9789144088884 by Smakprov Media AB

Samtalsanalys

Så gör vi när vi pratar med varandra Den här boken är avsedd som en första introduktion till det mångfacetterade och tvärvetenskapliga forskningsområde som brukar kallas samtalsanalys och diskursanalys. Inför den tredje upplagan har författaren tillfört resultaten från det senaste år tiondets samtalsforskning. I synnerhet har kapitel 5 utökats rejält för att bättre återspegla de forskningsinsatser som gjorts på svenskt språkområde.

| Samtalsanalys

Foto: Pia Nordin

Catrin Norrby

Catrin Norrby är professor i nordiska språk och verksam vid Institutionen för svenska och flerspråkighet, Stockholms universitet. Hon undervisar och forskar om människors samspel i samtal.

Samtalsanalys Så gör vi när vi pratar med varandra

Samtalsanalys består av två huvudavdelningar. I den första delen presenterar och jämför författaren några skolbildningar som haft stor betydelse för samtalsanalysens utveckling, förklarar centrala termer och begrepp samt ger en översikt av samtalsforskningen i Sverige. Uppläggningen syftar till att öka läsarens insikter om att skilda teoretiska och metodiska utgångspunkter kan resultera i olika analysmodeller. Den andra delen är mer praktiskt inriktad på konkreta fenomen i samtal. Diskussionen belyses genomgående med hjälp av en mängd autentiska exempel. I slutet av boken ges ett antal litteraturtips som kan tjäna som utgångspunkt för fördjupade studier. Boken vänder sig till högskolestuderande på grundnivå, i första hand inom språkvetenskap, kommunikation och socialt beteende, men är också av intresse för alla som i sin yrkesutövning ägnar sig åt samtal och kommunikation.

Tredje upplagan

Art.nr 6251

CATRIN NORRBY 3:e uppl.

www.studentlitteratur.se

978-91-44-08888-4_01_cover.indd 1

2014-05-26 09:06

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 6251 ISBN 978-91-44-08888-4 Upplaga 3:1 © Författaren och Studentlitteratur AB 1996, 2014 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Fransisco Ortega Omslagsbild: Shutterstock/NattyPTG Printed by Holmbergs i Malmö AB, Sweden 2014

978-91-44-08888-4_book.indd 2

2014-05-26 10:41

Innehåll

Förord 9 Inledning 13 Vad är ett samtal? 13 Samtalsanalys – ett växande forskningsfält 15 Bokens syften 16 Bokens uppläggning 17 Del I

Samtalsanalysens villkor: teori och metod

K apitel 1

Diskursbegreppet 23

Diskurs som språk över meningsnivån 23 Diskurs som yttranden 26 Diskurs som språk i användning 27 Förhållandet text–diskurs 28 Diskursanalys eller samtalsanalys? 30 K apitel 2

Samtalsanalys ur CA-perspektiv 33

CA och det etnometodologiska arvet 33 Endast naturligt uppkomna samtal 36 Observer’s paradox, local sensitivity, bandspelaren och inspelningssituationen 38 Alla samtal har struktur 40 Alla detaljer i interaktionen kan vara relevanta 42

6251_Norrby.indd 3

2014-05-21 09.04

Innehåll

Kontextbegreppet 43 CA och språkfunktioner 46 CA och interaktionell lingvistik 47 Sammanfattning av CA 48 K apitel 3

Samtalsanalys i ett vidare perspektiv 51

Ett tredelat kontextbegrepp? 52 Gumperz och kontextualiseringsbegreppet 52 Från ljudmatta till global förståelse 54 Kontextualiseringssignaler och kulturell kollaps 55 Interaktionell sociolingvistik 56 Samtalsramar 58 Talarens ansvar för sina yttranden – positionering 59 Samtalsstil 60 Livet som teater: självbild och roller 62 Social identitet 63 Samarbetstanken och gemensamma betydelser 64 Samarbetstanken på psykologisk grund 65 Samförstånd eller oförstånd? 66 Samtalsanalys i sammanfattning 67 K apitel 4

Samtalsanalys och diskursanalys – är det någon skillnad? 69

Den lingvistiska diskursanalysens teori och metod 69 Strukturellt återbesök 71 Funktionellt återbesök 72 En välkänd diskursanalytisk modell 73 Diskurs som en hierarkiskt uppbyggd rangskala 74 Replikskiften, drag och handlingar 76 ”Act” eller talakt som basenhet i diskursen? 78 Ytliga likheter med CA-analysen 79 Sammanfattning 80

6251_Norrby.indd 4

2014-05-21 09.04

Innehåll K apitel 5

Samtalsforskning på svenskt språkområde 83

Teoriutveckling och analysmodeller 84 Några exempel på samtalsforskning i Sverige och Finland 88 Del II Samtalsanalys i verkligheten: prak tisk analys K apitel 6

Att översätta tal till skrift: om transkription 99

Material och syfte avgör valet av transkriptionstyp 99 Talspråksanpassning 104 Särskilda tecken och symboler 107 Principer för transkription 110 K apitel 7

Konkret om prat 113

Pladdriga amerikaner och tysta svenskar? 113 Korpus Gruppsam: privatprat i högt tempo 114 Tempovariationer: om samtalsfaser i ett finlandssvenskt radioprogram 116 Tio ord: den gyllene genomsnittsrepliken? 117 Hur mycket pratar vi i munnen på varandra? 118 K apitel 8

Samtalets trafikregler: turtagningen 121

Grönt ljus och förkörsrätt i samtalet 122 Om blickar och andra icke-verbala signaler 123 Vad är en samtalstur? 124 TRP: plats för talarbyte 125 Om tystnad och pauser, reaktionstid och startsträcka 128 Små triviala pauser med ödesdigra konsekvenser 130 Om turens rika inre liv – turkonstruktionsenhetens delar 132 K apitel 9

Hur vi kombinerar samtalsturerna 137

Närhetspar: Hej! – Hej! Varsågod! – Tack så mycket! 137 Att sondera samtalsterrängen: presekvenser 139 Inskottssekvenser – att klara problem och missförstånd 144 Att avsluta en sekvens 145

6251_Norrby.indd 5

2014-05-21 09.04

Innehåll

Närhetsplacering 146 Preferensstruktur 148 Reparationsstrategier 152 Varför ändra? Något om reparationernas funktioner 156 Samarbete och gemensamma reparationer 158 K apitel 10

Samtidigt tal 161

Stafettal och korta överlappningar – trafikstockning vid turgräns 162 Avbrott eller samtalsstöd? 163 Uppbackningar 166 Hur mycket uppbackning får en uppbackning egentligen innehålla? 167 Uppbackningar och simultanstöd, kvinnor och män 170 Uppbackningens placering i transkriptionen 171 Primärtalare, sekundärtalare och lyssnare 172 K apitel 11

