9789147097944

Att fostra familjen – en grundbok om styrning, föräldraskap och socialtjänst Helena Johansson Margareta Bäck-Wiklund (red.)

Att fostra familjen – en grundbok om styrning, föräldraskap och socialtjänst

Helena Johansson Margareta Bäck-Wiklund (red.)

Att fostra familjen – en grundbok om styrning, föräldraskap och socialtjänst ISBN 978-91-47-09794-4 © 2012 Författarna och Liber AB Förläggare: Emma Engdahl Redaktör: Carina Blohmé och Elisabet Fredholm Omslag och grafisk formgivning: Fredrik Elvander Omslagsbild: ”Kalles cirkusföreställning” © Jenny Nyström/Kalmar läns museum/ Eliasson AB/BUS 2012 Upplaga 1:1 Tryck: Sahara Printing, Egypten 2012

KOPIERINGSFÖRBUD Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare.

Liber AB, 205 10 Malmö tfn 040-25 86 00, fax 040-97 05 50 www.liber.se Kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08-690 93 01

Innehåll Prolog: Stat, profession, familj – om makt, normer och normering.................................................................................. 5 Margareta Bäck-Wiklund 1. De oregerliga unga männen...................................................... 22 Helena Johansson och Ing-Marie Johansson 2. Mot ett manualbaserat föräldraskap? Den svenska föräldrautbildningen som styrning av familjen............................... 44 Therése Wissö 3. Fostran i godhet........................................................................ 70 Monica Nordenfors 4. Ett ifrågasatt föräldraskap.......................................................... 88 Ingrid Höjer 5. När lagen reglerar barnets familj efter föräldrarnas separation.................................................................................... 104 Karin Röbäck 6. Den hedervärde medborgaren – exemplet kontaktperson inom socialtjänsten...................................................................... 126 Mona Franséhn 7. Transnationella familjer – en utmaning för svensk socialpolitik ................................................................................. 147 Charlotte Melander Epilog: Jakten på den kritiskt reflexiva kompetensen................. 165 Helena Johansson och Margareta Bäck-Wiklund Referenser.................................................................................... 168 Om författarna............................................................................. 184 Register........................................................................................ 186 3

Prolog: Stat, profession, familj – om makt, normer och normering Margareta Bäck-Wiklund

Inledning Att fostra familjen – en grundbok om styrning, föräldraskap och socialtjänst är en analys av olika fall i vilka familjer och individer möter samhällets såväl generella som specifika normer. Dessa normer förmedlas i mötet med professionella socialarbetare, och i några fall handlar det även om uteblivna möten. Ytterst rör det styrning och makt (legal myndighetsutövning) som kan utövas genom övertalning, förhandling eller öppen kontroll och hot om sanktioner. Men det handlar också om hur olika tankefigurer styr vårt tänkande och handlande i en samhällelig kontext i vilken socialtjänsten är en av välfärdsstatens många institutionaliserade stöd- och kontrollsystem. Mötet med socialtjänsten inbegriper såväl direkt som indirekt att socialarbetaren på ett eller annat sätt måste förhålla sig till lagar, förordningar och bestämmelser. Det är lagar som reglerar vardagslivet för dem som är utsatta och behöver hjälp och stöd men också ska stärka enskildas välfärd, rättssäkerhet och trygghet. De områden inom vilket socialt arbete opererar är främst de som avser ekonomisk försörjning, hälso- och sjukvård, omsorg om barn och gamla samt fysiskt och psykiskt funktionshindrade, med socialtjänstlagen som övergripande ramlag. Ytterst reglerar lagarna relationen mellan staten och medborgaren, och den svenska välfärdsstaten har länge uppfattats utgöra en normativ helhetsstruktur. Vi lever emellertid i en tid när uppfattningar om vad som är ett bra föräldraskap, en god mor och en god far, kön och etnicitet är i rörelse. Sveriges befolkning är heterogen, och blandningen av värden och vanor gör att man inte kan betrakta tillvaron som ett antingen eller utan snarare måste se den som ett både och! De senaste decennierna har också inneburit att privatisering och marknadslösningar förändrat bilden av hur välfärden organiseras, vilket skapat nya möjligheter men också motsättningar och konflikter.

5

Prolog : Stat, profession, familj – om makt, nor mer och nor mer ing

Individualiseringen, ett återkommande tema inom såväl vetenskap som media och politik, har också fått ökad betydelse för lagstiftningen med ökad betoning på den enskildes ansvar (Hollander 2000).

Syftet med denna bok är inte att studera enskilda lagar och dess til�lämpning. I stället handlar den om att uppmärksamma ambivalenser, dilemman och motsättningar och de överväganden som måste ”göras mellan samhällets normer om vad som anses vara ett acceptabelt liv och männi­ skors rätt till självbestämmande och integritet” (Hollander 2000, s. 109).

Vi är helt enkelt ute efter att genom olika empiriska exempel analysera och belysa hur normer medieras och tolkas i olika kontexter. Det handlar inte om att söka sanningen, utan om att belysa hur olika normsystem samverkar med och/eller motverkar varandra i olika vardagliga situationer. Ytterst är det en fråga om att förstå samspelet mellan den mångfald av normer och värderingar som den reflexiva praktikern har att handskas med när insatser för människor i behov av hjälp och stöd ska utformas. Eller att förstå varför insatserna ibland uteblir.

