Page 1

innehåll Inledning

8

____________________________________________________

GRUNDERNA

10

____________________________________________________

LÄGERKUNSKAP

54

____________________________________________________

EXTREMA KLIMAT: arktiskt, tropiskt, öken, hav

134

FÖDA: Insamlande

194

____________________________________________________

innehåll

____________________________________________________

7

FÖDA: Jakt

232

____________________________________________________

SJUKVÅRD

280

____________________________________________________

OLYCKOR OCH KATASTROFER

334

____________________________________________________

RÄDDNING

374

____________________________________________________

001-009_Överlevnadshandboken.indd 7

Slutord

393

Register

394

Bildrättigheter

400

2011-05-02 11.28


inledning Den nya utgåvan av »Överlevnadshanboken« vill ge läsaren en möjlighet att kunna överleva, oavsett vilken nödsituation han eller hon befinner sig i. Målsättningen har varit att identifiera alla upptänkliga faror i en allt mer osäker värld. Råden boken ger kommer att förberade läsaren både mentalt och kroppsligen, samt öka medvetenheten på de faror som eventuellt väntar. Att vara väl förberedd ger självförtroende nog att överleva mot alla odds – och gör det möjligt att anpassa mått och steg efter den nödsituation som råder. Under 26 år hade jag som stamanställd förmånen att tjänstgöra inom SAS, Special Air Service. Det är en elitkår inom Brittiska armén som är specialutbildad för att utföra besvärliga uppdrag i hela världen, ofta långt borta från de konventionella styrkorna och utan kontakt med dem. Då de arbetar i små grupper, ofta i fiendeland, måste de klara sig helt på egen hand, de måste vara sina egna läkare, tandläkare, navigatörer och kockar. Ofta medger inte uppdraget att förråden förnyas, varför manskapet måste leva av vad de kan få från naturen. De måste kunna klara av alla tänkbara problem som kan dyka upp, antingen de förorsakats av andra människor eller av naturen själv. De måste skaffa sig färdigheter som gör att de kan överleva precis var som helst. Efter att ha tjänstgjort över hela världen blev jag instruktör inom SAS i konsten att överleva, och det blev då mitt arbete att se till att alla i styrkan behärskade dessa färdigheter. De har utgjort grunden till denna bok, och de är utprovade både under träning och verkliga uppdrag. Behovet av överlevnadsutbildning har aldrig varit större än idag. Vi semestrar på mer exotiska resmål, deltar i utmanande expeditioner och reser allt oftare utomlands i affärer. Men de senaste tio femton åren har världen visat sig vara mycket instabil. Berlinmuren föll 1989 och sedan dess har vi bland annat haft krigen i Irak, Bosnien, Kosovo, Sierra Leone och i Afghanistan. Men den 11 september 2001 överskuggar dem allihop. Det som hände då påverkade oss alla och våra liv kommer aldrig mer att bli desamma. Det är mycket viktigt att vi förbereder oss för alla eventualiteter. Överlevnadsutbildning är den bästa försäkring som du kan skaffa dig och världen blir betydligt tryggare om du lär dig de grundläggande teknikerna så att du vet hur du skall bete dig i en nödsituation.

001-009_Överlevnadshandboken.indd 8

När man är avskuren från omvärlden av dimma på en fjällsida, har gått vilse i djungeln eller när ens fordon har gått sönder mitt i öknen är ens problem ungefär desamma antingen man är militär eller civil. Skillnaden ligger i att soldaten kanske vill dölja sin närvaro, medan den civile istället vill dra till sig uppmärksamheten så mycket som möjligt för att bli räddad. Alla vill ju överleva, gammal eller ung, stark eller svag. Fastän naturligtvis är det så att ju bättre kondition man har – och ju fler kunskaper man besitter – desto större chanser har man att klara sig. Ofta leder olyckor till situationer där det gäller att överleva. Man måste veta vad man skall göra vid störtningar, kollisioner och naturkatastrofer. Man måste veta hur man skall behandla skador, hur man håller sig frisk, och hur man hjälper dem som inte har haft samma tur som man själv. Mat och vatten, eld och skydd är det viktigaste för att man skall överleva. Det gäller att veta hur man skaffar sig detta. Att sätta ut signaler kan leda till räddning, men om man inte blir räddad måste man också veta hur man skall kunna söka sig fram till säkerhet och hur man skall bete sig när man stöter på floder och berg. Var som helst i världen kan man riskera att rätt som det är hamna ensam och utan kontakt med omvärlden – överallt från polartrakter till öken, från tropisk regnskog till öppna havet. Alla miljöer kräver speciella metoder för att man skall klara sig. Berg, djungler, slätter och myrar kan vara fyllda av faror, men på alla dessa ställen finns det alltid något man kan ta till vara och använda som föda, bränsle, vatten eller skydd – om man bara känner till hur man gör. Det är också viktigt att klara av klimatet. Man måste veta hur man bär sig åt för att överleva i intensiv kyla eller i ökenhetta. Problemen är olika, men utgångspunkten är densamma – det gäller att känna till huvudprinciperna och kunna tillämpa dem under olika omständigheter. De här faktorerna utgör inlärningspyramiden för överlevnad. Trots att det i ett akut läge kan krävas stor fysisk ansträngning för att ta sig ur en farlig situation så handlar överlevnad framförallt om mental teknik. När den initiala spänningen och adrenalinruschen har lagt sig krävs en rejäl dos psykisk vilja för att man skall orka fortsätta. Det som sedan håller oss igång är den grundläggande instinkt som bäst kan beskrivas som överlevnadsvilja och som utgör den stabila grund som vi bygger all utbildning och träning på och som vi försöker vidmakthålla eller stärka. Det är lätt

2011-05-02 11.28


utrustning

överlevnadsvilja

kunskap Nästa steg i pyramiden är kunskap. Ju mer vi kan och vet, desto lättare är det att överleva. Kunskap motverkar rädsla och förhoppningsvis kan den här boken ge dig den information som du behöver, men man måste gå ett steg längre. Öva och tillämpa kunskaperna tills du behärskar dem. Lär av lokalbefolkningen och se hur de bär sig åt för att överleva. Prata med människor som har klarat svåra situationer och ta del av deras erfarenheter.

001-009_Överlevnadshandboken.indd 9

9

Viljan att överleva innebär att man aldrig ger upp, oavsett i vilken situation som man befinner sig i. Det känns mycket bra att veta att det inte finns något i hela världen som vi inte kan hantera och att det inte finns en enda plats på jorden där vi inte kan överleva. Så länge vi följer de grundläggande principerna, förbereder oss och odlar vår vilja, kommer vi att klara oss. En del människor har visserligen starkare vilja än andra, men vi kan alla bli bättre. Några vänder sig till religionen i prövningens stund, andra kanske tänker på sina anhöriga. Rädslan för att misslyckas eller att svika kamraterna bidrar till att stärka överlevnadsviljan. Att läsa om hur andra har klarat svåra situationer hjälper också. Man kan ha all kunskap och all utrustning i världen och ändå gå under om man inte har viljan att överleva.

inledning

att se i vilken fysisk kondition en människa är, men betydligt svårare att kartlägga den mentala styrkan. Den grundläggande överlevnadsinstinkten försvagas i takt med att vi blir alltmer civiliserade och därför är det viktigt att vi övar våra färdigheter och förbereder oss inför alla eventualiteter.