Topik: om samtalsämnena 177

Ämnesstruktur på global nivå: fågelperspektiv 177 Samtalsfaser 178 Samma samtal – samma ämnesbeskrivning? 179 Ämnesstruktur på mikronivå: grodperspektiv 181 Att spela över ämnesansvaret till någon annan 184 Att nominera ett ämne åt sig själv 188 Skillnaden mellan preannonsering och ämnesinledare 189 Preannonseringen: en aptitretande förhandsvisning 189 Ämnesväxlare: Apropå det du sa tidigare … 192 Ämnesdigression: tillfälliga utflykter från ämnet 194 Ämnesdigression eller gradvis ämnesbyte? 195 Abstrakt ämnesdigression: Får jag flika in som hastigast …? 196 Att avsluta ett ämne 198 Ämnesavslutning genom avbrott 200 Strategier för att (åter)etablera ett ämne: ett analysexempel 202 Gradvis glidande ämnesbyte 205 Episodanalys 208 Topik i vidare perspektiv: ålder, kön, kultur och etnicitet 210

6251_Norrby.indd 6

2014-05-21 09.04

Innehåll K apitel 12

Kommunikativa strategier 213

Det sociala fasadarbetet: att inte tappa ansiktet 214 Direkthet och indirekthet 216 Metabudskap: att läsa mellan raderna 217 Att gå rakt på sak: direkthet och klarspråk 218 Att betona solidaritet och närhet 221 Att betona oberoende och distans 224 Hur visar vi distans och hänsyn konkret? Ett par analysexempel 225 K apitel 13

Samtalsstilar 231

Respekt- och hänsynsstilen 232 Närhets- och engagemangsstilen 232 Inlevelse och drama: precis ovanför mitt huve ja ba whaaåå 236 Ungdomlig samtalsstil eller tanter talar tonårsspråk? 237 Kvinnlig och manlig samtalsstil 238 Samarbete eller konkurrens? 240 Samarbete: ett analysexempel 240 Konkurrens: ett analysexempel 243 Deborah Tannens differensperspektiv: vi är olika men lika mycket värda 245 Lever män och kvinnor i olika samtalsvärldar? 247 Sammanfattning och utblick 248 K apitel 14

Att göra samtalsanalys – en bruksanvisning 249

K apitel 15

Litteraturtips 257

Litteratur 265 Sakregister 281

6251_Norrby.indd 7

2014-05-21 09.04

6251_Norrby.indd 8

2014-05-21 09.04

Förord

Förord till första upplagan

Den här boken är tänkt som en första introduktion till det tvärvetenskapliga forskningsområde som går under beteckningarna samtalsanalys och diskursa nalys. I bokens första del behandlas teoretiska och metodiska utgångspunkter för samtalsanalysen och några olika infallsvinklar på diskursstudiet tas upp: Conversation Analysis (CA), interaktionell sociolingvistik – eller samtalsanalys i vidare perspektiv – samt talaktsbaserad, lingvistisk diskursanalys (DA). Det hade naturligtvis varit möjligt att inkludera fler forskningstraditioner, men jag har begränsat diskussionen till några centrala inriktningar som haft stor betydelse för samtalsanalysens utveckling, och vilka i någon mening står för traditionen i forskningsfältets relativt korta historia. För att förstå sig på samtalsanalys bör man dock stå i gyttjan själv, d.v.s. teorierna måste fyllas ut med praktiskt inriktad analys av ett material, t.ex. inspelade samtal. Därför ägnas huvudparten av boken åt konkreta fenomen i samtalandet. Det sker med hjälp av ett stort antal empiriska exempel som i huvudsak är hämtade från Gruppsam – en omfångsrik korpus av vardagliga privatsamtal. Delar av boken har funnits i en tidigare kompendieversion och har prövats i undervisningen vid institutionen för svenska språket vid Göteborgs universitet. Jag vill rikta ett kollektivt tack till de studenter som kommit med goda idéer och förslag till förbättringar. Jag vill också särskilt tacka de kolleger som läst och kommit med värdefulla synpunkter på manuset till

6251_Norrby.indd 9

2014-05-21 09.04

Förord

boken: Lars-Gunnar Andersson, Natascha Korolija, Aina Lundqvist, Kerstin Nordenstam och Kerstin Norén. Göteborg i juni 1996 Catrin Norrby Förord till andra upplagan

Sedan den första upplagan av Samtalsanalys kom ut för snart åtta år sedan har det hänt ganska mycket på samtalsforskningens område. Inte minst har forskningen på svenskt språkområde – både i Sverige och Finland – varit intensiv och ett stort antal samtalsanalytiska avhandlingar och andra arbeten har publicerats. Det är heller ingen överdrift att påstå att samtalsanalys kommit att etablera sig som ett ämnesområde som uppmärksammas i allt fler kurser i grundutbildningen på universitet och högskolor. Behovet av en lättfattlig introduktionsbok har således knappast minskat under årens lopp. De nyskrivna delarna behandlar framför allt sådant som har hänt inom samtalsanalysen sedan den förra upplagan. I kapitel 2 har de senare årens utveckling inom CA-samtalsanalysen beretts plats – särskilt uppmärk sammas den nya forskningsinriktningen interaktionell lingvistik. Jag redogör i kapitlet om turtagning (kapitel 8) för senare års intensiva forskning om samtalsspråkets grammatik som i hög grad fokuserat på just samtalsturens egenskaper. Begrepp som social identitet och social konstruktion har använts flitigt under senare år för att förklara olika interaktionella fenomen. Detta har föranlett ett kort tillägg i kapitel 3. I kapitel 5 – ”Samtalsforskning på svenskt språkområde” – har texten uppdaterats så att senare års forskningsresultat och större projekt fått plats i beskrivningen. Den här boken beskriver den verbala sidan av interaktionen och alla exempel är hämtade från ljud inspelningar. Den icke-verbala kommunikationen är naturligtvis också högst väsentlig och för att i någon mån beakta detta finns ett kort nyskrivet avsnitt i kapitel 8. I övrigt har en del smärre korrigeringar och förtydliganden gjorts och litteraturtipsen i slutet av boken har kompletterats med nyare titlar. Det är emellertid också min förhoppning att den som stiftat bekantskap med den förra upplagan ska känna igen sig och den grundläggande strukturen i boken är således oförändrad. 10

6251_Norrby.indd 10

2014-05-21 09.04

Förord

Många kolleger har varit mig till god hjälp under arbetet med den nya upplagan. Jag vill särskilt tacka Susanna Karlsson, Jan Lindström och Karolina Wirdenäs som har läst och kommit med värdefulla synpunkter på nyskrivna avsnitt. Melbourne i april 2004 Catrin Norrby Förord till tredje upplagan

