9789144109749

Bedömning i och av skolan – praktik, principer, politik

uppföljninginspektion

nationella prov TIMMS uppföljning TIMMS kurspro A betyg prov nationella prov kursprov B

prov

betyg rättvisa rättvisa

inspektion E

bedömning

be

F kvalittsredovisnin kvalitetsredovisning

PIS

utvecklingssamtal PIRS Ckontroll PISA Christian Lundahl & Maria Folke-Fichtelius (red.)

IUP D PIRLS

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.

Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Studentlitteratur har både digital och traditionell bok­utgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 33511 ISBN 978-91-44-10974-9 Upplaga 2:1 © Författarna och Studentlitteratur 2010, 2016 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Francisco Ortega Omslagsbild: Shutterstock Översättning kapitel 4: Sten Andersson Printed by Interak, Poland 2016

INNEHÅLL

Förord 11

C h r ist i a n Lu n da h l & M a r i a Fol k e-F ic h t e l i us Bedömning i och av skolan – praktik, principer, politik 15

C h r ist i a n Lu n da h l & M a r i a Fol k e-F ic h t e l i us Bokens disposition 20 Litteratur 22 Författarpresentation 25

Del I Synligt–osynligt

1 Utvecklingssamtalen – några vanligt förekommande problem 35 Joh a n Hof v e n da h l Nedslag 1: Förpappring 36 En utvecklingsstimulerande högläsningsövning? 37 Kommentarer 40 Nedslag 2: Bristfokus 41 Red pen mentality 41 Kommentarer 44 Nedslag 3: Bedömningsförmedling 45 Fåordigt, oklart och irrelevant 45 Kommentarer 49 Avslutande kommentar 49 Litteratur 50 © F ö r fat ta r na oc h S t uden t li t t e r at u r

3

Innehåll

2 Bedömning i förskolors dokumentation 53 A n n- C h r ist i n e Va l l be rg Ro t h Begreppet bedömning 55 Olika former av bedömning i förskolan 56 Utvecklingspsykologiskt baserade bedömningar 56 Kunskapsinriktade och graderade kunnighetsbedömningar 57 Bedömning av tecken på barns förändrade kunnande 59 Personbedömningar 60 Självbedömningar 60 Narrativa bedömningar 61 Narrativa och verksamhetsinriktade bedömningar 62 Standardiserade och graderade verksamhetsbedömningar 64 Ett alternativt bedömningsbegrepp för förskolan 65 Avslutande kommentar 67 Litteratur 68 3 Den synliggjorda förskolan och en förändrad lärarprofession 73 A n n ic a L öf da h l H u lt m a n, M a r i a Fol k e-F ic h t e l i us & H å k a n L öfgr e n Performativitet, fabrikationer och institutionella berättelser 75 Lärande i den synliggjorda förskolan 77 Omsorg i den synliggjorda förskolan 81 Balans och distans till föräldrarna 84 Avslutande kommentar 87 Litteratur 88 4 Bedömning och skolans demokratimål 93 A st r i d Bi rgi t t e E g ge n Inramning 93 Ett demokratiskt värde 96 Tomteskolans bedömningskultur 99 Ett omformulerat språk 101 Skolbedömning på Tomteskolan 104

4

© F ö r fat ta r na oc h S t uden t li t t e r at u r

Innehåll

Handlingsutrymme och förhållande till skolans huvudman 106 Krav på dokumentation 108 Avslutande kommentar 109 Litteratur 110

Del II Rättvist–orättvist

5 Bedömningens roll i fördelningen av livschanser i Tyskland och Sverige 117 F l or i a n Wa l d ow Bedömning och rättvisa 118 Lärarnas roll 121 Elevernas differentiering 123 Skillnaderna mellan Tyskland och Sverige 124 Relationen mellan politiken, administrationen och forskningen 124 Utbildningens mål 125 Social rättvisa 126 Avslutande kommentar 127 Litteratur 129 6 Vad mäter betygen? 135 A l l i K l a pp Betygens explicita och implicita funktioner 135 Betyg – en summativ bedömning 137 Lärares betygsättningspraktik 138 Gruppskillnader i betygsättning 139 Kompensatorisk betygsättningspraktik 142 Avslutande kommentar 144 Litteratur 145

