PETER PETER STRANG
STRANG
Så länge vi lever Så länge vi lever
Hur insikten om livets korthet kan tydliggöra nuet och dess möjligheter LIBRIS
PETER STRANG
Så länge vi lever Hur insikten om livets korthet kan tydliggöra nuet och dess möjligheter
LIBRIS • ÖREBRO
Fallbeskrivningarna i texten är autentiska, men detaljer som inte är viktiga för själva budskapet har ändrats så att ingen enskild person ska kunna identifieras. Vissa fall ligger 20–30 år bakåt i tiden.
copyright © 2013 Författaren och Libris förlag, Örebro omslag: Eva Lindeberg omslagsbild: © 2013 plainpicture/ojo författarfoto: Susann Strang form inlaga: Maria Mannberg tryckt i Lettland 2013 isbn 978-91-7387-320-8 www.librisforlag.se
Innehållsförteckning
Förord 11 LIVETS KORTHET
Livets ändlighet och möjlighet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14
”Tänk på livets korthet” 16
Är livet för kort? 19
20 Att värdera och välja det viktiga i livet
Valsituationer skapar ångest 21
Livslinjen hjälper oss att fatta beslut 24
Gör dina prioriteringar 25
Dörrar stängs bakom oss … 26
Val – ansvar – skuld . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28
Skuld kan göra ont 29
Kärleken som behövde uttalas . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33
Döden gör oss modiga 34
Tills döden skiljer oss åt? .
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
38
Ingen vet – men de flesta hoppas 39
Den troendes längtan 40
Den sekuläre svenskens tankar 43
Döden, döden, döden … .
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
45
Att veta är bättre än att inte veta 46
Alla vill inte 49
Att tala om livet 50
Gjorda för gemenskap .
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
54
Rädslan för ensamhet 55
De som gått före 56
Gemenskap bortom döden 59
Min syster har ringt mig! . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 62 Försoning 64
Försoning efter döden? 65
MENING OCH MENINGSKÄLLOR
Livets mening . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 70
Varför behövs mening? 72
Det olösliga problemet med mening 74
Varför känner de flesta mening? 76
Mening i det svåraste 77
En kosmisk mening – Guds mening? 78
En personlig sekulär mening 80
Berättelser ger mening 81
Också filosofer behöver mening 81
Vi behöver bli påminda .
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
85
Meningen i livet – och meningen med livet . . . . . . . . . 88
Meningen med mitt liv? 89
”Jag vill hjälpa min son!” . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 92
Att ge och skapa 93
Att skapa 95
”Det var en fantastisk upplevelse!” .
. . . . . . . . . . . . . . .
97
Det vi får och upplever 99
Inställningen till livet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 101
När blir livet meningsfullt? 103
Den tragiska triaden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 106 Längtan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 111
Längtan och vemod 113
Att bli sedd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 115 Skapta för gemenskap .
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
119
Naturens kraft . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 123 KÄRLEKEN
Kärleken och döden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 126 Kärlek kräver mod . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 129
Hitta kärlek eller skapa kärlek? 131
Relationer förändrar oss 132
Kärleken – en gemenskap och en dialog?
134
Kärlekens ansikten och förälskelsen . . . . . . . . . . . . . . . 136 Förälskelsen 137 Kärleken och livets korthet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 140
Tidsbristen som hot 141
AVSLUTNINGSVIS
Livets begränsning och möjlighet . . . . . . . . . . . . . . . . . 147
Mening, relationer och kärlek 148
Hur är döden – egentligen? 149
Litteraturhänvisningar och tips för vidareläsning . . . . . 151
Boken till채gnas min mor Ulla och min bortg책ngne far Robert
Förord
det här är en bok om de stora frågorna i livet och den är skriven för alla som ställt sig frågan om vad livet går ut på, vad som verkligen ger glädje i livet.
”Varför vill du skriva den här boken?” frågade min förläg-
gare mig i ett tidigt skede.
”För att livet är så kort och jag vill berätta om mina er-
farenheter. Jag har arbetat som cancerläkare i trettio år och också forskat kring vad människor verkligen värderar, när de ser tillbaka på sina liv. Det har berikat mig och jag vill dela med mig av detta”, blev mitt svar.
