9789147090433

Philip Lalander är professor i socialpsykologi på Institutionen för socialt arbete vid Linnéuniversitetet. Hans forskning rör sig inom områden som etnicitet, ungdomskultur och avvikande beteende. Philip har bland annat skrivit boken Respekt: Gatukultur, ny etnicitet och droger.

Best.nr 47-09043-3 Tryck.nr 47-09043-3-00

Thomas Johansson & Philip Lalander

Thomas Johansson är professor i socialpsykologi och utbildningsvetenskap på Institutionen för individ och samhälle vid Högskolan Väst. Han har skrivit en rad läroböcker, artiklar och forskningsbaserade böcker inom områden som familj, ungdomskultur, mansforskning och kulturstudier. Som exempel kan nämnas boken Familjeliv.

Vardagslivets socialpsykologi

Vardagslivets socialpsykologi Vardagslivet - omslag.indd 1

Vardagsliv , det låter som något förutsägbart och rutinartat – ja, som en rätt tråkig del av tillvaron. Men vid en närmare betraktelse framträder en bild av ett spännande och nyansrikt fenomen.

I den här boken används socialpsykologiska teorier för att kommentera olika vardagliga exempel, och för att förklara det som annars döljer sig bakom ett självklarhetens skimmer.Vi får följa med till arbetsplatsen, till middagsbjudningen, till dagdrömmandet. Till domäner i vardagslivet som vi gärna visar upp för andra och till skrymslen som vi håller hemliga, kanske till och med för oss själva. Boken ger en fördjupad förståelse för hur människor agerar tillsammans, hur avvikande beteende skapas, hur makt utövas i vardagslivet och hur det är att leva i 2000-talets mediesamhälle.

Denna socialpsykologiska grundbok vänder sig till studerande i socialpsykologi, sociologi och socialt arbete, och till andra utbildningar med fokus på individens samspel med andra i samhället, till exempel lärarutbildning, fritidspedagogutbildning och vårdutbildningar.

09-09-29 08.36.13

Vardagslivets socialpsykologi ISBN 978-91-47-09043-3 © 2010 Författarna och Liber AB Förläggare: Peter Söderholm Redaktör: Carina Blohmé Översättning citat: Emily Wigelius Grafisk formgivning: Fredrik Elvander Omslag: Kristina Eldon Bildredaktör: Kristina Eldon Bilder: Jupiterimages Sättning: LundaText AB Upplaga 1:1 Tryck: Kina 2010

KOPIERINGSFÖRBUD Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner/universitet. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare.

Liber AB, 205 10 Malmö tfn 040-25 86 00, fax 040-97 05 50 www.liber.se Kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08-690 93 01

Vardagslivet.indd 2

09-10-07 10.38.10

Förord De tankar som formuleras i den här boken har sina inspirationskällor och rötter i början och mitten av förra seklet och i skilda delar av världen, såsom Norden, Tyskland och USA. Tankar från klassiska socialpsykologer som Georg Simmel, Charles H. Cooley, Erving Goffman och mer samtida som Johan Asplund, Randall Collins, Arlie Russell Hochschild och Judith Butler bildar ett bakgrundsvetande mot vilket våra tankar har formulerats. I en mening är denna bok skriven av oss, men den är också ett resultat av det såväl intellektuella som praktiska projekt vi kallar socialpsykologi. Genom denna blandning av gamla och nya teorier vill vi analysera vad det innebär att vara människa tillsammans med andra människor. Socialpsykologin handlar om hur människor möts, förenas och skiljs, såväl historiskt som i nutiden, såväl kroppsligt som virtuellt. Att vara människa innebär att låta sig influeras av andra, att påverka andra, att utgöra en del av ett socialt universum och att i relation till allt detta försöka skapa en egen personlig nisch.

Ett möte år 1994 vid Sociologförbundets årsmöte var en viktig förutsättning för att denna bok skulle bli verklighet. Då träffades vi i en diskussionsgrupp som handlade om ungdomskultur. Thomas var redan disputerad och hade en del status inom sitt forskningsområde, medan Philip var doktorand och jobbade med sin avhandling. Detta möte slutade med att Thomas blev Philips handledare och att ett mångårigt samarbete inleddes. Egentligen var det ingen tillfällighet att vi träffades. Våra gemensamma intressen och perspektiv förde oss samman i en gemenskap som skulle hålla över tid. Efter några år disputerade Philip på en avhandling om alkoholens betydelser i olika ungdomsgrupper (Lalander 1998) och efter detta kunde samarbetet utvecklas ännu mer. Vi skrev en bok om ungdomsgrupper, Ungdomsgrupper i teori och praktik, som publicerades 1999. Då vi skrev tillsammans skickade vi texter fram och tillbaka och lät den andre fylla i med sina idéer. I den meningen skapades en dynamik som gjorde att projektet präglades av kreativitet och lust. Med socialpsykologen Randall Collins ord präglades samarbetet av emotionell energi, där energin uppstod i samarbetet snarare än att den hade sin utgångspunkt i oss som individer. Ett annat sätt att uttrycka saken är att vi tyckte det var roligt att arbeta tillsammans och att denna positiva känsla drev på oss.

Ingen av oss hade kunnat skriva den boken individuellt, den var i allra ­högsta grad resultatet av en social interaktionsprocess, en call and response, där

Vardagslivet.indd 3

09-09-29 08.52.58

4

FÖRORD

vi utbytte meningar och där vi inte riktigt från början visste hur slutprodukten skulle komma att se ut. Så är det även med den här boken. Vi har haft en grov tanke om att den ska handla om vardagslivets socialpsykologi, samtidigt som vi inte riktigt har vetat vart skrivandet och den sociala interaktionen ska leda oss. Boken har också till vissa delar präglats av vad vi upplevt i mötet med andra, under framförallt år 2008. Att vi till exempel snart inleder boken med ett exempel om tågåkande beror på att Philip åkt extremt mycket tåg det senaste året, att tåget har blivit som ett kontor, och att han ibland ägnat sig åt socialpsykologiskt filosoferande under dessa resor.

