9789137136455

Oprah En biografi Kitty Kelley översättning Göran Grip

Forum

Kelley_Oprah_inlaga.indd 3

2011-04-18 09.21

Bokförlaget Forum, Box 3159, 103 63 Stockholm www.forum.se

Amerikanska originalets titel Oprah. A Biography Copyright © H.B. Productions, Inc.2010 Svensk utgåva enligt avtal med Crown Publishers, The Crown Publishing Group, en del av Random House, Inc., New York Omslagsfoto Getty Images Omslagsdesign Anders Timrén Tryckt 2011 hos ScandBook AB, Falun ISBN 978-91-37-13645-5

Kelley_Oprah_inlaga.indd 4

2011-04-18 14.52

Återigen och för alltid — till min man, John

Kelley_Oprah_inlaga.indd 5

2011-04-18 09.21

Kelley_Oprah_inlaga.indd 6

2011-04-18 09.21

1 O

prah Winfrey kom stormande från Baltimore till Chicago i december 1983, just som en allvarlig köldknäpp pressade ner temperaturen till minus trettioen grader.

Hon hade kommit dit för att vara programledare för en lokal pratshow på dagtid, och den 2 januari 1984 visade hon upp alla sina 106 kilo när hon kom marscherande i sin alldeles egna parad, som hade arrangerats av WLS-TV. Hon var klädd i en av sina fem pälsar, hon hade Jheri curl, en krullig, glansig frisyr, och bar vad hon kallade för sina ”Big Mama-örhängen”. Hon vinkade till människorna utmed State Street och ropade: ”Hej, jag heter Oprah Winfrey. Jag är den nya programledaren på A.M. Chicago … Miss Negro i rutan.”

Hon var en stor, fantastisk enpersonskarneval, full av rop och tjut och halleluja. ”Jag trodde att de var galna på WLS när jag hörde att de hade anlitat en afroamerikansk kvinna för att leda morgonprogrammet i den rasmässigt mest segregerade staden i USA, med en publik som utgjordes av vita hemmafruar i förorterna”, sa Bill Zwecker på Chicago Sun-Times. ”Lyckligtvis hade jag fel.”

Chicago stod inför en formlig lollapaloozafestival. Redan under Oprahs första vecka fick hennes lokala morgonprogram högre tittarsiffror än den nationellt syndikerade pratshowen Donahue, och efter ett år packade Phil Donahue, intervjuprogrammens mästare, sin kappsäck och drog till New York. Oprahs tittarsiffror fortsatte att stiga och efter att först ha fått Donahue att byta stad tvingade hon honom därefter också att ändra sändningstid för att inte behöva konkurrera med henne. Och då var även hon själv på väg att bli syndikerad efter att ha fått 1 miljon dollar i bonus i samband med att Oprah Winfrey show såldes till 138 marknader. Under det där första 17

Kelley_Oprah_inlaga.indd 17

2011-04-18 09.21

året blev hon en sådan omedelbar sensation att hon blev inbjuden till The Tonight Show, vann två Emmy-statyetter för lokala program och stod inför sin långfilmsdebut i Purpurfärgen. När hon ”upptäcktes” för rollen som Sofia i Purpurfärgen fick hon en beundrarskara som om hon vore Askungen, och senare blev hon nominerad till en Golden Globe och en Oscar för bästa kvinnliga biroll. ”Jag var precis som Lana Turner som upptäcktes vid läskautomaten av en Hollywoodjournalist, men jag hade en annan hudfärg”, sa Oprah och berättade om hur Quincy Jones som var i Chicago i affärer hade sett henne på teve en morgon och hade ringt upp Steven Spielberg och berättat att han hade hittat den perfekta skådespelaren för rollen som Sofia. ”Hon är så fin”, sa Jones. ”Tjock och aggressiv.

Mycket aggressiv.”

Oprah ägnade sommaren 1985 åt att filma, och efteråt mindes hon detta som den lyckligaste tiden i sitt liv. ”Purpurfärgen var första gången någonsin som jag kan minnas att jag befann mig i en familj där jag verkligen kände mig älskad … där människor verkligen ser ens själ och älskar ens själ, när de älskar en för den man är och för vad man har att ge.”

Vid den tiden kände hon att hon var på väg mot den framgång hon alltid hade drömt om. ”Jag var förutbestämd för stora ting”, sa hon. ”Jag är Diana Ross och Tina Turner och Maya Angelou.” Full av självförtroende uppmanade hon Steven Spielberg att ta med hennes namn ovanför biografentréerna och sätta en bild av henne på affischerna. ”Jag är nog den populäraste personen i hela Chicago”, sa hon. När Spielberg protesterade och sa att detta inte stod i hennes kontrakt sa hon att han gjorde ett stort misstag. ”Vänta bara så ska du få se. Jag kommer att bli känd i hela USA, jag kommer att bli ett enormt namn.”

Spielberg ändrade sig inte, och Oprah glömde inte. När hon blivit lika ”enorm” som hon hade förutsagt var han en av alla dem som hon hade ett horn i sidan till. Hon berättade om deras samtal tretton år senare i en intervju 1998 i Vogue: ”Jag kommer att framträda i teve och folk kommer att, typ, känna till mig. Och Steven sa: ’Säger du det?’ Och då sa jag: ’Du borde sätta mitt namn på filmaffischerna.’

Han sa: ’Nej, det kan jag inte göra …’ Och då sa jag: ’Men jag tror verkligen att jag kommer att bli, liksom berömd.’ Och det här är 18

Kelley_Oprah_inlaga.indd 18

2011-04-18 09.21

mitt favorit-vad-var-det-jag-sa, Steven, du skulle ha tagit med mitt namn på affischen!”

