9789147099498

Anders Gustavsson Per Måhl Bo Sundblad

Liber

BETYGSSÄTTNING EN HANDBOK

Innehåll Inledning 6 Betygsanvisningarna och deras konsekvenser 6

Del 1. Betyg och betygssättning 1.1 Termer för betyg och betygssättning 14 Betyg – vad är det? 14 Termer för olika betygssystem 14 Termer för betygssättning 16 Termer för betygens primära funktioner 20 Termer för betygens sekundära funktioner 21

1.2 Föreskrifter om betyg och betygssättning 23 Inledning 23 Vem sätter betyg? 24 Betygens primära funktioner 26 Betygssättningen 32 Betygens sekundära funktioner 43 En jämförelse 47 Har du förstått föreskrifterna? 49

1.3 Rättssäkra betyg 51 Skolinspektionens granskning av rättssäkra betyg 51 Sammanfattning 59

1.4 Hur garanteras rättssäkra betyg, en arbetsgång 60 Betygssättningsprocessens delar 60 En arbetsgång för rättssäkra omdömen/betyg 72 Mall för lärarnas planering av ett arbetsområde 87 Vilka delar av planeringen ska eleverna ta del av? 90 Skolverkets Allmänna råd om bland annat planeringar 92 Sambandet mellan undervisning och betygssättning 95

1.5 Likvärdiga betyg 97 Är betygen likvärdiga? 97 Hur är det med betygsinflationen? 100 Vilka åtgärder kan och bör vidtas? 104 Var de normrelaterade betygen likvärdiga? 113 Sammanfattning 115

1.6 Betygen i Sverige de senaste 50 åren 116 Bokstavsbetygen före 1969 116 De normrelaterade sifferbetygen 1969–1996 119 De mål- och kunskapsrelaterade bokstavsbetygen 1997–2012 125 Ändringsförslag som har diskuterats och som kan återkomma 127 Sammanfattning 128

Del 2. Kunskapsomdömen, kunskapskrav, sammanvägningar och betygssättning 2.1 Kunskapsomdömen 132 Inledning om termer 132 Hur ser kunskapsomdömen ut? 135 Hur kommer kunskapsomdömen till? 136 Vad är kunskapsomdömen bra för? 138 Kommunikation kring kunskapsomdömen 143 Vilka svårigheter finns? 146

2.2 Utvecklingsscheman 151 Inledning 151 Utvecklingsscheman för skriftliga omdömen inför utvecklingssamtal 155 Scheman för läs-, skriv- eller matematikutveckling 159 Scheman som lärare gör och använder 167 Taxonomier som speglar kunskapsutveckling 173 Hur ser ett mer eller mindre fungerande schema ut? 177 Ska eleverna fylla i sina egna utvecklingsscheman? 180 Avslutning 185

2.3 Kunskapskrav och sammanvägningar 188 Inledning 188 Hur är kunskapskraven strukturerade? 191 Vilka nivåskiljande termer används? 200 Hur görs sammanvägningarna? 201 Hur såg de tidigare betygsanvisningarna ut? 202 Kunskapskraven kan presenteras på olika sätt 205 Att motivera betyg 208

2.4 Betygssättningsprocessen 210 Betygssättningsprocessen 210 Två exempel 213 Avslutning 224 Bilaga 1. Exempel på planeringar 235 Bilaga 2. Utvecklingsscheman – några exempel 279 Bilaga 3. Kunskapskrav på andra sätt 288 Referenser 303 Register 311

Inledning Betygsanvisningarna och deras konsekvenser Kunskapskrav Examinationsuppgifter

Betygssättning Föreskrifter

Kunskapsomdömen

Prestationer /Resultat

Betygssättning är en process som börjar innan den första lektionen och som avslutas några veckor efter den sista lektionen. Varje steg i processen regleras av föreskrifter. Bilden illustrerar de nödvändiga stegen i processen och av cirkeln i mitten framgår att ”Betygsanvisningar” påverkar varje steg. Pilarna anger att det finns ett samband mellan de olika stegen.

Bokens perspektiv på betygssättning är att det är en föreskriftsreglerad uppgift för lärare. I boken beskrivs vad lärare är skyldiga att göra för att betygen ska bli rättssäkra och vad lärare behöver göra för att betygen ska bli likvärdiga. Det är en handbok i första hand för lärarstudenter och verksamma lärare, men elever, föräldrar och andra intresserade kan också ha nytta av att känna till hur betygssättning går till. Den här boken är den första av två och i den andra boken Prov och arbetsuppgifter – en handbok diskuteras kunskapsrelaterade bedömningar mer utförligt.

6

Om elevernas betyg ska bli rättsäkra måste läraren hantera varje steg i den ovan illustrerade processen enligt föreskrifterna och vara klar över sambanden mellan stegen. Om elevernas betyg dessutom ska bli likvärdiga, måste läraren samverka med andra lärare som undervisar i samma ämne/kurs. Några exempel kan illustrera processens delar och sambanden mellan dem.

Låt säga att det av kunskapskraven i ett ämne framgår att elevernas förmåga att laborera eller tala inför grupp ska betygssättas. Innan första lektionen ska läraren då ha tänkt ut några examinationsuppgifter som ger eleverna möjligheter att visa på vilket sätt de kan laborera eller tala inför grupp. Om de inte har erbjudits flera och stimulerande tillfällen att visa dessa förmågor, kan deras betyg inte spegla de kunskapskrav som kursplanen anger. Pilen mellan Kunskapskraven och Examinationsuppgifter anger att det är kunskapskraven som styr vilka examinationsuppgifter eleverna ska erbjudas. Om betygen ska bli likvärdiga måste lärare vara överens om hur de obligatoriska examinationsuppgifterna ska se ut.

