9789129677607

I_Jag 채r jag.indd 5

2011-06-30 15.53

Läs mer om Emma AdBåge på www. rabensjogren.se

Rabén & Sjögren Box 2052 103 12 Stockholm www.rabensjogren.se © Text: Emma AdBåge 2011 © Omslag och illustrationer: Emma AdBåge Tryckt hos Livonia Print, Lettland 2011 ISBN 978-91-29-67760-7 Rabén & Sjögren ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823

I_Jag är jag.indd 6

2011-07-01 11.31

I_Jag 채r jag.indd 7

2011-07-01 11.32

Ibland när jag ser mej i spegeln, så ser jag bara det helt vanliga. Det är: Ganska så kort och liten tjej med rak kropp och rakt, ljust hår. Sen är det lite fräknar, blå ögon, smal näsa och liten mun (skulle vilja ha större). Jag är ganska lik mamma, men mer lik pappa, fast jag är tjej.

Jag är varken supersnygg eller fulast i universum och det passar mej bra, för då får man vara i fred som man är.

Jag skulle inte vilja se ut som Elin Viksten i sexan, till exempel! Hon är så snygg att man bara måste glo så fort man ser henne, 9

I_Jag är jag.indd 9

2011-06-30 15.53

och alltid har hon nya kläder och speciell frisyr och aldrig nånsin får hon vara i fred.

Alla frågar henne hela tiden var hon har köpt alla tröjor och hur man gör frisyrer. En gång fick hon fläta fiskbensfläta på halva femman! Det tog hela långrasten.

Inte skulle jag vilja vara Tinnis heller. Tinnis går i trean och har väldigt liten och platt näsa. Hennes mun är lite som en djurmun. Harmynt heter det, har mamma sagt. Det kan man inte hjälpa, det vet jag. Men jag skulle ändå inte vilja vara Tinnis. Stackars Tinnis som är så snäll!

När jag tittar mej i spegeln lite längre stunder, kanske en hel kvart, då får jag en specialkänsla. Jag brukar kalla den jag-känslan.

Då står jag där och tittar och tittar på mej själv, så nära och så länge som jag bara står ut, och plötsligt är det som att jag inte fattar att den där i spegeln är jag!

10

I_Jag är jag.indd 10

2011-06-30 15.53

Jag kan inte förklara bättre. Det bara är så. Då måste jag säga ”Jag är jag!” flera gånger. Och sen efter en stund försvinner känslan och det är bara vanligt igen.

Sen tänker jag ibland på hur kroppen fungerar, då blir jag rädd. Det kanske låter konstigt att vara rädd för sin egen kropp, men det är inte riktigt så.

Jag är inte rädd för min hand eller fot alltså. Men jag tänker mycket på att inne i min kropp finns ett hjärta, slemmiga tarmar, skelett och blod och sånt.

Och en hjärna! Tänk det, va! En äcklig hjärna! Inuti mej!

Då vill jag nästan vända ut och in på mej själv och önska att jag var gjord av plast istället. Vad lätt det vore. Att bara kanske gå på batteri. Eller ström.

Bara att sätta i kontakten ibland, och om man gick sönder kunde man bara åka till verkstaden istället för sjukhuset!

Fast det vore krångligt med, för tänk om man fick slut på batterier mitt på en promenad. Eller om strömmen skulle gå när man satt i skolan!

11

I_Jag är jag.indd 11

2011-06-30 15.53

– Vad heter våra fyra årstider? frågar fröken en dag i skolan.

Jag brukar inte räcka upp handen så mycket, men jag tänker att det måste vara julen, våren, juni och höst. Fröken tittar på mej och nickar.

– Mickan. Det kan du, det är jag säker på.

Men jag bara rycker på axlarna. Varför ska hon fråga just den som inte räcker upp handen?

Pecka räcker inte ens upp sin hand. Han bara gissar rakt ut. Förstås. Pecka gissar alltid på nåt, fast han inte vet. Nu gissar han att årstiderna är: Festen, prutten, tjyven och tårtan.

Klassen fnissar.

– Men Peter, säger fröken. Sommar, höst, vinter och vår är det ju.

Just det, tänker jag. Men jul, vår, juni och höst är väl ändå bättre. Julen är ju det viktigaste på hela vintern, resten är bara snö. Sen kommer våren, 12

I_Jag är jag.indd 12

2011-06-30 15.53

då fyller jag år, så det är lätt att komma ihåg. Sen kommer juni, då är det flaggans dag och sommarlov.

Och så är det hösten. På hösten ritar man träden såhär: Först ett brunt streck och sen rött och gult längst upp, i ett krull. Annars är ju träden bara gröna. Och på vintern är det tomt, men då ritar man ju ändå bara julgranar.

