9789144123226

DET VET VI OM

GODA RUTINSITUATIONER I Fร RSKOLAN

serieredaktรถrer

May Britt Drugli

Ole Hansen Thomas Nordahl

Serie: Det ved vi om Originalets titel: Gode rutinesituationer i dagtilbud Av May Britt Drugli Serieredaktörer: Ole Hansen och Thomas Nordahl © Dafolo A/S, Frederikshavn, 2017

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.

Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Studentlitteratur har både digital och traditionell bok­utgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 39809 ISBN 978-91-44-12322-6 Upplaga 1:1 © För den svenska utgåvan Studentlitteratur 2018 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Översättning: Johanna Holmberg Omslagslayout: Carina Blomdell Omslagsbild/Kapitelbilder: Shutterstock.com Printed by Interak, Poland 2018

INNEHÅLL

Författarpresentation 5 Förord 7

Av Ol e H a nse n o c h T hom a s Nor da h l Inledning 11 1. Vikten av goda relationer 15

Vad är en relation? 15 Barnet som relationell varelse 16 Tidiga relationer som viktig bas 18 Anknytning som utvecklingsuppgift 20 Relationer till jämnåriga 21 Relationer och lärande 23 Relationer och språkutveckling 25 Föräldrasamarbete 26 Relationer och förskolans kultur 26 Gemensam professionell praxis 28 2. Det utvecklingsfrämjande samspelet 31

Den engagerade vuxna 31 Ledning och medlärande 32 Organisation 35 Känslomässigt stöd 41 Stöd till lärande och språkutveckling 45 © S tudentlitteratur

3

Innehåll

3. Det vi vet om rutinsituationerna 51

Generellt om kvaliteten på rutinsituationer 51 Lämningen 52 Måltider 59 Vila och sömn 64 Hämtningen 66 Sammanfattning 69 4. Goda rutinsituationer 71

Lämningen 71 Måltider 76 I kapprummet 79 Vila och sömn 81 Vid skötbordet 83 Hämtningen 85 5. Avslutning 89 Litteraturförteckning 91

4

© S tudentlitteratur

3. Det vi vet om rutinsituationerna

Antalet studier som i första hand undersöker kvalitet i rutinsituationer i förskolan är ganska litet, men det finns några få större studier och ett antal mindre, kvalitativa undersökningar.

I det här kapitlet sammanfattas nyare forskning om kvaliteten i olika rutinsituationer i förskolan.

Generellt om kvaliteten på rutinsituationer En del forskning pekar på att samspelskvaliteten i rutinsituationer i förskolan inte alltid är vad den borde. Personalen kan både vara mindre lyhörd och mindre stimulerande i rutinsituationer än i fri lek (Degotardi, 2010). Man har även sett att personalen ibland är mindre språkligt aktiv i rutinsituationer än i fria situationer och inte alltid tar vara på de möjligheter till lärande som dessa erbjuder (Cabell, DeCoster, LoCasaleCrouch, Hamre & Pianta, 2013). Barnen är ofta mindre engagerade och aktiva, mindre självständiga och mer konfliktorienterade i rutinsituationer än i lek (Booren, Downer & Vitiello, 2012).

I en intervjuundersökning fann Degotardi och Davis (2008) att personalen över lag inte gjorde sig lika nyanserade och komplexa funderingar kring rutinsituationer som kring © S tudentlitteratur

51

3. Det vi vet om rutinsituationerna 

lek. När de beskrev rutinsituationer hade personalen en tendens att mest tala om sina egna handlingar och beskrev sällan barnen. Även Nyland (2004) konstaterade att personalen uttryckte få förväntningar på barnens intentioner och aktivitet i rutinsituationerna. Flera andra undersökningar tyder också på att personalen i rutinsituationer kan ha en tendens att främst fokusera på det praktiska som ska göras i situationerna.

Om personalen riktar för mycket uppmärksamhet mot det praktiska finns det en risk för att de missar att dessa situationer också rymmer många andra möjligheter, till exempel till att stödja samlärande eller samspel mellan barnen (Degotardi & Davis, 2008).

