and Marnie i matchande gammalrosa klänningar på var sin sida av bruden. Hon kunde inte låta bli att undra: Om Alicia någonsin gifte sig igen, skulle både Hannah och Marnie vara med?

Vilket förde tankarna till … ”Har du hört av Marns på senaste?” frågade Hannah nonchalant, men som alltid när hon nämnde elefanten i rummet drog hon upp axlarna en aning. Inte för att Marnie var en elefant, men ... ”Inte idag.” Alicia lutade sig mot köksbänken och smuttade på teet, men mötte inte Hannahs blick.

Idag? Förutom den fåordiga förklaringen till varför hon inte skulle komma ikväll och enstaka meddelanden i g ­ ruppchatten 8

– The Hot Mess Express – hade Hannah inte hört ett ljud från Marnie på hela månaden. Gruppchatten, som en gång i tiden klassats som ett topphemligt spiondokument, var nuförtiden mest en kanal för att så effektivt som möjligt uppdatera varandra om vad som hände i deras liv eller utbyta skärmdumpar om gamla skolkamrater som skilt sig eller väntade barn. ”Något särskilt?” Hannah tog ännu en klunk champagne.

Alicia skakade på huvudet, men det var allt. Hon ställde ifrån sig koppen på bänken lite hårdare än nödvändigt och började rota i frysen.

Det var uppenbart att Alicia visste mer än Hannah. En gång i tiden hade det varit tvärtom. Medan Alicia satt hemma med näsan i böckerna och kröp i säng klockan nio, halade H ­ annah och Marnie fram de falska id-korten, lurade sig in på The Railway Club i stan, söp sig fulla och spanade in de mest tatuerade männen de kunde hitta. När det kom till interna skämt och händelser man måste ha varit med om för att förstå, var det oftast Alicia som var femte hjulet. Det var ingen medveten utfrysningsstrategi. Det var bara så det var. ”Hur är det med Hugh?” ”Bra”, svarade Alicia medan hon stack huvudet i kylskåpet och på måfå flyttade runt såser och flaskor. ”Hurså?”

För att det var den typen av artighetsfraser de förväntades använda nu när de var vuxna? Fast å andra sidan hade de tre tjejerna sedan länge lämnat artighetsfasen bakom sig. De hade sett varandras absolut värsta sidor. Som när Hannah blandade antibiotika och vodka på Rosa Keechs sjuttonårsfest och tillbringade natten gråtande i badkaret medan Alicia fångade hennes spyor i en plastmugg. Eller när Marnies dotter, Sophie, var svårt sjuk i bronkit och Marnie brast i 9

gråt när tjejerna dök upp på sjukhuset med en iskaffe och ett nummer av magasinet Heat. Och för att inte tala om den där gången för ett par år sedan när Alicia bröt ihop över sitt perfekt tillrättalagda liv. Det var svårt att föreställa sig nu, när hon skjutsade in två pizzor i ugnen under en skylt med någon klyscha om kaffe i snirklig, nästan oläslig, stil och farligt nära floskler som Live Laugh Love eller One Prosecco, Two Prosecco, Three Prosecco, Floor. Alicias lilla sammanbrott verkade ha sopats under mattan och hennes medelmåttiga tillvaro återinstallerats. Det var nästan som om bekännelsen inför Marnie och Hannah om hur fruktansvärt vilsen och tom hon kände sig, aldrig hade ägt rum. ”Jag bara undrade.”

Alicia stängde slutligen ugnsluckan och gjorde Hannah sällskap vid bardisken. ”Hugh är Hugh.” Hon ryckte på axlarna. ”Men, nog om mig. Hur går det för Nala Swim?”

Knuten i Hannahs mage mjuknade. Ett tryggt, kul samtals­ ämne. Till skillnad från den stela Hugh eller vad som hänt med Marnie. ”Fantastiskt. Med risk att låta som en töntig entreprenör – jag går från klarhet till klarhet.” ”Det var skönt att höra.”

Hannah granskade Alicias ansikte i jakt på spår av falskhet, men fann inga. Hon hällde upp ett andra glas champagne. ”Vi släpper en ny kollektion senare i år. Ett samarbete med Swymz.

Det första mötet skulle egentligen ha varit idag, men vi sköt fram det till nästa vecka.” ”Flyttade du ett möte med Swymz för att komma hit?” ”Du vet att jag aldrig skulle missa Galentine’s.” Visst hade hon betett sig lite fräckt genom åren, som när hon missade 10

­ arnies tjugofemårsdag, Sophies dop och Alicias förlovningsM fest. Men de senaste femton åren hade hon faktiskt bara missat en Galentine’s Day. Varför var just den här traditionen så viktigt att upprätthålla? Kanske berodde det på att ordet misslyckande inte ingick i Hannahs vokabulär. Eller kanske var det för att hon behövde något medelmåttigt som höll kvar henne på jorden och påminde henne om varför det var så viktigt att fortsätta sträva efter större och bättre saker.