Kunskapskraven styr också hur elevernas resultat på examinationsuppgifter ska värderas. Om det till exempel framgår att ska eleverna kunna ”följa en laborationsinstruktion” respektive ”tala tydligt” för betygsnivån E, medan det för betygsnivån C krävs att de ska kunna ”tolka och värdera resultat” respektive ”disponera ett muntligt framförande”, ska elevernas resultat på laborativa och muntliga uppgifter bedömas på ett sätt som överensstämmer med den nivåskillnad som framgår av kunskapskraven. Pilen som går från Kunskapskraven via Examinationsuppgifter till Prestationer/Resultat anger att kunskapskraven styr hur elevernas resultat ska bedömas och värderas. Om lärare ställer olika krav på resultat blir betygen inte likvärdiga. I den här boken använder vi termen bedömningar för de två steg i processen som handlar om examinationsuppgifter och värderingar av prestationer/resultat.

Låt säga att kunskapskraven såg ut så här: E ska ges till den som får 50 % av poängen, C till den som får 75 % och A till den som får 90 %. I så fall hade provresultaten avgjort betyget. Cirklarna med Kunskapsomdömen och Sammanvägningar hade inte behövts. Så fungerade det normrelaterade betygssystemet. Läraren kunde till exempel 7

ge eleverna 4 prov med vardera 25 poäng, 100 poäng totalt, räkna ihop elevernas poäng och med procentsatser avgöra vilket betyg eleven skulle få. Läraren behövde inte översätta resultat till kunskapsomdömen. Men om betygen ska spegla elevernas kunskaper och förmågor, till exempel att de kan följa en laborationsinstruktion eller tala tydligt inför grupp, ska läraren tolka elevresultat och översätta dem till kunskapsomdömen.

Det innebär bland annat att läraren ska besvara frågan: ”Vad kan den som fick x poäng på provet?” Vissa resultat kan vara svåra att tolka och översätta och ibland måste läraren ha tillgång till flera resultat som speglar samma kunskapskrav, för att ta steget till ett kunskapsomdöme.

I pilen mellan Resultat och Kunskapsomdömen finns frågor av typen: ”Ska en elev som inte lyckas vid ett tillfälle erbjudas ett nytt?”, ”Kan ett resultat som spontant har framkommit under övning säkerställa ett kunskapsomdöme?”, ”Ska en bättre prestation vid ett senare tillfälle ersätta en mindre god prestation vid ett tidigare tillfälle?” och ”Ska en elev som har glömt vad man förväntas kunna eller fuskat bedömas motsvara ett kunskapskrav?” Svaren på dessa frågor framgår av föreskrifter, och betygen blir inte rättssäkra om läraren inte översätter resultat till kunskapsomdömen på ett sätt som överensstämmer med föreskrifterna. Om lärare tolkar och översätter jämförbara resultat till olika kunskapsomdömen blir betygen inte likvärdiga.

Om läraren har erbjudit examinationsuppgifter och bedömt prestationer/ resultat på ett sätt som överensstämmer med kunskapskraven och har tolkat och översatt resultat till korrekta kunskapsomdömen enligt föreskrifterna, så har läraren tillgång till den information som behövs för att sätta rättssäkra betyg. Men det finns ett begränsat antal betygsnivåer och en del elever motsvarar vissa krav för en betygsnivå men inte alla. Det vill säga, det kvarstår ett moment, sammanvägningar som görs när undervisningen är avslutad och det inte längre går att få tillgång till information. Pilen mellan Kunskapsomdömen och Sammanvägningar anger att sammanvägningarna gäller kunskapsomdömen. I det sista steget i processen ryms frågor av typen: ”Ska eleven motsvara alla krav för E för att få E?” och ”Hur många av kraven för C ska eleven motsvara för att få D?”. Även andra professionella bedömare hanterar samma cirkel. När till exempel en vinprovare bedömer kvaliteter på viner genomför han/hon 8

ett antal obligatoriska examinationsuppgifter: tittar på hur vinet rinner i glaset, luktar på vinet, smakar fram i munnen, smakar bak i munnen etc.

Resultaten på dessa examinationsuppgifter noteras i bedömningsmallar för doft, sötma, strävhet, beska etc. Dessa ”analytiska” resultat sammanfattas i omdömen av typen: ”Vinet är kraftigt, lätt, moget eller ungt”. I sådana ”syntetiska” omdömen kan flera ”analytiska” resultat ingå. Även en vinprovare kan sätta betyg och säga: ”Vinet är prisvärt”. I det momentet gör vinprovaren en sammanvägning av flera omdömen och jämför vinet med en yttre ”skala” som klargör vad ett vin med dessa kvaliteter normalt kostar. Det vill säga, vinprovaren gör som läraren.

Bedömningar i till exempel simhopp görs på motsvarande sätt. Det finns examinationsuppgifter, och vissa uppgifter/hopp genomförs av alla. Olika hopp har olika svårighetsgrad vilket anges med en siffra.

Hur bra hopparen klarar hoppet anges med en annan siffra. Genom att multiplicera hoppets svårighetsgrad med hopparens resultatpoäng erhålls en totalpoäng. Man summerar totalpoäng för flera uppgifter och den som får flest poäng sägs ha den bästa förmågan.

I den här boken är termerna anpassade till engelska termer. Termen bedömning (Assessment) används endast för bedömningsinstrument.

