Page 1


BRYT TYSTNADEN! Israeliska soldaters vittnesmål från de ockuperade områdena

Sammanställda av gruppen BREAKING THE SILENCE Översättning Stefan Lindgren

Leopard förlag Stockholm 2013


Breaking the silence: Bryt tystnaden! Leopard förlag, S:t Paulsgatan 11, 118 46 Stockholm www.leopardforlag.se Published by arrangement with Metropolitan Books, an imprint of Henry Holt and Company, LCC New York, represented by Leonhardt & Høier Literary Agency A/S, Copenhagen Copyright © Breaking the silence 2012, 2013 Originalets titel Kibush HaShtachim, Jerusalem 2010 Översatt av Stefan Lindgren från den engelskspråkiga utgåvan, Our harsh logic kartor Shai Efrati sättning RPform omslag Johannes Molin omslagsfoto © Yoray Liberman/Getty Images News tryck Bookwell, Finland 2013 isbn 978-91-7343-404-1


Innehåll

En kommentar om Breaking the silence . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11 En kommentar om den engelska översättningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15 DEL ETT

Förebyggande: Att injaga fruktan i den palestinska befolkningen En översikt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22 Karta . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 26 1. Chockgranater klockan tre på morgonen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28 2. Att hindra byn från att sova . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29 3. De kom till ett hus och bara rev det . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30 4. Vice brigadchefen klådde upp en bakbunden fånge . . . . . . . . . . . 34 5. De satte en man i handfängsel och sparkade honom i magen och huvudet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 35 6. Han slog en arab och jag gjorde ingenting . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 36 7. Vi skickade deras grannar att desarmera sprängämnen . . . . . . . . 39 8. Jag kunde inte tro att en order om att döda kunde utföras på en minut . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 42 9. Dödsdom över en obeväpnad man . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 47 10. Bataljonens befälhavare gav order om att skjuta på folk som försökte hämta kropparna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 49 11. Han dödade en elvaårig pojke . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 51 12. Resterna av hennes kropp smetades ut på väggen . . . . . . . . . . . . . 52 13. En välkänd procedur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 54 14. Vi ville döda honom, men han grät . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 57 15. Brigadchefen förklarade: ”Du går fram till kroppen, sätter pipan mellan tänderna och skjuter” . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 59 16. De sa åt truppen att skjuta alla de såg på gatan . . . . . . . . . . . . . . . . 65 17. Ett barn som håller i en sten kan ni skjuta . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 66 18. Vi samlade ihop alla män på stadion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 67 19. Att störa de boendes vardag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 73 20. Örfilar, knuffar och sådant våld. Och det varje dag . . . . . . . . . . . . 74


21. Meningslösa gripanden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 75 22. Killarna pissade in på gården . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 77 23. Att ta kontroll över en familj . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 78 24. En rörlig mänsklig sköld . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 81 25. Vi viftade med gevären för att visa pojken vad han skulle göra . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 83 26. Man kan göra vad man vill och ingen ställer några frågor . . . . . . 85 27. De kastade en granat på honom, sedan satte de en kula i hans huvud . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 88 28. Befälhavaren sa: ”Jag vill ha kroppar fulla av kulor” . . . . . . . . . . . . 90 29. Divisionschefen sa: ”Ni rangordnas efter antalet personer ni dödar” . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 91 30. Vi dödade bara fyra barn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 93 31. De brukade förstöra husen med flit . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 95 32. Vi gick in i oskyldiga människors hem. Varje dag, hela tiden . . . . 97 33. Chockgranater på centrala platser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 98 34. Att gå in festligt med chockgranater . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 100 35. De kom, apterade sprängämnen och sprängde huset . . . . . . . . . . 103 36. Vi dödade obeväpnade poliser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 106 37. Sikta mot ögonen för att skjuta bort ett öga . . . . . . . . . . . . . . . . . . 111 38. En patrull för att spöa araber . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 113 39. Vi gick in i huset för att göra en tv-inspelning . . . . . . . . . . . . . . . . 115 40. Titta på fotboll i Nablus . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 116 41. Finalen i fotbolls-vm i ett flyktingläger . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 117 42. Man kan hålla ett hus i åratal . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 119 43. Det lockar fram galenskapen i dig . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 122 44. Man bara lägger alltsammans i ryggsäcken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 123 DEL TVÅ

Separation: Kontroll, expropriering och annektering En översikt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 126 Karta . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 130 45. Jag visste inte att det fanns vägar enbart för judar . . . . . . . . . . . . . 132 46. Vägspärren ödelägger liv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 139 47. Staden är hermetiskt tillsluten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 140