En vecka före biopremiären bestämde sig Oprah för att göra ett program om våldtäkt, incest och sexuellt ofredande. När ledningen sa nej påpekade hon att hon bara några få dagar senare skulle framträda på vita duken med just det här temat, så varför inte utforska det först på hennes lokalpublik. De gav med sig, först bara motvilligt, men sedan satte de in annonser och frågade efter personer som ville ställa upp och berätta i teve om sexuella övergrepp de hade utsatts för.

Just det programmet blev Oprahs genombrott – ett offer som övervinner motgångarna – och det blev startskottet för fenomenet Oprah Winfrey. Vid den tidpunkten var det ingen som insåg det, men det programmet skulle göra henne berömd i hela USA och så småningom göra henne till en förkämpe för offren för sexuella övergrepp. Med det programmet introducerade hon ett helt nytt sätt att göra teve, som under de följande tjugo åren har slungat hennes tittare mellan dunkla djup och stjärnklara höjder. Det ledde i sin tur till att hon har blivit världens första svarta kvinnliga miljardär och en kulturell symbolgestalt som nästan har helgonförklarats. ”Jag är Guds verktyg”, har hon sagt vid flera tillfällen under resans gång. ”Jag är hans budbärare … Min show är mitt ämbete.”

Oprahs show om sexuella övergrepp hajpades många dagar i förväg för att locka en publik som var intresserad av ”incestoffer”. Förutom hennes lilla grupp av medarbetare var det ingen som visste vad hon tänkte göra förutom att presentera en intressant person, något som hon hade gjort ända sedan hon hade börjat på WLS. Det var ingen som hade en aning om att hon tänkte sudda ut den tidigare så tydliga gränsen i teveprogram mellan diskussion och bekännelse, mellan att intervjua och att avslöja sig själv. Mellan å ena sidan objektivitet och å andra sidan flummig fantasi och manipulation av fakta.

Torsdagen den 5 december 1985 började Oprah sin show klockan 9.00 på morgonen med att presentera en ung vit kvinna som hon bara kallade för Laurie. ”Var tredje kvinna i det här landet har blivit utsatt för sexuella övergrepp eller har blivit sexuellt ofredad”, sa hon till sin publik och vände sig därefter till sin gäst.

19

Kelley_Oprah_inlaga.indd 19

2011-04-18 09.21

”Din pappa började tafsa på dig. När övergick det till något annat än att han bara smekte dig?” ”Jag tror att det var någon gång mellan nio och tio”, sa Laurie. ”Vad hände då? Minns du första gången din pappa hade samlag med dig? Vad sa han till dig, hur sa han det till dig, vad berättade han?”

Publiken, som mest bestod av vita kvinnor, var dödstyst. ”Han sa bara att han ville göra det skönt för mig”, sa Laurie. ”Var var din mamma?” ”Hon hade rest bort nånstans – hon hade lämnat stan. Hon var borta i tre veckor och jag bodde hos pappa under de tre veckorna.” ”Så han kom in i ditt rum … och började smeka dig. Det måste ha varit mycket skrämmande att vara nio år gammal och din pappa har samlag med dig.”

Laurie nickade men sa ingenting. ”Jag vet att det är svårt att berätta om det här – det gör jag verkligen. Jag vet hur svårt det är. När han var klar, vad gjorde han … eller under tiden … men först, visst gjorde det ont?”

Laurie skruvade lite på sig. ”Mm. Han brukade be om ursäkt och sa att han aldrig skulle göra om det. Många gånger efter att han hade gjort nåt föll han på knä och uppmanade mig att be till Herren om att han aldrig skulle göra om det.”

Efter en stund gick Oprah ut i publiken och höll fram mikrofonen till en medelålders vit kvinna med glasögon. ”Jag har också blivit utsatt för sexuella övergrepp”, sa kvinnan. ”Mitt liv började på ungefär samma sätt som Lauries med att han tafsade … Det resulterade i ett barn som nu … han är trettio år gammal nu, men i sexton år av sitt liv har han varit på en statlig inrättning [för autism].” ”Blev du utsatt för sexuella övergrepp av någon i din egen familj?”

Kvinnans röst stockade sig och hon medgav att det var hennes pappa som hade gjort henne med barn. ”Så det här är din pappas barn?” sa Oprah. ”Ja. Det hände väldigt ofta – precis som för Laurie – praktiskt taget varenda dag när mamma hade gått till jobbet. En av de hemskaste upplevelserna jag kan minnas.”

20

Kelley_Oprah_inlaga.indd 20

2011-04-18 09.21

När kvinnan bröt samman och försökte återta självkontrollen lade Oprah armen runt henne och började själv gråta och dolde ögonen med vänstra handen. Med högra handen, som hon höll mikrofonen i, gav hon ett tecken till kontrollrummet. Hon berättade senare att signalen betydde att de skulle stänga av kamerorna, men de förblev på medan hon snyftade mot kvinnans axel. ”Jag har själv varit med om samma sak”, sa Oprah. ”Alla de här hemska upplevelserna påverkar hela mitt liv.”

Under de följande sekunderna verkade det som om Oprah för första gången upptäckte att det som hon själv hade varit med om som nioåring verkligen var en våldtäkt, en förnedring som var så avskyvärd att hon inte förrän i det ögonblicket hade kunnat sätta ord på den. Publiken kände det som om de såg en själ rämna när hon bekände sin skamliga hemlighet. Oprah avslöjade att hon hade blivit våldtagen av en nittonårig kusin när hon blev tvingad att dela säng med honom i sin mammas lägenhet. ”Han sa åt mig att inte berätta om det. Efteråt tog han med mig till djurparken och köpte en glass till mig.” Senare berättade hon att hennes kusins kamrat och därefter hennes älsklingsfarbror också hade förgripit sig på henne. ”Jag blev ständigt våldtagen från det jag var nio år tills jag var fjorton.”

