SVENSKA
MED SO
Kalle Holmqvist
SVENSKA
MED SO
Blodbadet – Olofs äventyr i Stockholm En berättelse om Stockholms blodbad och människorna som hamnade mitt i.
– Olofs äventyr i Stockholm
Blodbadet
Bondpojken Olof reser från Brännkyrka till Stockholm för att söka arbete. Stockholm skiljer sig mycket från det som Olof är van vid. Här är råttorna stora som katter, katterna stora som smågrisar och husen står så tätt att man inte kan gå mellan dem. Olof blir snart vän med ett föräldralöst tvillingpar som bor i staden. Stockholm håller på att förbereda sig för att Sveriges nya kung, Kristian II, ska komma på besök. Ett besök som slutar med förskräckelse för stadens invånare, och Olof hamnar mitt i händelserna.
Blodbadet
Kalle Holmqvist är historiker och skribent. Han har gett ut flera böcker för barn och för vuxna. Han tycker det är roligt att hålla på med historia, eftersom historien är full av intressanta människor och spännande berättelser.
Best.nr 47-12663-7 Tryck.nr 47-12663-7
Kalle Holmqvist
4712663 Blodbadet Omslag.indd 1
20/12/17 9:52 AM
ISBN 978-91-47-12663-7 © Kalle Holmqvist och Liber AB PROJEKTGRUPP: Magnus Bäckberg och Charlotte Eriksson FORMGIVARE: Lotta Rennéus ILLUSTRATIONER: Mats Vänehem produktionsledare: Eva Runeberg Påhlman Första upplagan 1 Repro: Integra Software Services Tryck: People Printing, Kina 2018
KOPIERINGSFÖRBUD Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och elevers begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner/universitet. Intrång i upphovsmannens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material. Såväl analog som digital kopiering regleras i BONUS-avtalet. Läs mer på www.bonuscopyright.se.
Liber AB, 113 98 Stockholm Kundservice tfn 08-690 90 00 Kundservice.liber@liber.se www.liber.se
698_LIB_Blodbadet.indd 2
20/12/17 10:51 AM
Till minne av mormor Ingegerd och farfar Arne
698_LIB_Blodbadet.indd 3
20/12/17 10:51 AM
Stockholm, Åsön och Brännkyrka år 1520
Norreport
Slottet Storkyrkan
Stortorget
Munkbron
Bocktornet Söderport
698_LIB_Blodbadet.indd 4
20/12/17 10:51 AM
STOCKHOLM (nuvarande Gamla stan)
Fatburssjön
Åsön/Södermalm
Brännkyrka Olofs, Henriks och Gammel-Karins hus
698_LIB_Blodbadet.indd 5
20/12/17 10:51 AM
698_LIB_Blodbadet.indd 6
20/12/17 10:51 AM
Döden i lingonriset Olof var färgblind och det räddade livet på honom två gånger hösten år 1520. Den första gången var i september. Han och grannpojken Lill-Mats skulle plocka bär. Det var väl egentligen inget arbete för unga gossar, men nu fanns det inte flickor i någon av gårdarna. Lill-Mats syster hade dött i feber förra vintern. Hemma hos Olof fanns det bara han själv, hans storebror Henrik och deras mormor Gammel-Karin. Nu i september började blåbären ta slut, det var mest lingon kvar. Och det var svårt för Olof att hitta lingon eftersom han inte alltid kunde skilja på rött och grönt. Det brukade folk skratta åt. Själv tyckte Olof att det var han som var normal. Det var alla andra som var konstiga. Mormor Gammel-Karin hade trott att färgblindheten skulle växa bort med tiden, men nu hade Olof fyllt 12 år och det var fortfarande lika illa. De röda bären och det gröna lingonriset flöt liksom ihop i hans ögon. Om
7
698_LIB_Blodbadet.indd 7
20/12/17 10:51 AM
han skulle hitta några lingon fick han nästan lägga sig på marken för att se dem. Det tog för lång tid. Därför fick Lill-Mats gå till skogen och plocka lingon själv, medan Olof stannade hemma. – Plocka lingon, det kan väl vilken småunge som helst, fnös Lill-Mats och kastade en grankotte i huvudet på Olof. – Men jag hittar inga lingon. Det går inte när man inte ser skillnad på rött och grönt. – Din odugling! Det är väl inte svårt att se färger? Satans Lill-Mats! Olof sparkade på en grästuva. Han såg faktiskt massor av färger. Det var bara rött och grönt som han blandade ihop ibland. När det började bli mörkt hade Lill-Mats fortfarande inte kommit tillbaka från skogen. Olofs storebror Henrik och Lill-Mats far Mats Matsson tog på sig yllemössorna och gick för att leta efter pojken. På natten borde ingen vara ute ensam. Skogarna i Brännkyrka var fyllda av varelser som ville människorna illa. Vargen gick att hålla borta med eldfacklor, och troll flydde om man bad till Jungfru Maria. Men det fanns annat, som varken eld eller böner hjälpte emot. Till exempel soldater.