48. Vad är det om inte ett getto? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 142 49. Befälhavaren sa att vi skulle blockera vägen . . . . . . . . . . . . . . . . . . 143 50. En steril väg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 145 51. Hebron, en svidande örfil . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 147 52. De som protesterade fick stryk medan officerarna käkade solrosfrön . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 149 53. De brukade stänga butikerna som kollektiv bestraffning . . . . . . . 153 54. ”Tror du verkligen att jag tänker vänta bakom en arab?” . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 156 55. Jag skäms för vad jag gjorde där . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 156 56. Man vet inte vad man gör där . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 158 57. Soldaterna spelade dem ett spratt och arbetarnas tillstånd försvann . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 161 58. Ett ben i halsen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 163 59. De siktade med sina vapen på studenter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 166 60. Vakttjänst i den palestinska byn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 169 61. Varje fredag: en sluten militär zon . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 172 62. De stängde vägen under en månad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 174 63. Vi lekte Tom och Jerry . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 176 64. Vi fick motstridiga order . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 178 65. Det är liksom helt godtyckligt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 179 66. Osammanhängande information . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 180 67. Orderna var inte tydliga . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 181 68. Det är upp till var och en att tolka dem . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 182 69. De israeliska försvarsstyrkornas stora visdom . . . . . . . . . . . . . . . . 183 70. Finns det inte människor som bara vill arbeta? . . . . . . . . . . . . . . . 184 71. Det är förbjudet att föra in vissa produkter på Västbanken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 186 72. Släpp inte ambulanser genom vägspärren . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 191 73. Ska du till Jordandalen? Då behöver du särskilt tillstånd . . . . . . . 191 74. En lastbil till Ramallah? Då behöver du tillstånd . . . . . . . . . . . . . . 193 75. Hur många tillstånd måste en människa ha? . . . . . . . . . . . . . . . . . 194 76. Två byar, två olika samordnings- och sambandskontor . . . . . . . . 196 77. Det kallas ”segregering” . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 197 78. Det är inget att göra något åt, den som kommer för sent släpps inte igenom . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 201 79. Vi hindrade honom från att förtjäna sitt uppehälle . . . . . . . . . . . . 202


80. Bönderna brast i gråt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 203 81. Han sa: ”Jag lever i ett fängelse” . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 207 DEL TRE

Livets väv: Att administrera civila palestiniers liv En översikt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 210 Karta . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 214 82. Att välta ut lådor för att statuera exempel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 216 83. Jag förstod inte poängen med dessa kartläggningar . . . . . . . . . . . . 217 84. Uppdraget: att störa och trakassera . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 221 85. Varje incident resulterade i att ”begränsa civilas rörelser” . . . . . . 224 86. Vet du vad en sjöblockad innebär? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 227 87. Hur kan man införa så många utegångsförbud och förvänta sig att folk ska överleva? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 228 88. Tre tusen palestinier vid fem posteringar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 229 89. Begränsade tider för att passera vägspärren . . . . . . . . . . . . . . . . . . 232 90. Kön var inte rak, så officeren sköt i luften . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 233 91. De sa åt oss: ”Torka ut dem” . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 235 92. Man tar en människa och kontrollerar hennes liv . . . . . . . . . . . . . 237 93. Jag fick honom att skita i byxorna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 239 94. Vi upprättade ett slags tillfälligt fångläger . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 241 95. Han mumlade något och jag slog honom i ansiktet . . . . . . . . . . . . 244 96. Vill du ha nycklarna? Städa vägspärren . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 247 97. Vägarna är öppna fyra timmar varannan dag . . . . . . . . . . . . . . . . . 248 98. Byar utan vatten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 250 99. Ett slags humanitär omgivning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 250 100. En av arbetarna klämdes ihjäl . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 252 101. Vi sköt på fiskare och sköt sönder deras nät . . . . . . . . . . . . . . . . . . 255 102. En övning mitt i byn, mitt i natten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 258 103. De framförde sitt klagomål och gick vidare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 262 104. Ineffektivitet och likgiltighet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 264 105. Om någon höjde rösten bakband vi honom . . . . . . . . . . . . . . . . . . 267 106. En av veteransoldaterna bestämde sig för att förödmjuka honom . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 269 107. Det är den makt man har . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 271


108. Befälet för vägspärren kallade sig ”doktorn” . . . . . . . . . . . . . . . . . . 109. Du undergräver min auktoritet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 110. Det känns som om man efter en sekund kommer att peppra dem med kulor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 111. Vad är meningen med att stänga parkeringsplatsen? . . . . . . . . . . . 112. Vi konfiskerade nycklar och fordon . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 113. Stänga vägar? Det är politiskt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 114. Man gav pengar till Muhammed . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 115. Några fångar var inte friska . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

272 273 274 275 277 277 279 279

DEL FYRA

Upprätthållande av lag och ordning: En dubbel regim En översikt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 286 116. Uppdraget: att säkra bosättarnas framfart . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 288 117. Vi sköt i luften för att jaga bort bönderna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 292 118. Bosättningens säkerhetssamordnare berättade för oss vad som var tillåtet och vad som inte var det . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 295 119. Han var i grunden en civil och han talade om för armén vad lagen säger . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 298 120. Transporttjänst för bosättare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 299 121. Bosättarna ska åka runt och titta på kasbahn, så se till att få palestinierna ur vägen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 300 122. Tre eller fyra soldater som vaktade ett skjul . . . . . . . . . . . . . . . . . . 303 123. Saker som inte kommer ut i media . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 304 124. En äldre kvinna … killarna spöade henne . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 306 125. Den söta pojken tog en tegelsten och kastade på flickans huvud . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 307 126. Bosättarnas hem ligger inne på armébasen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 308 127. Man hatade alla . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 311 128. Vi konfiskerade bilar och bosättarna vandaliserade dem . . . . . . . 314 129. Bosättarna gick in i kasbahn och dödade en liten flicka . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 316 130. Bosättarna gjorde ett hål i hans vägg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 320 131. Stoppa bosättarna? Armén kan inte göra något . . . . . . . . . . . . . . . 323 132. Brigadchefen ville inte bli inblandad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 324 133. De stängde palestinska platser även utan föreläggande . . . . . . . . 327


134. Varje gång de skulle evakuera platsen kom en order från försvarsministern . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 333 135. De spottade på mig och förbannade mig . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 335 136. De stampade på Toran och moralen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 339 137. Bosättarna i förvaltningen gör vad de vill . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 342 138. Evakuera en utpost? Det tar flera år . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 342 139. Bosättningens gränser var otydliga . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 349 140. Det var hans bosättning, och faktum var att vi var underställda honom . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 352 141. Bosättningens säkerhetssamordnare blev arg och sparkade honom . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 355 142. Bosättningens säkerhetssamordnare såg sig som våra befäl . . . . . 357 143. Vägspärren var inte till för Israels säkerhet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 358 144. En bosättning som var förbjuden för soldaterna . . . . . . . . . . . . . . 360 145. Politikerna är nära knutna till bosättningarna . . . . . . . . . . . . . . . . 360 Ordlista . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 373 Författarnas tack . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 375