Alicia suckade. ”Jag skäms. Ett par fryspizzor och en flaska bubbel, som du köpt själv, kan knappast kompensera för ett inställt möte med Swymz.” ”Det är lugnt. De brydde sig inte.” Det gjorde de visst, men det var Hannah som satt med korten. Om Swymz ville jobba med henne, fick det bli på hennes villkor. Det gick inte att förneka att det kändes bra. Makten, statusen … Om det bara inte varit för den där underliggande känslan av att allt kunde ryckas ifrån henne. Känslan som hade växt sig starkare och starkare på sistone – insikten att det var nästintill omöjligt att ha allt. ”Är du okej?” Alicia rynkade ögonbrynen. ”Menar du mig?” Vem skulle hon annars mena? ”Aldrig varit bättre. Du känner mig.” Hannah log, men den här gången var det hennes kind som ryckte.

Varför kändes det så olidligt stelt? Efter allt de varit med om, alla toppar och dalar. Det var ju bara Alicia. Men vad betydde egentligen bara Alicia nuförtiden? Kunde de fortfarande kalla sig bästa vänner fast de inte träffades mer än en eller ett par gånger om året?

Bäst att inte gräva för djupt i det. Det skulle inte leda till något gott.

11

1. 13 februari 2013

Alicia

Efter nästan två timmars städande, fixande, sorterande och putsande av sitt redan fläckfria sovrum, tog Alicia ett steg till­baka och betraktade sitt verk. Hon var särskilt stolt över den färgkoordinerade bokhyllan – en idé hon sparat på sin Pinterest­tavla inför tjejernas Galentine’s-övernattning. På skrivbordet stod tre korgar fyllda med ansiktsmasker, hår­ snoddar och Haribohjärtan – alla prydda med röda band och med tjejernas namn textat i skrivstil (ännu en idé från Pinterest). ­Hennes hjärtpyjamas från Primark låg redan på kudden, redo att matchas med de set som Hannah och Marnie köpt på köpcentret Westfield förra helgen.

Allt var perfekt och helt klart värt det faktum att Alicias mamma för tillfället inte pratade med sin dotter. Enligt hennes mamma hade Alicia rusat runt som en mini-Mussolini i huset hela veckan, ställt bisarra krav och fått hennes pappas blodtryck att skjuta i höjden. Var det verkligen för mycket begärt att de gamla utslitna påslakanen skulle bytas ut mot 12

nya eller att be om ett sexpack Bacardi Breezers? Åh, nej, dörrklockan ringde. Knuten i magen, som Alicia till en början hade trott var förväntan, förvandlades till ångest i lika snabb takt som objekten för Hannahs förälskelser skiftade.

På tal om Hannah. Det var definitivt Hannah som så inlevelsefullt pratade med Alicias mamma. Typiskt Marnie och hennes usla tidsuppfattning. Alicia hade specifikt bett henne att göra sitt allra bästa för att hinna hit innan Hannah. För även om Hannah var en av Alicias närmaste vänner, kunde det lätt bli stelt när det bara var de två. I grupp kunde Alicia åtminstone sitta tyst, lyssna och observera istället för att tvingas komma på något intressant att säga. ”Alicia, kan du komma ner och hjälpa Hannah med grejerna?” ropade mamma medan Alicia styrde stegen mot trappavsatsen. ”Åh, vad kul det här ska bli! Tusen tack för att vi får vara här!” bubblade Hannah, lika översvallande som alltid.

Redan på väg nerför trappan kände Alicia sin mammas brännande blick. Den ogillande glimten i ögonen gick inte att ta miste på – missnöjet fortsatte tydligen oförminskat. Alicia kunde nästan höra hur hon svalde suckarna över det kaos som tre fnissiga, överentusiastiska tonårstjejer skulle föra med sig.

Det tysta och prydliga rike som hennes mamma så pedantiskt upprätthöll i förortens fyrarumsvilla stod inför en invasion av oväsen och sömnlöst tonårsuppror.

Utan att möta sin mammas blick tog Alicia emot täcket och de tre kuddar som Hannah kastade åt hennes håll. ”Vi går direkt till mitt rum.” ”Snacka om pang på”, skrattade Hannah.

13

Alicias mamma hostade till. ”Hannah!” väste Alicia medan hon utan att se sig om sprang upp för trappan två steg i taget.

Hannah var henne hack i häl, med sin trendiga Ted Bakerväska i släptåg.

