Johan Rundberg
Johan Rundberg
KĂRLEKSPIZZAN
SOM Mo MARL v O PĂ„ d its Ă€r kĂ€ VET N e topp t hela t r. Unde ĂRMA r a R SI e nĂ€m n. Men get bor bart, pi G r d ligen rand och sĂ„ k e ha Ă€ e n tvĂ„ 1. H prob nns det s liv va kĂ€r. an s r l i a em: nte. bala t Han nser Ă„r pĂ„ e har n 2. A a lla h r pĂ„ ka skateb slĂ€n oard an k nten g dö o a sig ne Ă€nner s till en a som ka r med v elba för avg snart grund. Det se rt. rund h en o honom Lind ar tras ch t s rolig Allt , elva Ă„r lat till s en i han g f rĂ„n rejĂ€ tjeje v M i lt f lle i n mĂ€r med d var att dsomm ör Mov a k e i B en a e till ho t spreti eata, d rkranse ts g v la n e n a hĂ„ nm . om n var defi dets me . Men ret sku ystiska n a l om alla itivt int st kĂ€nd tt han s le lĂ€gga a e viss te at med i femtek kulle bl KĂR i p t all l L t ba lanerna assare rolig EKSP r I . a Z T bok Ă€r e n bl Ă€nk som ZAN Ă€r u Ă€r s ff? vĂ„r en skru att s vad lĂ€pp och a.
ISBN 978-91-27-13523-9
9 789127 135239
Karlekspizzan till tryck.indd 1-3
2013-08-22 10:56
Kì±rlekspizzan.indd 1
2013-08-27 12:29
InnehÄll Gummiskelett Domino
UttrÄkade och livsfarliga Idiotmagnet Skejtonaut Feferoni
Jurij Gagarin Ăckel-listan S âta gubbar Ufos
FjÀsk
Stolt kyckling
TOTAL SOLF RM RKELSE Elefant
Polkagris Tjat
Svarta havet Grind kaxig
I love Beata 243854
Vulkanens hemlighet Snabba klipp
F RSEGLADE LĂPPAR Hajmat
Grattis till mig VidundeR
KĂRLEKEN FRAMF R ALLT HjĂ€rnfrys
PlÄtpyjamas
eratsÀmsdlrÀV BÀst i klassen
Sanningens minut KĂ€rlekspizzan
3
KĂ€rlekspizzan.indd 3
2013-08-27 12:29
4
Kì±rlekspizzan.indd 4
2013-08-27 12:29
Till Judit
5
Kì±rlekspizzan.indd 5
2013-08-27 12:29
Gummiskelett Har du varit i Midsommarkransen nÄgon gÄng? DÄ vet du att det inte finns mycket att se hÀr. Det finns en park och en plaskdamm som smÄungarna badar i pÄ sommaren. NÄgra pizzerior och en liten biograf. Mycket mer Àr det inte. Midsommarkransen Àr helt enkelt ett lugnt stÀlle. För lugnt nÀstan. Det hÀnder sÀllan nÄgot spÀnnande hÀr. Men just den hÀr dagen hÀnde verkligen nÄgot. Sveriges högsta skejtramp hade byggts i Svandammsparken. Jag vet, det lÄter helkonstigt. Men det Àr sant! Snickarna hade hÄllit pÄ i en vecka, och nu var rampen klar. Parken var full med folk. Innebandyklubben hade ett tÀlt dÀr de sÄlde korv och lÀsk. Till och med TV var dÀr. Hela dagen hade de jobbat med att dra sladdar och sÀtta upp kameror. En buss med en stor antenn pÄ stod parkerad vid blomsteraffÀren. Viktiga typer stressade in och ut ur bussen. Jag har bott i Midsommarkransen i hela mitt liv, men nÄgot sÄdant hade aldrig hÀnt förut. Plötsligt sprakade det till i högtalarna och en röst ekade över parken:
6
KĂ€rlekspizzan.indd 6
2013-08-27 12:29
