JOEL supertaggad
Marie Bosson Rydell
Tidigare böcker av Marie Bosson Rydell: Mini-Kråke Kråke, Elsa och nappen, 2014 Kråke hjälper till, 2014 Kråkes djur, 2014 Kråkes förskola, 2014 Kråkes toa, 2014 Kråkes kväll, 2014 Kråkes orkester, 2014 Kråkes promenad, 2014 Mera Kråke Kråkes bästa dag, 2014 Kråke och Lubbas, 2014 Kråke spelar spel, 2015 Kråke och Gustav, 2015 Kråkes medeltidsskola, 2016 William Williams kompisar, 2015 Williams nya kompis, 2016
JOEL – SUPERTAGGAD Utgiven av Idus förlag www.idusforlag.se | info@idusforlag.se © Text: Marie Bosson Rydell Grafisk form och sättning: Sandra Stridh, Idus förlag Första upplagan Tryckt i Tallinn, 2017 ISBN: 978-91-7577-508-1
Stort tack till Albin, Victor, Filip, Carina och Weronica som tog sig tid att provläsa och komma med bra synpunkter. Tack även till Ulrika Aspeflo för sakkunniga råd!
KAPITEL 1 Joel lägger ner huvudet på bänken. Han är så trött. Siffrorna bara hoppar omkring i matteboken. Allt är snurrigt. Han är så trött. Det känns som om tusentals små, små djur, eller insekter, kilar omkring på hans huvud. Eller inne i huvudet, precis innanför skinnet. Han vill att de ska stanna, bli stilla, somna, så att han kan koncentrera sig. – Joel, sätt fart nu! Du måste räkna på så att du slipper läxa. Deras lärare Åse står vid hans bänk. – Jag orkar inte … säger han nerifrån bänken. – Var nu inte så lat, seså, kom igen nu. Skärp till dig! 7
Joel föser ner boken från bänken och reser sig så hastigt att stolen ramlar omkull. Han sparkar till boken och springer sedan ut ur klassrummet. Pang, pang, pang! Det känns skönt att sparka på papperskorgen. Joel sparkar till den gång på gång. – Hallå där min unge man! Så där gör man verkligen inte. Du orkar inte räkna matte, men sparka sönder andras egendom, det orkar du! Åse tar honom i armen. Joel blir ännu argare, han sparkar efter Åses ben. Försöker få bort hennes hand från sin arm. Till slut får han in en bra spark och hon tappar taget. Joel springer det fortaste han kan. Åse hinner inte med. Ha! Hon är en sopa, tänker Joel. Han hoppar lätt över staketet som är mellan skolgårdarna. Nu är han på ”småbarnens” sida. Fast det var inte så länge sedan han själv gick på den här sidan. Han lugnar ner stegen och går fram till gungorna. Det finns inga gungor 8
på deras sida av skolgården. De stora barnen får egentligen inte vara här. Men alla är inne nu så ingen ser honom. Han sätter sig på en gunga och låter fötterna släpa i sanden. Det var inte meningen att bli så arg. Men Åse är så jobbig. Hon bara tjatar och tjatar. Han kom lite försent i morse, bara lite, men Åse bara suckade och sa: ”Är du sen nu igen? Att du aldrig kan passa tiden!” Det var väl inte hans fel att yoghurten var slut och att skosnörena inte ville samarbeta! Han blev tvungen att äta flingor och mjölk till frukost och flingorna hade blivit mjuka. Sedan bara trasslade sig snörena i skorna. Skolklockan ringer och Joel förstår att nu kommer alla ut på rast. Joel hoppar snabbt tillbaka till sin sida av skolgården. Han håller sig för sig själv hela rasten. Håller utkik om Åse eller någon annan lärare skulle komma för att ta honom. Nästa lektion är gympa. Den vill Joel inte missa. 9
Han går bort till kapprummet och hämtar gympapåsen. Han går till idrottshallen och ställer sig och väntar på att Kalle ska komma och släppa in dem. Några andra från klassen kommer också. De ställer sig en bit ifrån Joel. Han bryr sig inte om dem. Han orkar ändå inte prata med någon. Kalle kommer. Joel är lite rädd att Åse ska ha pratat med honom. Men Kalle ser glad ut. Rufsar Joel i håret och säger: – Tjena Joel, först i kön som vanligt! Joel säger inget men det känns bra i magen.