För betygssättning används termerna kunskapsomdömen, kunskapskrav och sammanvägningar. Att sätta betyg, det sista momentet i processen, innebär att läraren gör en sammanvägning (Evaluation) av kunskapsomdömen ( Judgements) som relateras till kunskapskrav (Standards) på endera E-, C- eller A-nivån.1 Det vill säga, en sammanvägning är med vår terminologi ingen bedömning. För att något ska bli en bedömning ska bedömaren ha tillgång till resultat som en elev har åstadkommit på en examinationsuppgift.

För kursplanernas anvisningar använder vi termen ”Kunskapskrav för E, C och A”. För tolkningar av kunskapskrav används termen ”Förväntat resultat”. För påståenden om elevernas kunskaper och förmågor används termen ”Kunskapsomdömen”. Kunskapsomdömen kan formuleras i förväg och framgå av ”blanketter” (till exempel i en dator). Blanketterna kan vara systematiskt uppställda i punkter eller som tabeller med 1

Av orden i parenteserna framgår de engelska motsvarigheterna till våra termer.

9

kolumner och rader. ”Blanketter” som speglar kunskapsutveckling kallar vi för ”Utvecklingsscheman”, och i ett utvecklingsschema kan läraren (eller eleven) markera vilka kunskapsomdömen som en elev motsvarar så långt.

Rättssäkra betyg och valida bedömningar är två olika saker. Utvecklingsscheman och bedömningsmallar till arbetsuppgifter är två olika saker. Att olika termer används för det som gäller betygssättning respektive bedömningar har fördelar. Betygen blir mer rättssäkra och likvärdiga. Elever och vårdnadshavare förstår bättre hur betygssättningen fungerar och hur sambanden ser ut mellan elevernas resultat på bedömningar, lärarnas kunskapsomdömen och elevernas betyg.

Bedömningarna får bättre effekter.

En utgångspunkt för den här boken är att betygsanvisningar påverkar bedömningar. Bedömningar i sin tur påverkar vad och hur mycket eleverna lär sig och hur de upplever undervisningen. Även elevernas syn på kunskap påverkas av bedömningar och därmed indirekt av betygsanvisningar. Att betygsanvisningar påverkar bedömningar är inget nytt. Även de normrelaterade betygen påverkade bedömningar.

På olika ställen i boken belyses sambanden mellan betygsanvisningar och bedömningar.

En annan utgångspunkt är att enskilda delar i en process bör särskiljas, så att läraren vet vad som är vad. Annars kan den enskilda delen inte belysas och diskuteras med den noggrannhet som krävs för att helheten ska fungera. Därför har vi valt nya och delvis andra termer i förhoppning att boken ska bidra till ett precisare fackspråk. Behovet av kommunikation mellan lärare och mellan lärare, elever och vårdnadshavare är stort och en professionell kunskap som är tyst – ”vi känner på oss vad elever kan” – inger inte förtroende.

En tredje utgångspunkt är att klargöra på vilket sätt betygsanvisningarna påverkar de enskilda delarna i betygssättningsprocessen. Vi citerar och kommenterar därför föreskrifter och klargör relationen mellan dessa och delarna i processen.

En svensk kursbok om svensk betygssättning har inte funnits tidigare.

Vi hoppas att boken ska bidra till att lärarna tar sig an de förändringar 10

som påbjuds och uppfattar dem som utvecklande och stimulerande utmaningar. Att eftersträva att betygen blir rättsäkra och likvärdiga och att eftersträva en skola med engagerade och kunniga lärare som bedriver en undervisning som är utvecklande, intressant och trivsam för eleverna är inte oförenliga intentioner.

Boken är indelad i två delar. I första delen förklaras termer, skollagen citeras och kommenteras, vad som menas med rättssäkra och likvärdiga betyg klargörs och en arbetsgång för rättsäkra betyg presenteras. Delen avslutas med en historisk tillbakablick. I andra delen klargörs vad som menas med kunskapsomdömen, utvecklingsscheman, kunskapskrav och sammanvägningar. Jämförelser mellan nu gällande anvisningar och anvisningarna i Lpo 94 och Lpf 94 görs. I bokens näst sista kapitel sammanfattas betygssättningsprocessen. Boken avslutas med en översikt över vad som krävs för att betygssystemet ska fungera som det är tänkt.

I den andra och kompletterande boken Prov och arbetsuppgifter – en handbok diskuteras cirklarna ”Examinationsuppgifter” och ”Prestationer/ resultat” mer utförligt. Här belyses bedömningarnas effekter, uppgiftskonstruktion, prov och rättning samt arbetsuppgifter och bedömningsmallar. Samma terminologi används och på flera ställen i båda böckerna framgår att den som inte anpassar sina bedömningsinstrument till betygsanvisningarna inte kan sätta rättssäkra och rimligt likvärdiga betyg. Goda kunskaper om provkonstruktion och bedömningsmallar har i praktiken avgörande effekter för betygssättning. Det vill säga, den som vill veta mer om bedömningar och bedömningsinstrument har stort utbyte av Prov och arbetsuppgifter – en handbok.

11

Del 1.

Betyg och betygss채ttning

1.1 Termer för betyg och

betygssättning I kapitlet förklaras och kommenteras termer för betygssystem, betygssättning och några av betygens primära och sekundära funktioner: • För betygssystem: individrelaterade betyg, normrelaterade betyg och kunskapsrelaterade betyg • För betygssättning: kunskapskrav, kunskapsomdömen, sammanvägning, validering, komplettering och prövning • För betygens primära funktioner: skriftligt omdöme, IUP, åtgärdsprogram och resultatstyrning • För betygens sekundära funktioner: meritokrati, tillträdesregler, behörighet, urval, jämförelsetal och meritvärde.

Betyg – vad är det?