En genomgående idé i boken är att i analysen av de enskilda fallen både spåra och analysera några av de tankefigurer (Asplund 1991) som styr hur vi tänker i olika sammanhang, som allmänna föreställningar om normalitet och den gode medborgaren, samhälle och välfärd, men också om kön, föräldraskap, familj och relationer och barnets plats som egen individ med egen vilja och med rätt att få göra sin röst hörd. Tankefigurerna uttrycks i diskurser och modeller men också i metaforer. Den kanske mest kända metaforen är folkhemmet, som signalerar att samhället ska fungera som det goda hemmet i vilket samhällets resurser fördelas efter rättvisa principer (Björk 2008).

Vi vill med de olika texterna bidra till att i samtidens anda (se t.ex.

Beck, Giddens och Bauman) utveckla en reflexiv kompetens som en del i det professionella sociala arbetet. Den reflexiva praktikern har etiska regler och organisatoriska regelsystem att följa men också sin egen högst individuella kunskapsbas att ösa ur för att forma och utforma sin yrkesutövning i det dagliga arbetet. Att i analyser arbeta med flera nivåer är ett vanligt grepp inom samhällsvetenskapen, med samhälle på den övergripande nivån, familj eller organisation på den mellanliggande nivån och slutligen en individnivå. En flernivåanalys hjälper oss att sortera och se sammanhang och utgör ett försök att rekonstruera makrosociologiska fenomen på

6

Prolog: Stat, profession, familj – om makt, nor mer och nor mer ing

mikrosociologiska grunder. Att arbeta med ett nivåtänkande som en analytisk abstraktion är en utmaning och i praktiken tvingas man ofta inta en betydligt mer blygsam hållning, men en bra utgångspunkt är att ställa frågor om innebörder och konsekvenser för såväl samhälle som familj och individ.

Välfärdsstaten som tankefigur Innan vi tar itu med de konkreta fallen där familjen/individen möter socialtjänstens företrädare tar vi ett steg tillbaka för att närmare analysera och granska de värderingar och normer som styr våra liv. Det leder oss osökt in på normbegreppet och dess förlängningar i begreppen normal, normering och normalisering. Normer är ett av sociologins grundbegrepp. Det kan återföras på Émile Durkheim, en av förra sekelskiftets analytiker av samhälle och samhällsförändring. Han myntade begreppet anomie, som kan ses som ett samhällstillstånd och utmärker ett samhälle som förändrats så snabbt att normer och värderingar inte följt med. De kan inte längre på ett bra sätt fungera som riktlinjer och goda handlingsregler. Anomie blir därmed också något som kan drabba individen, en sorts vilsenhet om vad som egentligen gäller för att handla rätt och bra i olika situationer.

I ett samhälle som präglas av anomie råder det lätt kaos med många konflikter och kamper om tolkningsföreträden. Det är den dynamiken som leder till social förändring, som både kan vara smärtsam och destruktiv men också öppna för genererandet av nya värderingar, normer och handlingsregler. Även om det vore en överdrift att karaktärisera samtiden som anomisk så fungerar det som en tankefigur för ett samhälle där en mångfald av värderingar existerar parallellt och det måste förhandlas om vems eller vilkas tolkningar som ska få råda och styra människors vardag och livsstrategier. Det innebär att individens tolkning av olika situationer där de förväntas agera är av stor betydelse för hur de orienterar sig och för den innebörd och mening de uppfattar som gällande. Hur vi uppfattar och definierar en situation har formulerats till ett teorem, det så kallade Thomasteoremet, av W. I. Thomas. Det innebär att om människor definierar situationer som verkliga blir de verkliga till sina konsekvenser (Thomas & Thomas 1928).

I vårt sätt att förstå vår omgivning och ge den innebörd använder vi

7

Prolog : Stat, profession, familj – om makt, nor mer och nor mer ing

ofta färdiga tankefigurer som hjälper oss att navigera och vägleder oss i olika situationer. En tankefigur är ett kognitivt system som delas inter­ subjektivt av en grupp och som innehåller ett antal till varandra relaterade begrepp. Och just det förhållande att det är en gemensam och delad kunskap gör att det modellen omfattar ses som det som är rätt, ja kanske till och med sant eller som fakta (se bl.a. Bäck-Wiklund & Lindfors 1990).

Nedan ska vi, med hjälp av nedslag i några skrifter om familj, kön och politisk styrning under olika decennier, spåra några av tankefigurerna bakom formandet av den svenska välfärdsstaten.

Yvonne Hirdman anlägger ett historiskt perspektiv och analyserar hur staten via reformer och professionella avser Att lägga livet till rätta (1989) för medborgarna för att därigenom påverka samhällsutvecklingen. Statens goda intentioner ska forma goda medborgare. Hirdman frilägger den socialdemokratiska välfärdsstatens grundläggande principer och normer om hur individens relation till stat, marknad och familj ska gestaltas. Statens funktion är att garantera medborgarnas trygghet genom att fungera som en buffert mellan individen och marknaden och som ett skydd för exploatering men också som en garant för individuell frihet. Individens självbestämmande och integritet ska fungera som principer för hur relationen mellan individ och stat ska formas. Att lägga livet till rätta är en studie som med ett historiskt perspektiv analyserar styrningen av familjen, barns levnadsvillkor och vardagsliv samt de grundläggande värderingarna och utgångspunkterna i svensk folkhemspolitik och välfärdsbygge. Hirdman frilägger den svenska reformpolitikens ideologiska och utopiska drag. Och i likhet med den franske sociologen Jacques Donzelot hävdar hon att regleringar och normeringar som infördes i dåtidens reformpolitik hade faktiska kunskapsanspråk och baserades på vetenskaplig och professionell kunskap, de ideologiska rötterna till trots (se mer om detta längre fram). I Hirdmans framställning blir de professionella i kraft av en vetenskaplig kunskapsbas den disciplinerande länken mellan privatlivet och det offentliga.

