Hur ska vi som är anställda i skolan kunna vara med och bidra till utveckling ƒör alla elever?

PE TTER I WARSSON

Hur ska vi kunna närma oss en skola ƒör alla ?

Hur kan vi använda samtal som ett sätt att skapa bättre ƒörutsättningar ƒör lärande och hälsa? Samtal och relationer är grundläggande för oss människor. Arbetet i skolan – oavsett vilken yrkesgrupp man tillhör – bygger på och kräver förmåga till samtal. Med hjälp av samtal och goda relationer kan vi stärka elevers självkänsla, bidra till psykisk hälsa och öka möjligheterna till lärande och utveckling. Den här boken erbjuder konkreta metoder och verktyg och kan vara ett stöd för alla som arbetar inom skolan.

En möjlighet till utveckling PET TER IWARSSON

ISBN 978-91-7205-872-9

9

789172 058729

En möjlighet till utveckling

Petter Iwarsson är socialpedagog med vidareutbildning inom handledning, familjebehandling och barn- och ungdomspsykoterapi. Efter många år inom BRIS stödverksamhet arbetar han nu med föreläsningar och utbildningar åt BRIS samt som skolkurator. Han skrev 2007 boken Samtal med barn och ungdomar – erfarenheter från arbetet på BRIS. Den har kommit ut i flera upplagor och används flitigt, bland annat som kurslitteratur på högskolor och universitet över hela landet.

Innehåll Inledning  5

1. En skola för alla  14

2. En salutogen ram  37

3. Barnperspektiv, barns perspektiv och barnets bästa  57 4. Från vanmakt till möjlighet  67 5. Samtalet i fokus  99

6. En omvänd haverikommission  136

7. Bekräftelse och goda berättelser  164 8. Elever som behöver mer  183 9. Samtal om svåra saker  227

10. Förändring och utveckling – en fråga om lagarbete  242 11. Avslutande reflektioner  262 Referenser  269

Inledning Jag vill först helt kort presentera de tankar och idéer som kommer att genomsyra den här boken. Fröet till boken har funnits med mig i flera år och jag vill gärna skriva några rader om processen och vad ni kan förvänta er av den tid ni lägger på att läsa den. Idag på morgonen lyssnade jag på radioprogrammet Sommar i P1. I programmet fokuserade sommarvärden på sin uppväxt, den obefintliga självkänsla hon hade i tonåren och sökandet efter den mening i tillvaron som hon hade så svårt att få fatt i. I programmet beskrev hon en lärare och den roll läraren spelade och fortfarande spelar i hennes liv. »Hon såg mig och fyllde mig med självförtroende och kraft framåt«, sa sommarvärden. »Kraft som fortfarande verkar i mig.« Tänk att ha ett jobb där det kan vara så att någon mer än 30 år senare känner att man spelat och fortfarande spelar roll. Det är ingen liten sak. I början av 2000-talet började jag arbeta för BRIS, Barnens Rätt i Samhället. En av BRIS främsta uppgifter är att finnas till hands för samtal med barn och ungdomar. Under åren har tusentals och åter tusentals barn och ungdomar ringt, skrivit till och chattat med BRIS om små och stora frågor i livet. Jag inleder boken med detta av en anledning. Min vision och mission sedan många år är att vi vuxna ska våga finnas till hands för att samtala med barn och ungdomar om sådant som är viktigt. Om jag skulle lyfta fram en enda erfarenhet från alla mina år på BRIS så är det just barns och ungdomars önskan om dialog och vikten av samtal och relation. En annan erfarenhet från BRIS är skolans betydelse för barn. Eller mer korrekt beskrivet: hur viktiga de vuxna i skolan är för barn. Om ni bara visste  ! Konsekvenserna av detta återkommer jag till liksom det faktum att pedagogisk och ­psykologisk forskning så tydligt pekar i samma riktning. Samtal och relation är centrala faktorer, inte bara för god hälsa utan också för lärande. 5