En kommentar om Breaking the silence

I juni 2004 presenterade ett sextiotal krigsveteraner ur Israels försvarsstyrkor, IDF, en utställning med skriftliga vittnesmål och fotografier från sin militärtjänst i Hebron på den ockuperade Västbanken. Utställningen ledde till grundandet av Breaking the silence, en organisation tillägnad avslöjandet av den sanna vardagen i de ockuperade områdena genom vittnesmål från soldater som gjort sin militärtjänst där. Organisationen intervjuar män och kvinnor som tjänstgjort i Israels säkerhetsstyrkor sedan utbrottet av den andra intifadan i september 2000 och sprider deras vittnesbörd på Internet, i tryck och genom media. Breaking the silence genomför också möten, föreläsningar och rundturer på Västbanken i syfte att belysa Israels operativa metoder på de ockuperade områdena och uppmuntra till debatt om ockupationens sanna ansikte. Denna volym innehåller 145 vittnesmål och är representativ för det material som samlats in av organisationen (genom mer än 700 intervjuer) sedan starten. Vittnena representerar alla skikt av det israeliska samhället och nästan alla israeliska försvarsenheter som är verksamma i de ockuperade områdena. De omfattar befäl, officerare såväl som meniga, av båda könen. Alla vittnesmål som offentliggjorts av Breaking the silence, inklusive dem som återges i den här boken, har samlats in av militära veteraner och har kontrollerats före publicering. Om inte annat an­ges kommer berättelserna från ögonvittnen och publiceras ordagrant, med endast mindre språkliga ändringar för att ta bort identifierbara detaljer och förtydliga militära termer. Organisationen håller vittnenas identitet konfidentiell, för utan anonymitet skulle det vara omöjligt att offentliggöra den information som publiceras här.


12 

Även om soldaternas beskrivningar är begränsade till deras personliga erfarenheter, ger de sammantagna vittnesmålen en bred bild – inte bara av de israeliska försvarsstyrkornas främsta operationsmetoder, utan också av de principer som formar Israels politik i de ockuperade områdena. Breaking the silence anser att det är en moralisk plikt att avslöja sanningen om denna politik, och en nödvändig förutsättning för att uppnå ett mer rättvist samhälle. Om israeler skulle ignorera klara och entydiga vittnesmål om ockupationen skulle de ge upp en grundläggande medborgerlig rättighet, rätten att få veta sanningen om de handlingar som utförs i deras namn. Breaking the silence anser att ansvar måste utkrävas för Israels militära aktioner på de ockuperade områdena som begåtts av landets medborgare och i deras namn.


Inledning

Publiceringen av De ockuperade områdena: Israeliska soldaters vittnes­ mål 2000–2010, den rapport som den här boken bygger på, skedde jämnt ett årtionde efter den andra palestinska intifadans utbrott. Rapporten byggde på intervjuer som Breaking the silence hade gjort med hundratals manliga och kvinnliga soldater, och den avslöjade den israeliska militärens metoder på Västbanken och Gazaremsan och effekterna av dessa metoder på de människor som måste leva med dem – palestinierna, bosättarna och soldaterna själva. Dessutom avslöjade soldaterna ur de israeliska försvarsstyrkorna, som har uppdraget att genomföra landets politik på de ockuperade områdena, i oöverträffad detaljrikedom principerna bakom Israels politik och dess konsekvenser. Deras beskrivningar blottlade fullständigt den underliggande logiken i de israeliska operationerna. Vittnesmålen lämnade inget utrymme för tvivel: även om säkerhetsapparaten förvisso har tvingats reagera på konkreta hot under det senaste årtiondet, inklusive terroristattacker mot medborgare, är Israels handlingar inte enbart defensiva. Snarare har de systematiskt lett till en de facto-annektering av stora delar av Västbanken genom att fördriva palestinska invånare, skärpa kontrollen över civilbefolkningen och injaga fruktan. Den utbredda uppfattningen i det israeliska samhället att kontrollen av de ockuperade områdena uteslutande syftar till att skydda medborgare, är oförenlig med den information som förmedlas av hundratals israeliska soldater. I media, i interna diskussioner och i militära genomgångar hänvisar säkerhetsstyrkorna och statliga organ konsekvent till att Israels politik har fyra komponenter: ”förebyggande av terrorism” eller ”förebyggande av fientlig terroristverksamhet” (sikkul); ”separation”, det