8
698_LIB_Blodbadet.indd 8
20/12/17 10:51 AM
I flera år hade det varit krig i det svenska riket. Kung Kristian hade hyrt tyska yrkessoldater, det var såna som åkte runt i världen och slogs för den som betalade bäst. Men nu hade det precis blivit fred och då hade soldaterna ingenting att göra. De strök runt i skogarna och hittade på otyg. Ibland trängde de sig in på gårdar och krävde att få kött och öl. Den som sa emot fick en yxa i skallen. Det hände att soldaterna fick som de ville, men högg ihjäl någon ändå, bara för att de hade tråkigt. Det gick aldrig att lita på krigsmän. Henrik och Mats Matsson hittade Lill-Mats i backen bakom de stora tallarna, precis där de största och rödaste lingonen växer. Lill-Mats låg på rygg och hade en pil i magen. Hans blod rann över lingonriset, de gröna bladen hade färgats lika röda som bären. Lill-Mats kunde inte säga något, men han andades fortfarande. Henrik lyfte upp honom och sprang tillbaka. Mats Matsson haltade efter, så fort han kunde. Nästa dag kom Brännkyrkas präst fader Niklas förbi och läste några böner, mot en avgift på fyra örtugar. Olofs mormor Gammel-Karin mumlade alldeles gratis en ramsa om alver, vättar och annat som man helst inte pratade 9
698_LIB_Blodbadet.indd 9
20/12/17 10:51 AM
om, i alla fall inte när prästen hörde på. Sen plockade hon brännässlor som hon kokade och gav Lill-Mats. Men inget hjälpte. När onsdagen kom var han redan död. Pojkens lik lades i vedboden i väntan på begravningen. – Det måste ha varit soldater som gjorde det, sa Henrik. Mormor Gammel-Karin höll med. Det var ingen av bönderna som hade varit ute för att jaga hare eller älg den dagen. Och pilen som satt i Lill-Mats mage hade haft en spets av järn. Den var gjord för att kunna tränga igenom en rustning. Lill-Mats mor och far fick aldrig veta varför deras son hade blivit skjuten. Kanske hade han stått i vägen för soldaterna. Kanske skulle de skjuta prick på något och missade för att de hade druckit för mycket öl. Eller så ville de bara ta hans lingon och orkade inte fråga först. På torsdagen gick Lill-Mats föräldrar inte ut. Framåt kvällen blev mormor Gammel-Karin orolig för djuren på granngården. – Huvaligen. Kan ni gå och ge de stackars kräken lite mat? I alla fall grisen och korna. Hönsen kan nog klara sig tills i morgon. – Jag går, sa Henrik.
10
698_LIB_Blodbadet.indd 10
20/12/17 10:51 AM
Olof följde med honom. När bröderna kom hem igen åt de kvällsmat under tystnad. Olof svalde långsamt. Om han inte varit färgblind hade han följt med och plockat lingon. Då kanske han också hade blivit skjuten och varit lika död som Lill-Mats. Nu kunde han i stället sitta vid bordet och doppa torrt bröd i korngröten precis som vanligt. Livet var konstigt ibland.
11
698_LIB_Blodbadet.indd 11
20/12/17 10:51 AM
Smådjävlar och demoner En tidig lördagsmorgon några veckor senare höll Olof och mormor Gammel-Karin på att bära ved som Henrik hade huggit. Det gällde att samla på sig ordentligt innan det blev kallt. Olof och Gammel-Karin lade ifrån sig sina vedträn när de hörde upprörda röster inifrån granngården. – Herre Jesus! Vad är det som händer? sa mormor Gammel-Karin och spottade på marken. De gick dit. När Gammel-Karin öppnade dörren såg de att prästen fader Niklas stod där inne. Han var smal, men lång och slog nästan huvudet i taket på den lilla stugan. När prästen såg Gammel-Karin hoppade han till så att han tappade hatten. Fader Niklas vände sig mot Lill-Mats mor Anna igen. – Jo, som sagt. Du förstår säkert att jag inte kan anmäla ... nu försöker vi glömma det här i stället, sa han.