© F ö r fat ta r na oc h S t uden t li t t e r at u r

5

Innehåll

7 Nationella prov och likvärdig betygsättning i gymnasiet 149 H e l e na Kor p Avhandlingen Lika chanser i gymnasiet 151 Nationella prov som verktyg för likvärdighet 152 Kursbetyg och resultat på nationella prov 154 Olika underlag i olika ämnen 155 Mer omfattande underlag i högresultatmiljöer 156 Betyg på beteende? 158 De nationella proven i betygsättningen 160 Olika modeller för betygsättning 162 Kursplaner och betygskriterier inga levande dokument 164 Avslutande kommentar 166 Litteratur 167

Del III Internt–externt

8 Lärargruppers arbete med bedömning för lärande 175 A n de r s Hol mgr e n Bedömning för lärande – en fråga om makt 177 Bedömning för lärande i praktiken 182 Skolledarens betydelse 182 Strukturen för lärargruppers möte 184 Klassrumsdiskussioner 185 Synliggör tecken – anpassa – synliggör tecken 189 Vad tyckte eleverna? 191 Själv- och kamratbedömning 192 Kollegialt lärande 2.0 193 Avslutande kommentar 194 Litteratur 196

6

© F ö r fat ta r na oc h S t uden t li t t e r at u r

Innehåll

9 Bedömning av och för läsförståelse 201 Ba r bro W e st lu n d Bedömning som fenomen och praktik 201 Vad är läsförståelse? 203 Att utveckla läsförståelse 205 Bedömning av eller för läsförståelse 206 Bedömning för läsförståelse 208 Textgenrer, läsarter och läsförståelsestrategier i bedömningen 209 Feedback och vägledning 212 Avslutande kommentar 213 Litteratur 214 10 Tre partiers bedömningspolitik ur ett samtidshistoriskt perspektiv 219 H e n r i k Rom á n Kärnfrågan: Att mäta eller inte mäta … 219 Partiernas hållning i bedömningsfrågor 222 Socialdemokraterna: bedömningsformer och kvalitetsredovisning 223 Moderaterna: kontrollerad valfrihet? 228 Folkpartiet: från osäker försiktighet till medveten strategi? 232 Summering av partiernas bedömningspolitik 235 Avslutande kommentar 236 Litteratur 237 11 Nationella prov – ett redskap med tvetydiga syften 243 C h r ist i a n Lu n da h l Att veta vad det som vi gör gör 245 Proven som ämnesdidaktiska verktyg 246 Proven som del i utvärdering 250 Proven som del i uppföljning 253 Avslutande kommentar 257 Litteratur 259

© F ö r fat ta r na oc h S t uden t li t t e r at u r

7

Innehåll

12 Skolinspektörers synliga och osynliga kartor 265 Joa k i m L i n d gr e n Kartan – dess begränsningar och möjligheter 266 En bedömningspraktik i förändring 267 Skolinspektion 1861–1990: osynliga kartor över en synlig skola 268 Skolinspektion efter 2008: synliga kartor över en osynlig skola 271 De synliga kartornas praktik 274 Att bedöma skolors egna synliga kartor 276 Att hitta vägen med osynliga och synliga kartor 278 Avslutande kommentar 280 Litteratur 283

Del IV Nationellt–internationellt

13 Internationella kunskapsmätningars rationalitet och funktion 291 Da n i e l Pet t e r s s on Internationella organisationers kunskapsmätningar 291 IEA:s kunskapsmätningar 291 OECD:s kunskapsmätningar 294 EU:s kunskapsmätningar 296 Sammanfattning av resultaten i kunskapsmätningarna 297 Internationella kunskapsmätningar får nationella effekter 298 En samtalsarena som inramar samtalen 298 En nulägesbeskrivning framträder 298 Kunskapsmätning för legitimering och dislegitimering 299 Kunskapsmätningarnas spridning 299 Kunskapsmätningarnas nytta 300 En internationell utbildningsideologi framträder 301 Globaliseringens semantik 301 Nationella aktörers strategier 302 Avslutande kommentar 304 Litteratur 304