16 

vill säga att Israel ska förbli skilt från den palestinska befolkningen (hafradah); bevarande av den palestinska ”livsväven” (mirkam hayy­ im) samt ”upprätthållande av lag och ordning” i de ockuperade områdena (akifat hok). Men dessa termer förmedlar en partiell och rentav förvrängd bild av den politik de representerar. Även om termerna ursprungligen var beskrivande, blev dessa fyra villkor snabbt kodord för aktiviteter utan samband med ordens ursprungliga betydelse. Denna bok blottlägger aspekter av denna politik som statens institutioner inte offentliggör. De soldater som har vittnat är en särskilt tillförlitlig informationskälla: de är inte bara vittnen, de har fått i uppdrag att genomföra denna politik, och har, uttryckligen eller underförstått, ombetts att dölja den. Vittnesmålen i denna bok är ordnade i fyra delar som motsvarar de politiska termerna ”förebyggande”, ”separation”, ”livets väv” och ”upprätthållande av lag och ordning”. I den första delen, ”Förebyggande”, visar vittnesmålen att nästan all användning av militärt våld i de ockuperade områdena anses vara förebyggande. Bakom denna vidlyftiga tolkning av begreppet ligger antagandet att varje palestinier, man och kvinna, är misstänkt och utgör ett hot mot israeliska medborgare och soldater. Följaktligen kommer en avskräckande hotfull politik mot hela den palestinska befolkningen att minska risken för opposition och därigenom förhindra terroristverksamhet. Mot denna bakgrund utsätts palestinier för misshandel vid vägspärrar, får sin egendom konfiskerad, bestraffas kollektivt, får sin rörelsefrihet begränsad med regler som ändras hela tiden (genom att det exempelvis upprättas tillfälliga vägspärrar), vilket ibland sker på ett helt godtyckligt sätt (exempelvis av en ren nyck från befälet för en vägspärr). Allt detta kan motiveras som förebyggande åtgärder. Och om begreppet ”förebyggande” tillämpas på nästan alla militära operationer försvinner gradvis skillnaden mellan offensiva och defensiva aktioner. Därmed kan de flesta militära handlingar riktade mot palestinier rättfärdigas som defensiva. Del två omfattar det andra politiska begreppet, ”Separation”. Ytligt sett verkar principen om ”separation” handla om försvaret av israeler i själva Israel genom att slå in en kil mellan dem och den pales-


Inledning 17

tinska befolkningen i de ockuperade områdena. Men vittnesmålen i denna del visar att politiken inte bara går ut på att separera de båda befolkningarna, utan också att separera palestinska samhällen från varandra. Policyn tillåter Israel att styra den palestinska befolkningen: palestinska rörelser kanaliseras till Israels övervakningsmekanismer, som etablerar nya gränser på marken. De många tillstånd och behörigheter palestinier behöver för att kunna röra sig på Västbanken tjänar också till att begränsa deras rörelsefrihet och splittra deras samhällen. De ofta godtyckliga reglerna och ändlösa byråkratiska labyrinterna är inte mindre effektiva än fysiska hinder. Separationspolitiken avslöjas som ett sätt att söndra och härska. Soldaternas vittnesmål visar också en tredje effekt, som är att separera palestinierna från deras mark. De israeliska bosättningarna och omgivande områden är hinder i sig. Palestinierna är förbjudna att gå in i dessa områden som ofta rymmer deras egen jordbruksmark. Placeringen av dessa flerfaldiga hinder verkar inte avgöras enbart av defensiva skäl med hänsyn till var palestinierna bor, utan grundas snarare på offensiva beräkningar som styrs av Israels önskan att införliva vissa områden under sin jurisdiktion. På Västbanken är vägspärrar, vägar stängda för palestinsk trafik och förbud mot palestinska rörelser från en plats till en annan, åtgärder som effektivt driver bort palestinierna från deras mark och möjliggör utvidgningen av israelisk suveränitet. Soldaternas vittnesmål i denna del klargör att ”separation” inte syftar till ett tillbakadragande från de ockuperade områdena, utan snarare är ett medel för kontroll, fördrivning och annektering. Det palestinska livets realiteter under israelisk ockupation är ämnet för den tredje delen, ”Livets väv”. Israeliska talesmän betonar att palestinierna i de ockuperade områdena får alla grundläggande nödvändigheter och inte är föremål för någon humanitär kris, och att Israel även garanterar upprätthållandet av en lämplig ”livsväv”. Sådana påståenden, tillsammans med påståenden om ekonomiskt välstånd på Västbanken, vill förmedla intrycket att livet under utländsk ockupation kan vara acceptabelt och till och med gott. På grundval av sådana påståenden menar de som stödjer Israels politik att ockupationen är ett berättigat självförsvar och, om befolkningen beklagligtvis drabbas, att skadan är ”proportionell” mot fördelarna i form


18 

av säkerhet för den israeliska civilbefolkningen. Men som vittnesmålen i tredje delen bekräftar, visar det faktum att palestinierna behöver Israels välvilja för att kunna leva sina liv i vilken utsträckning de är beroende av Israel. Om Israel kan förhindra en humanitär kris på Gazaremsan, när det anses nödvändigt, då har Israel också makt att skapa en sådan kris. Israels anspråk på att upprätthålla ”livets väv” på Västbanken avslöjar den absoluta kontroll som ockupationsmyndigheterna har över det palestinska folket. De israeliska myndigheterna beslutar dag för dag vilka varor som kan överföras från en stad till en annan, vilka företag som kan startas, vem som får passera vägspärrarna och säkerhetsbarriärens övergångar, vem som kan skicka sina barn till skolan, vem som kan ta sig till universitet och vem som kan få den sjukvård han eller hon behöver. Israel har också beslagtagit tiotusentals palestiniers privata egendom. Ibland har man gjort det av påstådda säkerhetsskäl, andra gånger i syfte att expropriera mark. I ett stort antal fall tycks beslutet att konfiskera egendom vara helt godtyckligt. Hus, jordbruksmark, motorfordon, elektronik, boskap – allt kan beslagtas efter en regional befälhavares behag eller av en soldat i fält. Ibland ”konfiskerar” soldater ur de israeliska försvarsstyrkorna till och med människor för att använda dem under en övning: för att öva procedurer vid gripanden kan trupperna tränga in i ett hus mitt i natten, gripa någon av de boende, och släppa honom senare. Således är, som denna del visar, själva ”livets väv” godtycklig och ständigt skiftande för palestinierna. I fjärde delen, som handlar om den ”dubbla regimen”, visar soldaternas vittnesmål hur Israel, under sken av att upprätthålla lag och ordning, har inrättat två parallella rättssystem: i det ena styrs palestinier av en militär regim som upprätthålls av soldater och undergår täta förändringar, i det andra underkastas israeliska bosättare en övervägande civil lagstiftning, antagen av en demokratiskt vald lagstiftande församling och verkställd av polisen. Den israeliska lagliga myndigheten i de ockuperade områdena representerar inte palestinierna och deras intressen. Snarare tvingas palestinierna till underkastelse med hotelser som förstärker Israels totala militära överlägsenhet. Vittnesmålen i denna del avslöjar också den aktiva roll som bosättarna spelar för att upprätthålla Israels militära styre. Bosättarna har


