Sverige och första världskriget Maritima perspektiv
Sjöhistoriska_171002-hvdb.indd 1
2017-10-05 15:24
Sjรถhistoriska_171002-hvdb.indd 2
2017-10-05 15:24
SJÖHISTORISK ÅRSBOK 2016–2017
Sverige och första världskriget Maritima perspektiv
HISTORISKA MEDIA
Sjöhistoriska_171002-hvdb.indd 3
2017-10-05 15:24
Boken är tryckt med stöd av Föreningen Sveriges Sjöfartsmuseum i Stockholm och med bidrag från Sjöhistoriska samfundet och Sune Örtendahls stiftelse. Boken ingår i Forum Navale skriftserie som nr 63.
Historiska Media Box 1206 221 05 Lund www.sjohistoriskasamfundet.se www.historiskamedia.se
© Respektive författare, Föreningen Sveriges Sjöfartsmuseum i Stockholm och Historiska Media 2017 Redaktörer: Mirja Arnshav och Andreas Linderoth Grafisk form: Lönegård & Co Omslagsbild: Minnesplansch från pansarskeppsinsamlingen Litografi av Jakob Hägg föreställande pansarskeppet Sverige Foto: Cecilia Nordstrand Tryck: GPS Group, Slovenien 2017 Första upplagan, första tryckningen ISBN 978-91-7545-514-3
Sjöhistoriska_171002-hvdb.indd 4
2017-10-05 15:24
Innehåll Förord............................................... . . . . 6 Inledning. ......................................... . . . . 9 Mirja Arnshav & Andreas Linderoth 1. Att jämna ”Baltens haf” . .............. . . . 15 Lina Sturfelt 2. Den ryska Östersjöflottan och Sverige. ...................................... . . 29 Gunnar Åselius 3. Kappsegling i krigstider. ............... . . 43 Mirja Arnshav 4. Sjökriget och neutrala kvinnors fredsaktioner 1915............. . . 63 Irene Andersson 5. Albatross ...................................... . . 77 Mirja Arnshav 6. Neutralitetens pris . ...................... . . 97 Fredrik Kämpe 7. Pansar, porslin och mahogny........ . . 113 Johan Löfgren 8. Den värnpliktige sjömannen. ........ . 127 Annmari Svensson 9. Sveriges frivilliga motorbåtskår. ... . 141 Ingemar Liljegren
10. Skagerrakslaget sett från Skandinaviens kuster. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 155 Bjarne Søndergaard Bendtsen 11. De ilandflutna. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 171 Henrik Alexandersson 12. Svenska sjöofficerare och ubåtar 1885–1925.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 189 Andreas Linderoth 13. En egendomlig kollision. . . . . . . . . . . . . . . 203 Anna McWilliams 14. Minkrig längs svenska kusten och minröjning på västkusten 1918. . . . . . . . . 213 Gunnar Möller 15. Flykten från Östersjön. . . . . . . . . . . . . . . . . 233 David Parry 16. Blicken mot öster.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 251 Anne Hedén 17. Den svenska Ålandsexpeditionen 1918. . . . . . . . . . . . . . . . . 269 Thomas Roth Om författarna. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 282 Källor och litteratur.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 284
Sjöhistoriska_171002-hvdb.indd 5
2017-10-05 15:24
Förord m e d å r s b o k 2017,
Sverige under första världskriget. Maritima perspektiv, vill Föreningen Sveriges Sjöfartsmuseum i Stockholm (FSSS) uppmärksamma krigsåren 1914–1918. Sverige under första världskriget har skildrats ingående, såväl i akademisk litteratur som skönlitteratur, men mycket sällan har man sökt anlägga maritima perspektiv. Ändå var rikets säkerhet och försörjning i betydande utsträckning beroende av marinens handlingsberedskap och att den civila sjöfarten kunde upprätthållas. Sverige hade i likhet med Danmark och Norge avgivit en neutralitetsförklaring i samband med krigsutbrottet och förblev neutralt under hela kriget. Landet tvingades dock likt andra icke krigförande stater i Europa utstå svåra prövningar under den utdragna konflikten. Under de första veckorna i augusti 1914 föreföll den svenska handelsflottan närmast förlamad. Det rådde givetvis en allmän oro för väntade krigshändelser i närområdena, men därutöver tillstötte särskilda omständigheter – besättningar avmönstrade i mängder för att delta i den beslutade allmänna mobiliseringen och, framför allt, den vanliga sjöförsäkringen hade upphört att gälla. Redarna vågade inte sända ut sina fartyg. Efter intensiva överläggningar mellan regering och representanter för rederi näringen kunde regeringen redan samma månad lägga fram ett förslag om att staten skulle stå för sjöförsäkring för fartyg som fraktade varor av stor betydelse för landets näringar. När sedan även bemanningsfrågan fann en lösning kunde en snabb ökning av verksamheten i våra hamnar noteras.