Utrustningen toppar pyramiden. Men vi måste begränsa oss till ett minimum och se till så att vi verkligen behärskar den utrustning vi har och vet dess begränsningar. Det finns livsnödvändig utrustning som du aldrig bör ge dig iväg utan, som nödask, kniv, kompass och radio/mobiltelefon. Läsaren måste naturligtvis använda sitt eget omdöme när det gäller att tillämpa kunskaperna i denna bok. Det finns egentligen bara en säker metod att fastställa om en speciell frukt eller ett visst blad är giftigt eller inte. De flesta kommer sannolikt inte att ta någon skada om de följer metoden noggrant, men naturligtvis finns det risker med i spelet. Alla personer reagerar inte likadant på ett gift – även mycket små mängder gift kan vara farliga för en del. Några av fällorna som beskrivs är också mycket farliga. Man bör aldrig lämna dem utan tillsyn där andra människor kan komma till skada, och handskas man inte försiktigt med dem kan man också skada sig själv. Den som skall lära sig de färdigheter som beskrivs i denna bok måste naturligtvis ta hänsyn till vanliga naturskyddsregler och undvika grymhet mot djur, liksom han eller hon naturligtvis också måste följa de lagar som man kan tänkas bryta mot om man använder sig av en del av de metoder som beskrivs. Man bör komma ihåg att detta är en handbok i konsten att överleva i en situation där det gäller livet, då man kan vara tvungen att ta risker som man inte ens skulle drömma om i normala fall. Att göra en avvägning mellan de olika riskerna ingår i konsten att överleva. Det slutliga valet måste vara ditt eget, och ingen annan kan klandras om du väljer fel. Fastän detta ju inte är en officiell lärobok, hoppas jag och mina kolleger att vi, genom att dela med oss av de erfarenheter vi har fått, skall kunna hjälpa dig att fatta de riktiga besluten. De metoder och färdigheter som beskrivs i denna bok har kunnat rädda våra liv – och de kan också komma att rädda ditt. Till slut vill jag tacka SAS för att ha försett mig med de erfarenheter på vilka denna bok är baserade, samt Howard Laxton och Tony Spalding som har hjälpt mig att publicera dem. Utan deras idoga arbete och stora intresse skulle denna bok aldrig kommit till.

JW The Survival School, Hereford

2011-05-02 11.28


1. Grunderna

010-053_OĚˆverlevnadshandboken.indd 10

2011-04-29 13.35


g runderna för överlevnad 12

13 14 15 15 20

överlevnadsutrustning 22

Nödasken 22 Mer överlevnadsutrustning 23

nödvÄsKan 24 Knivar 26 att möta Katastrofen 28

010-053_Överlevnadshandboken.indd 11

Var redo Ta reda på Planering Utrustning Det oväntade

Grundläggande behov 28 vatten 29 Hur man hittar vatten 30 Kondensera vatten 31 Vatten från växter 34 Vatten från djur 35 salt 35 att lÄsa tecKnen 36 Kartor 36 Rätt håll 40 Vädertecken 47 Moln 48 Att förutse vädret 51

2011-04-29 13.36


Börja med att förbereda dig för att överleva. Det betyder att du måste förbereda dig på alla sätt. Denna del av boken behandlar din utrustning, så att du har rätt saker med dig vart du än beger dig. Här tar vi också upp idén med att ha med sig en liten utrustning i fickformat med speciellt utvalda föremål som kan hjälpa dig att överleva i en krissituation. Den skall du alltid ha med dig. En kniv är det viktigaste verktyget när det gäller att överleva. Den måste väljas och användas med eftertanke, och den måste hållas i perfekt skick. Lika viktigt är det att själv vara förberedd, att vara både fysiskt och psykiskt rustad för att kunna klara av de ansträngningar och faror en krissituation för med sig. Du måste veta vad du behöver för att överleva, särskilt viktigt är att känna till att du behöver vatten och salt och hur du skaffar dig det.

Ditt liv kan hänga på att du är väl förberedd.

010-053_Överlevnadshandboken.indd 12

1.1 grunderna för överlevnad Människor lever över nästan hela jorden. Även på de ställen som är alltför ogästvänliga för att de skall kunna vistas där året om, har de funnit sätt att utnyttja de tillgångar som ändå finns där, genom att jaga eller genom att skörda dem. Ofta utmanar de naturen med sin förmåga bara för nöjes skull. Nästan överallt i naturen finns det sådant som gör det möjligt att överleva. På en del ställen finns det i överflöd, på andra inte, och där krävs det sunt förnuft, kunskap och uppfinningsrikedom för att ta vara på det som finns. Ännu viktigare är själva viljan att överleva. Män och kvinnor har visat att de kan klara de mest omöjliga situationer, och de har gjort det just på grund av sin vilja att överleva. Utan den viljan är kunskaperna och färdigheterna i denna bok till föga nytta när man befinner sig i svårigheter. Överlevnad är konsten att hålla sig vid liv. All utrustning man har kan öka ens chanser att klara sig. Man måste känna till hur man skall ta tillvara allt ur naturen som är möjligt och utnyttja det på bästa sätt, hur man drar uppmärksamheten till sig så att räddningsmanskapet kan hitta en, hur man tar sig genom okänd terräng tillbaka till civilisationen om någon hjälp inte är att vänta, och hur man då finner vägen utan karta och kompass. Man måste också veta hur man skall hålla sig frisk, och hur man skall hjälpa sig själv eller andra vid sjukdom och skada. Man måste också veta hur man skall hålla humöret uppe på sig själv och andra som delar ens belägenhet. Brist på utrustning behöver inte alls betyda att man är tomhänt, eftersom man har sina kunskaper och färdigheter med sig, men de får inte bli rostiga, och man måste hela tiden bättra på dem. Vi är alla vana vid att överleva risker där vi är hemmastadda – även om vi naturligtvis inte uppfattar vårt liv på det sättet – men den som vill lära sig att överleva måste kunna göra det på ställen där han eller hon inte är hemtam, eller när de betingelser hon är van vid radikalt förändrats av människor eller naturkatastrofer. Vem som helst, gammal eller ung, kan oberoende av levnadssätt rätt som det är befinna sig i en situation där det gäller att överleva. Nuförtiden då allt fler människor flyger tvärs över jordklotet, seglar i små båtar eller far över haven i fartyg, vandrar i fjällen, klättrar i berg eller tillbringar

2011-04-29 13.36


Du måste skydda dig från ytterligare faror, vare sig det handlar om en lavin, en skogsbrand eller exploderande bränsle. Stanna kvar på olycksplatsen så länge det är säkert och se därefter till så att du kommer undan naturkrafterna. Det betyder att du måste bygga ett skydd och ofta att du måste göra upp eld. Anledningen till att du alltid bör stanna på olycksplatsen är flerfaldig: 1 Du kan utnyttja vraket som skydd, signalering etc. 2 Vraket syns bra i naturen och är därmed lätt att upptäcka för räddningsmanskapet.

cH ec K LisTA UTRU sTN i NGeN Före varje resa eller expedition bör man göra upp en lista där man besvarar följande frågor: • Hur länge ska jag vara borta? Hur mycket mat måste

jag ha med mig, och måste jag bära med mig vatten? • Har jag rätt kläder för det väder jag kan vänta mig,

och tillräckligt mycket? Räcker det med ett par stövlar eller kängor, eller är marken sådan och marscherna så långa att det är bäst att ta med sig ett extra par? • Vilken specialutrustning krävs för terrängen? • Vilken medicinsk utrustning är lämplig?

010-053_Överlevnadshandboken.indd 13

L – fö R LARM När du har ordnat ett skydd är nästa steg att placera ut larmsignaler. Du måste göra olycksplatsen synlig. Ordna nödsignaler så fort som möjligt så att det blir lättare för räddningspersonalen att hitta dig.

13 0

P – f öR P L A Ts

3 Det finns kanske skadade på platsen som inte kan flyttas. 4 Du hushåller med energi genom att stanna där du är. 5 Eftersom din färdväg är känd hittar räddnings- personalen dig snabbt.

grunderna

sin semester på alltmer exotiska platser, är de situationer där vi kan komma att råka illa ut alltmer olika. Men kunskaper i hur man överlever är inte bara något man använder när man kraschar med ett flygplan på en bergstopp, blir skeppsbruten på en öde ö eller när ens fordon går sönder mitt i en öken. Varje gång man sätter på sig säkerhetsbältet i bilen ökar man sina chanser att överleva. Att titta åt båda hållen när man går över gatan eller se till att elden är ordentligt släckt i öppna spisen innan man går och lägger sig är överlevnadsknep som man använder nästan instinktivt. Det är vanor av denna typ som man måste utveckla lika mycket som att träna in olika färdigheter. De enskilt viktigaste faktorerna för överlevnad är mat, eld, skydd, vatten, orienteringskunskaper och sjukvård. Vi kan använda förkortningen PLAN för att rangordna faktorerna efter betydelse och den indelningen gäller alltid, oavsett om du är i polartrakterna, öknen, regnskogen, på havet eller vid kusten.

A – fö R AN s KA ff Ni NG Anskaffning av vatten och mat som komplement till nödprovianten är nästa steg som du kan sysselsätta dig med i väntan på räddningen.

