9789127134645

YU HUA är en av Kinas mest hyllade fÜrfat-­ tare. I Kina med tio ord für vi en unik och frisprükig skildring av vad som utspelat sig i

dem som tänker kasta det och sedan säljer

taren belyser genom personliga berättelser

Vür Sopkung var en av dessa stÜrre handels-­

och skarpsinnig analys landets blixtsnabba

män i skräp och efter att ha hÜjt priset ytter-­

ekonomiska och sociala omvandling.

ligare en aning sülde han det till olika fabri-­

rikaste, men kanske ocksü mest missfÜrstüd-­ da, nation. I avsnittet Skillnader illustrerar han den ofattbara ekonomiska klyfta som skiljer landets medborgare üt, och i Plagi-­

romanen Att leva ÀFN KDQ VLWW VWRUD

att samla in skräp som de kÜper billigt av till ett lite hÜgre pris till stÜrre sophandlare.

nesisk jargong füngar Yu Hua världens folk-­

Kina, men är idag bosatt i Peking. Med

lumpsamlare, personer som fĂśrsĂśrjer sig pĂĽ

Kina under de senaste ürtiondena. FÜrfat-­

Utifrün tio begrepp som är vanliga i ki-­

YU HUA fĂśddes 1960 i Hangzhou i Ăśstra

Varje stadsdel i en kinesisk stad har sina egna

at beskriver han den eskalerande trenden mot piratkopiering och efterapning som en ny kreativ form av revolutionär handling.

genombrott och räknas idag som en av

kÜrer som pü sü sätt skar ner sina kostnader fÜr rümaterial. När Sopkungen blev intervju-­ ad var han ytterst blygsam och när journa-­ listerna frügade hur han upptäckt denna affärsmÜjlighet svarade han: Jag gjorde bara det ingen annan ville gÜra. Det enkla svaret avslÜjar en av hemlig-­ heterna bakom Kinas mirakulÜsa ekonomis-­ ka utveckling, nämligen att dagens kineser driver utvecklingen genom att i ofÜrskräckt gräsrotsanda ta vara pü varenda mÜjlighet

Kinas viktigaste fĂśrfattarrĂśster. Yu Hua var

KINA MED TIO ORD är en smart, underhül-­

som dyker upp. Det är sü det kommer sig

den fÜrsta kinesiska fÜrfattare som belÜna-­

lande skildring av det Âťkinesiska undretÂŤ frĂĽn

att vür ekonomi är full av kungar: Pappers-­

des med James Joyce Foundation Award,

Mao till idag.

näsdukskungen, Strumpkungen, Cigarett-­

7Yn DY KDQV URPDQHU ÀQQV VHGDQ WL

WlQGDUNXQJHQ RFK PnQJD Ă HU

digare Ăśversatta till svenska (Ruin fĂśrlag).

ISBN 978-91-27-13464-5

FĂśrfattarfoto: Du Bin Omslagsfoto: Masterfile Omslag: Eva Lindeberg

kina med tio ord_yu hua 16_1.indd 1

2013-01-18 11:22

Innehåll

Förord 7 Folket 11 Ledare 25 Läsning 48 Skrivande 78 Lu Xun 121 Skillnader 141 Revolution 167 Gräsrötter 202 Plagiat 223 Bluff 249 Efterord 275

9789127134645_Kina med tio ord_Yu Hua_text section.indd 5

2013-01-15 17.35

Förord

”Gudar är upphov till allt och spinner människors ofärd, för att ge höga ämnen till sång åt kommande släkten”, skrev den blinde barden Homeros en gång. ”Vi lever av motgångar och går under i stillhet och frid”, sa den kinesiske filosofen Mencius några hundra år senare. Homeros inspirerades av gudarnas mäktiga uppenbarelser när han beskrev världsliga katastrofer och mänsklig olycka och Mencius använde sig av praktiska exempel när han förklarade hur motgångar gör människor starkare medan ett övermått av lycka och bekvämlighet banar väg för undergången. De levde i olika tidsåldrar och hade inte samma perspektiv, men förenades i en gemensam optimism som vi kan ta till oss när vi betraktar de olyckor och problem vi ställs inför idag.

I den här boken hoppas jag kunna kombinera bägge dessa kvaliteter – Homeros distanserade perspektiv och Mencius betoning av den egna erfarenheten – och dessutom förmedla något av deras positiva och optimistiska anda.