12
698_LIB_Blodbadet.indd 12
20/12/17 10:51 AM
– Men ska man få mörda oskyldiga barn? Min lille Mats ..., sa Anna. – Det kan ha varit en olycka ..., försökte prästen. – Olycka? – Nu är det som det är, det är ingen mening med att tänka på det här mer. Jag ska be till Gud att du och din man får frid i själen. – Men ... – Vi kan inte ställa till bråk. Det var kungens soldater. Nu måste alla tänka på att bevara freden, sa fader Niklas. – Freden? De har dödat min pojke. Då är det väl inte fred? grät Anna och snöt sig i klänningsärmen. – Det där ska inte enkelt folk lägga sig i. Vår konung Kristian har bestämt att det är fred. Och kungen har alltid rätt, det står i Bibeln. Bibeln var en tjock bok som Herren Gud i himlen själv hade skrivit. Eftersom Bibeln inte fanns på svenska var det ingen i Brännkyrka som hade läst den, men fader Niklas hade förklarat att det inte behövdes. Det räckte med att veta det viktigaste som stod i den – och det var att man måste lyda prästen, kungen och alla andra som Gud hade valt ut till makthavare. Problemet var bara att
13
698_LIB_Blodbadet.indd 13
20/12/17 10:51 AM
Gud verkade ändra sig hela tiden. Sverige bytte härskare oftare än Olof bytte strumpor. Lill-Mats far Mats Matsson såg ner i bordet. För bara några år sen hade Mats Matsson en son och en dotter. Nu var båda döda och det fanns inte kvar några barn i gården. Han och hans hustru började bli gamla. Men ingen skulle ta hand om dem när de inte kunde arbeta mer. Ingen skulle sitta vid sängen när de dog. En tyst tår rullade nerför Mats Matssons kind. – Ni kan äta hos oss i dag, sa Gammel-Karin och sträckte fram handen mot Anna. Anna rättade till huvudduken och reste sig långsamt upp. Prästen harklade sig. Han ställde sig i vägen för Anna när hon försökte gå ut. – Var det något mer? sa Gammel-Karin och rynkade på ögonbrynen. – Ja, det var ju betalningen ..., sa fader Niklas och sträckte fram handen. – Betalningen ...? sa Anna. – För minnesstunden för Lill-Mats på söndag. Om jag ska läsa en bön över pojkens själ kostar det åtta örtugar.
14
698_LIB_Blodbadet.indd 14
20/12/17 10:51 AM
– Åtta örtugar? Men gode Guds moder! Vi har inga pengar kvar, du fick det sista när du var här och bad för pojken förut. – Några slantar går det alltid att skrapa fram om man anstränger sig. Ni får sälja kon om ni behöver pengar. – Sälja kon? Snälla fader Niklas, vad ska vi då leva av? sa Anna. – Den som Gud älskar klarar sig alltid. Om jag läser böner kommer Lill-Mats till himlen snabbare. Ni vill väl inte att er son ska plågas av smådjävlar och demoner på andra sidan? Eller vill ni det kanske? Det blev för mycket för Lill-Mats far Mats Matsson. Han föll på knä, slog ut med armarna och började snyfta högljutt. Anna satte sig bredvid och höll om den skakande lilla gubben, hon brydde sig inte om att hennes klänning blev smutsig av golvet. Mormor Gammel-Karin gick fram till fader Niklas. Hon sköt fram hakan, pekade med sitt knotiga finger på utgången och sa: – Där är dörren. Då tog han på sig sin hatt och skyndade hem till prästgården. Fader Niklas var den mäktigaste mannen i hela
15
698_LIB_Blodbadet.indd 15
20/12/17 10:51 AM
Brännkyrka. Men han vågade inte säga emot mormor Gammel-Karin. Det gjorde ingen. Gud var nog också lite rädd för mormor, tänkte Olof. Gammel-Karin stannade kvar för att trösta Mats Matsson. Olof och Henrik gick hem och åt fisksoppa. Senare under dagen skulle de gå till Stockholm för att arbeta några veckor. Henrik brukade göra det då och då. Men Olof hade aldrig fått följa med förut. Han hade väntat på den här dagen i flera månader. Stockholm! Staden som var omringad av vatten och hade flera tusen invånare. Stockholm – där råttorna var stora som katter, katterna stora som smågrisar och husen stod så tätt att man inte kunde gå mellan dem. I utkanten av staden fanns det dessutom en hamn dit det kom skepp från hela världen, lastade med kryddor och guld och ädelstenar. Det var annat än gamla tråkiga Brännkyrka. Men mormor Gammel-Karin var ängslig. Hon brukade dela upp världen i två delar. Den ena var Brännkyrka. Det var ett bra ställe – ja, lite fattigt kanske, och kallt, och en massa höga granar som stod i vägen för solen, men ändå. Utanför Brännkyrka fanns resten av världen. Där var det dåligt. Och sämst av allt var de stora städerna.