N – fö R NAV iG e R iNG Om du kan navigera eller orientera dig slipper du ofta att hamna i en nödsituation. Men om du ändå skulle råka illa ut bör du alltid stanna på den plats där du befinner dig.

sj UKV åRD Du måste bli din egen läkare och alltid vara uppmärksam på ditt hälsotillstånd. Behandla blåsor och småsår omedelbart och vänta inte tills de blir infekterade. Håll ett öga på kamraterna och ta genast itu med eventuella problem. Om någon haltar, kommer efter eller uppträder egendomligt, stanna och åtgärda omedelbart.

var redo Scouternas valspråk stämmer. Alla som ger sig ut på en resa eller planerar en expedition borde följa det genom att ta reda på så mycket som möjligt om de situationer som de kan hamna i och vilka kunskaper och vilken utrustning som krävs. Det är bara sunt förnuft att förbereda sig, att ta med den utrustning som behövs och planera så noggrant som möjligt. Utrustningen kan betyda skillnaden mellan liv och död, men många gör misstaget, särskilt när de packar sin ryggsäck, att ta med sig för mycket, och får först senare genom bitter erfarenhet lära sig vad de egentligen behövde och vad de kunde klara sig utan. Det är inget nöje att bära på en jättelik rygg-

2011-04-29 13.36


säck full med onödig utrustning medan man önskar att man hade en ficklampa eller en konservöppnare med sig. Att få med sig precis rätt saker är inte lätt. Se till att du har tillräckligt god kondition för vad du planerar att göra. Ju bättre kondition du har, desto roligare blir det. Skall du t.ex. gå i fjällen, träna då regelbundet innan, och använd den fotbeklädnad du skall använda senare. Gå till arbetet med en ryggsäck tyngd med sand så att musklerna tränas! Det är också viktigt att vara mentalt väl förberedd. Är du säker på att du klarar av det du skall företa dig, att du har förberett dig tillräckligt och att du har utrustning som räcker? Det får inte finnas en skugga av tvivel när du ger dig av. Gör alternativplaner. Saker och ting följer sällan de uppgjorda planerna. Vad gör du om du inte lyckas genomföra det du har tänkt? Vad gör du om ett fordon förstörs, eller om väderlek och markbeskaffenhet visar sig vara besvärligare än väntat? Om ni är flera stycken, hur återfinner ni varandra om ni blir åtskilda? Vad händer om någon blir sjuk?

Hä Ls o Ko N T Ro L L Gör en ordentlig läkarkontroll före avfärden, och se till att du får alla de sprutor som är nödvändiga för de områden du skall resa i. Man kan vaccinera sig mot gula febern, kolera, tyfoidfeber, gulsot, smittkoppor, polio, difteri och tuberkulos, förutom stelkrampsvaccinering som är ett måste. Se till att kroppen får tid att bygga upp sin motståndskraft. För att få ett tillräckligt skydd mot tyfoidfeber måste man ta tre injektioner under loppet av sex månader. Skall du färdas genom områden där det finns malaria måste du ha ett tillräckligt förråd av antimalariatabletter. Du måste börja att ta dem två veckor innan du reser, så att kroppen har full motståndskraft när du kommer fram. Du måste också fortsätta ta dem en månad efter att du kommit hem. Gå till tandläkaren för kontroll innan du reser. Tänder som man normalt inte känner mycket av kan göra rejält ont när det är kallt. Det är ju bäst att ha hela tänder åtminstone när man börjar. Sätt ihop en medicinlåda som täcker alla troliga behov och, om ni är flera, de enskilda deltagarnas speciella behov. Skall en presumtiv deltagare uteslutas vid sjukdom? En svår fråga bland vänner, men en som måste ställas förr eller senare. Fundera också över varje enskild medlems förmåga att klara av de strapatser, risker och de krav på uthållighet som man kan ställas inför. Påfrestningar gör ofta att okända sidor hos en person visar sig, och när man planerar en

010-053_Överlevnadshandboken.indd 14

expedition måste man göra någon form av urval när man väljer sina följeslagare.

ta reda på Du kan aldrig få reda på för mycket om det ställe du skall resa till. Kontakta människor som känner till det, läs böcker, studera kartor – och se till att du har med så pålitliga kartor som möjligt. Ta reda på så mycket du kan om lokalbefolkningen. Är de hjälpsamma, eller är de misstänksamma mot främlingar? Finns det speciella lokala vanor och tabun? Ju mer detaljerade kunskaper du har om hur folket lever – särskilt i områden utanför den västerländska kulturen – desto mer vet du som du kan komma att ha nytta av i en krissituation. De lokala metoderna för att bygga skydd, göra eld, skaffa mat ur naturen eller använda sig av läkeörter och finna vatten är ju grundade på en intim kännedom om miljön. Studera kartor och skaffa dig en känsla för hur landet är beskaffat redan innan du har kommit dit. Ta reda på så mycket som möjligt om terrängen, åt vilket håll floderna rinner och hur mycket vatten det är i dem, var det finns vattenfall, forsar och svåra strömmar. Hur höga är höjder och berg och hur ser sluttningarna ut – är de snötäckta? Åt vilket håll löper bergsträckningarna? Vad är det för typ av vegetation, vilka är de olika trädslagen och var växer de? Vilka temperaturskillnader råder mellan dag och natt? När kommer skymningen och gryningen? Vilken fas står månen i, och när kan man vänta sig tidvattenväxlingar. Varifrån brukar det blåsa, och hur kraftigt? Vilket väder kan man vänta sig? Det är viktigt att bekanta sig med terrängen för att kunna planera vilken utrustning man behöver ta med sig.

2011-04-29 13.36


Skall man resa flera i en grupp är det lämpligt att samlas många gånger för att diskutera vad man vill åstadkomma. Välj ut personer som skall ha olika ansvarsområden, som medicin, mat, språk, speciell utrustning, fordonsunderhåll, förare, navigation o.s.v. Se till att alla är hemtama med utrustningen och att det finns reservutrustning – särskilt batterier, glödlampor och bränsle. Dela upp projektet i olika faser: ditfärd, mål och hemfärd. Formulera noggrant målsättningen för varje fas och arbeta fram en tidtabell. Planera för tänkbara nödsituationer, som att ett fordon förstörs eller att någon blir sjuk eller råkar ut för en olycka så att han eller hon måste föras hem. När man försöker beräkna hur snabbt man kommer att ta sig fram skall man alltid ta till gott om tid, särskilt om man skall gå till fots. Det är alltid bättre att underskatta sin förmåga och bli glatt överraskad över att man har klarat av det bättre än väntat. Befinner man sig under trycket av ett överambitiöst tidsschema leder det inte bara till överansträngning och utmattning, utan också till felbedömningar och att man kan komma att ta onödiga risker. Man kan inte ta med sig allt det vatten man behöver för att täcka sitt behov, utan man måste räkna med att förnya sina förråd under resan. Tillgången på vatten måste styra planeringen av resvägen. När alla är överens om den planerade resvägen, se då till att andra känner till den, så att du kan räkna med undsättning om något skulle gå fel. Skall du vandra i fjällen, meddela då Fjällräddningen vilken väg du tänker ta. Berätta också när du skall ge dig iväg och när du räknar med att ha kommit fram. Skall du göra en långtur med bil kan du underrätta någon motororganisation. Vid segling underrättar man kustbevakningen och hamnmyndigheter. Se alltid till att någon vet vad du skall göra och när du skall göra det, och ta kontakt med dem vid förutbestämda tillfällen, så att larmet går om du inte hör av dig. Fartyg och flygplan övervakas noggrant på detta sätt och en eftersökning utmed den förutbestämda rutten startas omedelbart om de blir försenade och inte hörs av. Ta för vana att tala om för andra vart du skall ta vägen och när du räknar med att vara framme eller ha kommit tillbaka.