Som ung läkare satt jag ofta och samtalade om livet med
mina patienter. De hade fått en cancerdiagnos och den situationen hade tvingat dem att stanna upp och tänka till. Vad är huvudsaker och vad är bisaker i livet? Vad vill jag hinna med?
Många av mina patienter blev botade men de hade ändå
blivit påminda om livets osäkerhet. Andra hade oturen att drabbas av en svår cancer och blickade tillbaka på sina liv. ”Om jag 11
bara hade vetat … ” var en vanlig kommentar. ”Om jag bara hade vetat … ”
Men egentligen vet vi. Varje liv har ett slut någon gång,
det är ett livsvillkor som kan oroa, men tanken på livets korthet kan också förhöja livskänslan och skapa glädje. Vi förstår inte alltid att uppskatta det självklara, men den dag vi inser att livet är ändligt kan vi på ett bättre sätt göra kloka val och satsa på det som ger livet mening. Många patienter har med förvåning sagt:
”Det är konstigt, men livet har aldrig varit så intensivt
som nu när det inte längre är självklart. Nu vet jag vad som ger mening och betyder något, nu kan jag se det klart. Relationerna är allt – och störst av allt är kärleken till min familj och mina vänner.”
Så självklart, och ändå inte. Jag ville skriva en ljus bok om
hur tanken på livets korthet kan förstärka livsglädjen. Det är nu vi lever, det är nu vi har chansen.
De gamla grekerna sa memento mori – tänk på döden och
livets korthet, så att du inte glömmer bort att leva och så att du förstår att fånga dagen.
Av den anledningen ville jag skriva denna bok för dig som
är frisk och mitt i livet, men också för dig som kanske drabbats av sjukdom. Så länge vi lever finns meningskällorna kvar. Det gäller att ta dem tillvara.
Stockholm, juni 2013
Peter Strang
12 Så länge vi lever
LIVETS KORTHET
Livets ändlighet och möjlighet
jag hade haft en lång kontakt med Bertil, som var 69 år. Han var svårt sjuk i sin cancer och jag var hans hemsjukvårdsläkare. Allt det praktiska som han hade varit rädd för hade visat sig vara lösbart. Liksom många andra jag träffat hade han en bild av cancer som en smärtsam sjukdom, och rädslan för smärtan hade plågat honom länge.
Nu när han var i livets slutskede visade det sig att smärt-
medicinerna hade fullgod effekt, vilket de ofta har. Inte heller var han omtöcknad, som han hade trott att han skulle bli om han fick morfinpreparat. Jag var på hembesök och satt och pratade med Bertil vid köksbordet medan hans hustru var ute och handlade mat.
”Jag är jättetacksam för den hjälp jag fått, jag är ju smärtfri
och kan röra mig, även om jag inte tycker om att ta så många tabletter. Men jag förstår ju att de behövs.”
Jag nickade och han fortsatte.
”Det är en sak jag ångrar och det är att jag tog allt för givet
14 Så länge vi lever
medan jag var frisk. Jag utgick från att jag skulle bli hur gammal som helst, men … ”
Han tystnade för en stund och tittade på sina händer som
blivit tunna och rynkiga av sjukdomen.
”… det förstår jag ju att jag inte kan bli. Man kan aldrig
veta i förväg hur framtiden kommer att se ut. Hade jag vetat det så hade jag nog utnyttjat tiden bättre, det är sånt man går och tänker på.”
Jag nickade, vi satt båda tysta en stund, det var bara köks-
klockans tickande som hördes. Det var ingen obekväm tystnad, vi behövde båda tid för eftertanke.
”Fast nu vet jag vad jag har att rätta mig efter och jag för-
söker verkligen hinna med så mycket som det går. Familjen är det viktigaste, och jag hoppas att jag får lite tid till. Mitt äldsta barnbarn som är tjugofyra år ska gifta sig till midsommar. Helst skulle jag vilja hinna bli farfarsfar, men det vet jag ju inget om.”
