Issuu on Google+

Hur regleras egentligen skyddet och respekten för de medborgerliga och politiska rättigheterna i Sverige? Vilken lagstiftning finns rörande vår personliga frihet? På vilka grunder kan en person frihetsberövas, och vilka avvägningar måste göras för att få göra intrång i vårt hem och privatliv?

Lena Karlbrink är jur. kand. och universitetsadjunkt i folkrätt och mänskliga rättigheter vid Malmö högskola, institutionen globala politiska studier, vid Kultur och Samhälle.

Lena Karlbrink

(red.)

Frihet och personlig säkerhet – de medborgerliga och politiska

Lena Karlbrink

De medborgerliga och politiska rättigheterna som återfinns i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna, har införlivats i svensk lagstiftning. Gemensamt för dessa rättigheter är att de är starkt förknippade med vår personliga säkerhet, rättssäkerhet och demokrati. Den här boken tar upp ett antal medborgerliga och politiska rättigheter utifrån den svenska lagstiftningen och ger exempel på situationer då rättigheterna aktualiseras, som till exempel vid brottsutredningar och rättegång. Författarna redogör också för hur vi i Sverige kan hävda våra politiska rättigheter, som till exempel yttrandefriheten och rösträtten. Boken vänder sig både till studenter vid olika utbildningar som rör mänskliga rättigheter och svensk rätt, och till praktiker inom rättsvårdande myndigheter eller annan offentlig förvaltning.

Frihet och personlig säkerhet

Frihet och personlig säkerhet

rättigheternas tillämpning i Sverige

(red.)

Best.nr 47-09420-2

Tryck.nr 47-09420-2-00

Frihet o pers sa kerhet - omslag.indd 1

11-02-14 12.32.55


Frihet och personlig säkerhet ISBN 978-91-47-09420-2 © 2011 Författaren och Liber AB Förläggare: Carin Laurin Redaktör: Anders af Drangel Omslag och grafisk formgivning: Fredrik Elvander Upplaga 1:1 Tryck: Sahara Printing, Egypten 2011

KOPIERINGSFÖRBUD Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare.

Liber AB, 205 10 Malmö tfn 040-25 86 00, fax 040-97 05 50 www.liber.se Kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08-690 93 01

Frihet och personlig säkerhet.indd 2

2011-02-13 21.36


Innehåll Inledning..........................................................................................................5 Kapitel 1.  Folkrätt...........................................................................................13 Lena Karlbrink Kapitel 2.  Mänskliga rättigheter – en del av folkrätten.................................21 Lena Karlbrink Kapitel 3.  Mänskliga rättigheter i Sverige......................................................27 Lena Karlbrink Kapitel 4.  Rättighetsskyddet i Sverige............................................................35 Thomas Bull Kapitel 5.  Diskriminering och likhet inför lagen..........................................49 Ylva Brämberg Kapitel 6.  Rätten till frihet och personlig säkerhet.......................................61 Peter Skoglund Kapitel 7.  Rätten till skydd för privat-och familjeliv....................................97 Ulla Karlbrink Kapitel 8.  Förbud mot tortyr .......................................................................117 Ola Kronkvist Kapitel 9.  Rättegången som en mänsklig rättighet ....................................143 Karol Nowak Kapitel 10.  Regleringen av politiska rättigheter i Sverige...........................167 Mikael Spång Kapitel 11.  Avslutande kommentar.............................................................187

3

Frihet och personlig säkerhet.indd 3

2011-02-13 21.36


Frihet och personlig s채kerhet.indd 4

2011-02-13 21.36


Inledning

Idén till denna antologi har jag fått i samband med min undervisning i mänskliga rättigheter och folkrätt vid institutionen för globala politiska studier, vid Malmö högskola. Många gånger får jag frågor från studenter som undrar hur mänskliga rättigheter, däribland medborgerliga och politiska rättigheter, omsätts i praktiken i Sverige. Frågorna kan handla om vad den personliga säkerheten egentligen innebär och hur den garanteras i det svenska rättssamhället. Vidare kan frågorna handla om vilka regler som finns i svensk lagstiftning gällande frihetsberövande, eller varför en person kan vara frihetsberövad i flera månader i väntan på rättegång. Andra frågor kan handla om ifall långvarig misshandel mellan makar i hemmet är att betrakta som tortyr eller vad det finns för lagar som reglerar dödshjälp för svårt sjuka i Sverige. Frågor finns också rörande hur långt yttrandefriheten sträcker sig för en enskild person innan ett yttrande är så kränkande för någon annan att det blir brottsligt. Det gemensamma för alla dessa frågor är att de rör våra medborgerliga och politiska rättigheter som det allmänna, dvs. staten, ska garantera enskilda i ett rättssäkert och demokratiskt samhälle. Syftet med denna bok är att spegla och tydliggöra de medborgerliga och politiska rättigheternas tillämpning i Sverige med utgångspunkt i den svenska lagstiftningen. Det gemensamma för de medborgerliga rättigheterna är att de främst har med vår personliga säkerhet att göra. Detta innefattar vår möjlighet att leva ett fritt och tryggt liv, utan statens inblandning i hur vi lever det. Många gånger tar vi dessa rättigheter för givet i Sverige utan att riktigt fundera på vad r­ ättigheterna innebär, eller varför och på vilka grunder de ibland måste inskränkas. En tryggad allmän samhällsordning och ett rättssäkert samhälle kan sägas utgöra en grundförutsättning för vår personliga säkerhet, där lag och ordning upprätthålls, och där staten ingriper mot den enskilde enbart om denne handlar i strid mot väsentliga intressen i denna samhällsordning. I ett rättssäkert samhälle förutsätts varje individ åtnjuta ett statligt skydd mot kränkningar och brottsliga handlingar gentemot den egna personen, och det ska ges möjlighet att föra talan 5

Frihet och personlig säkerhet.indd 5

2011-02-13 21.36


Inledning

gentemot någon annan inför en behörig och opartisk domstol. Samtidigt har de medborgerliga rättigheterna nära koppling till de politiska r­ ättigheterna, som är viktiga för upprätthållandet av ett demokratiskt samhälle. De politiska rättigheterna ska hjälpa individerna att påverka och delta i samhällsutvecklingen. Boken redogör för tillämpningen av vissa utvalda medborgerliga och ­politiska rättigheter i den svenska rätten med utgångspunkt från rättigheter fastställda i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen), från 1950. ­Urvalet av rättigheter har gjorts för att spegla olika rättsområden i det svenska rättssystemet där rättigheternas speciella karaktär tydliggörs på något sätt. Eftersom dessa rättigheter främst syftar till att garantera alla individers rättssäkerhet, och frihet från och trygghet gentemot det allmänna, aktualiseras rättigheterna bl.a. när denna frihet och trygghet inskränks, eller i samband med domstolsförfaranden. En inskränkning av våra medborgerliga och politiska rättigheter kan t.ex. krävas i samband med polisiära åtgärder och brottsutredningar. Antologins författare består av både akademiker och praktiker som är verksamma inom olika expert- och arbetsområden, vilket förhoppningsvis visar ­läsaren att medborgerliga och politiska rättigheter genomsyrar många olika rättsområden i det svenska rättssystemet. Detta innebär dock att rättigheternas återknytning till den svenska lagstiftningen sker främst med utgångspunkt från de rättsområden som författarna dagligen arbetar inom. Redogörelserna för rättigheternas omfattning blir därför inte uttömmande, utan det kan även finnas annan lagstiftning där rättigheterna återfinns som inte tas upp i de s­ eparata kapitlen. Denna antologi kommer alltså att belysa de medborgerliga och politiska rättigheternas tillämpning och återspegling i den svenska lagstiftningen. Som vi tidigare varit inne på handlar de medborgerliga rättigheterna främst om ­rättigheter som vi förknippar med den personliga fri- och säkerheten och hur denna ska garanteras när staten agerar mot den enskilde. Reglerna i svensk lagstiftning kring frihetsberövande, minimigarantier vid rättegångsförfarande, och regler kring ingrepp i den enskildes privatliv utgör alla exempel på situationer då medborgerliga rättigheter aktualiseras i samband med myndighetsutövning. De politiska rättigheterna handlar om möjligheten för oss att påverka det samhälle vi lever i. Rättigheter som t.ex. yttrandefrihet, åsiktsfrihet och rösträtt hör ihop med det demokratiska samhällets existens och uppbyggnad. De politiska rättigheterna är viktiga ur ett demokratiperspektiv, då de handlar om den enskilde individens möjlighet och rätt att påverka och delta i samhällsutvecklingen.1 1 Hedlund Thulin, Kristina, redigerad av Malin Greenhill (2008), Lika i värde och ­rättigheter: om mänskliga rättigheter, Stockholm: Norstedts Juridik, s. 49 f.