Vi författare har olika specialiteter, även om vi delar det socialpsykologiska intresset. Thomas har intresserat sig för sådana områden som ungdomskultur, sexualitet, manlighet, faderskap och hur synen på kropp, identitet och livsstilar förändrats i samtidskulturen. Philip har bedrivit etnografiska och deltagande studier i olika miljöer, såsom fester, kasinon, ”knarkarmiljöer” och stigmatiserade bostadsområden. Dessa val av teman och forskningsområden ger goda möjligheter att utveckla något tillsammans. Ni kommer förmodligen att känna igen en del av våra respektive forskningsteman i den text som kommer.

Vi vill avsluta detta förord med att tacka våra familjer som på olika sätt har stöttat våra projekt – inte bara denna bok – och gjort våra vardagsliv rika och meningsfulla; Susanne, Charlotta, Emilie, Sebastian, Felicia, Isabelle, Tekla och Isak. Vi hoppas och tror att vi också har bidragit till att berika era vardagsliv.

Göteborg och Kalmar 2009 Thomas Johansson & Philip Lalander

Vardagslivet.indd 4

09-09-29 08.52.58

Innehåll Kapitel 1 Vardagslivets ­socialpsykologi 9 Den psykologiska tidsåldern 12 Några exempel på vikten av socialpsykologi 17 Bokens fortsättning 20 Kapitel 2 Socialisation och mänskliga möten 25 Språk, symboler och handling 25 Vardagslivet som interaktionsprocess 28 Rutiner, regler och språk 32 Vardagslivets dramaturgi 37 Ritualer och emotionell energi 40 Emotionella arbeten 49 När allt är som det brukar 51 Skam och stolthet 54 Summering: Socialisation och mänskliga möten 62 Kapitel 3 Sociala konstruktioner 65 Vad är en social konstruktion? 65 Sociala experiment och ordning 69 Människan som text 74 Sociala representationer 77 Kulturella linser och habitus 80 Överskridandets socialpsykologi 82 Summering: Sociala konstruktioner 86 Kapitel 4 Identiteter 89 Hemlöshet och senmodern reflexivitet 89 Ombytlighet 92 Roll, identitet, själv … 96 Individkult, ledarskap och nyliberal kultur 99 Kollektiva identiteter 102 Kollektiv identitet och individualitet 105 Summering: Identitet som upptäckt eller konstruktion 108

Vardagslivet.indd 5

09-09-29 08.52.58

6

INNEHÅLL

Kapitel 5 Avvikelse och normalitet 111 Stämpling, ambivalens och motstämpling 112 Olika typer av avvikelse 118 Diagnos och identitet 120 Njutning i samhällets marginaler 123 Flykten från vardagslivet 126 Summering: Mellan avvikelse och normalitet 129 Kapitel 6 Makt i vardagslivet 133 Auktoritetens makt 135 Grupptänk och individens ansvar 137 Ryktets socialpsykologi 140 Mobbning och stigma 145 Härskartekniker och mikromakt 147 Symbolisk makt 149 Summering: Makt och motstånd 154 Kapitel 7 Den socialpsykologiska ­fantasin 159 Stanna upp i tillvaron 159 Interaktion, konstruktion och reflexivitet 161 Framåtblickar 164 Litteratur 166 Register 172

Vardagslivet.indd 6

09-09-29 08.52.59

Vardagslivet.indd 7

09-09-29 08.52.59

Vardagslivet.indd 8

09-09-29 08.53.00

Kapitel 1

Vardagslivets ­socialpsykologi kade av varandra. En man i din närhet pratar högt om privata saker i mobiltelefonen, en ung kvinna ser film på sin iPod och en lite äldre kvinna är uppkopplad på Internet genom SJ:s fjärranslutning. Du upptäcker allt detta utan att se det som något konstigt och bestämmer dig för att lugnt fråga mannen om han kan sätta sig upp. Du säger ”Ursäkta mej!” för att påkalla hans uppmärksamhet, men han ger inga livstecken ifrån sig.

I det läget återstår möjligheten att röra vid honom. Du gör blixtsnabbt bedömningen att det är lämpligast att lätt vidröra hans axel, samtidigt som du upprepar ”Ursäkta!”. Mannen tittar upp ur jackan med sömndruckna ögon, lite saliv i mungipan och säger ”Självklart, inga problem”, samtidigt som han torkar av sig om munnen.

Du säger ”Tack!”, tar fram en bok och sätter dig för att läsa.

Men boken är inte tillräckligt intressant för att sluka din uppmärksamhet. Du hör en man och en kvinna prata tyst bakom dig. Du kan inte låta bli att lyssna. De pratar om favoritfilmer. De verkar inte känna varandra särskilt bra, men ändå är de högst engagerade i samtalet, där de turas om att prata och där det visar sig att de båda gillar den amerikanske regissören Quentin Tarantino. Du ler lite för dig själv när du drar slutsatsen att en förälskelse är under uppsegling bara någon halvmeter bakom dig.