10
KAPITEL 2 Kalle samlar alla barnen och berättar att idag ska de göra en hinderbana och spela innebandy. Halva klassen ska spela innebandy och halva ska göra hinderbanan, sedan ska de byta efter halva tiden. Alla får hjälpa till att ta fram olika redskap, mattor, mål och bänkar. Joel bär och lyfter och sliter. Nu har de små krypen inne i huvudet äntligen somnat. Han känner sig supertaggad. Han ser var Kalle pekar och ställer ner bänken precis där den ska vara. Sedan hjälper han till att lägga ut rockringar. – Värst vad du fjäskar, säger Liam. – Gör jag ju inte, jag bara hjälper till, svarar Joel. 11
Liam och hans kompisar går bort och sätter sig på tjockmattan. De tittar på Joel. När hinderbanan är färdig, delar Kalle klassen i två grupper. Joel stannar kvar bland de som ska göra hinderbana, de andra går iväg för att spela innebandy. De får köra banan i sin egen takt, det är ingen tävling säger Kalle. Joel springer och hoppar och klättrar. Han är snabb och stark. Han springer flera varv medan de andra bara gör ett. När det är dags att byta inser Joel att han måste spela innebandy med Liam och de andra. Han dröjer sig kvar vid hinderbanan, hoppas att ingen ska märka det. – Joel, Kalle ropar på honom, ska inte du iväg till innebandyn? – Jag vill inte spela … Kan jag inte få stanna här istället? Kalle tittar på Joel, han funderar och säger sedan att det är okej för den här gången. Men nästa gång måste Joel också spela innebandy.
12
Joel nickar, det ska han, om det blir andra grupper, men det säger han inte högt. Joel kör några varv till på hinderbanan. Han är snabbast nu också. Det känns skönt i armarna och benen när han hoppar och klättrar. Inne i omklädningsrummet är det rörigt. Joel skulle helst av allt inte duscha alls. Det är bra på torsdagarna, då har de gympa sist och han kan smita hem och duscha. Men nu ska de gå till matsalen och han är riktigt svettig så han måste nog duscha. Han klär av sig långsamt för att de andra ska hinna bli färdiga inne i duschen. Liam går förbi och viftar med sin handduk, den sveper tätt förbi Joels ansikte. – Lägg av, säger Joel. – Vadå, jag gjorde inget, säger Liam och viftar med handduken framför Joels ansikte. Luften är fri, säger han och flinar. Joel sliter tag i handduken och kastar den på
13
golvet. Den hamnar i en pöl och Liam skriker att nu kan han ju inte torka sig. Men han har ju redan torkat sig. De små insekterna börjar krypa runt i Joels huvud igen. Han blir varm i hela kroppen och andas snabbt. Precis som när han sprang på hinderbanan, fast nu känns det jobbigt, inte skönt. Han reser sig upp och knuffar till Liam. Liam är stark och står kvar, han knuffar tillbaka och så är bråket igång. De andra barnen ropar och skriker, någon springer för att hämta Kalle. Men innan Kalle hinner komma, så kommer Åse. När Liam ser henne backar han undan och Joel går efter honom. – Det var han som började, säger Liam till Åse, han knuffade mig. – Att det alltid ska bli bråk med dig Joel. Så, nu säger du förlåt till Liam så att ni kan bli vänner igen!
14
Joel är så arg att han inte kan prata. Han tänker INTE säga förlåt. Då kommer Kalle. – Jag tar hand om det här! säger Kalle. Vi får reda ut det här senare. Liam, du klär på dig och går till maten! Joel, du duschar. Jag stannar här så länge, säger Kalle och sätter sig på bänken.
15
Joel blir ofta supertaggad. Då har han svårt att hejda sig och ibland blir det fel. Det kan bli bråk med de andra i klassen och med lärare. Joel kan inte hjälpa det, han vill inte bråka, det bara blir så. Hans gympalärare säger att han måste hitta ”sin grej”. Joel funderar på vad det kan vara ... Joel har precis som många andra killar och tjejer, fått en speciell kraft. En superkraft. Man måste lära sig att Använda Den och Hantera Den på rätt sätt. Då kan man ha stor nytta av den. Men om den används på fel sätt, då kan det gå illa, det kan till och med bli farligt!
ISBN 978-91-7577-508-1
www.idusforlag.se
9 789175 775081