Ett betyg är en skriftlig handling som innefattar ett omdöme om en persons kunskaper, förmågor, skicklighet, duglighet, kvalifikationer eller egenskaper. Det kan vara ett slutbetyg efter en utbildning eller ett tjänstgöringsbetyg efter ett arbete.

Termer för olika betygssystem Ett exempel kan illustrera att all betygssättning innefattar jämförelser.

Om en vinprovare ska sätta betyg på ett vin och tala om huruvida det är prisvärt eller inte, måste vinprovaren relatera sin sammanfattande värdering till en yttre ”skala” som klargör vad ett vin med vissa kvaliteter normalt kostar. Utan jämförelser med en yttre skala går det inte att sätta betyg. Men precis som Celsius och Fahrenheit kunde välja skilda 14

jämförelsepunkter för termometrar kan olika jämförelsepunkter väljas för betygssättning.

Individrelaterade betyg: I en individrelaterad betygsskala används jämförelsepunkterna: 1. Vad eleven kan när undervisningen börjar jämfört med 2. Vad eleven kan när undervisningen slutar Betyget relateras till storleken på tillskottet (value added). Den som till exempel inte kan simma när undervisningen börjar men kan simma 200 meter när undervisningen slutar får högre betyg i simning än den som innan och efter undervisningen motsvarade kraven för guldmagistern.

Individrelaterade betyg är inte förenliga med anvisningarna i skolan, men i praktiken kunde enstaka lärare under 1969–1994 individrelatera vissa av de lägre betygen. Att individrelatera bedömningar är något annat och det kan man göra när man vill utvärdera undervisning eller jämföra olika skolors effektivitet.

Normrelaterade betyg: I en normrelaterad betygsskala används jämförelsepunkterna: 1. Vad eleven kan när undervisningen slutar jämfört med 2. Vad ”medeleleven” kan när undervisningen slutar Betyget avgörs av hur eleven ligger till jämfört med en medelprestation.

Den som har lyckats bättre på prov och arbetsuppgifter än medelprestationen får högre betyg och den som har lyckats sämre får lägre betyg än den betygsnivå som motsvarar medelbetyget. Av anvisningarna för de betyg som under 1969–1994 sattes i skalan 1–5 framgick att de skulle vara normrelaterade.

15

Kunskapsrelaterade betyg: I en kunskapsrelaterad betygsskala används jämförelsepunkterna: 1. Vad eleven kan när undervisningen slutar jämfört med 2. Vad eleven förväntas kunna för att få ett visst betyg Betyget relateras till en skala som antingen illustreras med förväntade resultat på examinationsuppgifter, till exempel slutprov eller vad som framgår av beskrivningar i en kursplan. De betyg som sattes med start under 1800-talet och fram till 1969 var kunskapsrelaterade, men efter 1994 har kursplanerna angett de förmågor och kunskaper som krävs för olika betygsnivåer. I en kunskapsrelaterad betygsskala ska den som till slut motsvarar kunskapskraven för A eller MVG få det högsta betyget, oavsett vad eleven kunde från början, oavsett vad andra elever kan och oberoende av medelprestationen.

Före 1969 fanns inga kursplanebeskrivningar av de kunskaper och förmågor en elev skulle motsvara för att få ett visst betyg. Lärarna förväntades ändå vara eniga om kraven för olika betygsnivåer och betygssättningen kunde granskas av censorer, som deltog i muntliga examinationsförhör av eleverna. I en del ämnen framgick kraven av i förväg angivna resultat på offentliga real- och studentskrivningar.

Termer för betygssättning Betygssättning: Betygssättning utgör med hänsyn till sina rättsverkningar en form av myndighetsutövning. Betygssättning innebär att läraren gör en sammanfattande värdering, en sammanvägning, av en elevs uppvisade förmågor och kunskaper relaterad till kursplanernas kunskapskrav. Betyget ska grundas på en saklig och allsidig bedömning av en elevs förmågor och kunskaper och sammanvägningen ska göras enligt de föreskrifter som gäller. Hur detta ska ske preciseras närmare i skollagen, skolförordningarna, läroplanerna och kursplanerna. Skollagen anger att läraren

16

ska vara legitimerad för att ensam sätta betyg i vissa ämnen men betyg kan också sättas i samråd med en legitimerad lärare.

Kunskapskrav: Kunskapskrav är en sammanfattande beteckning på de anvisningar som anger vad eleverna förväntas kunna i en viss årskurs eller efter en viss gymnasiekurs. För årskurser där betyg inte sätts finns kunskapskrav för godtagbara kunskaper. För årskurser och gymnasiekurser där betyg sätts finns kunskapskrav för tre betygsnivåer: E, C och A. De kunskapskrav som fanns i Lpo 94 och Lpf 94 kallades Mål att uppnå (Lpo 94) eller Mål som eleverna skall ha uppnått efter avslutad kurs (Lpf 94) och Betygskriterier. Antalet kunskapsnivåer var även då tre: G = E, VG = C och MVG = A. Benämningen kunskapskrav är ny.

Kunskapsomdömen: Kunskapsomdömen är påståenden som enskilda elevers kunskaper och förmågor baserade på iakttagelser av indikatorer i elevernas prestationer/ resultat.

Sammanvägning: En sammanvägning är en helhetsbedömning, en summering som resulterar i ett betyg. Ibland är sammanvägningen en enkel addition – eleven motsvarar alla kunskapskrav för E = eleven får betyget E. Andra sammanvägningar är mer komplicerade. Till exempel kan en sammanvägning som resulterar i betyget D – eleven uppfyller till övervägande del kraven för C – innefatta både kvantitativa och kvalitativa överväganden och viktningar av typen ”en bättre förmåga att skriva väger tyngre än en bättre förmåga att lyssna”.