inledning

Jag skrev min första bok 2007 med titeln Samtal med barn och ungdomar. Det är en bok om samtal och samtalsmetodik som handlar om just betydelsen av samtal. Sedan dess har jag på deltid arbetat med att föreläsa och utbilda på temat samtal. Jag har haft förmånen att få möta personal från såväl skolor, fritidshem, socialtjänst, psykiatri och allmän sjukvård som personer inom högskole- och universitetsutbildningar över hela landet. Om processen skett i omvänd ordning hade boken jag skrev 2007 delvis blivit annorlunda. Om jag vetat det jag vet nu hade delar av den första boken fått ett annat innehåll. Alla frågor, diskussioner och reflektioner tillsammans med människor ur olika professioner under föreläsningar och utbildningar har lärt mig mycket. Möten och samtal ger nya perspektiv och just det är en av utgångspunkterna för den bok du nu håller i handen, vikten av samtal och dess potential till förändring. Det är ju inte så att samtal bara är viktiga kring problem, att sår så att säga läker bättre när de luftas, att det problematiska förändrar karaktär när det verbaliseras. Samtal kan också utveckla vår förmåga till kritiskt analyserande och tänkande. Det tränar vår förmåga att ta plats i tillvaron och verbalisera tankar, känslor och åsikter. Vi utvecklar vårt muntliga språk liksom förmågan till dialog, lyssnande och interagerande med andra människor. Det handlar alltså om kunskaper och färdigheter som är mycket viktiga. Samtal är grundläggande för oss männi­ skor och det gäller naturligtvis även för barn och ungdomar. Dessutom är det ju så att arbetet i skolan, oavsett vilken yrkesgrupp man tillhör, bygger på och kräver en mycket god förmåga till samtal. I mötet med professionella från skolans värld, oavsett om dessa varit lärare, psykologer, skolläkare, assistenter, fritidspedagoger, rektorer, kuratorer, förskollärare, behandlingsassistenter, studie- och yrkesväg­ ledare, specialpedagoger eller någon av skolans andra yrkesgrupper, har jag under mina föreläsningar och utbildningar mött en återkommande reflektion. Kanske kan den sammanfattas som en slags frustration eller mer positivt uttryckt: som en önskan om mer diskussion och reflektion kring samtal, dialog och relation. Det vill säga mer kunskap om hur man kan skapa förutsättningar för elever att komma vidare och 6

inledning

utvecklas genom samtal. Mer kunskap om hur man kan underlätta och skapa ett roligare arbete genom fokus på dialog. Mer kunskap om hur man kan använda sig själv för att skapa relation inte minst i förhållande till de elever och föräldrar som inte verkar bubbla av lust till det. Mer kunskap om hur man kan underlätta lärande genom samtal. Mer gemensamt erfarenhetsutbyte kring hur färdigheter kan utvecklas genom dialog samt mer kunskap om hur man kan möta och bemöta barn och ungdomar som väcker ilska och frustration. En åsikt som man stöter på ibland är att samtal och relation är något som möjligen är relevant för skolans kurator och psykolog men inte för lärare eller övrig skolpersonal. Ibland framförs också tankar om att kunskap om samtal och relation gör att man förvandlas till kurator och därmed förlorar sin yrkesroll. Det är lite som att tänka att kuratorn förvandlas till lärare i svenska om han ägnar sig åt att läsa. Inget kan vara mer fel  ! Snart sagt varje moment i skolan förutsätter kunskap om och förmåga till samtal och relation. Oavsett vilken del av yrkesrollen man vill definiera så är detta centralt. Det gäller för såväl rollen som mentor, ledare, kollega, pedagogiskt ansvarig och lagspelare som för organisatören, inspiratören eller ämnesspecialisten. Man skulle kunna gå så långt som att säga att alla yrken där munnen används regelbundet har stor glädje av, ja kräver, en god kunskap om samtal. Svaret på frågan om en lärare eller fritidspedagog ska fungera som kurator är givetvis nej. Däremot är både lärare och elever människor och de lever livet i relation till andra människor. Detta är en grundläggande utgångspunkt som med all önskvärd tydlighet klargör vikten av samtal och relation. Det handlar inte enbart om att må bra utan också, vilket modern hjärnforskning tydligt visar, om att skapa goda förutsättningar för lärande. I skolan är samtal och relation grundläggande och många verkar inte uppfatta att vare sig grund- eller vidareutbildningar haft så stort fokus på samtal och metodik för samtal. Inte heller verkar skolans vardag domineras av frågor som sätter fokus på samtalets och relationens betydelse för alla som arbetar i skolan. År efter år har jag mött anställda i skolan som gett uttryck för att man som yrkesverksam inte har fått 7