Ytterligare en historisk analys av hur synen på familj och föräldraskap präglas av tidsanda och yttre villkor är Helena Bergmans och Barbara Hobsons (2002) genomgång av synen på och regleringen av faderskapet inom ramen för den svenska välfärdsstaten. Vid förra sekelskiftet var fokus inriktat på fadern som försörjare. Att fastställa den rätte biologiska fadern

8

Prolog: Stat, profession, familj – om makt, nor mer och nor mer ing

var viktigt, eftersom han skulle stå för försörjningen. Men fokus på det biologiska hade också en annan bakgrund som kan hänföras till de dåtida experternas uppfattningar om rashygien. Från statens sida ville man ha kontroll så att dåliga arvsanlag inte fördes vidare till nästa generation.

Genom disciplinering av försumliga fäder skapades prototypen för en ”god far” och en ”skötsam arbetare” (se också Ambjörnsson 1988). Men med tiden har fokus i faderskapet kommit att förskjutas från försörjning till omsorg. Den nye fadern (Plantin 2001a; Klinth & Johansson 2007) har gjort sitt intåg och såväl försörjning som omsorg är numera båda föräldrarnas uppgift. Omsorgsfadern finns också visualiserad och förkroppsligad genom en kraftfull man med bar bringa som likt madonnan med barnet mot sitt bröst utstrålar trygghet (se t.ex. Hobson 2002 och Klinth 2002).

1970-talet var det decennium när utbyggnaden av den svenska välfärdsstaten tog fart på allvar. På familjepolitikens område fanns en begränsad föräldraförsäkring på plats och nu inleddes också utbyggnaden av den offentliga barnomsorgen, som tillsammans med föräldraförsäkringen kom att utgöra en av hörnpelarna i välfärdsstatens stöd till barnfamiljer. Det underlag som låg till grund för utbyggnaden är Barnstugeutredningen, vilken är ett exempel på hur vetenskapen kan användas för att legitimera politisk styrning. Syftet var att främja barnens pedagogiska och sociala utveckling, men i bakgrunden skymtar frågan om vem som ska ta hand om barnen när föräldrarna (läs mamma) arbetar. I Uppväxtvillkor (1973, reviderad 1992), en del av ovan nämnda utredning, analyserar Rita Liljeström hur relationen mellan könen och barns pedagogiska fostran kan påverkas.

Den jämställda familjen utgör en central del av bokens text. Utgångspunkten är 60-talets könsrollsdebatt, i vilken den grundläggande idén var jämställdhet mellan könen. I den politiska tolkningen blev lönearbetet ledstjärnan, och arbetslinjen och varje individs skyldighet att försörja sig själv det uttalade medlet. Den individuella friheten som tidigare kopplats till staten som garant kopplas nu allt tydligare till individen som en självständig och oberoende individ som kan förverkliga sig själv genom lönearbete.

I både Hirdmans Att lägga livet till rätta och Liljeströms Uppväxtvillkor återkommer trygghet, frihet och jämställdhet som viktiga ideologiska markörer i den svenska välfärdsstatliga kontexten. Men hur tänker vi kring dessa begrepp och vilka innebörder ger vi dem i dag? Trygghet står högst

9

Prolog : Stat, profession, familj – om makt, nor mer och nor mer ing

på den politiska agendan, och det är knappast någon tillfällighet att socialförsäkringarna ibland används synonymt med välfärdens trygghetssystem.

Vid närmare granskning tenderar emellertid trygghet, som ursprungligen omfattade alla medborgare, att i dagens samhälle falla sönder i olika gruppspecifika intressen, vilket leder till en kamp om tolkningsföreträden.

Inte sällan ställs i den politiska retoriken olika gruppspecifika intressen mot varandra. Med ökad välfärd tenderar kraven och föreställningarna om vad staten ska bistå med att öka (Rothstein 1994). Trygghet blir både förhandlingsbar och föremål för riskbedömningar. Det som en gång var självklart och ensidigt ter sig numera flytande och mångsidigt och kan ses i ljuset av Zygmunt Baumans modernitetsteoretiska tes om tillvarons flytande/ flyktiga karaktär (se t.ex. Liquid Modernity) och Ulrich Becks idé om risksamhället (2000). Så vart tog tryggheten vägen? Vi har gått från trygghet till risk – och tillvaron är något som måste kalkyleras, förhandlas om och planeras med hänsyn tagen till olika tänkbara risker.

I text och tal används jämlikhet och jämställdhet ofta synonymt, men begreppet jämlikhet förekommer alltmer sällan. I stället talas om jämställdhet, och fokus riktas mot kön och vilka innebörder det kan ges. Vi har gått från jämlikhet till jämställdhet. Kvinnliga historiker tolkar det som att begreppsglidningen inleddes när kvinnorna började ställa krav på ”kvinnors jämlikhet” (Karlsson 1983). Jämlikhet är ett begrepp med stolta ideologiska anor och något som uppenbarligen inte ska sammanblandas med kön och kvinnors behov och krav. Men jämlikhet som tankefigur påverkas också av synen på omsorg. Med talet om det nya faderskapet och fäders självklara del i den nära omsorgen om barnen hävdar de norska feministiska och välfärdsforskarna Annelise Ellingsaeter och Arnlaug Leira (2006) att vi har ytterligare en glidning i tankefigurer, nämligen från jämlikhet till omsorg. Talet om omsorg i jämställdhetstermer tenderar att flytta fokus till familjens inre liv. Statens omsorg om medborgarna gäller inte längre bara levnadsvillkor utan också nära relationer och identitet, medan de större frågorna om jämställdhet i en samhällskontext tenderar att försvinna.