â Nu Ă€r det dags för ögonblicket ni vĂ€ntat pĂ„, trumpetade rösten. HĂ€r kommer han Ă€ntligen: Rampens Riddare, BrĂ€dans Betvingare, Kungen av Kransen! Vem pratar han om? tĂ€nkte jag för mig sjĂ€lv. I nĂ€sta ögonblick kĂ€nde jag en kall ilning lĂ€ngs ryggen. För det var ju MIG han pratade om. Det var JAG som skulle kasta mig nerför rampen och troligen dö omedelbart. Jag stod ensam högst uppe pĂ„ krönet. Framför mig lĂ„g ett stup. Jag som inte ens kan sova överst i vĂ„ningssĂ€ngen. Rampen vajade lite i vinden. Min kropp kĂ€ndes som ett sĂ„dant dĂ€r sladdrigt gummiskelett man kan ha pĂ„ nyckelringen. Jag önskade att jag var en trollkarl, som Harry Potter. DĂ„ skulle jag ha trollat bort mig sjĂ€lv. Eller gömt mig under en osynlighetsmantel. Men jag var tyvĂ€rr ingen trollkarl. Jag var bara Movits. Och ingenting kunde rĂ€dda mig nu. PĂ„ grĂ€smattan nedanför stod alla jag kĂ€nde. DĂ€r stod flickan jag var kĂ€r i. Hon tittade upp med förvĂ€ntansfulla ögon. Ruben var ocksĂ„ dĂ€r. Min bĂ€sta vĂ€n sedan dagis. Han sĂ„g mest skrĂ€ckslagen ut. Antagligen förstod han att det var klippt. Mamma och pappa stod och höll varandra i handen. De lyste av stolthet. För en gĂ„ngs skull höll de inte pĂ„ att tjafsa om nĂ„got.
7
KĂ€rlekspizzan.indd 7
2013-08-27 12:29
â Okej, skĂ€rp dig nu, Movits, sa jag strĂ€ngt till mig sjĂ€lv. Du fixar det hĂ€r! Jag petade upp glasögonen som hade Ă„kt ner pĂ„ nĂ€san. Blundade och koncentrerade mig. Jag försökte se mig sjĂ€lv klara Ă„ket. Men allt jag kunde se var en gravsten. Med snirklig text stod det:
8
KĂ€rlekspizzan.indd 8
2013-08-27 12:29
Publiken började bli otĂ„lig. â Du grabben, ska du Ă„ka idag eller? ropade nĂ„gon ur hopen. En av TV-gubbarna tittade pĂ„ klockan. För sĂ€kerhets skull vĂ€ntade jag lite till. Bara för att kolla om allt var en mardröm. Men det var tyvĂ€rr ingen dröm, det var verklighet. Jag slĂ€ppte taget om rĂ€cket och stĂ€llde mig pĂ„ brĂ€dan. Ett förvĂ€ntansfullt mummel steg ur skocken av Ă„skĂ„dare. Mitt gummiskelett dallrade nĂ€r jag nĂ€rmade mig kanten. Jag försökte fokusera pĂ„ Ă„ket. Men det verkade som att min hjĂ€rna hade hakat upp sig. Den kunde bara tĂ€nka en och samma tanke, om och om igen. Hur hamnade jag hĂ€r?
9
KĂ€rlekspizzan.indd 9
2013-08-27 12:29
Domino Allt började en helt vanlig lördagsmorgon. Jag och Domino höll pĂ„ att öva pĂ„ vĂ„rt senaste trick. Domino Ă€r mitt marsvin. Ja, jag VET att man inte fĂ„r tycka att marsvin Ă€r coola. Ă tminstone inte om man Ă€r kille och gĂ„r i femman i VĂ€stbergaskolan. DĂ„ ska man helst gilla skorpioner eller mördarhundar, typ. Fast marsvin Ă€r inte helt ofarliga, som de flesta verkar tro. De Ă€r kanske inte giftiga som skorpioner. Men de kan bitas hĂ„rt om de blir rĂ€dda. Dessutom Ă€r marsvin smarta. Man kan lĂ€ra dem en massa saker om man bara har lite tĂ„lamod. VĂ„rt nya trick kallades âhitta godisetâ. Det gick ut pĂ„ att jag gömde nĂ„gra flingor pĂ„ mig och lĂ€t Domino leta efter dem. â Gissa vilken, sa jag och höll fram mina knutna hĂ€nder. Domino pilade fram och tillbaka nĂ„gra gĂ„nger. Sen borrade hon in nosen i min vĂ€nsterhand. â RĂ€tt! sa jag. VarsĂ„god och ta för dig, kompis. â För miljonte gĂ„ngen, Movits, suckade pappa. Vad har vi sagt om djur pĂ„ matbordet? I vĂ„r familj gĂ€ller vissa regler. Den absolut Âonödigaste regeln Ă€r att inga djur fĂ„r vara pĂ„ bor-
10
KĂ€rlekspizzan.indd 10
2013-08-27 12:29