Vi pratade ytterligare en stund om situationen. Han be-
rättade om sitt liv, som varit ganska bra men som gått alldeles för fort. Det han återkom till gång på gång var att nu när inget längre var givet uppskattade han varje sak på ett helt annat sätt: den friska majluften, vårsolens värmande strålar, en promenad med hustrun runt ett par kvarter utan att behöva stanna på grund av smärta, en helg med familjemiddag. Precis som många andra i livets slutskede hade han börjat ”krympa ner” sin värld genom att skära bort sådant som var oviktigt och perifert, men familjen och de närmaste vännerna hade fått en allt större betydelse. Livets korthet 15
När jag satt i bilen på väg tillbaka till sjukhuset tänkte jag
på två saker som Bertil återkom till gång på gång: ”Om jag bara vetat … ” och ” Jag hoppas jag får lite tid till … ” ”Tänk på livets korthet”
Under antiken talade man om memento mori, som är latin för ”Kom ihåg att du är dödlig”, och samtidigt utvecklades en konstform som hade som ändamål att påminna människan om livets korthet. En blomma som vissnat eller ett timglas som höll på att rinna ut var ett ofta förekommande motiv och påminde människan om tidens gång.
Parallellt utvecklades också Carpe diem-begreppet, som
handlar om att fånga dagen, att ta vara på tiden och att njuta av den. Ursprungligen myntades begreppet av den romerske poeten Horatius som skrev: Carpe diem quam minimum credula postero (Fånga dagen, lita ej på morgondagen). Vad han avsåg är att ingen vet något om morgondagen, tiden Vanitasmotivet syftar till att påminna om jordelivets fåfänglighet, det manar till eftertanke ifråga om bestående värden.
16
Så länge vi lever
är inte given ens för den som är ung och frisk. Allt kan ändras över en dag och det handlar om att leva just idag, när livet pågår. Detta är något som blir påtagligt i livets slutskede: varje ny dag blir särskilt viktig när inget längre är självklart.
Idag lever vi längre än någonsin tidigare,
många blir över 80 år. Ändå finns det skäl att inte ta allt för givet, vilket Bertil och många andra patienter har pratat om.
Samtidigt som vissa filosofer betonade vikten av att fånga
dagen, utvecklades även vanitasmotivet inom kyrkan, där vanitas är latin för ”fåfänglighet” eller ”tomhet”. Vanitasmotivet syftar till att påminna om jordelivets fåfänglighet, det manar till eftertanke ifråga om bestående värden. Ursprungligen härrör sig ordet ”vanitas” från Predikaren (1:2), vars inledning på latin lyder: Vanitas vanitatum omnia vanitas, ”Tomhet, idel tomhet, allt är tomhet”, eller, som i den äldre översättningen, ”Fåfängligheters fåfänglighet. Allt är fåfänglighet”.
Ibland har vanitasmotivet satts i ett motsatsförhållande
till Carpe diem, men så tror jag inte att det behöver förhålla sig, utan begreppen går att förena, de kompletterar varandra. Bertil berättade om hur han slarvat bort tiden på perifera och fåfängliga projekt, istället för att satsa på huvudsaker och leva i nuet. Nu när han var sjuk kände han att han fått en starkare kontakt med livet. Den förhöjda livskänslan berodde på att han låtit döden som en obeveklig gräns tydliggöra livet för honom. Han hade lärt sig vad som var huvudsaker och bisaker i hans liv. Livet och döden hör ihop och döden är ett livsvillkor: Varje liv har ett slut, döden är ur den synvinkeln en naturlig del av livet. Idag är döden osynliggjord, vi pratar inte om den och många vuxna svenskar har aldrig kommit i kontakt med döden på ett personligt plan. Den enda bild vi har är ofta hämtad från deckare eller från nyheternas katastrofscener.
Ändå kan tanken på döden paradoxalt nog både förhöja
och förstärka livskänslan och livet kan bli intensivare. Många har Livets korthet 17
vittnat om att livet sällan är så intensivt som när man möter eller har blivit påmind om döden som en realitet. Det är också då som de personliga prioriteringarna blir som tydligast. Att tänka på livets ändlighet innebär att sätta livet – sitt eget liv – i ett sammanhang, och då blir valen lättare.
Det mesta i livet handlar om dualismer, det vill säga mot-
satser som ändå hör ihop: livet och döden; det meningsfulla och det meningslösa; gemenskapen och ensamheten; smärtan och smärtfriheten. Det är som om de negativa aspekterna behövs för att vi ska kunna uppskatta det positiva fullt ut. En av mina yngre patienter som hade haft en väldigt svårbehandlad smärta men äntligen blivit smärtfri uttryckte det så här: ”Det här är en av mina topp fem veckor någonsin!! Jag har inte ont längre, jag är äntligen fullt rörlig, jag sover hela natten, jag kan umgås med mina vänner igen – det trodde jag aldrig!” Det sa han bara någon månad innan han gick bort.