Så till det tredje begreppet i välfärdsstatens tankemodell: frihet, i betydelsen individuell frihet. Det leder oss återigen tillbaka till Becks analys av den samtida välfärdsstaten, i vilken friheten uppnås genom arbete och egen försörjning. I den svenska tappningen är det väl förankrat i arbetslin-

10

Prolog: Stat, profession, familj – om makt, nor mer och nor mer ing

jen. Men med Becks hjälp kan frihet ges en mer preciserad betydelse, som samtidigt är begränsad till vad som kan uppnås inom välfärdsstatens institutioner. Individen är fri att välja och skapa sin tillvaro inom välfärdsstatens ramar – dock inte förbehållslöst utan med lönearbete som motprestation – och återigen framstår arbetslinjen som ett av de centrala villkoren för samtidens välfärd. Friheten är villkorad!

Trygghet, jämställdhet och frihet måste i den samtida välfärdsstaten förstås i sin kontext. Vilka är det som omfattas av tryggheten och vad innebär trygghet? Finns det en nationell gräns för statens ansvar? Vad händer då med dem som har rötter och nära relationer i flera länder och på flera kontinenter? Hur ska vi se på att friheten är kopplad till kravet på att försörja sig? Gäller arbetslinjen obetingat? I ljuset av vår lagstadgade jämställdhet har det formats ideala förebilder hur kön, män, kvinnor, mödrar och fäder ska vara. Vad händer med dem som lever kvar i traditionella könsmönster? Det är mot denna bakgrund vi ska se analyserna i de olika kapitlen, i vilka socialtjänstens professioner handskas med motstridiga intressen och förhandlingsbara innebörder av trygghet, risk, individuell frihet och jämställdhet.

Professionerna, makten och den sociala domänen Foucault har med sin metod, att söka empiri i historiskt och tidigare outnyttjat material som till exempel journaler och ordningsregler från sjukhus och fängelser, producerat kunskap om nutida tankefigurer, sociala praktiker, maktrelationer och sociala institutioner (Lindgren 2007). Hans produktion spänner över närmare trettio år, och från senare hälften av 1970-talet träder frågor om makt i förgrunden. Han närmar sig maktanalysen utifrån samhälleliga vardagspraktiker och han ser inte de statliga och samhälleliga institutionerna i sig som fokus i maktanalysen, och inte heller rättsregler och straff. I stället är analysens fokus på administrativa tekniker och metoder för normalisering. Foucault presenterar ett alternativt sätt att analysera staten, som erbjuder ett bredare perspektiv än bara olika aktörer och organisationer genom att inkludera de olika aktiviteter som utförs av staten. Det är framförallt ett begrepp i Foucaults maktanalyser som kommit att spela en viktig roll för tematiken ”att fostra familjen”, och det är governmentality. Governmentality kan förstås som det sätt på vilket de sty-

11

Prolog : Stat, profession, familj – om makt, nor mer och nor mer ing

rande i samhället, genom organiserade praktiker, skapar redskap för att forma och socialisera den perfekta medborgaren, den som bäst lever upp till politikens mål och intentioner. På svenska kan governmentality närmast översättas med styrningsmentalitet. Innebörden i begreppet är dubbelriktad, det avser både att människor i större utsträckning lär sig att kontrollera sig själva och att de lär sig att styras av andra. Det handlar om att få människor att internalisera värderingsstrukturer som kontroll för egna handlingar, självstyrning. Governmentality gäller inte bara inom organisationer utan mer allmänt i samhället, och är ett utmärkande drag för utvecklingen mot ett (sen)modernt samhälle. Foucault introducerar också begreppet pastoralmakt för den makt som utövas i välfärdsstaten. Han använder tankefiguren om den gode herden som på ett självuppoffrande sätt vakar över alla flockmedlemmarnas välfärd. ”Pastoralmakten utövar en blid normalisering och disciplinering av den enskilde med det uttalade målet att värna om den enskilde” (Järvinen & Mortensen 2005, s. 14).

I slutet av 1970-talet kom den av Foucault inspirerade franske sociologen Donzelot ut med boken The Policing of Families (1979/1997). Hans utgångspunkt är att statens intresse för familjen är kopplat till social kontroll och samhällelig utveckling. Donzelot blir den som frilägger ett begreppsligt samband mellan stat–profession–familj genom att benämna det ”ett socialt territorium”. I det sammanhanget myntades också begreppet the tutelary complex för att markera statens förmynderi över familjelivet. Det är inom detta territorium som kontroll utövas legitimt och normering av medborgarnas livsföring förväntas ske. Han analyserar hur den moderna familjen formats via olika sätt att disciplinera medborgarnas handlingsutrymme efter föreställningar om klass, kön och normalitet. Dessa processer gestaltades olika för borgerskapet och arbetarklassen, för de förra genom kontrakt och regler för harmonisering och för de senare genom direkt förmyndarskap och övervakning. De lägre klasserna ansågs farliga och hotande för samhällsordningen och måste kontrolleras. Kvinnorna gavs en särskild roll för att förbättra barns hälsa, utbildning och trygghet med stöd i samtidens medicinska och pedagogiska kunskap, förmedlad genom ett växande antal professioner. Genom en konkret genomgång av olika lagar, förordningar och insatser och vilka som var dessas bärare lyfter han fram institutionernas roll genom deras företrädare och dessas praktiker i disciplineringen och regleringen av familjen. Donzelot visar hur problem for-

12

Prolog: Stat, profession, familj – om makt, nor mer och nor mer ing

mulerades i förhållande till de lösningar som angavs. Kunskapsanspråken hämtades från medicin och pedagogik och kom att företrädas av en framväxande grupp av professioner, som kom att bli dessas förmedlare och länk mellan den privata och offentliga sfären.