Det tycks finnas stora skillnader mellan olika förskolor när det gäller kvaliteten på rutinsituationer. Det finns också skillnader mellan olika medarbetare på en avdelning (Hansen & Drugli, 2016; Kostøl, 2016). Det kan göra att kvaliteten på rutinsituationerna ibland blir för låg. Om personalen i förskolan dock arbetar medvetet för att uppnå god kvalitet i rutinsituationerna är alla barn garanterade ett positivt samspel flera gånger under en dag, just därför att rutinsituationerna upprepas.

Lämningen Lämningen är en viktig och på många sätt utmanande situation. Barnet ska hantera separationen från föräldrarna och börja dagen på förskolan, föräldrarna har ofta bråttom till jobbet och personalen ska både ta emot de barn som kommer, prata med föräldrarna och ta hand om de barn som redan är där. Det finns en del observations- och intervjuundersökningar om lämningssituationen från olika länder.

52

© S tudentlitteratur

3. Det vi vet om rutinsituationerna 

I en studie från Israel observerades tjugofyra barn och deras föräldrar under de tre första månaderna efter det att barnen, som var upp till arton månader gamla, börjat i någon av tre olika förskolor (Klein, Kraft & Shohet, 2010). Typiska mönster för interaktionen mellan barn och förälder, förälder, barn och pedagog, förälder och pedagog samt pedagog och barn undersöktes med fokus på beteenden som verkade dämpa eller öka barnens oro när föräldrarna gick. Forskarna såg att om det skapades en ritual som i princip upprepades på samma sätt varje morgon när barn och föräldrar kom till förskolan, så hjälpte det både föräldrar och barn att hantera lämningen på ett bra sätt. En sådan ritual skapar sannolikt en förutsägbarhet för barnen som kan hjälpa dem att hantera avskedet till föräldrarna. Under den första tiden efter det att barnen börjat i förskolan verkade avskedet på morgnarna dock vara svårt för alla inblandade. Observationerna visade att föräldrar och personal under de tre månader som undersökningen pågick hittade en form för morgonritualen som passade barnen. Denna anpassades till förändringar hos barnen i takt med att de fann sig bättre till rätta i förskolan.

Det fanns ett tydligt samband mellan föräldrarnas beteende och barnens reaktion vid avskedet. Undersökningen visade att det särskilt var föräldrar som ”försvann för snabbt” eller ”stannade för länge” som skapade oro hos barnen. När det gällde föräldrar som ”stannade för länge”, var det i synnerhet om föräldrarna började prata med personalen efter att ha tagit avsked av barnet som barnet blev oroligt. En annan situation som gjorde barnet mer oroligt var när personalen försökte ta barnet från en förälder som inte var redo ännu. Detta verkade väcka en negativ reaktion hos föräldern som sedan smittade av sig på barnet. © S tudentlitteratur

53

3. Det vi vet om rutinsituationerna 

Undersökningen visade också att föräldrarnas beteende på morgnarna i hög grad påverkades av de råd de fick av personalen, och att det lätt uppstod missförstånd här. I intervjuerna kom det fram att när personalen gav föräldrarna råd om att låta avskedet ta kortare eller längre tid skapade det ofta osäkerhet hos dem. De visste inte vad råden betydde i praktiken, och deras beteende blev ofta ännu mer kontraproduktivt. Föräldrarna förstod ofta inte vad personalen ville att de skulle göra, och de kände ett behov av mer konkreta samtal och vägledning.

När föräldrarna gått försökte personalen oftast aktivt avleda de barn som grät. De försökte till exempel väcka barnens intresse för andra barn, vuxna eller saker i närheten, och endast sällan bemötte de barnens gråt med empati och tröst. Barn som inte grät nämnvärt när föräldrarna gick möttes med större värme från personalens sida i undersökningen.

I en italiensk förskola observerades fyra barn i tvåårsåldern och tre pedagoger med hjälp av täta videoinspelningar under tre månader (Venturelli & Cigala, 2016). Här undersökte man övergången från det att föräldrarna tog avsked av barnen tills personalen skapade kontakt med dem. Processen kallades ”tillfällig avslutning av förälder–barn-dyaden” och ”tillfällig etablering av barn–pedagog-dyaden”. Enligt forskarna kunde processen bäst samordnas när personalen skapade kontakt med barnen så snart de och föräldrarna kom på morgonen. Den fungerade mindre bra när det tog tid innan personalen skapade kontakt med barnet, till exempel om personal och föräldrar först började prata med varandra utan att inkludera barnet.