Om vi ser tillbaka på de snart tjugo år som gått sedan Samtalsanalys kom ut första gången har samtalsanalytisk forskning etablerat sig som ett centralt forskningsområde på svenskt språkområde. Det märks inte minst på det ständigt ökande antalet avhandlingar, vetenskapliga artiklar och forsknings projekt som handlar om samtal och interaktion. Redan i förordet till den andra upplagan konstaterade jag detta, men utvecklingen har snarast accelererat sedan dess. Den största förändringen inför den tredje upplagan av boken är därför att kapitel 5 – ”Samtalsforskning på svenskt språk område” – till stor del skrivits om och utökats rejält för att bättre återspegla de forskningsinsatser som gjorts utifrån svenska samtalsdata i såväl Sverige som Finland. Av utrymmesskäl är det inte möjligt att ta upp undersökningar av svenska och finska samtalsforskare som handlar om andra språk än svenska, men det bedrivs mycket livaktig forskning också utifrån andra språk, inte minst finska. I ett internationellt perspektiv har samtalsanalysen, och då särskilt CA-traditionen, en stark ställning i vår del av världen och många banbrytande insatser har gjorts av samtalsforskare i Finland och Sverige. Det märks inte bara empiriskt utan också inom teoriutvecklingen och något av detta tas också upp i kapitel 5. Litteraturtipsen längst bak i boken har också kompletterats för att spegla utvecklingen. Inte minst finns det numera ett flertal introduktionsböcker (på engelska) att välja bland för den som vill fördjupa sina samtalsstudier. I övrigt har jag gjort behövliga uppdateringar i ett flertal kapitel, men bokens disposition och huvudsakliga innehåll är detsamma som tidigare. Av den anledningen har jag också valt att inte ta bort avsnitt i onödan. När man ser tillbaka på samtalsanalysens utveckling under de senaste © F ö r fatta r en och S tudentlitte r atu r

6251_Norrby.indd 11

2014-05-21 09.04

Förord

decennierna kan man konstatera att CA-analysen kommit att bli alltmer tongivande och att ”Samtalsanalys i vidare perspektiv” (se kapitel 3) hållit ställningarna väl. Däremot har den lingvistiskt orienterade diskursanalys som tas upp i kapitel 4 snarare fått minskande betydelse för samtalsforskare. Jag har dock valt att behålla detta kapitel eftersom det speglar den historiska utvecklingen inom samtalsorienterad forskning. Inför arbetet med den nya upplagan har jag haft god hjälp av flera kolleger. Jag vill särskilt tacka Marie Nelson som läst och kommenterat manuset i sin helhet och Jan Lindström, Jenny Nilsson samt Camilla Wide som läst nyskrivna avsnitt. Era skarpa ögon och kloka synpunkter har avsevärt förbättrat texten. Tack! Stockholm i februari 2014 Catrin Norrby

6251_Norrby.indd 12

2014-05-21 09.04

Inledning

Vad är ett samtal? Den här boken handlar om hur vi gör när vi samtalar med varandra. Alla vet naturligtvis vad ett samtal är för något – vi deltar dagligen i en mängd samtal. Att samtala är på sätt och vis som att äta eller sova; det är något man gör varje dag, ofta rutinmässigt utan att ägna det någon särskild tanke. Men om vi plötsligt berövades möjligheten att prata med andra människor skulle vi, precis som bristen på mat och sömn uppenbarligen stör våra kropps funktioner, uppleva ett socialt tomrum. Det finns forskare som menar att tillvaron är dialogiskt uppbyggd, d.v.s. att det är i samtal med andra som vi blir till som sociala varelser. Utan samtal – interaktion med andra – är vi ingen eller inget. De samtal vi deltar i är naturligtvis av olika karaktär. Vissa samtal är formella och kräver kanske rentav förberedelser. Exempel på sådana samtal är anställningsintervjuer, en lektion i skolan eller en samhällsdebatt på tv. Andra samtal är spontana, oförberedda och kravlösa: det är de vardagliga privatsamtalen som kan tyckas handla om just ingenting. Vi pratar, skrattar, berättar, frågar, håller med eller ifrågasätter. Så länge som samtalet flyter friktionsfritt i enlighet med de förväntningar vi har, funderar vi knappast på hur det är organiserat. Bara det faktum att de allra flesta samtal faktiskt fungerar så väl som de gör, är tecken nog på att det finns universella regler för hur vi går till väga när vi samtalar med varandra. Visserligen finns det kulturella skillnader i samtalsstilar. Medelsvensson skiljer sig säkert på många sätt från en sydeuropé, en amerikan eller japan. Men det betyder inte att svensken och italienaren skulle ha väsensskilda regler för hur ett samtal går till. Man har inte kunnat finna några kulturer eller folkstammar

6251_Norrby.indd 13

2014-05-21 09.04

Inledning

där reglerna för hur ordet fördelas mellan samtalsdeltagarna skulle vara helt olikartade; det finns exempelvis inga kulturer där samtalsregeln är att alla talar samtidigt eller att replikskiftet enbart regleras utifrån vem som lyckas överrösta de andra. Vi följer för det mesta samtalsreglerna utan att tänka. Vi vet när vi kan ta ordet, hur vi lämnar över det till någon annan och hur vi skaffar oss tillstånd från de andra deltagarna att behålla ordet en längre stund för att exempelvis berätta om något. Ett steg i barnets språkutveckling är att lära sig hur man samtalar med andra; det räcker inte att tillägna sig grammatiska strukturer eller nya ord. Det lilla barnets låtsassamtal är ett sätt att öva sig i samtalets grundläggande mekanismer. Att barn tillägnar sig sådana samtalsregler tidigt visar följande exempel från en treårings låtsassamtal: (1)

[ur Strömqvist, 1984: Barns språk, s. 124] (Barnet i rollen som den som ringer upp) hej Sofia (kort paus) huMÅRu (kort paus) e Pelle hemma/ få ja PRATA me han då (längre paus) mm (längre paus) tittar han på TEVE (kort paus) ja (kort paus) hej DÅ

Barnets låtsade telefonsamtal visar på flera sätt närvaron av en påhittad samtalspartner. I de pauser som treåringen lämnar kan vi läsa in repliker från personen i andra änden. I början av samtalet har barnet i sin roll som uppringare kommandot. Efter en typisk samtalsinledning med hälsningsfraser och någon artighetsfras kommer treåringen till sitt ärende, att fråga efter Pelle. Det betyder samtidigt att rollerna växlar – initiativet flyttas över till låtsaspersonen Sofia som ger ett längre svar. Att så är fallet märks på att treåringen gör längre pauser när det är låtsaskamraten Sofias tur att tala. Växelspelet i låtsassamtalet visar att treåringen har tillägnat sig några av samtalets grundläggande regler. Barnet vet att man är tyst när den andre 14

6251_Norrby.indd 14

2014-05-21 09.04

Inledning

talar, men också att det är normalt att ge ifrån sig lyssnarsignaler som mm. Den sortens språklig återkoppling – subtila signaler som visar att man lyssnar, förstår eller håller med – är en viktig ingrediens i samtalsaktiviteten och något som treåringen verkar behärska rätt väl. Det betyder inte att tre åringen är fullärd – det finns många nyanser och detaljer kvar att lära sig i det dialogiska spel som samtalet utgör (se t.ex. Linell & Gustavsson 1987 och Nofsinger 1991 för spelmetaforen).