Inledning 19

offentliga uppdrag och är samarbetspartner i militära överläggningar och beslut som styr livet för de palestinier som bor i området. Bosättare arbetar ofta i försvarsdepartementet som säkerhetssamordnare för sin bosättning och kan i sådana fall påverka alla slags detaljer som rör området, såsom transporter, tillgång till vägar, säkerhetspatruller och de kan till och med delta i soldaternas interna genomgångar. Säkerhetsstyrkorna ser inte bosättarna som civila vars laglydnad ska övervakas utan som en betydande kraft som delar samma mål. Även när bosättarnas önskemål och militärens kolliderar betraktar de fortfarande varandra som kompanjoner i en gemensam kamp och löser sina konflikter med kompromisser. Följaktligen ger säkerhetsstyrkorna vanligtvis sitt tysta medgivande till bosättarnas mål, om än bara delvis. Bosättarnas våld mot palestinierna behandlas således inte som en lagöverträdelse. För Israel är det bara ännu ett sätt att kontrollera de ockuperade områdena. Det hävdas ibland att underlåtenheten att upprätthålla lagen bland bosättarna beror på att den israeliska polisen skulle vara svag. Vittnesmål i detta avsnitt talar starkt för något annat: att lagen inte til�lämpas eftersom säkerhetsstyrkorna inte behandlar bosättarna som vanliga medborgare utan som partner. Därmed tjänar säkerhetsstyrkorna också bosättarnas politiska mål: annektering av stora delar av de ockuperade områdena för eget bruk. ”Förebyggande”, ”separation”, ”livets väv” och ”lag och ordning” är några av de termer som de israeliska myndigheterna använder för att beteckna delar av sin politik på ockuperat område. Därmed förklarar man inte politiken utan döljer den bakom en defensiv terminologi som har mycket lite, om ens något med verkligheten att göra. De soldaters berättelser som citeras här visar att effekten av Israels aktiviteter på de ockuperade områdena inte är att bevara politiskt status quo, utan att ändra detta. Medan Israel exproprierar mer och mer territorium gör dess militära överlägsenhet det möjligt att kontrollera alla aspekter av det palestinska livet. I motsats till det intryck regeringen föredrar att ge, av att Israel sakta men säkert håller på att dra sig tillbaka från de ockuperade områdena, ger soldaterna bilden av outtröttliga ansträngningar för att stärka Israels grepp om både marken och den palestinska befolkningen.


20 

Trots att den här boken spänner över ett så vitt fält innehåller den uteslutande information som kommit fram i soldaternas vittnesmål. Den beskriver inte alla sätt som staten Israel kontrollerar de ockuperade områdena på och bör inte ses som ett försök att ta itu med varje aspekt av ockupationen. För att ge en fullständig bild behöver man också belysa den verksamhet som bedrivs av den allmänna säkerhetstjänsten (Shabak) och andra underrättelsetjänster, liksom militärdomstolarna, som utgör en viktig del av militärstyret, och ytterligare aspekter av den militära administrationen. Syftet med den här boken är snarast att ersätta de kodord som steriliserar den offentliga diskussionen med en mer exakt beskrivning av Israels politik på Västbanken och Gazaremsan. Fakta är tydliga och begripliga; vittnesmålen tvingar oss att se på Israels handlingar med öppna ögon och fråga oss om de motsvarar ett humant och demokratiskt samhälles värderingar.


DEL ETT

Fรถrebyggande: Att injaga fruktan i den palestinska befolkningen


En översikt

Sedan utbrottet av den andra intifadan i september 2000 har mer än tusen israeler och sex tusen palestinier dödats. Den betydande ökningen av våld mellan palestinier och israeler både i de ockuperade områdena och i Israel har fått säkerhetssystemet att utveckla nya, mer aggressiva metoder för att kuva den palestinska oppositionen och försöka förhindra attacker mot israeliska civila och soldater på båda sidor av den gröna linjen. Vittnesmålen i del ett tar upp de israeliska försvarsstyrkornas offensiva och preventiva militära aktioner i de ockuperade områdena under det gångna årtiondet. Även om säkerhetsstyrkorna hävdar att de ”förhindrar terror” avslöjar soldaternas vittnesmål hur vitt begreppet ”förebyggande” används: det har blivit ett kodord som betecknar alla offensiva åtgärder på de ockuperade områdena. Som vittnesmålen här styrker syftar en betydande del av de offensiva åtgärderna till att straffa, motverka eller skärpa kontrollen över den palestinska befolkningen snarare än att förhindra specifika terrordåd. Men termen ”förebyggande av terror” legitimerar varje åtgärd i de ockuperade områdena genom att fördunkla skillnaden mellan våld mot terrorister och våld mot civila. På så sätt kan de israeliska försvarsstyrkorna motivera metoder som syftar till att skrämma och förtrycka befolkningen generellt. Vittnesmålen här visar också vilka allvarliga konsekvenser det får för palestiniernas liv, värdighet och egendom att sudda ut denna skiljelinje. De åtgärder som beskrivs är bland annat gripanden, mord och ockupation av bostäder. Här avslöjas också de principer och överväganden som får beslutsfattare, såväl befälet i fält som de i toppen, att tillgripa dessa handlingar. Tidigt under den andra intifadan, etablerade