Det självklara är sällan lika värdefullt för oss som det osäk-
ra, och de viktigaste sakerna i livet blir ännu mer angelägna den dag vi inser att allt kan tas ifrån oss. Av den anledningen berikas vi av att tänka på döden ibland, utan att för den skull fastna i de tankarna. ”Det självklara är sällan lika värdefullt för oss som det osäkra.”
Jag vill inte förringa det sorgliga och det
smärtsamma med att behöva dö eller att mista en kär anförvant och bli kvar ensam i sorgen. Vad jag menar är att döden är en del av livet, en ofrånkomlighet som trots allt kan berika livet så länge livet pågår.
18
Så länge vi lever
Döden påverkar oss genom hela livet, vare sig
vi vill kännas vid det eller ej. I vår omedvetna rädsla för döden har vi utvecklat hälsovård, friskvård och säkerhetstänkande, med både bilbälten och cykelhjälmar. Det har gjort att vi svenskar blir äldre än någonsin tidigare i historien och vi är friskare allt längre upp i åldrarna. På sätt och vis kan vi tacka dö-
Döden påverkar oss genom hela livet, vare sig vi vill kännas vid det eller ej.
den för det, för om döden inte fanns som en realitet, skulle vi inte uppskatta hälsan på samma sätt.
Är livet för kort?
Det finns en världsberömd bok från antiken som heter Om livets korthet. Boken skrevs av Seneca, som var filosof och levde under Jesu tid. Under en kort period var han den grymme kejsaren Neros lärare. Seneca slår fast redan i början av sin bok att vi har fått tiden som gåva men slösar bort den, eftersom vi inte förstår att den är ändlig. Han skriver: Nej, vi ha icke för liten tid oss tillmätt, men vi förslösa för mycket av den. Livet är långt, och även för de största verks fullbordan är vår tid riklig nog, blott den i sin helhet blir rätt använd.
Men om den får flyta hän i vällevnad och slarv,
om den icke användes för något förnuftigt ändamål, då märker man en gång, när den obevekliga timmen slår, att den tid vars förrinnande man ej lade märke Livets korthet 19
till, nu är och förblir förfluten … .// Vi lida ingen brist på tiden, men vi slösa bort den. Seneca är sträng i sin text: Livet är kort men innehåller möjligheter om vi tar till vara den tid vi fått, om vi förstår att skilja mellan huvudsaker och bisaker i våra liv. Att värdera och välja det viktiga i livet
När jag var trettionio år hade jag en begynnande fyrtioårskris. Jag kände mig ungdomlig men insåg att jag inte längre var någon ungdom. Tanken på att fylla fyrtio fick mig att inse att halva livet hade gått, statistiskt sett – det var en obekväm tanke. Samtidigt kom jag i kontakt med Irvin Yaloms underbara bok Existential Psychotherapy, en 500-sidig bok på engelska men ändå lättläst. Ordet ”existentiell” i bokens titel handlar om människans tillvaro eller existens på jorden och de utmaningar som finns inbyggda i ett liv på jorden.
Det var som om boken talade direkt till mig. Yalom be-
skriver de existentiella utmaningar som alla människor måste hantera, utifrån sina förutsättningar. Han delar in dem i fyra stora kategorier, nämligen döden, friheten, meningslösheten och ensamheten, och han kallar dem för ”existential givens”, det vill säga livsvillkor som alla måste möta, det gäller både troende, sekulära sökare och ateister. Ingen kommer undan, även om redskapen för att hantera den inre oron ser olika ut för den troende jämfört med för ateisten. 20 Så länge vi lever
Valsituationer skapar ångest
Den utmaning jag hade minst känsla för var begreppet frihet som en livslång existentiell utmaning och därmed en källa till existentiell ångest. Jag förstod ändå att begreppet hade stor betydelse där jag befann mig, mitt i min fyrtioårskris, eftersom människans frihet handlar om människans val.
Som fyrtioåring blir frågan brännande: Halva livet har
passerat – vad vill du göra av den andra halvan av ditt liv? Det vill säga, om du har turen att bli så gammal som 80 år, vilket inte är säkert.
