9789150116717

1

Kusin Karlsson skra ckba ten inlaga.indd 1

14-04-25 09.59.40

doppingรถn

2

Kusin Karlsson skra ckba ten inlaga.indd 2

14-04-25 09.59.41

Katarina Mazetti

.

:

K u si n e r na K a r l s s on

skrackbaten och svarta damen

Alfabeta 3

Kusin Karlsson skra ckba ten inlaga.indd 3

14-04-25 09.59.41

Läs även: Kusinerna Karlsson. Spöken och spioner Kusinerna Karlsson. Vildingar och vombater Kusinerna Karlsson. Vikingar och vampyrer Kusinerna Karlsson. Monster och mörker

Nyfiken på mer?

Titta in på www.alfabeta.se

Copyright text © 2014 Katarina Mazetti Alfabeta Bokförlag AB, Stockholm Omslagsformgivning: Frida Axiö Omslagsillustrationer: Gunilla Hagström Kartor: Annie Palmgren Tryck: ScandBook, Falun 2014 ISBN 978-91-501-1671-7

6

Kusin Karlsson skra ckba ten inlaga.indd 6

14-04-25 09.59.42

Släktträd för kusinerna Karlsson

Morfar och mormor Karlsson 4 döttrar: Ulla, forskare, gift med Allan, mamma till Julia och Daniella, kallad Humlan Molly, skådespelerska, mamma till George Ellen, kock, sambo med Claude Bouclé, mamma till Alex Frida, konstnär

7

Kusin Karlsson skra ckba ten inlaga.indd 7

14-04-25 09.59.42

kapi te l 1

De mystiska figurerna Det var en varm sommarkväll i den lilla byn Östhamn vid den svenska östersjökusten. Eftersom det var i mitten på juli var dagarna långa och ljusa och solen gick inte ner förrän klockan var över tio på kvällen. Nere vid badstranden intill hamnen hade långa skuggor just börjat falla över sanden.

När det var nästan helt mörkt kunde man plötsligt se en rad smygande figurer som spred sig och långsamt började röra sig över stranden. De tycktes bära på något slags säckar och om man hade sett noga efter hade man upptäckt att det fanns både vuxna och barn bland dem. Men det var faktiskt ingen människa alls som såg dem, för det var en vanlig vardagskväll i Östhamn och alla byns invånare satt hemma och såg på teve, om de inte redan gått och lagt sig.

Den enda som såg dem var en rufsig hund med underligt utseende. Den var en korsning mellan labrador och kinesisk nakenhund. Den hade öron stora som fladdermusvingar med vita hårtofsar, och klumpig svart kropp med stora tassar. Den smög omkring mellan de mörka gestalterna och fick en klapp här och en där.

Till sist tycktes de smygande figurerna bli färdiga med vad 9

Kusin Karlsson skra ckba ten inlaga.indd 9

14-04-25 09.59.42

de nu höll på med och de lämnade stranden i en lång rad, med hunden svansande efter sig. De samlades i en klunga och viskade en stund med varandra och försvann sedan tyst i riktning mot byns torg. Torget låg helt öde, till och med korvkiosken var stängd för kvällen. En ståtlig fontän mitt i planteringen på torget skickade ut vattenstrålar som glimmade i det gula skenet från en enda gatlykta. Ett svagt plaskande ljud var det enda som hördes.

Plötsligt skymdes de glittrande strålarna av de mörka figurerna som trängdes runt fontänen. * I en elegant villa vid ena sidan av torget bodde en politiker som hette Tore Hörnman, han var en av dem som bestämde i Östhamn. Nu satt han i sitt vardagsrum med neddragna gardiner och såg på engelsk ligafotboll på teve. Hans fru Lilian stod i fönstret och vattnade krukväxterna. Plötsligt skymtade hon i gardinspringan att något höll på att hända på torget. ”Tore!” sa hon. ”Tore, det är några därute som … jag vet inte … vad håller dom på med?” ”Tyst!” snäste hennes man. Nu missade jag slutresultatet i matchen Tottenham–Arsenal!”

Efteråt ångrade han att han inte lyssnat på sin fru den där kvällen.

10

Kusin Karlsson skra ckba ten inlaga.indd 10

14-04-25 09.59.42

* Tidigt morgonen därpå kom Pelle Penna, enda journalist på lokaltidningen Östhamns allehanda, traskande över torget.

Han brukade alltid gå en tur genom byn tidigt på morgonen för att vara säker på att vara först med nyheterna, om det skulle ha hänt något under natten.