det. SĂ€rskilt inga marsvin. Men det var faktiskt lördag. Det betydde att ingen behövde stressa ivĂ€g till skolan, dagis eller jobbet. Skulle Domino bli utan mys bara för att hon var ett marsvin? â Det Ă€r ohygieniskt, fortsatte pappa. Dessutom Ă€r det farligt för Domino. TĂ€nk om Bojan fĂ„r tag pĂ„ henne. â HĂ„lla den? sa Bojan och tittade lystet pĂ„ Domino. Bojan Ă€r bara tre, men hon har hĂ„rda nypor. Hon skulle kunna klĂ€mma ihjĂ€l Domino hur lĂ€tt som helst. Inte med vilje förstĂ„s. TreĂ„ringar förstĂ„r inte att marsvin Ă€r ömtĂ„liga. â Vill du ha en smörgĂ„s, Bojan? frĂ„gade jag och kĂ€nde mig som en fin storebror. Det lĂ„g en fĂ€rdig Movits-macka i vĂ„ffeljĂ€rnet. Dubbla rostbröd med skivad banan och kolasĂ„s emellan. Receptet har jag hittat pĂ„ sjĂ€lv. I vĂ„ffeljĂ€rnet smĂ€lter allt samman till en sötslajmig smet. Tricket Ă€r att ha precis lagom mycket kolasĂ„s. Tar man för mycket blir det katastrof. DĂ„ rinner sĂ„sen ut och brĂ€nner fast. Movits-mackan Ă€r totalförbjuden alla dagar i veckan utom lördagar. Bojan tog försiktigt emot mackan. Sen smĂ€llde hon den i köksbordet allt vad hon orkade. En kladdig
11
KĂ€rlekspizzan.indd 11
2013-08-27 12:29
bananskiva rullade ner frĂ„n bordet och landade pĂ„ mattan. â Snyggt jobbat, muttrade jag. Nu skrĂ€mde du Domino. Marsvin avskyr smĂ€llar och höga ljud. Blir de tillrĂ€ckligt rĂ€dda kan de till och med dö. Men Bojan hade inte dĂ„ligt samvete. Hon slafsade med sin gröt som om ingenting hĂ€nt. â MĂ„ste hon hĂ„lla pĂ„ sĂ„dĂ€r, stönade Jonna. Det Ă€r ju skitvidrigt. Jonna Ă€r min storasyster. Hon Ă€r tretton. Ibland sĂ€ger folk att vi Ă€r lika, men det Ă€r vi inte alls. Jonna tĂ€nker bara pĂ„ fotboll. Hon spelar med Hammarby och tror att hon ska bli proffs. Jag klappade Domino sĂ„ att hon skulle bli lugn. DĂ„ smĂ€llde det till igen, i ytterdörren den hĂ€r gĂ„ngen. Det var Ruben som kom. â Vad gör ni? sa han med förvĂ„nad min. Har ni inte klĂ€tt pĂ„ er Ă€n? â Vi Ă€ter mysfrukost, förklarade pappa. Han hade mammas gamla morgonrock pĂ„ sig. Den var lite för kort. Pappas ludna ben stack fram som tvĂ„ vita piprensare. Mamma hade sin Ă€lsklingströja som det stĂ„r Roskilde pĂ„ med smuligt tryck. Den tröjan
12
KĂ€rlekspizzan.indd 12
2013-08-27 12:29
Ă€r ungefĂ€r dubbelt sĂ„ gammal som jag. NĂ„got sĂ„dant skulle Rubens pappa aldrig ta pĂ„ sig. Rubens pappa har skjorta med slips alla dagar i veckan. Till och med pĂ„ helgen nĂ€r bara familjen ser honom. Jag insĂ„g plötsligt att jag var den enda i hela familjen som hade byxor pĂ„ sig. Det sĂ„g nog lite mĂ€rkligt ut. Inte konstigt att Ruben glodde. â Vad Ă€r det som Ă€r sĂ„ mysigt med frukosten? frĂ„gade han nyfiket. â Det Ă€r inte vad man Ă€ter, sa jag. Det Ă€r hur man Ă€ter. PĂ„ mysfrukostar kan man Ă€ta samma saker som vanligt, fast lĂ„ngsammare. Ruben ryckte pĂ„ axlarna. â Konstigt, sa han. Jag ska i alla fall kolla pĂ„ nĂ€r min brorsa skejtar. Vill du följa med? â Var dĂ„, hĂ€r i Kransen? frĂ„gade jag. â Nej, i stan. Det Ă€r uppvisning i hundskĂ„len. â Gillar ni sĂ„nt? sa pappa förvĂ„nat. Det visste jag inte. â Det gör vi inte heller, sa Ruben. Men det Ă€r min brorsa som ska Ă„ka. Sport Ă€r inte riktigt min och Rubens grej. Vi brukar mest spela TV-spel eller schack och lĂ€sa böcker. Eller sĂ„ pratar vi om spĂ€nnande saker. Som tjejer, eller om rymden. Jag tĂ€nker ganska ofta pĂ„ rymden och universum.
