Odyssé av Mats Bjernhede
Min far och jag stirrade varandra i ögonen. Jag hade just fyllt sexton år. I hans ögon kunde jag se att han mindes mig som barn. I mina ögon kunde han se att för återstoden i mitt liv hade han spelat ut sin roll. Jag hade börjat klä mig i mörka vuxenkläder redan när jag var 14 år som jag funnit min stil; jag befann mig ständigt i ett privat område och lät ingen komma in. Allt har sin början men jag ser inte min. När jag var 14 år befann jag mig i min brännpunkt. Och det var som jag hade transporterats dit och jag förtätade min sfär för att få vara ifred. Tiden på jorden kan kännas lång och som ett misstag. Plötsligt befinner man sig i någon. Allting rör sig omkring en men står ändå stilla. När jag var 17 år såg min mor mig i ögonen och frågade: Vad vill du göra med ditt liv? och det fanns inte en skymt av svar i mina ögon. Nu är jag en vuxen man och allt är just detsamma. Jag skulle vilja kunna gråta, men vet inte vart jag ska börja:
början har alltid varit ett problem i mitt liv. Allt jag lärt mig i mitt liv är att spela schack: jag flyttar min pjäser snabbt och effektivt, som lite psykopatiskt. Och i ensamheten slåss jag mot tomheten som Don Quijote mot sina väderkvarnar. Men nu börjar det dra sig mot kväll … jag känner att något är på väg att förändras. Något med substans annalkas och jag famlar försiktigt men fumligt med händerna … Jag vet inte vad det är. Men det var aldrig mitt fel.
Differentia specifika av Alicja Lappalainen
Tidevarv efter besvärjelse över hjorden böjer sig en man i grottan med utsikt mot den trafikerade vägen ber om att få stanna kvar som herde som en vallpojke i tystnadens konst
YELLOW LOVE av Joar Jonasson
Idag plockade jag en del gulsippor på gården och var vid graven och hedrade min fru hon gillade verkligen gulsippornas klara färg och den liksom sköna vildheten som finns i dom lite underlig att placera dom där, för en som kanske inte kan uppskatta skönheten i dom men, okej jag kan ju inte riktigt veta detta kanske satt hon i en av de ljuvliga hängbjörkarna och bara njöt av vårens finaste blomma men jag varken kunde se eller känna in henne hon kanske inte var en sådan människa som är medial och jag kanske inte heller är mottaglig för meddelande från de döda synd i vilket fall som helst hade ju varit kul att snacka bort en stund men okej jag gick upp till COOP för att handla och där fick jag snacka med levande personer ….. alltid något en fredag i maj 2009
fragment av liv av Daniela Bjernbrandt
på en bråkdels sekund faller ljuset på ditt kindben främling din blick väcker sanning skönjer då vad jag aldrig anat fanns inkapslad i jord dit ingen förut nått i vaket tillstånd väljer liv
världen ter sig transparent
fr채mling p책 en br책kdels sekund
Tiden är lång av J Rickardsson
l Jag har vandrat länge nu. På det sättet jag för undan grangrenarna kan jag tro att det är något jag söker. Att något liksom är på andra sidan, som om varje kroppsrörelse är en rit, en avläggning, av mig själv. Märkligt - hur klockan klämtar för oss levande. II Det var väl en rå, kall vintervindil men ljummen av den röda solnedgången. Den långa stigen in i skogen. Själv tar jag slut lång innan. Lång innan min stig fortsätter. Något möter mig med kraft - en frontalkollision; jag förlorar mig själv, i mina försök att lokalisera. Men det var inget. Just som jag. Däremot: Tiden är lång i en kropp.
Ridå av Peter Sällström
Lite svårare att andas nära människor, lite svårare bara, lite svårare att se. Den där ridån som går ner, den där jävla ridån som går ner. Rummet som vecklar ut sin litenhet. Ansiktena, till nu endast leenden tycks passa.
Dagen efter av Katarina Eldsjö
Vi började med några tafatta ord? Det var en sån här märklig dag när vinden tog fart drog genom grenar och barr och fick allt att darra till en aning. Månen som seglade upp på natten jag minns vi lyckades inte se förbi varandra ett ögonblick eller var det en stund. Men i stjärnors stilla mak.. Det finns en sorg - därute jag aldrig släpper mer
I ljuset av igår av Rossana Espinosa
som Utmätta sträcker vi oss sänker oss som urdruckna floder den Ursprungliga källan av kaos Igenom ljus Frangipani vindar * du Minns alla varningssignaler det turkosa genomskinliga Vattnet hur det Strömmade in i dej Igen och Igen * spänner du dina vingar ditt segel trasigt i vinden färdas med, och färdas i den förtidigt födda
str채ckningen av Tiden
The life of the nordic av David Medrie
June, a blazing sun but a sun leaving the space, the margin for the life of the Nordic to set up. In another country there is an entirely different sun penetrates into every corner; life swirls and rises upwards of this like evaporates then sinking down and establish in a level quite different from the nordic. I grew up and was raised in Marocko then I had lived in France, Ireland, Iceland and now Sweden and for this first toward step I lost believe everywhere.