Min kropp, min själ, mitt andetag Jag är i grunden en njutningsmänniska. Så tro inte att det som står i denna bok är enkelt för mig. Yogan är en nödvändighet för att jag ska kunna leva livet så som jag vill. Friskt, starkt och vackert! Det är bara för mig att gilla läget. Malin Berghagens möte med yogan var allt annat än enkelt. Men efter en djup kris finner hon i yogan ett stöd att gå vidare och utvecklas som människa. Och modet att våga ställa frågan: Vem är jag? Vad vill jag egentligen med mitt liv? det här är Malins livshistoria, om uppväxten i en kändisfamilj och viktiga vägval. Men det är också en guide till hur vi kan finna balans i livet genom att vårda både vårt yttre och inre. Yoga kan vara så mycket mer än bara träning – för Malin är den ett sätt att leva.
yoga
Boken är rikt illustrerad med vackra och inspirerande bilder av Katarina Di Leva.
med Malin
ISBN 978-91-552-5863-4
Malin Berghagen Foto: Katarina Di leva
Yoga_omslag_kart_tb_ny2.indd 1
2012-06-08 07.46
yoga med Malin
Yoga_skarp inlaga-TB2.indd 1
2012-06-08 06.52
© Malin Berghagen och Bokförlaget Semic, Sundbyberg www.semic.se Foto Katarina Di Leva · Redaktör Anna Bäfverfeldt · Formgivning Moa Edlund Repro TBP · Tryck Livonia, Lettland 2012 · isbn 978-91-552-5863-4
Yoga_skarp inlaga-TB2.indd 2
2012-06-08 06.52
Min kropp, min själ, mitt andetag ‌
yoga med Malin
Malin Berghagen Foto: Katarina Di leva
Yoga_skarp inlaga-TB2.indd 3
2012-06-08 06.52
Yoga_skarp inlaga-TB2.indd 4
2012-06-08 06.52
tillägnas Mina barn för ert enorma tålamod, ert stöd och er kärlek. Tack för att ni valde just mig som mor på denna livsresa. Jag älskar er så mycket! Min mor för att du alltid trott på mig, stöttat mig genom allt och för det du har lärt mig om godhet, viljestyrka och kärlek. ”Allting går utom nyfödda barn.” Mormor för att du såg mig och älskade mig precis som den jag är. Jag saknar dig så …
Yoga_skarp inlaga-TB2.indd 5
2012-06-08 06.52
Vi har alla många gåvor som Gud skänkt oss. Den utmaning som vi alla ställs inför består i att upptäcka dessa gåvor och sedan använda dem till fullo i andras tjänst. john gray
Yoga_skarp inlaga-TB2.indd 6
2012-06-08 06.52
Yoga_skarp inlaga-TB2.indd 7
2012-06-08 06.52
Yoga_skarp inlaga-TB2.indd 8
2012-06-08 06.52
innehåll
Yoga_skarp inlaga-TB2.indd 9
11
Förord
13
Inledning
15
Min livsresa
16
”Och så i går, när hon fyllde fyra år …”
23
När det gör ont i hjärtat vet du att du lever
25
Min yogaresa tar sin början
29
En liten ängel kommer till jorden
32
En dröm går i uppfyllelse
34
Ett sovande inre vaknar
40
Se det hända, känn det hända
46
Ett långsamt farväl
50
Kärleken till mitt öde
59
När du mår bra mår världen lite bättre
61
De fem hörnstenarna
62
Ditt livs lagkapten
66
Din kost
80
Din fysiska träning
86
Dina tankar
90
Dina känslor
95
Din själ
99
Yoga
100
Yoga – att förena
102
Yoga är ett sätt att leva
108
De olika yogaformerna
120
Morgonyoga
124
Mjukyoga
130
Solhälsningen
136
Lilla solhälsningen
141
Låt min själ omfamna din
2012-06-08 06.52
Yoga_skarp inlaga-TB2.indd 10
2012-06-08 06.52
Förord av maria boox Yoga är för mig ett sätt att leva. Inte någonting jag gör, utan en evig och innerlig strävan efter att leva i sanning och harmoni med mig själv och livet. Ett varande. Att ha tillit till att allt är som det ska vara och att jag är en liten del av ett större perspektiv. När livet levs med varma vindar och glädje råder, känns det mesta enkelt och det är med lust och nyfikenhet jag vaknar var morgon. Jag möter mig själv på mattan, andningen flödar och kroppen känns lätt och följsam i de rörelser jag utövar. Meditationen är stilla och rofylld. Livet känns underbart! När livet levs i motgång och det blåser kallt, när smärta, sorg och frustration