9789144073071 by Smakprov Media AB

13 mm

BERGLUND NEY

HISTORIKERNS HANTVERK

Om historieskrivning, teori och metod Historikerns hantverk är en bok som ger både teoretiska och praktiska redskap inför uppgiften som historiker, till exempel för den blivande läraren. Författarna presenterar och förklarar historievetenskapens olika teoretiska perspektiv, grundläggande metoder och mötet med olika slags källmaterial samt behandlar förmedling av historia i olika sammanhang. Historieforskning är ett hantverk som har utvecklats över tid. Boken inleds därför med en sammanhållen historiografisk översikt. Kunskap om historieskrivningens historia är viktig för utvecklingen av det egna skrivandet och den egna historiesynen. Läsaren får också konkreta råd och anvisningar inför författandet av ett självständigt arbete.

| HISTORIKERNS HANTVERK

Louise Berglund är fil.dr i historia och lektor vid Örebro universitet. Agneta Ney är fil.dr i historia och docent vid Uppsala universitet.

HISTORIKERNS HANTVERK

Om historieskrivning, teori och metod LOUISE BERGLUND OCH AGNETA NEY

Boken är främst avsedd för studenter vid universitet och högskolor som läser historia på grundläggande nivå.

Art.nr 35650

www.studentlitteratur.se

978-91-44-07307-1_Cover.indd All Pages

2015-01-08 15:37

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 35650 ISBN 978-91-44-07307-1 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2015 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Jens Martin/Signalera Omslagsbild: ”Nu till Vilhelm.” Omslagsbilden är hämtad från Bayeuxtapeten – en broderad bonad från 1000-talet. Den visar hur två normandiska sändebud rider i galopp med vinden i håret. De är på väg till hertig Vilhelm (senare Erövraren) för att berätta senaste nytt om Harald Godwinsson, hertigens rival om den engelska tronen. Detail of the Bayeux Tapestry – 11th Century with special permission from the City of Bayeux. Foto på omslagets baksida: Ulla-Carin Ekblom (vä) och Gudrun Forsberg (hö) Printed by Mediapool Print Syd AB, Estonia 2015

978-91-44-07307-1_01_book.indd 2

2015-01-13 15.15

INNEHÅLL

Förord 7 Inledning 9 Louise Berglund & Agneta Ney 1 Historieskrivningens historia 15 Agneta Ney

Muntlig historia 15 Textilt berättande 17 Berättande i landskapet 20 Antikens historieskrivare 23 Den kristna medeltidens historieskrivare 26 Historieskrivning i den absoluta statens grepp 32 Framtid i stället för historia under upplysningen 33 Historieskrivare blir historiker under 1800-talet 34 Den moderna tidens historiografi 42 Svensk historiografi också finländsk – finländsk också svensk? 54 Historieskrivning – ett manligt hantverk? 56 Historia och fiktion 58 Historia i bilder 61

978-91-44-07307-1_01_book.indd 3

2015-01-13 15.15

Innehåll

2 Perspektiv och historiesyner 65 Agneta Ney

Kronologi och periodisering 65 Kvalitativ periodisering 68 Periodisering med genus som utgångspunkt 69 Periodisering och historiesyn 69 Historiesyner och urval 70 Konflikt eller konsensus 73 Individen och kollektivet 74 Aktörs- och strukturperspektiv 76 Global blindhet 77 Könsblindhet? 79 Språkbruk 80 Konstruktion och rekonstruktion 82 Historiker förklarar 83 3 Teori och att formulera en fråga 87 Louise Berglund

Social historia 89 Historiematerialism 91 Genusteori 94 Etnicitet och postkolonialism 98 Intersektionalitet 99 Kulturhistoria 101 Strukturalism och poststrukturalism 105 Kategorisering 107 Kritik mot styrande begrepp och tankesätt 108 Mikrohistoria och makrohistoria 109 Att forska om individer 112 Berättelseteori och historievetenskapen 114 Historiskt avstånd 116 Att studera den egna samtiden 118 Att använda teori 119 Hermeneutik, tolkning och kategorisering 121

978-91-44-07307-1_01_book.indd 4

2015-01-13 15.15

Innehåll

4 Källor och metod 127 Louise Berglund

Källor 129 Skriftligt källmaterial 130 Att arbeta på arkiv 136 Bilden som historisk källa 138 Materiell kultur, plats och metod 143 Oral history – när historikern skapar sitt eget material 145 Källkritik 147 Närhet, beroende, tendens 149 Giltighet, vikt, trovärdighet 150 Avgränsningar och urval som metodfrågor 155 Några grundläggande metoder 157 Kvantitativ metod 157 Kvalitativ metod 159 Textanalys 159 Berättelseanalys 161 Komparativ metod 161 Metod då individen står i centrum 162 Metod – en fråga om systematik 163 5 Att förmedla det förflutna 165 Louise Berglund

Varför historia? 167 Historiekultur 171 Historiemedvetande och historiebruk 173 Didaktikens historia 174 Historia i skolan 179