EXEMPEL 1

Att åka tåg Ett X2000-tåg far fram genom Sverige. Du kliver på vid en station och blickar oreflekterat in i vagnen, tittar på din mobil dit plats- och vagnsnummer skickats, och söker efter din plats. När du rör dig mellan sittplatserna ser du att några av passagerarna tittar på dig hastigt, som för att kontrollera vem som kommer in i tåget. Du ger dem snabba blickar tillbaka och låter inte blicken fästa sig mer än någon tion­dels sekund, så länge som är brukligt enligt de sociala konventionerna som både du och de behärskar. När det gäller tågåkning eller vistelser i andra liknande sammanhang är du långt ifrån en nybörjare, passagerarrollen sitter i ryggmärgen. Du finner din plats, men en ung man ligger och sover på både din och sin egen plats. Hans armar är muskulösa och du ser stora tribaltatueringar som täcker biceps- och tricepsmusklerna. Ansiktet är täckt av en jeansjacka. ”Hur ska jag göra nu?” tänker du under bråkdelen av en sekund. ”Personen kanske blir aggressiv om jag väcker honom alltför häftigt.” Samtidigt är du trött och alla andra platser är upptagna. Runt omkring dig sitter människor som är fullt upptagna av egna projekt, som småbarnspappan som försöker få sitt lilla barn att sova, konstvetaren som läser en artikel om den konstriktning som kallas dada­ ism, de två unga männen som gör militär­tjänst och som diskuterar befäl och tycks vara fullständigt uppslu-

Att åka tåg är för de flesta av oss inget anmärkningsvärt eller dramatiskt, men samtidigt visar exemplet ovan att det bara under några få minuter kan hända en hel del – och det som händer har i stor utsträckning med det vi kallar so­cial­psyko­logi att göra. Situationen med mannen som täcker två sittplatser

Vardagslivet.indd 9

09-09-29 08.53.01

10

VA R D A G S L I V E T S S O C I A L P S Y K O L O G I

En blaserad attityd gentemot den sociala omgivningen fungerar som ett försvar mot alla de sinnesintryck och känsloupplevelser som hotar att översvämma oss.

Rollövertagande: att man föreställer sig det egna uppträdandet utifrån den andres position, att man ser sig själv med den andres blick.

Vardagslivet.indd 10

löstes med hjälp av ett par fraser och en viss kroppskontakt, som inte missförstods av mannen ifråga. Båda parterna visade med sina verbala och kroppsliga uttryck att de inte hade några onda avsikter gentemot den andre. Mycket i tågexemplet handlar om hur vi agerar i offentliga miljöer, där vi har främlingar runt omkring oss. Hur vi rör oss, låter blicken svepa och uppmärksammar den andre på ett precis så subtilt sätt som tillåts enligt rådande sociala konventioner. Den tyske socialpsykologen Georg Simmel skrev redan i början av 1900-talet om hur människor i tättbefolkade områden utvecklar en blase­ rad attityd gentemot den sociala omgivningen, vilket fungerar som ett försvar mot alla de sinnesintryck och känsloupplevelser som hotar att översvämma oss. När människor kliver in i ett tåg blir det tydligt hur de utvecklat en atti­tyd som liknar den Simmel skrev om, och som skapar förutsättningar för att vi ska klara av att hantera vardagslivets myller av människor och intryck. Erving Goffmans begrepp taktfull ouppmärksamhet beskriver något liknande. Hur vi exempelvis möter någon på trottoaren och först tittar kort på vederbörande, för att sedan rikta blicken rakt fram. De tekniker som såväl Simmel som Goffman skrivit om utgör beteendekoder med vilka människor kan hantera och känna trygghet i miljöer med många främlingar. Hur skulle du exempelvis reagera om någon kom och tog ifrån dig den dagstidning du satt och läste på tåget för att sätta sig i ditt knä? Hur skulle du reagera om den person som sitter bredvid dig och som du inte känner vrider sitt ansikte mot ditt och stirrar intensivt utan att säga något, som om personen gjorde en närgången granskning av din hud? Förmodligen skulle den känslomässiga reaktionen handla om obehag och förvirring, en känsla av att världen inte längre är den värld man vanligtvis lever i. Brottet mot uppförandekoderna skulle eventuellt få dig att tro att du har en sinnessjuk människa bredvid dig. Men det är ganska sällan sådana saker händer. Människor tycks ha internaliserat och lärt sig dessa koder. Vardagslivets socialpsykologi handlar om att analysera de vardagliga tekniker och koder som gör livet tillsammans möjligt och relativt förutsägbart.

Tågexemplet handlar till stora delar om det som inom socialpsykologin kallas rollövertagande, att man föreställer sig det egna uppträdandet utifrån den andres position. När du ska säga till den unge tatuerade mannen, gör du det genom en föreställning om hur han kan tänkas uppfatta ditt tonfall, dina ordval och din beröring av hans axel. Genom dessa subtila koder vill du

09-09-29 08.53.01

1 . VA R D A G S L I V E T S S O C I A L P S Y K O L O G I

försäkra dig om att han inte ska bli arg, att inte situationen ska urarta, att det sociala livet ska flyta på med lätthet.

Ett svar på varför vi behöver socialpsykologi, är att den ger oss möjlighet att reflektera över och analysera det ofta förgivettagna sociala samspelet i våra vardagsliv – på arbetsplatser, i skolan, i hemmet och på fritiden. Det är precis det som kända socialpsykologer som Georg Simmel, Charles Cooley, George Herbert Mead, Erving Goffman, Arlie Russell Hochschild och Johan Asplund har gjort. Att åka tåg visar sig vid en socialpsykologisk betraktelse vara relaterat till specifika och socialt reglerade sätt att röra sig på och att rikta blicken.

På samma vis är den tid man tillåts titta på en främling och de strategier med vilka man kan återskapa ordningen i tåget reglerade.