6
Förord
Sjöhistoriska_171002-hvdb.indd 6
2017-10-05 15:24
Under hela kriget var dock den svenska handelsflottan hänvisad till de krigförande staternas välvilja. Dessa införde successivt allt mer långtgående hinder för den neutrala sjöfarten. Trots krigets villkor lyckades handelsflottan hålla liv i Sveriges export och import. Marinens uppdrag under krigsåren var att hålla gränsen och säkerställa den civila sjöfartens farleder. Det lyckades man i stort sett med även om vårt land kom att utsättas för upprepade neutralitetskränkningar från krigförande parter på båda sidor. Många fartyg minsprängdes eller torpederades under krigsåren. Därtill kan nämnas att vi än i dag inte fullt ut eliminerat följderna av den intensiva minkrigföring som ägde rum i Östersjön. Sjöhistoriska museet tog initiativet till denna bok och har aktivt deltagit i dess tillkomst. Bidragen har skrivits av museets egna eller utomstående forskare. Till dem vill jag å Föreningens vägnar framföra vårt varma tack för väl genomförd insats. Ett särskilt omnämnande förtjänar bokens båda redaktörer Mirja Arnshav och Andreas Linderoth, som på ett effektivt och skickligt sätt hållit samman hela projektet. Det har man gjort i ett nära och väl fungerande samarbete med förlaget Historiska Media, vars insats vi verkligen uppskattar. Stockholm i oktober 2017 Hans H Christner Ordförande i Föreningen Sveriges Sjöfartsmuseum i Stockholm
Förord
Sjöhistoriska_171002-hvdb.indd 7
7
2017-10-05 15:24
8
Inledning
Sjรถhistoriska_171002-hvdb.indd 8
2017-10-05 15:24
Inledning Mirja Arnshav & Andreas Linderoth
f ö r s ta vä r l d s k r i g e t , e l l e r
det stora kriget som det också har kallats, utspelade sig för 100 år sedan. Det var ett krig av aldrig tidigare skådat slag som skördade miljontals människors liv och fick mycket stora konsekvenser inte bara för den internationella politiken utan också för kulturliv, samhällsliv och människors vardagsliv. Kriget brukar ibland kallas för den största enskilda katastrofen i den västerländska kulturens historia. Det har genom åren skrivits åtskilliga hyllmeter om första världskriget – om slagen, om lidandet i skyttegravarna och om hur detta vansinniga krig egentligen kunde bryta ut. Ändå tycks det nästan omöjligt att täcka in krigets hela verklighet. I den här boken riktar vi fokus på Sverige och de mari tima händelserna under första världskriget, som sällan uppmärksammas i dessa sammanhang. Historia handlar i mångt och mycket om utblickspunkter. Att se historien ur ett maritimt perspektiv, och från en neutral stats horisont, innebär att vi rör oss i krigets periferi. Men ibland är det just i periferin som nya insikter och rön står att finna. När havet sätts i förgrunden framträder andra sorters berättelser, som nyanserar den svenska historien och kompletterar historieskrivningen om första världskriget. En sådan utgångspunkt kastar nytt ljus över krigets påverkan på Sverige och dess närområde, och det blir tydligt att den maritima historien har en nyckelroll för förståelsen av Sveriges agerande under kriget. De maritima händelsernas betydelse för världskrigets förlopp har inte särskilt ofta uppmärksammats i historieskrivningen, och de var säkert inte helt uppenbara för de samtida aktörerna. Kanske har det att göra med att sjökri-
Första världskriget innebar en svår prövning för den svenska handelsflottan. Bilden visar Jagaren Hugin vid fyrskeppet Finngrundet dit det blivit beordrad för att hämta besättningarna från briggen Vera och ångarna Bror Oscar och Wärmland som torpederats av tyska ubåtar den 6 augusti 1916. Foto: Sjöhistoriska museet.