Frihet är ett positivt värdeladdat ord i dagens samhälle, vi
vill ha så mycket frihet som möjligt - så vad är problemet? Man talar om individens frihet, fria arbetstider, fritt vårdval, frihet att välja och forma sitt liv – det borde väl vara något som är odelat positivt? Ingen vill väl vara ofri?
Yalom förklarar varför människans frihet är kopplad till
ångest på ungefär följande sätt: Människan är i grunden fri att göra sina egna val, inom ramen för de yttre begränsningar som finns. En person utan sångröst eller gehör kan inte välja att bli operasångare, men inom ramen för de gåvor man fått handlar det om att förvalta sitt pund, som i liknelsen om punden (i Luk 19:12–26), där Jesus berättar om hur en man av förnäm släkt reser bort för att krönas till kung. Han ger sina tjänare pengar att förvalta under tiden. När han sedan kommer tillbaka för att inta tronen kommer han att granska tjänarnas resultat. Tjänarna har ett val att göra – de måste bestämma hur de ska förvalta punden tills mannen kommer tillbaka. Livets korthet
21
Man får ett visst antal ”pund” eller gåvor att förvalta, som begåvning, erbjudanden och möjligheter, men man måste själv göra valen.
Ungefär så ser valen ut under en människas liv. Man får ett visst antal ”pund” eller gåvor att förvalta, som begåvning, erbjudanden och möjligheter, men man måste själv göra valen. Det svåra med valsituationer är inte det man väljer, för naturligtvis väljer man det som ter sig bäst för stunden. Problemet med valsituationen är istället att varje val handlar om att man måste välja bort många andra alternativ och man har själv ansvar för
det val man gör. Tänk om jag väljer fel? Tänk om något annat alternativ skulle ha varit mycket bättre för mig? För många år sedan skulle jag köpa en bostadsrätt. Det var högt tryck på bostadsmarknaden i Stockholms innerstad. Vanligen var det visning söndag och måndag med ett femtiotal spekulanter, därefter blev det en hetsig budgivning. Som regel skrevs kontraktet på fredagen samma vecka – man var tvungen att ta snabba beslut om man ville köpa.
Jag hade gjort upp en budget i förväg och visste ganska
väl vad jag ville ha. Efter många visningar hittade jag önskelägenheten, men priset låg en bra bit över min tänkta budget och dessutom behövde den helrenoveras. Hur skulle jag göra? Jag var väldigt intresserad av bostaden men samtidigt oroade jag mig för att det skulle bli för dyrt. Tänk om priserna plötsligt rasade och jag stod med stora banklån?
Budgivningen satte igång och till slut var det bara jag och en
22 Så länge vi lever
annan familj som fortsatte att bjuda. Budet höjdes gång på gång. På torsdagen hade priset stigit rejält men jag hade högsta budet.
Mäklaren ringde mig och sa att om jag ville ha lägenhe-
ten behövde jag skriva på papperen redan nästa dag. Det kom olägligt för jag var på en tjänsteresa, men jag beslöt mig för att åka hem och skriva på kontraktet. Det var både med glädje och med oro – jag ville verkligen ha den här lägenheten, men tänk om de andra, mindre kostsamma alternativen hade varit bättre? Jag tror alla kan känna igen sig i den typen av situationer. Trots att jag visste ganska väl vad jag ville ha var det svårt att bestämma, för inget alternativ stämde helt och jag ville inte välja bort något, jag ville ha kvar alla alternativen.
Att välja bort handlar i någon mening om att stänga dör-
rar, och det ligger i människans natur att inte vilja stänga dörrar, ens för en endaste dag.
Det kan vara svårt nog att välja även i vardagen, men frå-
gorna får naturligtvis en helt annan magnitud om det gäller viktiga saker. Då kan man verkligen känna en förlamande beslutsångest. •
Ska jag satsa på en helt ny karriär, trots att jag är fyrtio år?
•
Ska jag bryta upp ur min relation, som inte fungerar så bra?
•
Jag hinner inte med mina arbetsuppgifter och jag försummar min familj … Hur ska jag välja? Livets korthet
23
Livslinjen hjälper oss att fatta beslut
Rubriken är drastisk men handlar om att tillämpa memento mori som jag skrev om tidigare. Om vi tar med döden som en aspekt av livet och inte glömmer bort livets ändlighet, blir det lättare i valsituationer.