Inte för att det hände särskilt mycket i Östhamn. Den senaste stora sensationen var ju Maskeradstölderna som hade hänt förra hösten, vid Halloween. Ja, så hade det varit den nya gatubelysningen där en lampa genast gått sönder för att någon kastat en sten efter en skrikande katt i mars. Och så var det den där stulna cykeln som hade återfunnits i Storvalla. Pelle Penna suckade. Det var inte lätt att vara nyhetsjournalist i en sådan liten by som Östhamn.

Han torkade sig i pannan. Pelle Penna var en tjock rödhårig karl i säckiga jeans, och han höll anteckningsblock och penna redo. Men han svettades redan i den tidiga sommarvärmen och bestämde sig för att gå och sätta sig en stund i den vackra planteringen på torget där fontänen plaskade svalkande dag som natt.

Men, vad var det där? Pelle Penna blev stående och bara stirrade. Vad hade hänt med fontänen?

Det var en hög och vacker fontän som föreställde en sjöjungfru sittande på en klippa. Runt omkring henne sprutade 11

Kusin Karlsson skra ckba ten inlaga.indd 11

14-04-25 09.59.43

bronsfiskar vatten på henne från alla håll.

Men idag var det någonting som var alldeles väldigt fel med fontänen. Någon hade proppat fiskarnas munnar fulla med skräp: glasspapper, tidningar, cigarettpaket och godispåsar.

Det gjorde att vattenstrålarna från fiskarnas munnar spreds lite hur som helst och gick man för nära blev man blöt. Sjöjungfrun hade ett halsband av tomma buckliga läskburkar runt halsen och på huvudet hade hon en halv trasig badboll. ”Nedskräpning! Sopterrorism!” ropade Pelle Penna högt, rakt ut i luften och såg sig omkring. Han var mycket intresserad av terrorism och misstänkte alla möjliga för att vara terrorister. ”VEM har gjort detta?”

Ingen svarade honom. Men nerifrån hamnen kom den underliga hunden med öron som fladdermusvingar tassande.

Den krökte rygg vid sidan av soffan där Pelle satt och lämnade en stor bajshög efter sig. ”Nä nu tror jag …” skrek Pelle. ”Nu har till och med djuren börjat förorena vårt vackra lilla torg! Ge dej iväg, ditt odjur!”

I skuggan av en hängbjörk vid den lilla parken stod en kvinna och stirrade på Pelle Penna genom grenarna. Hon var klädd i prydlig svart dräktjacka och kjol och hade ett likblekt ansikte med kalla blå ögon. Hon skrattade tyst för sig själv så att de spetsiga tänderna syntes, sedan vände hon om och slank in på en av de trånga gatorna som ledde från torget.

12

Kusin Karlsson skra ckba ten inlaga.indd 12

14-04-25 09.59.43

.

kapi te l 2

Aterseende

Familjen Karlsson, mamma Ulla, pappa Allan och döttrarna Julia och Humlan, satt runt köksbordet och åt middag. Deras feta mångfärgade katt som hette Kattrackan satt under bordet och snappade efter allt som råkade trilla ner. ”Tänk om vi skulle ta och satsa på en stor och rejäl stadsjeep när vi köper ny bil?” sa pappan fundersamt. ”En sån där fyrhjulsdriven, som tar sig fram överallt! Vi som är så mycket borta på forskningsresor! Och då behöver vi material och utrustning med oss!”

Humlan fnös. ”Vadå utrustning? sa hon. Ni behöver inga laboratorier eller stora maskiner, ju? Det är inte såna forskare ni är! Ni håller ju bara på att fråga folk om deras dialekter, eller vad dom äter för käk och vilken gud dom tror på och sånt!”

Kattrackan, som alltid förstod vad hennes mattar kände för ögonblicket, tittade fram under den rutiga vaxduken och glodde på flickornas pappa. ”Fnnniiiioooo!” snäste han.

Julia rynkade pannan och stirrade också strängt på sin far. ”Har du klart för dej hur dåliga dom där åbäkena till stadsjeepar är för miljön, pappa? Dom drar massor av bensin och …”

13

Kusin Karlsson skra ckba ten inlaga.indd 13

14-04-25 09.59.43

”Jajaja, Julia, tyst nu och ät. Vi pratar om det en annan dag”, sa deras pappa överslätande. Men Julia gick inte att hejda. Hon hade just sett ett intressant program om miljöförstöring. ”… för att inte tala om utsläppen från flyget. Vi borde förresten inte ha nån bil ALLS, och snart har isen på Grönland smält …”

Nu blev Humlan bekymrad. ”Isen på Grönland? Men vad händer då med alla isbjörnarna och valrossarna? Och med dom små runda hyddorna av is som dom har, igloosarna? Näru, pappa, nu får du lägga av!”

Pappan såg surt på dem. ”Så växthuseffekten är bara mitt fel? Vet ni flickor, det ska bli riktigt skönt att ni far till moster Frida på Doppingön i morgon! Så det blir lite lugn och ro här hemma!”

