9789175456355

Ebba Hochschild ATT LEVA EFTER DÖDEN

Caroline Ranby

Vare sig att det är sant eller osant, intager nämligen ofta det, som säges om människorna, lika stor plats i deras liv och framför allt i deras öden, som det de verkligen göra.

Victor Hugo i Samhällets olycksbarn 1862.

Böcker av Caroline Ranby: Skånes kyrkor (2014) Kongl. Hoffotograf Peter P. Lund (2013) Krapperup och skifteslandskapet (2006) Arilds kapell (2005) Krapperup mellan renässans och skiftesreformer (2003) Krapperups byggnader (med Henrik Ranby 1998) Medverkat i: Kullahalvön mellan istid och kommunreformer (2013) Varbergs fästning och dess roll i Hallands historia (2013) Ur Krapperups historia (2007)

Historiska Media Box 1206 221 05 Lund info@historiskamedia.se www.historiskamedia.se

© Caroline Ranby och Historiska Media 2018 Omslagsbilder: Framsida Ebba Hochschild 1909. Baksida Ebba Hochschild vid 3, 43 och 73 års ålder.

Grafisk form och layout: Caroline Ranby Omslag: PCG Malmö, Cia Björk Tryck: GPS Group, Slovenien 2018 ISBN: 978-91-7545-635-5

Forskningsstöd har lämnats av: Gyllenstiernska Krapperupsstiftelsen

Tryckt med bidrag från: Gyllenstiernska Krapperupsstiftelsen Kungliga Patriotiska Sällskapet Riddarhuset Stiftelsen Konung Gustaf VI Adolfs fond för svensk kultur Stiftelsen Längmanska Kulturfonden

Innehåll

Livet och döden........................................................................................................................17 Barndomen...............................................................................................................................19 Födelsen i Köpenhamn..............................................................................................................19 Familj och släkt – Gyllenstierna och Rosenstierna......................................................................23 I Uppsala...................................................................................................................................32 Åter i Köpenhamn.....................................................................................................................43 Konfirmation och baldebut – från barn till vuxen....................................................................65 Nils och Ellens bröllop i Uppsala...............................................................................................65 Skolgång och konfirmation....................................................................................................... 69 Baler och nöjen i Stockholm..................................................................................................... 76 »Han hade ett utmärkt vett på sig till få blodet att danse ’galoppade’ i en«................................ 86 Baler och nöjen i Köpenhamn.................................................................................................. 94 Livet som gift.......................................................................................................................... 99 Familjen Hochschild på Bellinga............................................................................................... 99 Giftermål och sällskapsliv........................................................................................................104 Första mötet med kronprinsessan Victoria................................................................................115 Fest och familjeliv på Skoghult.................................................................................................118 Uppbrottet från Kockenhus och hushållningens problematik................................................... 137 August och Ellen – sysslingar och själsfränder..........................................................................140 Tragedi................................................................................................................................... 155 »Kan jag icke och skall heller aldrig finna mig med en så nedrig behandling af hvarken Ebba eller hennes man«......................................................155 »Arma Ebba«........................................................................................................................... 163 Tragik på Capri........................................................................................................................166 Kaos, missförstånd och ryktesspridning – att hjälpa i nöden och att agera korrekt................... 172 Sjukdomstid............................................................................................................................ 199 Den unga änkan.....................................................................................................................241 Att vara dotter och svärdotter.................................................................................................. 241 Att vara stigmatiserad..............................................................................................................257 I Hennes Majestäts Kungliga tjänst........................................................................................261 Kungligt umgänge................................................................................................................... 261 Med drottningen på Capri och i Rom......................................................................................295 En ambulerande tillvaro............................................................................................................331 Ebba, Baltiskan och kvinnorörelsen.........................................................................................340 Händelser i släkten..................................................................................................................346 Första världskriget – med drottningen i Tyskland......................................................................355 Sjukdom som prövning och kultur......................................................................................... 385 I Ulricehamn och på andra kurorter........................................................................................ 385 Sjukdom och prövningar i familjen..........................................................................................396 De sista åren som statsfru....................................................................................................... 411 »Älskade lilla Vivsebit« – ledig tid med Viveca..........................................................................411