I sovrummet placerade Alicia Hannahs grejer i en prydlig hög i hörnet. Madrasserna skulle de blåsa upp senare, efter middagen men innan filmen. ”Wow.” Hannah hejdade sig med händerna på höfterna och tittade sig omkring som om hon aldrig förut sett rummet. ”Här ser ut som Pinterests våta dröm.”

Stoltheten svällde i Alicias bröst. Hannah gillar det. Tack och lov.

Hannah gick fram till skrivbordet och började rota i korgarna. På nolltid hade hon vänt upp och ner på grejerna som Alicia ägnat över en kvart åt att organisera. Hannah lät höra ett skratt. ”Du har verkligen gått in för det här.”

Alicias stolthet försvann i en handvändning. Hon hade gått till överdrift. Det var bara pinsamt, för mycket. Hon bet sig i läppen. ”Jag tänkte mest att det är ett speciellt tillfälle. Varför inte anstränga sig lite extra?” ”Det är gulligt.”

Gulligt? Alicia trodde inte sina öron! Åh, nej. Hannah hatade det. Varför hade hon ens föreslagit en övernattning? Inbjudan var en panikgrej, ett desperat försök att lindra Hannahs växande förtvivlan över att ha blivit dumpad i februari, kärlekens heliga månad.

Allt hade börjat under en håltimme i ett av skolans gemensamma utrymmen. Marnie pluggade biologi och Alicia krisade inför examensarbetet eftersom hon inte lyckats säga 14

nej till mr Wartly när han föreslagit att hon skulle skriva om huruvida Angela Carter borde räknas med i litteraturkanonen eller inte. Den stigande paniken avbröts av ett meddelande från H ­ annah i gruppchatten: Kom till toaletterna. Det är en nödsituation. Alicia antog att Hannah behövde en binda eller en tampong medan Marnie gissade att Hannah var bakfull och i akut behov av en huvudvärkstablett. Kvällen innan hade nämligen Marnie och Hannah varit på ett gig på The Railway Club. Alicia var också medbjuden, men hade artigt tackat nej. Hon visste att Marnie och Hannah bara gick dit för att de spanat in två bandmedlemmar och Alicia kände inte för att bli femte hjulet ännu en gång.

På toaletterna möttes tjejerna av låsta bås och ljudet av ­Hannah som snöt sig.

Marnie knackade lätt på dörren. ”Vännen, det är vi. Kan du låsa upp?”

Tystnad.

Marnie tittade på Alicia, som spärrade upp ögonen i en tyst fråga: Vad ska vi göra? ”Om du inte låser upp klättrar vi över dörren”, inflikade ­Alicia, men hoppades att Hannah inte skulle tvinga dem att göra något så ovärdigt. Särskilt med tanke på att både hon och Marnie hade korta kjolar och tunna strumpbyxor på sig.

Efter ungefär en minut hördes ett klick från låset och dörren öppnades på glänt. Marnie fattade Alicias handled och trängde sig in genom springan. ”Flytta på dig, vi måste stänga dörren”, gestikulerade Marnie, som om Alicia besatt superkraften att gå upp i rök. Alicia pressade sig förbi Hannah, som fortfarande kurade på det stängda toalocket, och använde den lilla papperskorgen som fotstöd för 15

att klättra upp på hyllan som cisternen stod på. Det var alltid en bra plats att sitta på i stunder som denna, och stunder som denna var inte direkt ovanliga. Särskilt inte sedan Hannah blivit en del av deras lilla kompisgäng.

Marnie hukade framför Hannah. Tanken på att Marnies knän riskerade att nudda golvet om hon tappade balansen fick Alicia att rysa av obehag. ”Vad har hänt, gumman?” Marnie sträckte sig efter Hannahs hand och kramade den. Alicia klappade Hannah på huvudet, men ångrade genast den tafatta gesten. ”Det är Hugo.” Hannah snörvlade. Hon rev av ännu en meter toapapper och snöt sig. Åh, just det, den svårflirtade Hugo. Den mytomspunna drömkillen som Hannah fått ihop det med på en julfest med släkten och som varken Marnie eller Alicia hade träffat. Det enda de sett var ett par suddiga foton som verkade tagna av en treåring, men som i själva verket en mycket berusad Hannah knäppt med sin Blackberry. ”Vad är det med honom? Är han okej?” frågade Alicia. ”Det är skitbra med honom.” Hannah väste dramatiskt. ”Vad är det då?” undrade Marnie med lite strängare röst än tidigare. Marnie var den enda personen i världen som kom undan med ett sådant tonfall till Hannah. Alicia hade det inte ens i sitt röstregister. ”Ni vet att jag tänkte bjuda med honom till Oceana på eventet med alla hjärtans dag-tema, eller hur?” ”Ja”, svarade Marnie och Alicia med en mun. ”Den jäkeln tackade nej. Han nobbade mig. I februari av alla månader. Det ska ju vara kärlekens månad.” Hannah brast åter i gråt och rev av ännu en pappersremsa från toarullen.

