.
kapi te l 2
Aterseende
Familjen Karlsson, mamma Ulla, pappa Allan och döttrarna Julia och Humlan, satt runt köksbordet och åt middag. Deras feta mångfärgade katt som hette Kattrackan satt under bordet och snappade efter allt som råkade trilla ner. ”Tänk om vi skulle ta och satsa på en stor och rejäl stadsjeep när vi köper ny bil?” sa pappan fundersamt. ”En sån där fyrhjulsdriven, som tar sig fram överallt! Vi som är så mycket borta på forskningsresor! Och då behöver vi material och utrustning med oss!” Humlan fnös. ”Vadå utrustning? sa hon. Ni behöver inga laboratorier eller stora maskiner, ju? Det är inte såna forskare ni är! Ni håller ju bara på att fråga folk om deras dialekter, eller vad dom äter för käk och vilken gud dom tror på och sånt!” Kattrackan, som alltid förstod vad hennes mattar kände för ögonblicket, tittade fram under den rutiga vaxduken och glodde på flickornas pappa. ”Fnnniiiioooo!” snäste han. Julia rynkade pannan och stirrade också strängt på sin far. ”Har du klart för dej hur dåliga dom där åbäkena till stadsjeepar är för miljön, pappa? Dom drar massor av bensin och …” 13
Kusin Karlsson skra ckba ten inlaga.indd 13
14-04-25 09.59.43