Förebyggande: Att injaga fruktan i den palestinska befolkningen 23

de israeliska försvarsstyrkorna principen bakom sina metoder, som kallas ”att avtrubba medvetandet”. Antagandet är att motståndet kommer att avta när väl palestinierna som kollektiv ser motstånd som meningslöst. Som vittnesmålen visar leder politiken ”att avtrubba medvetandet” till hot och urskillningslösa straff. Med andra ord motiveras våld mot civilbefolkningen och kollektiva bestraffningar med politiken ”att avtrubba medvetandet” och har blivit hörnstenar i de israeliska försvarsstyrkornas strategi. En särskild åtgärd som identifieras med de israeliska försvarsstyrkornas förebyggande ansträngningar är riktade mord. De israeliska försvarsstyrkorna har upprepade gånger hävdat att mord används som en sista utväg, som en defensiv åtgärd mot människor som planerar och genomför terroristattacker. Men soldaternas vittnesmål visar att militärens förehavanden under det senaste årtiondet inte stämmer med uttalanden som gjorts i media och i domstolar. Mer än en gång har en enhet skickats ut för att utföra ett lönnmord när andra alternativ stod till förfogande, att exempelvis gripa personen. Dessutom blir det tydligt i denna del av boken att åtminstone en del av morden syftar till hämnd eller straff och inte nödvändigtvis till att förhindra en terroristattack. Ett vittnesmål beskriver mord på obeväpnade palestinska poliser som inte misstänktes för några terrorplaner. Enligt soldaten som vittnade var mordet en hämnd för att palestinska motståndsmän från samma område dagen innan mördat israeliska soldater. Andra vittnesmål beskriver en politik som går ut på att tvinga palestinier ”att betala priset” för opposition: uppdrag som enligt ett befäl syftar till att ”ta hem kropparna”. Gripanden är ett annat redskap i arbetet med att ”förhindra terror”. Under det sista årtiondet har tiotusentals palestinier gripits i operationer djupt inne på palestinskt territorium som ägt rum nästan varje natt. Enligt vittnesmålen åtföljs ofta gripanden av misshandel av bundna fångar, som slås eller förnedras av soldater och befäl. Gripanden används för att uppnå en rad olika syften, och i många fall är orsaken till gripandet oklar. Till exempel har det hänt att alla palestinska män på en viss plats har gripits när en stad eller by har invaderats av de israeliska försvarsstyrkorna, trots att armén inte känt till någon koppling till några illdåd och inte haft någon information om män-


24 

nens avsikter. De greps, bakbands och fick ögonen förbundna, och kvarhölls ibland i timmar. Under sken av att ”förebygga terror” används alltså massgripanden till att ingjuta skräck i befolkningen och skärpa den israeliska militära kontrollen. Gripanden åtföljs ofta av förstörelse eller konfiskering av palestinsk egendom och infrastruktur. Vittnesmålen visar att förstörelsen ofta är resultat av ett misstag eller ett behov som uppstår i samband med en operation, men den kan också vara avsiktligt orsakad av soldater och befälhavare på fältet, eller ha beordrats från högre ort. I vart fall är förstörelsen ytterligare ett sätt att kontrollera befolkningen. Att invadera och ta kontroll över palestiniernas privata domäner har också blivit allt vanligare under de senaste tio åren. Nästan varje natt invaderar de israeliska försvarsstyrkorna familjers hem och stannar där i dagar eller veckor. Denna åtgärd, som kallas att skapa en ”gräsänka”, syftar till att bättre kunna styra territoriet genom att upprätta posteringar och dolda utkiksplatser. Som avslöjas i vittnesmålen är dock ofta syftet med att ta kontroll över ett hus inte att förhindra konflikter, utan att skapa dem. Vittnesmål i detta kapitel beskriver uppdrag, vars mål är skapa fällor som tvingar fram beväpnade pale­ stinier ur deras gömslen och ut på gatorna för att slå till mot dem. Förutom mord, gripanden och förstörelse, beskriver vittnesmålen en metod för hot och bestraffning som kallas att ”visa sin närvaro”, ett av de israeliska försvarsstyrkornas främsta medel att ingjuta rädsla. Ett iögonfallande uttryck för politiken att ”visa sin närvaro” är arméns nattpatruller i palestinska städer och byar. Soldater skickas ut för att patrullera gränder och gator i en stad och ”visa sin närvaro” på olika sätt. De skjuter i luften, kastar ljudbomber, skjuter upp ljusraketer och sprider tårgas samtidigt som de tränger in i och tar över slumpmässigt utvalda bostäder och förhör förbipasserande. Befälhavare i fält kallar detta ”våldsamma patruller”, ”trakasserier” eller ”störningar av det normala livet”. Enligt soldaternas vittnesbörd används metoden att ”visa sin närvaro” ofta och kontinuerligt och är inte beroende av underrättelser om någon specifik terroristverksamhet. Uppdrag för att ”visa närvaro” visar att de israeliska försvarsstyrkorna ser alla palestinier, oavsett om de är engagerade i oppositionen eller ej,