Inledning
Sjöhistoriska_171002-hvdb.indd 9
9
2017-10-05 15:24
get, hur fasansfullt det än var, trots allt skördade jämförelsevis få dödsoffer. Den amerikanske örlogshistorikern Lawrence Sondhaus har konstaterat att mindre än en procent av de 8,5 miljoner som dödades i strid under kriget tjänstgjorde till sjöss. Marina frågor hade också väldigt liten betydelse under fredskonferensen i Versailles efter kriget. I sin slutgiltiga form innehöll fredsfördraget 440 paragrafer, och av dem handlade bara 17 om den tyska flottan. Ändå hade första världskrigets maritima dimension på flera sätt en avgörande inverkan på krigets utgång. De allierades överlägsna flottstyrkor gjorde det möjligt att i stort sett hålla tillbaka centralmakternas sjöstyrkor i Nordsjön, Östersjön och Adriatiska havet. Efter att ha mött den brittiska flottan i första världskrigets enda stora sjöslag, Skagerrakslaget i slutet på maj 1916, lämnade den tyska flottan i stort sett inte sina hamnar fler gånger under kriget. Sjöslaget var det dittills största i historien med ungefär 250 deltagande fartyg med 95 000 man ombord. Visserligen förlorade britterna fler fartyg och sjömän än tyskarna men eftersom den brittiska flottan var så mycket större kunde den, till skillnad från den tyska flottan, snabbt återhämta sig från förlusterna. Den tyska ledningen ville inte riskera att förlora fler av sina stora och värdefulla örlogsfartyg, utan agerade fortsättningsvis mycket mer försiktigt. Utgången av Skagerrakslaget innebar att blockaden mot centralmakterna kunde fortsätta att upprätthållas. Det ledde i sin tur till att råvaror och livsnödvändiga resurser inte kunde skeppas till Tyskland och dess allierade Österrike-Ungern, med stor livsmedelsbrist i båda länderna som följd. Det tyska motdraget blev att byta taktik och radikalt ändra krigföringen till sjöss, genom att ge ubåtar en mer central roll. Denna fartygstyp, som tidigare främst varit tänkt som ett mer defensivt inriktat vapen som skulle skydda kuststräckor och hamnar, skickades nu ut för att attackera all sjöfart som kunde stödja de allierades intressen. Det oinskränkta ubåtskriget drabbade inte minst det neutrala USA:s sjöfart och bidrog till att USA gick med i kriget på de allierades sida. Runt två miljoner amerikanska soldater transporterades över havet till Europa. Möjligen var det också med dessa trupptransporter som den förödande spanska sjukan kom till Europa. Det är i den här maritima händelsekedjan som några av de viktigaste orsakerna till Tysklands kapitulation ska sökas. Att USA med sina stora resurser i form av soldater och materiel aktivt stödde de allierade, blev tungan på vågen och direkt avgörande för att Tyskland förlorade kriget. Men även
10
Inledning
Sjöhistoriska_171002-hvdb.indd 10
2017-10-05 15:24
blockaden och centralmakternas bakbundna sjöfart hade betydelse. Att såväl handelsflottans som örlogsflottans fartyg låg overksamma vid kaj samtidigt som livsmedelsbristen tilltog skapade orosstämningar i Tyskland och Österrike-Ungern. Detsamma gällde Ryssland, vars flotta också till stor del låg overksam i hemmahamnarna. Sjömän revolterade i alla dessa länder. Samtidigt briserade spanska sjukan, med snabbt stigande antal dödsoffer både bland militärer och civila. Till slut steg det inre trycket till en punkt som gjorde att hela krigsmaskineriet kollapsade. När kriget bröt ut i juli 1914 valde Sverige att förklara sig neutralt. Men det var en neutralitet som inledningsvis hade en tydlig slagsida till fördel för Tyskland. Sympatin för Tyskland var stark hos kungaparet Gustaf V och drottning Victoria, och inflytelserika kretsar i Sverige var tyskvänliga under större delen av kriget. Det tyska inflytandet gjorde sig gällande på många områden: affärsverksamhet, undervisning, kulturliv, sociallagstiftning och inte minst militärväsen. I de flesta lantmilitära