PHILIPPE POZZO DI BORGO
EN OVÄNTAD
VÄNSKAP
– light VILJA
ÄNNU LÄTTARE VERSION
Vilja förlag info@viljaforlag.se www.viljaforlag.se
.
.
Ä ST I VÅ
M
TL
N
Sidantal: 41 Lättlästnivå: Medium Lix: 18
L ÄT
Titel: En oväntad vänskap – light Originalets titel: Untouchable © text Eenvoudig Communiceren Untouchable är en bearbetad version av Le second souffle av Philippe Pozzo di Borgo © Bayard Editions 2011 Published by arrangement with Eenvoudig Communiceren. Författare: © 2014 Philippe Pozzo di Borgo Översättning till engelska: Anna Asbury Bearbetning av den engelska versionen: Sonja Markowski Översättning till svenska: Nike Bengtzelius Bearbetning av den svenska versionen: Tomas Dömstedt Omslagsfoto: Med tillstånd av EFD/The Weinstein Company Boken är en bearbetad version av En oväntad vänskap, utgiven på Vilja förlag 2012. © Vilja förlag 2016 Första upplagan 2016
E DI UM
ISBN 978-91-88037-16-9 På vår hemsida finns gratis arbetsmaterial. Det är fritt att ladda ner, utan kod eller inlogg.
PHILIPPE POZZO DI BORGO
En oväntad vänskap – light Översättning: Nike Bengtzelius Bearbetning: Tomas Dömstedt
Vilja förlag
Förord Det här är en sann berättelse. Den handlar om Philippe Pozzo från Frankrike. Philippe var rik. Han levde ett spännande liv. Men en dag hände en olycka. Philippe blev förlamad och kunde inte göra någonting själv. Då var han bara 42 år.
5
Att flyga Jag älskade skärmflygning. Äventyret. Friheten. Jag flög ofta. Jag åkte till vackra ställen i bergen. Jag sprang mot kanten och kastade mig ut. Det var härligt! Jag svävade länge högt ovanför bergen. När jag ville ner landade jag mjukt. Jag hade koll på allt. Men en dag störtade jag rakt ner.
7
Olyckan När jag vaknade upp låg jag på marken. Mina vänner stod runt mig. En av dem ringde efter ambulans. Han lät orolig. Varför frågade alla om jag andades? Varför hjälpte ingen mig upp? Då märkte jag att jag inte kunde röra mig. En helikopter landade. Jag lyftes upp på en bår. Helikoptern tog mig med upp i luften. Jag hade ingen känsel i kroppen. Och jag började sakta förstå. 8
På sjukhuset På sjukhuset fördes jag snabbt in i en sal. Min fru Beatrice var där. Jag hörde en läkare som sa: – Han ska opereras. Det är bråttom. Sedan hörde jag inget mer. Efter en månad väckte de mig. De sa att Beatrice hade suttit hos mig varje dag. Hon hade cancer sedan flera år. Ändå orkade hon sitta hos mig. Olyckan hade skadat min ryggrad. 9
Jag var förlamad från halsen och ner. Huvudet var det enda jag kunde röra. Och jag kunde prata. Varför just jag? Jag kunde inte fatta det. Jag trodde att jag skulle bli galen. En natt ville jag ta livet av mig. Jag försökte ta bort slangen som gav mig syre. Men det är svårt när man är förlamad. Inte ens det kunde jag. Det var tack vare Beatrice som jag kunde se någon framtid. Hon fanns alltid där för mig. Hon hjälpte mig att träna. Och jag kämpade på. På rullstolen fanns en spak som jag kunde styra med min haka. 10
På så vis kunde jag köra dit jag ville. Jag fick stanna på sjukhuset ett helt år. Sedan fick jag äntligen åka hem.
11