Jag vill tacka professor Alan Barr, som under mitt besök i USA i mars 2009 bjöd in mig att tala vid Pomona College 7

9789127134645_Kina med tio ord_Yu Hua_text section.indd 7

2013-01-15 17.35

kina med tio ord på temat ”En författares Kina”. Det var när jag förberedde föreläsningen som jag upptäckte att här fanns material för en bok. Jag berättade om mina planer för Alan när vi körde längs motorvägarna i Los Angeles och han lovade genast att översätta boken till engelska. Tillbaka i Kina bestämde jag mig för att bygga upp boken kring tio olika ord och Allan föreslog då att jag skulle välja att kalla den just så: Kina i tio ord. Enkelheten i titeln tilltalade mig.

Personligen betraktar jag den här boken som en utveckling av romanen Bröder; en möjlighet att fylla de luckor som uppstår i den fiktiva berättelsen. Av den anledningen vill jag gärna citera ett stycke ur romanens efterord: Det här är en roman som fötts ur mötet mellan två tidsåldrar. Först en berättelse som utspelar sig under kulturrevolutionen, en tid av andlig extremism, undertryckta instinkter och tragiska öden; sedan en berättelse som utspelar sig i nuet, en tid av omkullkastade värderingar, impulsiv självtillfredsställelse och oändlig variation. Gapet mellan Kina under kulturrevolutionen och Kina idag är ungefär lika stort som gapet mellan medeltidens och dagens Europa. En västerlänning skulle vara tvungen att ha levt i fyrahundra år för att ha upplevt dessa bägge tidsåldrar, men vi kineser har varit med om dem bägge på bara fyrtio. När man tar de oerhörda förändringar som inträffar under loppet av fyrahundra år och krymper tidsförloppet till en tiondel uppstår unika situationer.

När den franska litteraturkritikern Claire Devarrieux hade läst Bröder beskrev hon Kinas omvandling som ”en övergång från skottkärra till höghastighetståg” och i USA 8

9789127134645_Kina med tio ord_Yu Hua_text section.indd 8

2013-01-15 17.35

Förord talade man om ”en svindlande berg-och-dalbaneresa genom livet”. Vi slås alla av den oerhörda hastighet med vilken Kina förändras. ”Pilen träffar tavlan och lämnar strängen”, skrev den italienske poeten Dante en gång och vände på orsak och verkan för att visa hur snabbt något skedde. Den hastiga utvecklingen i Kina under de senaste trettio åren visar också på en utveckling där orsak och verkan har vänts upp och ner. Nästan varje dag lever vi i en djungel av olika konsekvenser, men bara sällan spårar vi dem tillbaka till dess ursprung. Resultatet blir att de myriader problem och sociala motsättningar som har uppstått under de senaste årtiondena döljs bakom en slöja av optimism som har skapats av den snabba ekonomiska utvecklingen. Min uppgift här är att gå åt det andra hållet; att utgå från de strålande resultaten och söka mig tillbaka till den kanske inte alltför behagliga källan. Och på denna resa mot strömmen kan det hända att jag möts av de olyckor som Homeros besjöng och de motgångar Mencius talade om.

Om jag skulle försöka beskriva alla aspekter av dagens Kina skulle det bli en svåravslutad berättelse, längre än Tusen och en natt. Jag väljer att begränsa mig till tio ord och fraser eftersom det ger mig tio par ögon med vilka jag kan betrakta landet ur tio olika synvinklar.

Jag kommer att försöka att fatta mig kort och koncist och starta min resa i det vanliga, välbekanta vardagslivet. Vardagslivet kan verka trist och enahanda, men är i själva verket rikt på händelser och upplevelser som är både berikande och känsloladdade. Politik, historia, ekonomi, samhälle, kultur, minnen, känslor, åtrå och hemligheter 9

9789127134645_Kina med tio ord_Yu Hua_text section.indd 9

2013-01-15 17.35

kina med tio ord gör sig alla gällande i vårt vardagsliv och påverkar det.

Vardagslivet är en vildvuxen skog och som det kinesiska ordspråket lyder – ”I en stor skog finns många sorters fåglar”.

I likhet med en bussförare som ständigt kör samma rutt fram och tillbaka börjar och slutar mitt skrivande vid samma punkt. Min busslast med historier startar i den kinesiska vardagen och stannar till vid hållplatser för politik, historia, ekonomi, samhälle, kultur, minnen, känslor, åtrå och hemligheter och dessutom på vissa platser som helt saknar namn. Några historier kliver av längs vägen och andra kliver på, och efter allt detta på- och avstigande anländer vi till sist till den plats där vi startade.

Min förhoppning är att jag ska kunna reducera det eviga pladdrandet om dagens Kina till tio enkla ord; att jag ska kunna skapa en berättelse som spänner över tid och rum och där rationell analys, känslomässiga erfarenheter och självupplevda berättelser förenas; att jag ska kunna bana en tydlig och konkret väg genom Kinas enorma djungel av förändringar och motsättningar.