Vardagslivets socialpsykologi studerar ofta det triviala, det som sällan får någon uppmärksamhet i medier eller i andra sammanhang. Just därför är socialpsykologi så intressant. Den utvecklar begrepp och teorier genom vilka denna till synes triviala värld blir intressant och mångbottnad. I en studie av Sveriges mest kända socialpsykolog Johan Asplund, Bertillon & Holmes (1976), dras paralleller mellan Georg Simmels analyser av storstadsmänniskan och Arthur Conan Doyles skildringar av den berömde detektiven Sherlock Holmes. Asplund menar att man kan läsa berättelserna om Holmes som uttryck för samtidskulturella och socialpsykologiska fenomen. Denna liknelse mellan kriminalromanen och studiet av socialpsykologi har inspirerat oss. Det sociala livet framstår ibland som en gåta, där det krävs ett noggrant pusslande för att hela bilden ska träda fram.

11

Vardagslivets socialpsykologi studerar ofta det triviala, det som sällan får någon uppmärksamhet i medier eller i andra sammanhang.

Den utvecklar begrepp och teorier genom vilka denna till synes triviala värld blir intressant och mångbottnad.

Georg Simmel (1858–1918) brukar ofta räknas till sociologins klassiker. Simmel föddes i Berlin och verkade under sitt akademiska liv vid en rad tyska universitet. Många av Simmels arbeten rör relationen mellan kultur, samhälle och individ. Han lyckas på ett skickligt sätt analysera hur samhällsförändring leder till nya subjektiva villkor och till framväxten av sociala typer såsom främlingen, äventyraren och den blaserade och alienerade storstadsmänniskan. Simmel är framförallt känd för sina essäer om storstadsliv, främlingskap och modernitet. Hans huvudverk, Philosophie des Geldes (Penningekonomins filosofi; i engelsk översättning: The philosophy of money) (1900) är en djupgående analys av hur den moderna penningekonomin och kapitalismen skapar helt nya förutsättningar för vardagsliv och subjektivitet. Många av hans artiklar är sammanställda i volymen The sociology of Georg Simmel (1950) och i Hur är samhället möjligt? och andra essäer (1995).

Vardagslivet.indd 11

09-09-29 08.53.01

12

VA R D A G S L I V E T S S O C I A L P S Y K O L O G I

Johan Asplund (född 1937) är numera professor emeritus. Hans skrifter präglas av en betydande originalitet. Även om det går att placera Asplund inom symbolisk interaktionism, kännetecknas hans böcker också av ett starkt kulturteoretiskt intresse och kunnande. I en tidig bok, Om undran inför samhället (1970), lyfter han fram betydelsen av det han kallar aspektseende, det vill säga förmågan att analysera ett fenomen utifrån flera olika teoretiska utgångspunkter. Hans mest kända verk är Det sociala livets elementära former (1987a), där Asplund skisserar en grundläggande teori om vardagslivets socialpsykologi. Men han har även under 2000-talet gett ut en rad intressanta socialpsykologiska betraktelser över allt från munnens socialitet till deckare.

En annan intressant aspekt av tågexemplet är att kommunikation sker på olika sätt. Dels ansikte mot ansikte, som den unge småbarnspappan som vaggar sin bebis i famnen, de unga männen som diskuterar befäl och det förälskade paret, dels mer abstrakt och avlägset i form av mobiltelefoni och Internetanvändande. Socialpsykologin måste ta hänsyn till dessa tekniska innovationer som har gjort att våra vardagsliv och våra sätt att möta varandra har förändrats radikalt. I tågvagnen blandas nya och ”gamla” kommunikationssätt. Det förekommer också olika typer av relationer mellan människor, såväl intima som mer distanserade och ytliga. Det tycks även som om gränsen mellan det privata och det offentliga löses upp i dagens medievärld. Vi har till exempel mannen med mobiltelefonen som pratar om privata saker så att alla kan lyssna på det, liksom alla dokusåpor, som marknadsför sig just genom offentliga inblickar i det privata. I tågvagnen kan vi med hjälp av socialpsykologisk fantasi se en mikroversion av samhället.

Den psykologiska tidsåldern Vardagslivets socialpsykologi intresserar sig för människan i ett socialt sammanhang, hur det sociala och det psykologiska smälter samman och blandas i möten och situationer. Just där finner vi ytterligare ett skäl till att det är viktigt med en vardagslivets socialpsykologi. Idag lever vi i en psykologisk tidsålder.

Vi är vana att utgå från oss själva och att tillämpa diverse psykologiska förklaringsmodeller på tillvaron. När det uppstår problem i en familj, ett företag eller en större organisation ropar vi efter psykologer, coacher och psykoterapeuter.

Allt mer fokus riktas mot individen. Vi översvämmas också av böcker, tv-program och rådgivningsspalter där vi uppmanas att arbeta med vår självkänsla,

Vardagslivet.indd 12

09-09-29 08.53.01

1 . VA R D A G S L I V E T S S O C I A L P S Y K O L O G I

stärka motivationsnivån, utveckla en högre emotionell intelligens (EQ) eller uppgradera vår kognitiva förmåga att lösa problem. Populärpsykologin har blivit vår nya sekulära ”religion”; den tillhandahåller enkla och lättförståeliga manualer till framgång, lycka och ett bra liv.

I veckotidningar, livsstilsmagasin, böcker och på tv finner vi slogans som: ”Lär känna dig själv!”, ”Det är bra att sätta ord på sina känslor” eller ”Bättre självkänsla Nu!”. Vi har vant oss vid att tänka psykologiskt: ”Jaha, du har prob­lem att träffa en partner och utveckla ett stabilt och lyckligt förhållande.

Det här problemet bottnar förstås i att din pappa övergav din mamma när du var tre år gammal.” Frågor om otrygghet, relationsproblem och ständiga misslyckan­den förklaras smidigt och lätt med hjälp av psykoanalytiska modeller kring patologiska oidipuskomplex, bristande impulskontroll eller separa­ tions­­ångest. Kvällstidningarna tillhandahåller checklistor och psykologiska me­toder som ska lösa tillvarons problem. Psykologiska förklaringar träder in där mer socialpsykologiska skulle ha behövts (Johansson 2006, 2007a, 2008).