råder, är det inte lika lätt att vakna upp och möta sig själv på mattan. Yogaandningen försvinner, kroppen är trött och meditationen är kaotisk. Livet känns tungt. I dessa tider är det än viktigare att inte ge upp sin strävan, att inte släppa de fantastiska verktyg som finns i yogan. Verktyg som gör det möjligt att leva i harmoni med mig själv och livet. Yogan hjälper mig att göra det som behöver göras för ett högre syfte, oavsett vilka känslor och tankar som råder. Yoga är för mig att aldrig ge upp strävan efter att vara i den del av mig som alltid lever i värme och harmoni, oavsett vad som händer inuti och runt omkring mig. Att våga vara sann i glädje och i sorg, att våga säga ja och att våga säga nej. Våga vara den du är ämnad att vara. När jag läser Malins bok fylls jag av en tacksamhet över den sanna berättelsen om hennes resa i livet och vad yogan betytt för henne. Jag minns hennes första möte med ashtangayogan hos mig för många år sedan, och vi har sedan dess följt varandra i livets varma och kalla vindar. Jag läser och blir berörd på flera plan. Malins mod att vara sann i glädje och sorg är för mig just vad det innebär att leva i yoga. Foto: Filippa Tredal
11
Yoga_skarp inlaga-TB2.indd 11
2012-06-08 06.52
Yoga_skarp inlaga-TB2.indd 12
2012-06-08 06.53
Inledning vi gick ut på bron till den lilla stugan mitt ute i skogen, medan de andra kvinnorna började göra i ordning maten. I kväll skulle vi göra upp en stor eld och sitta i cirkeln. Skriva ned det vi inte längre ville ha i våra liv och slänga in det i elden. Alla arbetade därför i tystnad. Tankarna var samlade kring vad som inte längre skulle ta plats i vars och ens liv, och jag var redo att slänga i väg en hel del. Sedan flytten från huset i Järvsö till lägenheten bredvid Järvsöbaden hade målet inte varit något annat än rening. Allt gammalt skulle bort och jag hade sorterat väl. Säkert tio sopsäckar hade jag åkt med till sopsorteringen. Jag hade nu varit där så ofta att mannen som arbetade där undrade om jag inte kunde ta över hans jobb. Jag kunde ju källsortera med glans nu. Lika många kassar hade jag åkt i väg med till loppisen. Ingenting som inte hade en funktion i mitt liv skulle vara kvar i mitt hem. Men nu satt jag ute på trappan med Margitta Wigren, efter dagens kurs i de gamla naturfolkens tradition. Vi hade gjort trumresor och sökt våra kraftdjur. I en meditation hade mitt kraftdjur visat sig för mig som en ståtlig kronhjort och många gånger genom åren har han dykt upp för att visa mig vägen. Stark och ståtlig men ändå skör när de stora hornen slår i bland träden. Aldrig för nära men ändå aldrig långt borta. Luften runt omkring oss var sommarfrisk och varm. Jag såg på den vackra kvinnan bredvid mig. Hon hade min totala respekt på grund av all sin kunskap och originalitet. Men mest för att hon, trots all visdom, inte var rädd för att vara svag eller sårbar. Ofta kunde hon lägga sig i mitt knä för att vila ut. Varje dag när vi avslutade våra samtal i gruppen bad hon oss vänligt att ”lämna var plats i skönhet” och på så sätt plocka undan efter oss. Det uttrycket föll verkligen i god jord hos mig. Lämna var plats i skönhet ... Jag såg in i köket på kvinnorna som förberedde maten. Orden handlar ju inte bara om att städa rent i ett kök, utan snarare om allt. Om livet. Att försöka sträva efter att lämna olika situationer och samtal i skönhet, så att jag när jag en dag lämnar det här jordelivet kan se de vackra spår jag skapade under min tid här. Den dag jag begravs och sitter där och dinglar med benen över läktarräcket i kyrkan, lyssnandes på mina nära och kära som står vid min kista, då vill jag kunna känna: ”Bra jobbat, Berghagen! Det blev en hel del vackra spår i sanden!”
