Gr i p e
5
t e n g i s s o r p a t s op
n
X BM
Leif Jacobsen
INGET STOPPAR OSS av Leif Jacobsen
Den här boken är till dig, Mållan.
8
1 – Där, sa Ibra och pekade ut över träden. De andra två nickade. De fattade direkt vad han menade. Skogen låg blänkande och tät nedanför dem. Men mellan de gröna, röda och gula löven kunde de ändå skymta stigar. Härliga leriga stigar. – Fett, sa Sacke. Utan att låta särskilt glad. Men han menade vad han sa. Hans beanie-mössa var inte längre ljusgrå utan nästan svart. Och den vattentäta jackan var visst inte så tät som det stod på lappen. Alla lockarna i Majas blonda hår var
9
försvunna. På sidorna hängde håret ner över axlarna i två stripiga linor. För en gång skull hade hon inte satt upp det i en hästsvans. Vilket hon ångrade nu. Ibras hår var lika svart och glänsande som alltid. Det öste ner. Det hade börjat som ett duggregn när de gav sig av hemifrån, men nu var det värsta skyfallet. Regnet hade varit som en vägg framför dem på vägen dit. Men det hade inte stoppat dem. Inget stoppade dem! Inte att det tagit nästan en timme att ta sig dit. Inte att det var höst och började bli kallt. Inte att man kände vattnet tränga igenom kläderna. Inte heller att det saknades en ordentlig väg dit. Om man inte ville cykla en flera
10
mil lång omväg, förstås. Den sista biten hade de fått klampa över en gyttjig nyplöjd åker. Med sina cyklar! Sacke tittade upp. Visst hade det börjat lätta lite. Eller? Kanske var det bara för att de börjat komma in under träden. Det hela hade varit Ibras idé, även om Sacke kände till stället sedan tidigare. Det låg inte så långt ifrån havet. Ifrån stranden de varit på i somras. Fast dit hade de tagit bussen. De hade fått lite mer saker att tänka på när det gällde BMX. Häftiga saker. Ända sedan tävlingen på BMX Racings hemmabana. Det hela hade med Oscar Kvick att göra. Landslagsåkaren som var Majas kusin. Barnen tyckte alla att hans uppvisning före tävlingen hade varit så himla grym.
11
Han hade hoppat och trixat och gjort helt otroliga grejer med sin cykel. Grejer som kallades whip, no-hander och speedwheeling. Och ända sedan dess hade de blivit som besatta av att lära sig de här grejerna. – Vi ska inte sluta med vanlig BMX, hade Maja sagt på ett möte. Men jag tror vi kan bli ännu bättre åkare om vi lär oss såna här saker. Det hade de alla hållit med om. Nu tog de sig nerför branten till skogen med de leriga stigarna. Det var inte helt lätt med cyklarna. – Varför ville inte Potter hänga på? frågade Sacke. Maja glodde snett på honom. Hon tyckte inte om att Sacke kallade Tore för Harry Potter. Trots att Tore själv inte hade något
12
emot det. Han verkade till och med gilla det. – Du vet väl hur han är, svarade Maja. Han sitter hellre vid skrivbordet i klubbstugan än på sin cykel. Och när det nu regnar också … Hon ryckte på axlarna med en min som betydde: Inget att göra åt det. – Fille då? frågade hon sedan. – Vet inte, sa Sacke fundersamt. Han har inte varit sej själv på sista tiden. Han älskar ju såna här grejer. Men när jag frågade honom svarade han bara att han inte orkade. Maja nickade utan att säga något. Hon hade också märkt att Fille varit lite nere ett tag. – Här! utbrast Ibra plötsligt. Han hade hittat en öppning till stigen nära skogsbrynet.
13
Ibra vände sig om när han vek ner en gren för att visa. Han såg bedrövlig ut i regnet. Det gjorde de alla tre. Ingen hade tänkt på att sätta på sig gummistövlar. Vem cyklar i gummistövlar? Men nu såg deras gympadojor också ut därefter. Genomsura, leriga och tunga. Barnen tog sig igenom öppningen. Hjälmarna hade de hängt över sina cykelstyren. – Wow! utbrast Maja. Det är ju perfekt! – Javisst! sa Ibra glatt. Åt ena hållet försvann en smal lerig stig in mellan buskar och träd i alla möjliga färger. Likadant åt andra hållet. Slingrigt, lerigt och ojämnt. Helt perfekt! Och det såg faktiskt ännu häftigare ut i regnet. En bit bort till höger flöt en bäck förbi. Men den såg mer ut som en å. Den forsade
14
fram och var överfull av brunt virvlande vatten. Rakt fram låg den täta skogen i grönt, gult och rött. – Hur ska vi köra? frågade Sacke. – Här finns bara en stig, förklarade Ibra. Den går runt. Han ritade en cirkel i luften. – Inte så lång, fortsatte han. Men den är slingrig, sladdig och kladdig. Maja och Sacke skrattade båda. De fattade precis vad han menade. – Och många rätter, lade Ibra till. – Rätter? sa Sacke. Vadå för rätter? Maträtter? – Nej, nej, svarade Ibra. Han såg sig omkring och gick fram till ett träd. Han sparkade mot en rot som löpte rakt över stigen. – Trädens rätter, förklarade han.
15
– Du menar rötter, sa Maja. Ibra hade fortfarande lite svårt med sin svenska. – Aha, utbrast Sacke. Jag fattar. Som man kan använda som gupp. – Och väggar, sa Maja. Ibras tumme åkte upp. Den träffades genast av en stor regndroppe från grenen över honom. Pladask! Det såg mycket komiskt ut och de började skratta alla tre. – Och så en bro där borta, sa Ibra och pekade längs stigen. – Häftigt! sa Sacke. Det kommer att bli grymt. Det här skulle bli något helt annat än att köra på en vanlig BMX-bana. Här gällde det att försöka hitta så många hinder som möjligt. Köra över dem, inte undvika dem. Det roliga låg i att göra det så svårt för
16
sig som möjligt. Utan att sätta ner fötterna. Trixa och greja och ändå hålla balansen. Och det behövde inte gå fort. Det skulle bli som en blandning av två andra grenar inom cykling. I trial gällde det att ta sig runt på en bana på så kort tid som möjligt. Sätta ner fötterna så lite som möjligt. I BMX Freestyle hoppade man över olika hinder och gjorde tricks. Ofta ute i naturen. Så på det sättet skulle det här inte bli någon tävling. Det fanns ingen som tog tiden och där fanns inga domare. ❊
I nästan två timmar höll Maja, Ibra och Sacke på att trekka runt på sin nya bana i skogen. Sacke hittade en sträcka som ägde extra mycket. Den började strax efter bron.
17
Vännerna i BMX Gripen trekkar runt på sin nya bana i skogen. Det är kul. Men de har ett problem att lösa. För att få börja tävla på riktigt nästa år måste de fixa avgiften till Cykelförbundet. Maja knäcker idén att de ska leta golfbollar och få betalt för det. Det börjar bra. Men snart upptäcker vännerna att de inte är ensamma om det här jobbet. Och att det gäller att passa sig så att man inte råkar illa ut. Men inget kan väl stoppa BMX Gripen …?
Art nr 434469 I S B N 978-91-7543-446-9
9
789175 434469
www.hegas.se