Samtalsanalys – ett växande forskningsfält Beskrivningar av det talade språket, dess variationer och användning, är inget nytt fenomen; intresset för talekonst, retorik, kan vi t.ex. spåra ända tillbaka till antikens Grekland och Aristoteles. Med dialektologins framväxt under den senare delen av 1800-talet kom det talade språket också att stå i fokus. En modern arvtagare till dialektologin är naturligtvis socio lingvistiken som utöver regionala språkbruksskillnader också tagit fasta på de sociala faktorernas roll i den språkliga variationen. Men trots att man genom historien kan spåra ett intresse för det talade språket har det i språkvetenskapliga sammanhang ofta funnits en obalans mellan tal- och skriftspråk, såtillvida att det talade språket i många sammanhang bedömts utifrån en mer eller mindre öppet deklarerad skriftspråksnorm (se Linell 1982). Det talade språket har ansetts vara ”fult”, ”sämre” eller mindre värt i förhållande till det i högre grad standardiserade skriftspråket. Språkvetenskapen har också i stor utsträckning handlat om det abstrakta språksystemet och dess struktur: man har intresserat sig för regler på olika nivåer, t.ex. fonologiska, morfologiska eller syntaktiska regler. Grundidén har då varit att studera språket som ett regelsystem och beskriva korrekta (eller möjliga) strukturer i ett visst språk. Ett sådant synsätt har exempelvis varit förhärskande inom den klassiska grammatiken. Vår tids skolgrammatik studerar språket på det viset, som ett system. 1800-talets grammatiska språkforskning liksom Saussures strukturalism i början av 1900-talet kan tas som ytterligare exempel, och sedan slutet av 1950-talet har systemtraditionen framförallt inspirerats av Chomskys arbeten. Hans fokusering på competence, d.v.s. språkanvändarnas generella kunskap om regelsystemet (grammatiken), gjorde att de enskilda språkanvändarnas faktiska bruk av systemet – deras performance – kom att hamna i skymundan. Sociolingvistikens framväxt © F ö r fatta r en och S tudentlitte r atu r

6251_Norrby.indd 15

2014-05-21 09.04

Inledning

på 1960-talet kan delvis ses som en kritik av Chomskys kompetensbegrepp. Istället för att studera språksystemet utifrån en tänkt idealtalare (oftast forskarens egen intuition om rätt och fel) ville man ta reda på hur olika gruppers språksystem såg ut i verkligheten och därmed skilde sig från ideal normen (standardspråket). På motsvarande sätt kan de senaste årtiondenas ständigt ökande intresse för att undersöka vad som faktiskt sker i samtal av olika slag ses som en reaktion mot Chomskytraditionen. I den interaktionellt inriktade talspråksforskningen är man intresserad av att ta reda på hur deltagarna tillsammans bygger upp en sammanhängande diskurs yttrande för yttrande, vilka kommunikativa mål de har och vilka relationer som råder mellan samtals deltagarna. Detta gör man exempelvis genom att studera hur maktbalansen mellan deltagarna sätter sina spår i samtalet. Samtidigt som samtalet – eller snarare samtalsaktiviteten – sätts i centrum, vill man också ofta studera vad samtal avslöjar om samhället de blir till i. Det betyder samtidigt att interaktionellt inriktad talspråksforskning inte kan inskränkas till att vara en rent språklig affär. Samtalandet ses som en grundläggande och viktig mänsklig verksamhet och genom att studera samtal av skilda slag kan vi kanske i förlängningen nå en bättre förståelse av oss själva. Samtalsforskning är således ett växande forskningsområde som kan beskrivas som tvärvetenskapligt till sin karaktär. Naturligtvis har lingvistiken spelat en väsentlig roll – inte minst sociolingvistiken – men ämnen som antropologi, talets etnografi, filosofi, socialpsykologi och sociologi har alla på olika sätt befrukat den kommunikativt inriktade talspråksforskningen.

Bokens syften Ett syfte med boken är att ge en lättfattlig introduktion till en del av det som brukar benämnas diskursanalys och samtalsanalys. Eftersom forskningsfältet är vittförgrenat och mångfacetterat, är det inte möjligt att redogöra för allt, utan jag har valt att ta upp några centrala skolbildningar (se vidare nästa avsnitt). Det är alltså viktigt att poängtera att samtalsoch diskursanalys inte är ett enhetligt forskningsområde och även om termerna ibland används synonymt, kan begreppen också användas för att beskriva skilda forskningstraditioner inom talspråksforskningen. Men samtalsoch diskurs

6251_Norrby.indd 16

2014-05-21 09.04

Inledning

forskningen har ett gemensamt, nämligen att man studerar hur språklig interaktion – uttryckt i olika sorters samtal – går till. Ytterligare ett syfte med denna bok är att presentera begrepp som hör hemma inom samtalsoch diskursforskningen, men som vi allt oftare stöter på i språkvetenskapliga resonemang i allmänhet. Några exempel på sådana begrepp är turtagning, uppbackning, överlappning, närhetspar, preferensstruktur, samtalsram, ansiktshotande drag samt respekt- och solidaritetsstrategier. Ett tredje syfte är att med utgångspunkt i autentiska exempel ge en viss metodisk skolning i hur man kan analysera samtalsaktivitet. En grund läggande tankegång inom samtalsanalysen av idag är nämligen att studierna bör vara empiriskt inriktade, d.v.s. basera sig på ett konkret, autentiskt material. Dels kommer jag att referera en del resultat från sådana empiriska undersökningar, dels ger jag ett stort antal empiriska exempel för att konkret visa på diverse fenomen i samtalsaktiviteten. Samtal kan naturligtvis vara såväl privata som offentliga, men de grundläggande mönstren eller reglerna är egentligen desamma oavsett samtalstyp. Inom en stor del av den samtalsanalytiska forskningen har man också utgått från de vardagliga samtalen som primära i förhållande till mer formella eller offentliga samtal. De allra flesta exemplen i den här boken är hämtade från Gruppsam, en korpus som består av vardagliga samtal (se vidare kapitel 6 och 7 samt Nordenstam 1994).

Bokens uppläggning Texten är indelad i två huvudavdelningar: Del I behandlar samtalsoch diskursforskning från ett teoretiskt perspektiv, medan del II är praktiskt inriktad på analys. Delarna kan läsas relativt oberoende av varandra. Den första delen är indelad i fem kapitel (1–5). Kapitel 1 ägnas åt en mer övergripande diskussion av diskursbegreppet, eftersom termen diskurs inte används likadant av alla forskare. Genom en systematisk genomgång av olika sätt att se på diskursbegreppet blir det också enklare att läsa de andra kapitlen: det inledande diskurskapitlet utgör således en teoretisk ram för de senare. Istället för att ge en summarisk översikt av all relevant samtals forskning, har jag valt att i de tre följande kapitlen presentera några centrala inriktningar som jag tror kan tjäna som en utgångspunkt för den som vill © F ö r fatta r en och S tudentlitte r atu r