När kontakten mellan barn och personal upprättas snabbt och tydligt verkar avskedet från föräldrarna gå lättare för barnen. Enligt Venturelli och Cigala (2016) blir det då ”att 54

© S tudentlitteratur

3. Det vi vet om rutinsituationerna 

få ett varmt välkomnande” som blir den mest framträdande händelsen för barnen, inte avskedet till föräldrarna. Barnens fokus leds aktivt in på ett positivt spår, och det underlättar sannolikt avskedet.

Liknande resultat såg man i en undersökning som gjordes bland norska pedagoger och föräldrar (Drugli & Undheim, 2012). Föräldrar och personal till 31 barn på ett och ett halvt år intervjuades om lämningssituationen. Både föräldrar och personal upplevde att lämningen fungerade bäst för barnen när rutinen var att någon i personalen först hälsade tydligt och vänligt på barnen när föräldrar och barn kom till förskolan. De föräldrar som var missnöjda med situationen förklarade det antingen med att personalen förhöll sig för passivt gentemot barnen när de kom (”de säger ingenting”) eller med att de måste lämna barnen på en annan avdelning än barnens egen för att de kom tidigt. Båda dessa omständigheter ledde enligt föräldrarna till att barnen blev oroliga, och de upplevde att det var svårt att gå ifrån dem. Personalen var å sin sida nöjdast när de var två på arbetet så att den ena kunde gå ut i kapprummet och möta barn och föräldrar där när de kom. Ett par medarbetare uttryckte missnöje med att en del föräldrar hade för bråttom vid lämningen. De menade att föräldrarna mest tänkte på att hinna till jobbet och att det var svårt att samarbeta om att skapa en bra rutin som passade barnen.

I en australisk undersökning observerades trettio småbarn på upp till arton månader och deras föräldrar när de anlände till tre olika förskolor om morgonen och under den första kvarten efter det att föräldrarna gått (Jovanovic, 2011). Föräldrarna var fokuserade på de praktiska göromål som hade med kläder och mat att göra, och deras samtal med personalen handlade © S tudentlitteratur

55

3. Det vi vet om rutinsituationerna 

till exempel om hur morgonen gått. De största barnen hjälpte till att ställa matlådan och andra saker på plats. Föräldrarna gav mycket begränsad respons på barnens känslor, aktiviteter eller lekar. De barn som skulle vara flest timmar på förskolan fick mest fysisk och verbal respons från sina föräldrar vid lämningen. Nästan alla föräldrarna tog ett tydligt avsked av sina barn. Tolv av dem hade färdiga ritualer, till exempel att vinka.

Under den första kvarten efter det att föräldrarna gått satt de flesta barnen nära en pedagog och tittade på det som försiggick på avdelningen. Endast ett fåtal deltog i lek eller andra aktiviteter under den tidsrymden. Det verkade som om de hade ett behov av att vila sig efter avskedet till föräldrarna och sätta sig in i vad de andra barnen gjorde.

På en förskola i USA genomfördes observationer varje morgon i fyra veckor på en avdelning för barn mellan arton månader och tre år. Syftet med undersökningen var att få en bättre förståelse för barnens känslomässiga reaktioner vid lämningen (Xu, 2006). Inget av barnen på avdelningen visade några starka negativa reaktioner på att föräldrarna gick. Men föräldrarnas beteende påverkade barnens känslomässiga reaktioner.