»Stackars höga vederbörande å stackars hoffruntimret« – den slitsamma hovtjänsten...............416 Ekonomiska bryderier.............................................................................................................. 418 1920-talet – sorger och glädjeämnen....................................................................................... 420 Avskedet.................................................................................................................................. 435 Pensionär i Ängelholm...........................................................................................................445 Förluster och hårda slag.......................................................................................................... 447 De sista åren............................................................................................................................461 Efterord................................................................................................................................. 489 Tack........................................................................................................................................492 Noter......................................................................................................................................495 Källor och litteratur............................................................................................................... 517 Muntliga källor och korrespondens.......................................................................................... 517 Internet................................................................................................................................... 517 Periodica...................................................................................................................................518 Otryckt källmaterial..................................................................................................................518 Samlingar................................................................................................................................ 521 Tryckt källmaterial................................................................................................................... 521 Litteratur................................................................................................................................. 521 Register.................................................................................................................................. 525 Personregister.......................................................................................................................... 525 Ortnamnsregister......................................................................................................................533

1 kusiner, 2 syskon, 3 kusiner, 4 halvsyskon, 5 samma person, 6 syskon

Sofia Reuter (1713–1769)

(1757–1845)

Maria Antoinetta Leijonstedt

Nils Rosenstierna (1732–1811) till Ekhult

Olof Rosenstierna

Florentina von Kochen (1723–1764)6

Olof Rosenstierna (1687–1746)

föräldrar: Reuter & Rålamb på porträtt i Ebbas ägo

Gyllenstierna (1763– 1833)4

Knut Posse (1697–1733)

Beata Sophia Posse (1729– 1766)

Nils Gyllenstierna (1710– 1791)5

(1742–1827)

Catharina Elisabet

Christina Sophia Fleming af Liebelitz (1702–1745)

fick Bjersgård som fideikommiss

Axel Erik Gyllenstierna (1678–1751)

Catharina Elisabet de Charlière ( –1718)

Casper Ehrenborg (1700–1769)

Sten Sture (1770– 1812)

Maria Henrietta Ehrenborg

Sten Gabriel Sture (1730– 1803)

Björnö (1746–1817)

Lovisa Sture (1805–1870)2

Elisabet Eufrosyne von Conowen (1709–1755)

avporträtterad som barn, porträttet i Ebbas ägo

Sten Arvidsson Sture (1681–1730)

Hedvig Maria Piper (1697–1767)

Gustaf Bonde af Björnö (1682–1764)

(1777–1831)

Eleonora Gustava Bonde af

Bernt Gustaf Ingelotz (1750– 1812)

(1756–1829)

Maria Antoinetta Leijonstedt Charlotta Florentina Beata Ingelotz

Fredrika Vivika Trolle (1721–1806)

Johan Andreas Ingelotz (1711–1762)

Marta Charlotta Jägerhorn af Spurila (1725–1786)

Carl Vilhelm Leijonstedt (1725–1782)

Florentina von Kochen (1723–1764)6

Ebba Hochschild f. Gy

Beata Rosenstierna (1826–1905)1 Nils Mauritz Rosenstierna (1798–1857)3

Cha tina (1

fick Bjersgård som fideikommiss

Axel Erik Gyllenstierna (1678–1751)

Catharina Elisabet de Charlière (–1718)

Anton Johan Morman (1672–1737)

Nils Gyllenstierna (1710– 1791)5

(1768–1841)

Maria Sofia Morman (1722– 1761)

Christoffer von Kochen (1726–1809)6

Antoinette von Kochen

Maria Christina Cederkrantz (1698–1746)

bror: Petter Gotthard stiftare Krapperups fideikommiss

Johan Henrik von Kochen (1681–1758)

Maria Antoinetta Hildebrand (1706–1761)

(1745–1773)

Sten Sture (1770–1812)

Joakim von DÜben (1708–1786)

Lovisa Amalia von DÜben

Sten Gabriel Sture (1730– 1803)

Björnö (1746–1817)