6

Frihet och personlig säkerhet.indd 6

2011-02-13 21.36


Inledning

Boken har två delar. Den första delen kommer att behandla den folkrättsliga regleringen av mänskliga rättigheter med särskilt fokus på de medborger­ liga och politiska rättigheterna. Dessa rättigheter utgör en viss grupp av mänskliga rättigheter. För att förstå den juridiska regleringen av rättigheterna måste man även förstå folkrätten, då mänskliga rättigheter härrör från detta rättsområde. Den första delen i denna antologi ger därför en introduktion till folkrätten och hur de folkrättsliga reglerna kring mänskliga rättigheter är uppbyggda. Eftersom de medborgerliga och politiska rättigheterna främst har en negativ karaktär kommer vi även att gå in på vad som menas med att en rättighet är ­negativ respektive positiv. Därefter redogörs för de sätt på vilka de internationella mänskliga rättigheterna införlivas i svensk lagstiftning för att på så sätt bli giltiga i Sverige. För att förstå de olika medborgerliga och politiska rättigheternas tillämpning i svensk rätt ges även en översiktlig redogörelse för hur den svenska författningen är uppbyggd. Den andra delen av boken redogör för de utvalda rättigheternas återspegling i svensk lagstiftning. Med undantag för det första kapitlet som kommer att behandla det övergripande grundlagsskyddet av mänskliga rättigheter, inleds varje rättighetskapitel med rättighetens konventionstext, hämtad från Europakonventionen. Därefter redogörs för de sätt på vilka rättigheten återspeglas i svensk rätt. För att tydliggöra rättighetens tillämpning innehåller kapitlen även exempel på fall där rättigheten aktualiseras. Den andra delen av boken har ­följande upplägg:

Rättighetsskyddet i Sverige I detta kapitel redogör Thomas Bull, professor i konstitutionell rätt vid Uppsala universitet, för det övergripande grundlagsskyddet för mänskliga fri- och rättigheter, såsom de återfinns i rättighetskatalogen i regeringsformens (RF) 2 kap. och i Europakonventionen, som numera är inkorporerad i svensk rätt. Våra svenska grundlagar innehåller bl.a. regler för vårt statsskick, vår demokratiska uppbyggnad, hur rikets statschef utses, och hur tryckfriheten och ett fritt meningsutbyte säkerställs. Förutom att vi kommer att få en överblick i til�lämpningen av fri- och rättigheterna i 2 kap. RF kommer vi även att få reda på vad som menas med absoluta och relativa rättigheter. Vilka rättigheter är absoluta och vilka är relativa, och hur kan staten göra inskränkningar i dessa rättigheter? Gäller dessa fri- och rättigheter för alla som vistas i Sverige eller bara för svenska medborgare? Kapitlet kommer även att beröra grundlagarna TF och YGL som också är viktiga ur ett mänskliga rättighetsperspektiv, då de faststäl7

Frihet och personlig säkerhet.indd 7

2011-02-13 21.36


Inledning

ler den svenska tryck- och yttrandefriheten. I TF anges den s.k. offentlighetsprincipen som enkelt uttryckt innebär att all statlig verksamhet ska vara öppen och tillgänglig för allmänhetens insyn och kontroll.

Förbudet mot diskriminering och likhet inför lagen Diskrimineringsförbudet stadgas i Europakonventionen art. 14 och i konventionens 12:e tilläggsprotokoll. Stadgandet i art. 14 omfattar inte ett generellt diskrimineringsförbud, utan stadgar att staten inte får diskriminera någon vid åtnjutandet av någon av de andra rättigheterna som fastställts i Europakonventionen. Ett mer generellt diskrimineringsförbud finns dock i det 12:e tilläggsprotokollet som säger att alla ska vara lika inför lagen utan åtskillnad p.g.a. kön, ras, hudfärg, språk, religion, och politisk eller annan åskådning. Här ser vi att tilläggsprotokollet omfattar all sorts lagstiftning och ger därför ett bredare skydd mot diskriminering än art. 14.2 I detta kapitel redogör Ylva Brämberg, advokat i Lund, för förbudet mot diskriminering och rätten till likhet inför lagen i den svenska rättsliga kontexten. Här kommer vi först att få en inblick i vad det innebär att vara rättssubjekt inom den svenska rättsordningen och vad som menas med begreppen rättskapacitet och rättshandlingsförmåga. Att vara ett rättssubjekt innebär inte automatiskt att man har rättshandlingsförmåga. Detta kapitel kommer att reda ut begreppen och i samband med detta kommer även lagstiftning kring uppdragen godmanskap och förvaltarskap att beröras. Därefter kommer Ylva att redogöra för den svenska diskrimineringslagstiftningen. År 2009 fick Sverige en ny diskrimineringslag som ersatte de tidigare sju diskrimineringslagarna som var tillämpliga på olika rättsområden och utifrån olika diskrimineringsgrunder. Diskrimineringslagens efterlevnad kontrolleras av diskrimineringsombudsmannen (DO), vilken är en myndighet dit enskilda kan anmäla misstänkta diskrimineringsfall och trakasserier. Syftet med ett omfattande diskrimineringsförbud, vilket råder i Sverige, är baserat på rättvisetanken om att alla ska ha rätt att existera i vårt samhälle, vara lika inför lagstiftningen, och kunna åtnjuta samma skydd från det allmänna, utan åtskillnad p.g.a. exempelvis kön eller hudfärg. Förbudet mot diskriminering och ­rätten att vara lika inför lagen är rättigheter som gäller på alla samhällsområden och som ska genomsyra all myndighetsutövning i Sverige.3 2 3

Sverige har dock ännu ej anslutit sig till Europakonventionens 12:e tilläggsprotokoll. Staaf, Annika & Lars Zanderin (red.) (2007), Mänskliga rättigheter i svensk belysning, Malmö: Liber, s. 115 f.