6251_Norrby.indd 17

2014-05-21 09.04

Inledning

ägna sig åt samtalsanalys.1 Kapitel 2 tar upp en välkänd skolbildning inom samtalsanalysen, Conversation Analysis (CA), som på svenska har kallats konversationsa nalys, etnometodologisk samtalsanalys och ibland bara samtalsanalys. CA har en egen unik metodologi och intar därför en sär ställning i samtalsanalytiska sammanhang. Oavsett vad en forskare vill göra med ett samtal på detta tvärvetenskapliga forskningsområde, så tycks han eller hon alltid se sig föranledd att förhålla sig till CA på ett eller annat sätt. I kapitel 3 redogörs för det som jag, i brist på en bra term, valt att hänvisa till som samtalsanalys i ett vidare perspektiv, vilket också betyder att det inte rör sig om en så tydlig och enhetlig skolbildning som CA. Kapitel 4 ägnas åt den typ av analys som ibland har benämnts DA som en förkortning för Discourse Analysis, diskursanalys på svenska. DA har ibland kontrasterats mot CA, och tagits som exempel på en talaktsbaserad eller mer lingvistiskt inriktad analysmodell. Av det skälet hänvisar jag till den som lingvistisk diskursanalys. Jag jämför också inriktningarna som presenteras i kapitel 2–4 för att se vilka likheter och skillnader som finns mellan dem. Genomgången i kapitel 2–4 tar fasta på skillnader mellan olika ”skolor” när det gäller sådana frågor som vad man vill studera och hur man vill göra det. Avsikten är alltså att visa hur olika forskningstraditioner leder till skillnader i teoribildning, metod och vilken sorts material man väljer att studera. Jag har försökt att renodla olika infallsvinklar på diskursstudiet för att göra framställningen mer pedagogisk. I verkligheten är naturligtvis skillnaderna inte så tydliga som framställningen ger sken av, samtalsskolorna är i praktiken inte så distinkta från varandra. En generell iakttagelse är nämligen att olika typer av samtalsoch diskursforskning – från att ha startat från sinsemellan skilda utgångs punkter – i mångt och mycket närmat sig varandra. Detta är väl heller inte något konstigt; när ett forskningsområde etableras är det viktigt för alla som deltar att hävda sina respektive forskningstraditioner. Ju längre tid som förflyter, desto mer sneglar olika traditioner på varandra och upptäcker förmodligen likheter de inte trodde fanns. I praktiken är det naturligtvis 1 Relevanta forskningsinriktningar som inte ges något nämnvärt utrymme här är t.ex. ”ethnography of communication” (Hymes 1972a, 1972b, 1974), kommunikationsetnografi på svenska, Grice-pragmatik (Grice 1975), Sperber och Wilsons relevansteori (Sperber & Wilson 1986) samt ”critical discourse analysis” (CDA), kritisk diskursanalys (se t.ex. Fairclough 1989, 1992).

6251_Norrby.indd 18

2014-05-21 09.04

Inledning

också så att problemet avgör hur man studerar det. Analysredskapen kan komma från olika håll; huvudsaken är att man kan hitta en tillfredsställande lösning på problemet i sig. I kapitel 5 ges en översikt av samtalsoch diskurs forskningen på svenskt språkområde som kan vara till hjälp för den som vill botanisera vidare på egen hand. Del II som är betydligt mer praktiskt inriktad består av tio kapitel (6–15). Den inleds med ett kapitel som handlar om transkription, d.v.s. hur man praktiskt går tillväga för att överföra tal till skrift. Kapitlet innehåller dels en diskussion av de vanligaste metodproblemen man bör vara uppmärksam på, dels en genomgång av tecken och symboler som behövs för att kunna ”översätta” talet till en läsbar text. Genom att sätta sig in i transkriptionsprinciperna blir det dessutom lättare att läsa de empiriska exemplen i kapitlen som följer därefter. Kapitel 7 är ett kort kapitel som tar upp en del mycket konkreta aspekter på samtal och prat. Här presenteras några kvantitativa aspekter på samtalsforskningen som t.ex. hur många ord man hinner säga på en minut eller hur långt ett genomsnittligt yttrande är. Kapitel 8 till 11 är en systematisk genomgång av samtalsstrukturella enheter på olika nivåer, men det hindrar inte att vi också kommer att studera vilka funktioner enheterna fyller i diskursen. De analysenheter som framför allt har använts inom samtalsanalys av CA-typ utgör basen i dessa kapitel. Kapitel 8 behandlar samtalets trafikregler: turtagningsprinciperna. Kapitel 9 handlar om hur vi kombinerar samtalsturerna till sekvenser, i synnerhet det som kallas närhetspar. I kapitel 10 diskuteras olika typer av samtidigt tal och vilka funktioner de kan tänkas fylla. Ämnesaspekter, särskilt hur samtalsämnen introduceras, etableras och byts, står i fokus i kapitel 11. I de två nästföljande kapitlen, 12 och 13, är perspektivet mer uttalat funktionellt än i de tidigare. Kapitel 12 handlar om kommunikativa strategier i samtal såsom de kommer till uttryck i yttrande för yttrande, d.v.s. i den lokala samtalsorganisationen. Hur skapar man en känsla av samhörighet och gemenskap – en ”vi-känsla” i samtalet? Hur visar man varandra hänsyn och respekt? I kapitel 13 diskuteras de kommunikativa strategierna från ett mer övergripande, globalt perspektiv där stilen i ett helt samtal eller hos olika grupper – kvinnlig eller manlig samtalsstil och ungdomsstil – hamnar i centrum. Tanken är att kapitel 13 ska fungera som en summering av diskussionen och visa på nödvändigheten av att samtalsanalysen tar hänsyn till såväl © F ö r fatta r en och S tudentlitte r atu r

6251_Norrby.indd 19

2014-05-21 09.04

Inledning

globala övergripande frågor som till interaktionella detaljer på det lokala planet. För att verkligen förstå vad ett samtal går ut på måste vi vara beredda att utföra ett detaljerat empiriskt studium av enskildheter, men vi får heller inte glömma att se vilka funktioner dessa fyller i interaktionen, d.v.s. vi måste dra slutsatser om detaljernas vidare betydelse. Men det går också att göra tvärtom och börja utifrån det spontana intryck vi får av ett samtal eller en del av ett samtal och fråga oss varför vi tycker att det utmärks av exempelvis samarbete eller konkurrens. Kort sagt, vi kan börja på en global nivå och därifrån söka oss till detaljerna. Ett sådant arbetssätt innebär då att vi först ser till de (övergripande) funktioner som samtalet fyller och att vi studerar hur samtalsdeltagarna handlar på diverse sätt för att uppnå vissa, mer eller mindre specifika, kommunikativa syften. Därifrån går vi till att belägga dessa funktioner i samtalsstrukturen. Kapitel 14 är en checklista för samtalsanalys – en bruksanvisning för hur man praktiskt kan gå tillväga när man själv vill göra samtalsanalys. Innehållsmässigt hör det nära samman med kapitel 6 om transkription. Allra sist, i kapitel 15, ges tips på litteratur för den som vill läsa vidare om samtalsoch diskursforskning. Varje titel presenteras med en kortfattad kommentar.