Viveca Sture (1800–1828)2

Catharina Eleonora Temminck (1714–1749)

avporträtterad som barn, porträttet i Ebbas ägo

Sten Arvidsson Sture (1681–1730)

Hedvig Maria Piper (1697–1767)

Gustaf Bonde af Björnö (1682–1764)

(1777–1831)

Eleonora Gustava Bonde af

Charlotta Florentina Beata Ingelotz

Fredrika Vivika Trolle (1721–1806)

Johan Andreas Ingelotz (1711–1762)

Bernt Gustaf Ingelotz (1750– 1812)

(1756–1829)

)3

Marta Charlotta Jägerhorn af Spurila (1725–1786)

Carl Vilhelm Leijonstedt (1725–1782)

5)

Maria Antoinetta Leijonstedt

rna

Florentina von Kochen (1723–1764)6

Olof Rosenstierna (1687–1746)

Nils Rosenstierna (1732–1811) till Ekhult

hild f. Gyllenstierna (1866–1953) Carl Gyllenstierna (1819–1866)1

Nils Christoffer Gyllenstierna (1789–1865)3

Carl Christoffer

Gyllenstierna (1748– 1811)4

Ebba och hennes syskon med familjer

Dödfödd pojke (1848)

Viveca Gyllenstierna (1849–1930) gm August Stiernstedt (1844–1924)

Nils Gyllenstierna (1855–1926) gm Ellen Stiernstedt (1862–1944)

B

A

Johan Stiernstedt f. 1874 gm Charlotte (Lale) Funck f. 1880

Eric Gyllenstierna f. 1882 gm Wanda Henriksson f. 1881 Marie Crespy Signe Fineman Dorothy Love Griffin

Signe Stiernstedt f. 1877

Carl Gyllenstierna f. 1883

Elisabeth (Bettan) Stiernstedt f. 1882 gm Ragnar Thiel f. 1887

Ebba Gyllenstierna f. 1885 gm Johan Gyllenstierna f. 1890

Fredrik (Feddy) Stiernstedt f. 1884 gm Christina (Stina Funck) f. 1890

Gustaf Gyllenstierna f. 1891

C

R

a

A

Carl Gyllenstierna (1855–1860)

R

Elisabeth Gyllenstierna (1863–1880)

Ebba Gyllenstierna (1866–1953) gm Carl Hochschild (1860–1898)

N

1882

1881

Elisabeth Hochschild f. 1888

ffin

a

a

a

na

Rutger Hochschild f. 1890

Ebbas fastrar, farbröder och kusiner på fädernet

Ebbas fastrar och farbröder

Moder: Viveca Sture (Ebbas farmor) Fader: Nils Christoffer Gyllenstierna (Ebbas farfar) Christina (Kerstin) Sten (1820– 1828)

(1822–1899) gm Philip von Platen (1819–1890) Vettinge

Sigrid (1823–1903)

Erik (1825– 1870) gm Amalia Ramel (1835–1890) Bjersgård

Nils (1826– 1905) gm Margareta Duwall

Ebba ( 19 g Otto Pla

(1837–1916) Elfdalen

(1820– Gån

Ebbas kusiner på fädernet

B Christofer f. 1852

Johan f. 1857 gm Louise Barnekow

Viveca f. 1854

Erik f. 1858

Baltzar f. 1855

Ebba (1860– 1861)

Philip f. 1856

Elisabet (1868–1868)

A

Axel f. 1857 gm Hedvig Snoilsky Spannarp Sigrid (1858–1859)

R

Carl f

Otto f

Carl f. 1860

Ebba

Sten f. 1862

Elsa f

Nils (1863– 1864)

Viveca

Sigrid f. 1865

Nils f. 1

Catharina (Karin) f. 1867 Christina (1869–1876) Margareta f. 1871 Ingeborg f. 1873 Göran f. 1876 Christoffer f. 1878

Moder: Hedda De la Gardie Fader: Nils Christoffer Gyllenstierna

as farfar)

826– 5) m areta wall

Ebba (1828– 1908) gm Otto von Platen

1916) len

(1820–1900) Gångvad

A

1857 m vig sky narp

R

Moder: Sophie Hallberg Fader: Nils Christoffer Gyllenstierna

Gustava (1831–1903) gm Magnus Hallenborg (1828–1892) Rydsgård

Axel (1832– 1862)

Göran (1833–1833)

Sofia Lundholm (1839– 1851)

Eleonora Lundholm (1842–1875) gm Per Harring (1833–1899)

N

Carl f. 1855

Augusta f.