16

Marnie skakade på huvudet. ”Åh, Hannah. Han var ändå inget att ha. Du är värd någon mycket bättre.”

Alicia var evigt tacksam för Marnie, som var mycket skickligare än hon på att handskas med den här typen av dramatik.

För även om Alicia alltid var snäll och gjorde sitt bästa för att trösta, kände hon sig jämt otillräcklig. Marnie verkade där­ emot ha en medfödd förmåga att dela andras bedrövelser, utan de tafatta ryggdunkningarna och patetiska såja, såja som var Alicias standardmetod. ”Han var visst något att ha. Han var underbar. Han var den rätte. Han var …” Hannah brast återigen i gråt. I samma stund ringde klockan för att signalera rast.

Alicia visste att toaletterna när som helst skulle vimla av pladdrande elever och att Hannah inte skulle bry sig det minsta. Kanske skulle hon till och med skruva upp volymen för extra dramatisk effekt. Alicia skämdes redan å hennes vägnar. ”Du är ändå upptagen den kvällen”, for det ur henne. Orden slank ut innan hon hann hejda dem.

Marnie rynkade pannan. Till och med Hannah vände sig om för att titta på Alicia. ”Va?!” ”Ni är upptagna båda två den kvällen, för jag ska ha övernattning. Trettonde februari. Bara tjejer. En hyllning till kvinnlig kärlek.” ”Men det är en onsdag. Du hittar aldrig på något på skoldagar.” Marnie kisade misstänksamt mot Alicia. ”Hyllning till kvinnlig kärlek, det låter som om vi ska gnida oss mot varandra hela natten eller något sådant”, utbrast ­Hannah. Men hon grät åtminstone inte längre. Alicias ord hade fått önskad effekt.

17

Alicia ryckte på axlarna i ett försök att spela nonchalant. ”Jag hade tänkt säga det imorgon.”

Marnies ansikte lyste upp och till och med Hannah lyckades klämma fram ett leende. ”Åh, vilken fantastisk idé! Galentine’s Day med tjejerna!”

Marnie drog dem intill sig i den mest obekväma av kramar.

Alicia böjde sig ner från sin upphöjda post på hyllkanten och krokade armen i ett strypgrepp runt Hannahs nacke medan Marnie klumpigt hukade sig framåt med en arm runt var och en av dem.

Så föddes alltså Galentine’s Day. Och nu stod Alicia här och önskade att hon hade hållit mun. ”Stäng dörren.” Hannahs underliga befallning fick Alicia att återvända till nuet.

Alicia rynkade pannan. ”Varför då?”

Hannah vickade på ögonbrynen. ”Bara gör som jag säger.”

Alicia gjorde som hon blev tillsagd medan Hannah rotade i övernattningsväskan. I nästa stund drog hon ut något som såg ut som en hoprullad handduk och efter ännu lite fumlande fiskade hon fram en jättelik flaska tequila. ”Jag mutade Emmanuel att köpa den åt oss. Det är det storebröder är till för, eller hur?”

Alicia gapade stort. ”Hannah!” ”Vad är det? Vi är praktiskt taget vuxna nu, eller hur?” ”Tja.” ”Och vad gör vuxna?”

Betalar skatt, amorterar bolån, arbetar, tar förnuftiga beslut … ”Jo, de dricker!”

Alicia skakade på huvudet och försökte komma på något att säga. Hon ville inte stöta sig med Hannah eller verka tråkig, 18

men hennes mamma skulle DÖDA henne om hon fick reda på att de drack tequila. ”Du är bara för …”

Dörren som flög upp avbröt Alicia mitt i meningen. Hjärtat slog en volt i bröstet och paniken sköljde genom kroppen. Men bråkdelen av en sekund senare insåg hon att det var Marnie, och inte hennes mamma, som steg in i rummet. ”Marns!” tjöt Hannah. Hon ställde vårdslöst ifrån sig tequilan på bordet. Flaskan vinglade farligt, men Alicia fångade den och stoppade in den i garderoben. ”Tjejer!” tjöt Marns tillbaka och dumpade sovsäcken, luftmadrassen och en massa kassar i rummets mitt. ”Fin pyjamas.” ”Tack.” Marnie snurrade ett varv för att visa upp den tvådelade pyjamasen som matchade Alicias – ljusrosa med röda hjärtan. ”Men var inte tanken att vi alla skulle ha pyjamas på oss?” skrattade hon. ”Inte offentligt, dumbom.” Hannah log.

Alicia skulle ha dött om det varit hon, men Marnie verkade helt oberörd. ”Jag tycker den är jättesnygg!” inflikade Alicias mamma som dykt upp i dörröppningen. Tack och lov att jag gömde tequilan.