17

Validering: Validering innebär att rektorn har satt betyget E utan att ha haft tillgång till underlag för bedömning. Validerade betyg kan till exempel ges till en undersköterska, vars arbetsgivare har intygat att han/hon kan det som krävs för E i en eller flera gymnasiekurser i ämnet vård och omsorgsarbete. Det vill säga, rektorn som sätter betyget har fått andrahandsinformation som klargör att eleven kan det som framgår av kunskapskraven för E. Syftet med validering är att underlätta för högre studier, i det här fallet till exempel till sjuksköterska, utan att tvinga elever att följa undervisning som inte är utvecklande. Men man kan inte validera till högre betygsnivåer än E. Då måste eleven pröva (se prövning).

Komplettering: Slutbetyg från grundskolan och kursbetyg på gymnasiet ska sättas vid terminens eller kursens slut. Men en betygskatalog kan undertecknas två till tre veckor efter sista lektionen. Komplettering innebär att en elev, efter sista lektionen fram till den dag då betygskatalogen undertecknas, erbjuds att visa att han/hon motsvarar ett enstaka kunskapskrav. I praktiken gäller det i första hand elever för vilka läraren saknar underlag för E. Dessa elever erbjuds en uppgift som genomförs och redovisas innan betygskatalogen undertecknas. Även en elev, för vilken läraren saknar ett enstaka underlag för betygsnivån C eller A, kan erbjudas en komplettering som kan genomföras och redovisas i mellanperioden.

Prövning: Prövning innebär att en elev erbjuds att visa att han/hon motsvarar samtliga kunskapskrav för en viss betygsnivå. Vilken betygsnivå eleven prövar för kan variera. En elev som efter ordinarie undervisning har fått betyget F eller streck kan välja att pröva enbart för ett E. En elev som har varit utbytesstudent kan välja att pröva för ett A i ett främmande språk. En elev kan välja att pröva för samtliga betygsnivåer.

18

Rättssäkra betyg: Med rättssäkra betyg menas betyg som kan motiveras med kunskapsomdömen som (1) speglar kunskapskravens bredd, (2) inte speglar ovidkommande faktorer, (3) överensstämmer med de kvaliteter som anges i kunskapskraven och som (4) har vägts samman på ett sätt som är förenligt med anvisningarna.

Likvärdiga betyg: Om två elever som får samma betyg i ett ämne/kurs också har samma kunskaper/förmågor är deras betyg helt likvärdiga. Men helt likvärdiga betyg är en utopi och den likvärdighet som eftersträvas och eventuellt kan uppnås är ungefärlig. I och med att de kunskapskrav som betygen ska relateras till ger utrymme för variationer och anpassningar har optimal likvärdighet uppnåtts när elever med samma betyg har samma slags kunskaper/förmågor på ungefär samma kvalitetsnivå. Att likvärdighet är svår att definiera och uppnå i ett betygssystem med kvalitativa kunskapskrav innebär inte att ”anything goes”. Bristande likvärdighet kan identifieras. Om vissa lärare sätter rättsäkra betyg medan andra inte gör det, så är betygen inte likvärdiga. Om eleverna i en klass genomför andra typer av examinationsuppgifter än eleverna i en annan klass, så är betygen inte likvärdiga. Om lärare översätter resultat till kunskapsomdömen på olika sätt, så är betygen inte likvärdiga. Om lärare väger samman på olika sätt, så är betygen inte likvärdiga. Det vill säga, att betygen är rättssäkra är en förutsättning för den likvärdighet som eftersträvas men det är ingen garanti.

Det krävs också en fortlöpande samverkan kring de anvisningar som anger de juridiska ramarna. I det avseendet skiljer sig lärare inte från andra yrkesgrupper. Även de beslut som jurister, läkare, vinprovare eller tjänstemän på Försäkringskassan fattar kan optimalt vara rimligt likvärdiga, men då under förutsättning att de professionella fortlöpande samverkar kring de regelsystem och de anvisningar som gäller.

19

Termer för betygens primära funktioner Skriftligt omdöme: Inför utvecklingssamtal i grundskolan ska elever och vårdnadshavare få ett skriftligt omdöme. Av omdömet ska elevens förmågor och kunskaper framgå och dessa förmågor och kunskaper ska relateras till betygsanvisningarna. I de årskurser där man inte sätter betyg ska det framgå om eleven riskerar att inte motsvara de kunskapskrav som minst ska uppnås. I de årskurser där betyg sätts ska det framgå på vilken betygsnivå eleven befinner sig. Motsvarar eleven till exempel kunskapskraven för betyget E? Ett skriftligt omdöme får vara betygsliknande. Det kan också innehålla information som inte påverkar betygen: elevens skötsamhet, flit, ordning, förhållningssätt till lärare och klasskamrater etc. På gymnasiet finns inget påbud om skriftliga omdömen, men på många skolor dokumenterar lärarna elevernas resultat och betygsläge inför utvecklingssamtal. Att en elev till exempel riskerar att få betyget F eller ett streck kan då framgå av en databas som elever och vårdnadshavare har tillgång till.

IUP = en individuell utvecklingsplan: I samband med grundskolans utvecklingssamtal ska en IUP upprättas.

I de årskurser där betyg sätts kan det av elevens IUP framgå på vilken betygsnivå eleven hoppas befinna sig när nästkommande termins- eller slutbetyg sätts. På gymnasiet finns inget påbud om IUP.