1857 gm Otto Thott

Ellen (1861– 1862)

Otto f. 1857

Gabriella f.

1859 gm Tage Thott

Nils (1863– 1866)

1860

Ebba f. 1859

Amelie f. 1861 gm Vilhelm Falkenberg

Carl Gustav f. 1865

1862

Elsa f. 1861

Carl f. 1865

Ellen f. 1867

863– 4)

Viveca f. 1863

Ebba f. 1869

Nils Erik f. 1871

Sophie Louise (Lisa) f. 1871

id

1859)

1865

rina in) 67

tina

1876)

areta 71

org 73 1876

offer 78

Ebbas makes Carl Hochschild (1860–1898) familj

(sysk

Elisabeth Piper (1836–1921) Bellinga moderns syskon: Alfred Piper (1834–1910) gm Ebba Vilhelmina von Haffner (1836–1914) Sövdeborg, Christinehof, Högesta barn: Erik, Ebba Elisabeth Charlotta (1860–1861), Ebba Ulla Amalia Elisabeth

Erik Piper (1839–1894) gm Ebba Coyet (1839–1905) Snogeholm barn: Ulla, Amalia Elisabeth (Amelie), Alfred, Erik, Ebba, Christina, Carl, Claes (tog över Bellinga), Adolf

He

J

föräldrar: Charlotta Amalia von Qvanten (1812– 1868)

Erik Carl Piper (1807–1849)

Emi

milj

(syskon: Carl Erik (1859–1860)) Carl Hochschild (1831–1898) faderns syskon: Tekla Hochschild (1829–1897) gm Melchior Grevenkop-Castenskjold Hørbygaard, Mariager barn: Carl, Louise, Vilhelm, Henrik Louisa Hochschild (1830–1910) gm Henrik Bille-Brahe (1798–1875) Hvedholm Henrik Bille-Brahes son från 1:a giftet med Jeromia Catharina Selbye (1812–1848): Preben Bille-Brahe-Selby gm Antoinette Rantzau Prebens och Antoinettes barn: Jeromia (Roma) f. 1866, Caroline, Hendrik, Preben, Carl, Antoinette, Eleonora

Julie (Lili) Hochschild (1843–1906) gm Oskar Løvenskiold (1837–1913) barn: Carl, Elisabeth, Anette föräldrar:

Emilia Catharina Oxholm (1799–1881)

Carl Hochschild (1785–1857)

Livet och döden »Det var första gången jag såg en död människa.« Året var 1953. Det var vår, slutet av mars. Den döda var Ebba Hochschild, eller Ebba Gyllenstierna, som hennes namn hade varit de 19 första levnadsåren. Hon hade hunnit bli en gammal dam, 87 år, och hennes långa och dramatiska liv var nu till ända. Den som såg henne var en liten flicka, som också var den döda gamla kvinnans namne, Ebba Gyllenstierna. Den döda var flickans farfars kusin, men även hennes pappas första hustrus faster.

Orden, minnet som gjorde intryck, »Det var första gången jag såg en död människa«, återberättades långt senare, 2013. Drygt 60 år hade gått.

Den lilla flickan Ebba Gyllenstierna, som nu blivit Ebba Larsson, och jag stod i hallen på Krapperup, Ebba Hochschilds föräldrahem. Och Ebba berättade det hon i hastigheten mindes av Ebba Hochschild, den kvinna jag skulle biografera. Ebba nämnde »en snäll gammal dam«, att hon bodde i Ängelholm, nära kyrkan, och det som etsat sig fast: »Det var första gången jag såg en död människa.«1 Denna vårdag 1953 hade den lilla flickan Ebba följt med sina föräldrar till den avlidna släktingens våning i Ängelholm. Den döda hade legat i sin kista med locket öppet och ett fönster, eller en balkongdörr, hade stått på glänt mot den spirande våren utanför. Detta var inte första gången den lilla flickan var där. Hon hade ofta följt med sin pappa till Ebba i Ängelholm, Ebba som påminde henne om den gamla damen i böckerna om Babar, liten och väldigt smal. På barns vis hade hon uppfattat våningens rum som stora och ofta hade hon stått framför en av de gamla oljemålningarna som hängde där, en målning som uppenbarligen fascinerade. Den var gammal, från omkring 1685, och visade en liten pojke med namnet Sten Arvidsson 17