8

Frihet och personlig säkerhet.indd 8

2011-02-13 21.36


Inledning 

Rätten till frihet och personlig säkerhet I kapitlet om personlig säkerhet och frihet kommer Peter Skoglund, universitetslektor vid Växjö universitet, att redogöra för vad rätten till personlig s­ äkerhet och frihet innebär. Denna rättighet skyddas i art. 5 i Europakonventionen och anger de förutsättningar som måste uppfyllas för att staten ska kunna begränsa den enskildes rätt till frihet. Detta kapitel kommer att fokusera på vilken lagstiftning som finns gällande frihetsberövande i Sverige och vilka olika former av frihetsberövande som finns. Vad skiljer t.ex. anhållande från häktning utifrån reglerna i rättegångsbalken med avseende på brottsutredningar, och när anses ett frihetsberövande vara godtyckligt? Förutom vid brottsutredningar, kan ett frihetsberövande även aktualiseras när en person ska utvisas ur riket eller utlämnas av Sverige till en annan stat som vill ställa personen inför rätta. Vad inbegrips i ett reseförbud och vad menas med att hålla någon i förvar, och vad säger utlänningslagens bestämmelser om möjligheten att frihetsberöva en asylsökande? Vid olika former av frihetsberövande har tidsaspekten mycket stor betydelse. Tanken är givetvis att i ett rättssamhälle ska en person inte behöva vara frihetsberövad under längre tid än absolut nödvändigt. Kapitlet ­kommer därför att gå igenom de strikta tidsregler som råder vid olika former av frihetsberövande. Vad menas t.ex. med att en brottsmisstänkt ska kunna få l­ agligheten av frihetsberövandet prövat ”utan dröjsmål” och att en rättegång ska hållas ”inom skälig tid”, som art. 5 i Europakonventionen talar om? Rätten till skydd för privat- och familjeliv Nästkommande kapitel kommer att behandla rätten till privatlivet. Ulla Karlbrink, kammaråklagare vid Internationella åklagarkammaren i Malmö, kommer att ta upp de olika möjligheter som de brottsutredande myndigheterna har att inskränka denna rättighet för den enskilde. Ingen må utsättas för godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens, vilket innebär att sådana ingripanden måste skyddas i den nationella lagen. Men trots att ett sådant ingripande måste ha stöd i lag får ingripandet heller inte vara godtyckligt, t.ex. diskriminerande. Rätten till privatliv och skyddet för den personliga integriteten kan ­inbegripa rätt till individuell existens, intimitet och identitet. Rättigheten är dock inte absolut, utan staten får lov att göra inskränkningar om de bedöms som nödvändiga utifrån ett särskilt samhällsintresse. Ett sådant samhällsintresse kan vara vid förebyggande av brott eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter. Rättigheten ställs ofta på sin spets i samband med brottsutredningar och förundersökningar, då t.ex. polisen kan behöva vidta åtgärder som begränsar denna 9

Frihet och personlig säkerhet.indd 9

2011-02-13 21.36


Inledning

rättighet för att säkerställa bevismaterial. Detta kapitel kommer därför att fokusera på hur rätten till privatlivet tillämpas och aktualiseras vid brottsutredningar. På vilka grunder kan man t.ex. genomföra en husrannsakan i ett hem, eller använda sig av tvångsmedlet hemlig teleavlyssning eller buggning? Vad finns det för regler om kameraövervakning, och finns det möjlighet för polis och åklagare att granska privatpersoners brev och e-post?

Förbud mot tortyr I nästkommande kapitel kommer Ola Kronkvist, polisinspektör och universitetsadjunkt i rättspsykologi, och doktorand i socialt arbete vid Växjö universitet, att gå igenom vår svenska lagstiftning som reglerar förbudet mot tortyr och annan inhuman behandling. Inom folkrätten har tortyrförbudet karaktären av en jus co­ gens-regel. Jus cogens betyder tvingande allmän folkrätt och innebär helt enkelt att vissa sedvanerättsliga regler är så grundläggande att de aldrig kan avtalas bort genom internationella överenskommelser.4 Trots karaktären av jus cogens och ett flertal antagna internationella konventioner som skyddar mot tortyranvändning, förekommer tortyr fortfarande i många länder. Tortyr sammankopplas oftast med brottsutredningar och i samband med hur brottsmisstänkta förhörs vid polismyndighet eller i fängelser. Tortyrförbudet i Europakonventionen fastställs i art. 3, och förutom ett rent tortyrförbud är även omänsklig eller förnedrande behandling förbjudet enligt artikeln. Man ska ha klart för sig att med tortyr menas en alldeles särskild form av kvalificerat fysiskt eller psykiskt lidande, varför begreppet ska användas med försiktighet. Genom Europadomstolens praxis har tortyrförbudet i art. 3 även kommit att omfatta situationer då personer utlämnas från en stat till en annan, där personen riskerar att utsättas för tortyr eller omänsklig behandling. Vad säger den svenska lagstiftningen om förbudet mot tortyr, och är begreppet egentligen definierat i svensk rätt? Kan en privatperson begå tortyr, eller är det bara en h ­ andling som en myndighetsperson, t.ex. polis, kan ställas till ansvar för? Vad finns det för regler om hur ett polisförhör får gå till i samband med brottsutredningar i Sverige, och vad händer om det visar sig att otillbörliga eller olagliga metoder har använts?

4

Linderfalk, Ulf (red.) (2006), Folkrätten i ett nötskal, Lund: Studentlitteratur s. 33.

10

Frihet och personlig säkerhet.indd 10

2011-02-13 21.36


Inledning 

Rättegången som en mänsklig rättighet Efter kapitlet om tortyrförbudet kommer Karol Nowak, universitetslektor i processrätt och numera verksam vid Raoul Wallenberg institutet i Lund, att gå igenom på vilka sätt den medborgerliga rätten till en rättvis rättegång ­återspeglas i gällande rätt. I Europakonventionen stadgas rättigheten i art. 6. Rätten till en rättvis rättegång är en omfattande rättighet som inbegriper en mängd olika processuella rättigheter som i svensk rätt i rättegångsbalken i samband med att en talan förs vid domstol. Vad innebär det att en rättegång är rättvis och opartisk? Den grundlagsstadgade offentlighetsprincipen inbegriper att även rättegångar och domar ska vara offentliga, vilket i sin tur är ett led i ett transparent och öppet rättssamhälle. Men på vilka grunder kan en domstol besluta om att en rättegång ska hållas med stängda dörrar? Om detta sker, är då även domen hemlig för allmänheten? Förutom dessa frågor kommer kapitlet även att diskutera och ­redogöra för olika rättigheter som en åtalad person åtnjuter i s­ amband med ett rättegångsförfarande. En av dessa rättigheter är den s.k. oskyldighetspresumtionen. Vad innebär denna grundläggande princip som talar om att den tilltalade ska betraktas som oskyldig till dess motsatsen ­bevisats, och hur ­praktiseras oskyldighetspresumtionen vid själva domstolsförfarandet? Art. 6 fastställer även andra minimigarantier som en åtalad person ska ha rätt till i samband med rättegången mot honom/henne. T.ex. ska den tilltalade ha rätt att få sin sak prövad inom skälig tid, men hur återspeglas ”oskälig tid” i vår lagstiftning och har det någon betydelse om den tilltalade är frihetsberövad eller på fri fot? Vilken möjlighet har den tilltalade att få tilldelat sig en tolk, och vad finns det för regler om rätt till försvarsadvokat och ombud? Dessa rättigheter och andra som har med domstolsförhandlingar att göra kommer att förklaras i detta kapitel. Regleringen av politiska rättigheter i Sverige Sist i denna antologi kommer Mikael Spång, docent i statsvetenskap och verksam som lärare och forskare vid Malmö högskola, att redogöra för de politiska rättigheternas genomslag i den svenska politiska kontexten. Hur förhåller sig de politiska rättigheterna i lagstiftningen till den politiska tillämpningen av mänskliga rättigheter? De politiska rättigheterna har utvecklats för att göra statens medborgare delaktiga i uppbyggnaden av rättssamhället och för att ge medborgarna möjlighet att påverka den demokratiska utvecklingen av staten. Genom engagemang, förankring och delaktighet hos medborgarna ges statens demokratiska uppbyggnad och styre ett berättigande som är direkt avgö11