Förebyggande: Att injaga fruktan i den palestinska befolkningen 25

som måltavlor för hotelserna och trakasserierna. ”Falska operationer” är ett annat exempel på ”störningar av det normala livet”. Under sin utbildning och exercis får militära styrkor invadera hem och gripa palestinier: De tar över byar som en beredskapsövning för krig eller strid i stadsmiljö. Även om de drabbade palestinierna upplever dessa räder som verkliga, visar vittnesmålen att de inte utförs i syfte att göra ett gripande eller förhindra en attack, utan uttryckligen definieras som utbildning och övning. Slutligen används termen ”förebyggande” också för att undertrycka icke-våldsligt motstånd mot ockupationen. Under de senaste åren har ett antal palestinska proteströrelser på gräsrotsnivå utvecklats i de ockuperade områdena, ofta i samarbete med israeliska och internationella aktivister. Dessa icke-våldsrörelser protesterar genom att organisera demonstrationer, ge ut trycksaker och driva rättsliga processer. Ändå omfattar de israeliska försvarsstyrkornas ”förebyggande” åtgärder våld även mot dem: politiska aktivister grips och man inför utegångsförbud i byar där politisk verksamhet har ägt rum. De olika mål och metoder som avslöjas här följer logiken i de israeliska försvarsstyrkornas verksamhet i de ockuperade områdena under det senaste årtiondet. Verksamheten grundas på antagandet att man inte behöver skilja mellan fientliga civila och kombattanter. ”Att visa sin närvaro” och ”avtrubba medvetandet” är de metoder som bäst uttrycker den logiken: att systematiskt skada palestinierna generellt gör befolkningen lydigare och lättare att kontrollera.


28 

1

Chockgranater klockan tre på morgonen Fallskärmsjägarna, Nablusdistriktet, 2003

Vi utförde alla möjliga planlösa insatser i område A.* Det kunde till exempel innebära att åka till Tubas en fredag, när marknaden var fullpackad, för att överraskande sätta upp en vägspärr mitt i byn. En fredagmorgon kom vi för att sätta upp en sådan vägspärr och började sprida ut oss för att inspektera varje bil som passerade. Trehundra meter från oss ställde några barn till med en liten demonstration. De kastade sten på oss, men de kom kanske tio meter och träffade inte oss. De skrek förbannelser mot oss. Samtidigt växte folksamlingen. Naturligtvis följdes detta av att vi riktade våra vapen mot barnen – man kan kalla det självförsvar. Vad var syftet med vägspärren? Bara att visa vår närvaro. Vi visste inte om det skulle uppstå en eldstrid eller ej. Till sist kunde vi ta oss ut utan en skråma, utan att det hände någonting. Men vår kompanichef blev galen. Han sa åt en soldat med granatkastare att avfyra en upploppsgranat mot demonstranterna, mot barnen. Soldaten vägrade och efteråt behandlades han fruktansvärt illa av kompanichefen. Han straffades inte, eftersom kompanichefen visste att hans order hade varit olaglig, men soldaten behandlades verkligen vidrigt av staben. Så gick det till. En annan gång gick vi in i Tubas klockan tre på morgonen med en Safari-jeep och kastade chockgranater på gatan. Utan anledning, bara för att väcka folk.

*  Område där säkerhetsrelaterade och civila frågor, enligt villkoren i 1995 års Washingtonavtal, ligger under den palestinska myndighetens kontroll. I område B kontrollerar den palestinska myndigheten civila angelägenheter medan område C inkluderar de israeliska bosättningarna, Jordandalen, omfartsleder och tillfartsvägar samt buffertzoner – merparten av Västbanken – förblir uteslutande under israelisk kontroll.


Förebyggande: Att injaga fruktan i den palestinska befolkningen 29

Vad var poängen? Att säga: ”Vi är här. De israeliska försvarsstyrkorna är här.” Befälet brukade säga till oss att om någon terrorist hörde de israeliska försvarsstyrkorna i byn skulle han kanske komma ut för att slåss. Ingen kom någonsin ut. Det verkade som om målet bara var att visa lokalbefolkningen att de israeliska försvarsstyrkorna var där, och det är en allmän politik: ”De israeliska försvarsstyrkorna är här, på de ockuperade områdena, och vi kommer att göra livet surt för er tills ni bestämmer er för att stoppa terrorn.” Det var lätt för de israeliska försvarsstyrkorna att åstadkomma det. Men vi förstod inte varför vi kastade granater. När vi kastade en granat hörde vi smällen och såg att folk vaknade. När vi kom tillbaka brukade de säga ”Snygg operation”, men vi förstod inte varför. Detta hände varje dag – olika plutoner ur kompaniet turades om, det var en del av rutinen, en del av våra liv.

2

Att hindra byn från att sova Artilleriet, Gush Etzion, 2004

Normalt är poängen med ”Glada Purim”* att hindra människor från att sova. Det betyder att man går in i en by mitt i natten, går runt och kastar chockgranater och gör oväsen. Inte hela natten, men vid en viss tid. Det spelar ingen roll hur länge man gör det och man anger ingen sluttid. De sa: ”Okej, de kastade stenar på er idag i Husan, så ställ till med ett ’Glada Purim’-firande där.” Det var inte så ofta det hände. Är det vad som kallas att ”visa närvaro”? Jag är säker på att du har hört termen ”Glada Purim” förut. Om inte, kommer du att få höra den. Ja, vi visar vår närvaro. Ibland fick vi instruktioner från bataljonen att göra något sådant. … Det är en del av de aktiviteter som sker innan … Vad är syftet med den här typen av operation? Om byn utlöser en operation, då svarar vi med att störa sömnen. *  Purimhögtiden firas av israeliska barn med att ställa till ett enormt oväsen och skapa kaos på gatorna.