Det gjorde även kontakten mellan personal och föräldrar. Forskarna konstaterade att de barn som lekte aktivt strax efter det att föräldrarna gått hade föräldrar som dröjde sig kvar en liten stund, talade med personalen eller lekte lite med sitt barn innan de gick. Barn som däremot var tysta och inte kom igång med att leka när föräldrarna gått hade föräldrar som bara stannade kort tid och inte hade någon kontakt med personalen innan de gick. I studien intervjuades också personalen och några av föräldrarna. Intervjuerna visade att personalen vinnlade sig om att hälsa på barnen och skapa kontakt med dem när de 56

© S tudentlitteratur

3. Det vi vet om rutinsituationerna 

kom till förskolan, och att de var medvetna om vikten av att ha god kontakt med föräldrarna. Rymliga lokaler som gjorde att barnen kunde röra sig fritt, en trivsam atmosfär, tillgängliga leksaker samt ett varmt och vänligt bemötande från personalen var andra faktorer som forskarna såg som betydelsefulla för de lugna lämningarna på den förskolan.

I en annan undersökning observerades 46 barn i åldrarna tre till fem år när de kom till förskolan om morgonen (Grady, Ale & Morris, 2012). Forskarna observerade vad föräldrarna gjorde under den tid de var på förskolan och hur detta påverkade deras barns samspel med andra barn. Observationerna kodades och analyserades. När föräldrarna stannade länge visade observationerna att barnen blev mer upptagna av kontakten med föräldrarna än med andra barn och aktiviteterna på förskolan. Det verkade göra det svårare för dem att komma igång med dagen på förskolan. Barn vars föräldrar ägnade kortare tid åt morgonritualen började i regel snabbt att leka med andra barn eller kom snabbt igång med en aktivitet. Det fanns ingen skillnad mellan mammor och pappor i fråga om hur länge de stannade kvar vid lämningen.

Undersökningen pekar på att en del föräldrar kan medverka till att deras barn får svårt att skapa kontakt med andra barn eller komma igång med aktiviteter om lämningen pågår för länge och de själva inleder ett aktivt samspel med sina barn.

I en stor undersökning från Kanada genomfördes observationer av tusen föräldrar med barn i fyraårsåldern när de kom till förskolan på morgnarna (Perlman & Fletcher, 2012). Fokus låg på kommunikationen mellan personalen och familjerna.

Dessutom betonades processkvaliteten (relationen mellan personal och barn) och förskolornas generella kvalitet. Forskarna © S tudentlitteratur

57

3. Det vi vet om rutinsituationerna 

konstaterade att kommunikationen mellan föräldrar och personal i samband med lämningen var begränsad. I genomsnitt varade den i sextiotre sekunder. En tredjedel av föräldrarna talade personalen inte med innan de gick, inte ens för att hälsa.

Tjugo procent av barnen fick inte heller någon hälsning när de kom. Den största delen av personalens kommunikation med föräldrarna i samband med lämningen var icke-verbal och utgjordes av leenden. Bara femton procent av pedagogerna tog initiativ till att tala med föräldrarna om saker som hade med barnen att göra, medan trettio procent av föräldrarna berättade något om barnet för personalen på eget initiativ. Personalen i undersökningen talade oftare med barnet än med föräldern i samband med lämningen. De ställde ofta barnet en fråga (44 procent) och småpratade lite medan de försökta få barnet att komma igång med någon aktivitet (17 procent). Över lag fanns inget tydligt samband mellan förskolans processkvalitet och samspelet mellan personal och föräldrar i lämningssituationen. När barnet hälsades med namn var processkvaliteten under resten av dagen högre än när barnets namn inte användes. Det fanns också ett visst samband mellan processkvaliteten och att personalen hälsade på föräldrarna med namn. Dessa rön tyder på att vad som skedde i samspelet mellan dem själva och personalen i lämningssituationen inte gav föräldrarna något bra underlag för att bedöma kvaliteten på barnens förskola. Lämningen på morgnarna tycktes inte vara representativ för kontakten mellan personal och barn under resten av dagen.

Forskarnas slutsats var att antingen var personalen inte medveten om vikten av att tala med föräldrarna på morgnarna, eller så visste de inte hur det skulle göras.