8

© F ö r fat ta r na oc h S t uden t li t t e r at u r

Innehåll

14 Varför kan vi lita på PISA? Eller kan vi inte det? 311 M a rg a r eta Se r de r PISA-chock 312 Är PISA vetenskap? 312 Kunskapsmätningens svarta låda 314 Vad mäts i PISA? 319 Vad säger PISA-resultaten om utbildningssystemet som helhet? 320 Hur fungerar uppgifterna för 15-åringar? 321 Konsekvenser av att ”se som PISA” 326 Avslutande kommentar 328 Litteratur 330

Slutord 333

15 Skolbedömningens pedagogiska och administrativa dimensioner 337 C h r ist i a n Lu n da h l Synligt–osynligt 338 Rättvist–orättvist 343 Internt–externt 345 Nationellt–internationellt 348 Litteratur 352 Sakregister 355

© F ö r fat ta r na oc h S t uden t li t t e r at u r

9

BEDÖMNING I OCH AV SKOLAN – PRAK TIK, PRINCIPER, POLITIK Ch r ist i a n Lu n da h l & M a r i a Fol k e-Fich t e l i us

Systematisk bedömning av individers förmågor, kunskaper och kompetenser tillhör det moderna samhällets tydliga kännetecken. En amerikansk bok om kunskapsmätning från 1950-talet inleddes på följande vis: From birth to death almost every aspect of our daily lives is touched by measurement in its numerous forms. At birth the record of that important event is carefully made according to the nurse’s watch. During the next few days measurements of the baby’s weight and temperature are part of the daily routine of the hospital. Ever afterward, whether in school or outside, watches, clocks, balances, thermometers, money systems, and other forms of measurement play prominent roles in the life of every human being.

Ross & Stanley, 1954, s. 3

Patricia Broadfoot, en av pionjärerna för vad som kallats det ”nya bedömningsparadigmet”, skriver i boken Education, assessment and society (1996) att det att värdera och bedöma varandra är något människor gör hela tiden, men att skolan kanske mer än någon annan institution har gjort detta till ett signum för sin verksamhet – på gott och ont.

Den nya bedömningsforskning som började växa fram under 1990-talet har i flera studier visat att vissa former av bedömning kan förbättra elevers kunskaper avsevärt. I internationella studier har man funnit att elevernas lärande, avseende både kvalitet och mängd, förbättrades radikalt på skolor där man arbetat med formativ bedömning (Leahy & Wiliam, 2009). Samtidigt visar internationell forskning att summativa bedömningar, som traditionella betyg och papper-penna-prov, kan ha en negativ och hämmande effekt på lärandet (se t.ex. Harlen & Deakin Crick, 2002). Bilden av vad som fungerar eller inte har dock visat sig mer komplex än vad de första studierna visade. © F ö r fat ta r na oc h S t uden t li t t e r at u r

15

Christian Lundahl & Maria Folke-Fichtelius

Framför allt är det inte helt enkelt att överföra en praktik som fungerar i ett sammanhang till ett annat och förvänta sig att det ska fungera lika bra där (se vidare Lundahl m.fl., 2015).

Genom utbildningshistorien har bedömningar använts i flera olika syften och många olika utformningar. Sedan mätpsykologins glansdagar under 1940–1960-talen har inte minst konsekvensmedvetenheten ökat (Lundahl, 2006). Att mäta individer på allehanda olika vis kan få allvarliga följder.

Trots en ökad medvetenhet om bedömningarnas effekter, sker hela tiden missgrepp i bedömningen av individer. Inte minst allvarligt är detta när det rör sig om bedömning av barn och unga. På barnavårdscentralen kan man få höra att en 1,5-åring är ”säregen” om hon inte härmar ord eller låter bli att interagera med dockor (för 20 år sedan krävdes detta först av 3-åringar).