13
KĂ€rlekspizzan.indd 13
2013-08-27 12:29
Hur jordklotet bara Ă€r som en liten prick i den stora mörka oĂ€ndligheten. Den tanken Ă€r bĂ„de skön och jobbig pĂ„ samma gĂ„ng. Man kan bli rĂ€tt slut i huvudet av att tĂ€nka pĂ„ rymdens oĂ€ndlighet. â Sa du att de ska Ă„ka i en hundskĂ„l? frĂ„gade mamma. â AlltsĂ„, den kallas bara för det, förklarade Ruben. Det Ă€r som en pool, fast utan vatten i. â Jag följer med, sa jag och svepte hela glaset med juice i en klunk. â Hur ska ni komma dit? frĂ„gade pappa snabbt. Ska dina förĂ€ldrar följa med? â Vi kan Ă„ka sjĂ€lva! sa jag, fast jag visste att det var lönlöst. Jag fĂ„r inte Ă„ka tunnelbana utan en vuxen. Inte ens en station för att gĂ„ pĂ„ McDonaldâs. Och definitivt inte till stan. Men Ruben fĂ„r, precis som de flesta andra i klassen. ĂndĂ„ blir jag behandlad som en smĂ„unge. Jag har inte ens en egen mobil. Det Ă€r regerande vĂ€rldsrekord i orĂ€ttvisa. â SnĂ€lla, vad kan hĂ€nda? försökte jag. â Inget tjat, sa pappa. Tjat Ă€r förbjudet pĂ„ mysfrukostar. Vi talar om för dig nĂ€r du fĂ„r Ă„ka sjĂ€lv. Och det Ă€r inte idag.
14
KĂ€rlekspizzan.indd 14
2013-08-27 12:29
â Men varför? stönade jag. Fast egentligen visste jag varför. Alltihop var SkĂ„nes fel. NĂ€r pappa var liten bodde han i SkĂ„ne. I SkĂ„ne finns ingen tunnelbana. Men i de skĂ„nska tidningarna stod det att det var livsfarligt att Ă„ka med tunnelbanan i Stockholm. Man kunde bli rĂ„nad, eller klĂ€mma huvudet i dörrarna. Nu bor pappa i Stockholm och Ă„ker tunnelbana varje dag. Men han tror fortfarande att det Ă€r livsfarligt. â Vi kan ju Ă„ka allihop, föreslog mamma. Vad sĂ€ger du, Bojan, ska vi följa med och titta pĂ„ nĂ€r storbarnen Ă„ker rullbrĂ€da? â Jaa! tjöt Bojan. Jag suckade högt. â Okej, ni fĂ„r vĂ€l följa med dĂ„. Om vi fĂ„r vara ifred! â Förresten sĂ„ heter det inte rullbrĂ€da, rĂ€ttade Ruben. Det heter skateboard. Eller bara brĂ€da. â Ă h förlĂ„t, sĂ„ pinsamt för mig, sa mamma. Fast jag visste att hon inte menade allvar. Det finns en sjukdom som gör att vissa mĂ€nniskor inte kĂ€nner smĂ€rta. Man kan sticka en gaffel i dem utan att de bryr sig. Min mamma Ă€r likadan, fast med pinsamhet. Hon kĂ€nner aldrig att nĂ„got Ă€r pinsamt. TyvĂ€rr.