Frihet och personlig säkerhet.indd 11

2011-02-13 21.36


Inledning

rande för ett effektivt rättssamhälle. I kapitlet diskuteras rösträtten och några andra av de med politiskt deltagande nära samhöriga rättigheterna, såsom yttrande-, organisations- och demonstrationsfrihet. Med utgångspunkt i den svenska lagstiftningen diskuteras utvecklingen av dessa rättigheter, vad de omfattar och vem som har dem, samt vilka avvägningar som gjorts när det handlar om ­exempelvis yttrande- och demonstrationsfrihet. Vidare d ­ iskuteras vad svenskt medborgarskap har för betydelse för åtnjutandet av de mänskliga rättigheterna. Lena Karlbrink Malmö i januari 2011

12

Frihet och personlig säkerhet.indd 12

2011-02-13 21.36


Kapitel 1. Folkrätt Lena Karlbrink1

Allmänt om folkrätt Ordet folkrätt härstammar från latinets jus gentium som betyder folkens rätt. Detta begrepp kan föra tankarna till att uppfatta ordet folkrätt som en rättslig disciplin eller rättsordning som styrs eller tillämpas av folk. Denna uppfattning är till viss del missvisande eftersom folkrätt i dag utgörs av en rättsordning där stater utgör de främsta rättssubjekten.2 Enkelt uttryckt är folkrätten ett samlingsnamn för de rättsregler som gäller mellan stater i deras inbördes relationer och rättsförhållanden, och betecknas ibland som offentlig internationell rätt (public international law). Den offentligrättsliga karaktären av folkrätten innebär att det är staten som agerar och är den främsta aktören på den internationella arenan, och därmed har rättigheter och skyldigheter gentemot andra stater. Staten är även det högsta organ eller den maktapparat som representerar individerna i den enskilda staten. Folkrätten är alltså uppbyggd på internationella rättsregler som är gemensamma för ­staterna.3 Alla stater är likställda inför detta rättsystem och har därför samma regler att följa. Till internationell rätt räknas även internationell privaträtt, men till skillnad från folkrätten är internationell privaträtt en del av den nationella rättsordningen, dvs. den gäller inomstatligt. Internationell privaträtt är en rättslig disciplin som finns i de nationella rättssystem och som består av rättsregler som är tillämpliga på förehavanden eller tvister av privat karaktär men där dessa förehavanden eller tvister har någon internationell anknytning.4 Det kan handla om på vilket sätt en stat genom lagstiftning erkänner eller verkställer en annan stats dom eller beslut. Inom internationell privaträtt är det ­enskilda individer och företag som är de legala aktörerna och inte staten. Till internationell privaträtt hör när parterna som ingått ett avtal med varandra bor i olika länder vars olika nationella rättssystem blir tillämpliga i avtalsförhållandet. 1 2 3 4

Lena Karlbrink, jur.kand och verksam som adjunkt i folkrätt och mänskliga rättigheter vid institutionen för Globala politiska studier, Malmö högskola. Cassese, Antonio (2005), International Law, Oxford: Oxford University Press, s. 71 f. Ibid., s. 5 f. Strömberg, Håkan & Melander, Göran (2003), Folkrätt, Lund: Studentlitteratur, s. 10.

13

Frihet och personlig säkerhet.indd 13

2011-02-13 21.36


L ena Karlbr ink

­ xempel på internationell privaträtt är hur svensk lagstiftning reglerar en E ­amerikansk medborgares möjlighet att ärva en svensk medborgare i Sverige, eller om äktenskapsskillnad som genomförts utomlands av utländska medborgare även är giltig i Sverige.

Rättssubjekt Med rättssubjekt inom folkrätten förstås något som har rättigheter och skyldigheter och kan ingå avtal. I ett nationellt rättssystem är individer och f­ öretag exempel på rättssubjekt som innehar rättigheter och skyldigheter gentemot staten och andra rättssubjekt. Dessa rättssubjekt kan även äga tillgångar och skulder, samt ingå avtal. I svensk rätt brukar man skilja mellan rättssubjekt som utgörs av fysiska personer (individer) och juridiska personer (bolag, föreningar, stiftelser m.m.). Inom folkrätten är däremot staterna de främsta rättssubjekten. Men det finns även andra. Internationella organisationer som t.ex.  FN och EU, kan också utgöra rättssubjekt under vissa förutsättningar, och inom mänskliga rättigheter och humanitär rätt räknas även enskilda individer eller grupper av individer som rättssubjekt.5

Statsbegreppet I Montevideokonventionen från 1933, som är ett folkrättsligt avtal mellan ett antal stater, anges de kriterier som inom folkrätten brukar anges som grundförutsättningarna för att en stat ska anses existera. Kriterierna i konventionen är dock inte uttömmande, utan en stats existens beror även på andra omständigheter som är av rent politisk karaktär, t.ex. en stats erkännande av andra stater. Det vill säga statens rätt att existera behöver inte vara samma sak som statens möjlighet att existera.6 Trots att Montevideokonventionen egentligen bara binder ett fåtal stater anses den vara ett uttryck för hur världens stater, generellt sett, definierar en stat och dess existens. Konventionen är med andra ord inte bara ett avtal som har begränsad tillämpning, utan anses även vara ett uttryck för internationell sedvanerätt som gäller för alla stater, baserat på deras egen rättsuppfattning och statspraxis (läs mer om internationell sedvanerätt nedan).7 5 6 7

Ibid., s. 31 ff. Cassese, s. 73 f. Linderfalk, s. 13.

14

Frihet och personlig säkerhet.indd 14

2011-02-13 21.36


Kapitel 1. Folkrätt

Hur definieras en stat i Montevideokonventionen? I art. 1 anges de kriterier som krävs för att staten ska existera som rättssubjekt i internationell rätt: en permanent befolkning; ett definierat territorium; en maktorganisation; och ­kapacitet att ingå förbindelser med andra stater. Det ställs alltså upp fyra kriterier där dessa inte definieras i större utsträckning än på det sätt jag angett ovan. Alltså finns det utrymme för olika tolkningar av statsbegreppet vilket gör begreppet lite flytande och gör det svårt emellanåt att definiera klart huruvida en stat faktiskt existerar. Med de två första kriterierna, en permanent befolkning och ett definierat ter­ ritorium, menas att det krävs en viss mängd människor som stadigvarande bor på ett visst avgränsat område. Däremot anger inte artikeln hur många människor som krävs för att dessa ska kunna betecknas som en befolkning, utan bara att denna är fast och permanent. Territoriet ska vara definierat men det är möjligt att territoriets gränser flyttas temporärt som t.ex. när det föreligger en ­väpnad konflikt eller inre oroligheter. Tillfälliga gränsförflyttningar behöver alltså inte i sig innebära att en stat upphör att existera eller inte har rätt att existera i folkrättslig mening.8 Det tredje kriteriet som krävs för att en stat ska existera är en maktorgani­ sation. Inom folkrätten brukar maktorganisationen definieras som någon sorts maktapparat eller regering som på olika sätt och i olika grader kontrollerar den fasta befolkningen och det definierade territoriet.9 Hur denna maktorganisation är tillkommen eller förankrad hos befolkningen är ­irrelevant för folkrätten. En stat utgörs normalt av den maktorganisation eller statsstyre som individerna i samhället gemensamt har tagit fram och som har uppgiften att utöva enhetlig kontroll och maktutövning gentemot de enskilda individerna, med stöd av en rättsordning.10 Men ifall maktorganisationen eller regeringen har tillkommit genom våldsam revolution eller genom ­demokratiskt genomförda val spelar ingen roll för statens rätt att vara rättssubjekt enligt folkrätten.11 Viktigt är dock att maktorganisationen eller regeringen kontrollerar territoriet och befolkningen genom sin maktutövning och också representerar staten och dess befolkning i sina internationella förbindelser. Regeringens förmåga att uppvisa en inre stabilitet och en yttre självständighet anses vara former för kontroll och maktutövning, och ett visst mått Brownlie, Ian (2003), Principles of Public International Law, Oxford: Oxford University Press, s. 71. 9 Linderfalk, s. 18 f. 10 Brownlie, s. 71. 11 Ibid., s. 90. 8