978-91-44-07307-1_01_book.indd 5

2015-01-13 15.15

Innehåll

6 Att skriva ett självständigt vetenskapligt arbete 185 Agneta Ney

Att välja uppsatsämne 186 Att förhålla sig till tidigare forskning 188 Att formulera syfte och att ställa en fråga 190 Ett empiriskt och teoretiskt sammanhang 191 Att välja källor 192 Att välja metod 194 Skrivandeprocessen 195 Färdig med uppsatsen? 196 Praktiska råd inför uppsatsskrivandet 197 Uppsatsens omfång och framsida 197 Styckeindelning, typsnitt och rubriker 198 Att belägga med noter och citat 198 Att skriva en käll- och litteraturförteckning 200 Övriga skrivråd 202 Att opponera på någon annans uppsats 203 Referenser 205 Person- och sakregister 219

978-91-44-07307-1_01_book.indd 6

2015-01-13 15.15

FÖRORD

I vår bok Historikerns hantverk diskuterar vi historiografi, teori och metod och hur utvecklingen har sett ut inom dessa områden. Vi diskuterar även historiebruk och hur historia förmedlas. Boken vänder sig till alla som stude rar historia, till blivande lärare och till dem som tänker sig ett yrke inom museer och arkiv. Vi hoppas att boken ska komma till nytta inom olika teori- och metodmoment och för uppsatsskrivande studenter, i synnerhet för dem som för första gången ska skriva ett självständigt vetenskapligt arbete. För nyttiga synpunkter på vårt arbete vill vi rikta ett tack till Björn Horgby och Thorsten Nybom. Vi vill här dela med oss av de erfarenheter som vi själva har som lärare, handledare och forskare – dels vid våra egna lärosäten, dels vid de utländska universitet som vi har haft förmånen att forska och undervisa vid. Det pedagogiska och kommunikativa tilltalet är viktigt för oss, men även förmedlandet av glädjen och det lustfyllda i såväl den kommunikationen som i mötet med källor och litteratur. Örebro och Uppsala 2015 Louise Berglund och Agneta Ney

978-91-44-07307-1_01_book.indd 7

2015-01-13 15.15

978-91-44-07307-1_01_book.indd 8

2015-01-13 15.15

Inledning L ou ise Be rglu n d & Agn eta N ey

Vi har många skuggor. Jag var på väg hem i septembernatten då Y klev upp ur sin grav efter fyrti år och gjorde mig sällskap. Först var han alldeles tom, bara ett namn men hans tankar sam fortare än tiden rann och hann upp oss. Tomas Tranströmer, ”Den bortglömde kaptenen”, För levande och döda 1989.

Nobelpristagaren Tomas Tranströmers dikt fångar betydelsen av minnet och kunskapen om det förflutna. Den anger att historiens individer och händelser i olika sammanhang går i kapp oss. I dikten är den bortglömde kaptenen till att börja med endast ett namn och i övrigt alldeles tom, men för en historiker är det ofta så det börjar. Ett namn, en människas föreställningsvärld, en händelse eller ett skeende kan vara den trådända som utgör en början till historiens hantverk. Vi har valt titeln Historiens hantverk av olika anledningar. Tidig historie förmedling har skett genom ett berättande som vi i dag har spår av, men den har också symboliskt gestaltats genom associationer till hantverk. Ordet hantverk betyder för många handslöjdade föremål av företrädesvis trä eller textil, men materialen har i äldre tider använts för berättelser och kommunikation. Runor ristades ursprungligen i trä, budkavlar snickrades och fylldes med meddelanden, och broderade eller vävda bonader användes © F ö r fatta r na och S tudentlitte r atu r

978-91-44-07307-1_01_book.indd 9

2015-01-13 15.15

Louise Berglund & Agneta Ney

för att konstfärdigt återge specifika händelser i det förflutna. Det historiska hantverket har även i konkret mening bestått av att resa stenmonument och skulpturer i såväl andlig som världslig miljö och kontext. Det latinska ordet för text (textus) har med verbet väva att göra, och muntligt berättande har associerats med att just väva eller brodera. Vävandet förenas exempelvis på ett konkret sätt med en historisk händelse i den isländska medeltidslitteraturen. I Njáls saga refereras till en dikt från sen vikingatid, ”Spjutsången” (Darraðarljóð). Dikten sägs berätta om slaget vid Clontarf på Irland år 1014, i vilket den irländske kung Brian dör. Samma morgon som slaget inleds går en man vid namn Darrad ut och får se tolv ryttare som stiger av sina hästar och går in i en så kallad frustuga (som användes för vävning och andra kvinnosysslor). Darrad kikar in genom fönstret och får se kvinnor som har satt upp en väv: ”[…] manshuvuden använde de som tyngder, tarmar som varp och väft, ett svärd som vävsked och en pil som skyttel.” Kvinnorna sjunger om slaget medan de väver, här ett citat ur en av stroferna:1 Vi vindar, vi vindar vapnens väv där stridens fanor fladdrar i stormen. Vem vill här låta hans liv gå till spillo? Vi är valkyrior, valet är vårt.