Livet och döden

Sture Natt och Dag. Gossen hade bestämd min och runda, hängande kinder. Han satt i en stol iförd kolt med spetsar och guldbroderier och med spetsmössa, röda skor, rosor i knäet och blommor i händerna. »En pojke i klänning. Konstigt!«2 Långt senare tänker jag på Ebba Larssons ord, att just minnet av döden var det hon bar på och förmedlade när hon skulle tala om Ebba Hochschild.

För just döden, som ryms i alla människors liv men som drabbar några mer än andra, följde Ebba Hochschild tätt i spåren och grep in i hennes liv redan som barn. Döden ändrade påtagligt hennes livsvillkor, inte bara en eller två gånger, utan flera gånger och redan så tidigt i hennes liv som vid en månads ålder. »Gud har bestämt humor ändå, och Han vet ju hvarföre Han gör det.

Men det gör mig ondt om dig att du skall behöfva lida; jag tycker lifvet har varit tillräckligt tungt för dig ändå!« Detta skrev drottning Victoria i januari 1909 i ett brev till Ebba Hochschild, som då tjänstgjorde som drottningens statsfru. Det som åsyftades var en påfrestande upplevelse och sjukdom som Ebba råkat ut för och som hindrade henne att följa drottningen till Capri.3 Det finns uppenbara skäl att hålla med drottningen när hon beskriver Ebba Hochschilds liv som tungt, och inte bara det. Det var bitvis djupt tragiskt. Men inget liv består enbart av mörker, inte heller Ebbas. Det rymde även mycket annat och var både dramatiskt och omväxlande, innehållsrikt och spännande, och trots allt också glädjefyllt. För berättelsen om Ebbas liv är i mångt och mycket berättelsen om människans förmåga att uthärda, att ta sig igenom sorger och prövningar av becksvartaste slag, att resa sig och åter känna glädje. Det är berättelsen om en kvinna som förlorar i princip allt till döden, dem som står henne närmast, sitt invanda och traditionella liv, och som får lida under elaka rykten och förtal, men som trots allt har ork att börja om och skapa nytt, och som också får en möjlighet att göra det, som självständig kvinna, dotter, faster, moster och vän, och som yrkesarbetande statsfru i Hennes majestäts kungliga tjänst.

18

Barndomen Födelsen i Köpenhamn

Den 29 januari 1866 föddes Ebba i Köpenhamn. Familjen tillhörde den skånska adelns mer välbeställda, den friherrliga familjen Gyllenstierna, ägare till godsen Krapperup och Bjersgård i nordvästra Skåne.

Det har sagts att familjen vistades tillfälligt i Köpenhamn denna vinter.

Hur tillfälligt det var får vi låta vara osagt. Vi kan emellertid konstatera att för familjen Gyllenstierna och för många andra, både adliga och borgerliga familjer i Skåne, var Köpenhamn den stad man ofta vände sig till såsom den närmsta storstaden. Det var den danska huvudstaden man besökte när exklusivare varor skulle beställas, när experter av olika slag skulle anlitas, vare sig det var läkare eller arkitekter, när livet behövde berikas med kultur i form av museer och teatrar eller när sociala aktiviteter och bekvämlighet lockade, inte minst vintertid när de iskalla slotten var tämligen ogästvänliga. Köpenhamn var ingen främmande plats i ett främmande land. Köpenhamn var hemma och staden kom definitivt inte att bli ett tillfälligt viste i Ebbas liv. Köpenhamn kom att bli hennes hem under många år, både under hennes uppväxt och senare i livet.