Oprahs häpnadsväckande personliga bekännelse blev en nyhet över hela USA och hon fick mycket erkännande för sin ärlighet och rättframhet. Men hennes familj förnekade häftigt anklagelserna, och det fanns personer som menade att hon försökte få publicitet för sin filmroll, eftersom hon aldrig hade pratat om dessa övergrepp med någon enda person före detta offentliga avslöjande. ”Jag blev väldigt kränkt [av det där]”, sa hon senare. ”Det stod något i tidskriften Parade, en fråga som har publicerats för inte så länge sedan: ’Blev Oprah Winfrey verkligen våldtagen, eller var det bara ett reklamjippo för Oscar-juryn?’ Jag är förbluffad över att någon tror att jag skulle göra det där som en ren reklamgrej. Men det finns väl människor som har gjort så. Det finns det säkert.”

Hon sa att stationens ledning blev upprörd över hennes ”chockerande” avslöjanden, och fortfarande tjugotre år senare vägrar Dennis Swanson, före detta vice vd och administrativ chef på WLS-TV, att prata om detta. Han hade sedan länge fått äran för att det var han 21

Kelley_Oprah_inlaga.indd 21

2011-04-18 09.21

som fick Oprah att komma till Chicago, men han vägrade att berätta om sina reaktioner på hennes första program om sexuella övergrepp.

På den tiden var Swanson och hans PR-chef Tim Bennett stormförtjusta över Oprahs enorma tittarsiffror, men de blev sårade av pressens kritik över hennes inriktning på sex-program, i synnerhet det program hon gjorde om pornografi. Chicago Sun-Times tevekritiker, P.J. Bednarski hade klandrat både deras och WLS:s ”företagsmoral” när man lät Oprah göra ett timslångt teveprogram om hårdporr. ”De borde skämmas”, skrev han, och därefter skällde han ut Oprah för att hon hade bjudit in tre kvinnliga porrstjärnor för att tala om manliga organ, manlig uthållighet och manlig ejakulation.

I den sorgligaste delen [av programmet] pratade de under sändningen om den avslutande scenen i många porrfilmer, den som kal�las för ”money shot”, där den manlige kontrahenten sprutar sin säd någonstans på kvinnans kropp, ofta i ansiktet, för att visa åskådarna att det inte är frågan om fejkat sex. Det skrattade man åt … Programmet med utfrågningen av porrstjärnorna innehöll förvånansvärt nog inte en enda minuts diskussion där Winfrey påstod, frågade eller ens oroade sig över huruvida dessa barnförbjudna stjärnor faktiskt bara var billiga skojare, talanglösa, sjaskiga strippor. Hon bara nätt och jämnt undrade om de här filmerna kränkte kvinnorna. I stället frågade hon: ”Får ni inte skavsår?” ”För någon med Winfreys naturbegåvning var detta ett skvallrande tecken på att hon behövde mogna en hel del”, skrev Bednarski och tillade att det var 30 procent av dem som såg på teve i Chicago klockan nio på morgonen som tittade på Oprahs porrprogram, vilket var mycket mer än vanligt. ”Man pratade också om det i hela staden och det fick sin egen artikel precis här.” Rubriken lydde: ”När ingenting är tabu: Oprah Winfrey lockar med porrstjärnor.”

Oprah förstod teveprogrammens grundregel: den som får höga tittarsiffror härskar. ”Mitt uppdrag är att vinna”, sa hon till journalisterna. Under de viktiga veckor när man mäter tittarsiffrorna ville hon ha ”pang på”-program. Hennes producent Debra DiMaio ledde jakten på heta ämnen och Oprah bidrog med sina egna idéer. ”Jag skulle verkligen vilja få en präst att prata om sex”, sa hon. ”Jag skulle verkligen vilja få en präst att säga: ’Ja, jag har ett kärleksför22

Kelley_Oprah_inlaga.indd 22

2011-04-18 09.21

hållande. Jag dyrkar Jesus och henne. Ja, jag älskar henne, och hon heter Carolyn.’ ” Under sin jakt på tittarsiffror under Black History Month till minne av betydelsefulla personer och händelser i de afroamerikanska slavarnas historia bokade hon Ku Klux Klan-medlemmar i sina vita lakan och spetsiga mössor. Hon gjorde också ett program med medlemmar i en nudistkoloni som satt nakna på scenen. I programmet ser man bara deras ansikten, men studiopubliken fick se dem helnakna, och därför krävde ledningen att programmet skulle bandas i förväg. ”Det gör att vi kan se till att ingenting visas som inte bör visas i teve”, sa Debra DiMaio. Ledningen sa också att de som skulle sitta i publiken måste ringas upp och informeras om att gästerna skulle vara nakna. ”Det var ingen som blev sårad”, sa DiMaio. ”Tvärtom, de blev upprymda. Det var roligt.”

Oprah medgav att hon var nervös under nudistprogrammmet. ”Jag är stolt över att kunna säga att jag verkligen är ärlig, men i det programmet bara spelade jag ärlig. Jag blev tvungen att låtsas att det kändes fullkomligt normalt att intervjua en massa nakna människor utan att titta på dem. Jag hade velat titta rakt in i kameran och säga, ’Men herregud! Det finns ju penisar här!’ Och det gjorde mig väldigt nervös.”

När hon berättade för sina chefer att hon ville göra ett program med titeln ”Kvinnor med sexuella störningar” och intervjua en kvinna som aldrig hade haft en enda orgasm under sitt artonåriga äktenskap och därefter intervjua den manlige sexuelle ställföreträdare som gav henne orgasmlektioner, och sedan en ung sexmissbrukande kvinna som under en natt hade tjugofem män i sin säng, då bleknade ledningen. ”Ledningen vill inte ha några problem, men de vill ha tittarsiffror”, sa Oprah. ”Jag sa till dem att jag skulle vara städad, och det var jag också. De förstår inte vad kvinnor känner, men det gör jag. Män tror till exempel att om man gör ett program om bröstamputation får man inte visa ett bröst. Jag påstår att man måste visa bröstet.”

