Lärare lär-Bedömning av elevtext:N&K
08-05-19
17.46
Sida 146
”För barnboken!” finns en given utgångspunkt och eleven formulerar sin vinkling av budskapet som ”Föräldrar måste ta sig tid”. Den sista texten, ”Det farligaste rovdjuret”, uttrycker tesen i en retorisk fråga. Den som skriver en argumenterande text kan välja olika dispositionsmodeller, något som våra exempel visar. Den traditionella modellen där resonemang så småningom leder fram till en tes formulerad som en slutsats är tydligast i ”Det farligaste rovdjuret”. ”För barnboken!” meddelar tesen tidigt i inledningen, varierar den en gång i huvuddelen av texten och upprepar den i avslutningen. Den tredje modellen syns i ”Alla har en sorts gåva i sig!”, den text som närmast kan karakteriseras med termen ”lösgodis-principen” (Svensson 1995). För att en text ska fungera i sitt sammanhang måste skribenten tänka på både mottagare och situation. Eleven som skrivit brev till en namngiven politiker har lätt att uppfylla detta. De fyra texterna som är debattinlägg skulle alla kunna publiceras. De visar också tydligt medvetande om mottagarna. I ”Alla har en sorts gåva i sig!” tilltalas läsarna med ”du”, medan ni-tilltal används i ”Väx upp Guillou!” och ”För barnboken!”. Den elev som skrivit ”Det farligaste rovdjuret” inkluderar sina läsare genom att använda ”vi” i sin engagerade avslutning. Just engagemanget är också ett typiskt drag i debattinläggen. Alla exemplen visar skribenter som engagerat sig i en fråga och har något de vill framföra. De skriver som tydliga ”jag”. Jag-rösten är ett exempel på retoriska drag i de argumenterande texterna. Andra exempel är retoriska frågor, som finns hos de flesta, upprepningar och uppmaningar. I ”Det farligaste rovdjuret” finns en elegant variant av upprepning, en anafor, i frasen ”Borde vi inte” och effektfullt kontrasterade situationer i inledningen. 146