När striden är över river kvinnorna ner väven, sliter sönder tyget, men var och en behåller ett tygstycke. De sätter sig på sina hästar och rider i väg. Omslagets bild, som är hämtad ur den broderade vikingatida Bayeux tapeten, är också vald med tanke på en specifik typ av tidigt historiskt berättande, men också för det historiska hantverket i sig. Vävstolen som redskap kan vara en bra symbol för historieskrivning. Den håller varpen spänd mellan givna ramar, men val av tråd och färg för berättelsen kan variera; det vill säga att det finns inomvetenskapliga kriterier för hur historieforskning

1 Citaten är hämtade ur Njáls saga. Översättning och inledning av Lars Lönnroth, Stockholm 2006, s. 392–396.

978-91-44-07307-1_01_book.indd 10

2015-01-13 15.15

inledning

sker och hur dess resultat bör kommuniceras, men ämnet och urvalet ligger i händerna på den enskilde historikern. Genom att studera människan som samhälls- och kulturvarelse med en lång och innehållsrik historia vidgas vår uppfattning om vad det innebär att vara människa. Vi kommer i bästa fall att träda utanför oss själva och vår omedelbara omgivning och upptäcka nya saker som kanske utmanar de uppfattningar vi har om oss själva och världen. Historia handlar om förändring, och studiet av historia gör oss rustade att analysera och förstå förändring. Samtidigt visar de långa linjerna i historien på något allmängiltigt som kännetecknar oss alla som samhällsvarelser oavsett tid och rum. Historia kan därför dels skapa en förståelse för förändring, dels träna oss i att se att det är samma människor som ändå lever i de olika samhällen och tidsepoker vi studerar. Vi skapar oss i bästa fall en större insikt i det komplexa och mångfacetterade men också allmänt mänskliga i vår tillvaro. När vi studerar historia tränar vi oss alltså i att kritiskt och noga läsa och förstå texter och annat material. Det gäller att träna upp olika läsarter – att snabbt och översiktligt kunna sätta sig in i ett stort stoff för att få överblick och övergripande kännedom om en epok eller en region, men också att genom noggrant studium av ett begränsat material analysera och diskutera specifika frågor och problem. Vi fäster stor vikt vid verifierbarhet – det ska gå att kontrollera att meddelade uppgifter stämmer, och när vi kontrollerar ska de helst visa sig stämma. Detta kallas också akribi, av grekiskans akribeia, som betyder noggrannhet, samvetsgrannhet och exakthet, och bör vara vetenskapens signum. Historiestudiet kan komma ur en vilja att förstå och studera specifika företeelser i det förflutna. Historia har exempelvis skrivits underifrån och ovanifrån, ur genusperspektiv eller kvinnohistoriskt perspektiv. Den har skrivits utifrån uppfattningen att exempelvis militärstaten sagt oss något specifikt om hur samhällen under en viss epok utvecklades, eller utifrån tanken att religiös tro spelar en central roll i människors samhällsliv. Historia kan också beskrivas som en konkret nytta. Vi tränar oss i det som ändå kan framstå som historievetenskapens bidrag till vetenskapen – källkritiken. När vi studerar ett material, vilket som helst, ställer vi oss vissa elementära frågor. Vilken sorts material är det, och vad kan det upplysa oss om? När, var och hur har det tillkommit? Finns det några tendenser i materialet som gör att det inte kan läsas rakt av som en sanning utan måste tolkas? © F ö r fatta r na och S tudentlitte r atu r

978-91-44-07307-1_01_book.indd 11

2015-01-13 15.15

Louise Berglund & Agneta Ney

Det finns inga källor, böcker eller personer som talar objektiv sanning. Allt måste underkastas kloka frågor och analyser för att ge tillförlitlig information som kan användas till att rekonstruera och förstå det förflutna – och nuet. Inom historievetenskapen tränar vi oss i detta hantverk. I denna bok ska vi bland annat behandla begreppet bias, ett engelskt ord som betyder ungefär vinkling. Vi har alla våra värderingar och medvetna eller omedvetna tankefigurer som styr hur vi uppfattar världen och olika händelser. Ett viktigt inslag i alla vetenskapliga studier är att skapa en kunskap och ett kunskapssökande som är så objektivt som möjligt. Man ska genom vetenskapen höja sig över sin egen lilla bubbla och skaffa en förmåga till ett analytiskt förhållningssätt. I detta ingår en beredskap och en vilja att ompröva. Att pröva och ompröva gamla sanningar är själva kärnan i det vetenskapliga. När detta sker på ett omvälvande sätt kallar vi det för paradigmskifte, något av det häftigaste man kan vara med om. Sist men inte minst – det är helt enkelt ett nöje att studera historia. Fanta sin stimuleras till det yttersta, föreställningar utmanas, aha-upplevelser duggar tätt. Tillfredsställelsen då bitar faller på plats är därtill minst lika stor som spänningen i att utforska något nytt. Att se ett mönster, att skönja sammanhang, orsaker och krafter som format olika skeenden är helt enkelt väldigt roligt. * I kapitel 1, Historieskrivningens historia, ges en översikt av hur historia har förmedlats från antiken och fram till modern tid – hur den har beskrivits, berättats och förklarats. Det handlar om historieskrivare i ett tillbakablickande perspektiv – och om vilka som skriver historia i dag. Vad har en historiografisk översikt för betydelse för studenter i historia? När den inte enbart är ett namnregister i sig kan varje nedslag i historieskrivningen bidra till en ökad insikt om vem som har skrivit vad, för vem – och inte minst varför. Frågor som ”varför inte” behöver också ställas. Historiografi kan dessutom bidra till en ökad förmåga när det gäller att analysera den litteratur som behandlas i undervisningen. Kapitlet belyser även vilka initiativ som historieskrivare över tid har tagit för att främja pedagogik och didaktik. Kapitel 2, Perspektiv och historiesyner, handlar om vikten av att i samband med textanalys läsa kritiskt, att uppmärksamma historiesyner och hur dessa inte enbart kan vara direkt uttalade utan även kan märkas i urval, 12