Dagen efter programmet om sexuella störningar översvämmades WLS:s växel av uppretade tittare, och därför bad Oprah 23

Kelley_Oprah_inlaga.indd 23

2011-04-18 09.21

sin producent att komma upp på scenen, och sedan bjöd hon in studiopubliken att komma med kommentarer. ”Gårdagens program var snuskigt”, sa en kvinna. ”Jag kan inte komma på något annat ord att beskriva det med. Fullkomligt förnedrande.” ”Det finns miljontals kvinnor som aldrig upplever någon sexuell njutning”, sa Oprah. ”Vi fick sexhundratrettiotre samtal från kvinnor i går efter programmet, på datorn. Vi fick massor av kvinnor att känna att de inte var ensamma.” ”Med så många ämnen av hög kvalitet, varför måste ni då gräva i bottensatsen?”

DiMaio besvarade den frågan: ”Det som är bottensatsen för en människa behöver inte vara det för en annan. Vi känner för program där vi pratar om problem av olika slag, incest eller torgskräck eller avsaknad av orgasm.”

Oprah insköt: ”Det bekymrar mig att vi blir anklagade för att söka sensation och att exploatera folk. Det gör vi inte. Vi är omtänksamma människor.” En kort paus. ”Ibland gör vi misstag.”

Oprah kan ha syftat på ett av sina tidigaste program som hette: ”Har storleken någon betydelse?” Under en diskussion om penisstorleken for det ur henne: ”Om man fick välja skulle man välja en stor om det gick. Ge mamma en stor en!” Man kunde nästan höra hur 2,95 miljoner tevehusåll i Chicagoområdet drog efter andan.

När massmedia väl hade hämtat sig var de flesta mycket fräna. P.J. Bednarski sa att Oprah hade ”töjt på den goda smakens gränser”, men Alan G. Artner skrev i Chicago Tribune att Oprah helt enkelt var naturligt på samma sätt som många människor är när deras ”självupptagenhet blint och utan förställning får dem att spela gycklare”.

Senare lovade Oprah journalisterna att när hennes program började sändas över hela landet skulle hon inte säga ordet penis utan att först ge publiken en rimlig varning. ”Nu kan jag säga penis precis när jag vill. Se där. Jag sa det precis”, sa hon och gapskrattade. ”Penis, penis, penis.”

Vid det laget hade hon lyckats få journalisterna att dansa efter sin pipa. De älskade hennes färgstarka yttranden och hade svårt att hitta de rätta orden för att beskriva henne. ”Stor, fräck, vulgär, aggres24

Kelley_Oprah_inlaga.indd 24

2011-04-18 09.21

siv, överdriven, löjlig, älsklig, själfull, tarvlig, rå, hungrig”, skrev Howard Rosenberg, tevekritiker i Los Angeles Times. En annan kritiker medgav: ”Jag struntar i om hon är en mil bred men bara en centimeter djup. Hon är oemotståndlig.” Philadelphia Inquirer Magazine utnämnde hennes program till eterns National Enquirer, en av de värsta skvaller- och skandaltidningarna. ”Det sänker den minsta gemensamma nämnaren till en ny bottennivå. Det är en jäsande blandning av skit, infall, medlidande, skräp, tillgjordhet, överdrifter, kramar, hejarop, sentimentalt svammel, modenycker och provokationer, och alltsammans dränkt i tårar.”

Hennes publik blev berusad av hennes oanständiga brygd. En gång när hon spelade in en puff för ett kommande program var det meningen att hon skulle säga: ”På tisdag på A.M. Chicago: par som lider av impotens.” Efter att ha stakat sig två gånger sa hon i stället: ”Nästa vecka på A.M. Chicago: Par som inte kan få upp den.”

Under ett samtal om en ny diet vände hon sig till publiken och sa: ”Ja visst ja. Det är den där dieten som gör att det luktar bättre när man släpper sig.”

Under programmet om impotens berättade en högtidlig medelålders man att en plastikkirurgisk operation hade lett till att hans testiklar hade svullnat och blivit stora som basketbollar. ”Men hallå”, ropade Oprah. ”Hur kan du gå om dina testiklar är stora som basketbollar?”

I ett annat program intervjuade hon en kvinna som sa sig ha blivit förförd av sju präster. ”Vad gjorde du när prästen drog ner byxorna?” ”Ingenting”, sa kvinnan. ”Men sen tog han mig i handen.” Oprah himlade med ögonen och publiken gapskrattade. Den älskade hennes vanvördnad, hennes olämpliga kommentarer och hennes skandalösa frågor. ”Varför blev du lesbisk?” frågade hon en kvinna.

I ett annat program berättade en sociolog att det faktum att man hade en rumskamrat kunde leda till att man inledde ett lesbiskt förhållande och då sa Oprah med eftertryck: ”I så fall tänker jag aldrig skaffa mig någon rumskamrat.”

Under en intervju med en person som hade ansvaret för svinnet på ett varuhus frågade hon: ”Vad händer när ni kommer på någon 25

Kelley_Oprah_inlaga.indd 25

2011-04-18 09.21

med att stjäla? Tappar de verkligen kontrollen över kroppen? Jag menar, bryter de samman och kissar på sig?”

Inte ens kändisar förskonades. Hon frågade Brooke Shields: ”Är du egentligen en riktigt fin flicka?” Hon frågade Sally Field om Burt Reynolds hade på sig toupén i sängen. Hon skällde ut Calvin Klein för hans annonser. ”Jag avskyr alla jeansannonser. För där har alla så små rumpor.” Hon frågade Dudley Moore hur en man som var så kortvuxen kunde älska med kvinnor som var så långa. ”Lyckligtvis”, svarade han, ”verkar det som om en stor del av den extra längden sitter i benen.” Hon tycktes verkligen vara besatt av korta män i sängen.