30 

Jag kollade aldrig hur mycket denna typ av operation faktiskt hindrar människor från att sova, eftersom man inte är i byn fyra timmar i sträck och kastar chockgranater var tionde minut – redan om vi gjorde det tre gånger skulle de israeliska försvarsstyrkorna få slut på chockgranater. Det här är operationer som genomförs vid bestämda tidpunkter, och om man kastar en enda chockgranat vid punkt X i Nahalin gör det förmodligen inte så mycket oväsen hundra eller tvåhundra meter bort. I allmänhet kanske det här skapar intrycket att de israeliska försvarsstyrkorna finns i byn hela natten, utan att de behöver göra så mycket, men jag tror inte det handlar om mycket mer än så.

3

De kom till ett hus och bara rev det Kfirbrigaden, Nablusdistriktet, 2009

Vad var det som skakade dig mest under din tjänstgöring på ockuperat område? De husrannsakningar vi gjorde i Hares, det var droppen som fick bägaren att rinna över. De sa att det fanns sextio hus som måste genomsökas. Jag sa att det måste ha kommit någon varning från underrättelsetjänsten. Jag försökte rättfärdiga det för mig själv. Hände det här på dagen eller på natten? På natten. Du åkte ut med en patrull? Det var en bataljonsoperation. Soldaterna spred ut sig över hela byn, tog kontroll över skolan och slog sönder låsen till klassrummen. Ett rum användes som förhörsrum för Shin Bet*, i ett rum hölls fångar och i ett rum fick soldaterna vila. Jag minns att det irriterade mig särskilt att de hade valt en skola. Vi gick från hus till hus och knackade på hos familjerna klockan två på morgonen. De blev livrädda, flickorna kissade på sig av rädsla. Vi bankade på dörrarna och det rådde *  Shin Bet och Shabak används omväxlande. Båda namnen är förkortningar för Sherut Bitachon Clali eller Allmänna säkerhetstjänsten, som ansvarar för Israels inre underrättelsetjänst.


Förebyggande: Att injaga fruktan i den palestinska befolkningen 31

en fanatisk känsla av att ”vi ska visa dem”. Vi gick in i husen och vände upp och ner på allt. Beskriv proceduren! Man samlar familjen i ett rum, ställer en vakt där och säger åt honom att rikta sitt gevär mot dem och söker sedan igenom hela huset. Vi fick en annan order om att vi skulle ta med oss alla födda efter 1980 … alla mellan 16 och 29 år, det spelade ingen roll vem, i handbojor och ögonbindel. De skrek åt gamla människor och en fick ett epileptiskt anfall. De fortsatte skrika åt honom. Han talade inte hebreiska men de fortsatte att skrika åt honom. Sjukvårdaren fick ta hand om honom. Vi gick runt till alla, gick in i varje hus och tog ut alla mellan 16 och 29 år och förde dem till skolan där de fick sitta bundna på skolgården. Sa de vad allt det här skulle tjäna till? Syftet var att hitta vapen. Men när det kom till kritan hittade vi inga vapen. Vi konfiskerade köksknivar. Vad som chockade mig mest var att man också stal saker. En person tog tjugo shekel*. Folk gick in i husen och letade efter saker att stjäla. Det här var en mycket fattig by. Vid ett tillfälle var det några killar som sa: ”Vilken besvikelse, det finns inget att stjäla.” ”Jag tog några spritpennor bara så jag kunde säga att jag stal något.” Sas det här i samtal bland soldaterna? Bland soldaterna, efter aktionen. Det förekom en hel del skadeglädje över människors fattigdom, killarna gillade att prata om det. En gång var det någon som de visste var psykiskt sjuk som skrek åt soldaterna, men en soldat bestämde sig för att slå honom ändå, så de slog honom i huvudet med en gevärskolv så att han blödde och förde honom sedan till skolan tillsammans med alla andra. Det fanns en hög med order om gripanden som undertecknats av bataljonschefen, färdiga med en ruta lämnad tom. Soldaterna skulle fylla i att personen gripits misstänkt för att störa ordningen. De fyllde bara i namn och or*  1 shekel motsvarar ungefär 1,70 svenska kronor. Ö.a.


32 

saken till gripandet. Jag minns att det fanns människor med händerna bakbundna med plastremmar som hade dragits åt riktigt hårt och jag brukade skära upp dem och sätta på nya remmar som satt lösare. Jag kunde prata med folk där. Det var en som arbetade tretton timmar om dagen, och en annan som en bosättare hade tagit in i Israel för att arbeta åt honom. På två månader fick han ingen lön och sen överlämnade han palestiniern till polisen.* Kom alla från en och samma by? Ja. Något annat du minns från den där kvällen? Som störde mig? Det var en liten sak som störde mig i alla fall. Det var ett hus som de just hade rivit. Det fanns en hund som kunde hitta vapen, men den hade de inte med – ändå rev de huset. Mamman satt gråtande vid sidan om och tittade på och smekte sina barn för att trösta dem. Jag ser hur min egen mamma lägger ner så mycket möda på varje hörn av vårt hus, och så skulle det plötsligt komma någon och riva det … Vad menar du, att de bara rev ett hus utan anledning? De rev upp golven, vände upp och ner på soffor, kastade växter och bilder, vände på sängar, krossade garderober och tegel. Det fanns andra, mindre saker, men det här bekymrade mig verkligen. Hur människorna såg ut när vi gått in i deras hus? Det gjorde verkligen ont att se. Och efter allt detta lämnades de i skolan i timmar bundna och med förbundna ögon. Ordern att frige dem kom vid fyra på eftermiddagen. Efter mer än tolv timmar. Där satt utredare från säkerhetstjänsten och förhörde dem en efter en.

*  Det är olagligt för palestinier från de ockuperade områdena att arbeta i Israel utan tillstånd.


9789173434041