Styrningen av familjen blev därmed ett eget fält, som gavs legitimitet via dess vetenskapliga kunskapsanspråk. Genom rader av konkreta exempel visas hur den franska lagstiftningen avseende barn och familj influerats av tankefigurer från psykiatri och psykoanalys, med en dominans för psykoanalys, och hur dessa kom att vägleda socialarbetare och överklassens kvinnor som arbetade med välgörenhet. Efterhand kom emellertid makten, genom vetenskapens inflytande, att glida över till läkare och domare i frågor om barns välbefinnande, onormala beteenden (genom begreppet abnormt) och familjers förmåga att fostra sina barn. Analysen riktas mot det som kommit att kallas the psy complex, ett system med en väl förgrenad infrastruktur av professionella och deras praktiker, som kommit att dominera hur familjer ska fostras och relationen mellan barn och föräldrar regleras.

Den brittiske sociologen Nikolas Rose tar Foucaults och Donzelots idéer vidare i sin Governing the Soul (1999). Hans teoretiska utgångspunkt är neo-foucaultiansk, och hans empiri sveper över trender i synen på barns utveckling, behov av statens experters skydd mot övergrepp och inflytande från dysfunktionellt familjeliv, med exempel från Storbritannien.

Rose hävdar att barndomen och det moderna barnet är det mest reglerade området i dagens samhällsliv, med en mångfald program för familj och föräldraskap för att tillförsäkra staten välanpassade och friska medborgare.

Oron över barns och ungas levnadsvillkor och agerande skapar också återkommande tillstånd av moralpanik, vilket Rose menar öppnar för experterna inom området att öka sin makt och sitt inflytande. Han följer Donzelot i analysen av the tutelary complex och visar hur experterna genom existerande tankefigurer som ”representationer av moderskap, faderskap, familjeliv och hur föräldraskapet praktiseras reglerar barns och föräldrars liv ” (ibid., s. 132). Han är upptagen av att föra analysen av the psy complex vidare bland annat genom analyser av förändringar i lagstiftning avseende barn och familj i en brittisk kontext. Rose problematiserar också den av Foucault omtalade pastorala makten genom att helt enkelt tala om den som demokratiserad. Självhjälpsgrupper i vilka deltagarna själva hjälper

13

Prolog : Stat, profession, familj – om makt, nor mer och nor mer ing

och stödjer varandra tjänar som exempel. I detta sammanhang finns också anledning att nämna internet som källa till inflytande och disciplinering.

För föräldrar finns virtuella communities, i vilka de kan utbyta erfarenheter om vardagliga familjeproblem och även få både råd om och klander för sin barnuppfostran. Men den så kallade demokratiseringen kan också ses i ljuset av experternas generösa kunskapsspridning och att många av deras begrepp (trauma, kris, ångest, depression m.fl.) i stor utsträckning kommit att bli en del av vardagsspråket. Vidare använder såväl professionella, kvasiprofessionella och olika yrkesgrupper som exempelvis gymtränare och hårfrisörer sig av det psykologiserande språket i samtal med klienter och kunder. Rose sammanfattar sin syn på hur vi fostras inte genom att frilägga en expertdiskurs och dess vetenskapliga referenser utan genom att peka på att: ”The relation between the ’psy’ saturated of ’popular culture’ and ’everyday experience’ and the discourse of psychologists, psychiatrists, psychotherapists, social workers, counsellors and other ’engineers of the human soul’ is more complex” (ibid., s. 264). Men Rose vidgar perspektivet till att även omfatta vardagens trivialiteter som en del av fostran och kontroll av individer, relationer och familjer.

Socialt arbete och diskretion Det som främst anses karaktäristiskt för socialt arbete i Norden är att socialarbetarna förväntas jämka mellan olika krav och intressen som ska representera både samhället och klienterna. De anses också ha en omfattande egen beslutsrätt, diskretion, i förhållande till sina klienter. Det finns alltså goda skäl att närmare analysera inte bara hur man kan närma sig innebörden av diskretion som handlingsutrymme, utan också hur förståelsen av situationen påverkar vad som är möjligt att göra och vad man faktiskt gör. De beslut som socialarbetare fattar är situationsbundna (jfr Thomasteoremet), men organisatoriska praktiker och det omgivande samhället med dessas olika tankefigurer utgör olika kontexter med olika logiker som också måste övervägas. Välfärdsstatens övergripande värderingar avseende trygghet, jämlikhet och frihet kanske inte är förenliga med socialtjänstens krav på standardisering och effektivitet? Det är därför viktigt att reflektera över den uppgift man står inför genom att se den utifrån olika samhällsnivåer. Och för att återknyta till inledningen och det övergripande

14

Prolog: Stat, profession, familj – om makt, nor mer och nor mer ing

syftet med boken och dess styrningstema: att se det egna handlandet i ljuset av de olika tankefigurer som är dominerande i de olika samhällslagren – allt för att utveckla en reflexiv kompetens.