15

Frihet och personlig säkerhet.indd 15

2011-02-13 21.36


L ena Karlbr ink

av effektivitet är alltså nödvändigt för staten. Staten ska uppvisa en effektiv kontroll av befolkningen och territoriet.12 Det fjärde kriteriet, att inleda internationella förbindelser med andra stater, är egentligen ett uttryck för hur andra stater förlitar sig på staten i fråga.13 Hur väl anser t.ex. andra stater att staten i fråga kan stå ansvarig för sina handlingar, ha möjlighet att representera sin befolkning och kontrollera sitt territorium? Kort och gott, vilket mått av förtroende har andra stater för att staten har kapacitet att ingå mellanstatliga avtal och hålla dessa? Eftersom det är stater som är de huvudsakliga aktörerna inom folkrätten är det sålunda dessa som står ansvariga för sina handlingar på den internationella arenan.

Erkännande av stater Huruvida staten erkänns som stat av andra stater eller av världssamfundet är egentligen inte viktigt för statens rätt att existera i folkrättslig mening. Erkännandet är därför inte konstitutivt utan snarare deklarativt.14 Erkännande av andra stater är alltså ingen avgörande faktor för statens rätt att existera eftersom erkännandet i sig inte påtvingar staten några skyldigheter eller rättigheter. Folkrätten har utvecklats genom åren på så sätt att en förutsättning för stater att erkänna en ny stat är dess vilja och förmåga att ge befolkningen ett grundläggande skydd för mänskliga rättigheter.15 Erkännande av nya stater kan ta olika lång tid, men ett erkännande är alltså inte nödvändigt för statens rätt att vara ett rättssubjekt enligt folkrätten. Dock kan ett erkännande vara avgörande för statens möjlighet att existera rent politiskt. Ett erkännande kan ske genom t.ex. upprättandet av diplomatiska förbindelser.16

Stater är suveräna och likställda I FN-stadgan art. 2 anges att en av FN-organisationernas grundprinciper är att samtliga medlemmar inom FN är suveränt likställda. Deras möjligheter att ingå avtal och ha rättigheter och skyldigheter är baserade på just det faktum att de är suveräna och likställda.17 Med suveränitet menas att staterna är fria att 12 13 14 15 16 17

Ibid., s. 71 f. Ibid., s. 72 ff. Strömberg & Melander, s. 33. Cassese, s. 75. Strömberg & Melander, s. 34. Linderfalk, s. 20.

16

Frihet och personlig säkerhet.indd 16

2011-02-13 21.36


Kapitel 1. Folkrätt

bestämma över sitt eget territorium, men också att de kan agera självständigt i sina internationella relationer, utan påtvingad inblandning av andra stater.18 ­Suveräniteten gör det möjligt för staterna att själva bestämma sin egna ­nationella rättsordning, vilka lagar som ska finnas, hur de stiftas och vad som händer om lagarna inte efterlevs. Att stater kan vara beroende av andra stater på ett politiskt plan innebär inte att staten inte är folkrättsligt suverän. Politiken i detta ­avseende måste hållas isär från de folkrättsliga rättigheterna och skyldigheterna. Principen om staters suveränitet har givetvis sin grund i tanken att samarbete och samexistens mellan stater tryggar fred i världen och harmoni mellan staterna. En annan grundläggande rättighet för en stat som följer av suveränitetsprincipen är att kunna försvara sig vid angrepp, det vill säga kunna idka ­självförsvar. En stat får inte heller lägga sig i en annan stats inre angelägenheter (non-interventionsprincipen). Med inre angelägenheter menas de maktåtgärder som staten företar inom det egna territoriet och inom sin egen maktsfär, t.ex. att stifta lagar. Det är därför inte tillåtet inom folkrätten att en stat blanda sig i hur en annan stat regerar och styr sitt territorium eller sin befolkning. Både självförsvarsrätten och non-interventionsprincipen är principer som också är fastlagda i FN-stadgan. Vid närmare eftertanke är dessa ­grundläggande rättigheter för staten ganska logiska och inte särskilt kontroversiella. Som ­individer anser vi det är självklart att vi ska kunna försvara oss om vi blir ­angripna med de försvarsåtgärder och i den omfattning som angreppet kräver. Vi anser att det är självklart att vi har rätt att bestämma över våra egna liv och att vi som enskilda individer kan leva fritt och i samförstånd med andra. Detta gäller även våra tillgångar och ägodelar.

Statens jurisdiktion – maktbefogenheter Förutom riksdag och regering som ansvarar för att lagstifta respektive att verkställa dessa lagar har vi domstolar och andra statliga företrädare som t.ex. ­myndigheter, som ska se till att mänskliga rättigheter upprätthålls och efterlevs. Begreppet jurisdiktion innebär att staten utövar sin makt gentemot enskilda eller egendom med stöd av lag. En stats jurisdiktion, rättsskipning, kan vara legislativ, judikativ och exekutiv. Jurisdiktionen för en stat bestäms utifrån dess territoriella gränser.19 På svenskt territorium råder svensk lag, vilket kan tyckas ganska självklart, men svensk lag kan även gälla för svenskar som befinner sig i utomlands. Staten 18 Cassese, s. 49 ff. 19 Strömberg & Melander, s. 77.

17

Frihet och personlig säkerhet.indd 17

2011-02-13 21.36


L ena Karlbr ink

har alltså ett visst mått av makt över sina medborgare oavsett var dessa befinner sig i världen. Rätten att lagstifta utgör den legislativa jurisdiktionen och alla som vistas i Sverige, svenskar eller andra medborgare, förutsätts beakta och följa svensk lagstiftning. Ett exempel på den judikativa jurisdiktionen är när en domstol avgör en tvist eller dömer för ett brott. T.ex. har svensk domstol den judikativa jurisdiktionen att döma någon för ett brott som denne begått i Sverige. Den exekutiva jurisdiktionen hör ihop med verkställighet, som handlar om statens möjlighet att t.ex. verkställa ett domstolsbeslut. En annan stat kan dock också göra det, men bara efter samtycke från staten som har den exekutiva jurisdiktionen. Till den exekutiva jurisdiktionen hör olika tvångsåtgärder som staten kan utföra. Det är bara den svenska staten som genom myndighetsutövning får utföra sådana åtgärder inom svenskt territorium. I Sverige är det svensk polis som har befogenhet att genomföra en husrannsakan, med stöd av lag, och det är inte möjligt för dansk polis att komma hit och spana efter efterlysta personer utan att svenska staten gett sitt samtycke till det. Den exekutiva jurisdiktionen kan bara utövas inom statens territorium.20

Rättskällorna inom folkrätten Rättskällor inom folkrätten innefattar på vilket sätt folkrätten skapas och vilka regler som finns och som styr dess existens. Man kan säga att rättskällorna utgörs av de rättsregler som bygger upp folkrättens rättsordning och som utgör grunden för bedömningen för om en stats handling är folkrättsenlig eller folkrättsstridig.21 Rättskällorna för folkrätten finns angivna i den internationella domstolens ­stadga art. 38. Denna artikel anger inte bara vilka rättskällor som den internationella domstolen har att avgöra tvister utifrån, utan rättskällorna har i dag även fått ­generellt genomslag och tillämpas av stater i deras inbördes relationer.22

Internationell sedvanerätt och traktaträtt De främsta rättskällorna inom folkrätten är sedvanerätt och traktaträtt. Sed­ vane­rätten utgörs dels av en viss statspraxis (ett handlande eller underlåtenhet att handla), som existerar utifrån staterna rättsövertygelse (opinio juris) om att 20 Ibid., s. 77. 21 Cassese, s. 153 f. 22 Linderfalk, s. 24 f.