I journalen antecknas en ”varning” och föräldrarna lämnas med en förmodligen omotiverad oro. Risken är nu stor att de börjar betrakta sitt barn på ett nytt sätt och kanske börjar drilla henne i tal, när hon i själva verket är helt upptagen av sin motoriska utveckling. I förskolan upprättas individuella utvecklingsplaner för barnen, vilka ibland kan få en kränkande karaktär.

Ann-Christine Vallberg Roth, som medverkar i antologin, visar i ett annat sammanhang på en utvecklingsplan för en pojke som fick följande omdöme: Är rörig av sig. Är ibland lite pratig & okoncentrerad. Vill gärna veta allt om alla. Kan lätt flippa ut och inte bry sig.

Vallberg Roth & Månsson, 2008, s. 13

Individuella utvecklingsplaner är offentliga handlingar som vem som helst kan ta del av. Dokumenten kommer även att följa med barnen över tid. I grundskola och gymnasium ökar antalet bedömningar ytterligare, och därmed risken för etiska övertramp. Elever kan få besynnerliga uppfattningar om sin egen förmåga och om vad kunskap är. Så här skrev till exempel en flicka i ett brev till Skolverket för ett antal år sedan: Det första jag tänker på när det gäller att känna mig duktig och nöjd (men också deppig och ledsen) är ganska självklart skolan, betyg och prov. Det är skolan och de beprövningar och ”graderingar” man blir utsatt för där som står för de flesta ”gu’-vad-jag-är-dålig” eller ”gu’-vadjag-är-bra” känslor.

Skolverket, 1999, s. 52

16

© F ö r fat ta r na oc h S t uden t li t t e r at u r

Bedömning i och av skolan …  

Med den gamla normen om max två prov i veckan skapas hypotetiskt sett runt tusen formella bedömningstillfällen under en elevs skolgång. Vid dessa tillfällen får eleverna en bild av hur de ligger till, och de kommer att pendla mellan att känna sig duktiga eller misslyckade. Bedömningar rör runt och rör upp starka känslor hos många elever. De inverkar på deras självkänsla och självbild, inte minst i förhållande till synen på lärande och kunskap. En pojke skrev så här i ett brev till Skolverket: Tänk dig att på mitt sämsta ämne, engelska, fick jag 101,5 av 120. 7:e i klassen, och vi är ca 25 i klassen. På de andra proven har jag varit 2:a och 3:a i klassen.

Skolverket, 1999, s. 55

Bedömningar möjliggör som synes ett tävlande om och med kunskapens decimaler, men vad vet egentligen eleverna om vad de lär sig och varför?

Johan Hofvendahl beskriver i sitt kapitel en tradition som kallas red pen mentality, vilket innebär att skolans bedömningar ofta inriktas mot det felaktiga svaret. Bristfokuseringen i bedömningen skapar en ”felrädsla” hos barnet vilket kan vara hämmande för dess ”lust att lära”. Den här typen av bedömningstradition går tillbaka till skolans sorterande syften och absoluta anspråk avseende både kunskap och objektiv bedömning. I dag när skolan är öppen för alla och den politiska visionen är att 100 procent av en årskull går gymnasiet eller motsvarande typ av utbildning samt att 50 procent ska påbörja högskoleutbildning, är sorteringen inte längre bedömningarnas huvudsyfte. Inom den nya bedömningsforskningen är det bedömningarnas kunskapsfrämjande betydelse som hamnat i fokus, snarare än frågor om mätsäkerhet och objektivitet. Forskningsresultaten tyder på att kunskapsbedömningar för lärande är ett av de effektivaste didaktiska verktygen för att förbättra elevers kunskaper och studieresultat (Hattie, 2014; Leahy & Wiliam, 2009; Lundahl, 2011). Anders Holmgren beskriver i sitt kapitel ”Lärargruppers arbete med bedömning för lärande” på ett konkret sätt hur lärare och elever tillsammans kan arbeta med olika kunskapsorienterade bedömningsmetoder.