16
698_LIB_Blodbadet.indd 16
20/12/17 10:51 AM
– Det är så mycket hemskheter och elände i Stockholm. Se till att det inte händer din lillebror något, sa hon och ställde sig på tå för att kunna rycka Henrik i örat. – Jag tar väl alltid hand om honom? sa Henrik. – Det är så illa tvunget. – Jag är snart vuxen, jag kan ta hand om mig själv ..., muttrade Olof. – Du? Själv? Du skulle inte kunna ta hand om en kyckling, skrattade Henrik. Olof slog till Henrik på armen, men tyvärr gjorde det mer ont på hans egen hand än på Henrik. Bröderna tog på sig sina mössor, sa farväl till mormor och började gå. Henrik hade helst sett att hans lillebror stannat hemma. Men nu hade Olof tjatat i flera månader och till slut hade mormor bestämt att han skulle få följa med. Henrik suckade. Det gick snabbare att vandra om man var tyst. Men Olof pratade hela tiden. – Henrik? Henrik! När tror du vi är framme i Stockholm? – Innan det är mörkt, hoppas jag. – Var ska vi bo någonstans? sa Olof och tittade upp på sin storebror.
17
698_LIB_Blodbadet.indd 17
20/12/17 10:51 AM
– Vi ordnar något. Sluta fråga så mycket. – Vad ska vi arbeta med? – Sluta fråga så mycket. Vi får ta vad vi får, svarade Henrik. – Jag kan bära sten på ett bygge, som du gjorde förut. – På byggen vill de ha någon som är större. Men du kanske kan packa fisk i hamnen, eller arbeta hos en bagare. Du får se vad som finns. – Bagare? Får man äta av brödet då? – Javisst, om du vill att bagaren ska skära av dig näsan med en rostig kniv, sa Henrik. – Jag kan väl äta när han inte ser ... Det här kommer att bli en lång färd, tänkte Henrik och önskade att det gick lika lätt att stänga öronen som att blunda med ögonen. – Men du ... pratar bagarna svenska? sa Olof och ryckte Henrik i skjortärmen. – De flesta i Stockholm gör det, men en del kan bara finska eller tyska. Du får lära dig lite tyska när du kommer dit. Sluta fråga så mycket. – Kan du någon tyska? Henrik stannade till, vände sig mot Olof och sa:
18
698_LIB_Blodbadet.indd 18
20/12/17 10:51 AM
– Jag kan säga ”Halt den Mund, verfluchter Bengel”. Vet du vad det betyder? – Nä ..., sa Olof lite osäkert. – Det betyder ”Håll käften, ungjävel”. Sen var Olof tyst i flera minuter innan han började prata igen: – Vad tror du vi får för mat? Jag undrar vad de äter i Stockholm. – Sluta fråga nu! Du har ju varit i Stockholm förut. – Jo, men det var flera år sen och då var vi bara där en dag, inte för att arbeta, sa Olof och stannade för att rätta till skon. – Prata mindre och gå mer. – Jag kan prata och gå samtidigt. – Det vete Djävulen om du kan. Nu har vi bråttom. Du får inte ställa till med några problem, sa Henrik och höjde ett varnande finger. – Jag lovar, svarade Olof. De hade inte ens hunnit fram till stora vägen innan han bröt det löftet.
19
698_LIB_Blodbadet.indd 19
20/12/17 10:51 AM
SVENSKA
MED SO
Kalle Holmqvist
SVENSKA
MED SO
Blodbadet – Olofs äventyr i Stockholm En berättelse om Stockholms blodbad och människorna som hamnade mitt i.
– Olofs äventyr i Stockholm
Blodbadet
Bondpojken Olof reser från Brännkyrka till Stockholm för att söka arbete. Stockholm skiljer sig mycket från det som Olof är van vid. Här är råttorna stora som katter, katterna stora som smågrisar och husen står så tätt att man inte kan gå mellan dem. Olof blir snart vän med ett föräldralöst tvillingpar som bor i staden. Stockholm håller på att förbereda sig för att Sveriges nya kung, Kristian II, ska komma på besök. Ett besök som slutar med förskräckelse för stadens invånare, och Olof hamnar mitt i händelserna.
Blodbadet
Kalle Holmqvist är historiker och skribent. Han har gett ut flera böcker för barn och för vuxna. Han tycker det är roligt att hålla på med historia, eftersom historien är full av intressanta människor och spännande berättelser.
Best.nr 47-12663-7 Tryck.nr 47-12663-7
Kalle Holmqvist
4712663 Blodbadet Omslag.indd 1
20/12/17 9:52 AM