frågorna var Tyskland förebilden. Ur ett maritimt perspektiv visade sig välviljan mot Tyskland bland annat genom att fyrar längs den svenska kusten släcktes efter tyska önskemål och att minspärrar lades ut efter tyska påtryckningar. Att Tyskland var så uppskattat hängde även samman med oron för Ryssland och dess avsikter. Hållningen till den östra grannen var entydigt negativ inom den svenska officerskåren. Ryssland var opålitligt utom i sina fientliga avsikter och ett ständigt överhängande hot mot rikets självständighet. Det var inte heller långt ifrån att en enskild maritim händelse förde in Sverige i kriget. Den ryska östersjöflottans ledare Nikolaj von Essen seglade i krigets inledningsskede med flottan mot Sverige och Gotland för att överlämna ett ultimatum till Sverige att inte stödja den tyska sidan i kriget. Som tur var kallades han hem av statsledningen innan han nått sitt mål. De svenskar som kanske allra tydligast kom i kontakt med första världskrigets grymma vardag var sjömän. Precis som idag var Sverige starkt beroende av handel över havet. Handelssjöfarten var tvungen att fungera även om flera av Sveriges viktigaste handelspartners var i öppet krig med varandra. Sjömän ombord på handelsflottans fartyg måste göra sitt jobb trots de stora riskerna. För sjömännen i örlogsflottan handlade krigets vardag om att säkra det svenska sjöterritoriet och eskortera handelsfartyg längs den svenska kusten. Under krigets sista år användes flottan också för att hämta svenska medbor gare från inbördeskrigets Finland och Åland. Ungefär 700 svenskar fick sätta
Inledning
Sjöhistoriska_171002-hvdb.indd 11
11
2017-10-05 15:24
Det oinskränkta ubåtskriget har proklamerats 1917. En stor del av rederiet Svenska Lloyds flotta ligger avvaktande vid nya kajen i Göteborg. Foto: okänd, Sjöhistoriska museet.
12
livet till på handelsfartyg som sänktes eller besköts medan cirka 30 personer i örlogsflottan miste livet under sin tjänstgöring till sjöss, mestadels under röjning av minor. Trots de svenska sjömännens uppoffrande insatser blev situationen efterhand allt mer ohållbar. Mycket av Sveriges import gick över havet och när den inte fungerade blev det kristider. Åren 1917 och 1918 rådde det brist på bland annat drivmedel och smörjmedel till de svenska örlogsfartygen. Det var även brist på mat och livsmedelsransonering av bröd, mjöl och socker fick införas. Samtidigt som maten tröt fördubblades levnadsomkostnaderna, och klyftorna mellan rika och fattiga ökade lavinartat. Hungerstrejker och hungerdemonstrationer skakade landet. I flottan fanns farhågor för att svenska sjömän skulle skapa oro på samma sätt som sina tyska och ryska kollegor. I likhet med många av de krigförande länderna tvingade den krisartade situationen fram ökad statlig kontroll av det civila samhället – inte minst avseende produktionen och utrikeshandeln – men bidrog också till en demokratisering av det politiska livet. När kriget var över fanns det förhoppningar om ett fredligare Europa. Handelssjöfarten såg fram emot säkrare förhållanden, även om minor skulle fortsätta att påverka sjöfarten under lång tid framåt. Sveriges säker hetspolitiska läge hade förbättrats eftersom både Tyskland och Ryssland var kraftigt försvagade. Den svenska flottan var plötsligt en av de starkare i Östersjön. Många trodde att de hemska upplevelserna under kriget skulle leda till evig fred och göra framtida krig omöjliga. Så blev det inte. Lite drygt 20 år senare var andra världskriget ett faktum. Det ”stora kriget” med dess förskräckande händelser hamnade i skymundan. På Sjöhistoriska museet, liksom på landets övriga museer, råder i det närmaste en minneslucka när det gäller de svenska erfarenheterna av första
Inledning
Sjöhistoriska_171002-hvdb.indd 12
2017-10-05 15:24