6251_Norrby.indd 20

2014-05-21 09.04

Kapitel 3

Samtalsanalys i ett vidare perspektiv

I detta kapitel ska vi studera sådan samtalsanalys vars rötter kan spåras framför allt i sociolingvistiken, antropologin och sociologin. Gemensamt för dessa discipliner är att man utgår från gruppen: för sociolingvistikens del står olika socialgrupper i fokus, för antropologer folk- och kulturgrupper och för sociologer står relationer mellan gruppens medlemmar i centrum. Eftersom en gemensam utgångspunkt är att språkbruket varierar beroende på diverse yttre faktorer såsom social status, ålder, kön, etnisk grupptillhörighet eller kulturgemenskap, blir det nödvändigt att utgå från ett vidare kontextbegrepp än vad man gör inom CA. Samtalsanalys i denna vidare bemärkelse tar sitt avstamp i språkbruket och vilka funktioner språkbruket fyller. I det sammanhanget är det viktigt att påpeka att begreppet funktion ges en mycket vid tolkning. Hur man skapar engagemang i ett samtal, hur man visar solidaritet med en samtalsdeltagare eller hur man skapar konsensus i interaktionen är exempel på sådana mer övergripande funktioner. En viktig utgångspunkt är att interaktionens roll som process betonas. Om någon hör t.ex. en fråga (alltså ett yttrande kodat som en fråga) som ett kontaktskapande försök, kommer personen i fråga att svara på den kontaktskapande funktionen. Det är i detta svar som den ursprungliga frågans faktiska funktion avslöjas. Av resonemanget följer att en och samma språkform kan tillskrivas flera funktioner – beroende på var i kontexten den återfinns. Detta är en tankegång man delar med CA, men som redan antytts ligger det en skillnad i vad man innefattar i kontextbegreppet. Precis som för CA gäller också för denna typ av samtalsanalys att man,

6251_Norrby.indd 51

2014-05-21 09.04

Del I Samtalsanalysens villkor: teori och metod

i normalfallet, utgår från naturligt uppkommen interaktion: man sysslar inte med konstruerade exempel utan forskningen har en empirisk bas.1

Ett tredelat kontextbegrepp? Det är möjligt att vi skulle vinna på att göra en tredelning istället för en tudelning av kontextbegreppet. I det förra kapitlet skilde vi mellan å ena sidan den snävare samtalskontexten och å andra sidan den yttre kontexten. I begreppet yttre kontext inkluderades inte bara sådana relativt statiska kategorier som den övergripande samhälleliga och kulturella kontexten, sociala roller, ålder och kön, utan dit fördes också situationsfaktorn (se figur 2.2 ovan). Eftersom situationen är betydligt mer föränderlig än de flesta andra faktorer som samlats under termen yttre kontext, skulle man kunna tänka sig en tredelning av kontextbegreppet där situationskontexten skiljs ut som en egen enhet. Ett ytterligare skäl till en sådan indelning av kontextbegreppet skulle vara att situationsfaktorn också påverkar hur sociala roller uppfattas, d.v.s. sociala roller växlar med situationen. I själva verket är kontextbegreppet mer mångfacetterat än vad som antyds här. Det har exempelvis kommit att bli allt vanligare att också betrakta kategorier som kön och ålder som dynamiska och socialt konstruerade i samtal. Med ett sådant synsätt rör det sig inte längre om ”antingen-eller-kategorier” utan snarare om en skala. Några författare som tar upp kontextbegreppet är t.ex. Mey 1993, Schiffrin 1994 och Linell 1998 samt Linell 2011.2

Gumperz och kontextualiseringsbegreppet En forskare som ägnat stort intresse åt kontextbegreppet är Gumperz (1982, 1992a, 1992b). En central tanke i Gumperz kontextualiseringsteori är att det inte finns en fix och färdig kontext, utan att kontexten föds under den pågående interaktionen. Själva termen kontextualisering ger också 1 Goffman, som kan sägas representera samtalsanalys i vidare perspektiv, är dock ett undantag; han använder sig inte sällan av konstruerade exempel i sin diskussion. 2 Linell talar om kontextuella resurser – potentiella kontexter som kan aktiveras under samtalandets gång och där flera kontexter kan vara aktiva samtidigt. Han skiljer mellan å ena sidan direkta, konkreta resurser som ko-text (samtalskontext) och situationskontext och å andra sidan indirekta, abstrakta resurser som olika sorters bakgrundskunskap.

6251_Norrby.indd 52

2014-05-21 09.04

3 Samtalsanalys i ett vidare perspektiv

en ant ydan om hur kontextbegreppet måste uppfattas: dynamiskt istället för statiskt, processorienterat istället för produktorienterat. Detta före faller – åtminstone ytligt sett – stämma väl överens med hur CA uppfattar kontextbegreppet. Samtidigt som det alltså går att finna likheter mellan Gumperz kontextualiseringsteori och CA:s kontextbegrepp finns också skillnader. Det är inte tillräckligt att se sekvensernas ordningsföljd, d.v.s. hur olika samtalsbidrag förhandlas fram, enbart som en fråga om lokal struktur, vilket Gumperz menar att viss CA gjort (1992a, s. 42). Istället efterlyses ett vidare perspektiv för att förstå hur samtalsdeltagarna uppfattar och tolkar den pågående interaktionen. Den yttre kontexten med dess sociala och kulturella aspekter blir då väsentlig för att förklara interaktionen. Vad Gumperz främst siktar in sig på är hur samtalsdeltagarna lyckas tolka talarens avsikter eller intentioner (1992b, s. 230). För att klara den uppgiften räcker det inte med att bara utgå från den strukturella sekvenseringen i samtalet (d.v.s. diskursen som växer fram yttrande för yttrande och utgör den befintliga samtalskontexten). Åhörarna gör också intelligenta gissningar eller allmänna antaganden om vad talaren menar utifrån vad de vet om världen. Med hjälp av all tillgänglig kontextuell information (där kontextbegreppet också inkluderar social och kulturell kontext) kan samtalsdeltagarna dra slutsatser och därmed tolka talarintentionen. För att signalera och tolka interaktionella innebörder utnyttjar samtalsdeltagarna diverse verbala och icke-verbala tecken, s.k. kontextualiseringssignaler (Gumperz 1992b, s. 231). De kan delas in i: • Prosodiska drag (intonation, ordbetoning, tonhöjd)

• Paralingvistiska drag (taltempo, pausering, tvekanden, överlappande

tal, s.k. latching, vilket innebär att replikerna fogas samman utan paus emellan) • Val av kod (lingvistisk variation: val av kod/stil/dialekt) • Val av vissa typer av lexikala uttryck och formelartade uttryck (t.ex. rutinmässiga öppnings- och avslutningsfraser).

Kontextualiseringssignalernas praktiska funktion är att lyfta fram vissa enheter i kommunikationen, som t.ex. ljudsträngar, ord och fraser, medan andra enheter av samma slag samtidigt skjuts i bakgrunden. Det betyder © F ö r fatta r en och S tudentlitte r atu r

6251_Norrby.indd 53

2014-05-21 09.04

Del I Samtalsanalysens villkor: teori och metod

att enheterna fungerar i relation till varandra: när något med hjälp av kontextualiseringssignaler av olika slag skjuts i förgrunden och placeras i centrum, betyder det samtidigt att andra delar av interaktionen hamnar i bakgrunden. För att placera något i förgrunden krävs också flera sam verkande kontextualiseringssignaler – en enda signal räcker inte till. Gumperz menar att kontextualiseringssignalerna har betydelse för vilka slutsatser samtalsdeltagarna kan dra av det pågående samtalet och att dessa tolkningsförsök opererar på åtminstone tre plan: det perceptuella planet, det lokala sekvenseringsplanet och slutligen det globala planet som omfattar samtalsdeltagarnas förväntningar på, eller förutsägelser om, den fortsatta interaktionen.