Men Julia gav sig inte. ”Pappa, kan du lova att du inte köper en sån där stadsjeep medan vi är borta?” ”Han lovar!” sa mamma Ulla och gav pappan en sträng blick. Flickorna andades ut. Deras mamma brukade hålla sina löften, för pappans räkning också. * De fyra kusinerna, Julia och Humlan, George och Alex, kom nästan samtidigt till busstationen i Östhamn nästa dag, fast 14

Kusin Karlsson skra ckba ten inlaga.indd 14

14-04-25 09.59.43

med olika bussar. Som vanligt möttes de på det lilla fiket i vänthallen. Först dit kom Julia och Humlan, sen kom Alex. ”Ååååh Alex!” strålade Humlan. ”Vad lång du har blivit. Lika lång som George, ju! Jag vill också bli lång! Är det nåt du äter, som gör att du växer?”

Alex pussade henne på bägge kinderna, så som man gör i Frankrike med släktingar. ”Havregrynsgröt!” skrattade han. ”Minst tre gånger om dagen! Och det händer att jag går upp och tar mej en portion om natten också!”

Humlan hängde med huvudet. Hon avskydde havregrynsgröt och det visste förstås Alex. ”Retas inte med henne!” sa Julia och rynkade pannan åt Alex. Hon försvarade alltid sin lillasyster mot andra, det var bara hon själv som fick bråka med Humlan. ”Humlan, det vore konstigare om han inte växte, va? Om han stannade i växten och blev dvärg?” ”Vem har blivit dvärg?” sa någon bakom dem. Julia svängde runt. ”George! Inte du i alla fall! Du har ju blivit ännu längre!

Till och med ditt hår har blivit mycket längre! Sparar du det till nåt särskilt, kanske ska du ha flätor i såna där kringlor vid öronen? Det skulle du vara jättesöt i!” ”Jag tror du är avundsjuk”, skrattade George. ”För att du själv bara har dom där korta tussarna på huvudet! Kanske skulle du 15

Kusin Karlsson skra ckba ten inlaga.indd 15

14-04-25 09.59.43

försöka med sån där växtnäring som dom har i sprutflaskor i blomsterhandeln där borta?”

Julia skrattade också och dunkade honom i ryggen. George var hennes allra bästa vän. ”Kan väl hända att jag är lite nyklippt”, sa hon. ”Och Humlan kan ju berätta varför!”

Humlan skruvade på sig. ”Jag ville ju bara förnya dej lite …” mumlade hon. ”Se hur du tog dej ut i nåt nytt!” ”Ungen fick plötsligt för sig att jag skulle matcha Kattrackan och smetade hårfärgningsmedel i mitt hår en kväll när jag somnat och sov jättetungt. Hon hade hittat en korg med reavaror i en sån där maskeradaffär och …” ”Ett erbjudande man inte kunde motstå!” sa Humlan. ”Dom kostade bara tre kronor styck!”

Kattrackan kom smygande och hoppade upp i Humlans knä.

Hans päls skiftade i rött, svart, vitt, grått och brunt. ”Menar du att …?” sa Alex. ”Ja. När jag vaknade såg jag ut som en grävling, med lite räv i pälsen”, sa Julia. ”Och det värsta var att det inte gick bort. Det var väl därför det såldes billigt!”

Kusinerna skrattade och Humlan ville byta samtalsämne. ”Vad är det för en folksamling där borta på torget?” sa hon och pekade. ”Det ser ut som om halva Östhamn tänker dyka i den där fontänen på torget!”

16

Kusin Karlsson skra ckba ten inlaga.indd 16

14-04-25 09.59.43

Julia såg på klockan. ”Vi går dit och kollar!” sa hon. ”Frida kommer inte på en halvtimme!”

De klämde in sina ryggsäckar i en bagagebox och släppte Kattrackan ur buren. Han gick aldrig särskilt långt iväg från sina mattar när han var på nya ställen.

De fick tränga sig fram mellan en skock folk som stod runt fontänen.

Runt omkring dem mumlade byborna upprört. ”Skandal!” ”Vem kan ha gjort detta?” ”Stryk skulle dom ha!” hördes från alla håll.

Kusinerna stod tysta och stirrade. I fontänens vatten guppade sakta en tjock matta av skräp: fimpar, karamellpapper, glasspinnar och tomma flaskor. Det såg äckligt ut och Julia rös.

Bredvid sig hörde hon Alex muttra på franska, det lät som om han svor. Vem i allsindar ville förstöra den fina fontänen?

17

Kusin Karlsson skra ckba ten inlaga.indd 17

14-04-25 09.59.44