För att förstå den självklara relationen mellan Skåne och Danmark vid denna tid (och i vissa fall än idag), finns skäl att påminna om August Strindbergs ord i Svensk Natur, vilka mycket tydligt klargör förhållandet.

Strindberg berättar om den uppsvenske besökaren på Bosjökloster som börjar tala om Gustav Vasas kyrkoreduktion.

19

Barndomen

»Gustav Vasa?« invände skåningen med en viss obetydlig förvåning, att icke säga förtrytelse. »Ja väl!« »Men du store, Gustav Vasa har väl aldrig haft sin hand med Skåne?« Sådana misshugg begår uppsvensken ofta, och vid sådana tillfällen känner han vad som står emellan honom och sydsvensken. Halvsyskon, med samma mor, men en annan far; sekelgamla fiender som måste vara vänner; det erövrade landet som på tvåhundra år icke kunnat glömma sitt moderland och aldrig skall göra det. Det cis-marina Danmark med Lund som Metropolis Daniæ, med sin domkyrka, där Valdemar Seier kröntes, där Absalon var biskop; Lund, där Knut den helige anlagt universitet; där än i dag man i bondstugan läser Kristian den fjärdes bibel på grundspråket och där en huvudstadsresa för till Köpenhamn och icke till Stockholm.4

I samband med Ebbas födelse prisade hennes far Carl i ett brev till sin svärmor just fördelarna med att befinna sig i en stor stad vid sådana tillfällen.

Här fanns närhet till läkare och medicin. Han jämförde med hemma på landet, på Krapperup, där man tvingades gå i oro och vånda och befann sig långt från hela världen.5 Carl hade goda skäl att hylla staden. Hade familjen inte haft läkarhjälp hade Ebbas födelse kanske inte avlöpt så lyckligt som den nu gjorde. Förlossningen hade nämligen dragit ut på tiden och barnmorskan hade tillkallat läkare som beslutat att ge ett »pulfver« för att få fart på förloppet.

Läkaren fruktade att mamma Beata, som haft värkar i ett dygn, annars helt skulle mista sina krafter. Pulvret gav effekt och en timma senare, en kvart före midnatt, föddes Ebba. »Både Beata och den lilla må wäl – men är Beata naturligtvis mycket matt och den lilla fasligt hungrig – En gift Amma, från Roskildsorten, få vi i afton, så allt skall gå bra hoppas jag – wagga är idag köpt med sängkläder etc.« meddelade Carl till svärmor och berättade vidare om Ebbas storståtliga entré i livet. Det hade varit en ovädersnatt utan dess like med åsknedslag i »Christianshavn, bortåt 20

Barndomen

Amager«. Detta skådespel, elementens raseri, måste ju förebåda något särskilt menade pappa Carl: Sällan har väl en mensklig warelse gjort sitt inträde här i werlden under högtidligare omständigheter, än vår lilla då man tänker sig, att mitt i vintern, före och efter, både åskade, stormade och haglade det, förfärligt, men vid sjelfva tillfället, war det det skönaste månsken. Till och med en princessa kan ej bestå sig med ståtligare salut, än denna lilla warelse – förmodligen, i detta emancipationens tidehwarf, blir hon väl general hvad det lider, ehuru jag heldre skulle vilja se henne som Generalska.6

Helt fel hade Carl inte när han förutspådde en emanciperad general. Så småningom, som statsfru, kom Ebba faktiskt att ha generals rang och jämställdhet och oberoende blev definitivt en strävan i hennes liv.

Förutom dessa framtidsprofetior beskrev Carl i sitt brev till svärmodern den lillas utseende, jämförde henne med syskonen och antydde något om sina egna tankar om den nyfödda dottern. Inte minst målade han upp en ögonblicksbild av den idylliska och lyckliga familjen, som med förundran betraktade en ny liten varelse; en kort stund då tiden tycktes stå stilla och alla var upptagna av det förunderliga och ofattbara som hänt.