Följande definition av diskretion kan tjäna som utgångspunkt för en diskussion om begreppet diskretion. Den fångar begreppets olika dimensioner som position, relation och typ av kunskap: En verksamhet eller arbetsuppgift som inte kan rutiniseras eller automatiseras då den innehåller unika och varierande moment som uppträder på icke förutsägbara sätt. Yrkesutövaren som har diskretion måste då ha en ställning eller position som tillåter att beslut helt vilar på dennes omdöme. Diskretionskravet i en yrkesutövning innebär således frihet och rätt att besluta och handla utan någon annan kontroll än det egna omdömet. Legitimiteten i yrkesverksamheten tillskrivs av dem som underordnar sig yrkesutövningens diskretion. Basen för diskretionsanspråket hos professionerna är kunskapen, både den vetenskapliga (påståendekunskapen) och den erfarenhetsmässigt förvärvade kunskapen (förtrogenhetskunskapen) (Hellberg 1991, s.18–19).

Det egna handlingsutrymmet är alltså kärnan i det professionella arbetet.

Det är också en av de viktigaste faktorerna när det gäller professionernas erkännande och status i samhället och förutsätts bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet. Det finns emellertid olika uppfattningar om hur mycket den enskilde socialarbetaren kan bestämma och hur styrande de olika regelsystemen som finns inskrivna i lagar, förordningar och organisatorisk praxis faktiskt är. Studier som berör vad som händer i mötet mellan socialsekreterare och klient och som behandlar hur kunskap används och vilken kunskap som kommer till användning visar att många förhållanden är i rörelse. I det följande nämns bara några få principiella aspekter på diskretion. Som alltid när det handlar om mänskligt handlande och hur det påverkar andra finns det en black box – ett område som är svårt att få kunskap om och studera empiriskt. Vinjettstudier i vilka socialarbetare fått arbeta med samma fall visar att trots att yttre villkor och problemet är givna varierar bedömningar och handläggning mellan olika socialarbetare

15

Prolog : Stat, profession, familj – om makt, nor mer och nor mer ing

(se t.ex. Soydan 2004). Socialarbetare kritiseras också ibland för att för snabbt bestämma sig för om en insats är aktuell och i så fall vilken (se t.ex.

Bernler 1999). Vilken kunskap som kommit till användning när ett ärende behandlats är ofta svårt att rekapitulera, och ibland används termen naiva teorier (Olsson 2009), som innebär att en blandning av teorier, kunskap, vetande och egna erfarenheter har påverkat både hur problemet förståtts och vilka insatser som satts in. I en tidig studie visar Kjell Nilsson och Sune Sunesson (1988) att forskningsresultat används som maktmedel vid behov snarare än för att skapa ett bra beslutsunderlag. Den samlade bilden när socialt arbete är själva studieobjektet ger långt ifrån någon enhetlig uppfattning av hur arbetet bedrivs. Kanske speglar den helt enkelt den komplexitet som det innebär att arbeta med egen diskretion, att värdera och beakta enskildheter och att reflektera över övergripande tankefigurer och motstridiga intressen.

I de ovan refererade studierna är det socialarbetarna och deras praktiker som är studieobjekten, men det finns också studier där socialarbetarna själva beskriver sitt arbete. Låt oss börja med att lite översiktligt se på hur socialarbetare i Sverige uppfattar sitt arbete och sin arbetssituation, genom att granska resultatet av en omfattande enkätstudie om socialarbetare i Norden (Meeuwisse m.fl. 2011). Ofta talas det positivt om sammanhållningen och stödet på arbetsplatsen, men däremot uppfattar många att de ganska ofta ställs inför oförenliga krav, vilket blir krävande och frustrerande. Många socialarbetare upplever också stora svårigheter att balansera mellan klienternas önskemål och behov å ena sidan och strukturella och organisatoriska förhållanden å den andra. Organisationsförändringar inom socialtjänsten är frekventa, och det är sällan något de anställda är aktivt medverkande i utan snarare något som de är utsatta för och som påförs dem ovanifrån. Många uppfattar också att tidspressen tvingar dem att göra ett sämre jobb än vad deras kompetens faktiskt omfattar. När det gäller föreställningarna att det sociala arbetets förutsättningar baseras på principerna om likabehandling och jämlikhet ställer sig många av de tillfrågade socialarbetarna tveksamma. Likaså finns hos många en tveksamhet om huruvida enskilda ärenden får den omsorgsfulla behandling som de är berättigade till. Vidare sviktar man i uppfattningen om vad som ligger bakom behovet av stöd – är det individuella tillkortakommanden eller brister i samhället? Det finns en tendens att yngre socialarbetare vid be-

16

Prolog: Stat, profession, familj – om makt, nor mer och nor mer ing

dömningar av orsakerna till behovet av ekonomiskt bistånd i större utsträckning än äldre ser till individuella förklaringar snarare än strukturella.