58

© S tudentlitteratur

3. Det vi vet om rutinsituationerna 

I en mindre undersökning observerade Traum (2014) sju föräldrar och deras småbarn när de kom till förskolan. Hon fann att de flesta hade ganska fasta morgonritualer som om­ fattade att hälsa, lägga barnens kläder, mat och liknande på plats, utbyta information med personalen som tog över och hjälpte barnet med avskedet till föräldrarna, avskedsritualer som att vinka, kasta slängkyss och så vidare. Men hon konstaterade också att ritualerna i hög grad anpassades till varje enskilt förälder och barn-par, och att de förändrades när föräldrar och personal diskuterat lämningen, antingen på morgonen eller på barnets inskolnings- eller utvecklingssamtal. Personalen uttryckte att de kände att de hade det överordnade ansvaret för att morgnarna skulle fungera bra för alla barn, och de lade tid på att planera och utvärdera morgonrutinerna. De var också medvetna om att samtidigt som de skulle ta emot barn och deras föräldrar vid ankomsten, skulle de också ta väl hand om de barn som redan var på plats. Detta var inte alltid helt lätt, i synnerhet inte om det uppstod svårigheter när en eller flera av föräldrarna skulle gå. Även föräldrarna visade att de ibland hade svårt att hitta rätt balans på morgnarna; de ville tillgodose barnets behov men behövde samtidigt hinna i tid till jobbet.

I det här projektet användes videoinspelningar som grund för intervjuer och reflektioner. Både föräldrar och barn tyckte att inspelningarna var en bra utgångspunkt för diskussioner om hur lämningen borde gå till.

Måltider Måltiderna i förskolan är den rutinsituation som det finns mest forskning kring. Undersökningarna har dock haft olika © S tudentlitteratur

59

3. Det vi vet om rutinsituationerna 

syften, och vissa av dem har haft fokus på kosten och inte på samspelet. Nedan redogörs för några nyare, mer djuplodande undersökningar av samspelet mellan personal och barn eller mellan barn och barn.

I en norsk studie undersökte Bae (2009) det hon kallar för medlärande i måltidssituationer. Med medlärande avser hon processer som sker samtidigt och som en del av den egentliga aktiviteten. Bae har i en större undersökning genomfört videoobservationer på två förskolor under ett års tid, och utifrån dessa beskriver hon samspelet i termer av ”snäva” respektive ”rymliga” interaktionsmönster. Måltider med ett rymligt samspelsmönster kan förutom mat, näring, matvanor och bordsskick också ge barn möjligheter till att lära sig samtalsfärdigheter, att samarbeta kring praktiska göromål, att värdesätta olikheter och mångfald samt att få en förståelse för solidaritet.

I vilken utsträckning ett sådant lärande sker beror på miljön i förskolan, personalen och det samspelsmönster som uppstår.

I en dansk artikel om måltider i förskolan, med referens till både dansk och svensk forskning, konstateras att det sätt på vilket en måltid genomförs säger något om förskolans ”själ” (Smidt, 2003). Måltiderna berättar något om förhållandet mellan personalen och barnen såväl som mellan barnen. Måltiderna är vuxenstyrda i den meningen att det är personalen som organiserar och genomför dem, men barnen kan också vara aktiva deltagare om de får möjlighet till det. Personalens inställning till och avsikter med måltiden hämmar eller främjar barnens aktiva deltagande. Det spelar roll om personalen anser att det viktigaste är att äta, eller om det är samtalet som ska vara i fokus. Måltider kan lätt bli för rutinpräglade, och enligt Smidt måste personalen medvetet sträva efter att förhindra 60

© S tudentlitteratur

3. Det vi vet om rutinsituationerna 

det, exempelvis genom att låta barnen sätta sin egen prägel på samspelet kring bordet.

I en mindre dansk observationsundersökning såg man just denna skillnad (Hansen & Drugli, 2016). På en förskola var personalen angelägen om att barnen skulle vara helt tysta under måltiden så att de kunde tänka och koncentrera sig på maten.

Barn som försökte prata med varandra fick många tillsägelser.

På en annan förskola förekom mycket skratt och prat, både mellan barnen och mellan vuxna och barn, under måltiden.

Personalen här underströk att man ville ha livliga och trevliga måltider där samtalet var en central del.

I en svensk studie undersöktes förhållandet mellan omsorg och lärande genom en analys av vad som skedde konkret under måltiderna på två förskolor (Johansson & Samuelsson, 2001).