Att vara beredd på alla eventualiteter är inte så lätt för den som går till fots och själv måste bära all utrustning. Men oavsett vad du väljer att ta med dig måste du se till så att utrustningen duger, att den är mångsidig och hållbar. Balansen mellan det som du skulle vilja ta med och vad du måste ta med kan vara svår. Vid planeringen gäller det att bedöma vilka faror som kan bli aktuella och hur de bäst skall förebyggas. Det gäller alltså att vara förberedd på allt. Klimat, väder och årstid hjälper dig att bestämma vad som måste tas med, men du måste försäkra dig om att alla dina följeslagare vet hur den nödvändiga specialutrustningen skall hanteras och skötas. Utifrån informationen vid planeringsarbetet kan du välja utrustning som motsvarar expeditionens målsättning och de yttre förhållandena.

010-053_Överlevnadshandboken.indd 15

15

utrustning

grunderna

planering

KL ä D eR Att välja rätt kläder är också viktigt. Börjar du i den änden ökar chansen för framgång. Människan är anpassad till ett liv i tropikerna och det är bara där som vi kan överleva nakna. I samma stund som vi lämnar den regionen måste vi skydda våra kroppar och därmed uppstår behovet av kläder. Kläder innehåller ingen värme i sig, de håller bara kvar det som kroppen själv producerar. Vind och regn är, tillsammans med kyla i nordliga trakter, de farligaste faktorerna i tempererat klimat. Om den värme som finns under de klädlager vi bär ständigt förs bort av vind och regn är risken för nedkylning stor. I kyligt klimat gäller det att klä sig i flera lager och sätta på sig en extra tröja om det blir kalllare, eller ett vattentätt ytterplagg om det börjar att regna. Om regnkläderna inte är helt täta ökar risken för att vattnet skall tränga in vid axlar och rygg, särskilt när man bär tung packning. Dessutom behöver man klädbyte och extra varma plagg vid rast och vila. I varmt klimat är det mycket svårt att klä sig lagom. Risken för värmeslag är alltid stor om man har för mycket kläder på sig i samband med fysisk aktivitet. Bär så få plagg som möjligt medan du är i rörelse och undvik att gå i regnkläder om det känns för varmt eftersom kläderna under annars blir genomvåta av svett. Kläderna måste ge tillräckligt skydd och sitta bra utan att hindra dina rörelser, de måste hålla dig varm och torr men samtidigt ha många ventilationsmöjligheter så att du inte svettas för mycket (om det blir kallare kan du alltid ta på en tröja till).

2011-04-29 13.36


Med tanke på senare års stora genombrott inom den textila tekniken är det klokt att studera de för- och nackdelar som de olika materialen har. Gore-texTM är ett förträffligt material därför att det ”andas”. Det håller dig varm och torr samtidigt som kroppsfukten ventileras ut. Men material av den här typen har sina nackdelar, de fungerar bara om de hålls rena. Så snart de börjar att bli smutsiga blir de mindre effektiva. Gore-texTM är inte något särskilt slitstarkt material och måste vårdas och hanteras med försiktighet. Det bästa tillfället att använda t.ex. Gore-texTM är när du befinner dig i vila och att välja andra plagg att gå och arbeta i. Syntetiska material som fleece är mycket populära och är i vissa situationer betydligt bättre än naturmaterial som ylle, bomull eller dun. Fleeceplagg med blixtlås framtill är lätta att ta av och på och bekväma att gå i. Väljer du en sådan tröja som dessutom är vindtät klarar du dig oftast enbart med den. Om det blir kallare kan plaggen bäras under ett vattentätt skalplagg som förstärker isoleringen. Dessutom finns det plagg som fungerar som djurhudar – de är vindtäta på utsidan och har konstfiberpäls på insidan. I vått tillstånd fungerar de som en våtdräkt. De är utmärkta vid marsch i kalla/våta miljöer och idealiska till sjöss och vid grottforskning. När det gäller naturfibrer så är ylle fortfarande ett utmärkt val eftersom ett sådant plagg håller värmen även om det är vått. Nackdelarna är att det töjs och blir tungt och är därför inget bra val när det gäller strumpor. Dun är det varmaste och lättaste av alla naturliga isolerande material men förlorar alla sina goda egenskaper när det blir vått. Bomull fungerar som en veke och suger upp all fukt. Det är ett bra val i tropikerna men inte i kalla, våta områden. Valet av fotbeklädnad är av största betydelse och om du skall gå långt måste du satsa på fötterna i första hand. Gå in nya kängor i god tid och härda huden på fötterna med sprit. Börja två veckor i förväg. För entusiasten är kostnaden en betydelsefull faktor vid val av kläder. Överskottsbutiker är populära bland yngre äventyrare som gärna går i kamouflagefärgade plagg. Men trots att gammal militär utrustning kan vara både bra och billig så är den redan föråldrad. Den största nackdelen med att bära kamouflagefärgade eller mörka kläder är att man löper risk att inte bli hittad om man går vilse. Soldater bär kamouflagefärgade kläder just för att inte bli sedda och det är precis tvärtemot vad du själv önskar om du skulle råka illa ut. De flesta fritidsplagg är blå eller orangefärgade och vissa har olika färg på in- respek-

010-053_Överlevnadshandboken.indd 16

tive utsidan så att man alltid kan välja en färg som syns tydligt mot omgivningen. Köp de bästa kläder som du har råd med och lyssna till de goda råd du får i välrenommerade butiker. Kom ihåg! Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder.

so V säc KAR Det finns två huvudtyper av sovsäckar. Den ena sorten är fylld med ett ihåligt konstfibermaterial och den andra (och dyrare) är fylld med dun. Dun är ett mycket lätt material och isolerar betydligt bättre än konstmaterial – under förutsättning att det är torrt. Om det blir vått förlorar dunet alla sina isolerande egenskaper och blir dessutom mycket svårt att torka. Den som planerar att vistas i våta miljöer bör alltså välja en sovsäck med konstfiber som fyllning. Skydda alltid sovsäcken mot väta; om den blir fuktig försämras dina möjligheter till en god nattsömn dramatiskt. Det finns också utmärkta vindsäckar i material som andas och som håller dig torr även om du saknar tält, men i längden kan du inte undvara tältet vid matlagning och andra gemensamma aktiviteter. Packa sovsäcken inuti vindsäcken och stuva alltihop i ett fodral så att utrustningen tar så liten plats som möjligt. Håll sovsäcken ren och lägg den alltid på ett liggunderlag.

Sovsäckar stoppade med konstfibermaterial håller sig torrare i vått klimat än dunsovsäckar.

2011-04-29 13.36


Det är viktigt att välja rätt ryggsäck – se till att den är tålig och bekväm att bära.

HUR MAN PA c KAR

Du behöver en stark och bekväm ryggsäck att bära dina kläder och din utrustning i. Skaffa den bästa du har råd med. Remmarna och banden bör vara kraftiga och justerbara, och de skall sitta ordentligt fast i mesen eller säcken. En tung packning gör att dåligt fastsatta band snabbt lossnar. Ryggsäcken måste ha en ordentlig midjerem. Hemligheten med att bära en ryggsäck ligger i att låta höfterna bära upp den. Höfterna är ju kroppens starkaste punkt, inte axlar och rygg, som snabbt blir trötta och börjar göra ont. Det finns ryggsäckar med mesen inuti eller utanför säcken. En inre mes är lättare – både att packa och bära, men en yttre mes är kraftigare och ger en jämnare fördelning av tyngden och är bättre för att bära besvärlig och tung utrustning, t.ex. en sjuk eller sårad person. En bra mes gör att tyngdpunkten sitter ganska högt upp så att den drar mindre bakåt i rygg och axlar. Den bör också vara utformad så att den låter luften komma mellan säcken och din rygg, så att du inte blir våt av svett i kontaktytan. Mesen väger visserligen en del och kan fastna i utskjutande klippor och grenar, vilket kan göra det svårare att ta sig fram genom tät vegetation, men fördelarna överväger.