15
KĂ€rlekspizzan.indd 15
2013-08-27 12:29
UttrĂ„kade och livsfarliga â Har du hört talas om SilvertĂ„get? frĂ„gade R â uben. Vi satt pĂ„ tunnelbanan som gnisslade och knyckte pĂ„ spĂ„ret in mot stan. Luften kĂ€ndes varm och klibbig. Mamma och pappa satt med Bojan lĂ€ngre bak i vagnen. â Ja, jag har Ă„kt med det flera gĂ„nger, svarade jag. En gĂ„ng nĂ€r farmor skulle hĂ€lsa pĂ„ oss sĂ„ gick loket sönder i SmĂ„land. Hon satt fast i sju timmar. â Inte det vanliga tĂ„get, fattar du vĂ€l, sa Ruben. SilvertĂ„get Ă€r nĂ„got annat. Sen berĂ€ttade han att det finns ett tĂ„g som bara kör om nĂ€tterna. Ingen vet var SilvertĂ„get kommer ifrĂ„n, men plötsligt stĂ„r det bara vid perrongen. Tittar man in genom fönstren ser man att det sitter passagerare pĂ„ varje sĂ€te. Vissa lĂ€ser tidningen och andra lyssnar pĂ„ musik. Men tittar man riktigt noga ser man att det Ă€r nĂ„got som inte stĂ€mmer. Passagerarna Ă€r nĂ€mligen döingar, allihop. â Jag fattar inte, sa jag. Vart Ă€r de pĂ„ vĂ€g? â Vilka dĂ„? sa Ruben. â Döingarna förstĂ„s. De Ă„ker ju tĂ„g sĂ„ de mĂ„ste vara pĂ„ vĂ€g nĂ„gonstans. Ska de till jobbet?
16
KĂ€rlekspizzan.indd 16
2013-08-27 12:29
â De Ă€r redan pĂ„ jobbet, sa Ruben. De Ă„ker omkring och letar efter folk att lura in i tĂ„get och ha ihjĂ€l. â Trist jobb, sa jag. Jag sĂ„g mig omkring i vagnen. NĂ„gra högstadie tjejer satt pĂ„ sĂ€tet bredvid. De sĂ„g uttrĂ„kade och livsfarliga ut. Bakom dem satt en gubbe och en tant med en liten hund. NĂ„gra döingar syntes inte till. Fast en lĂ„ng kille med skinnrock sĂ„g misstĂ€nkt blek ut. â Ăr det mig du tittar pĂ„, eller? En av högstadietjejerna hade slutat pilla med sin telefon. Smala, svartsminkade ögon stirrade ilsket rakt pĂ„ mig. Jag försökte komma pĂ„ nĂ„got att sĂ€ga. Men vad? âJo jag ville bara kontrollera sĂ„ att ni inte var döingar?â Det skulle tjejerna antagligen inte bli gladare av. â Ăh nej, jag tittade pĂ„ ⊠det dĂ€r! sa jag i panik och pekade upp mot taket. För sent insĂ„g jag vad jag hade pekat pĂ„. Det var en reklamskylt för CD-skivor. Dansbandsparty med Lasse Stefanz för 149 kronor pĂ„ Ă hlĂ©ns. Tjejerna fick ett fnissbryt. De var tvungna att luta sig mot varandra för att inte trilla av sĂ€tet. Ruben skrattade ocksĂ„. â LĂ€gg av! frĂ€ste jag och gav honom en hĂ„rd armbĂ„ge i sidan.