inledning

förbereda sig för att skapa den »skola för alla« vi har som uppdrag att forma. Åsikter jag fått höra om och om igen från såväl studerande, nyexaminerade som från erfarna inom skolans alla yrkesgrupper. En del har varit ledsna, andra arga eller uppgivna, men gemensamt för nästan alla är känslan av att det råder en diskrepans mellan det uppdrag man har och den verklighet man möter i skolan. Ett ord som ofta återkommit är vanmakt. Jag tror att vanmakt ofta handlar om lust som inte fått förutsättningar att utvecklas. Vanmakt gör saker med oss människor. Den förlamar, slukar energi, dödar vår lust och vad värre är – den är smittsam. Barn och ungdomar som känner av vanmakten hos oss vuxna smittas lätt av den och presterar och beter sig i linje med den känslan. Ibland är det svårt att veta vem som smittade vem och det är inte heller så intressant i det här sammanhanget. Det räcker med att konstatera att vanmakt är något vi behöver förhålla oss till på ett konstruktivt sätt. Inte sällan dyker känslan av vanmakt upp i relation till de elever som inte bara väcker vår välvilja. De elever som tröttar ut, provocerar och förefaller sakna såväl motivation som intresse för skolan. Det här är en bok om samtal med alla elever, men en av mina utgångspunkter är att det som är bra för alla barn är extra bra för barn som befinner sig i olika former av svårigheter. Mycket av det jag skriver om är alltså extra viktigt för de barn som behöver mer stöttning av något slag. Jag har också mött något annat i möten med personer ur skolans olika yrkesgrupper. Jag har mött lust till förändring och en slags jävlar-anamma-attityd. Människor som vill utveckla sin förmåga till relationsskapande. Som ser potentialen och utmaningen i det faktum att de har valt ett yrke där man kan göra skillnad. För tro inget annat än att du har den möjligheten  ! För några år sedan började jag arbeta som kurator på en f–9-skola med drygt 800 elever. Därmed löpte arbetet med BRIS och skolan parallellt. Mitt möte med skolan tydliggjorde erfarenheterna från BRIS än mer. Hur oerhört viktiga de vuxna i skolan är för många barn och hur viktigt det är att vi som vuxna är beredda på det, att vi övar oss inför dessa möten. Att vi gör vad vi kan för att optimera möjligheterna 8

inledning

till lärande och utveckling för de elever vi möter. Samtal och relations­ skapande är så grundläggande att det arbete som sker i vardagen, lite hela tiden, på ett sätt är ett viktigare socialt arbete än det som vi kan bidra med som kuratorer och psykologer. Missförstå mig inte. Vi som har dessa yrken är viktiga och behövs, men det som skolans övriga yrkesgrupper bidrar med är överlag underskattat och när det fungerar bra, mycket svårslaget. Det är den här typen av frågor som min bok handlar om. För hur ska man kunna hitta ett sätt att förhålla sig till elevernas olikheter och de utmaningar som följer av det  ? Hur ska man kunna skapa förutsättningar för lärande för alla elever  ? Hur ska vi, som är anställda i skolan för att skapa förändring, kunna vara med och möjliggöra just precis det  ? Hur kan vi använda samtal som ett sätt att ge bättre förutsättningar för lärande och utveckling  ? Hur ska vi kunna skapa en »skola för alla«  ? Jag önskar att jag kunde säga att den här boken kan ge svar på dessa frågor men det vore förstås förmätet. Däremot ska jag försöka bidra med pusselbitar. Faktorer som tar sin utgångspunkt i tusentals samtal till BRIS varje år, i de barn jag mött inom socialtjänsten och i mitt arbete i skolans värld. Jag kommer att dela med mig av de erfarenheter jag fått av barns berättelser och beskrivningar och utgå från dem. Möjligen också ge er en och annan utmanande, till och med provokativ reflektion. Jag kommer också att förmedla erfarenheter från vuxna jag mött i föreläsnings- och utbildningssammanhang, liksom av nuvarande och tidigare kollegor som har influerat och inspirerat mig. Även teoretiskt har jag låtit mig påverkas från olika håll, såväl det pedagogiska som det för mig sedan tidigare mer bekanta, psykologiska fältet. En glädjande upptäckt handlar om hur många beröringspunkter det finns mellan den forskning som gjorts inom dessa båda fält. Forskning om lärande och utveckling inom skolans värld har mycket gemensamt med forskning gällande förändring och utveckling inom psykologins område. Det är nämligen min övertygelse att summan av erfarenheterna från dessa olika områden är större än delarna och att det finns mycket att lära av det. 9