När Oprah diskuterade ett framträdande av Christie Brinkley som snart skulle gifta sig med Billy Joel sa hon till sina producenter: ”Vem bryr sig egentligen om hennes skådespelarkarriär? Jag vill höra om hennes förhållande med Billy Joel … [och] hur det är att älska med en kort kille. Billy Joel är rätt kort, va?”

Oprah blev så populär att WLS förlängde morgonprogrammet till en timme och döpte om det för att hedra henne. De gav henne också en egen signaturmelodi som hette ”Everybody loves Oprah”, med texten: ”Hon är inne, hon är hip, hon har verkligen stil.”

Dennis Swanson försökte utnyttja hennes popularitet genom att använda henne i nyheterna. ”Han ville experimentera med henne som nyhetsankare eftersom hennes pratshow var en sådan succé”, sa Ed Kosowski, en tidigare WLS-producent. ”Hon fick ansvaret för sextonnyheterna i en vecka. Det fungerade inte. Det var en risk för stationen och en chansning för Oprah. Swanson plockade genast bort henne. Hon hade helt enkelt inte den rätta journalistiska kvaliteten. Absolut ingen auktoritet. Hon är fantastisk när det gäller tjejsaker, men nyheterna klarar hon helt enkelt inte av.”

Utan att låta sig avskräckas skickade Swanson sin programledare, med en årslön på 200 000 dollar, till Etiopien tillsammans med nyhetsankarna Mary Ann Childers och Dick Johnson för att rapportera om Chicagos projekt att skicka spannmål till det svältande landet. En vecka innan Oprah gav sig i väg hade hon påbörjat en tevesänd bantningskur i Channel 7 med målet att gå ner tjugofem kilo, och hon hade ingått ett offentligt vad med den kvinnliga komikern Joan Rivers på The Tonight Show. P.J. Bednarski tyckte att 26

Kelley_Oprah_inlaga.indd 26

2011-04-18 09.21

detta var dålig timing, och skrev om hur det skulle uppfattas när en övergödd korrespondent intervjuade svältoffer. ”Visst är det ett problem att skicka en person som erkänner sin stora kärlek till mat till ett land där det finns så lite”, skrev han.

Oprah höll med honom. ”Du har rätt. Visst är det sjukt.”

Efter programmet om sexuella övergrepp försökte hon under några dagar blidka ledningen genom att inte tala om våldtäkt och incest.

Men när hon såg programmets tittarsiffror, breven som strömmade in, samtalen till WLS:s växel och reaktionerna från kvinnor ute på gatan förstod hon att hon hade gett röst åt ett tabubelagt lidande som många kvinnor var drabbade av. Hon hade hittat ett problem som väckte gensvar hos hennes publik, som mest bestod av kvinnor, och därför krävde hon att få göra fler program om sexuella övergrepp. Under det arbetet skapade hon en bild av sig själv som mansfientlig, eftersom så många av hennes program framställde män som svin. Men hon blev en hjälte för kvinnor och en förkämpe för barn.

Med det programmet och med sin bekännelse om vad hon själv hade varit med om som barn blev Oprah något utöver en programledare som skapar underhållning genom att vandra på samhällets skuggsida. Genom att hon var en person som själv hade drabbats och som hade klarat sig och som hade berättat om sin smärta blev hon en inspiration för de offer som kände att de hade blivit knäckta av sin olycka.

Hon var inte den första som gav röst åt förnedringen som de barn upplever som har utsatts för sexuella övergrepp. Redan före henne fanns författare som Maya Angelou (I Know Why the Caged Bird Sings), Toni Morrison (De blåaste ögonen), och Alice Walker (Purpurfärgen), men Oprah hade med sitt teveprogram tillgång till en megafon, och hon använde den för att nå ut till kvinnor som var förlamade av skam över vad man hade gjort mot dem när de var barn. ”Vad jag tror är att sexuella övergrepp mot barn är mycket vanliga i det här landet”, sa hon 1986. ”Om det finns fem kvinnor i ett rum kan man få tre av dem att medge det.” Hennes egen bekännelse plus de följande programmen som granskade de sexuella övergreppens förödande 27

Kelley_Oprah_inlaga.indd 27

2011-04-18 09.21

effekter blev samhällets starkaste kraft för att hjälpa kvinnor att läka sina sår och återerövra sina liv.

• ”Incestoffer” (5 december 1985) • Seriemördaren John Wayne Gacy (11 februari 1986) • ”Män som våldtar och behandling för våldtäktsmän” (23 september 1986) • ”Sexuella övergrepp inom familjen” (10 november 1986) • Lisa Steinbergs död (februari 1987) • ”Män som har blivit våldtagna” (november 1987) • Föräldrar vars barn har blivit skadade av barnvakter (1988) • Kvinnor som har fött barn där deras egen far är pappa till barnet (1988) • ”Jag vill ha tillbaka mina barn som har blivit utsatta för övergrepp” (1988) • Våldtäkt och våldtäktsoffer (7 november 1988) • ”På jakt efter försvunna barn” (14 augusti 1989) • ”Våldtäktsmän” (23 augusti 1989) • ”Övergrepp utförda av präster” (14 september 1989) • ” ’Hon bad om det’… Våldtäktsbeslutet” (17 oktober 1989) • ”Våldtagen under en dejt” (7 december 1989) • Truddi Chase, offer för multipel personlighetsstörning, berättar om de sexuella övergrepp hon har blivit utsatt för (10 augusti 1990) • Hur man skyddar sig från att bli bortförd av en potentiell våldtäktsman (1991) • ”Brottsoffer bland barn” (13 mars 1991) • ”Hur man lär barn att skydda sig själva” (1993) • Mödrar som dödat sina egna barn, intervjuade i fängelset (1993) • Intervjuprogrammens effekt på samhället, bland annat på försvaret mot övergrepp (22 februari 1994) • ”Våld bland dejtande tonåringar” (12 augusti 1994) • ”Min fru har blivit våldtagen” (10 oktober 1994) • ”Gift med en man som begår övergrepp” (23 maj 1995) • ”Barn och skjutvapen, del I” (30 oktober 1995) 28