Den lilla amazonen, eller hvad hon nu skall blifva, wäger 9 skålpund /3825 g/ och ser dugtig och fet ut – Beata tycker hon liknar Elisabeth men med Nilses panna, sjelf kan jag ej säga annat, än att hon ser rätt söt ut, då hon ej grinar för mycket – svart hår har hon och blå ögon tills widare /…/ Viweca bor hos Luplaus och har ännu ej fått se syster, men Nils och Elisabeth äro båda förtjusta, ehuru Nils tycker det varit bättre med en liten bror och nog hade både Beata och jag tyckt detsamma, men Gudskelof som det nu är och att allt gick så förträffligt. /…/ Förmodligen kommer den lilla att heta Ebba.7

21

Barndomen

Glädjen över att familjen utökats med ännu ett välskapt och friskt barn fick emellertid ett abrupt slut. Carl, vars hälsa länge hade varit sviktande, drabbades av lunginflammation och dog när Ebba endast var en månad gammal, den 28 februari 1866. Carls hustru Beata ställdes ensam med fyra barn. Äldst var dottern Viveca (Vivs), född 1849 och 16 år gammal. Näst äldst var Nils, den blivande fideikommissarien på Krapperup, född 1855 och 10 år. Därefter kom Elisabeth Beata Gyllenstierna, Ebbas mor. Krappe(Betha) född 1863, som hade fyllt 3 rups fotoarkiv. år dagen före faderns död, och så Ebba (Ebbs), bara några veckor gammal och lyckligt ovetande om att hennes far ryckts bort endast 46 år gammal, och att hennes mor trätt in i änkerollen vid 39 års ålder.

En dryg vecka efter faderns död döptes Ebba i Köpenhamn. Dopet förrättades den 9 mars av den tillreste kyrkoherden Peter Dahlberg från familjens skånska hemförsamling Brunnby. Vilka som valdes till faddrar vet vi inte, eftersom det saknas anteckning om dopvittnen i Brunnby församlings doplängd.8 Någon direkt glädjefylld högtid kan det emellertid knappast ha varit.

Carl Gyllenstiernas begravningsgudstjänst ägde rum i Holmens kirke i Köpenhamn, vilket tyder på att familjen bodde i närheten. Längre Carl Gyllenstierna, Ebbas far. Gyllenstiernfram i tiden kom Beata och barnen ska familjearkivet, Krapperup.

22

Barndomen

att återvända till området kring Holmens kirke många gånger och ofta bo på Hotel Kongen af Danmark, numera rivet men då med adressen Holmens kanal nr 15. Byggnaden uppfördes just vid tidpunkten för Carls död, 1865–66, och etablerades som hotell 1872,9 varför familjen inte kan ha bott där på 1860-talet. Efter begravningen fördes Carl tillbaka till Sverige. Gravsättningen skedde i familjen Gyllenstiernas gravkor på Brunnby kyrkogård.10

Familj och släkt – Gyllenstierna och Rosenstierna Ebbas föräldrar, Carl Gyllenstierna och Beata Rosenstierna, hade gift sig 1846 på Beatas släktgods och barndomshem, Ekhult i Östergötland.

Släkterna var befryndade med varandra sedan tidigare. Carls far, Nils Christoffer Gyllenstierna, var kusin med Beatas far, Nils Mauritz Rosenstierna. Nils Christoffers far och Nils Mauritz mor var halvsyskon. Detta gjorde Carl och Beata till sysslingar på fädernet, men de var än närmre släkt på mödernet. Carls mor Viveca och Beatas mor Lovisa var nämligen systrar och Carl och Beata var därmed även kusiner.11 Dessa komplicerade släktrelationer var ingalunda något ovanligt i dåtidens adliga kretsar. Kusingifte förekom förhållandevis ofta, ibland av godsekonomiska skäl, men även för att man ansåg det som en god grund för ett lyckat äktenskap.