Irvin Yalom ger förslag på två existentiella övningar som
man kan ha glädje av när man står inför svåra och livsavgörande val. Den första övningen är mycket tydligt kopplad till medvetenheten om livets ändlighet. Så här ser den ut: 1.
Jag ritar ett långt streck på ett papper med ett tydligt tvär streck i början och slutet av linjen.
2.
Jag tänker mig att där linjen börjar föddes jag och där linjen slutar tror jag mitt liv har sitt slut, utifrån hur jag känner och mår just nu.
3.
Jag ritar ett kryss där jag tror att jag befinner mig på min livslinje.
4.
Jag betraktar linjen. Det som finns till vänster om linjen, det har redan passerat. Den del som finns till höger, det är den del jag själv tror jag har kvar. Vad vill jag hinna med under den tiden? Vem vill jag ägna den tiden åt? Vad är viktigt för mig? X
Livslinjen, där krysset markerar var jag tror att jag befinner mig just nu
24 Så länge vi lever
För mig personligen har det här blivit en påminnelse om att en del viktiga saker inte går att skjuta upp. Man måste våga ta vissa beslut. Om något i livet känns viktigt, då ska man göra det nu.
Gör dina prioriteringar
Den andra övningen som Irvin Yalom rekommenderar och använder sig av i sina egna stödgrupper är att deltagarna får skriva åtta olika lappar som beskriver någon viktig egenskap hos dem. Så här går övningen vanligen till: (Deltagarna får inte i förväg veta vad övningen ska leda till, utan man får instruktionerna punkt för punkt.) 1.
Varje deltagare får åtta små papperslappar.
2.
Deltagarna instrueras att tänka efter noga och sedan skriva ett eller ett par ord på varje lapp. Ordet eller orden ska beskriva en viktig egenskap hos dem själva. I mitt fall skulle det på några av lapparna kunna stå: ”familjemedlem”, ”forskare”, ”läkare”, ”god vän”, ”älskar att resa”, ”författare”.
3.
I nästa moment uppmanas man rangordna sina lappar, så att den lapp som är allra viktigast kommer längst upp och den minst viktiga (av dessa åtta viktiga lappar) kommer längst ner.
4.
I det sista momentet förklarar gruppledaren följande: ”Om du står inför ett stort livsval och inte kan välja – titta då på den lapp du placerat längst upp. Det som står på den lappen är den egenskap som du själv prioriterat som den viktigaste i ditt liv. Kanske står det ”förälder”, och då kan det vara en Livets korthet
25
Jag ville skriva en ljus bok om hur tanken på livets korthet kan förstärka livsglädjen. Det är nu vi lever, det är nu vi har chansen. Kanske skulle vi behöva reflektera över döden ibland, även när vi är friska? Medvetenheten om döden som en gräns för alla människor kan få oss att inse vad som är viktigt i våra liv nu medan livet pågår. Den kan hjälpa oss att skilja mellan huvudsaker och bisaker. I vissa situationer i livet tvingas vi ställa de stora frågorna. »Där du hittar din mening, där hittar du också ditt liv«, skriver cancerläkaren Peter Strang och utgår från vardagshändelser när han skriver om de stora livsfrågorna: livets korthet, meningskällor, glädjen, vänskapen och kärleken. Han vänder sig till människor i olika livssituationer, till unga och gamla, till den som är frisk och till den som drabbats av sjukdom eller av sorg. Egentligen vet vi. Varje liv har ett slut någon gång. Det är ett livsvillkor som kan oroa, men tanken på livets korthet kan också förhöja livskänslan och skapa glädje. Vi förstår inte alltid att uppskatta det självklara, men den dag vi inser att livet är ändligt kan vi på ett bättre sätt göra kloka val och satsa på det som ger livet mening. - ur bokens förord PETER STRANG är cancerspecialist och professor i palliativ medicin vid Karolinska Institutet samt överläkare vid Stockholms Sjukhems palliativa cancersektion. Han har föreläst mycket och tidigare skrivit boken Livsglädjen och det djupa allvaret samt flera läroböcker för vården.
26
Så länge vi lever
W W W. L I B R I S F O R L AG . S E