Till Alicias förvåning log hon, inte tillkämpat utan på riktigt.

Alicia tyckte till och med att hon såg Marnie blinka åt henne. ”Ta det lugnt, tjejer och ha en härlig kväll! Jag är där nere om ni behöver något. Såvida hon inte är över nio, för då ligger jag i sängen.” ”Vi ska vara snälla som lamm.” Alicias mamma verkade ha fallit för Marnies oemotståndliga charm.

Trots att Marnie slängde sig på sängen med skorna på och 19

öppnade en påse Doritos över de rena lakanen, kände sig Alicia genast mycket lugnare.

Alicias mamma hade alltid tyckt att Marnie haft ett gott inflytande på hennes dotter. Förmodligen ända sedan de lärde känna varandra i primary school när Marnie började i Alicias klass. Och i fem hela år hade det bara varit de två. Fram till sixth form då Hannah också blev en del av deras klass och, innan Alicia ens hunnit bestämma sig för om hon gillade henne eller inte, nästlade sig in i deras vänskap. Det var ingen liten förändring att gå från att vara två till att vara tre. Att dela Marnie var inget Alicia hade behövt hantera förut. Andra tjejer (och killar) kom och gick, men ingen lyckades ta sig in i deras gemenskap. Inte förrän Hannah dök upp. Dessutom hade tvåsamheten funkat bra eftersom det mesta var gjort för par: hotellrum, skolarbeten, bussäten. Alicia hatade det spända dödläget när någon måste erbjuda sig att arbeta med en annan klasskamrat eller be om en extrasäng eller sitta bredvid en främling på bussen. Särskilt som denna någon alltid var Alicia.

Det första Hannah och Alicia gjorde, för att matcha M ­ arnie, var att byta om till pyjamas. Sedan ägnade de minst en halvtimme åt att ta bilder. Till tonerna av She Will Be Loved med Maroon 5, Girl on Fire med Alicia Keys och Thrift Shop med Macklemore poserade de som Charlies änglar. Därefter gjorde de fåniga videor på Vine och tillbringade sedan minst en timme vid Alicias laptop med att stalka sina förälskelser från primary school, något som gick riktigt snett när Hannah, inloggad som Alicia, råkade gilla ett foto av Jordan Dunfrey från 2012. Efter det beslöt tjejerna att de inte hade något annat val än att stänga ner kontot.

Sedan envisades Marnie med att blåsa upp luftmadrassen, trots att det var innan middag och alltså inte enligt Alicias 20

schema. Men Alicia lät det passera eftersom hon var hög på Pepsi Max och gruppens intensiva energi. Att vara tre hade helt klart sina fördelar.

Liggande i en hög på den uppblåsbara dubbelsängen mumsade de pizza och kollade en illegalt streamad Magic Mike.

Med ”kolla” menas här att de pratade oavbrutet genom hela filmen, förutom när den där scenen kom och Alicia nästan satte pizzan i halsen.

Inte förrän klockan halv tolv på kvällen, när Alicias pappa hade lagt sig, plockade Hannah fram tequilaflaskan från gömstället. ”Vem vill ha en sängfösare?” ”Du låter som min farbror”, stönade Marnie. ”Gör din farbror så här också?” sa Hannah medan hon vick­ ade på höfterna och, till Alicias och Marnies skräckblandade förtjusning, sjöng: ”Da da da da da da da da – Tequila!” Det dröjde inte länge förrän också Alicia och Marnie stämde in.

De försökte viska, men situationen var så komisk att de miss­ lyckades totalt. ”Jag tar en om du tar en. Alicia, är du med?” flämtade Marnie, andfådd efter dansen och slängde sig på sängen. ”Snälla, söta”, instämde Hannah.

Hm. Kvällen går över förväntan. Det vore synd att förstöra stämningen.

En shot kunde inte skada.

En shot blev snabbt flera där de satt sida vid sida under ­täcket och ett berg av filtar i Alicias säng. ”Visst är det sjukt att vi hamnade här bara för att Hannah blev dissad?” Marnie vilade huvudet mot Hannahs axel. ”Förlåt, Hannah. Men jag är inte ledsen för det.”

21

”Hallå där. Hur vågar du skoja om min kärlekssorg?!” svarade Hannah och lutade sig mot Marnie.

Alicia, som plötsligt kände sig utanför, lade armen tätt runt Marnie. Hon gillade den förtroliga stämningen som alkoholen framkallade. Kanske borde hon dricka oftare? ”Marnie har rätt.