18

Frihet och personlig säkerhet.indd 18

2011-02-13 21.36


Kapitel 1. Folkrätt

statspraxisen är nödvändig enligt folkrätten. Sedvanerätten är generellt sett bindande för alla stater, men den kan avtalas bort genom traktater. Traktaträtten utgörs i stället av skrivna internationella överenskommelser, t.ex. konventioner och stadgor, som bara är bindande för de stater som ansluter sig (genom ratifikation) till traktaten.23

23 Med ratifikation menas att staten förklarar sig juridiskt bunden av traktatens bestämmelser och förpliktigar sig att införliva traktatens bestämmelser i sitt egna nationella rättssystem. Se ibid., s. 25 ff.

19

Frihet och personlig säkerhet.indd 19

2011-02-13 21.36


Frihet och personlig s채kerhet.indd 20

2011-02-13 21.36


Kapitel 2. Mänskliga rättigheter – en del av folkrätten Lena Karlbrink1

Allmänt om mänskliga rättigheter Till folkrätten hör de mänskliga rättigheterna då internationella konventioner om mänskliga rättigheter utgör en del traktaträtten. Dessa konventioner är således bindande för de stater som ansluter sig. Samtidigt som konventionsstaterna är folkrättsligt bundna av dess bestämmelser gentemot andra konventionsstater, är staterna även skyldiga att se till att rättigheterna finns tillgängliga för individerna inom statens egen jurisdiktion.2 Mänskliga rättigheter utgörs av ett regelsystem som ska finnas fastställt i den nationella lagstiftningen och som syftar till att garantera enskilda individer särskilda grundläggande rättigheter som behövs för att vi ska kunna leva ett tryggt, fritt och självständigt liv. Mänskliga rättigheter omfattar även att vi måste kunna åtnjuta ett lagstadgat skydd mot att staten missbrukar sin maktställning gentemot individen. Vi måste dock komma ihåg att med mänskliga rättigheter följer också mänskliga skyldigheter. I en fungerande rättsstat förutsätts individerna respektera och följa lagen och den av staten upprättade rättsordningen. Man kan säga att vår mänskliga skyldighet består av att iaktta och följa lagarna. Parallellt med de mänskliga rättigheter finns även reglerna inom den humanitära rätten, vilka gäller i en krigssituation. Dessa humanitärrättsliga regler har utvecklats för att ge bland annat de personer som inte direkt deltar i den väpnade konflikten, t.ex. civila och krigsfångar, ett särskilt skydd.3 Det finns många historiska händelser där mänskliga rättigheter på något sätt har haft ett genomslag. På 1600- och 1700-talen utarbetade rättsfilosofer som John Locke, Jean-Jacques Rousseau och Thomas Hobbes tankar och teorier om människans (eller snarare mannens) mänskliga rättigheter 1 2 3

Lena Karlbrink, jur.kand och verksam som adjunkt i folkrätt och mänskliga rättigheter vid institutionen för Globala politiska studier, Malmö högskola. Melander & Strömberg, s. 115 ff. Ibid., s. 124 f.

21

Frihet och personlig säkerhet.indd 21

2011-02-13 21.36


L ena Karlbr ink

och  deras relation till makt, ägande och frihet utifrån en existerande ­naturrätt.4 Begreppet mänskliga rättigheter kan även härledas till t.ex. den amerikanska självständighetsförklaringen 1776 och den franska revolutionen 1789. Vid den franska revolutionen antogs en deklaration som förklarade de mänskliga rättigheterna för de franska medborgarna. Fram till andra världskrigets slut ansågs upprätthållandet och skyddet av de mänskliga rättigheterna vara en inomstatlig angelägenhet där det var den enskilda staten som ansvarade för denna uppgift gentemot den egna befolkningen.5 När det efter andra världskrigets slut 1945 stod klart att kriget hade skördat många miljoner dödsoffer blev upprätthållandet av och skyddet för de mänskliga rättigheterna ett av det nybildade FN:s grundläggande mål.6 Det internationella samfundet menade att mänskliga rättigheter inte längre bara var en ­nationell förpliktelse för de enskilda staterna att ansvara för, utan rättigheterna ansågs så viktiga och fundamentala för den enskilde individens liv och utveckling att de borde skyddas och upprätthållas av staterna gemensamt på ett internationellt plan. Fortfarande är det visserligen så att staterna äger stort utrymme att göra vad de vill inom ramen för sin territoriella suveränitet, men den internationella uppmärksamheten för mänskliga rättigheter har dock gjort att staterna kontrolleras i allt större utsträckning vad gäller kränkningar av mänskliga rättigheter för den enskilde individen.

Statens olika förpliktelsenivåer inom mänskliga rättigheter När vi talar om att en stat har kränkt mänskliga rättigheter kan det, till att börja med, bero på att staten inte lagstiftat i enlighet med de förpliktelser som står i den internationella konventionen. Lagstiftningsåtgärderna kan vara otillräckliga eller diskriminerande mot olika grupper i samhället. Men en kränkning kan även handla om att staten inte tillämpar den inhemska lagen på ett sätt 4

5

6

Raymond, Wacks (2006), Philosophy of Law, A Very Short Introduction, Oxford: Oxford University Press, s. 6 ff. Vidare läsning om naturrätten finns i bl.a. John Locke, Second Treatise of Government (1690), Jean-Jacques Rousseau, Le Contrat Social (1762) och Thomas Hobbes, Leviathan (1651). Detta åskådliggörs t.ex. genom den s.k. Nürnbergrättegången där flera nazistiska ledare åtalades och dömdes för brott mot krigets lagar och mot mänskligheten som begåtts av Nazityskland på ockuperat område. Brott som begicks på tyskt område var alltså aldrig föremål för prövning. Se t.ex. Malin Isaksson (2010), The Holocaust and Genocide in ­History and Politics, A Study of the Discrepancy between Human Rights Law and Inter­ national Politics, Ph.D. dissertation at University of Gothenburg, s. 120 f. Se t.ex. FN-stadgans preambel och art. 1.3 där mänskliga rättigheter nämns som viktiga delar i FN:s verksamhet och som ska genomsyra dess arbete.