13

I_Jag är jag.indd 13

2011-06-30 15.53

Den här våren fyller jag åtta år. Det är om tre månader och då önskar jag mej:

Men mest tror jag att jag kommer få:

Gafflarna får jag alltid av mormor och det där med guldskor önskar jag mej för att mamma har det. Jag har aldrig sett guldskorna på riktigt, men varje kväll 14

I_Jag är jag.indd 14

2011-06-30 15.53

när jag går och lägger mej, så säger mamma först god natt, och sen säger hon att hon ska gå till sin hemliga garderob.

I hennes hemliga garderob säger hon att det finns en guldklänning, guldskor, guldörhängen och jättemycket daim som aldrig tar slut! Daim är mammas och mitt bästa. Tänk dej daim som aldrig tar slut!

Jag kan höra mamma berätta om guldkläderna 15

I_Jag är jag.indd 15

2011-06-30 15.53

och daimen hur många gånger som helst, fast jag inte tror på det. Jag blir så himla tokig när jag tänker på allt guld och all daim, så att jag måste knorva omkring i sängen och säga: – Snälla, snälla, snälla, kaaan inte jag få seee?

– Nähäääe, fnissar mamma. Gonatt gonatt!

Sen smyger hon ut och släcker lampan.

Jag tänker jag att jag ska försöka hålla mej vaken och smyga ut och tjuvtitta när mamma öppnar den där hemliga garderoben, men jag somnar alltid innan jag hinner.

Hoppas jag får en tjejkanin i alla fall. Jag har redan bestämt namn och köpt ett koppel för egna pengar.

Luna ska den heta.

I_Jag är jag.indd 16

2011-06-30 15.53

– I dag ska vi ha draaaama! säger fröken efter långrasten. Draaaaaaaaaama! säger hon igen och gör rörelser framme vid tavlan.

– Knivdrama? ropar Pecka. Då ska fan jag vara med. Hur många knivar får man ha?

Men fröken ser bara trött ut och blänger.

– Teater, Peter! säger hon sen.

Drama är samma som teater. Vi ska spela pjäs! Ånej! tänker jag.

Jag blir alldeles kall och svettig på en gång. Jag vill 17

I_Jag är jag.indd 17

2011-06-30 15.53

inte spela pjäs! Måste man? Jag tittar på dom andra i klassen, men ingen verkar tycka som jag. Alla ser helt glada och pigga ut.

Som att dom tänkte: Jippi! Äntligen pjäs! Penny med.

Dom vill till och med välja pjäs, men fröken har redan valt åt oss: Vi ska spela Snövit och dom sju dvärgarna.

Bra, tänker jag. För då blir det ju alltså bara sju dvärgar plus en Snövit! 7 + 1 = 8! Då kan ju inte hela klassen vara med. Man kan slippa!

Men precis när jag pustar ut, så säger fröken att alla får varsin roll. Det finns visst en massa roller som är typ rådjur, hare, mus och sånt. Richard vill spela det förgiftade äpplet, säger han, men det går inte fröken med på, han får bli skogsduva istället.

Jonny blir prinsen och Siri blir häxan. Alltså, Siri vill väldigt gärna spela häxan, för hon kan en sån himla bra häxröst som hennes kusin har lärt henne.

Ganska bra häxröst faktiskt. Natali blir förresten Snövit, så himla typiskt.

Sen ska vi dela ut dvärgarna.

18

I_Jag är jag.indd 18

2011-06-30 15.53

– Vem ska spela vilken dvärg? undrar fröken och gör lappar med dvärgnamnen på.

Alla som inte har fått nån roll än, får dra en lapp.

Lacke blir Glader och Penny blir Toker. Snart är det bara en lapp kvar. En lapp och ett barn. Jag! Jag måste dra. Penny tittar på mej.

– Hoppas att du blir dvärg, du också, viskar hon.

Så att vi kan vara dvärg ihop.

Jag nickar och viker upp lappen: Blyger.

– Jamen! Det passar ju dej bra, Mickan! säger fröken glatt.

Vad dum hon är!

– Jag vill inte spela nån, säger jag.

Men fröken hör inte.

– Finns det ingen dvärg som heter Snygger? ropar 19

I_Jag är jag.indd 19

2011-06-30 15.53

Sebbe och larvar sej vid sin bänk.

Visar magen och dansar. Finns det ingen som heter Tröger? vill jag skrika. För då kunde ju du spela den!

Eller kanske Störder!

Så vågar jag absolut inte säga, fast fröken lyssnar ändå inte. Hon kunde spela Döver.

20

I_Jag är jag.indd 20

2011-06-30 15.53