Undersökningen visade att det inte är säkert att båda dessa aspekter finns med under måltiden. På en förskola talade de vuxna mest med varandra under måltiden, vilket hindrade dem från att vara känslomässigt närvarande och engagerade i samspelet med barnen. Det hämmade både omsorg och lärande. På en annan förskola var den vuxna aktivt engagerad i samspelet med barnen under måltiden och hade inte fokus på något annat. Den typen av ömsesidigt samspel mellan personal och barn ger utrymme för både omsorg och lärande under måltiden.

Os (2013) hade ett annat fokus i sin undersökning av mål­ tider på norska småbarnsavdelningar, eftersom hon ville ta reda på hur personalen stöttade relationer mellan barnen i måltidssituationen. Hon gjorde videoinspelningar i nio grupper med barn i tvåårsåldern. Undersökningen visade att måltider kan vara ett bra tillfälle att främja samspel mellan barnen och på så © S tudentlitteratur

61

3. Det vi vet om rutinsituationerna 

sätt skapa en känsla av grupptillhörighet och gemenskap bland dem. I vilken mån det sker beror på hur de vuxna uppfattar sin roll under måltiden. Det är skillnad på om de anser att de i första hand ska se till att barnen äter, eller om de även är måna om samspelet i barngruppen. Os skriver vidare att om man vill att barnen ska engagera sig mer i samspelet med varandra medan de äter, måste personalen inta en mer återhållsam hållning och försöka ta reda på hur de bäst kan stötta relationerna mellan barnen.

I en norsk undersökning av måltider med tretton barn i artonmånadersåldern från elva olika förskolor fann forskarna att kvaliteten på samspelet mellan barn och personal under måltiderna höll en påfallande låg kvalitet (Klette, Drugli & Aandahl, 2016). På mer än hälften av avdelningarna var måltiderna illa organiserade. Bland annat fick barnen vänta länge på maten efter det att de satt sig till bords (upp till femton minuter), det var oklart när måltiden började och personalen gick mycket fram och tillbaka till bordet eller satte sig inte alls.

Personalens lyhördhet under måltiderna var låg och småbarnen som observerades var passiva. De flesta satt helt tysta och åt sin mat. Några av dem hade svårigheter med maten eller med att få på sig haklappen (med ärmar), men fick ingen hjälp. Barnen satt och åt utan nämnvärd kontakt med de vuxna. Några få av dem hade viss kontakt med andra barn, men utan stöd från personalen. De vuxna gav inget stöd till barnens samspel med varandra och endast i mycket ringa grad till barnens lärande och språkutveckling. De sade över lag väldigt lite till de minsta barnen, och det lilla som sades var påståenden där inget svar förväntades, som ”Nu ska du äta din mat” eller ”Här är maten”.

Flera av de vuxna talade dock mer med, och ställde i högre grad 62

© S tudentlitteratur

3. Det vi vet om rutinsituationerna 

öppna frågor till, de större barn vid bordet som hade ett mer utvecklat talspråk. För de minsta barnen handlade måltiderna kort och gott om att äta maten och inte mycket annat.

En amerikansk undersökning av elva barn mellan arton månader och två år visade ett liknande resultat (Hallam, Fouts, Bargreen & Perkins, 2016). Förskolan tog emot barn från utsatta familjer och den totala kvaliteten bedömdes som god (såväl struktur- som processkvalitet). Observationer i undersökningen visade dock att samspelet mellan vuxna och barn under måltiderna var mycket begränsat. Forskarna hävdar att mått på den totala kvaliteten kan skymma det faktum att barns individuella upplevelser i förskolan inte nödvändigtvis är tillfredsställande. Samlingsmått kan också göra det svårare att upptäcka när personal inte fungerar tillräckligt bra tillsammans med barnen.

I den här undersökningen såg man att personalen talade mycket lite med barnen under observationerna, och i den mån de alls gjorde det var det i form av påståenden eller upp­ maningar utan förväntan om svar, som ”Ät din mat”. Forskarna konstaterade att även personalen på den här förskolan med hög total kvalitet tycktes ha behov av vägledning kring hur man kan kombinera genomförandet av det praktiska i en rutinsituation med utvecklingsstödjande samspel. Detta är särskilt viktigt för riskbarn, som var den här förskolans främsta målgrupp.