010-053_Överlevnadshandboken.indd 17

17

Ry G Gs ä c K

Kan det komma att bli vått, packa då all utrustning i plastpåsar. Packa så att du vet var allting finns, och se till att det du kommer att behöva först inte ligger begravt i botten. Sovsäcken är antagligen det du behöver sist, varför det är lämpligt att lägga den underst. Tältet bör däremot ligga överst, liksom tung utrustning som radio och liknande. Det blir lättare att bära om det som är tungt ligger högt upp, men man bör ändå inte packa för högt, i all synnerhet inte om det blåser hårt, eftersom en hög packning är svårare att balansera, och man då får ägna en hel del energi bara åt att hålla sig på benen. Packa fältköket och tepåsar i en sidoficka, så att det är lätt att komma åt när du rastar. Se till att mat som lätt mosas eller smälter förvaras i lämpliga behållare. I varma trakter kan du ta med dig mat som du äter kall tillsammans med varm dryck i stora mängder. Är det kallt bör du se till att du har mycket fett och socker med dig. Precis vilken mat det blir bestäms av din egen smak, men du bör se till att den ger dig en balanserad diet med vitaminer, mineraler, fett, protein och kolhydrater. Ta också med i beräkningen i vilken utsträckning du kan tänkas livnära dig av vad du kan få från naturen, och ta med dig extra förråd av sådant som det är mindre troligt att du kan få tag på dit du kommer.

grunderna

Själva säcken skall vara av ett kraftigt, vattentätt material, med snölås inuti så att det inte regnar in eller innehållet trillar ut. Utsidesfickor är alltid bra, men de skall vara försedda med blixtlås hellre än band eller remmar, som inte håller innehållet kvar tillräckligt säkert..

G.P. s. En GPS-mottagare (Global Positioning System) är ett utmärkt orienteringshjälpmedel. GPS-mottagarna, som är relativt enkla att använda, tar emot satellitsignaler med vars hjälp apparaten räknar ut exakt var på jorden som bäraren befinner sig. Men för att systemet skall fungera får det inte finnas några fysiska hinder mellan mottagaren och satelliterna. Dessutom bör du stå stilla och alltså befinna dig utomhus. Men det är värt att komma ihåg att den som enbart förlitar sig på tekniska lösningar står sig slätt om de upphör att fungera och därför får du aldrig glömma dina grundläggande orienteringskunskaper. Använd GPS-mottagaren för att kontrollera att du har orienterat rätt med hjälp av karta och kompass. När du funderar på att köpa en GPS-mottagare är

2011-04-29 13.36


det flera faktorer som du måste ta hänsyn till. Vad skall den användas till? Om du skall fotvandra vill du säkert att apparaten skall vara så lätt och kompakt som möjligt och fundera gärna på om den behöver vara vattentät eller inte. Batteriernas livslängd är också en viktig faktor. Vissa GPS-mottagare är mer komplicerade än andra och därför bör du välja en modell som passar dina behov. De flesta ger möjlighet att lägga in positioner, eller waypoints (till sjöss innebär det bara ett par koordinater, men på land kan det vara ett läger, en vägkorsning etc.). Faran med batteridrivna apparater är att de kan svika när de behövs som bäst. Batterier laddas alltid ur snabbare när det är kallt och när de har blivit gamla. Laddningsbara batterier kan vara svåra att ladda i vildmarken och risken finns att någon gör slut på batterierna i onödan innan apparaten verkligen behövs på allvar. Bär GPS-mottagaren i en rem runt halsen och stoppa in den innanför jackan så att den inte skadas eller påverkas av vädret. Lägg den aldrig löst i ryggsäcken och låt den aldrig ligga och skräpa. När du planerar färdvägen på kartan bör du välja ut lätt igenkännbara platser som kan användas som återsamlingspunkter om ni skulle råka gå vilse. Lägg in nya positioner vartefter, helst varje timme. När koordinaterna har lagrats i mottagaren kan den upplysa dig om var du befinner dig i förhållande till återsamlingspunkterna och i vilken riktning som du skall gå för att komma dit.

RA Di o s ä N D A Re Om du planerar en längre expedition i avlägsna trakter är radiosändare ett måste. De kan vara ganska dyra, men är väl värda utgiften. Om du inte har råd med radioapparaterna har du heller inte råd med expeditionen. Välj en modell som har tillräckligt många men inte fler kanaler än vad ni verkligen behöver. Problemet med att ha tillgång till alltför många kanaler är att folk kan bli förvirrade och välja fel. Bestäm vilken kanal ni skall använda och när radion skall vara påslagen. Välj dessutom en prioriterad kanal för brådskande meddelanden så att du inte störs av

kom ihåg Berg, tät skog, dalar och sänkor försvårar sambandet. Fuktig höglänt terräng, samt över vatten, erbjuder de bästa sambandsförhållandena.

010-053_Överlevnadshandboken.indd 18

En radiosändare är ett måste på längre expeditioner. Se till att kontakta basstationen regelbundet.

Ko M i Hå G: R H V T Rytm

tala tydligt

Hastighet tala långsamt Volym

tala med normalstark röst

Tonhöjd

försök att inte tala med för mörk röst, och bokstavera alla namn.

annan kommunikation i ett nödläge. Om det finns behov av att kunna kontakta t.ex. kustbevakning eller sjöräddning måste du se till så att radioapparaterna kan ställas in på rätt kanaler. Förvara radioutrustningen på säker plats, helst bör du bära den på dig. Bestäm vilket passningsalternativ som skall gälla, d.v.s. när apparaterna skall vara påslagna, t.ex. en gång på morgonen och en gång på kvällen. Det är särskilt viktigt om ni är en större grupp. Under de tider när radioapparaterna skall vara påslagna går det alltså att kommunicera dels mellan grupperna, dels med basstationen. Kontrollera att kanalerna som ni har valt fungerar i det område som ni skall bege er till och att minst två personer i varje grupp kan hantera

2011-04-29 13.36


kom ihåg

19

radion. Tilldela kanaler, anropssignaler och bestäm passningsalternativ. Undvik samtal direkt mellan grupperna och välj i första hand att kommunicera via basstationen. Bristande radiodisciplin kan orsaka stor förvirring. Förvissa dig om att ingen annan radiotrafik pågår på samma kanal innan du sänder. Skriv ned det du skall säga i förväg och ha papper och penna till hands så att du kan göra anteckningar. Korta meddelanden utan onödigt prat förenklar sambandet och sparar batterier. Varje kväll skickar du en lägesrapport till basen där du uppger din position, vad ni har gjort under dagen och vad ni planerar att göra härnäst. På morgonen tar du emot en uppdaterad väderrapport, får rättvisande tid och annan information från basen. Eventuellt kan man sända ett meddelande vid middagstid med uppgift om aktuell position. Inför särskilt farliga avsnitt under en expedition kan ni komma överens om att basen skall ha ständig passning så att du kan få kontakt omedelbart i en nödsituation.

grunderna

Om två på varandra följande radiokontakter uteblir skall en räddningsmanöver genast sättas igång. Även om allt i övrigt är bra skall det faktum att du inte har kunnat sätta dig i kontakt med basen betraktas som en nöd­ situation. Du måste återvända till eller stanna vid din senast kända position och invänta kontakt. Är du illa ute vet basen var du senast var och vart du tänkte ta vägen, och då kan räddningspatrullen följa efter.

heller inte glömma att kontrollera täckningen i det område som man skall till. Det kan vara praktiskt att ha en mobiltelefon liggande i bilen om du skulle behöva hjälp. Du kan använda cigarettändaruttaget för att ladda telefonen. Men i vildmarken kan batteriladdningen bli ett problem och därför gäller det att använda telefonen med förstånd. Både radioapparater och mobiltelefoner förbrukar betydligt mindre energi när man lyssnar än när man sänder, så gör ditt anrop och lyssna sedan. Förtvivla inte om du misslyckas med att få radiokontakt. Eftersom vatten och fukt är alla elektriska apparaters värsta fiende kanske sändaren fungerar utan att mottagaren gör det. Gör korta anrop på jämn timme. Ge inte upp, någon kan mycket väl höra ditt anrop. När du har fått bekräftat att räddningen är på väg skall du ha ständig passning på radion.

H öj DM äTAR e I bergsterräng kan det vara bra att ha en höjdmätare, men tänk på att den måste kalibreras ofta. Med hjälp av höjdsiffran kan du bestämma vilken höjdkurva som du befinner dig på och hur långt det är kvar till krönet eller toppen. I en nödsituation har man alltid för lite utrustning med sig. Visst är det bra att ha GPS-mottagare, mobiltelefoner etc., men man klarar sig utan dem också så länge man har förmågan att improvisera och att anpassa sig. Lär dig

Mo b iL Te Le f oN eR Mobiltelefonen är en av 1900-talets främsta uppfinningar och kan vara livräddande i en nödsituation. Det har hänt att mobiltelefonerna fungerat på större expeditioner när radioapparaterna inte har gjort det. Vid ett tillfälle råkade några klättrare i svårigheter på Everest under nedstigningen. De försökte kontakta baslägret via radio, många gånger, men utan resultat. Gruppens ledare ringde då med hjälp av mobiltelefonen till sin hustru i Hongkong och rapporterade till henne. Därefter kontaktade hon Kathmandu som i sin tur ringde till baslägret som genomförde räddningsinsatsen. Vissa telefoner är bättre än andra och därför är det värt besväret att undersöka marknaden. Man får

010-053_Överlevnadshandboken.indd 19

Att mäta höjden kan vara bra i bergsterräng för att uppskatta hur långt det är till ett krön eller en topp.

