9789163330070

© Anette Skåhlberg och Katarina Dahlquist 2008 Sagolikt Bokförlag Formgivning: Katarina Dahlquist www.sagoliktbokforlag.se info@sagoliktbokforlag.se Tryckt på Kristianstad Boktryckeri AB 2008 ISBN: 978-91-633-3007-0

Text: Anette Skåhlberg

Bild: Katarina Dahlquist

Ibland är vännen närmare än du tror.

- Anette Skåhlberg

est av allt i hela världen längtade kungen och drottningen efter ett barn.

Därför blev alla som bodde i riket glada då de fick veta nyheten att drottningen bar en liten prins eller prinsessa i magen. Åh, vad alla väntade! Mest av allt kungen och drottningen förstås. Så en tidig, tidig vintermorgon hände det.

Det var den kallaste dagen de någonsin hade haft i riket. Det var så kallt att om man spottade ut i luften, hann spottet bli till is innan det träffade marken.

Mitt i denna isande kyla föddes ett litet barn i slottet. En prinsessa. Hon skrek så högt när hon kom till världen att hennes skrik blåste ut alla ljus där det for fram genom riket. Och draken blev så förvånad över att någon annan kunde skrika med sådan kraft att den blev tyst i en hel vecka. Äntligen kunde folket slappna av. ”Hurra! Hurra! Hurra! En prinsessa är född!”

Kungen och drottningen klev ut på balkongen och lyfte upp prinsessan inför folket. De ville visa henne de istäckta

sjöarna bortom dalen och de djupa skogarna som sträckte sig kring slottet på berget. Allt detta skulle bli hennes att regera över en dag.

Prinsessans hår var ljust lockigt redan från födseln och gick ner i små korkskruvar i nacken. Hon skrattade lyckligt mot kungen och drottningen och de skrattade lyckliga tillbaka.

Till och med solen blev så glad över att se prinsessan att strålarna letade sig in i minsta tapp med is och glittrade. ”Det finns bara ett namn som passar det här barnet”, utropade kungen och drottningen. De såg ut över alla människor i riket som hade samlats i den djupa snön nedanför slottets balkong. Alla ville de se den kommande tronarvingen. ”Kära undersåtar! Kära rikets invånare!

Vi har längtat så länge efter att få denna prinsessa! Vi blev så glada när hon kom.

Mitt i snökristallernas tid och vinterns tunga mörker lyste hon upp våra liv, och därför skall hon få namnet Kristalla!”

Folket jublade och klappade händerna. ”Kristalla! Kristalla! Välkommen lilla prinsessa! ”

ungen och drottningen tyckte det tog alldeles för lång tid för prinsessan Kristalla att välja en prins.

De bestämde att om hon inte själv kunde välja sig en prins så skulle de göra det åt henne.

För att vara säkra på att prinsessan tog det hela på allvar och ansträngde sig att välja, byggde man in prinsessan i toppen av ett högt torn utan trappa eller ledstång. Ingen dörr fanns där heller.

Den enda vägen därifrån var att bli räddad av den prins som prinsessan valde.

Kungen och drottningen lät byggherrarna bygga in prinsessan när hon sov.

När prinsessan Kristalla vaknade fick hon veta vad hon måste göra: Hon fick tre dagar på sig och när den tredje dagen var till ända, när solen hade gått ner den kvällen, då skulle prinsessan visa kungen och drottningen en prins hon ville gifta sig med. Hon skulle hissa den prinsens flagga som hon valt att gifta sig med, i tornets flaggstång. Om hon inte gjorde det, så skulle kungen och drottningen välja en prins åt henne istället.

Längst ner vid tornets början fanns en vakt på vardera sida. De skulle se till att inga prinsar fuskade eller att prinsessan av någon anledning lyckades ta sig därifrån.

Men åh! Vad tråkigt prinsessan Kristalla tyckte det var att sitta där i tornet och titta på alla prinsar som försökte ta sig upp längs väggarna. Somliga kom hela vägen upp och gav över flaggan till henne, andra kom bara halvvägs och slängde in flaggan genom fönstret innan de föll till marken med en duns, och ytterligare andra sköt med pilbågar upp sina flaggor genom fönstret.

Flera gånger var det nära att prinsessan blev träffad i huvudet av en flagga.

en svartaste natten mötte henne när hon tog sig fram genom skogen.

Hon såg knappt sin hand framför ansiktet så mörkt var det. Men hon visste vart hon skulle.

Det var nästan lättare att hitta i mörkret. ”Lyssna efter ljudet av metall”, hade hennes mamma drottningen lärt henne som barn. ”Om du någonsin behöver ett svärd skall du ta dig till svärdsmidarens hus i skogen. Det är omöjligt att hitta dit med hjälp av din syn så därför måste du koncentrera dig på hörseln. Ljudet av metall som slår samman kommer leda dig rätt”. Och Kristalla lyssnade.

I den svarta natten hade många av skogens ljud tystnat, men det svaga ljudet av metall som träffade metall låg som en mjuk matta genom mörkret. Kristalla följde ljudet och kunde snart se ljus från ett hus inunder några träd. Överallt kring huset hängde drömfångare av metall i olika storlekar som spelade i vinden.

Kristalla knackade på dörren, den öppnades på glänt, ännu kunde hon inte se någon människa. Så kom den ljuvaste rösten emot henne. En kvinnoröst som frågade henne vad hon ville där att göra mitt i natten. Kristalla försökte komma underfund med hur hon skulle få kvinnan att förstå vad hon ville.

I dörrglipan kunde hon se ett svärd på väggen intill ett porträtt av en gammal man med mycket skägg. Kristalla pekade först på mannen och sedan på svärdet.

Kvinnorösten hördes inifrån skuggorna. ”Du undrar om du har kommit rätt? Om det här är svärdsmidarens hus?”

Kristalla nickade ivrigt. Hon tittade bort mot svärdet och sedan ut i skogens mörker. Med sina händer försökte hon visa draken som bodde i grottan och alla prinsarna som ville döda den. Hon pekade återigen på svärdet.

Då öppnades dörren och där stod någon som Kristalla blev varm i hela kroppen över att se. Det var hennes vän, flickan med den flygande draken som hon hade träffat den gången hon rymt från slottet. Flickan med de vackra, gröna ögonen.

Vilda.

Prinsessan Kristalla - en modern saga som bryter normer.

När prinsessan Kristalla vägrar gifta sig, spärras hon in i ett högt torn för att välja en av prinsarna. Men Kristalla rymmer och träffar sin stora kärlek. Nu måste hon övertyga kungen och drottningen om att få gifta sig med svärdsmidaren Vilda, en flicka från folket som inte är av kungligt blod...

Boken är skriven av Anette Skåhlberg och illustrerad av Katarina Dahlquist, och är den första boken ut från deras nystartade förlag Sagolikt Bokförlag. ”Vi vill berätta sagor som bryter vår tids normer och ger hopp till alla barn om att alltid följa sitt hjärta”.

Och det är sant! En prinsessa kan visst ha vacker klänning OCH vara stark och välja själv.

www.sagoliktbokforlag.se