Att psykologin är långt mer utbredd än socialpsykologin bekräftas genom att vi rör oss med olika smeknamn på psykologen, såsom ”hjärnskrynklare” och ”knasdoktor”. Det finns massor av skämt om psykologer och psykiatriker, vilket antyder psykologins etablering i människors vardagsliv. Hur kan vi förstå detta ökade behov av psykologi och psykologiskt tänkande? Vilka typer av samhällsomvandlingar ligger till grund för denna förändring? Många länder i västvärlden präglas av en långt gången individualisering, det vill säga den moderna människan har successivt fått ett ökat utrymme för att förhålla sig till och välja tillhörighet till olika kollektiva formationer. Detta hänger samman med en ökad vertikal och horisontell rörlighet, det vill säga att det till exempel är möjligt att göra en klassresa från undersköterska till läkare (vertikal rörlighet) eller att byta yrke från advokat till läkare (horisontell rörlighet).

Detta innebär självklart inte att individen är helt fri att välja sin livsbana och skapa sitt liv, utan endast att det har skapats ett ökat utrymme för att på ett mentalt och ibland reellt plan välja hur man vill leva sitt liv. Å ena sidan uppmuntras människor till att drömma, konsumera och att ha höga förväntningar på livet, medan det å andra sidan endast är ett fåtal individer som kan uppfylla sina drömmar. Den ibland verkliga men ofta illusoriska känslan av att allt är möjligt kanske är en viktig bidragande faktor till det utbredda psykologiska lidandet idag. Populärpsykologin tillhandahåller redskap så att vi kan fortsätta att odla drömmen om ett bättre och mer fram-

Vardagslivet.indd 13

13

Populärpsykologin har blivit vår nya sekulära ”religion”; den tillhandahåller enkla manualer till framgång, lycka och ett bra liv.

09-09-29 08.53.02

14

VA R D A G S L I V E T S S O C I A L P S Y K O L O G I

gångsrikt liv, medan sociologin – där man diskuterar hur samhällsstrukturer begränsar människors val – förklarar varför drömmarna inte går i uppfyllelse.

I skärningspunkten mellan å ena sidan alla önskningar, begär och drivkrafter, och å andra sidan materiella och sociala hinder uppstår olika former av lidande och frustrationer.

Den här diskrepansen mellan begäret – vår lust, våra önskningar och drömmar – och de hinder av olika slag som uppstår på grund av att vi lever i ett samhälle, har fascinerat teoretiker och forskare. Om vi tar vår utgångspunkt i en liberal vision och bild av samhälle och individ, kan det se ut som om vi faktiskt har enorma möjligheter att styra över våra val och liv. Men om vi istället tar en titt på sociologiska undersökningar av familjeliv, arbetsmarknaden eller skolan, ser vi snart att samhället och därmed individerna följer vissa fastlagda mönster. Familjelivet domineras fortfarande av det vi kallar kärnfamiljen, på arbetsmarknaden ”väljer” män och kvinnor att arbeta inom olika yrken och dessutom verkar detta påverka lönesättningen till mäns fördel. Trots alla försök att motverka social snedrekrytering i skolan, visar alla undersökningar att social bakgrund fortfarande är den mest avgörande faktorn för människors skolval och möjligheter att skaffa sig ett bra yrke med god lön.

Trots att vi kan lägga fram och presentera dessa sociologiska ”fakta” överlever tron på individens enorma möjligheter att själv välja och utforma sitt liv.

De sociologiska undersökningarna ter sig väldigt abstrakta och svåra att förstå sig på. Dessutom finns det människor som bryter dessa ”fastlagda” mönster.

Detta är något vi ser varje dag. Män som drar runt barnvagnar på stadens gator, kvinnor som arbetar som chefer, ungdomar med påver social bakgrund som blir läkare, och så vidare. Vi ”ser” individen, men det är svårare att se och ta på ”strukturer”.

Det psykologiska tänkandet – som lägger förklaringar till beteende och händelser på ett individplan – är relativt lätt att ta till sig. Det är vardags­ intui­tivt och har ofta starka kopplingar till hur människor i västvärlden tänker om individens ansvar och inverkan på sin omgivning. Det går att rada upp många exempel på hur ett individtänkande ersätter ett mer reflekterande förhållningssätt till olika fenomen: Om något går fel i en arbetsgrupp letar vi efter den person som bär ansvaret för detta; det kan vara chefen eller kanske en medarbetare. När företaget går dåligt sparkar man chefen och tror att en ny och bättre ledare ska få företaget på rätt kurs och öka vinsten. Arbetslösa uppmuntras att gå till jobbcoacher, som har som uppgift att stärka självkänslan

Vardagslivet.indd 14

09-09-29 08.53.02

1 . VA R D A G S L I V E T S S O C I A L P S Y K O L O G I

15

och se till att individen är bättre rustad att söka, få och behålla ett arbete. Om någon blir mobbad i skolan, lägger man skulden på den mobbade eller mobbaren istället för att söka efter förklaringar i skolans bristfälliga strategier för att hantera konflikter och destruktiva sociala samspel mellan elever.

Det socialpsykologiska perspektivet växte fram ur ett behov av att visa att människan är en social varelse. Om vi vill förstå människan är det enligt detta perspektiv inte i första hand i individens psyke och inre psykologiska värld vi bör söka efter förklaringar till beteende och händelser utan i det sociala samspelet. Detta kan på många sätt verka helt självklart, men när vi närmar oss konkreta exempel och händelser är det lätt att se att vi ofta tenderar att förklara sociala fenomen med hjälp av en psykologisk eller biomedicinsk begreppsapparat. Om vi läser socialpsykologins klassiker ser vi ganska snart en anledning till detta. Det socialpsykologiska språkbruket, som ofta är fyllt av metaforer och en mustig, färgstark, filosofisk begreppsapparat, kan vara svårt att tillägna sig. Vi ska ta ett exempel.