978-91-44-07307-1_01_book.indd 12

2015-01-13 15.15

inledning

förklaringar, benämningen av historiska perioder och terminologi. Har det till exempel någon betydelse om en historiker i sitt språkbruk använder termen arbetsgivare eller arbetsköpare? Är det rimligt att kalla folkvandringstidens drottningar för blodtörstiga? Varför kallas en historisk period för tidigmodern tid i stället för att avgränsas i 1500-tal, 1600-tal, 1700-tal eller 1800-tal? Har det med en förändrad historiesyn att göra eller rör det sig om en praktisk hantering av indelningen av historiska perioder? Kapitel 3, Teori och att formulera en fråga, behandlar de olika typer av ramverk som historiker ger sina undersökningar. För att källorna ska ge oss djupare förståelse om det samhälle vi studerar behöver vi sätta in dem i större sammanhang. Hur ska samhällen i det förflutna förstås? Hur har samhället varit organiserat, och varför? Teorier är på olika sätt abstrakta, och de ger historiker möjlighet att tänka sig samband på ett systematiskt sätt. I kapitel 4, Källor och metod, behandlas historiska källor, källkritik och olika metoder. Historisk metod har utvecklats över tid och svarar alltid mot de behov historikerna har. Historia är en evidensbaserad vetenskap – redan de gamla grekerna utgick från olika upplysningar, olika typer av primär källor, som utgjorde grunden för analysen när de skrev historia. Källor kan vara motspänstiga, och ibland har historiker kämpat med problemet att alls finna upplysningar om vissa ting. Metod handlar om två saker: att finna sätt att vinna kunskap ur det förflutnas lämningar, och att skapa systematik i det praktiska arbetet. Även källpresentationerna illustreras med exempel, som visar hur olika forskare i praktiken gått tillväga för att nå nya resultat. På olika sätt ska också historia nå ut till samhället. Många som läser historia tänker bli lärare, men man kan också förmedla historia i många andra sammanhang. Hur kan vi tänka kring historieförmedling? Vad är det som styr urvalet och sätten att presentera historia? I kapitel 5, Att förmedla det förflutna, behandlas sådana frågor. I kapitel 6, Att skriva ett självständigt vetenskapligt arbete, belyses forsknings- och skrivprocessen inför självständiga skriftliga arbeten som PM, uppsatser och examensarbeten. Hur man väljer ett uppsatsämne, förhåller sig till tidigare forskning och hur man ställer frågor är exempel på aspekter som diskuteras i det här kapitlet. När det gäller praktiska anvisningar inför arbetet med uppsatsen handlar de främst om formalia, men även om råd av allmän karaktär. I slutet av boken finns referenser och ett register. © F ö r fatta r na och S tudentlitte r atu r

978-91-44-07307-1_01_book.indd 13

2015-01-13 15.15

978-91-44-07307-1_01_book.indd 14

2015-01-13 15.15

KAPITEL 3

Teori och att formulera en fråga L ou ise Be rglu n d

Under hela 1900-talet och senare har historiker arbetat med teorier. Teorier är helt enkelt sätt att organisera vårt material och sätta in det i ett förklarande sammanhang. Det är med hjälp av teorier som en undersökning kan bli generell och säga något om ett större sammanhang, samtidigt som den avgränsas mer tydligt. Teorianvändning syftar alltså dels till att höja abstraktionsnivån i analyser, dels till förtydliga och rama in. Det är inte helt lätt att välja angreppssätt inom historia. Låt säga att syftet med analysen är att förklara reformationen. Vilket blir då det bästa perspektivet? I en del litteratur ses fröet till reformationen redan under 1200-talet, i de religiösa diskussioner som fördes då. Annan litteratur fokuserar förändringar i de politiska och ekonomiska strukturerna. Några ser förklaringen i de nya kommunikationstekniker som blev tillgängliga under 1400-talet, och som tillät masskommunikation på nya sätt. Ytterligare några forskare menar att reformationen i sig inte är särskilt intressant, det är förändringarna i maktstrukturer och utvecklingen av en mer absolut kungamakt som är det väsentliga. I samtliga fall är det svårt att ta hänsyn till allt tillgängligt material och att väga in alla möjliga orsaker och enskilda fakta som har bäring på den större frågan. Teorier har utvecklats för att lösa sådana problem. En teori formulerar antaganden om orsakssamband och om vilka samhällsfaktorer som väger tyngre än andra i formandet av historiska processer. Teorier ger verktyg för att sålla i material och kan användas som utgångspunkt när man ska välja och utforma metod. Många teorier om samhället och samhällsförändring utvecklades under 1800-talet och vidareutvecklades sedan under 1900-talet. Inte minst sociologin har varit en inspirationskälla för historia, och vice versa. Den franske © F ö r fatta r na och S tudentlitte r atu r