2011-04-29 13.36


att klara dig utan tekniska apparater och använd dem bara för att kontrollera dina egna resultat istället för att bli helt beroende av elektroniken. Samband med omvärlden är av största betydelse och måste prioriteras. Du har läget under kontroll, oavsett var du befinner dig, så länge du kan kommunicera med omvärlden. Många katastrofer börjar med att man har misslyckats med orienteringen och kommit vilse. Planera alltid för värsta tänkbara scenario och fråga dig själv om du är tillräckligt förberedd.

f oR Do N Motorfordon behöver speciell inställning och ombyggnad för att klara höga höjder och extrema förhållanden, förutom en noggrann genomgång så att de är i perfekt skick. Utöver reservdelar och ändringar behövs extratankar för bränsle och vatten (se Fordon i kapitlet Extrema klimat, s. 174).

bå T A R o cH f L yG P L A N WAntingen du reser privat eller med allmänna kommunikationer måste du ta reda på vad du skall göra vid en nödsituation. Sjö- och luftfartsmyndigheternas regler säger att passagerarna skall informeras om de regler som gäller vid nödsituationer, och kommer du ihåg dem kan du rädda livet. När du kommer ombord på ett flygplan visar personalen var nödutgångarna är, och vad du skall göra vid en nödsituation. På ett fartyg kommer det att genomföras livbåtsövningar, och du kommer att få reda på hur fartyget skall överges om det blir nödvändigt. Den säkraste platsen i ett flygplan är så långt bak som möjligt. Vid ett nedslag bryts stjärtpartiet oftast av, och de flesta av dem som överlever en olycka kommer från denna del. Åker du med ett litet flygplan skall du alltid ta reda på så mycket som möjligt om resan: Hur lång tid kommer den att ta och vilken typ av terräng flyger man över? Kom ihåg detaljerna, det är de som räknas vid en nödsituation.

öV e RLe VNAD ssceNAR io När du samlar ihop din utrustning, vad är då viktigast att du får med dig? Se till att du får med dig huvudet. I stressande nödsituationer går inget upp mot sunt förnuft i kombination med erfarenhet.

010-053_Överlevnadshandboken.indd 20

kom ihåg När du råkar i nöd beror det sällan på en enda sak utan på flera samverkande faktorer. Vädret blir sämre, radion är trasig och du har tappat mobiltelefonen. Två personer i gruppen är skadade och vattnet är slut. Men ge aldrig upp. Om du planerar för nödsituationer kommer du att klara dem.

det oväntade Hur skall man förbereda sig för något som man inte väntar sig? Att förbereda sig för svårigheter och faror som man förväntar är svårt nog, så vad har man för chans att utrusta sig för den totalt oväntade katastrofen? Det är möjligt, eftersom det trots allt är sådana olyckor man ofta föreställer sig, ett skeppsbrott, en flygolycka eller en nödlandning i svår och okänd terräng. Det är för att du skall kunna förbereda dig för sådana olyckor som denna bok har kommit till. Det finns böcker som är specialiserade på bergsbestigning, segling eller utforskning av jättegrytor, eller sådana som handlar om öknen, djungeln eller polartrakterna, och att läsa dem är en utmärkt förberedelse för sådana resor eller aktiviteter. Det är emellertid ännu viktigare att ha ett brett spektrum av färdigheter som man kan använda i ett stort antal olika situationer. Man måste också utveckla ett sätt att tänka som gör att man kan dra nytta av sina förkunskaper för att finna lösningar på de problem man ställs inför. Det är ett sätt att förbereda sig för det oväntade. Men det finns fler sätt. Du kan förse dig med några småsaker som kan flerdubbla dina chanser att överleva (genom att du är försedd med sådant som kan vara nödvändigt i en krissituation). De kan betyda skillnaden mellan liv och död. De utgör din nödask, din överlevnadsutrustning, och den får plats i en liten ask som du har i fickan. Du kan ha med den överallt. Skulle du hamna i en nödsituation kommer du att vara tacksam över att du alltid har haft den med dig. Lite större, och därför mer utsatt för risken att bli lämnad hemma men ändå liten nog för att tas med fäst vid bältet när du är ute och reser, är en kniv och de föremål som går ned i din nödväska (se nästa uppslag). Har du inte allt detta med dig kan du naturligtvis improvisera, men har du det med dig är det en god början.

2011-04-29 13.36


nödsituation: mount everest

010-053_Överlevnadshandboken.indd 21

utom tummen och övre delarna av fingrarna på höger hand. Båda männen gav sig ut på fler äventyr, obehindrade av sina skador och tidigare erfarenheter. Trots att de var extremt vältränade soldater valde de att fortsätta framåt med vetskapen att vädret blev allt sämre. Kanske hade det varit klokare att vända tillbaka, och börja om på nytt nästa dag, nästa vecka eller nästa år. Väderförhållandena på ett berg går inte att förutse och döden är ständigt närvarande bland dem som vill nå toppen.

21

Två brittiska soldater förlorade tillsammans 19 tår och var nära på att förgås på de förrädiska branterna på Mount Everests sydtopp den 16 maj 1976. Efter att ha nått höghöjdslägret gav det sig iväg för att göra ett toppförsök på världens mest oförsonliga berg. De lämnade kvar sovsäckar, proviant och radiosändare – i sina ryggsäckar bar de bara med sig syre. Vädret var bra när de gav sig iväg vid 06:30, men den lösa pudersnön var mycket besvärlig och den klättring som skulle ha tagit 90 minuter krävde sex timmar. De hade bestämt att de måste nå sydtoppen senast 14:30 för att kunna klättra vidare till toppen. Det blev kallare och mörkare och luften var tunn och svår att andas. Klockan 14:00 var de fortfarande en timme från toppen. De började bli oroliga för att det skulle visa sig omöjligt att ta sig ner till baslägret och la ifrån sig syret för att ha det på nedvägen. Trots att de kände till riskerna fortsatte de att klättra och nådde toppen 15:30. De tog fotografier och firade att de lyckats med bragden att ta sig till Everests topp och påbörjade därefter klättringen ned. Men nu hade vädret blivit sämre och deras fotspår blåste igen i snöstormen.

Förhållandena blev allt sämre och det kändes som helvetet på jorden. De hittade syret de lämnat kvar, grävde ett hål i snön och kröp ner tillsammans med fötterna i ryggsäckarna. Vinden var fasansfull och den höga höjden gjorde att syret snabbt gick åt. En av soldaterna hade tagit av sig sina glasögon på nedvägen för att kunna se bättre, men istället hade han blivit snöblind. Hans kamrat led av andningssvårigheter och tog han av sig handsken för att kunna öppna syrgastuben de hade sparat. Han exponerade därmed sin hand för kölden och kom att förlora alla fingrarna på sin högra hand. De kurade ihop sig i sitt hål i snön, och kämpade för sin överlevnad – det var minus 40 grader och vinden nådde orkanstyrka. Utan både radio och proviant var de helt utlämnade till elementen. Den höga höjden gjorde dem dåsiga och de måste slå på varandra för att hålla sig vakna. Under natten flöt de in och ut ur medvetslöshet. Vid niotiden nästa morgon kom ett team förbi från Camp Five som också skulle göra ett toppförsök. De hittade de två soldaterna och påbörjade den smärtsamma och svåra färden ner till säkerheten. De båda männens fötter var stelfrusna och den första klättrarens snöblindhet gjorde att han inte kunde gå själv utan måste ledas. Han behövde hjälp för varje steg han tog. Väl hemma försökte läkarna rädda männens tår, men fötterna blev allt sämre och till slut var man tvungna att amputera tårna. Den ena av klättrarna förlorade dess-

grunderna

Med den här berättelsen vill jag illustrera att det inte är ett tecken på svaghet att avbryta ett äventyr om vädret eller andra orsaker hindrar dig från att nå målet på ett säkert sätt. Det kommer alltid en ny dag, men om något slår fel får du inte uppleva den.

sLUT sAT se R: ______________________ • Om det uppstår problem, vänd

om. Att tappa ansiktet och ge upp är bättre än att förlora livet eller bli skadad. Sätt en tidsgräns och håll dig till den.