Av studien framgår att det finns en uppfattning bland socialarbetare som tycks förhållandevis unison, nämligen att arbetet präglas av ekonomiskt snäva ramar och en relativt icke-flexibel förvaltning inom vilken arbetet ska utföras. Detta stämmer väl med rader av studier av styrning av offentlig verksamhet i Sverige som visar att styrning i allt större utsträckning sker utifrån ekonomiska faktorer och förklaringsmodeller, något som ofta sammanförs under beteckningen New Public Management (Liljegren & Parding 2010). Det är alltså nya tider som råder, tidsandan och kraven på den offentliga verksamheten har skapat en ny och övergripande kontext för välfärdsprofessionerna att arbeta i. Kraven på att visa goda resultat när det gäller både ekonomi och kvalitet sätter hård press på de professionella, och i en växande omfattning ställs krav på och införs standardiserade verktyg och manualer i det sociala arbetets utredningar. Andreas Liljegren och Karolina Parding utvecklar med hjälp av Julia Evetts (t.ex. 2009) en analys av styrningen av arbetet i organisationer utifrån två typer av logiker: yrkesprofessionalism och organisationsprofessionalism. I den förra sker styrningen genom kollegialitet och professionens etik, och grunden för kontroll är tillit och ansvar. Ofta uppfattas här att kärnan i professionens kunskap handlar om tyst kunskap, vilket ska ses som att det finns ett stort mått av förtrogenhets- och erfarenhetsbaserad kunskap. Den senare formen av styrning utmärks av byråkratiska regler, och grunden för kontroll är ansvarighet. Kunskapen är synlig och dokumenterad. Yrkesprofessionalism och organisationsprofessionalism är idealtypiska konstruktioner, och i det praktiska arbetet kan man förvänta sig inslag av båda styrformerna.

Men ökade krav på dokumentation och likformighet i sättet att bemöta brukare – allt till synes viktiga principer för brukarens välbefinnande – kan motverka diskretion och reflexion, kärnan i det professionella sociala arbetet.

17

Prolog : Stat, profession, familj – om makt, nor mer och nor mer ing

Avslutande reflektioner Individ- och familjeomsorgen är ett av de största områdena inom socialtjänsten, det är där som arbetet med barn- och familjefrågor hör hemma.

Det är ett grannlaga och kvalificerat arbete som tränger rakt in i individers liv. Om det fungerar kan det skapa goda villkor för föräldrar och barn, men om det inte fungerar kan det skilja barn och föräldrar åt och ge sår som är svåra att läka. Detta utvecklas av Ingrid Höjer i denna bok. Intresset för att uppmärksamma och erbjuda stöd åt utsatta barn och föräldrar är stort från samhällets sida, och olika insatser görs av ansvariga myndigheter. I socialtjänstens, hälsovårdens och skolans arbete med barn och familjer är inslaget av manualbaserat arbete stort, och föreskrivna evidensbaserade metoder alltmer efterfrågade och använda (se t.ex. Rasmusson 2009; Hydén 2008; Lundström 2011 och Therése Wissös kapitel i denna bok). Det kan ses som en starkare styrning av organisationsprofessionalism, med ökade krav på effektivitet och dokumentation.

De tendenser som beskrivs ovan har länge funnits i Storbritannien och varit föremål för genomgripande diskursiva analyser. Nigel Parton, professor i barnomsorg, har visat hur det skapats en diskurs för att i en tankefigur, child protection, fånga hur barn kan skyddas samtidigt som man skyddar familjen från oönskad kontroll och påverkan. Han visar i Governing the Family (1991) hur den nya diskursen uppstod som en sammansmältning av två tidigare dominerande diskurser avseende child care och child abuse. Frågan om statens överinseende över familjen är alltid aktuell och aktualiseras gång på gång av tragiska händelser som när barn skadas och dör. Statens sätt att möta detta är att söka utvidga kontrollen till alla barn genom ett heltäckande register men också en utvidgad reglering av barndomen. Eileen Munroe, professor i socialpolitik vid London School of Economics, kommenterar tron på att ökad reglering av familjer och barn kan lösa samtidens sociala problem och säger att: ”regeringens uppfattning att alla sociala problem kan lösas genom statliga regleringar har nu fått sin tillämpning när det gäller hur barns naturliga utveckling ska styras” (Munroe 2004, min översättning). Hon är kritisk till tendensen att alla ska styra genom överdriven dokumentation, något som hon menar tjänar som skydd mer för de professionella än för barnen i svåra situationer. Ökad styrning och kontroll av familjer är en tendens som, på gott och

18

Prolog: Stat, profession, familj – om makt, nor mer och nor mer ing

ont, i ökad omfattning och på samma sätt som i Storbritannien genomsyrar förhållandet i Sverige, liksom i många andra välfärdsstater. Samtidigt är innebörden av de grundläggande tankefigurerna som diskuterades inledningsvis och dessas värderingsstrukturer trygghet, jämlikhet och frihet öppna för förhandlingar. Det gäller också kön och etnicitet, något som analyseras och utvecklas i ett kapitel av Helena Johansson och Ing-Marie Johansson. De ger också en fördjupad beskrivning av den teoretiska utvecklingen kring kön och etnicitet i kombination med ett intersektionellt perspektiv på vad som ses som normalt eller inte. Det praktiska sociala arbetet beskrivs av socialarbetarna själva som alltmer tidspressat och reglerat utifrån organisatoriska standardiserade krav snarare än professionella krav där det unika och den egna diskretionen är det som gäller. I ett samhälle där rådande normer och värderingar om vad som är rätt och fel är i rörelse uppkommer ständigt dilemman som måste lösas för att alla ska få ett godtagbart liv med rätt till självbestämmande och integritet.