Sådana par hade ju en gemensam kultur och värdegrund att stå på.12 Släkten Gyllenstierna och Krapperup Den friherrliga ätten Gyllenstierna af Lundholm var ursprungligen en dansk adelssläkt som kom till Sverige på 1400-talet genom Erik Eriksson d.ä. Hans sonsons son Nils Göransson Gyllenstierna, som bland annat skrev sig till Lundholmen och Fågelvik i Småland, var den förste i Sverige att använda namnet Gyllenstierna. Genom hans son Nils kom egendomen Frösåker i Västmanland i släktens ägo och genom Nils sonson Axel Erik lades även Bjersgård till egendomarna. Det senare godset fick Axel Erik 23

Barndomen

som fideikommiss 1740 av Margareta Sofia Hästesko, som var född Gyldenstierne. Axel Eriks sonson Carl Christoffer Gyllenstierna till Frösåker var den som genom sitt giftermål 1787 med Antoinetta von Kochen, förde Krapperup till släkten. Deras son Nils Christoffer, Ebbas farfar, tillträdde Krapperup 1818 och fick 1823 även ta över Bjersgårds fideikommiss efter sin farbror.13 När Ebba föddes 1866 hade hennes farfar Nils Christoffer varit död ett halvår. Farmor Viveca Sture hade varit död sedan 1828, och farfar hade därefter förlorat både sin andra hustru Hedda De la Gardie 1835, och 1842 den kvinna han därefter umgicks med utan giftermål, Sophie Hallberg.14 Eftersom Nils Christoffer hade 12 barn, hade Ebba ett stort antal fastrar och farbröder på sin pappas sida. De hade alla Krapperup gemensamt, flertalet var födda där och kände godset som sitt hem. Det var emellertid Ebbas familj som ärvde Krapperup. Fideikommisset, stiftat vid 1700-talets mitt av Ebbas farfars morfars farbror, Petter Gotthard von Kochen, hade från den förste fideikommissarien gått från far till äldste son eller, om sådan saknades, äldsta dotter. Vid tiden för Ebbas födelse innehades det av hennes pappa Carl.

111

Idag är Krapperup känt som en plats för kulturella arrangemang och vetenskaplig forskning. Huvudbyggnaden med tegelröda fasader och däri inhuggna kritstensstjärnor är karakteristisk. Den omflyts av en vallgrav med grumligt vatten, i vilket en och annan stor guldfisk och några ålar håller till. Här står hägern ibland och fiskar. Slottet, eller borgen som den oftast kallas, består av en huvudlänga med två flyglar om två våningar. De tegeltäckta taken är branta och överst sitter en vindflöjel som gnisslar i vinden och en klocka som slår hel- och halvslag. Borggården är stensatt och invid husväggarna blommar gula rosor. Runt borgen ligger en välskött, grönskande park känd för sina rhododendron. Parken sluttar ner mot väster, mot vitsippsskogen, stranden och slutligen havet, närmast Öresund och där utanför Kattegatt. Väster och norr om borgen finns stora rosenrabatter.

Hit kommer rådjuren ibland i kvällningen för att smaka på knopparna.

24

Barndomen

Krapperup omkring 1890, familjen Gyllenstiernas hem. Foto: Peter P. Lundh, Höganäs Museum.

I söder skuttar ekorrarna gärna kring de äkta kastanjerna. På vårarna doftar parken av ramslöken som växer i de fuktiga ravinerna och om somrarna surrar bina i lavendeln.

Mycket av dagens Krapperup skulle vi säkert känna igen om vi kunde förflytta oss tillbaka till Ebbas födelseår 1866, men mycket var också annorlunda. Borgens tegelmurar var putsade och avfärgade i en ljus nyans.

Runt vallgraven växte stora lindar planterade på 1700-talet och inne i borg­ en var rummen delvis disponerade på annat sätt. Men det som framför allt skiljer nu från då är livet. Nu är det tyst och stilla, frånsett bilarna och de gula regiontrafikbussarna som dånar förbi i allén på väg till Mölle eller Höganäs och turisterna som strosar runt i parken. Då myllrade det av liv: i borgen familj, tjänstefolk och besökande, och i gråstensstallarna vid den yttre borggården vagnshästar, arbetshästar, grisar, kor, kalvar och fjäderfä av olika slag. Här rullade charabangen över gårdsplanen, korna råmade från sina bås, drängarna kom toffelklampande för att hämta sin avlöning, hundskall ekade och från dammen plaskade tvätterskornas rödfrusna armar när de sköljde skjortor, livstycken och sänglinne. Krapperup 25