______________________ • Ta alltid med dig

säkerhetsutrustning. Det går kanske lite långsammare när man bär på proviant och utrustning, men de kan rädda livet.

______________________ • Hjälp varandra. Soldaterna

överlevde för att de arbetade som ett team.

______________________ • Drabbas inte av panik och kom

ihåg att viljan att överleva besegrar det mesta.

______________________

2011-04-29 13.36


1.2 nödasken

standardutrustning

Några få viktiga föremål kan betyda skillnaden mellan liv och död i vissa situationer. Skaffa de saker som finns på bilden nedan. Man kan få ned allihop i en liten plåtask, t.ex. en tobaksask som man knappast märker i fickan. Gör det till en vana att alltid ha den med dig. Använd inte någon större behållare, eftersom du kan tycka att den är obekväm att ha med och kanske lämnar den hemma just den gång du behöver den. Många rökare bär alltid på en sådan ask. Den här är emellertid nyttigare, eftersom den kan komma att förlänga ditt liv, istället för att förkorta det som tobak oftast gör.

T äND sTic KoR (1) Vattensäkra tändstickor är bra att ha men tar större plats än sådana tändstickor man kan tända mot vilket underlag som helst, som man också kan göra vattensäkra genom att doppa i smält stearin. För att spara utrymme kan du bryta av halva tändstickan. Det är mycket lättare att göra upp eld med tändstickor än med andra metoder, men slösa inte med dem, använd dem bara när andra metoder misslyckas. Ta dem ur asken en i taget och sätt på locket däremellan. Låt aldrig asken ligga öppen på marken.

Erfarenheten har visat att alla sakerna i asken förtjänar sin plats där, även om en del naturligtvis är till större nytta i vissa situationer än i andra. Polera askens lock på insidan så att du får en spegelblank yta och förslut asken med textiltejp så att den blir vattentät men ändå går att öppna och stänga igen. Glöm sedan bara inte bort asken, utan kontrollera innehållet regelbundet och byt ut sådant som har begränsad hållbarhet, t.ex. tändstickor och medicin. De behållare du har medicin i skall märkas med medicinens namn, användning, dosering och sista användningsdag. Fyll ut asken med bomull så att innehållet inte skramlar. Bomullen kan sedan vara användbar när du skall göra upp eld.

L jU s (2) Ovärderligt både för att tända en eld med och till belysning. Gör ljuset fyrkantigt så spar du utrymme i asken. Har du ett ljus av talg kan du också äta det eller använda det att steka i. Men se då till att det verkligen är talg, vanligt stearin är oätligt. Talg håller sig emellertid inte

så länge, särskilt inte om det är varmt.

fL iNTA (3) Flinta ger gnistor även om den är våt, och gör det långt efter det att dina tändstickor är slut. Skaffa dig en färdigformad flinta med ett sågformat eldstål.

Nå L oc H TR åD (4) Flera nålar, var av minst en ska ha ett stort öga så att man kan sy med senor eller kraftig tråd. Välj en stark tråd och vira den runt nålarna. Detta kan komma till användning om du behöver laga eller göra nya kläder i en nödsituation.

Me TKR o KAR ocH Re V (5) Ett urval olika krokar i en liten burk eller kuvert. Ta också med några blysänken. Kom ihåg att en liten krok kan fånga både små och stora fiskar, men att en stor krok bara fångar stora. Ta med så mycket rev som möj-

11 1

5

16

2 3 15

9

13

10

6

8 12 7

14

4

Ett exempel på en nödask – en väl genomtänkt nödask kan rädda ditt liv.

010-053_Överlevnadshandboken.indd 22

2011-04-29 13.36


kompletterande material Ko M P As s ( 6 )

Vi s s eL Pi PA (12)

En självlysande knappkompass. Var säker på att du vet hur du skall läsa av den, små kompasser kan vara förvirrande ibland. En vätskefylld kompass är bäst men se till att den inte läcker, inte har bubblor i kompasshuset och dessutom fungerar bra. Kompassnålen kan lätt rosta. Se till att den ligger på sin svängtapp och kan rotera lätt.

Viktig i situationer där man vill varna för något, påkalla uppmärksamhet eller förhindra att någon i gruppen kommer vilse.

Me T A L L T RåD T i L L sN A Ro R ( 7 ) Helst av mässing, 90 cm räcker. Bäst till snaror, men den kan också rädda livet på många andra sätt.

T RåD s åG ( 8 ) De säljs oftast med stora ringar i ändarna som handtag. Tag bort dem, de tar för stor plats. De kan ersättas av handtag av trä när sågen skall användas. För att hindra sågen från att rosta bör man smörja in den med lite fett. Man kan fälla ganska stora träd med en trådsåg.

K oN Do M ( 1 0 ) Detta är en utmärkt vattenbehållare – den rymmer en liter.

b oM U L L ( 1 1 ) Både kompakt och lätt att packa och därmed ett av de bästa tändmaterialen som finns. Hindrar dessutom

010-053_Överlevnadshandboken.indd 23

f i cK K Ni V (13) Se Knivar på s. 26.

Pe N N A ( & V A T Te N Tå Li GT P A P Pe R) ( 14) Det är nödvändigt att man kan skriva ned livsviktig information, som till exempel var det finns naturtillgångar eller listor på ätbara lokala växter.

s äK eR He T sN åL ( 1 5 ) Om dina kläder går sönder och du inte har möjlighet att stanna och laga dem på en gång kan en säkerhetsnål fungera som en tillfällig lösning. Samma sak gäller om vindskyddet skadats. Säkerhetsnålar går också att använda som fiskekrokar för att fånga fisk eller fåglar.

V A T Te Nf A sT T ej P (16) Försegla nödasken med den. Fungerar som en allväderstejp som kan användas till mycket, allt från att bygga skydd och verktyg till att fästa tryckkompresser.

En bra överlevnadsutrustning är flexibel och mångsidig. När man förbereder en resa ut i vildmarken är det viktigt att begrunda hur behoven kan förändras beroende på en rad olika oförutsedda händelser. Följande lista hjälper dig att skapa en nödask utifrån dina egna krav.

fö R s ToR i NGs GLA s

l

Har du ett sådant kan du göra upp eld med hjälp av solen. Det är också till nytta om du skall ta ut stickor och gaddar.

b eTAL jU s En liten glasbehållare fylld med tritiumgas. Den lyser i åratal. Inte större än ett litet mynt men idealisk om man skall läsa en karta på natten. Användbar också som agn.

P Lås TeR

l

För mindre skavsår, och för att hålla skärsår rena. Man kan också skära dem i strimlor så att de går att använda som plåstersuturer (se Att sy ihop sår under Sjukvård, s. 296).

sj UKV åRD s- UTRU sTN i NG: Vad man har med i den beror på ens förmåga att använda den. Lägg in medicinen i bomull i lufttäta behållare, så att den inte skramlar. Följande artiklar täcker många sjukdomar och skador: l Smärtlindring: Ett smärtstillande medel för lindrigare smärtor. Kodeinfosfat eller Alvedon är bra mot tand-, öron- och huvudvärk. DOSERING: En tablett var sjätte timme vid behov. De kan förorsaka förstoppning, varför de också kan vara bra vid diarréer. De bör inte användas av barn, astmatiker eller personer med leversjukdomar. l Tarmlugnande medel: Mot akuta och kroniska diarréer. DOSERING: Ett par tabletter att börja med, därefter en tablett efter varje lös avföring.

l

l

Antibiotika: Mot allmänna infektioner. Tetracyklin kan användas även av personer som är överkänsliga mot penicillin. DOSERING: En 250 mg tablett fyra gånger om dagen under 5–7 dagar. I samband med att man tar dem skall man undvika mjölk, kalk- och järnpreparat samt medel med aluminium- och magnesiumoxid. Antihistaminer: Mot allergireaktioner och reaktioner på insektsbett. De vanligaste preparaten är Histason och Tavegyl. Som bieffekt gör de patienten sömnig. Tag inte mer än vad som rekommenderas på förpackningen och undvik alkohol. Antimalariatabletter: Nödvändiga i områden där det förekommer malaria. Det finns typer som man bara behöver ta en tablett av varje månad. Kaliumpermanganat: Har flera användningsområden. För att rena vatten sätter man det till vattnet så mycket att det färgas skärt. Låter man vattnet bli djupare rött har man ett sårrengöringsmedel. Kraftigt rött fungerar det som ett medel mot svampinfektioner, t.ex. fotsvamp.