978-91-44-07307-1_01_book.indd 87

2015-01-13 15.15

Louise Berglund

sociologen Auguste Comte, nämnd i kapitel 1, ville undersöka de regler eller mönster som kunde sägas styra samhällsutvecklingen genom att bland annat analysera historiska förändringsprocesser. Sociologin i sin tur gav historiker teoretiska begrepp som kunde strukturera undersökningar av samhällsförändringar och föreslog metoder för att genomföra dessa studier. Den sociologiskt inspirerade ansatsen är alltså strukturell och kom till i ett skede när forskare ville bryta med en äldre tradition. Inom såväl sociologi som den närbesläktade vetenskapen antropologi menade man att fakta, empirisk information, i sig inte berättade någonting. I stället måste den tolkas för att säga något som gav en ny eller fördjupad förståelse. Utifrån dessa teorier har flera olika forskningsinriktningar genererats. Några studerar hur mänskliga samhällen, såsom städer, byar eller andra, har fungerat. Andra har studerat hur befolkningsstrukturer förändras över tid och vilka faktorer som påverkar dessa strukturer. Ytterligare några har studerat genus, klass, etnicitet eller kultur. På senare år har studiet av sådant som eliter, handel, konsumtion och statusmarkörer ökat. Teori måste väljas utifrån vad en undersökning ska gå ut på. Vad är det man vill undersöka? Vad vill man ha sagt med undersökningen? Det handlar om ett aktivt val mellan olika alternativ. Varje val ger sina konsekvenser. Handel i Europa under 1700-talet kan till exempel undersökas utifrån en mängd olika vinklar och beroende på vad det är man vill ha sagt med undersökningen kan teorier om klass, kön, organisering eller nätverkande fungera styrande. Ibland är det inte så lätt att avgränsa olika teorier från varandra, och det kanske heller inte är nödvändigt. Väsentligt är att teorin ger analytiska redskap på ett tillfredsställande sätt. Många gånger utförs inte undersökningar utifrån en enda stor, stadig teori. Det går också utmärkt att arbeta från teoretiskt enklare tankar om samband i det samhälle som studeras. De flesta historiker är dock medvetna om att det inte går att analysera historia ”som den var”. Den historiska verkligheten är alldeles för komplicerad för det. I stället försöker vi förstå något specifikt om helheten genom att studera en del. För att denna del ska ha ett förklaringsvärde måste den göras generaliseringsbar. Alltså ska det gå att dra mer vittgående slutsatser om samhället och om hur det varit att leva i det, och då behövs olika former av teorier. I detta kapitel presenteras de större teoretiska riktningar som utvecklats inom historia under de senaste dryga hundra åren. Syftet är inte att vär88

978-91-44-07307-1_01_book.indd 88

2015-01-13 15.15

3 Teori och att formulera en fråga

dera olika teorier eller angreppssätt, eller att förorda ett perspektiv före ett annat. Sådana positioneringar finns det naturligtvis gott om, och en viktig del av all teoretisk utveckling är pågående diskussioner av fördelarna med egna eller andras teoretiska antaganden eller begreppsdefinitioner. Bäst studeras sådana diskussioner där de förekommer naturligt, det vill säga i forskningslitteraturen.

Social historia Begreppet social historia är brett och svårdefinierat. I övergripande mening innefattar det analyser av samhällets historia och formulerades tidigt, under slutet av 1800-talet, som ett brott med äldre tiders politiska historia. Social historia vill i stället undersöka människors livsvillkor. Det kan då handla om bönders historia, soldaters villkor i utskrivningstider, arbetarklassens historia, familjen, byn, kvinnor som grupp, barn, sjuka människors livserfarenheter. Vidare olika yrkesgruppers historia, som också handlar om livsvillkor. Hur människor försörjt sig är ett viktigt analysobjekt inom social historia. Social historia utvecklades som ett svar på samhällets förändring under 1800-talet. Industrialismen ändrade samhällets grundvalar, och då behövdes nya angreppssätt för att förstå det förflutna. Max Webers studie Den protestantiska etiken och kapitalismens anda (Die protestantische Etik und der Geist des Kapitalismus), publicerad 1904–1905, kan ses som en viktig representant för denna nya utveckling. Weber var sociolog, men menade att det var nödvändigt att se de långa linjerna i historien för att förstå samhällets grundläggande mekanismer. Hans teorier har fått stor inverkan på historievetenskapen. Han såg människans handlingar som till stor del resultatet av vissa tankemönster som grundlagts tidigt, men han menade också att människor gjorde bruk av dessa mönster för att åstadkomma ekonomiska resultat. Det finns alltså en rationalitet i samhället, och människor bidrar själva till att skapa den rationaliteten. För social historia är det väsentligt att identifiera och studera under liggande mönster. Det handlar om att finna de krafter som formar historia och som orsakar förändring. Samhället och dess villkor betraktas som en process, något som alltid är statt i förändring. Därför studerar social historiker många gånger större strukturer. Det innebär att individerna ofta © F ö r fatta r na och S tudentlitte r atu r