Erving Goffman är förmodligen en av världens mest kända social­psyko­ loger, med över 200 000 träffar på sökmotorn Google. Vi ska titta närmare på ett kort avsnitt ur hans bok När människor möts: Studiet av det direkta samspelet mellan människor (originalets titel: Interaction ritual), som skrevs på 1960-talet. Citatet är hämtat från början av boken och ska ses som ett försök att argumentera för ett socialpsykologiskt synsätt på människan: Jag utgår från att det rätta studiet av samspel inte gäller individen och dennes psykologi utan snarare de syntaktiska relationerna mellan handlingar utförda av personer som är ömsesidigt närvarande för varandra. Men eftersom det är enskilda agerande som bidrar med det grundläggande materialet, kommer det alltid att vara rimligt att fråga vilka allmänna attribut de måste besitta för att man skall kunna vänta denna typ av insats från deras sida. Vilken är den minimala modell av den agerande människan som vi behöver, om vi skall kunna skruva upp henne, placera henne bland hennes likar och få i gång en ordnad beteendetrafik? Vilken är den minimala modell som krävs om iakttagaren skall kunna förutsäga i vilka riktningar en individ i sin egenskap av samspelande kan vara effek­tiv eller bryta samman? Det är detta som dessa uppsatser handlar om. En psykologi är nödvändig, men en psykologi som är avskalad och kringskuren för att passa det sociologiska studiet av samtal, idrottstävlingar, juryrättegångar och dagdrivarliv på gatorna. Alltså inte människor och deras ögonblick, snarare ögonblick och deras människor (Erving Goffman 1967/1970, s. 9, vår kursivering).

Vardagslivet.indd 15

09-09-29 08.53.02

16

VA R D A G S L I V E T S S O C I A L P S Y K O L O G I

På samma sätt som det finns regler för hur vi kör bil och sköter oss i trafiken, har vi även regler för hur mänskliga möten går till.

Vardagslivet.indd 16

Texten är förmodligen relativt svår att avkoda för den ovana läsaren, men när vi väl knäckt några av koderna går det att läsa och förstå Goffman. Vad menas till exempel med ”de syntaktiska relationerna mellan handlingar utförda av personer som är ömsesidigt närvarande för varandra”? Syntax är ett begrepp som används inom språkvetenskap för att tala om ordföljder och om hur ord fogas samman till helheter. I detta sammanhang används det för att peka på hur ett antal människors handlingar samverkar och bildar ett mönster. I tågexemplet uppstod en rad syntaktiska relationer, mellan pappan och bebisen, mellan de förälskade och mellan dig och mannen med tatueringar.

Situationerna och handlingarna går inte att förstå utan att se dem som helheter.

Vad menas då med beteendetrafik? Här använder sig författaren av en meta­ for, en förtätad bild, där människors handlingar på ett bildlikt sätt liknas vid en trafiksituation. På samma sätt som det finns mängder av regler för hur vi kör bil och sköter oss i trafiken, har vi även regler för hur mänskliga möten går till. Goffman målar här upp en bild av hur mänskliga möten i själva verket är reglerade och styrda av diverse yttre faktorer och av sociala regler. Det här är ju ytterst tydligt i tågexemplet, där vi framstår som väl socialiserade till de rådande omständigheterna. Vi har alltså lärt oss vad och hur vi ska göra i de olika mötena på tåget, för att ”trafiken” ska flyta smidigt.

Vilken typ av psykologi talar då Goffman om här? Uppenbarligen är det inte en psykologi som i första hand fokuserar på individen, utan snarare en vardagslivets socialpsykologi. Istället för att rycka loss och studera enskilda individer bör vi enligt detta perspektiv titta närmare på situationer, platser och händelseförlopp. Den sista och väldigt vackra meningen i citatet, där Goffman talar om hur vi ska studera ögonblick och deras människor, handlar just om detta. Istället för att börja med individen bör vi inleda med att studera hur människor möts, samspelar och tillsammans skapar sociala situationer och kraftfält, som i sin tur påverkar individen. Samtidigt som vi kan förstå att sociala faktorer har en stark påverkan på hur vi lever och skapar vårt vardagsliv, kan det vara svårt att tillägna sig en begreppsapparat som möjliggör studiet av vardagslivets socialpsykologi.

Syftet med den här boken är att presentera det socialpsykologiska språkbruket och tänkandet och att försöka göra det tillgängligt för så många som möjligt. Med hjälp av olika exempel vill vi göra det socialpsykologiska språket vardagsnära och intuitivt. Idealt sett ska socialpsykologiska studier ge den

09-09-29 08.53.02

1 . VA R D A G S L I V E T S S O C I A L P S Y K O L O G I

17

studerande en känsla av att det välbekanta med hjälp av begrepp och teorier problematiseras, och att detta leder till att våra antaganden om vardagslivet plötsligt kan ses i ett delvis annat ljus.

Erving Goffman (1922–1982), amerikansk professor i sociologi och antropologi, är en av de mest inflytelserika socialpsykologerna i världen. Han är omtalad och rikt citerad på grund av träffsäkra iakttagelser och kreativa analyser av människors samspel i vardagslivet. I hans omfattande produktion finns bland annat: Jaget och maskerna: En studie i vardagslivets dramatik (1959/2004), Stigma: Den avvikandes roll och identitet (1963/2001) och Totala institutioner: Fyra essäer om anstaltslivets sociala villkor (1961/1983).

Några exempel på vikten av socialpsykologi

Vardagslivet.indd 17

och fundera på vilka fel hon gjort i sin handledning.