Åtgärdsprogram: Elever som riskerar att inte motsvara de kunskapskrav som minst ska uppnås och som efter utredning konstateras ha särskilda behov ska ha ett åtgärdsprogram. Av ett åtgärdsprogram ska flera saker framgå: (1) vilket/vilka kunskapskrav eleven löper risk att inte motsvara, (2) vilket/ vilka särskilda behov eleven har, (3) med vilka åtgärder behoven ska mötas och (4) när och hur åtgärdsprogrammet ska utvärderas.

20

Resultatstyrning: Av lagar, föreskrifter och anvisningar framgår att huvudmän, rektorer och lärare är skyldiga att utvärdera verksamheten så att man vet var varje elev befinner sig i förhållande till betygsanvisningarna. Informationen om resultaten ska samlas in och analyseras. Om andelen elever som saknar godkända betyg i naturkunskap är högre på vissa program kan skillnaderna analyseras och diskuteras. Beror det på att innehållet är mer anpassat till karaktären på program? Beror det på att elevernas förmåga att tillgodogöra sig kursboken varierar? Även lärare som ansvarar för särskilt stöd och verkställer åtgärder kan analysera resultat och diskutera varför vissa åtgärdsprogram ger bättre resultat.

Resultatstyrning innebär att de kunskapskrav som styr betygssättning också används när verksamhetens resultat utvärderas. Efter analys blir dessa resultat utgångspunkt för förslag till förbättringar.

Termer för betygens sekundära funktioner Förkunskapsprincipen: Förkunskapsprincipen = Varje elev ska erbjudas en undervisning som startar på och utgår från den kunskapsnivå där eleven befinner sig. En elev som börjar en viss kurs/årskurs ska ha tillräckliga förkunskaper för att kunna tillgodogöra sig innehållet i undervisningen. Den som inte har det, ska inte börja. I stället ska eleven erbjudas en undervisning som startar på och utgår från den kunskapsnivå där eleven befinner sig. Förkunskapsprincipen ökar elevernas möjligheter att tillgodogöra sig den undervisning som erbjuds. Rätt tillämpad kan principen styra resurser till tidigare skolår, öka antalet godkända betyg och minska antalet studieavbrott i senare skolår.

21

Tillträdesregler: Vem som får börja på en viss utbildning framgår av tillträdesregler.

I Sverige består tillträdesreglerna av två delar: regler för behörighet och regler för urval.

Behörighet:

Behörighet anges med vissa godkända betyg. Den som saknar dessa betyg och inte är behörig, får inte börja på en utbildning. Behörighet krävs för gymnasiets nationella program och för tillträde till högskola och universitet. Vilka godkända betyg som krävs beror på vilket gymnasieprogram eller vilken högskoleutbildning det gäller. Behörighet är ett sätt att generellt och förutsägbart ange några av de förkunskaper som krävs för att kunna följa den undervisning som erbjuds (förkunskapsprincipen).

Urval, meritvärde och jämförelsetal:

När antalet behöriga sökanden överstiger antalet utbildningsplatser på en utbildning görs ett urval. Urval till gymnasiet baseras på meritvärden. Slutbetygen från årskurs 9 översätts till siffror: A = 20, B = 17,5, C = 15, D = 12,5 och E = 10. Siffrorna adderas. Den som fick A i 16 ämnen fick meritvärdet 16 × 20 = 320. Den som fick E i 16 ämnen fick meritvärdet 16 × 10 = 160. År 2011 var det genomsnittliga meritvärdet i Sverige 208,8.

Urval till högskolan baseras på jämförelsetal. Slutbetygen från gymnasiet översätts till siffror, A = 20, B = 17,5, C = 15, D = 12,5 och E = 10.

Siffran multipliceras med kursens poäng, till exempel 20 × 200 ger 2 000 poäng. Poängen summeras och totalsumman divideras med antalet poäng.

Den som fick A i alla kurser får jämförelsetalet 20,0, den som fick E får jämförelsetalet 10,0. Vilket jämförelsetal den får som fått lika många E och C varierar beroende på om E:et eller C:et gavs på en mindre eller större kurs. År 2011 var det genomsnittliga jämförelsetalet i Sverige 14,0.

22

1.2 Föreskrifter om betyg

och betygssättning I kapitlet citeras och kommenteras ett urval paragrafer i skollagen som belyser betygens primära funktioner och som klargör vilka regler som gäller för betygssättning. Ibland citeras också föreskrifter i de förordningar som tydliggör en paragraf. De citerade paragraferna har det gemensamt att de på ett eller annat sätt hänvisar till kursplanernas kunskapskrav och belyser deras funktioner som referenspunkter för olika typer av beslut. Efter genomgången av skollagens paragrafer görs en jämförelse. Vad händer om man i stället för kunskapskrav väljer en annan referenspunkt, till exempel en individrelaterad eller en normrelaterad referenspunkt för betygssättning? Kapitlet avslutas med några frågor som läsaren kan fundera på för att kontrollera att man har förstått föreskrifterna.

Inledning Under 1994–2011 gällde 1985 års skollag. De beslut som riksdagen fattade under 1989–1994 om mål- och resultatstyrning, mål- och kunskapsrelaterade betyg, elevens rätt till åtgärder, skriftliga omdömen, individuella utvecklingsplaner med flera, framgick av läroplaner, skolförordningar, kursplaner och föreskrifter. Men av 1985 års skollag framgick inte att skolan var resultatstyrd och att betygen hade getts nya och andra primära funktioner.