Kelley_Oprah_inlaga.indd 28

2011-04-18 09.21

• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • •

”Barn och skjutvapen, del II” (30 oktober 1995) ”Våld i hemmet sett genom ett barns ögon” (18 mars 1996) ”Pedofiler” (31 maj 1996) ”Kvinnor som blivit utsatta för övergrepp under graviditeten” (12 juni 1996) Uppföljning av ett program 1991 om hur man skyddar sig mot en våldtäktsman (1998) ”Skydda dig mot våldtäkt” (3 februari 1999) ”Skulle du veta om ditt barn har blivit utsatt för sexuella övergrepp?” (25 mars 1999) ”Våld under tonårsdejting” (16 april 1999) ”Maken med tjugofyra personligheter” (17 juni 1999) ”Pedofiler i knatteligan” (24 september 1999) ”Barn online: Vad föräldrar behöver veta” (1 oktober 1999) ”Misshandlade barn” (3 april 2000) ”Bör kvinnor få lov att överge sina spädbarn?” (19 april 2000) ”Uppföljning av misshandlade barn” (4 maj 2000) ”Varför sitter inte de här barnamördarna i fängelse?”

(20 december 2000) ”Ett barn som kallas för ’Det’ ” (30 januari 2002) ”Personer som förföljer barn online” (7 februari 2002) ”Vad du behöver veta om våldtäkt” (15 februari 2002) ”Övergrepp vid tonårsdejting” (28 februari 2002) ”Sexuella skandaler inom den katolska kyrkan” (28 mars 2002) ”Barnövergreppens hemliga värld” (26 april 2002) ”Mödrar som förlorar kontrollen” (21 oktober 2002) ”Bortförda barn – barn som kom undan” (9 december 2002) ”Finns det någon där du bor som förgriper sig på barn?”

25 februari 2003) ”Oprah åker till Elizabeth Smarts hem” (27 oktober 2003) ”Att se familjehemligheterna i vitögat” (12 november 2003) ”I fängelse på grund av tonårssex” (26 februari 2004) ”Kidnappad och frihetsberövad” (5 maj 2004) ”Avskyvärda handlingar mot barn” (15 juli 2004) ”Det här programmet kan förändra ditt liv” (hur man avskräcker en våldtäktsman) (28 september 2004) 29

Kelley_Oprah_inlaga.indd 29

2011-04-18 09.21

• ”Jag sköt den som hade begått övergrepp mot mig” (1 oktober 2004) • ”Kvinnor som blivit utsatta för sexuella övergrepp träder fram” (21 oktober 2004) • ”Den dagen jag upptäckte att min man begick övergrepp mot barn” (11 maj 2005) • ”Antastad av en präst” (13 juni 2005) • ”När en mamma i hemlighet tänker på att döda sina barn” (11 juli 2005) • ”När den man älskar är pedofil” (2 augusti 2005) • ”Tillfångatagen av en pedofil – Shasta Groenes tragedi” (4 oktober 2005) • ”Oprah Winfrey Show fångar en man anklagad för övergrepp mot barn” (11 oktober 2005) • ”Oprah berättar om ytterligare en belöning på 100 000 dollar” (för tillfångatagandet av en man som begått övergrepp mot barn) (27 oktober 2005) • ”Oprahs senaste fångst: Från rektor för pojkskola till efterlyst pedofil” (17 januari 2006) • ”Oprahs senaste fångst: gömd i Mexiko, angiven av en vän” (7 mars 2006) • ”Att bryta våldets kretslopp” (19 april 2006) • ”Epidemin av barnvåldtäkter – Oprah på tu man hand med de yngsta offren” (20 april 2006) • ”Kvinnliga lärare, unga killar, hemligt sex i skolan” (27 april 2006) • ”Teri Hatchers desperata hemlighet: stjärnan i Desperate Housewives utsatt för sexuella övergrepp som barn” (2 maj 2006) • ”Ricky Martin om barn som har sålts som sexslavar” (16 juni 2006) • ”Vad pedofiler inte vill att du ska veta” (28 september 2006) • ”Varför femtonåriga Jessica Coleman dödade sin baby” (3 november 2006) • ”Pappa dödar tvillingar – sanningen om depression” (14 november 2006) 30

Kelley_Oprah_inlaga.indd 30

2011-04-18 09.21

• ”Miraklet i Missouri – Första intervjun med Shawn Hornbecks familj” (18 januari 2007) • ”Den lille killen som Oprah inte kunde glömma” (barnslaveri i Ghana) (9 februari 2007) • ”Kidnappad som barn – varför jag inte rymde” (21 februari 2007) • ”Skönhetsdrottning våldtagen av sin man” (7 november 2007) • ”En förortsmammas mardröm fångad på band” (8 maj och 23 maj 2008) • ”Internetmarodörer – hur illa är det?” (11 september 2008) • ”Lurad som trettonåring – tillfångatagen som sexslav” (15 april 2009) • ”Släppt ur fängelset efter att ha dödat sin pappa” (7 maj 2009) • ”Före detta barnstjärnan Mackenzie Phillips häpnadsväckande avslöjanden” (23 september 2009) • ”Mackenzie och Chynna Phillips” (25 september 2009) • ”Avslöja incestens hemlighet – uppföljning av Mackenzie Phillips” (16 oktober 2009) Vissa medlemmar i Oprahs familj, som förnekade hennes egen berättelse om sexuella övergrepp, anklagade henne för att göra sensationella teveprogram om det här ämnet enbart för att få höga tittarsiffror. Hon svarade att deras vägran att acceptera hennes historia visade på deras förnekande, deras oförmåga att medge sin egen delaktighet i vad som hade hänt och den intensiva skamkänsla som drabbar alla familjer där det förekommer sexuella övergrepp.