De andra kollegorna håller med om detta. Efter mötet grubblar läraren en hel del på det inträffade. Under sommaruppehållet ältar hon händelsen och känner sig allt mer misslyckad. ”Dom kanske har rätt”, tänker hon, ”det är mig det är fel på.” Hon bestämmer sig för att läsa uppsatserna. Kanske kan hon hitta nycklar till att förstå det inträffade där. Hon tittar också på betygssättningen på denna och tidigare kurser. Ganska snart ser hon ett tydligt mönster. Hennes kollegor har överlag satt högre betyg än vad hon har gjort på alla kurser. Dessutom har de satt väldigt höga betyg på sina egna elevers uppsatser. Läraren förstår nu att det inte är henne det är fel på, utan att det handlar om att lärarna ställer olika krav på sina studenter. Hennes kravnivå har felaktigt uppfattats som ”dålig handledning”. Efter sommaren diskuteras dessa frågor och lärarens kollegor inser att för att undvika att denna typ av situation upprepas måste de sätta sig ner och diskutera kravnivåer, handledning och examination.

EXEMPEL 2

Syndabocken På en gymnasieskola närmar det sig examination av studenternas uppsatser. Uppsatserna har handletts av fyra lärare. Det är första gången lärarna arbetar tillsammans. Trots detta har man inte diskuterat kriterier för bedömning av uppsatserna. Lärarteamet har utgått från att man ser på ett liknande sätt på handledning och kvalitet. När det så småningom närmar sig inlämning och examination börjar de studenter som har en av lärarna att höra av sig till kursansvariga och föra fram en rad klagomål. De menar bland annat att läraren ställer underliga krav på hur de ska diskutera metod och hur de ska behandla sitt empiriska material. Enligt studenterna avviker den här lärarens arbetssätt markant från hur de övriga lärarna sköter sin handledning. Kollegorna blir givetvis bekymrade. Det går några veckor och studenterna fortsätter att ifrågasätta läraren. När examinationerna har genomförts kallar kursansvariga till en personalkonferens. Det blir en mycket obehaglig tillställning. Den utpekade läraren, som inte känt till några av klagomålen på handledningen, blir mycket upprörd. Hon undrar varför inte kollegorna genast har diskuterat detta med henne. Den kvinnliga läraren, som dessutom är en av de mest meriterade lärarna på skolan, ifrågasätter sina kollegors hanterande av den aktuella processen. Kollegorna försvarar sig och bollar tillbaka till läraren. En av kollegorna föreslår att läraren ”ska gå till sig själv”

Alternativt slut: När läraren på en personalkonferens berättar om sina upptäckter och konfronterar kollegorna, får hon samtliga lärare emot sig. Några av lärarna vidhåller att hon bör tänka över hur hon handleder studenterna. Läraren inser det hopplösa i situationen och bestämmer sig för att söka ett nytt jobb.

09-09-29 08.53.02

18

VA R D A G S L I V E T S S O C I A L P S Y K O L O G I

Syndabock: genom att förlägga all skuld till ett inträffat problem på en enskild individ avlastas alla andra i en grupp och man slipper att ta tag i mer omfattande problem som rör organisation, kultur och ledarskap.

Man kan fortsätta ”som vanligt”.

Vardagslivet.indd 18

Vad kan vi lära av detta delvis fiktiva och delvis verklighetsbaserade exempel?

I många situationer där det uppstår problem på en arbetsplats, finns det en risk att vi utser en syndabock. Genom att förlägga all skuld till ett inträffat problem på en enskild individ avlastas alla andra i en grupp och man slipper att ta tag i mer omfattande problem som rör organisation, kultur och ledarskap. Exemplet visar hur lätt det är att psykologisera problem som egentligen handlar om komplicerade grupprocesser. Intuitivt låter det tilltalande att det är någon som gjort fel och att om bara den personen ”bättrar sig”, så ordnar sig allt. Det kan vara mycket besvärligare att behöva diskutera hur alla kan bidra till att upprätthålla ett kvalitativt gott arbete. I det senare fallet måste vi alla konfronteras med våra svagheter och brister. Utveckling och förändring klingar inte alltid positivt.

I essän Om hälsningsceremonier, mikromakt och asocial pratsamhet (1987b) ut­går Asplund från den enkla vardagssituationen när människor möter och hälsar på varandra. Frågan han ställer sig är: Vad händer när människor som möts dagligen inte hälsar på varandra? Den indragna hälsningen, som utgör en del av vardagens hälsningsceremonier, bör enligt Asplund förstås som en sanktion. Kring detta exempel bygger Asplund upp en begreppsapparat som ska möjliggöra förståelsen av det han kallar mikromakt. Maktutövning är med andra ord inte endast något som sker på en samhällsnivå, utan istället en del av det sociala samspelet.

I vardagligt tal har ordet ”makt” en negativ klang, framförallt i sammansatta ord såsom ”maktlysten”, ”maktgalen”, ”maktfullkomlig”. Men Asplunds definition av mikromakt handlar om att makten finns i det lilla, i relationer och möten, där vi på olika sätt försöker vinna känslomässiga eller materiella fördelar. Vad vinner man på att sluta hälsa på sin granne? Jo, tillfredsställelsen av att genom att avstå från att utföra den handling som egentligen påbjuds mellan grannar och som inte kostar ett dugg, kunna straffa och behandla den andre som luft. Vad vinner man på att gå samman i en grupp och genom denna sociala process utse någon till syndabock? Förmodligen handlar det om en kombination av å ena sidan den sociala lättnad som uppstår när vi på ett enkelt sätt kan lösa en problematisk situation och å andra sidan faktorer som avund, konkurrens och makt. Den kollega som utses till syndabock hotar ofta det sociala tillståndet och den stabilitet som skapats i ett socialt system.