I 2010 års skollag, som gäller från och med 1 juli 2011, klargörs innebörden av de förändringar som genomfördes 1989–1994. Till exempel beskrivs betygens primära funktioner och flertalet av de regler som gäller för betygssättning. Därmed är det svårare för politiker att ändra på reglerna och sannolikheten för att betygen avskaffas eller ersätts med

23

en annan form av information är liten. Att reglerna för betyg är stabila och förutsägbara över lång tid och inte förändras med varje ny majoritet i riksdagen är eftersträvansvärt och oavsett vilken uppfattning man har om betyg är det angeläget att lärare har goda kunskaper om betygssättning, behörighet och urval.

Vem sätter betyg?

• Endast den som har legitimation som lärare eller förskollärare och är behörig för viss undervisning får bedriva undervisningen.

(2 kap. 13 §) • Statens skolverk ska efter ansökan meddela legitimation till en lärare eller förskollärare som 1. har behörighetsgivande examen, 2. med tillfredsställande resultat har genomfört en introduktionsperiod om minst ett läsår eller motsvarande på heltid inom undervisning som i huvudsak svarar mot examen, och 3. i övrigt är lämplig att bedriva undervisning. (2 kap. 16 §) • Betyg ska beslutas av den eller de lärare som bedriver undervisningen vid den tidpunkt då betyg ska sättas. Om läraren eller lärarna inte är legitimerade, ska beslutet fattas tillsammans med en lärare som är legitimerad. Kan dessa inte enas ska betyget beslutas av den legitimerade läraren under förutsättning att han eller hon är behörig att undervisa i det ämne som betyget avser. I annat fall ska betyget beslutas av rektorn. /…/ (3 kap. 16 §) • Lärarnas ansvarsnämnd ska meddela en legitimerad lärare eller förskollärare en varning, om han eller hon 1. varit oskicklig i sin yrkesutövning, 2. i eller i samband med yrkesutövningen gjort sig skyldig till brott som gör att hans eller hennes lämplighet att verka som lärare eller förskollärare kan sättas i fråga, eller 3. på annat sätt visat sig mindre lämplig att bedriva undervisning. Lärarnas ansvarsnämnd ska återkalla en legitimation, om den legitimerade 1. har varit grovt

24

oskicklig i sin yrkesutövning, 2. i eller utanför yrkesutövningen har gjort sig skyldig till ett allvarligt brott som gör att hans eller hennes lämplighet att verka som lärare eller förskollärare kan sättas i fråga, 3. på grund av sjukdom eller någon liknande omständighet inte kan utöva yrket tillfredsställande, 4. på annat sätt är särskilt olämplig att bedriva undervisning, 5. inte följt ett föreläggande om läkarundersökning enligt 27 kap. 13 §, eller 6. begär att legitimationen ska återkallas. (2 kap. 23 §) Före 2010 års skollag beslutades samtliga betyg av den eller de lärare som bedrev undervisningen vid den tidpunkt då betyg skulle sättas. När rektorn anställde en person, oavsett vilken utbildning personen hade, följde automatiskt makten att sätta betyg. Även en outbildad vikarie i musik eller idrott, som vikarierade de sista veckorna i årskurs 9, hade juridiskt sett ensamt ansvar för elevernas slutbetyg.

I 2010 års skollag införs lärarlegitimation. Förutsättningarna för att få legitimation är en lärarexamen eller en motsvarande äldre examen.

För blivande lärare gäller också att man ska ha tjänstgjort ett läsår på heltid med stöd av en mentor och då ansvarat för undervisning som motsvarar den lärarexamen man har, samt att rektorn har bedömt den blivande läraren som ”lämplig att bedriva undervisning”.

Alltså, för legitimerade lärare ändras ingenting. Makten att sätta betyg följer automatiskt med en anställning och den enda gång rektorn kan sätta betyg är när en legitimerad lärare saknar behörighet att undervisa i det ämne som betyget avser. Det som är nytt när förändringen är genomförd är att den som saknar legitimation inte ensam ska sätta betyg och att den som har legitimation kan bli av med den. En lärare som får många klagomål på sin betygssättning och som uppmärksammas av Skolinspektionen kan anmälas till Lärarnas ansvarsnämnd och få en varning eller i värsta fall få sin legitimation indragen om oskickligheten är grov.

25

Register 1985 års skollag 23

C

2010 års skollag 23

centralt innehåll 33, 74

A

D

arbetsområde 73, 75

djur, kurs sällskapsdjur 1 264

Assessment 132 avslutande bedömning 76

E E i kemi, årskurs 6 225

B

eget utvecklingsschema 180

bedömning 132

engelska 298

bedömningsinstrument 132, 137

examinationsuppgift 61, 77

bedömningsmall 137

extern referens 145–146

expertutredning 123

behörighet 22, 43–44 behörighet till högskola 46

F

behörighetskrav 122, 231

filosofi 290

betyg 14

filosofi, kurs 1 267

betygsglidning 114

formativ bedömning 230

betygsinflation 100, 102, 113

funktionsnedsättning 35–36

betygssteg 86

fysik, årskurs 9 283

betygssättning 133

fysik och teknik, årskurs 4 244

betygssättningsprocessen 62, 64, 70, 222

företagsekonomi 1 291

betygsunderlag 61–62

förväntat resultat 76, 134

förkunskapsprincipen 21

Betygsutredningen 123–124 bild, årskurs 6 191, 294

G

blankett 153

god läsutveckling 161

Blooms taxonomi 173–175

Grading 133

bokstavsbetyg 116

grunderna för betygssättning 41

bristfälligt underlag 224

”gå om” 31

310

H

M

”Hur vet läraren att NN kan det?”