Ett övergripande syfte med texterna i denna bok är därför att bidra till att i samtidens anda utveckla en reflexiv kompetens som en del i det professionella sociala arbetet med barn och familjer.

Bokens disposition Det finns gott om studier av familj, föräldraskap, och familjepolitik. De har emellertid sällan det uttalade syftet att granska hur familjen ”fostras”, även om samhällets modernisering, välfärdsstatens institutionella stöd och familjens förändring ofta kopplas samman. I de följande kapitlen vill vi påbörja den granskningen och diskussionen.

Boken inleds med denna prolog kallad Stat, profession, familj – om makt, normer och normering, i vilken Margareta Bäck-Wiklund drar upp de tanketrådar om tankefigurer och olika former av styrning som löper genom och binder samman de olika kapitlen. I bokens första kapitel utvecklar Helena Johansson och Ing-Marie Johansson i analysen av De oregerliga unga männen en teoretisk förståelse av hur dessa män kategoriseras utifrån tankefigurer som får olika betydelse beroende på kontext. Författarna analyserar hur strulkillen skapas inom socialtjänsten genom att sammanföra föreställningar om kön, klass och etnicitet. Samtidigt som socialtjänstens uppgift är att fostra den unge killen anas här en ambivalens i re-

19

Prolog : Stat, profession, familj – om makt, nor mer och nor mer ing

lation till idealbilderna av maskulinitet. I kapitel 2, Mot ett manualbaserat föräldraskap?, undersöker Therése Wissö hur familjen och föräldraskapet formas med hjälp av utbildningar och manualer för ett gott föräldraskap med starka emotionella band mellan barn och förälder. Exemplen visar hur staten redan under barnens första levnadsår griper in för att forma goda medborgare, och visar också på metodernas föregivet vetenskapliga bas. Införandet av generella och manualbaserade föräldrautbildningar är inte bara en form av styrning genom av organisationen uppställda regler utan också en lektion i självkontroll och relationsarbete föräldrar och barn emellan. Den vetenskapliga förankringen ger organisationen och dess professionella legitimitet att utföra arbetet. Monica Nordenfors analyserar i kapitel 3, Fostran i godhet, hur familjehemsföräldrarnas egna barn hamnar utanför både socialtjänstens och föräldrarnas explicita styrning. Kapitlet visar samtidigt hur många av barnen tar på sig ett stort ansvar och i allra högsta grad förhåller sig till föreställningar om sig själva som moraliska agenter i ”den goda familjen”. I Ett ifrågasatt föräldraskap, kapitel 4, utgår Ingrid Höjer från ett empiriskt material med mödrar som inte lyckats leva upp till normen för den goda familjen. De beskriver sina upplevelser av att bli jämförda med en modell av ”den goda familjen”, och hur de själva kommer till korta. I kapitel 5, När lagen reglerar barnets familj efter föräldrarnas separation, studerar Karin Röbäck hur domstolen med lagens hjälp reglerar barnets familj i separerade familjer. Det är en styrning som avser att normera ett gott föräldraskap och en trygg miljö för barn att växa upp i. I kapitel 6, Den hedervärde medborgaren, analyserar Mona Franséhn insatsen kontaktperson som uttryck för normerande ideal. Det civila samhället med dess ”vanliga” människor – lekmän – bildar en norm till vilken den unge ska anpassa sig. Genom att anlita lekmän vill man framhålla goda förebilder och stärka den unges vardagsanknytning och nätverk, samtidigt som lekmannen fyller en kontrollerande funktion. Och slutligen undersöker Charlotte Melander i kapitel 7, Transnationella familjer – en utmaning för svensk socialpolitik, den transnationella familjens dilemma: att motsvara välfärdsstatens normering om försörjning och samtidigt förhålla sig till en informell trygghetsregim som gäller inom släkt som likt ett nätverk finns utspridd oberoende av nationella gränser och välfärdsregimer. Varje kapitel avslutas med tre frågor som är avsedda att stimulera till

20

Att fostra familjen – en grundbok om styrning, föräldraskap och socialtjänst Vad är ett gott föräldraskap, och hur känns det att bli diskvalificerad som förälder? Hur påverkas man av att växa upp i en ”godkänd” familj, respektive att tvingas söka efter vuxna förebilder? Vad händer när familjebanden sträcker sig utanför landets gränser? Den här boken visar hur makt och styrning utövas och verkar i för socialarbetare välkända situationer.

Vår samtid präglas av en mångfald ideal och värderingar kring familjen, några med traditionens signum, andra nya och utmanande. Inte heller välfärdsstatens grundläggande värderingar – som trygghet, jämlikhet, frihet och självbestämmande – är längre entydiga och självklara. Praktiskt socialt arbete innebär oundvikligen att ställas inför olika dilemman och motsatta intressen, men beslut måste fattas och insatser övervägas. Tanken i boken är inte att ge några definitiva svar eller att söka sanningen, utan att belysa hur normer sam- eller motverkar i vardagliga situationer. Socialarbetare behöver utveckla en reflexiv kompetens och fundera över frågan: Hur fostrar samhället familjen i dag?

Redaktörer är Helena Johansson, fil. dr, och Margareta Bäck-Wiklund, professor em. i socialt arbete med inriktning på familjepolitik, båda vid Institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet. Övriga författare: Mona Franséhn, Ingrid Höjer, Ing-Marie Johansson, Charlotte Melander, Monica Nordenfors, Karin Röbäck och Therése Wissö.

Best.nr 47-09794-4

Tryck.nr 47-09794-4-00