Genom att avlägsna personen återställs stabiliteten; man slipper att se diverse egna tillkortakommanden och kan fortsätta ”som vanligt”. Det är i allra högs­ta

09-09-29 08.53.02

1 . VA R D A G S L I V E T S S O C I A L P S Y K O L O G I

19

grad fråga om socialpsykologiska processer och att syndabocken inte är syndabock i sin essens, utan blir det, som en konsekvens av en stämplingsprocess (Thylefors 1987). till den svenska kulturen om de ska vara här. Han säger att de flesta invandrare sitter i sina lägenheter och tittar på program från sina hemländer, att de söker sig till varandra och att de därför inte heller lär sig svenska.

En annan kommer in på hedersrelaterat våld och att kvin­nor behandlas dåligt. Den lite mer kritiska vännen vill inte förstöra stämningen genom att säga att hans vänner är fördomsfulla, vardagsrasistiska, men kan till slut inte hålla sig. Han frågar sina vänner: ”Hur skulle ni reagera om ni kom till ett land som ni inte visste något om? Skulle ni bosätta er i samma område som andra svenskar i er situation?” Vännerna blir tysta för ett ögonblick, en tystnad som avbryts av en av dem som säger: ”Äh, nu snackar vi inte skit mer, skål på dej, din jävla socialarbetare.” De andra skrattar och situationen normaliseras.

Exemplet visar hur fördomar skapas och konstrueras i det vardagliga samspelet, men också hur de kan ifrågasättas i samma samspel. I situationen är också massmedierna närvarande i skapandet av dessa fördomar, där utom­euro­peiska länder visas upp som krigsskådeplatser, med fanatiska religiösa människor som blint lyder sina ledare. I samspelet mellan människor och mellan människor och massmedier skapas gränser mellan dem man känner sig tillhöra, ”vi”, och ”de andra”, dem man skapar skillnad i förhållande till. Det handlar om ett maktutövande, där man klumpar ihop de oftast utomeuropeiska ”invandrare” som kommit till Sverige eller som till och med är födda i Sverige till en kategori, oavsett de verkliga olikheter som finns mellan människor. Till denna kategori, invandrare, knyts sedan ofördelaktiga egenskaper såsom att vara primitiv, våldsbenägen eller konstig. När man sedan möter människor med svart hår är de redan fördefinierade och deras uppgift blir att motbevisa fördomen. Invandrarkvinnan ses som förtryckt av patriarkala genusregimer och mannen ses som familjens härskare. Denna typ av myter och fördomar skapas både med hjälp av mediernas ofta stereotypa framställningar och via det vardagliga prat genom vilket människor drar imaginära gränser mellan sig själva och ”andra”.

Vardagslivet.indd 19

EXEMPEL 3

Vardagsrasism Fyra vänner sitter och tittar på tv tillsammans samtidigt som de dricker ett par öl. På nyheterna visas krigsbilder från Libanon. Människor som skriker och gråter. En av vännerna säger: ”Varför ska dom hålla på och kriga hela tiden?” Någon annan säger: ”Det är religionen, dom krigar av religiösa skäl.” En tredje flikar in: ”… och när det blir krig kommer dom till oss och fortsätter sitt krig här.” Den fjärde vännen har suttit tyst en stund, men ändå lyssnat på kommentarerna med intresse och en viss irritation. Han gillar inte riktigt den vändning samtalet har tagit och säger att en kille på hans jobb är från ett krigshärjat område och att personen sköter sitt jobb riktigt bra och går att lita på. Personen som tidigare lagt förklaringen till krig på religionen menar att det finns ”invandrare” som är bra, men att de måste anpassa sig

Myter och fördomar om ”invandrare” skapas både med hjälp av mediernas ofta stereo­typa framställningar och via det vardagliga prat genom vilket människor drar imaginära gränser mellan sig själva och ”andra”.

09-09-29 08.53.03

Philip Lalander är professor i socialpsykologi på Institutionen för socialt arbete vid Linnéuniversitetet. Hans forskning rör sig inom områden som etnicitet, ungdomskultur och avvikande beteende. Philip har bland annat skrivit boken Respekt: Gatukultur, ny etnicitet och droger.

Best.nr 47-09043-3 Tryck.nr 47-09043-3-00

Thomas Johansson & Philip Lalander

Thomas Johansson är professor i socialpsykologi och utbildningsvetenskap på Institutionen för individ och samhälle vid Högskolan Väst. Han har skrivit en rad läroböcker, artiklar och forskningsbaserade böcker inom områden som familj, ungdomskultur, mansforskning och kulturstudier. Som exempel kan nämnas boken Familjeliv.

Vardagslivets socialpsykologi

Vardagslivets socialpsykologi Vardagslivet - omslag.indd 1

Vardagsliv , det låter som något förutsägbart och rutinartat – ja, som en rätt tråkig del av tillvaron. Men vid en närmare betraktelse framträder en bild av ett spännande och nyansrikt fenomen.

I den här boken används socialpsykologiska teorier för att kommentera olika vardagliga exempel, och för att förklara det som annars döljer sig bakom ett självklarhetens skimmer.Vi får följa med till arbetsplatsen, till middagsbjudningen, till dagdrömmandet. Till domäner i vardagslivet som vi gärna visar upp för andra och till skrymslen som vi håller hemliga, kanske till och med för oss själva. Boken ger en fördjupad förståelse för hur människor agerar tillsammans, hur avvikande beteende skapas, hur makt utövas i vardagslivet och hur det är att leva i 2000-talets mediesamhälle.

Denna socialpsykologiska grundbok vänder sig till studerande i socialpsykologi, sociologi och socialt arbete, och till andra utbildningar med fokus på individens samspel med andra i samhället, till exempel lärarutbildning, fritidspedagogutbildning och vårdutbildningar.

09-09-29 08.36.13