Kunskapsbedömningar är dock inte bara en fråga om elevernas lärande och självkänsla. De kan också, om de fungerar väl, främja lärarens kunskapsutveckling i det egna ämnet och om barns lärande. Bra bedömningar förutsätter att läraren analyserar och reflekterar över vad eleverna bör kunna © F ö r fat ta r na oc h S t uden t li t t e r at u r

17

Christian Lundahl & Maria Folke-Fichtelius

inom ett specifikt ämne och hur man kan avgöra om eleverna förvärvat dessa kunskaper. Ofta är detta en process som innebär att sätta ord på tysta kunskaper. För att exempelvis bedöma läsförståelse måste man ha en tydlig definition av vad läsförståelse är och hur denna kompetens syns hos eleverna, vilket Barbro Westlund diskuterar i sitt kapitel.

Bedömning är med andra ord ett mycket kraftfullt pedagogiskt instrument. Att bedöma innebär att göra sig till tillfällig domare över en annan människa, samtidigt som man genom bedömningen definierar och bestämmer vad som är kunskap samt dessa kunskapers värde. Bedömningar ­disciplinerar således både kunskapen och människan. Ett första syfte med den här antologin är att tydliggöra olika typer av problematik men också möjligheter med interna bedömningar, det vill säga de bedömningar som är en del av den dagliga undervisningen, och att stimulera till professionsutveckling av dessa instrument.

En annan dimension av bedömningar som är typisk för det moderna samhället, är att de används som utvärderingar av hela utbildningssystemet, som ett administrativt instrument. Elevers prestationer blir ett mått på ­skolans resultat. Detta sker i olika syften, bland annat för att förvissa sig om att satsade skattemedel ger önskade resultat, vilket ytterst är en fråga om demokrati. Skolan utvärderas också för att beslutsfattare ska få insyn i hur det går i skolan och vid behov öka resurstilldelning eller ändra i styrdokument, såsom kursplaner och läroplaner. Utvärderingar av skolans resultat kan också användas för att skapa rankningslistor eller informationsdatabaser i syfte att underlätta elevers eller föräldrars val av skola. Detta skriver exempelvis Astrid Birgitte Eggen, Christian Lundahl och Daniel Pettersson om i sina respektive kapitel. Den här typen av extern bedömningspraktik hamnar dock inte så sällan i konflikt med andra mål för skolan eller med skolans interna bedömningar. Ett annat exempel är Skolinspektionen som Joakim Lindgren skriver om i sitt kapitel. Inspektörerna bedömer skolverksamheten efter en ”synlig karta”, det vill säga skolans styrdokument, men mycket av verksamheten bedrivs också utifrån en mer praktisk logik, eller osynlig karta, som då inte beaktas. Ett andra syfte med den här boken är att tydliggöra den här typen av spänningar mellan externa och interna bedömningar.

Bedömningar har flera användare och det är många olika aktörer som driver utvecklingen av dem. Det är lärare, skoladministratörer i stat och kommun, forskare inom pedagogik och psykologi samt politiker, som har 18

© F ö r fat ta r na oc h S t uden t li t t e r at u r

Bedömning i och av skolan …    

olika intressen i hur bedömningarna genomförs och hur de används. I sin syn på bedömningar är dessa aktörer också präglade av internationella trender och tendenser. Ett tredje syfte med den här boken är att belysa bedömningarnas olika intressenter och bedömningarnas mediala och internationella vidsträckthet.

En gemensam utgångspunkt för författarna till denna antologi är att vi har ett brett perspektiv på bedömning som pedagogiskt fenomen. Vårt synsätt knyter an till läroplansteoretiska traditioner inom vilka utbildningsspecifika fenomen studeras utifrån hur de uppstår, förändras och förändrar. Även om inte alla författarna i antologin skrivit in sig i denna tradition, delar vi ett gemensamt intresse för hur övergripande politiska och pedagogiska ideologier formar den praktiska verksamheten i skolan. Samtidigt ser vi att skolan har egna traditioner och praktiska villkor, vilka ibland hamnar i konflikt med dessa övergripande strukturer, ibland kan anpassa sig efter dem och ibland utmanar dem (se t.ex. Annica Löfdahl Hultmans, Maria Folke-Fichtelius och Håkan Löfgrens kapitel). Genom att samtidigt diskutera olika typer av bedömningar i den pedagogiska praktiken, villkor för skolans förvaltning och principer i ideologiska och pedagogiska strukturer sätter vi in bedömningar i ett sammanhang som är mer komplext än det sätt på vilket man till vardags brukar förstå dem.