inledning

En annan utgångspunkt är att vi behöver förstå barn och ungdomar utifrån såväl biologiska, psykologiska som sociala faktorer eftersom barns fysiska, kognitiva och sociala utveckling går hand i hand. Påverkan inom ett område berör ofelbart de andra delarna. Ett tema som kommer att återkomma genom boken i olika sammanhang är vikten av att tänka »både och« snarare än »antingen eller«. Som grund för förståelsen av barn och ungdomar har vi glädje av klokskap formulerad inom olika traditioner. Tydliga referenser finns därför till psykodynamisk, systemisk och kognitiv tradition. Till narrativ teori, gruppsykologi, pedagogiska metoder och kognitiv neurologi. Till objektrelationsteori, anknytningsteori och teorier med familje- och nätverksfokus. Jag kommer inte att beskriva någon av dessa modeller utförligt men tankar och tänkare inom olika områden har bidragit och inspirerat mig. Därutöver har några författare och filosofer inom helt andra områden kommit att bidra med användbara pusselbitar. Som anställda i skolan är allt sådant som tar sin utgångspunkt i pedagogik, psykologi, medicin och socialt arbete något vi måste förhålla oss till dagligen oavsett vilken yrkesgrupp vi tillhör. För att möta den komplexa verklighet som »en skola för alla« utgör måste vi ha verktyg som gör att vi kan orientera oss i vitt skilda delar av terrängen. Tydligast och mest genomgående kommer jag att ha den salutogena, hälsofrämjande, teorin i fokus. Det finns flera anledningar till det. Jag tycker att det salutogena perspektivet är hjälpsamt som övergripande förståelsemodell, men också som ram i enskilda samtal. Ett salutogent fokus just för skolan har även andra fördelar. Det är hög tid att titta närmare på och förändra det negativa och patogena fokus som florerat runt skolan ett antal år. Jag tror nämligen att det är mycket allvarligt. Inte enbart för att det sprider vanmakt och är tråkigt i största allmänhet utan framförallt för att jag är övertygad om att detta negativa fokus påverkar eleverna mer än vi vill tro. Hur kan det komma sig att just de yrkesgrupper som i hög utsträckning formar framtiden för barn och ungdomar i media och allmänna debatter nästan uteslutande beskrivs i patogena termer  ? Hur förhållandet ser ut mellan hur vi pratar om skola i tv och 10

inledning

tidningar och vad det har att göra med samtal och samtals­metodik återkommer jag till. I detta kommer jag att resonera kring vikten av att tydlighet och ett salutogent fokus måste löpa parallellt i skolan. Inte »antingen eller« utan »både och«. Det salutogena perspektivet är inget trolleri. För att använda den danske barn- och ungdomspsykiatern Søren Hertz ord: »Förändringen är inte alltid oändlig men ofta oanad.« Min förhoppning är givetvis att den här boken ska vara till stöd för dig i ditt arbete. När du tycker och tänker annorlunda vill jag uppmuntra dig att inte bara stanna vid det. Ta tankarna ett steg vidare och fråga dig själv hur just du tänker och vad det är som utgör hörnpelarna i ditt sätt att möta barn och ungdomar. Jag tror att det finns stora möjligheter till professionell och personlig utveckling i detta. Att ha modet att kontinuerligt titta närmare på sin egen teori och praktik. Kanske finns där utrymme att ompröva eller rentav förändra och utveckla vissa områden  ? Vi tillägnar oss alla olika sätt att vara i vårt jobb. Sätt att vara som vi märker fungerar. Det är lätt att förälska sig i sina egna utgångspunkter så till den milda grad att varje ny tanke möts med skepsis och trötthet. Jag tror att det i mångt och mycket är sunt att behålla en kärna man känner sig trygg och säker i. Men jag tror att det också är viktigt att hålla delar öppna för att ompröva och pröva nytt. En plats för möjligheten att det faktiskt finns saker att lära sig, där delar av en själv och ens egen praktik kan utvecklas. Kanske att vi då och då till och med väljer att släppa delar av det som vi tidigare uppfattat som helt centralt till förmån för något nytt. Om det är att sikta för högt kanske det ändå innebär att vi får oss en uppfriskande brottningsmatch med idéer som vinner på att luftas och betraktas, för att därefter åter hamna på sin plats i ryggsäcken. Boken kan då fungera som en slags sparringpartner. I skenet av nya reflektioner kan man betrakta sin egen praxis, skaka på huvudet och sedan göra precis som man gjort tidigare i trygg förvissning om att det passar en bäst. Redan Konfucius lär förresten ha sagt: »I natt smidde jag tusen planer. I morse gjorde jag precis som vanligt.« Det är i sig något värdefullt eftersom just tid till reflektion och eftertanke är 11