23

sakerna i nödasken från att skramla omkring.

grunderna

ligt, den går också att fånga fåglar med.

sKALP e LL bLAD Åtminstone två skalpellblad av olika storlekar. Om det skulle behövas kan man göra ett handtag av trä.

PL ås T e Rs UTUR eR Används för att hålla samman sårkanter.

2011-04-29 13.36


1.3 nödväskan När du åker bil, båt eller flyg skall du inte lägga all utrustning i bagageutrymmet. Packa en nödväska som du kan ha i närheten där du lätt kan få tag i den om det skulle behövas. Är du på vandring skall du inte ha den i din ryggsäck, utan fäst vid bältet. Den skall innehålla bränsle, mat, livräddningssäck och signalutrustning, packat i en koklåda som skyddar utrustningen samtidigt som du kan använda den att värma vatten i. Vill du ha något varmt så finns allt du behöver i väskan, och i en nödsituation finns det saker i den som ger dig en god början. Allt du använder ur väskan skall du ersätta med nytt så snart som möjligt.

Ko K Lå D A Denna är gjord av aluminium, som är lätt och starkt. Den är bra att laga mat i och skyddar det som packas i den.

bR äN s Le Bäst är att ha bränsletabletterna i en speciell behållare (1). Att användas med sparsamhet när man inte kan elda med ved. De är utmärkta att tända en eld med. Man kan fälla upp behållaren som bränslet förvaras i och använda den som kokställning (2).

f i cK L A M P A Lägg ned en liten pennformad ficklampa (3) som inte tar mycket plats. Batterierna kan ligga i den, men vänd det ena bakfram så att de inte tar slut om lampan skulle slås på av misstag. På senare tid har det kommit ledficklampor som förbrukar mindre ström och vanligtvis har en brinntid på två veckor.

s iG N A Lb Lo s s Signalbloss (4) för att dra till sig uppmärksamheten, åtminstone på ganska nära håll. Ta med röda och gröna signalbloss (5), och en avfyrningsanordning (6), (som inte behöver vara större än en reservoarpenna). Blossen är explosiva, man måste packa in dem ordentligt. Blossen skruvas (7) på avfyrningspennan. Dra tillbaka utlösningsfjädern och fyra av blosset mot skyn med armen utsträckt. Använd dem mycket sparsamt, för att dra uppmärksamhet till dig.

010-053_Överlevnadshandboken.indd 24

si GNALDUK Ett band av fluorescerande material som är omkring 0,3x2 m. Det används för att dra till sig uppmärksamheten i en nödsituation (se Signaler i kapitlet Räddning). Ett band på marken betyder ”behov av omedelbar undsättning”. Man kan också göra andra signaler med signaldukar från de andra i sällskapet. Packa den bland de andra sakerna i väskan så att dessa inte skramlar.

T äND sTic KoR Packa ned så många tändstickor (8) som möjligt i en vattentät behållare. Tändstickor som inte är säkerhetständstickor kan antändas när de skaver mot varandra – packa noggrant.

VARM DR yc K Ingenting piggar upp så bra som varm dryck. Packa ned tepåsar och påsar med torrmjölk och socker (9). Te minskar törsten, kaffe bara ökar den!

MAT Fett är det svåraste att komma över när man lever av vad naturen ger. Dess stora energiinnehåll gör att det förtjänar sin plats i väskan – man kan få tag i tuber med matfett (10). Torkat kött (11) är närande och bra mat, även om det inte är så gott. Choklad (12) är närande, men håller sig inte så länge – kontrolleras regelbundet. Salt (13) MÅSTE tas med. Salttabletter är bra, men ännu bättre är ett elektrolytpulver som också innehåller vitaminer och andra mineral som kroppen behöver.

L iVR äDDN iNG ssäc K En stor plastpåse, ungefär 200x60 cm, kan rädda livet på en när det är kallt. I en nödsituation kan man krypa ned i den för att minska värmeförlusterna. Fastän man blir våt av kondensfukten håller man sig varm. Ännu bättre är en duk av aluminiserad plast som reflekterar värmen och inte gör dig så våt.

L oGG boK För loggbok över allt som händer. Förlita dig inte på minnet. Skriv ner var du hittat resurser i naturen och vad som fungerar och vad som inte fungerar. Boken blir en värdefull referens och att skriva i den hjälper dig att hålla moralen uppe.

2011-04-29 13.36


10

a

grunderna

11

12

Väs KAN Väskan skall vara gjord av vattentätt material och stor nog för en koklåda. Den måste kunna stängas ordentligt, så att ingenting trillar ur den, och ha en kraftig hälla så att du kan fästa den vid bältet. Kom ihåg att väskan innehåller tändstickor, fast bränsle och signalbloss – som alla kan rädda liv – men som man måste handskas varsamt med.

25

13

9 8

3

4

1

5

6

2

7

010-053_Överlevnadshandboken.indd 25

2011-04-29 13.36


1.4 Knivar En kniv är ovärderlig i de flesta situationer. Vill man vara förberedd för alla eventualiteter skall man alltid ha en kniv på sig. Knivar är emellertid farliga, och kan användas som vapen. Skall man flyga lämnar man sin kniv till flygpersonalen som en del av de normala rutinerna mot flygkapningar. Man bör aldrig visa sin kniv i spända eller kinkiga situationer.

A T T Vä L jA K N iV En fällkniv med flera olika blad är ett värdefullt verktyg, men om man bara har en enda kniv med sig bör man välja en kraftigare kniv, en som man kan använda till allt möjligt, från att fälla träd till att flå djur och hacka grönsaker med. Det finns knivar som har en kompass inbyggd i skaftet, eller har ett ihåligt skaft som man kan ha en del överlevnadsutrustning i, men sådant bör vägas mot möjligheten att det ihåliga skaftet går sönder, eller att kompassen skadas när man använder kniven att hugga med. Förlorar du en kniv av det här slaget förlorar du också din överlevnadsutrustning – det är mycket bättre att förvara denna i en separat ficka vid bältet eller på knivslidan.

fä LL KNi V AR En fällkniv kan vara bra, förutsatt att den håller sig hopfälld. Ha alltid en med dig. Ett trähandtag är ofta bäst att hålla i om du är svettig om händerna. Är det dessutom gjort i ett enda trästycke får man inte så lätt blåsor när man använder den mycket.

a

Ko M iHå G: DU ä R iNT e VA ss A Re ä N DiN KN iV

Din kniv är en så viktig del av din överlevnadsutrustning att du alltid måste hålla den vass och klar att använda. Använd den på rätt sätt. Kasta den aldrig i träd eller mot marken. Håll den ren och, när du inte använder den för en tid, infettad och i sin slida. När du går genom tät terräng, ta för vana att känna efter att kniven sitter där den skall. Detta bör bli en reflexartad rörelse som man gör när man passerat trånga passager. Att kolla dina fickor och din utrustning bör bli en andra natur hos dig.

Skaftet (a) är idealiskt, ett enda, avrundat stycke trä. Knivens fånge går rakt igenom det och är fäst i skaftets överände. Skulle skaftet gå sönder kan man linda fånget med tyg eller snöre. Skaft (b) är bara nitat i fånget, och kan ge blåsor i händerna. Skaft (c) går av vid nitarna om det överbelastas, och det korta fånget gör det svårt att improvisera ett nytt skaft. Slidan (d) skall ha ett säkert fäste för kniven och en hälla för bältet.

b

c

d

010-053_Överlevnadshandboken.indd 26

2011-04-29 13.36

9789174241525