Om inte du fått nobben hade vi inte varit här nu.” ”Sant. Men jag trodde verkligen att han var den rätte.” ”Varför då?” frågade Marnie nyfiket. ”Det säger du om alla.” ”Åh, du har rätt”, suckade Hannah. ”Han är supersexig, men ärligt talat … Han är också supertråkig. Extremt fyrkantig. Vill bli advokat.” ”Jag slår vad om att hans favoritställning är missionären”, fnös Marnie lite högre än Alicia hade önskat. Marnie blev alltid lite högljudd när hon var onykter. ”Sch.” Alicia armbågade Marnie mjukt i sidan och brast sedan ut i skratt. ”Definitivt”, svarade Hannah. ”Han kommer nog tjäna bra med pengar, men vem behöver en rik man när man själv ska tjäna sexsiffrigt?” ”Och hur planerar du att tjäna så mycket pengar?” Alicia var uppriktigt nyfiken. Hon kände inte någon som drog in så mycket pengar. Hennes föräldrar hade bra inkomster, men sexsiffriga? Knappast. ”Jag är beredd att göra vad som krävs. Kanske blir jag modedesigner. Eller jobbar med kostym i Hollywood. Världen är min mussla.” ”Du menar nog ostron.” ”Strunt samma.”

Marnie rätade på ryggen, tog tequilaflaskan och började fylla deras glas. ”Du fixar det, Hannah. Det gör du alltid.”

22

”Jag vet”, log Hannah. Åh, hur lätt måste inte livet vara med ett sådant självförtroende? Alicia kände inte alls igen sig. Hennes plan var mer av det bombsäkra slaget. ”Lova att inte glömma oss när du är superberömd. Du skulle kunna besöka skolan jag undervisar på och hålla ett inspirationstal eller något.” Alicia smuttade på drinken, den första brännande känslan i halsen hade hon redan vant sig vid. ”Med en examen i engelska kan du jobba med en massa grejer. Journalist. Författare. Du kan bli mer än lärare.”

Hannah hade rätt, men Alicia hade redan bestämt sig. ”Lärare är ett konjunktursäkert yrke.” ”Du låter precis som din mamma”, sa Hannah, men rösten hade den där mjuka undertonen som nästan aldrig kom fram utan några promille i blodet. ”Är det något fel på det då?” Alkoholen gjorde Alicia mer självsäker än vanligt. ”Du är en egen person. Vad vill du göra med ditt liv?” ”Ärligt talat så är jag nöjd med att bli lärare, köpa ett fint hus, gifta mig och slå mig till ro.” ”Varför?” ”Varför inte?” Alicia menade verkligen vad hon sa. En del människor gillade spontanitet, de ville upptäcka världen med en ryggsäck och en dröm. Men hon var inte en av dem. Alicia tyckte om hemmets lugna vrå, att umgås med familjen, vetskapen att middagen serverades prick klockan sex och att hon och hennes mamma såg på X-Factor på lördagarna. Det fanns så mycket i livet som var okänt och det skrämde vettet ur henne.

Att söka trygghet där det gick var helt naturligt. ”Men sådana tråkiga saker behöver vi inte oroa oss för nu. Vi 23

har massor att se fram emot innan vi måste …” Hannah låtsades kräkas. ”… slå oss till ro.” ”Jag är hungrig. Var är mina Doritos?” Marnie lutade sig framåt tills överkroppen hängde ner från sängen och rumpan pekade upp i luften. Hannah daskade till hennes bakdel. ”Aj!” skrek Marnie, innan hon föll åt sidan och landade på golvet med en duns.

Tjejerna tjöt av skratt, men Alicia tystnade tvärt när hon mindes att hennes föräldrar låg i rummet intill. Om de inte vaknade av det här måste de vara stendöva. Krisläge aktiverat.

Alicia tog kudden som Marnie legat på och tryckte den mot Hannahs ansikte. Uppdrag slutfört. Hannah tjöt fortfarande, men ljudet dämpades av kudden. Efter det fortsatte Alicia ner på golvet för att även tysta Marnie. ”Sch.” ”Förlåt. Förlåt.” Hannah skrattade så att hon knappt fick luft. ”Jag viskar nu”, flämtade hon. ”Jag lovar.”

Med händerna över Marnies mun höjde Alicia på ögonbrynen. Som en varning – var tyst, annars … ”Okej, okej”, mumlade Marnie innan de kravlade tillbaka upp i sängen, mer andfådda och fnittriga än någonsin.

Så fort det värsta skrattanfallet lagt sig öppnade Marnie munnen: ”Åh, vad kul det ska bli nästa år.”