17
KĂ€rlekspizzan.indd 17
2013-08-27 12:29
Tjejer fĂ„r skratta Ă„t mig. Det gör de ofta. Men Ruben bröt mot bĂ€stisreglerna. BĂ€stisar fĂ„r inte skratta nĂ€r man gör bort sig. â Ja, den ska vara bra har jag hört, sa tjejen med de sminkade ögonen. Lyssnar du mycket pĂ„ dansband? Tjejerna fnissade hela vĂ€gen till nĂ€sta station. Sen skulle de kliva av, som tur var. Jag tyckte att vi borde prata med tjejer i lagom Ă„lder istĂ€llet. I vĂ„r Ă„lder. Som inte var livsfarliga. Jag hade aldrig kysst en tjej eller varit ihop. Ruben hade inte heller varit ihop pĂ„ riktigt. Fast han hade redan kysst fyra tjejer. (AlltsĂ„ inte fyra pĂ„ en gĂ„ng, utan en i taget.) Men för mig blev det liksom aldrig rĂ€tt lĂ€ge. Jag brukade visserligen inte gĂ„ pĂ„ disco sĂ€rskilt ofta. Bara nĂ€r det var skoldisco. Fast det bĂ€sta var hemmadisco, dĂ„ var det oslagbart kysslĂ€ge. Ă tminstone pĂ„stod Ruben det. Och han borde ju veta. Solen stack i ögonen nĂ€r vi kom upp ur tunnelbanans mörker. PĂ„ Medborgarplatsen var uteserveringarna fulla med folk som drack öl. Polisens husbil stod parkerad under kastanjetrĂ€den vid den lilla parken. TvĂ„ bistra poliser stod med armarna i kors och spejade ut över folkvimlet. â VĂ„gar vi verkligen slĂ€ppa ungarna hĂ€r? sa pappa Ă€ngsligt.
18
KĂ€rlekspizzan.indd 18
2013-08-27 12:29
PĂ„ honom lĂ€t det som att vi skulle lĂ€mnas ensamma pĂ„ en ö full med hungriga dinosaurier. â Vi ses vid korvkiosken, sa mamma och rĂ€ckte fram sin telefon. Ring om ni kommer bort. Klarar ni er sjĂ€lva nu? â Klart vi gör, sa jag. En hel massa mĂ€nniskor hade samlats för att titta pĂ„ tĂ€vlingen. PĂ„ ett flak stod en DJ och sorterade sina skivor. HundskĂ„len Ă€r ingen vanlig skejtramp. IstĂ€llet för trĂ€ sĂ„ Ă€r den gjord av betong. VĂ€ggarna stupar brant ner mot botten. â Fatta att de vĂ„gar, sa Ruben beundrande. â Inte klokt, sa jag, som föredrog pooler med Âvatten i. Solen brĂ€nde i nacken. Ett dopp hade suttit fint. Kanske kunde vi gĂ„ till Eriksdalsbadet efter tĂ€vlingen. Plötsligt mullrade det till sĂ„ att fĂ„glarna lyfte frĂ„n trĂ€den. DJ:n hade lagt pĂ„ en skiva, och basen rullade över parken som en Ă„ngvĂ€lt. Vid hundskĂ„len steg ett tjut frĂ„n folksamlingen. Ruben ryckte mig otĂ„ligt i armen. â Vakna, vi mĂ„ste lĂ€ngre fram!
19
KĂ€rlekspizzan.indd 19
2013-08-27 12:29
Johan Rundberg
Johan Rundberg
KĂRLEKSPIZZAN
SOM Mo MARL v O PĂ„ d its Ă€r kĂ€ VET N e topp t hela t r. Unde ĂRMA r a R SI e nĂ€m n. Men get bor bart, pi G r d ligen rand och sĂ„ k e ha Ă€ e n tvĂ„ 1. H prob nns det s liv va kĂ€r. an s r l i a em: nte. bala t Han nser Ă„r pĂ„ e har n 2. A a lla h r pĂ„ ka skateb slĂ€n oard an k nten g dö o a sig ne Ă€nner s till en a som ka r med v elba för avg snart grund. Det se rt. rund h en o honom Lind ar tras ch t s rolig Allt , elva Ă„r lat till s en i han g f rĂ„n rejĂ€ tjeje v M i lt f lle i n mĂ€r med d var att dsomm ör Mov a k e i B en a e till ho t spreti eata, d rkranse ts g v la n e n a hĂ„ nm . om n var defi dets me . Men ret sku ystiska n a l om alla itivt int st kĂ€nd tt han s le lĂ€gga a e viss te at med i femtek kulle bl KĂR i p t all l L t ba lanerna assare rolig EKSP r I . a Z T bok Ă€r e n bl Ă€nk som ZAN Ă€r u Ă€r s ff? vĂ„r en skru att s vad lĂ€pp och a.
ISBN 978-91-27-13523-9
9 789127 135239
Karlekspizzan till tryck.indd 1-3
2013-08-22 10:56