Från ljudmatta till global förståelse På det perceptuella planet tar vi som lyssnare emot alla de kommunikativa signalerna (både ljud- och synintryck räknas), så att talflödet kan struktureras i meningsfulla enheter. För att konkret förstå vad som menas med detta kan vi tänka på hur det är att sitta och lyssna till ett samtal på ett språk vi inte förstår något av. Då hör vi bara talflödet som en enda lång sträng av ljud där vi inte kan lokalisera gränserna mellan olika yttranden så att vi kan strukturera ”ljudmattan” och därmed få ut något meningsfyllt (information i vid bemärkelse). Vi kan inte heller tolka kontextualiseringssignalerna så att vi kan förstå om den som talar exempelvis är på väg att avsluta en samtalstur (replik), ställer en fråga eller försöker avbryta den andre. På det lokala sekvenseringsplanet drar samtalsdeltagarna slutsatser med hjälp av den närmast omgivande samtalskontexten, vilket i sin tur leder till tolkningar av talarintentionen. (Gumperz kallar detta ”situated inter pretations”.) De slutsatser vi drar på det här planet vilar på såväl direkta slutsatser av vad som faktiskt sägs som på indirekta slutsatser med utgångspunkt i vår allmänna kunskap om vad som är en rimlig eller trolig tolkning i sammanhanget (kunskap om världen). Slutligen har vi det globala planet där kontextualiseringssignalerna väcker förväntningar på vad som komma skall i interaktionen, men på ett mer omfattande plan än den närmast kommande sekvensen. Här drar alltså samtalsdeltagarna mer övergripande slutsatser som gäller hela interaktionen:

6251_Norrby.indd 54

2014-05-21 09.04

3 Samtalsanalys i ett vidare perspektiv

hur ett längre replikskifte kan komma att avlöpa, vilka ämnen som kommer att avhandlas eller vilka relationer som gäller mellan samtalsdeltagarna. Naturligtvis är det inte så att vi, när vi samtalar med varandra, ser tre distinkta analysnivåer; dessa är till för att visa på komplexiteten i tolkningsa rbetet. En anledning till att Gumperz trycker så mycket på kontextualiseringssignalerna och hur dessa verkar på flera plan, är att han menar att alla människor inte drar samma slutsatser eller gör samma tolkningar. I sin teori har Gumperz alltså fokuserat på talarens intentioner (avsikter) och hur dessa tolkas av lyssnaren. Det är ett perspektiv som enligt många samtalsforskare är alltför ensidigt. Kritiken går ut på att mänsklig inter aktion inte kan beskrivas utifrån en kommunikationsmodell som mer eller mindre öppet bygger på att vi har en sändare (talare), en mottagare (en eller flera lyssnare) samt diverse budskap som ”skickas” mellan parterna. En sådan bild av verkligheten är alltför monologisk menar man: först håller en talare monolog en stund och sedan håller nästa talare monolog. Istället menar man att samtalet är dialogiskt på ett mycket mer grundläggande vis än vad vi i vardagsspråket ofta menar med dialog. Tankegången är att vi som talare och lyssnare orienterar oss mycket mer efter varandra än vad en modell med sändare och mottagare ger sken av. Som talare lyssnar vi samtidigt efter signaler från åhöraren, som lyssnare står vi ständigt redo att bli talare. Idén om att verkligheten är dialogisk härstammar framför allt från Michail Bahktin. (I Londen 1995, s. 14–15 ges en överskådlig presentation av Bahktins idéer och deras relevans för samtalsanalysen. I Linell 1998 och 2009 diskuteras monologism och dialogism utförligt.)

Kontextualiseringssignaler och kulturell kollaps Gumperz har utnyttjat sin kontextualiseringsteori för att visa på hur miss f örstånd uppstår beroende på att människor utnyttjar skilda kontextualiseringssignaler – eller använder samma signaler men på olika sätt. Sådana missförstånd i kommunikationen blir särskilt tydliga i interaktionen mellan människor med olika kulturell och etnisk bakgrund, och många av Gumperz exempel handlar också om interetnisk kommunikation. Ett ofta citerat exempel beskriver hur några kvinnor av indisk härkomst, anställda på en restaurang i England, konsekvent missuppfattades av de © F ö r fatta r en och S tudentlitte r atu r

6251_Norrby.indd 55

2014-05-21 09.04

Del I Samtalsanalysens villkor: teori och metod

engelska matgästerna beroende på att den indiska personalen använde fallande istället för stigande intonation för att signalera en fråga. Resultatet blev att matgästerna tyckte att personalen uppträdde oartigt, medan dessa i sin tur inte kunde förstå varför engelsmännen reagerade så underligt på en enkel fråga. Det är tydligt att båda grupperna använt kontextualiseringssignalerna i överensstämmelse med sitt förstaspråk och att detta orsakat kommunikationsstörningarna. Genom att göra oss medvetna om vad dessa till synes hårfina skillnader i människors kontextualiseringsstrategier kan ha för konsekvenser, vill Gumperz ytterst lösa kommunikationssvårigheterna. Det är också i samband med detta som Gumperz kritik av CA fram kommer (1982, kapitel 6). Även om CA visar intresse för prosodi och diverse paralingvistiska drag för att förklara interaktionen, menar Gumperz att CA-analysen går miste om en väsentlig dimension: genom att begränsa sig till samtalskontexten, utgår analysen implicit från att alla samtalsdeltagare använder kontextualiseringssignalerna likadant. Därmed bortser man från det som för Gumperz är själva poängen med kontextualiseringsstrategierna, d.v.s. att dessa varierar beroende på faktorer i den yttre samhällskontexten. Skillnader i kontextualiseringsstrategier måste emellertid inte begränsas till etnisk grupptillhörighet utan kan också kopplas till faktorer som socialgrupp och kön. Deborah Tannen är en forskare som intresserat sig mycket för hur missförstånd eller sammanbrott i kommunikationen kan kopplas till såväl etnisk grupptillhörighet som könsfaktorer (se t.ex. Tannen 1984/2005, 1989 och 1990). Kontextualiseringssignalerna är alltså inte statiska, utan de används och tolkas på olika sätt beroende på vilka samtalsdeltagarna är.

Interaktionell sociolingvistik Människors diskursstrategier – hur de skapar engagemang och koherens i interaktionen – måste ses i förhållande inte bara till språklig utan också sociokulturell kunskap. Individen står således i centrum: det är individen som drar slutsatser, tolkar och engagerar sig. Samtidigt ingår individen i en social och kulturell gruppgemenskap och det är utifrån den erfarenheten hennes interaktionella beteende ska ses. Gumperz forskningsinriktning har därför kallats interaktionell sociolingvistik (Schiffrin 1994, kapitel 4). Termen betonar att individen som social varelse inte bara formas av relativt statiska kategorier som t.ex. kön, ålder, social eller etnisk grupptillhörighet, 56