världskriget. Ingen minnesinstitution har fångat upp svenskt sjöfolks stora förluster eller dramatiska erfarenheter av att segla under krigsåren. Få spår har tillvaratagits av den svenska marinens arbete – eller av fiskare, kustbor eller lustseglare som på olika sätt fick erfara kriget. Det finns flera bidragande orsaker till att detta tomrum uppstått. Många av de mer direkta kontakterna med kriget skedde på öppet hav, utan särskilt många vittnen. De inträffade dessutom utanför den egentliga nationen som vanligen uppfattas som landet Sverige – inte sjönationen Sverige. Det handlade dessutom om flera enskilda händelser, som var och en för sig hade svårt att hävda sig i nyhetsbruset, och som sällan fick särskilt stort genombrott i det offentliga. Att det oftast var handelssjöfartens sjömän som drabbades kan också ha haft betydelse. Vid den här tiden byggde bilden av Sverige och svenskhet i mångt och mycket på ”genuina” och ”opåverkade” inlandslandskap, vilket gjorde att sjöfolk, som rörde sig utanför nationens gränser, inte riktigt sågs som representativa för Sverige. Sjömän tillhörde ofta en utsatt socialgrupp, som av många ansågs föra ett tvivelaktigt leverne, och som betraktades med viss misstro av myndigheterna. Överlag fanns det inte samma traditioner, ceremonier och kulturella förståelse kring spillda liv i konfliktsituationer för civila svenskar som för militärer. Några stora sjöfartsmuseer som är dedikerade åt uppgiften att dokumentera den svenska sjöfarten fanns inte heller. Men dåtidens meningsskapande räcker inte för att förstå varför dessa historier aldrig blivit en del av den nationella historieskrivningen. Här får man istället söka andra förklaringar. Kanske har det att göra med att sjöfolkets erfarenheter inte passat in i den svenska nationella självbilden av ett konfliktfritt förflutet? Att berättelserna riskerat att dra ökad uppmärksamhet åt de besvärande eftergifter som neutralitetspolitiken innefattade? Kanske är det helt enkelt så, att trots att Sverige nästan är en ö, har havens och kusternas historia satts på undantag? Med denna bok vill vi skingra något av denna glömska och visa att första världskriget grep in i både sjöfolks och andra svenskars liv, både i det stora och det lilla. Och att havet, då som nu, är en av våra viktigaste förbindelse länkar med omvärlden.
Inledning
Sjöhistoriska_171002-hvdb.indd 13
13
2017-10-05 15:24
14
Att jämna ”Baltens haf”
Sjöhistoriska_171002-hvdb.indd 14
2017-10-05 15:24
Kapitel 1
Att jämna ”Baltens haf” Baltiska utställningen, fredens hav och den sista sommaren 1914 Lina Sturfelt
september 1914, bara en dryg månad efter världskrigets utbrott, skrev Sydsvenska Dagbladet:
i m i t t e n av
Medan det statssystem, som hittills reglerar mänsklighetens liv, sprängts i sina fogar, så att lavan trängt fram och flyter över fälten, tändande en världsbrand, som synes båda makternas undergång, de gamlas ragnarök, så ligger den vita utställningsstaden i Malmö med de röda tinnarna ännu nästan som en dröm från de sälla dagar. […] här svaja ännu Rysslands och Tysklands flaggor fredligt sida vid sida, som en gammal, länge sedan svunnen saga om frid på jorden.
Citatet vittnar om hur fort tiden före kriget även i det icke-krigförande Sverige kom att framstå som ett avlägset förflutet, nästan en annan värld. Den vita drömstaden syftade på Baltiska utställningen, som ännu pågick i Malmö, även om dess vision om Östersjön som ett fredens hav redan hade drunknat i krigets svallvågor. Den här texten handlar om föreställningen om Östersjöregionen som ett ”fredens hav” vid tiden kring första världskriget. I centrum står Baltiska utställningen, eftersom den i nationalismens och kapprustningens tidevarv profilerade Östersjön som en fredens region i Europa och försökte, om än trevande, att konstruera en gränsöverskridande baltisk gemenskap och identitet.
Att jämna ”Baltens haf”
Sjöhistoriska_171002-hvdb.indd 15
15
2017-10-05 15:24