inledning

något vi har alldeles för lite av rent generellt. Som en kvalitetssäkring i jobbet borde det vara obligatoriskt med regelbunden reflektion även när den inte nödvändigtvis rymmer löften om drastisk förändring. En rimlig förutsättning för frivillig förändring är att förändringen är till det bättre. Att man inte får det sämre. Ibland skapar nog just negativa erfarenheter av förändring en ovilja mot att ens undersöka möjligheten till den förändring som kan underlätta, inspirera och skapa lust. Min förhoppning och målsättning med den här boken är precis det; att den ska skapa lust, nya tankar och konkreta verktyg för samtal och relation i skolan. Boken kommer att gå från det övergripande till det konkreta. Jag inleder med att likt en kamera med ett zoomobjektiv använda vidvinkel­ perspektivet där vi ser ramarna vi har att förhålla oss till, men också med en titt i backspegeln och ett finger i luften för att synliggöra några skoltendenser av idag. Efter hand zoomas den salutogena teorin in, vikten av relation och så småningom konkreta metoder för samtal med barn och ungdomar. Boken förmedlar många erfarenheter, lärdomar och visdomsord från barn och ungdomar jag mött i samtal under åren. Klokskap kan man finna i många sammanhang och då och då möter man dem i böcker. Min erfarenhet är dock att barn och ungdomar själva är läromästare på det här området och att de ofta kan förmedla mer kunskap än många hyllmetrar med akademisk litteratur. Genom hela boken följer därför barns och ungdomars erfarenheter som en påminnelse om det viktigaste av allt. För att ingen ska kunna känna igen de barn och ungdomar som bidrar med sina erfarenheter är detaljerna i exemplen förändrade till oigenkännlighet. För variationens skull använder jag i texten växelvis begreppen elev, barn och barn och ungdomar. I grund och botten utgår jag från barnkonventionens första artikel där det slås fast att varje människa under 18 år är ett barn. En del av tjusningen med samtal och relation är att det är något alldagligt som de flesta av oss som arbetar med människor tar för givet och tycker vi kan bra. Samtidigt är det en konst som tydliggör hur kort 12

inledning

livet är. Efter 20 års specialintresse för samtal tvingas jag konstatera att jag ständigt står ödmjuk inför allt jag får lära på nytt i relation med barn och ungdomar jag tidigare inte mött. Om du som läser då och då tänker att den förändring som beskrivs i boken är svårare att nå än man kanske först tror, ja då är jag den första att nicka igenkännande. Jag påminns ofta om att livet är oändligt mycket mer mångfacetterat än vad som låter sig fångas i böcker. Inte konstigt att man då och då känner av allvaret i ett så viktigt uppdrag. Just detta är också tjusningen. Samtal och relation är snubblande nära en existentiell grund för själva livet. För till syvende och sist är det relationerna och samtalen vi haft som vi minns och värderar. Just dessa rymmer möjligheter till förändring, kunskap och utveckling. Inte alltid oändlig förändring, men mycket ofta oanad sådan.

13

Hur ska vi som är anställda i skolan kunna vara med och bidra till utveckling ƒör alla elever?

PE TTER I WARSSON

Hur ska vi kunna närma oss en skola ƒör alla ?

Hur kan vi använda samtal som ett sätt att skapa bättre ƒörutsättningar ƒör lärande och hälsa? Samtal och relationer är grundläggande för oss människor. Arbetet i skolan – oavsett vilken yrkesgrupp man tillhör – bygger på och kräver förmåga till samtal. Med hjälp av samtal och goda relationer kan vi stärka elevers självkänsla, bidra till psykisk hälsa och öka möjligheterna till lärande och utveckling. Den här boken erbjuder konkreta metoder och verktyg och kan vara ett stöd för alla som arbetar inom skolan.

En möjlighet till utveckling PET TER IWARSSON

ISBN 978-91-7205-872-9

9

789172 058729

En möjlighet till utveckling

Petter Iwarsson är socialpedagog med vidareutbildning inom handledning, familjebehandling och barn- och ungdomspsykoterapi. Efter många år inom BRIS stödverksamhet arbetar han nu med föreläsningar och utbildningar åt BRIS samt som skolkurator. Han skrev 2007 boken Samtal med barn och ungdomar – erfarenheter från arbetet på BRIS. Den har kommit ut i flera upplagor och används flitigt, bland annat som kurslitteratur på högskolor och universitet över hela landet.