13
Yoga_skarp inlaga-TB2.indd 13
2012-06-08 06.53
Margitta tände salviarökelse och lät den söta doften omsluta mig. Precis som de gamla indianerna en gång gjorde, förde hon salvian runt mig för att rena min energi. Och i sant systerskap gjorde jag likadant på henne. De andra kvinnorna kom ut när doften även nått dem inne i köket. De förde rökelsen mellan sig. Någon stod stilla i tystnad, andra mumlade något om att släppa taget ... Oavsett om denna kurs var ny för några eller en tradition för andra, gjorde vi ritualerna som om de vore en del av vårt cellminne och något vi alltid gjort. Naturfolkens traditioner finns inom oss alla och det kände vi bara vi tände en öppen eld utomhus och satte oss i cirkel runt den. Lugnet infann sig. Berättelserna började och blicken lämnade sällan den eld som brann där i mitten av oss. Ibland skrev vi ned på ett papper det vi inte längre ville ha i våra liv. Eller så vände vi oss till vackra syster måne och bad om det vi ville ha. Önska, önska, önska ... När jag kom hem satte jag upp lappar lite överallt där det stod just: ”Lämna var plats i skönhet.” I badrummet, i köket och i hallen – överallt fanns det små önskningar om skönhet i stället för städning. När jag kom in i min sons rum tittade han på lappen som jag så fint satt upp i lagom höjd för honom att se. ”Vad står det, mamma?” sa han undrande. Jag svarade att det står: ”Lämna var plats i skönhet.” Och det betyder att när du har lekt i ditt rum med något och du sedan plockat undan efter dig, så är det mycket roligare för dig när du kommer tillbaka och vill leka igen.” Han vände sig oberört ifrån mig och sa, precis tillräckligt högt för att jag skulle kunna höra: ”Vilken tur att jag inte kan läsa!” Ja, alla vill inte alltid hänga på när mamma kommer hem inspirerad av ytterligare en kurs. Men som mor och människa måste man göra sina små försök, eller hur? Denna bok är ett sådant försök.
14
Yoga_skarp inlaga-TB2.indd 14
2012-06-08 06.53
Min livsresa 15
Yoga_skarp inlaga-TB2.indd 15
2012-06-08 06.53
”Och så i går, när hon fyllde fyra år ...” Ur ”Teddybjörnen Fredriksson” av Lars Berghagen en av de första frågor jag någonsin ställde mig var nog: ”Vad är meningen med livet?” När jag gick i söndagsskolan ritade jag en teckning som visade en bibel och en bukett blommor. Och som text till bilden hade jag skrivit så fint jag bara kunde: ”Livets väg är en lång väg.” Ja, på den nivån var jag redan som liten. Stora frågor i en liten kropp. Och jag var inte speciellt gammal när jag vände min blick uppåt och funderade över om det fanns något bakom molnen. Stjärnhimlen var en plats jag längtade till. Många gånger kunde mina ögon tåras för att jag kände att där någonstans var mitt hem: i myllret av stjärnor i den vackra Vintergatan. På vinterkvällarna, när mörkret lystes upp av den vita snön, låg jag på åkern bakom min mormors hus och ”pratade” med stjärnorna. Jag minns att jag kände mig annorlunda, men där under stjärnhimlen var jag trygg. Att jag kände mig annorlunda var ju inte så konstigt. Mina föräldrar var väl så kända man bara kunde bli här hemma i Sverige, och var ofta i allas blickfång. Bara 19 år gammal hade min far förälskat sig i den kända sångerskan Lillbabs. Han var sju år yngre än hon och hade precis fått ett skivkontrakt på samma skivbolag som hon tillhörde. Det var en stor fest på Hamburger Börs i Stockholm och han satt där vid ett bord, lång, smal och lätt förvirrad, med sina nya kollegor när ett sorlande smög sig fram från