155, 165

mall för planeringar 235 matematik 67, 167 matematik, årskurs 1 240, 280

I

matematik, årskurs 8 255

idrott och hälsa, årskurs 6 170, 283

mekatronik 301

idrott och hälsa, årskurs 7 251

meritvärde 22

idrott och hälsa, årskurs 9 197, 284

mer tid 27

individrelaterat betyg 14

mer undervisningstid 31

individrelatering 48

motivera betyg 208

invandrares språkförmåga, området Tala 287

musik, årskurs 6 248

IUP (individuell utvecklingsplan) 151–152

myndighetsutövning 73

MUT-utredningen 123 Mål att uppnå 123, 125

J jämförelsetal 22

N naturkunskap 1 197

K

naturkunskap 1a1 300

kemi, årskurs 6 295

normrelaterat 75

komplettering 18, 39

normrelaterat betyg 14

kunskapskrav 16, 26, 30, 85, 106, 134, 188–191, 193, 220

normrelaterat sifferbetyg 121

kunskapsomdöme 17, 61–62, 71, 78, 84–85, 132, 134–137, 142, 213

normrelatering 48

kunskapsrelaterat betyg 15, 75

normrelaterat system 147 Nya språket lyfter 159–160

kunskapsutveckling 40–41 O L

ovidkommande faktor 19, 54

likvärdighet 97–98, 113

ovidkommande underlag 224

likvärdigt betyg 19 lokalt krav 73

P

lokalt kunskapskrav 34

planeringsexempel 235

LUS 163

prestation/resultat 77

lönekriterier för sjuksköterskor 286

privatist 117

311

progression 227

svenska, årskurs 8 217

prövning 18, 39

svenska, årskurs 9 281

R

svenska, årskurs 9, kunskapskrav för E, C och A 288

ramfaktor 74

särskild behörighet 47

referenspunkt 48 reliabel 227 religionskunskap 78 religionskunskap, årskurs 8 258 religionskunskap, årskurs 9 171, 206, 296 resultatindikator 133

T terminsbetyg 36 tidsekonomi 143 tillträdesreglerna 231 ”till övervägande del” 33 Tänkbara kunskapsomdömen 238

resultatstyrning 21 rättssäkra betyg 19, 51, 59–60, 103, 227

U

rättssäkra skriftliga omdömen 60

urval 22

undantag 37 utvecklingssamtal 26, 217, 219

S

utvecklingsschema 153–155, 220

samhällskunskap, kurs 1a2 271 sammanvägning 17, 71–72, 201, 208

V

samverkan 109, 111–112

valid bedömning 133, 292

sifferbetyg 119, 121

validering 18, 40

skriftligt omdöme 20, 153, 216, 219

vård och omsorg, kurs vård och omsorgsarbete 2 261

slutbetyg 36

valid 62, 133, 224

SOLO-taxonomin 175 Språket på väg 164, 182

Å

streck 34, 37

åtgärdsprogram 20

summativ bedömning 230 svenska, kurs 2 275

Ä

svenska, årskurs 3 63, 242, 280

ämnets syfte 37

svenska, årskurs 3–5 169

Ämnets syfte (rubrik) 148

312

ISBN 978-91-47-09949-8 © 2012 Anders Gustavsson, Per Måhl och Bo Sundblad och Liber AB

förläggare: Anna Maria Thunman redaktör: Magnus Winkler omslag: Birgitta Dahlkild ombrytning: Integra Software Services produktion: Jürgen Borchert

Första upplagan 

repro: Integra Software Services, India tryck: Indien 2012

kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och elevers rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningssamordnare, t.ex. kommuner och universitet.

Intrång i upphovsmannens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material. Såväl analog som digital kopiering regleras i BONUS-avtalet. Läs mer på www.bonuspresskopia.se.

Liber AB, 113 98 Stockholm tfn 08-690 90 00 www.liber.se kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08-690 93 01 e-post: kundservice.liber@liber.se

B

etygssättning – en handbok erbjuder ett helhetsperspektiv på bedömning och betygssättning. Författarna beskriver vad lärare är skyldiga att göra för att betygen ska bli rättssäkra och vad lärare behöver göra för att betygen ska bli likvärdiga.

Boken består av två delar. Första delen behandlar betyg och betygssättning. Här förklarar författarna termer och föreskrifter.

De klargör vad rättssäkra och likvärdiga betyg innebär samt visar hur lärare kan arbeta för att uppnå rättssäkra betyg. Delen avslutas med en tillbakablick på betygssystem som använts i Sverige de senaste femtio åren. Andra delen beskriver vad som menas med kunskapsomdömen, utvecklingsscheman, kunskapskrav och sammanvägningar. Författarna gör jämförelser mellan gällande anvisningar i Lgr 11 och Lgy 11 och anvisningarna i Lpo 94 och Lpf 94.

Boken avslutas med tre bilagor som innehåller exempel på planeringar, utvecklingsscheman samt kunskapskrav som är utformade efter tre andra principer än kunskapskraven i Lgr 11 och Lgy 11.

Betygsättning – en handbok vänder sig både till lärarstudenter på alla nivåer och till yrkesverksamma lärare.

Per Måhl är sakkunnig på betygssättning och bedömning. Han har arbetat som lärare i svenska, religionskunskap och filosofi och har skrivit ett flertal böcker och artiklar om betygssättning och bedömning. Bo Sundblad är universitetslektor i pedagogik vid Stockholms universitet och har arbetat med kvalitativ bedömning sedan 1979 och med prov och betyg sedan 1985. Anders Gustavsson är professor i pedagogik och vicerektor för Stockholms universitet.

I den kompletterande Prov och arbetsuppgifter – en handbok diskuterar författarna examinationsuppgifter och prestationer/resultat mer ingående.

Best.nr 47-09949-8 Tryck.nr 47-09949-8