978-91-44-07307-1_01_book.indd 89

2015-01-13 15.15

Louise Berglund

försvinner, de går inte att identifiera. Det kan vara en poäng i sig, särskilt om studien handlar om människor i utsatta positioner: när de begått brott, blivit utsatta för brott, hamnat i skuldfällor, ägnat sig åt prostitution och så vidare. Det den övergripande modellen säger är heller inte ”sanningen” om enskilda individer. Motsatsen mellan struktur och individ är dock inte helt skarp. Studiet av individer, rent av identifierbara individer, kan mycket väl rymmas inom social historia. Studien kan sedan användas för att generalisera om förhållanden i samhället i stort. Därför blir urvalet individer viktigt: det måste motiveras utifrån vad det tillför undersökningen att veta dessa mer personliga fakta. Flyttningsmönster, såväl inom länder som mellan dem, tillhör social historiens område. Religiös kultur i olika bemärkelser tillhör också det socialhistoriska fältet. Det är viktigt att påpeka att tydliga kategorier som social, politisk, ekonomisk och kulturell är konstruktioner. Dessa olika aspekter av det mänskliga livet och samhället griper in i varandra och kan inte helt och fullt avgränsas. Numera kan även studiet av eliter, till och med drottningar, rymmas inom begreppet social historia. Det skulle för ett par decennier sedan ha varit otänkbart, men när nu elitens livsvillkor börjat betraktas som något vidare än ren maktutövning har det också kommit att inkluderas. Hur eliten levde, klädde sig, relaterade till sin släkt är numera också frågor som undersöks och som diskuteras som uttryck för politik, ekonomi och samhällsliv. Även om bruket av sociologiska teorier och angreppssätt går tillbaka till 1800-talet och den vetenskapliga utveckling som ägde rum då, framstår 1960-talet som den tid då social historia bröt igenom på allvar. Genombrottet hade många orsaker, inte minst grundade i den allmänna samhällsutvecklingen. Ett starkt intresse för den vanliga människans historia, för historia underifrån, kom att påverka forskning och undervisning. Nya metoder togs i bruk och inte minst statistiken blev en viktig hjälpvetenskap. För att hantera själva tolkningsprocessen utvecklades också de teoretiska ramverken. I grund och botten problematiserar många teorier maktrelationer i samhället. Begrepp som klass och kön definieras som kategorier som skapats av samhället och som kan studeras som asymmetriska relationer där överordnade grupper på olika sätt kontrollerar resurser som stärker den egna positionen och försvagar andras. Dessa maktrelationer upprätthålls i 90

978-91-44-07307-1_01_book.indd 90

2015-01-13 15.15

3 Teori och att formulera en fråga

samhället och får konsekvenser för livsvillkoren för dem som lever i det. De teorier som utvecklats är inte begränsade till det område som kallas social historia, utan har också haft stor inverkan på nyare utvecklingslinjer inom politisk och ekonomisk historia.

Historiematerialism På 1960- och 1970-talen radikaliserades historieforskningen, något som tas upp i kapitel 1. Historiematerialismen, eller den marxistiska historieskrivningen, fick stor betydelse. Marxistisk teoribildning kom också starkt i många andra vetenskaper, som sociologi och statskunskap. Det fanns naturligtvis ett samband mellan detta uppsving och de allmänt radikalare tongångar som präglade mycket av den politiska diskussionen vid samma tid. Historiematerialismen utgick framför allt från Karl Marx och Friedrich Engels (1818–1883 respektive 1820–1895) arbeten och det inflytande de fått på samhällsdebatten under 1800-talet. Det var framför allt i Marx storverk Das Kapital (Kapitalet), som publicerades 1867–1893, som synen på de historiska drivkrafterna utvecklades. De förändringar han såg i sin samtid – utvecklingen av en arbetarklass, industrialiseringen, inflyttningen till städerna – engagerade honom. Samtidigt fanns en utgångspunkt i tidigare filosofi, framför allt Friedrich Hegels, och modern ekonomisk teori, främst representerad av Adam Smith. Den historiematerialistiska teorin är en allomfattande förklaringsram för hela världshistorien. Enligt denna kan världens historia delas in i ett antal faser. Samtliga definieras av de vid tidpunkten rådande produktionsförhållandena. Hur de materiella resurserna var organiserade, och vem som kontrollerade resurserna och på vilket sätt, bestämde hur det samhället fungerade. Människornas relationer till varandra utformades också av dessa krafter. Det var produktionsförhållandenas karaktär som avgjorde hur samhället klassificerades. På så vis kom antiken att definieras som en epok. Antiken följdes av feodalismen, som följdes av kapitalismen. Den fjärde och sista samhällsformationen, som dessa olika samhällstyper kallades, skulle vara socialismen. De ekonomiska förhållandena, inklusive kontrollen över produktionsmedlen – det vill säga arbetet, jorden, byggnaderna, verktygen och kunskapen – definieras som samhällets bas. Däröver finns en överbyggnad © F ö r fatta r na och S tudentlitte r atu r