entrén. Han sträckte på sin redan så gängliga kropp för att se vad som var på gång. Till en början såg han henne inte riktigt. Bara små delar av hennes så mycket mindre och späda kropp skymtade fram ur den människoskara som omslöt henne och fungerade som ett skydd mot världen utanför. Någon viskade till honom att Barbro nu hade kommit, och just då vände hon sig i riktning rakt ned mot hans bord. Kanske reste han sig upp en aning klumpigt, men artigt, och såg sedan in i ögonen på den kvinna som skulle vända upp och ned på hela hans unga värld. Och någonstans där uppe i himlen satt jag och iakttog mötet mellan mina blivande föräldrar, tillsammans med den som skulle vara … ja, låt
16
Yoga_skarp inlaga-TB2.indd 16
2012-06-08 06.53
oss kalla honom min ”guide”. Han såg på mig och la sin hand på min axel och frågade: ”Har du bestämt dig?” ”Ja”, svarade jag lugnt. ”Det är de!” Han tystnade en stund, men fortsatte sedan: ”Du vet vad livet på jorden innebär ... Du kommer att längta hem men du måste stanna kvar tills resan har nått sitt slut. Tills din uppgift är genomförd.” Jag nickade och sa: ”Jag kommer att sakna dig.” Han höll om mig, la sitt finger vid mitt hjärta och sa tyst: ”Jag finns här …” Att växa upp i en så kallad kändisfamilj var helt fantastiskt. Det fanns alltid musik och drama runt omkring mig. Konstnärer skyr begränsningar, så skapandet fanns jämt i min närhet. Jag är säker på att jag hade sett både transvestiter och samkönade partner långt innan mina klasskamrater ens visste att sådana fanns. Och olika nationaliteter och hudfärger blandades i en vacker tavla. Jag hamnade i Abbas studio en gång när pappa behövde barnvakt. Rolling Stones-basisten Bill Wyman fick sitta och rita gubbar med mig i köket medan pappa och Bills flickvän satt och skrev på en låt. När jag var tio år fikade vi med Burt Reynolds i hans hem, och mamma var så stolt över att han hade ljusstakarna hon köpt till honom på spiselhyllan i vardagsrummet. Det var alltid folk hemma hos oss. Monica Zetterlund dansade i köket när jag gick för att hämta något att dricka i kylskåpet, och jag öppnade dörren då Beppe Wolgers kom över med en ny text åt mamma. Syrran och jag brukade åka rutschkana nedför trappan hemma hos Lill Lindfors och framför oss åkte Brasse Brännström. Han vann jämt! Självklart hade jag på den tiden ingen aning om någon av dessa människors storhet – de var bara vänner till familjen. Det var ett annorlunda, men fantastiskt, liv. Bland det bästa jag visste var när mamma kom hem efter sin show på Berns och alla musikerna var med. Oftast vaknade jag då, kröp upp i mammas knä i soffan och somnade om medan pianot spelade i bakgrunden och människor sjöng. Det var för mig en trygg uppväxt med mycket kärlek. Även i dag trivs jag bäst när folk är samlade runt köksbordet, hos oss eller andra, och samtalen och skratten vibrerar. Det var med mammas och pappas musiker jag uppfostrades. Jag minns till exempel att jag som barn i turnébussen fick höra att fulla brudar var osexiga. (Jag är säker på att det var just därför jag smakade alkohol väldigt sent och än i dag inte tycker om att vara berusad.) Jag lärde mig också att rattar var något som inte bara bilar hade. Bussen höll nästan på att välta när mammas pianist Christer Wickman ropade ”Kolla rattarna!” och resten av bandet slängde sig mot fönstret. Det var en viss övervikt av män i turnébussen … Fruar fick bara komma till en spelning på ett förutbestämt
17
Yoga_skarp inlaga-TB2.indd 17
2012-06-08 06.53