Unikt för skolan är att alla har erfarenheter av den som elever, många också som förskolebarn, föräldrar och lärare. Alla har en vana av hur skola ”normalt” sett görs. Det uppstår därför lätt oreflekterade praktiker, tumregler och åsikter om skolan. Skolan är genom sin lättillgänglighet också ett område med stort allmänintresse och därmed även ett angeläget politik­ område. Det är lätt att debattera betyg, prov och andra bedömningar eftersom det knyter an till de erfarenheter och den vana av skolan som de flesta har. Det är också naturligt att undervisnings- och bedömningstraditioner formas genom dessa erfarenheter och vanor. I vissa fall kan traditionernas makt säkerställa kvalitet, men i flera fall kan det också hindra utveckling och förändring. I pedagogisk forskning har särskilt skolans bedömningstraditioner utpekats som ett område i behov av förändring, avseende både praktik och politik. För att man ska kunna förstå hur och i vilken utsträckning det är möjligt att förändra bedömning i praktiken och sättet på vilket vi tänker och talar om bedömningar i det offentliga, är det centralt att man studerar vilka olika behov och funktioner de fyller för vårt sätt att organisera utbildning © F ö r fat ta r na oc h S t uden t li t t e r at u r

19

Christian Lundahl & Maria Folke-Fichtelius

(se Lundahl, kapitel 11). Principer för hur bedömningar formar skolan kan också synliggöras med hjälp av internationella utblickar och genom studier av hur internationella mätningar påverkar den nationella och lokala nivån, något som inte minst Margareta Serders och Daniel Petterssons respektive kapitel kan bidra till.

I antologin samlas kapitel som beskriver historisk och nu pågående utveckling på bedömningsområdet och som problematiserar denna utveckling i relation till lärare och elevers villkor i förskola, grundskola och gymnasium. En bärande idé är att vi vill visa på att vissa problem och dilemman är av mer generell karaktär och kan uppstå såväl inom skolan, oavsett vilken skolform det rör sig om, som i relation till politik och förvaltning. Vi har tematiserat dessa dilemman och utmaningar i fyra dimensioner.

I antologins slutord binds de centrala poängerna från dessa teman samman som en fråga om bedömningens pedagogiska och administrativa dimensioner och gränser.

Bokens disposition Boken har fyra teman vilka kan beskrivas som institutionaliserade dimensioner av bedömningens logik: 1. Synligt–osynligt 2. Rättvist–orättvist 3. Internt–externt 4. Nationellt–internationellt I det första temat, synligt–osynligt, diskuterar Johan Hofvendahl, AnnChristine Vallberg Roth, Annica Löfdahl Hultman, Maria Folke-Fichtelius och Håkan Löfgren samt Astrid Birgitte Eggen olika dilemman som har att göra med att bedömningar synliggör. De synliggör barnen, lärarna och skolorna. Det finns demokratiska skäl att kräva att offentlig sektor är genomskinlig, men när något blir belyst hamnar annat lätt i skuggan. I de fyra kapitlen syns till exempel hur omsorgsfrågor, lärandeprocesser och socialisationsprocesser försvinner när fokus i bedömningarna hamnar på resultat som är enkla att ta fram eller begripliggöra. Samtidigt finns det indikationer på att de pedagogiska professionerna emellanåt förmår utnyttja de externa 20

© F ö r fat ta r na oc h S t uden t li t t e r at u r

Bedömning i och av skolan

krav som ställs på dem att utvärdera sin verksamhet till att göra motstånd mot orealistiska politiska förväntningar. En utmaning handlar inte bara om att synliggöra de resultat ”som säljer”, som en lärare uttryckte det i ett kapitel, utan också om att kasta ljus över problemen och/eller processerna bakom resultaten.