I en mindre undersökning från Nya Zeeland observerades fyra barn i tvåårsåldern under måltiderna i flera veckor. Man intervjuade också personalen (Mortlock, 2015). Fokus i undersökningen låg på barnens samspel med varandra och hur detta påverkade måltiden. Barnen hade ett omfattande samspel, även icke-verbalt, och närmast lekte sig fram till sina egna ritualer © S tudentlitteratur

63

3. Det vi vet om rutinsituationerna 

för måltiderna. På så sätt skapade de en samhörighetskänsla.

Genom att personalen avstod från att utöva någon stark kontroll och i högre grad lät barnen ta plats stöttade de ett samspel mellan dem. Forskaren understryker att måltiden är en unik situation för att observera samspel mellan barn om det får möjlighet att utvecklas.

Vila och sömn I en studie från Australien undersöktes kvaliteten på samspelet mellan barn och vuxna i samband med att barnen skulle sova middag. Undersökningen genomfördes på 113 förskoleavdelningar med drygt två tusen barn som i genomsnitt var cirka fyra år (Pattinson, Staton, Smith, Sinclair & Thorpe, 2014).

Forskarna jämförde kvaliteten på deras samspel (känslomässigt klimat och beteendereglering) med kvaliteten på samspelet i andra situationer på förmiddagen. Barnen på dessa förskolor skulle vila en viss tid varje dag, men många av dem (70 procent) somnade inte eller ville inte sova. De fick hålla på med lugna aktiviteter under vilan, vilket troligen förklarar varför en del av dem uppvisade ett negativt beteende som personalen sedan reagerade negativt på. Undersökningen visade nämligen att kvaliteten på samspelet var sämre i samband med vilan än i andra situationer som observerades samma dag. I de andra situationerna var personalen mycket mer proaktiv och förebyggde på så sätt negativt beteende, vilket gjorde att barnen fick mer positiva reaktioner. Under vilan blev det ett problem att många barn inte gjorde det som personalen förväntade sig, nämligen att lägga sig och sova. Det ledde till negativa reaktioner från personalen. Ju längre vilan pågick, desto mer 64

© S tudentlitteratur

May Britt Drugli är professor i pedagogik vid Regionalt kunskapscenter för barn och unga (RKBU Midt-Norge) vid Norges teknisknaturvitenskapelige universitet (NTNU) och vid centret för praktiskt inriktad utbildningsforskning på Høgskolen i Innlandet.

GODA RUTINSITUATIONER I FÖRSKOLAN Rutinsituationer i förskolan, till exempel måltider, på- och avklädning, blöjbyte, middagsvila samt lämning och hämtning, är situationer där personalen ska utföra en viss praktisk uppgift, men där det samtidigt finns plats för kontakt och samspel, både mellan barn och vuxna och mellan barnen. Genom att i rutinsituationerna även ha fokus på samspel kan personalen stödja barnens känslomässiga, sociala, relationella och språkliga utveckling. Kvaliteten på samspelet i rutinsituationer är dock inte alltid så god som man skulle önska. Därför kan det vara värt att rikta större uppmärksamhet mot det som sker i rutinsituationerna och reflektera över om samspelskvaliteten är tillräckligt god eller om den kan förbättras. Den här boken är tänkt att inspirera till en närmare titt på de rutinsituationer som förekommer under en dag i förskolan för att bedöma om det finns utrymme för mer och kanske bättre samspel. ”Det vet vi om – förskolan” är en serie praxisnära och praxisorienterade böcker som ger inblick i aktuella utmaningar i förskolans pedagogiska praxis. Böckerna i serien presenterar aktuella teman med syftet att göra forskningsbaserad kunskap om förbättringar av kvaliteten på det pedagogiska arbetet mer lättillgänglig för pedagoger och förskoleledning. Målet är att denna kunskap i större utsträckning ska kunna tillämpas i den pedagogiska verksamheten.

Thomas Nordahl Professor i pedagogik vid centret för praktiskt inriktad utbildningsforskning (SePU) på Høgskolen i Innlandet, Norge.

Ole Hansen Senior rådgivare vid institutionen för lärande och filosofi, Aalborg universitet, Danmark.

studentlitteratur.se

Art.nr 39809