Den uppsluppna lättsamheten Alicia just känt pyste ur henne som luften ur en ballong. Kul? Hon kunde inte säga samma sak. Skrämmande, ja. Nervöst, ja. Nya vänner och ett tajt schema med både arbete och studier. Och allt hängde på att betygen räckte för att komma in på Hertfordshire University. A, A, B. Ja, hon hade pluggat hårt och verkligen ansträngt sig inför proven, men ingen gick säker förrän 24

betygen var satta. Varför verkade inte Hannah och Marnie oroa sig för det? ”Verkligen”, instämde Hannah. ”Vad är det för kul med det?” Alicia bet sig i läppen. ”Allt.” Hannah svarade först. ”Frihet. Egen lägenhet. Nya människor.”

Vad var det för fel på människorna som Hannah umgicks med nu? Hon menade antagligen inte Alicia och Marnie, men ändå … ”Jag vill så långt bort från mina föräldrar som möjligt”, inflikade Marnie. ”Åh, och så vill jag ha sex. Massor med sex.”

Geografi på Saint Andrews i Skottland. Längre bort från sina föräldrar kunde Marnie inte komma. Hon flyttade bokstavligen till ett annat land.

Till skillnad från Alicia som skulle gå på det närmaste universitet för att kunna bo kvar hemma. ”Du måste messa så fort du blir av med oskulden, Marns.” ”Såklart. Jag facetimar efteråt. När vi fortfarande ligger i sängen. Alicia, du måste göra samma sak.” ”Det kan nog dröja. Du vet att jag väntar på den rätte.” ”Vilket slöseri med tid.” Hannah skakade på huvudet. ”Det är bättre att få det överstökat under insparksveckan. Så att man kan ligga runt utan att folk oroar sig för att såra ens känslor sedan.” ”Jag vill inte ligga runt.” ”Men det är jättekul.” Hannah suckade, som om hon drömde sig tillbaka. ”Är det? På dig brukar det inte låta särskilt kul.” Marnie höjde misstänksamt ett ögonbryn.

Hannah hade förlorat oskulden med sin pojkvän, Trey, i 25

sixth form. De hade varit tillsammans i ett halvår. Efter det hade Hannah legat med tre andra killar: ett engångsligg som tydligen luktat bacon, efter det kom Stanley, hennes på-ochav-pojkvän, i upper secondary school. Hennes senaste erövring var Hugo. De hade tydligen gjort det längst bort i hans trädgård under släktens julfest och Hannah hade oroat sig för frostskador på vulvan (hennes ordval, inte Alicias). Marnie hade rätt – på ­Hannah hade det aldrig låtit särskilt kul.

Dags att byta ämne. ”Det här har ärligt talat varit en av de bästa kvällarna i mitt liv. Jag älskar er, tjejer.” Orden kändes märkliga, men samtidigt rätt i Alicias mun – märkliga eftersom hon sällan uttryckte känslor på det sättet och rätt eftersom hon menade varenda stavelse. ”Åh. Gruppkram.” Marnie slog armarna om Alicia och ­Hannah. ”Vi älskar dig med.” ”Och vi älskar Galentine’s”, tillade Hannah. ”Från och med nu måste vi göra det här vartenda år”, sa Marnie. ”Det är tradition. Varje år, vad som än händer. När vi går på universitetet, när vi är mitt uppe i karriären, när vi är gifta, när vi har barn …” ”Nej tack”, fnös Hannah. ”När vi är pensionerade gamla tanter då. Det kommer du också att bli en dag, även om du inte får barn. Hör ni? Vartenda jäkla år. Fattar ni?” ”Vi fattar.” Alicia och Hannah nickade.

En övernattning vartenda år, vad som än händer? Ett löfte från Marnie och Hannah att inte försvinna i universitetsvärldens tumult? Ett stabilt ankare i framtidens skrämmande ovisshet. Jag är med. Alicia höjde glaset i luften. ”För framtiden!” ”För Hugo”, tillade Marnie.

26

Hannah gjorde en grimas. ”Seriöst?” ”Ja!” ”Okej. För Hugo.” Hannah höjde glaset. ”Och för Galentine’s, såklart!” ”För Galentine’s!” upprepade Alicia och Marnie innan de svepte ännu en shot.

27

Hot Mess Express 🚂😋 16 februari 2013 Marnie: Okej, jag kommer ut som vegetarian.

Alicia: Varför?

Marnie: Jag säger bara en sak: hästkött.

Hannah: 🤢 Alicia: Är det fortfarande en grej?

Marnie: Jag vet inte men jag tar inga risker.

20 april 2013 Hannah: Alicia, en påminnelse om att ta en paus från pluggandet för att tvätta håret och äta något.

Alicia: Ska försöka. Så mycket att göra, så lite tid.

Marnie: Det är inte värt att bli sjuk för. Andas, kvinna!!!

Alicia: Att du inte är stressad gör mig ännu mer stressad. Inte långt kvar nu.

Marnie: Jag jobbar bäst under press.