Under temat rättvist–orättvist diskuterar Florian Waldow, Alli Klapp och Helena Korp bedömningens roll för elevernas vidare studie- och yrkes­ karriärer. Här tydliggörs dilemman som har att göra med att elever och lärare är individer som ingår i ett specifikt socialt sammanhang. Waldow beskriver hur en och samma bedömningstyp, betygen, har helt olika betydelser i Sverige och Tyskland, såväl för de professionella i utbildningssystemet som för eleverna. Detta är relaterat till utbildningens olika mål, dess elev­ differentiering samt dess system för styrning. Traditioner och sammanhang spelar roll för vad det är som premieras hos eleverna: personlighet, färdighet, ansträngning etc. Enligt våra nuvarande läroplaner är det elevernas kunskaper som ska bedömas. Men det visar sig i både Klapps och Korps kapitel att elever får olika möjligheter att förvärva dessa kunskaper och att det inte alltid bara är kunskaperna som bedöms.

Temat internt–externt handlar om vem som gör bedömningen och på vilken nivå i skolsystemet den ska användas. I de två första kapitlen skriver Anders Holmgren och Barbro Westlund om bedömningar för lärande, det vill säga om de klassrumsbedömningar lärare gör för att utveckla sin förståelse för barnens kunnande samt för att främja barnens lärande. Joakim Lindgren, Henrik Román och Christian Lundahl beskriver de politiska och skolbyråkratiska önskemålen och behoven av bedömningar, samt hur den så kallade externa nivån använder de resultat i form av betyg och nationella prov som lärare tagit fram. Här finns en ständig och svår balansgång mellan i hur hög grad externa krav på och användningar av bedömningar styr och får styra lärarnas undervisning. Om resultat främst skapar legitimitet för den politiskt administrativa nivån är det problematiskt om samma resultatproduktion gör det svårare för skolorna att nå de mål som satts upp för eleverna.

Det sista temat, nationellt–internationellt, är motiverat utifrån de senaste decenniernas bruk av internationella mätningar. Även om olika sätt att bedöma elevers kunskaper alltid har påverkats av internationella rörelser – ursprunget till den europeiska examen beskrivs till exempel ofta som en © F ö r fat ta r na oc h S t uden t li t t e r at u r

21

Christian Lundahl & Maria Folke-Fichtelius

jesuitisk import från Kina under 1500-talet – handlar det här om hur till synes globala bedömningar eller bedömningsformer får olika betydelser på lokal nivå. Daniel Pettersson och Margareta Serder beskriver hur nationella politiker använder de internationella mätningarna på ett strategiskt sätt som har ganska lite att göra med vad mätningarna faktiskt påvisat. I kapitlen visas hur bedömningar är en del av globaliseringen men att globaliseringen i högsta grad också är en lokal konstruktion, möjlig att påverka. Medan Pettersson skriver om vilken politisk betydelse PISA-studierna kan få, visar Serder på flera olika faktorer som vi behöver ha kontroll över när vi tolkar och använder dessa resultat.

Inom dessa fyra huvudteman möter vi flertalet av barn- och ungdomsskolans skolformer. Ann-Christine Vallberg Roth och Annica Löfdahl Hultman, Maria Folke-Fichtelius och Håkan Löfgren skriver om förskolan.

Johan Hofvendahl, Alli Klapp och Barbro Westlund behandlar skolgången för 10–16-åringar, medan Helena Korp och Anders Holmgren främst utgår från gymnasieskolan. Joakim Lindgren, Christian Lundahl, Daniel Pettersson, Henrik Román och Florian Waldow berör bedömningar som rör hela barn- och ungdomsskolan och beskriver den såväl utifrån de bedömdas perspektiv som utifrån bedömarens och resultatanvändarnas perspektiv.

Med Florian Waldows och Astrid Birgitte Eggens respektive kapitel får vi också en inblick i tysk respektive norsk bedömningskultur.

Då vi betraktar bedömning i och av skolan som ett brett fenomen som behöver beskrivas och förstås just i sin bredd, har vi i antologin samlat flera olika författare och inte bara forskare. De forskare som bidragit representerar inte bara flera olika lärosäten utan också skilda områden inom det utbildningsvetenskapliga fältet.

Litteratur Broadfoot, P. (1996). Education, assessment and society. A sociological analysis.