Som förkämpe för barn som blivit utsatta för sexuella övergrepp talade Oprah 1991 med USA-senatens justitieutskott för att förespråka obligatoriska domar mot dem som begick övergrepp mot barn. ”Vi måste visa att vi värderar våra barn tillräckligt högt för att kunna säga att när du gör ett barn illa så är det detta som händer med dig. Det är inte förhandlingsbart.” Hon var värd för dokumentären ”Skrämd till tystnad – att avslöja och sätta stopp för övergrepp mot barn”, som 1992 visades på PBS, NBC, CBS och ABC och som blev den dittills mest sedda dokumentären som visats i de rikstäck31

Kelley_Oprah_inlaga.indd 31

2011-04-18 09.21

ande tevekanalerna. År 1993 tog hon initiativet till National Child Protection Act, en lag för att skapa en databas över personer dömda för övergrepp mot barn och som kom att kallas för Oprahlagen.

Tyvärr blev lagen inte effektiv. Det var meningen att den skulle förse organisationer som arbetar med barn med information som samlats in om sexförbrytare och våldsbrottslingar från alla delstaterna. Men de flesta delstaterna ordnade inte med rutiner för att låta organisationerna ansöka om bakgrundskontroll, och enligt en rapport från juni 2006 av justitieministern fick Oprahlagen inte den avsedda effekten att utöka bakgrundskontrollerna.

Flera år senare skapade hon Oprahs bevakningslista över personer som begår övergrepp mot barn på www.oprah.com för att hjälpa till att spåra förövare. I december 2005 fanns det tio män på listan och ett år och tre månader senare hade fem av dem gripits tack vare att Oprah hade uppmärksammat deras fall. Hon erbjöd en belöning på 100 000 dollar för information som ledde till att någon av männen på listan kunde gripas, och i september 2008 tillkännagav hennes företag att nio av männen hade gripits. I åtminstone tre fall betalade Oprah ut 100 000 dollar till dem som hade angivit männen.

Under årens lopp har hon fortsatt att göra program om sexuella övergrepp. En del av dem var ogrundade (”Jag vill ha mina misshandlade barn tillbaka”, ”Callgirls och bordellmammor”, ”Fäder som dejtar sina döttrars väninnor”, ”Kvinnor som blir lesbiska”), andra blev banbrytande (”Sexuella övergrepp inom familjen”, ”Våldtäkt och våldtäktsoffer”, ”Hur man skyddar sig från att bli bortförd av en våldtäktsman”), och vart och ett av programmen fick henne att ännu bättre förstå vad som hade hänt henne själv. Ändå tog det henne lång tid att verkligen förstå den skada som uppkommer som en följd av övergrepp mot ett barn. Hon upptäckte att ett sexuellt övergrepp är ett brott där skadeverkningarna finns kvar långt efter att förövaren är borta, och där offret ibland drabbas av posttraumatiskt stressyndrom flera år senare – men själv trodde hon inte att detta hade drabbat henne. Till en början försäkrade hon att hon fullkomligt oskadd hade tagit sig igenom sin upplevelse av att ha blivit våldtagen. Hon var stark, uppkäftig, självsäker. ”Det var ingen fruktansvärd tid i mitt liv”, sa hon om sina år av sexuella 32

Kelley_Oprah_inlaga.indd 32

2011-04-18 09.21

övergrepp, och tillade att hon lät tafsandet fortgå för att hon gillade den uppmärksamhet hon fick. ”Och jag tror att mycket av förvirringen och skuldkänslorna drabbar barnet för att det känns skönt.

Det gör det faktiskt.”

Hon var alltid öppnare i svarta tidskrifter, och 1993 medgav hon för Ebony – samtidigt som hon i kongressen vittnade om att inget barn bär ansvar för att ha blivit sexuellt utnyttjat – att hon fortfarande trodde att hon själv måste ha sagt eller gjort något provocerande som hade uppmuntrat dem som begick övergrepp mot henne. ”Det är inte förrän nu som jag har kunnat befria mig från skammen”, sa hon.

Innan hon visste bättre avfärdade hon våldtäkt som sex, inte som våld. Under hennes första vecka i Chicago var såpastjärnan Tony Geary en av gästerna. En kvinna i publiken ställde en fråga om intrigen i General Hospital där Gearys rollfigur begår en våldtäkt. Oprah sa spydigt: ”Om man ska bli våldtagen kan man lika väl bli våldtagen av Tony Geary.”

Det behövdes flera program innan hon kunde se kopplingen mellan det brott som hade skadat henne som barn och de händelser som drabbade henne senare – tonårspromiskuitet, en oönskad graviditet, usla relationer till män, en dragning till kvinnor, drogmissbruk, ett tvångsmässigt kontrollbehov och ett tvångsmässigt ätande som fick henne gå upp och ner i vikt under flera tiotal år.

I stället för att söka psykoterapi för att bearbeta sitt trauma sökte hon lindring genom en offentlig bekännelse i teve i tron att det skulle vara den bästa lösningen både för henne själv och för andra. ”Att jag har pratat mycket om mig själv har varit en lika stor katarsis för mig själv som för gästerna i mitt program. Jag förstår varför de släpper fram så mycket, för när det väl har kommit ut blir man inte styrd av det längre. Jag menar, det faktum att jag kom ut och berättade att jag hade blivit utsatt för sexuella övergrepp har gjort mer för mig än för andra. Jag kunde inte ha gjort det på något annat sätt och fortfarande vara den jag är.”