22

Frihet och personlig säkerhet.indd 22

2011-02-13 21.36


Kapitel 2. Mänsklig a rättigheter – en del av folkrätten

som överensstämmer med konventionens bestämmelser. Det kan t.ex. vara så att den nationella lagstiftningen i sig förbjuder all form av tortyr, men att det trots detta lagstadgade förbud visar sig att tortyr används i informationssyfte eller som bestraffning i samband med förhör av frihetsberövade personer. I ett sådant fall är det alltså inte lagstiftningen som är i strid med mänskliga rättigheter, utan själva tillämpningen av lagstiftningen. Dels måste rättigheterna som sagt återspeglas i den nationella lagstiftningen, men lagstiftningen måste även tillämpas på ett korrekt sätt av myndigheterna. Statens förpliktelser utgörs av tre nivåer. Staten ska kunna respektera, skydda och uppfylla dessa rättigheter. Den första nivån av förpliktelse handlar om att staten ska respektera mänskliga rättigheter. Detta innebär att staten ska garantera dessa rättigheter för envar och se till att staten eller dess representanter i form av myndighetspersoner eller myndigheter inte blandar sig i den enskildes liv och behandlar alla lika utan diskriminering. Staten ska garantera att den enskilde individen ska kunna leva ett liv i frihet och att alla ges samma förutsättningar till trygghet, personlig säkerhet och utveckling.7 Ett exempel på att staten ska respektera mänskliga rättigheter är att frihetsberövade personer ska kunna känna sig trygga med vetskapen om att de inte kommer att torteras eller behandlas inhumant i samband med frihetsberövandet. Den andra nivån innebär att staten ska skydda mänskliga rättigheter för alla. Detta får sitt uttryck i att staten ska se till att det finns lagstiftning som skyddar den enskildes rättigheter. Detta innebär i princip att staten ska se till att lagstiftningen gör det möjligt för oss alla att åtnjuta rättigheterna, inte bara gentemot staten, utan även i relation till andra privata aktörer t.ex. individer. Lagstiftningen måste alltså även skydda oss från kränkningar som andra företar sig mot oss. Staten måste t.ex. se till att ett visst handlande, som utgör ett brott mot mänskliga rättigheter, är kriminaliserat i enlighet med inhemsk strafflagstiftning.8 Den tredje förpliktelsenivån handlar om att staten måste uppfylla rättigheterna. Med uppfyllelse menas att staten ska möjliggöra och underlätta för den enskilde att åtnjuta rättigheterna genom att se till att det t.ex. finns effektiva rättsmedel om en individ blivit utsatt för en kränkning. Det ska finnas en möjlighet att i enlighet med lagen föra talan om kränkningen och försöka få tillräcklig och rättvis upprättelse vid en behörig myndighet eller domstol.9 7 8 9

Nowak, Manfred (2005), U.N. Covenant on Civil and Political Rights, CCPR Commen­ tary, Kehl: N. P. Engel Publisher, s. 37. Ibid., s. 39. Ibid., s. 38.

23

Frihet och personlig säkerhet.indd 23

2011-02-13 21.36


L ena Karlbr ink

Negativa och positiva rättigheter De medborgerliga och politiska rättigheter beskrivs ibland i folkrättslitteratur som negativa rättigheter, till skillnad från de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna, som karakteriseras som positiva rättigheter. Dessa båda typer av rättigheter åskådliggörs på ett tydligt sätt i de två internationella konventionerna om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR), och om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ICESCR). Dessa båda konventioner antogs av FN:s generalförsamling 1966 och återspeglar de rättigheter som togs fram av FN:s generalförsamling och som antogs 1948 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. De medborgerliga och politiska rättigheterna hade redan 1950 fastställts på ett regionalt plan genom Europarådets antagande av Europakonventionen, som trädde i kraft 1953. Inom ramen för denna regionala MR-konvention arbetar Europadomstolen för mänskliga rättigheter med att utveckla skyddet för mänskliga rättigheter. Domstolen har bl.a. till uppgift att pröva klagomål från individer som anser sig ha blivit utsatta för kränkningar enligt Europakonventionen av en stat som tillträtt Europakonventionen, och domstolen utgör därför ett viktigt kontrollorgan för hur staterna verkligen upprätthåller skyddet av dessa rättigheter.10 Vad innebär det då att en rättighet är negativ eller positiv? Kan en rättighet vara båda delar? Om vi börjar med definitionen av en negativ rättighet, innebär det i princip att dessa rättigheter ska kunna tillhandahållas direkt efter genomförd lagstiftning och utan särskild inblandning från staten.11 Staten ska alltså inte lägga sig i hur den enskilde lever sitt liv, och det krävs egentligen inga särskilt långtgående sociala eller ekonomiska reformer för att dessa rättigheter ska kunna garanteras. Detta gör att lagstiftningen för rättigheterna bör vara enklare att genomföra.12 Exempel på negativa rättigheter som återges i Europakonventionen är: förbudet mot diskriminering och tortyr (art. 14 och art. 3); rätten till rättvis rättegång (art. 6); samt yttrande- och religionsfrihet (art. 10 och art. 9). Även om de medborgerliga och politiska rättigheterna vid en första anblick kan tyckas vara negativa till sin utformning och tillämpning, finns även ett mått av positiva förpliktelser för den enskilde staten. Här återfinner vi de förpliktelser som staten har gällande att respektera, skydda och uppfylla dessa 10 Lundberg, Anna (red.) (2010), Mänskliga rättigheter – juridiska perspektiv, Malmö: Liber, s. 194. 11 Steiner, H. J. & Alston, P. (2000), International Human Rights in Context, Oxford: ­Oxford University Press, s. 186. 12 Hedlund Thulin, s. 82.

24

Frihet och personlig säkerhet.indd 24

2011-02-13 21.36


Kapitel 2. Mänsklig a rättigheter – en del av folkrätten

r­ ättigheter (se ovan om statens förpliktelsenivåer). Rätten till liv i art. 2 kan ­exemplifiera detta. Denna rättighet innebär att vi alla har en inneboende rätt till livet och att staten ska garantera att enskilda individer inte godtyckligt berövas sina liv av t.ex. polis eller militär. Denna icke-inblandning från det a­ llmänna kan beskrivas som att rättigheten har en negativ karaktär. Allas inneboende rätt till livet inbegriper även att staten måste skydda våra liv på så sätt att livet även skyddas gentemot andra privata aktörer. Avsiktligt dödande, dvs. mord, måste t.ex. kriminaliseras och straffbeläggas. Ett annat inslag av rättighetens positiva karaktär är att staten måste se till att arbeta för att rätten till liv upprätthålls. Exempel på detta är att staten ska se till att det genomförs en utredning om någon dör i samband med ett frihetsberövande eller av felaktig medicinering på ett sjukhus. Ett tredje exempel på rättighetens positiva karaktär är att en stat aktivt ska arbeta för att preventivt förhindra spädbarnsdödlighet.13 De positiva rättigheterna som främst återspeglas i ICESCR kräver vissa reformer och sociala åtgärder från statens sida för att rättigheterna ska bli verkliga. Exempel på positiva rättigheter som ska garanteras i ICESCR är rätten till hälsa, rätten till utbildning, och rätten till en tillfredsställande levnadsstandard. Dessa rättigheter handlar alltså mer om människans sociala trygghet och tillgång till välfärd och kan beskrivas som rättigheter som i princip är successivt i­ nförlivbara och kräver politiska och ekonomiska åtgärder från staten. Ibland ses ­rättigheterna mer som ambitioner än rättigheter, och implementeringen av dessa rättigheter sker på ett progressivt sätt.14

13 Nowak, s. 123 f. 14 Hanski Raija & Suksi Markku (red.) (2000), An Introduction to the International Protec­ tion of Human Rights. A Textbook. Åbo/Turku: Åbo Akademi University, s. 102.