978-91-44-07307-1_01_book.indd 91

2015-01-13 15.15

Louise Berglund

som består av idéer, institutioner, politik och samhällsstyret. Övergången från en samhällsformation till en annan skedde på grund av att starka konflikter uppstod. I varje produktionssätt fanns motsägelser inbyggda. Det fanns alltid en motsättning mellan diametralt motsatta intressen. När krisen inträffade råkade dessa i öppen konflikt och en revolution kunde ske. Konflikt ligger alltså som en stark grund i historiematerialismen. Konflikten kunde äga rum mellan slavarna och slavägarna, mellan den livegne eller egendomslöse bonden och jordägaren, mellan arbetare och arbetsgivare. Dock sågs dessa enheter som kollektiv, individen hade inget eget förklaringsvärde. I samtliga dessa analyser fanns en grundläggande tanke om förändring, alltså processer. Det kan synas som att människan och individen blir osynlig och maktlös i den historiematerialistiska analysen, men det behöver inte vara fallet. Tvärtom kan historiematerialismen diskutera de generella förhållandena som råder vid en given tid, men samtidigt diskutera individuella skillnader och individens möjlighet att påverka inom de ramar samhället ger – och till och med, om omständigheterna är de rätta, bidra till att göra revolution. Historiematerialismen var ett barn av upplysningen såtillvida att den helt bygger på tanken om utveckling, om framsteg. Varje samhälle måste enligt teorin gå igenom varje steg i utvecklingen för att till slut genom revolution bli socialistiskt. Dessutom är historiematerialismen grundad på samtidskritik. I Kapitalet beskriver Marx utifrån samtida nyhetsrapportering den svåra situation som exempelvis Englands arbetare levde i vid 1800-talets mitt. Barnarbete under farliga omständigheter i mörka, rykande fabriker där olyckor inte var ovanliga beskrivs ingående. Marx sätter in det i ett större sammanhang med hjälp av källstudier och hänvisning till och diskussion av litteratur. Klassbegreppet är centralt för historiematerialismen. Ordet klass har sin rot i latinets classis, avdelning, och inom samhällsteorin används det då människor delas in efter ekonomiska och sociala kriterier. Det är framför allt kontroll över egendom som avgör klassindelningen inom materialismen. En stark åtskillnad görs mellan de som arbetade och de som ägde, där de sistnämnda definieras som de som äger produktionsmedlen. Det är viktigt att detta är en teoretisk och inte en empirisk kategorisering. Att ”de som arbetar” är av mångahanda slag, lever delvis olika liv och har olika uppfattningar, och att detsamma gäller ”de som äger” ska enligt historiematerialismen inte 92

978-91-44-07307-1_01_book.indd 92

2015-01-13 15.15

3 Teori och att formulera en fråga

Figur 3.1 På bilden ses ingenjörer på J & C G Bolinders Mekaniska Verkstads AB, hyvelavdelningens ritkontor. Fotografiet är taget 1908. Företaget hade ursprungligen grundats 1844 och låg på Kungsholmen i Stockholm vid Klara sjö, men flyttade senare till Kallhäll. Verkstäder som denna var av stor betydelse vid framväxten av det moderna samhället, ett nytt klassamhälle och en ständig förändring av arbetslivet. Ingenjören kom att bli en nyckelfigur i denna process. Från slutet av 1800-talet skedde en stadig ökning av olika typer av utbildningar inom tekniska yrken. Fotografiet ingår i en samling från Bolinders verkstad. Det kan nu ses på Stockholmskällan, en av de databaser som upprättats på senare år för att göra historiskt material mer lättillgängligt. Där tillgängliggörs fotografier, kartor, trycksaker, böcker, filmer och annat material från olika arkiv, bibliotek och museer. Adressen är www.stockholmskallan.se. Ur J & C G Bolinders arkiv hos Centrum för näringslivshistoria. Fotograf okänd.

ses som något som kullkastar teorin. Klass handlar snarare om hur sam hällets beståndsdelar fungerar i relation till varandra, i en mer övergripande mening, och då framför allt enligt ekonomiska kriterier. Max Weber utvecklade klassbegreppet ytterligare. Enligt hans mening kunde såväl politisk makt som social status i samhället också påverka en persons klasstillhörighet. Klassbegreppet hör till de mest diskuterade begreppen i den vetenskapliga analysarsenalen. Senare har det fått konkurrens av ännu ett begrepp och en nyare teoribildning om makt, social kategorisering och grundläggande krafter i samhället: genus. © F ö r fatta r na och S tudentlitte r atu r

978-91-44-07307-1_01_book.indd 93

2015-01-13 15.15

Louise Berglund

Genusteori De teorier som utvecklats inom kvinnoforskningen, feminismen och genusvetenskapen har också tämligen hög generaliseringsgrad. Dessa teorier och angreppssätt har också sin historia. Kring sekelskiftet 1900 kom ett behov av att synliggöra kvinnans historia. Den önskan uttrycktes inom kvinno rörelsen själv. För att förändra framtiden så kvinnor fick sitt utrymme i samhället måste man också ändra synen på historia. I Tidskrift för hemmet, utgiven av dem som senare bildade Fredrika-Bremer-förbundet, uttrycktes denna önskan. Redaktören, Sophie Adlersparre, började under 1870-talet publicera en serie artiklar under rubriken ”Några utkast till den svenska qvinnans historia”. Hon hade, som hon uttryckte det, efter hand kommit att förstå att ”[…] den svenska qvinnan verkligen har en historia”.1 Denna insikt hade påverkat henne starkt och hon hade dragit följande slutsats: Ju mer förf:n fördjupade sig i dessa betraktelser, ju längre hon gick tillbaka i det förflutna, ju djupare hon skådade in i det närvarande, desto klarare blef henne den tanken, att den svenska qvinnan måste skrifva sin egen historia, för att rätt lära känna sig sjelf …2