6251_Norrby.indd 56

2014-05-21 09.04

3 Samtalsanalys i ett vidare perspektiv

utan att en stor del av den sociala betydelsen skapas i interaktionen mellan människor. Det är i samtal med andra som vi kontinuerligt får kunskap om vår egen identitet och våra relationer till andra. Ett sådant resonemang för tankarna till etnometodologin och därmed också till samtalsanalys av CA-typ. (För en översikt av interaktionell sociolingvistik se t.ex. Gumperz 2001.) Förmågan att använda och tolka olika tecken – eller kontextualiseringssignaler – utifrån kontexten är en del av vår kommunikativa kompetens. Begreppet kommunikativ kompetens härstammar från Hymes (1972a) som menar att detta begrepp innefattar en språkgemenskaps hela lingvistiska repertoar (olika genrer/stilar). Denna repertoar relateras till den faktiska talhändelsen (speech event) i tid och rum, d.v.s. situationen, samt till de kulturella och sociala normer som gäller för en viss talhändelse. Termen interaktionell sociolingvistik fångar ganska väl den utveckling vi kan se inom sociolingvistiken under de senaste decennierna. Under 1960- och 70-talen var intresset framför allt inriktat på stora undersökningar av olika gruppers språksystem. I centrum stod fonologisk och morfologisk variation och man ville visa på hur variationen kunde kopplas till variabler som social gruppstillhörighet, ålder och kön på ett systematiskt sätt – man ville föra en social komponent till lingvistiken. För att kunna påvisa att variationen var systematisk och inte bara rent slumpmässig krävdes omfattande kvantitativa studier. Men undan för undan har sociolingvistiken alltmer kommit att fokusera på gruppers och individers språkbruk. Det faller sig då naturligt att undersöka språklig interaktion i samtal. I och med att intresset alltmer förskjutits från språksystemet till det faktiska språkbruket, har man också tagit större intryck av sådana discipliner som antropologi, etnografi och sociologi. En förklaring till det är förstås att en del tongivande forskare inom den interaktionellt inriktade sociolingvistiken har sin ursprungliga hemvist i dessa traditioner, medan den traditionella sociolingvistiken representeras av lingvister som William Labov och Peter Trudgill. Vi kan tänka oss en indelning av sociolingvistiken i två huvudfåror – eller paradigm – enligt figur 3.1:

6251_Norrby.indd 57

2014-05-21 09.04

Del I Samtalsanalysens villkor: teori och metod

Sociolingvistik

Variationsparadigmet

Interaktionella paradigmet

• Beskriva språksystemet som det visar sig i olika gruppers språkbruk

• Beskriva språk i bruk som det visar sig hos olika grupper och individer

• Fokus på språkstrukturella enheter (t.ex. fonem, morfem)

• Fokus på språket som kommunikativ handling

• Visa på systematisk variation utifrån variabler som ålder, kön och socialgrupp

• Studera interaktion i olika kommunikativa situationer

• Dekontextualisering

• Kontextualisering

• Fokus på kvantitativa metoder (Labov, Trudgill)

• Fokus på kvalitativa metoder (Goffman, Gumperz, Hymes, Tannen)

Figur 3.1 Sociolingvistikens huvudfåror.

Samtalsramar Begreppet frame, eller samtalsram på svenska, myntades på 1950-talet av Gregory Bateson och har alltsedan dess haft betydelse för interaktions forskningen, även om det är först på senare år som begreppet på allvar kommit att spela en roll i mer lingvistiskt inriktade arbeten (Tannen 1993, s. 4). Vid sidan av Bateson är sociologen Erving Goffman den som utförligast undersökt vilken betydelse sådana ramar har i interaktionen (Goffman 1974). Med ram avses den bakgrund eller inramning samtalsdeltagarna behöver för att förstå hur ett samtalsbidrag ska uppfattas. När barn leker tolkar de exempelvis det som sägs utifrån den övergripande ramen ”detta är lek”. På samma sätt kan vi vuxna tolka skämt och ironi bara om vi är medvetna om att yttrandena ska ses mot bakgrund av en viss ram. Ramarna är alltså en sorts abstrakt kontext. Ramarna förekommer på olika nivåer i samtalet och är dessutom för änderliga under samtalets gång – nya samtalsämnen innebär att perspektivet, och därmed ramarna, ändras. Subtila signaler som exempelvis intonation, röstförställning och ansiktsuttryck (jfr ovan om kontextualiseringssignaler) 58

6251_Norrby.indd 58

2014-05-21 09.04

3 Samtalsanalys i ett vidare perspektiv

skapar, tillsammans med orden vi använder, ramen för hur yttrandet ska tolkas. Med hjälp av de olika signalerna kan ett enskilt yttrande ramas in som skämtsamt, artigt, ironiskt eller liknande. Dessa mikroramar återspeglar och skapar de mer omfattande ramarna. Ett yttrande lär ha bättre chanser att tolkas som ett skämt om det sker mot bakgrund av en redan etablerad ”skämtram”. Samtidigt kan ett yttrande också skapa förutsättningar för att nya, mer övergripande ramar etableras som i sin tur leder till nya tolkningsförutsättningar. Även om Gumperz själv inte använder sig av begreppet ram, är det uppenbart att det är centralt för hans teori: det är just genom kontextualiseringssignaler – både verbala och icke-verbala – som vi kan förstå och tolka den pågående talaktiviteten. Det är kontextualiserings signalerna som utgör nyckeln till ramen.

Talarens ansvar för sina yttranden – positionering Ramarna har alltså att göra med samtalsdeltagarna både i rollen som lyssnare och som talare. En lyssnare behöver en ram att luta sig mot för att kunna tolka ett yttrande ”rätt”, men den som säger något är också beroende av ramen. Han eller hon vet att de andra tolkar det som sägs mot bakgrund av den existerande ramen. Och samtidigt är rambegreppet dynamiskt eftersom nya yttranden kan förändra förutsättningarna. Ett begrepp som är nära förbundet med rambegreppet är footing (Goffman 1981), eller positionering på svenska.3 Positionering har att göra med hur talaren förhåller sig till sitt eget yttrande. För att belysa detta inför Goffman några centrala begrepp: uttalare (animator), uttydare (author) och upphovsman (principal). Om en talare står som uttalare innebär det att hon eller han uttalar vad någon annan sagt eller skrivit. Ett exempel kan vara att någon läser upp ett avsnitt ur en bok eller citerar vad någon sagt. Ansvaret för det som sägs är minimalt från talarens sida – talaren fungerar med Goffmans ord som en ”sounding box”. När talaren är uttydare ökar ansvaret för det som sägs, men det är inte fullständigt. En situation där talaren fungerar som uttydare är när han eller hon tolkar – uttyder – vad någon annan ytterst är ansvarig för. Ett exempel är en präst som predikar (se Reimers 1995, s. 126). 3 De svenska översättningar som jag fortsättningsvis använder för Goffmans begrepp är hämtade från Eva Reimers avhandling från 1995.

6251_Norrby.indd 59

2014-05-21 09.04

Samtalsanalys

| Samtalsanalys

Foto: Pia Nordin

Catrin Norrby

Catrin Norrby är professor i nordiska språk och verksam vid Institutionen för svenska och flerspråkighet, Stockholms universitet. Hon undervisar och forskar om människors samspel i samtal.

Samtalsanalys Så gör vi när vi pratar med varandra

Tredje upplagan

Art.nr 6251

CATRIN NORRBY 3:e uppl.

www.studentlitteratur.se

978-91-44-08888-4_01_cover.indd 1

2014-05-26 09:06