25

Frihet och personlig säkerhet.indd 25

2011-02-13 21.36


Frihet och personlig s채kerhet.indd 26

2011-02-13 21.36


Kapitel 3. Mänskliga rättigheter i Sverige Lena Karlbrink1

Förhållandet mellan folkrättsliga regler om mänskliga rättigheter och nationell rätt För att en traktat t.ex. en konvention om mänskliga rättigheter, ska bli juridiskt bindande för en enskild stat krävs att staten avger en viljeförklaring (ratifikation eller anslutning) om att bli bunden av dess bestämmelser. Denna ratifikation görs i Sveriges riksdag, efter det att Sveriges regering har anslutit sig till konventionen på det internationella planet. När Sverige tillträder konventionerna om mänskliga rättigheter förbinder sig landet att se över sin lagstiftning och införliva de rättigheter som de internationella överenskommelserna omfattar.2 Rättigheterna i mänskliga rättighetskonventioner är relativt generellt formulerade, vilket ger utrymme för att staten har ett visst handlingsutrymme vad gäller rättigheternas omfattning och t­ illämpning. Bara för att en stat tillträder en internationell konvention innebär det inte att staten och dess myndigheter, däribland domstolarna, automatiskt blir bundna av konventionens bestämmelser. Det finns två olika modeller som förklarar hur folkrättsliga regler och förpliktelser blir tillämpliga i den nationella rätten. Man brukar tala om att staten antingen har en monistisk eller dualistisk rättskultur.3 Det monistiska systemet innebär att folkrätten och den nationella rätten utgörs av ett och samma rättssystem. En internationell konvention blir alltså direkt tillämplig inomstatligt i samband med statens anslutning eller ratifikation och konventionens rättigheter kan därefter göras gällande vid nationell domstol. I Sverige har vi en dock dualistisk rättskultur, vilket innebär att folkrätten och den nationella rätten är två separata rättssystem.4 För att folkrättsliga förpliktelser, som Sverige har 1 2 3 4

Lena Karlbrink, jur.kand och verksam som adjunkt i folkrätt och mänskliga rättigheter vid institutionen för Globala politiska studier, Malmö högskola. Hedlund Thulin, s. 208. Strömberg & Melander, s. 21 f. Ibid., s. 22.

27

Frihet och personlig säkerhet.indd 27

2011-02-13 21.36


L ena Karlbr ink

samtyckt till på det internationella planet, ska bli giltiga inom Sverige och i svensk rätt, krävs att rättigheterna införlivas på något sätt. Först när detta har skett kan en rättighet användas i samband med talan inför svensk domstol. I Sverige har vi tre olika metoder för införlivandet av folkrätten i den svenska rätt. Dessa metoder är inkorporering, transformation och fördrags­ konform lagtolkning.5

Inkorporering, transformation och fördragskonform lagtolkning Inkorporering innebär att en konvention införlivas i sin helhet direkt i den svenska lagstiftningen och att detta föreskrivs i lag. Konventionens bestämmelser placeras alltså in i den svenska lagstiftningen utan omskrivningar och blir giltiga i sin helhet. Ett exempel på inkorporering är att Europakonvention har inkorporerats i svensk lag (läs vidare i kap. 4 nedan om våra grundläggande frioch rättigheter) och kan hävdas direkt vid svensk domstol.6 Transformation genom översättning eller omskrivning innebär att konventionstexten översätts alternativt omskrivs till svensk författningstext och därefter blir gällande rätt. Till skillnad från inkorporering, arbetas den ursprungliga konventionstexten om till existerande svenskt lagspråk och blir därefter giltig som lag.7 Exempel på transformation är att olika i­ nternationella konventioner som ska motverka diskriminering på olika grunder har återspeglas genom transformation i diskrimineringslagen.8 Ett annat exempel är att ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter som Sverige förbundit sig att följa har omsätts i lagar som t.ex. hälso- och sjukvårdslagen, smittskyddslagen och skollagen.9 Fördragskonform lagtolkning kan också anses vara en ett sätt att i­ nförliva folkrätt i nationell rätt. Detta innebär att det presumeras att den svenska lagstiftningen redan återspeglar de internationella förpliktelser som konventionen innehåller. Någon lagstiftningsåtgärd krävs alltså inte i detta fall. Domstolar och beslutsfattande myndigheter presumerar alltså att den svenska rätten överensstämmer med de internationella åtaganden som 5 6 7 8 9

Ibid., s. 21 f. Ibid., s. 23 f. Ibid., s. 24. SFS 2008:567. SFS 1982:763, SFS 2004:168 och SFS 2010:800.

28

Frihet och personlig säkerhet.indd 28

2011-02-13 21.36


Kapitel 3. Mänskliga rättigheter i Sver ige

­Sverige gjort.10 Barnkonventionen är inte inkorporerad i svensk rätt, men svenska domstolar tar konventionen i beaktande vid beslut i t.ex. asylärenden som rör barn.

Vilka är rättighetsbärarna? De rättigheter vars tillämpning i Sverige vi kommer att återge här är hämtade från Europakonventionen. Men vilka omfattas av det skydd som staten ska ge enligt konventionen? I art. 1 anges att fri- och rättigheterna i konventionen ska garanteras för var och en som befinner sig under statens jurisdiktion. Klart är därför att rättigheterna gäller för envar som finns inom svenska statens maktområde oavsett medborgarskap, eller om man är bosatt här eller bara vistas i Sverige på semester. Samtidigt finns det rättigheter i konventionen som på ett starkt sätt förknippas med svenskt medborgarskap, vilket gör att det kan finnas begränsningar i lagstiftningen som inte strider mot konventionen. En sådan begränsning är art. 16 som stadgar att inskränkningar får göras i utlänningars politiska verksamhet avseende t.ex. yttrandefriheten.

Den svenska lagstiftningens uppbyggnad – rättskällorna Förutom i grundlagarna skyddas de medborgerliga och politiska rättigheterna i Sverige i en mängd andra lagar och föreskrifter som på olika sätt speglar de MR-konventioner som Sverige har anslutit sig till på det folkrättsliga planet. Vi har tidigare gått igenom vad som utgörs av folkrättens rättskällor dvs. det regelverk som folkrätten baseras på. Men för att få en förståelse för svensk rätt och mänskliga rättigheters placering krävs att vi även stiftar bekantskap med de svenska rättskällorna. Med de svenska rättskällorna menas i första hand lagstiftningen, dvs. författningen, och i andra hand förarbeten och rättspraxis.11

Den svenska författningen Den svenska författningen består av rättsregler som är tillkomna i särskild ordning, genom en lagstiftningsprocess. Författningen består av lagar och förordningar samt föreskrifter.12 Förutom dessa rättsregler som utgör den gällande 10 Strömberg & Melander, s. 25 f. 11 Bernitz, Ulf m.fl. (2008), Finna rätt, Stockholm: Norstedts Juridik, s. 28 f. 12 Ibid., s. 47.

29

Frihet och personlig säkerhet.indd 29

2011-02-13 21.36


Hur regleras egentligen skyddet och respekten för de medborgerliga och politiska rättigheterna i Sverige? Vilken lagstiftning finns rörande vår personliga frihet? På vilka grunder kan en person frihetsberövas, och vilka avvägningar måste göras för att få göra intrång i vårt hem och privatliv?

Lena Karlbrink är jur. kand. och universitetsadjunkt i folkrätt och mänskliga rättigheter vid Malmö högskola, institutionen globala politiska studier, vid Kultur och Samhälle.

Lena Karlbrink

(red.)

Frihet och personlig säkerhet – de medborgerliga och politiska

Lena Karlbrink

De medborgerliga och politiska rättigheterna som återfinns i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna, har införlivats i svensk lagstiftning. Gemensamt för dessa rättigheter är att de är starkt förknippade med vår personliga säkerhet, rättssäkerhet och demokrati. Den här boken tar upp ett antal medborgerliga och politiska rättigheter utifrån den svenska lagstiftningen och ger exempel på situationer då rättigheterna aktualiseras, som till exempel vid brottsutredningar och rättegång. Författarna redogör också för hur vi i Sverige kan hävda våra politiska rättigheter, som till exempel yttrandefriheten och rösträtten. Boken vänder sig både till studenter vid olika utbildningar som rör mänskliga rättigheter och svensk rätt, och till praktiker inom rättsvårdande myndigheter eller annan offentlig förvaltning.

Frihet och personlig säkerhet

Frihet och personlig säkerhet

rättigheternas tillämpning i Sverige

(red.)

Best.nr 47-09420-2

Tryck.nr 47-09420-2-00

Frihet o pers sa kerhet - omslag.indd 1

11-02-14 12.32.55


9789147094202