Hannah: Det handlar om balans. En liten snabb tankekarta (med glittriga gelpennor, såklart), följt av en liten belöning (vila, snacks, varm dryck, tupplur).

Funkar alltid.

Alicia: HUR KAN NI VARA SÅ LUGNA?

28

14 maj 2013 Marnie: Jag har panik för biologiprovet. Be för mig, snälla!

Alicia: Jag trodde du jobbade bäst under press.

Marnie: Säg det till min mage. För många energidrycker i natt. 🤢 Hannah: Lärde du dig ingenting av Will i The Inbetweeners?

Marnie: WAAH. Går in nu, ses på andra sidan.

24 juni 2013 Hannah: Vad ska ni ha på er på Victorias examensfest? Jag funderar på en tajt blå klänning med stövletter x Alicia: Jeans och en fin topp.

Hannah: Marnie?

Marnie: Mina svarta slitna jeans och en randig tröja.

Kanske min nya hatt.

Hannah: Alicia, kan du fixa lite sprit, snälla?

Alicia: Varför jag? Marnie är också 18.

Marnie: Du har bil. Alkohol är tungt.

Alicia: Vi kan köpa tillsammans på vägen dit.

Hannah: Bra idé. Längtar sååå!

22 juli 2013 Alicia: Har ni sett att Kate Middleton fött en ny prins?

Prins George!! Från och med nu delar du födelsedag 29

med en kunglighet, Hannah. Så sotis!!

Marnie: Ja!! Så gullig.

Hannah: Jag försöker glädja mig för er skull, era små rojalister 😂 Längtar efter att träffa er på puben senare för att fira MIG <3

1 augusti 2013 Alicia: Någon som vill hänga med till Ikea för att kolla grejer till universitetet? Och äta köttbullar, såklart.

Marnie: JA! Fast utan köttbullarna för min del.

Hannah: Vi måste shoppa till resan också. Jag vill ha en bikini för varje dag. Och en snygg solbränna.

Alicia: Jag behöver solkräm.

Marnie: Jag behöver flip-flops.

Alicia: Har ni kollat att passen är giltiga?

Marnie: Ja mamma.

Hannah: Två veckor kvar aaahhh!

14 augusti 2013 Hannah: Gud, vad skönt att slippa plugga. Så glad att det gav resultat. ABB. Yes! Marnie: Nörd. Själv är jag nöjd med mitt BBC. Mamma och pappa är besvikna över att jag inte fick några A, men om jag fått A hade de nog varit besvikna över att jag inte fått A* lol. Eller vad säger du, AAA ALICIA? Alicia: Superglad. Lättad. Äntligen kan jag sova.

30

17 augusti 2013 Marnie: Var är du?

Alicia: Marnie och jag är sjukt oroliga!

Hannah: På stranden.

Alicia: Ensam?

Hannah: Vad tror du? 😏 Alicia: Vi kommer nu. Gör inget dumt.

Hannah: Då får ni skynda er, för jag ska precis ta ett nakendopp.

Marnie: VÄNTA PÅ MIG. JAG VILL OCKSÅ!

1 oktober 2013 Alicia: Hur är studentlivet? Redan en vecka hemifrån!!

Marnie: Inte död än.

Hannah: Älskar det. Ute varje kväll. Mina korridorkompisar är superroliga.

Alicia: Bra. Hittills är allt ok på Herts University. Jag har fått en ny kompis som heter Neelam. Hon är trevlig. Vi mer eller mindre bor i bibblan!

Marnie: Jag har inte satt min fot i bibblan här än, lol.

Hannah: Inte jag heller. Första året är till för att ha kul. Jag tar igen det nästa år.

Alicia: Visst, om du säger det så 😂 Kommer ni hem till jul den 21 december?

Marnie: Japp. Ledig en hel månad, men jag åker tillbaka i mitten av januari till Joshs födelsedagsfest.

Hannah: Korridorkompis?

31

Marnie: Kursare x Hannah: Jag åker nog också tillbaka lite tidigare.

Men vi kommer ha massa tid att träffas under jul.

Ses vi på Red Lion på julafton?

Alicia: Yes, men jag vill vara hemma till tio för att se Ensam hemma med familjen.

Marnie: Då tar jag taxi hem. Tio är för tidigt för mig.

Hannah: Jag delar taxi med dig x

25 november 2013 Marnie: Vem vill se Hunger Games med mig i jul?

Hannah: Jag! Alicia: ABSOLUT!!! VÅGA INTE GÅ UTAN MIG.

15 januari 2014 Marnie: Det har hänt. Jag är inte oskuld längre. Jag lovade berätta så fort jag gjort det och det är precis vad jag gör. Han ligger fortfarande kvar i sängen. Jag vet inte ens vad han heter. Fortsättning följer … Jag tror vi ska göra det igen. Hörs snart. Typ. X

32