Buckingham: Open University Press.

Harlen, W. & Deakin Crick, R. (2002). A systematic review of the impact of summative assessment and tests on students’ motivation for learning. Research Evidence in Education Library. Issue 1. London: EPPI-Centre, Social Science Research Unit, Institute of Education, University of London.

Hattie, J. (2014). Synligt lärande – en syntes av mer än 800 metaanalyser om vad som påverkar elevers skolresultat. Stockholm: Natur & Kultur.

22

© F ö r fat ta r na oc h S t uden t li t t e r at u r

Bedömning i och av skolan …    

Leahy, S. & Wiliam, D. (2009). From teachers to schools: scaling up professional development for formative assessment. Paper presented at the American Educational Research Association conference, San Diego, CA. (Svensk övers.

Från lärare till skolor: om att införa formativ bedömning i större skala, 2014.

Tillgänglig från: www.dylanwiliam.org) Lundahl, C. (2006). Viljan att veta vad andra vet: kunskapsbedömning i tidigmodern, modern och senmodern skola. Arbetsliv i omvandling 2006:8. Akademisk avhandling vid Uppsala universitet. Stockholm: Arbetslivsinstitutet.

Lundahl, C. (2011). Bedömning för lärande. Stockholm: Norstedts.

Lundahl, C., Hultén, M., Klapp, A. & Mickwitz, L. (red.) (2015). Betygens geografi: forskning om betyg och summativa bedömningar i Sverige och internationellt. Delrapport från skolforsk-projektet. Stockholm: Vetenskapsrådet.

Ross, C. C. & Stanley, J. C. (1954). Measurement in today’s schools. New York: Prentice-Hall.

Skolverket (1999). Den rimliga skolan: livet i skolan och skolan i livet. Slutrapport från projektet Elever som medforskare. Rapport nr 164. Stockholm: Skolverket.

Vallberg Roth, A.-C. & Månsson, A. (2008). Individuella utvecklingsplaner för skolår 3, 6 och 8 i fyra sydsvenska kommuner. EDUCARE. Elektroniskt publicerad artikel 2008-06-26. Hämtad 2016-03-01 från: www.mah.se/pages/39164/IUP.pdf

© F ö r fat ta r na oc h S t uden t li t t e r at u r

23

Bokens redaktörer är Christian Lundahl, professor i pedagogik vid Örebro universitet och Maria Folke-Fichtelius, fil.dr och universitetslektor vid Uppsala universitet. Övriga författare är Astrid Birgitte Eggen, Johan Hofvendahl, Anders Holmgren, Alli Klapp, Helena Korp, Joakim Lindgren, Annica Löfdahl Hultman, Håkan Löfgren, Daniel Pettersson, Henrik Román, Margareta Serder, Ann-Christine Vallberg Roth, Florian Waldow och Barbro Westlund.

Bedömning i och av skolan – praktik, principer, politik

I den här boken erbjuds en bred och forskningsbaserad presentation av bedömningsfältet inom skola och förskola. Med bedömning menas då inte bara en verksamhet som utförs i relation till barn och elever. Tvärtom skriver flera av författarna om på vilket sätt dels verksamheten, dels personalen är föremål för bedömning.

Det handlar t.ex. om utvecklingssamtal, betyg, nationella prov, kvalitetsgranskning, nationell utvärdering och inspektion samt internationella kunskapsmätningar.

Kapitlen är indelade i fyra principiella teman: synligt–osynligt; rättvist– orättvist; internt–externt samt nationellt–internationellt. Dessa teman är lika relevanta i varje del av utbildningssystemet. Till den andra reviderade upplagan har ett par kapitel ersatts och fyra kapitel är helt nyskrivna: två om förskolan, ett om PISA-studierna och ett om Skolinspektionen. Övriga kapitel är kraftigt omarbetade och uppdaterade.

Boken vänder sig till blivande och verksamma lärare från förskola till gymnasium, skolledare samt skolpolitiker och skoladministratörer som ansvarar för och/eller berörs av bedömning och utvärdering.

Art.nr 33511

studentlitteratur.se