Vid den här tiden började kvinnor ta examen från universiteten och därefter skriva kvinnohistoria. Ellen Fries, som behandlats i kapitel 1, publicerade biografier över ett urval av framstående kvinnor på 1890-talet. Det stora genombrottet för kvinnohistoria dröjde dock. I sin bok A Room of One’s Own, publicerad 1929, uttryckte brittiska författaren Virginia Woolf samma typ av önskan som Adlersparre. Det var med radikaliseringen på 1960-talet som kvinnohistoria utvecklades på allvar vid universiteten, samtidigt som den marxistiska historieforskningen med fokus på klass fick sitt uppsving. Teorier om patriarkatet utvecklades, som beskrev kvinnor och män som poler som också förbands av ett konfliktförhållande. Det var patriarkatets dominans i ekonomiska, politiska, sociala och kulturella sammanhang som analyserades. Till detta kom de sfärer som tidigare betraktats som privata, som sexualiteten, kroppen och familjen i mer intim bemärkelse. På många sätt finns det likheter mellan feminismen och 1 Tidskrift för hemmet 1870:6, s. 22. 2 Tidskrift för hemmet 1870:6, s. 22.

978-91-44-07307-1_01_book.indd 94

2015-01-13 15.15

3 Teori och att formulera en fråga

historiematerialismen, såtillvida att samhälleliga strukturer, dominansförhållanden, ojämlikheter betonas och konflikt står i centrum. Feminismen har också betonat egendomens betydelse. Klass- och könsanalys har också många gånger kombinerats. Exempelvis kan såväl klass som kön tillämpas i studiet av hur kvinnors (och mäns) kroppar används på ett ojämlikt sätt i samhället. Ett exempel kan illustrera utvecklingen. Stora projekt sjösattes på 1960och 70-talen för att undersöka vanliga människors liv och levnadsvillkor. Vid Historiska institutionen i Uppsala blev många forskare knutna till ett stort projekt om svenskarnas emigration till Amerika. En av dessa var Ann-Sofie Ohlander, då med efternamnet Kälvemark, som i sin avhandling behandlade den reaktion som framfördes mot utvandringen i Sverige. Den emigrationshistoriska forskningen ledde till insikter om kvinnors speciella belägenhet i samband med utvandringen. Dessa insikter lade grunden för en nyorientering för Ohlanders del. Hon kom att bli en av dem som drev den nya kvinnohistoriska forskningen i Sverige från sent 1970-tal. Efter hand kom såväl kvinnohistoria som en del klasshistoria att kritiseras för att vara positivistisk. Att skriva för att fylla en lucka i forskningen ansågs inte tillräcklig. Dessutom menade man att kvinnohistoria bortsåg från det relationella i alla könsstrukturer. Kvinnligt och manligt definieras inte sällan utifrån varandra på olika sätt. Kvinnohistoria upplevdes också som alltför låst vid människans biologiska kön. Frågan man ställde var: Är det människans biologiska kön eller samhällets strukturer som avgör ramarna för kvinnligt och manligt? Genusbegreppet lanserades som en vetenskaplig kategori för att komma vidare i diskussionen. Genusteori betonar det konstruerade i det sociala könet, och fokuserar hur roller, förväntningar, normer, beteenden och rent sociala strukturer som lagar, ekonomisk makt och politisk makt förhandlas och skapas i samhället, och förändras över tid. En viktig pionjär på området var den amerikanska historikern Joan Scott, som också behandlats i kapitel 1. Hon har rett ut skillnader mellan olika positioner inom fältet. En brist inom tidigare socialhistorisk forskning, menade hon, var att kvinnors erfarenheter integrerades i olika övergripande samhälleliga processer. Det genusbegreppet syftade till var att göra kön till en analyskategori i sig. Skillnaden mellan kön och genus är dock att genus ses som socialt skapat. Biologiskt kön har vissa karakteristika, men det är samhället som formar genus, och genus formar i sin tur samhället. Inom genushistoria är politisk historia lika viktig som all annan. Politisk © F ö r fatta r na och S tudentlitte r atu r

978-91-44-07307-1_01_book.indd 95

2015-01-13 15.15

13 mm

BERGLUND NEY

HISTORIKERNS HANTVERK

| HISTORIKERNS HANTVERK

Louise Berglund är fil.dr i historia och lektor vid Örebro universitet. Agneta Ney är fil.dr i historia och docent vid Uppsala universitet.

HISTORIKERNS HANTVERK

Om historieskrivning, teori och metod LOUISE BERGLUND OCH AGNETA NEY

Boken är främst avsedd för studenter vid universitet och högskolor som läser historia på grundläggande nivå.

Art.nr 35650

www.studentlitteratur.se

978-91-44-07307-1_Cover.indd All Pages

2015-01-08 15:37