I just det programmet trädde hon fram som ett offer, och det gav henne auktoritet att prata om det här ämnet, men hon vägrade att låta sig knäckas av övergreppen. Och som belöning fick hon enorma tittarsiffror, blev uppmärksammad i hela USA och fick massor av 33

Kelley_Oprah_inlaga.indd 33

2011-04-18 09.21

medkänsla, vilket vaccinerade henne mot kritik. När hon väl hade berättat offentligt om sin skam bar hon den som en ny hatt, och hon till och med lade till i sin pressbiografi att hon var ”offer för sexuella övergrepp i barndomen”.

Hon började tacka ja till inbjudningar om att prata på våldtäktscentra, började tala med incestoffer och började samla in pengar till barn som hade blivit utsatta för övergrepp. Hon framträdde inför kongressen och föreslog en lag som röstades igenom och som USA:s president skrev under och därmed gjorde till lag. Efter bara några månader kände hon sig trygg nog att tala mer i detalj om sin egen våldtäkt. ”Killen var gift med min kusin. Jag var nio år och han var nitton.

Vid det tillfället var det ingen annan hemma. Jag förstod inte vad det var som hände. Jag hade aldrig sett någon man. Jag visste nog inte ens att killar såg annorlunda ut. Men jag visste att det här var något dåligt, för det började med att han gned mig och tafsade på mig. Jag minns att det gjorde ont. Efteråt tog han med mig till djurparken som betalning för att jag inte berättade det för någon. Det gjorde fortfarande ont och jag minns att jag blödde på vägen dit. Det året hade jag fått reda på var bebisar kommer ifrån och jag var livrädd för att jag hade blivit med barn. I hela femte klass fick jag ständigt ont i magen, och då gick jag ut på toaletten så att jag skulle kunna föda barnet där utan att behöva berätta det för någon.”

Flera år senare pratade hon om vad som hade hänt i hennes mammas hus. ”[P]ojkvännen till min mammas kusin … var ständigt på mig. Och det bara kändes som att det är sådant som händer en. Jag kände mig som om jag var märkt på något vis. Jag trodde att det var mitt fel … Jag trodde att jag var den enda människa som hade varit med om det här, och det var mycket ensamt och jag kände på mig att det inte hade varit klokt att berätta om det. Jag kände instinktivt att om jag berättade skulle jag själv få skulden, för på den tiden sa man: ’Men du har ju faktiskt ändå alltid varit lättfotad. Eller hur?’

Eller som Pa säger om Celie i Alice Walkers roman Purpurfärgen: ’Hon ljög faktiskt alltid.’

Han som begick övergreppen berättade om dem för praktiskt taget varenda människa. Han brukade säga: ’Jag är kär i Oprah. Jag 34

Kelley_Oprah_inlaga.indd 34

2011-04-18 09.21

tänker gifta mig med henne, hon är smartare än alla ni andra.’ Så brukade han säga, och vi var ute på olika ställen tillsammans. Alla visste om det. Och de valde att titta åt andra hållet. De förnekade alltsammans. Och så var det en annan helsjuk sak – min kusin som bodde tillsammans med oss var också en misshandlad kvinna. Jag brukade köpslå med hennes pojkvän om att han fick ha sex med mig om han lät bli att slå henne. Jag kände att jag ville beskydda henne och brukade säga: ’Men herregud, okej, jag är tillsammans med dig om du lovar att inte slå Alice.’ Och det var så det var … Det bara höll på så där, hela tiden. I så hög grad att jag började tänka, liksom: ’Det är så här livet är.’ ” Oprah var så öppen med sina avslöjanden om sitt privatliv i teve att ingen misstänkte att hon kanske dolde någon hemlighet.

Precis som komiker som maskerar sina egna mörka sidor med hjälp av humor hade hon lärt sig att skoja bort sin smärta och behålla det som gjorde allra ondast djupt inom sig. Hon visste hur hon skulle komma med precis lagom mycket information för att vara underhållande och avvärja fortsatt efterforskning, och det är ett av skälen till att hon envisades med att ta kontroll över sin egen pr när hennes program började visas i hela landet. Det verkade som om hon berättade om sig själv för hela världen, allt som fanns att berätta, men i själva verket behöll hon mycket mer inom sig än vad hon berättade om i teve. Hon kände ett behov av att i teveprogrammen framstå som öppen, varm och mysig, och hon dolde den del av sig själv som var kall, sluten och beräknande. Hon var rädd för att hon inte skulle bli omtyckt om människor såg en mer komplex dimension bakom den tilltalande fasad som hon valde att visa upp för publiken. ”Att behaga människor, det är vad jag gör”, sa hon. ”Jag har ett behov av att bli omtyckt … till och med av människor som jag tycker illa om.”

Hennes personliga roll som offer skulle komma att genomsyra hennes teveprogram under de kommande tjugo åren, påverka hennes val av ämnen och gäster, hennes bokklubbsval, hennes välgörenhet, och till och med hennes förhållanden. Hon försökte ständigt komma över det som hade hänt i hennes mammas hus.

Hon använde sig av sin sorgliga barndom för att försöka hjälpa 35

Kelley_Oprah_inlaga.indd 35

2011-04-18 09.21

andra på samma gång som hon försökte hjälpa sig själv, men i avsaknad av terapi tog hennes kamp aldrig slut, något som visade sig i hennes ständiga kamp mot vikten – hon gick ner och hon gick upp, hetsåt och fastade. Hennes överdrivna kontrollbehov och den oerhörda kick hon fick av att befinna sig i centrum för allas uppmärksamhet, bifall och gillande, hade sina rötter i tonårstidens sexuella övergrepp. Behovet av att ta sig upp ur det där dystra hålet drev henne mot en framgång utan motstycke, en framgång som förde med sig belöningar i form av en överdådig livsstil som blev till ett helande balsam mot den fattiga uppväxten.

36

Kelley_Oprah_inlaga.indd 36

2011-04-18 09.21