Det skulle göra mig mycket glad om Homeros unika vishet och Mencius plågsamma insikter kunde ge mig skjuts på vägen.

10

9789127134645_Kina med tio ord_Yu Hua_text section.indd 10

2013-01-15 17.35

Folket

Varje gång jag skriver det här ordet tycker jag först att jag har stavat fel eller skrivit något annat. Jag sluter ögonen och vilar en stund och när jag öppnar dem igen verkar det stämma. Men jag måste blunda och titta en gång till innan jag är säker på att jag har skrivit rätt. Det är det som är problemet med det här ordet: att det är så främmande och samtidigt så välbekant.

Jag tvivlar på att det finns något annat ord i det moderna kinesiska språket som har samma underliga ställning som ”folket”, både allestädes närvarande och fullkomligt osynligt på samma gång. I dagens Kina verkar det bara vara partitjänstemännen som ständigt pratar om ”folket”, folket självt använder ytterst sällan termen – kanske har de till och med glömt att den existerar. Vi får vara glada över att dessa partitjänstemän är så generösa med sin saliv, för det är endast tack vare dem som ordet fortfarande har någon relevans.

Förr i tiden var det ett illustert ord. Vårt land hette ”Folkrepubliken Kina”; ordförande Mao sa åt oss att ”tjäna folket”; den viktigaste dagstidningen hette ”Folkets 11

9789127134645_Kina med tio ord_Yu Hua_text section.indd 11

2013-01-15 17.35

kina med tio ord dagblad” och vi enstaka medlemmar av folket brukade slänga ur oss fraser i stil med ”efter 1949 är folket sin egen härskare”.

När jag var liten var ”folket” ett lika vördnadsbjudande ord som ”ordförande Mao” och när jag började läsa var ”folket” det första ord jag lärde mig – innan jag kunde skriva mitt eget eller mina föräldrars namn kunde jag skriva det. Och som barn var jag övertygad om att ”folket var ordförande Mao och ordförande Mao var folket”.

Det här var under kulturrevolutionen och jag gick stolt runt och delade mina nyvunna insikter med alla och envar.

Visst möttes jag av tvivlande blickar från dem som ansåg att mina idéer kunde ifrågasättas, men ingen vågade öppet säga emot mig. Det var en tid då alla var ytterst försiktiga, för en enda felsägning kunde få dig stämplad som kontrarevolutionär och skicka hela din familj i döden. När mina föräldrar hörde talas om min innovation såg de också tvivlande ut. De betraktade mig bekymrat och framförde lite inlindat att det jag sa inte direkt var fel, men att det var bäst att jag inte upprepade det.

Det var min barndoms viktigaste upptäckt och jag stod inte ut med att tiga, så jag fortsatte att dela med mig av den till andra. En dag hittade jag plötsligt bevis som stödde min tes i ett populärt talesätt som löd: ”Vi bär ordförande Mao i våra hjärtan.” Jag utvecklade tanken och förklarade: ”Om vi bär ordförande Mao i våra hjärtan, vad bär då ordförande Mao i sitt? Hela folket, förstås.” Alltså: ”Folket är ordförande Mao och ordförande Mao är folket.”

Jag såg hur de tvivlande blickarna sakta blev allt färre, hur folk började nicka instämmande och själva använda 12

9789127134645_Kina med tio ord_Yu Hua_text section.indd 12

2013-01-15 17.35

Folket uttrycket. Först mina vänner, sedan de vuxna.

Men när till sist en massa människor gick omkring och sa: ”Folket är ordförande Mao och ordförande Mao är folket”, insåg jag att det var fara å färde. I revolutionens tidsålder finns inga patent och jag upptäckte att min status som uttryckets uppfinnare snabbt eroderades. ”Det var jag som sa det först”, förklarade jag.

Men ingen var intresserad. Till sist vägrade till och med mina kamrater erkänna att det var jag som hade hittat på formuleringen och när jag försökte argumentera för min sak skakade de på huvudet och sa: ”Så säger ju alla.”

Det sårade mig och jag ångrade mig ohyggligt – ångrade att jag någonsin hade offentliggjort min upptäckt och önskade att jag hade bevarat den i mitt hjärta och njutit av den i hemlighet resten av livet istället för att avslöja den för andra.

De senaste åren har västvärlden förbluffats av Kinas enorma förvandling. Den kinesiska historien liknar de snabba maskbytena i sichuanesisk teater och på bara trettio år har Kina gått från att vara ett land där politiken är allt, till ett samhälle där pengar är viktigare än något annat.

Historiska vändpunkter tycks alltid utmärka sig genom någon form av symbolisk händelse och tilldragelserna på Himmelska fridens torg i Beijing 1989 är en sådan. Studenter från Beijings universitet vällde ut genom skolportarna, samlades på torget, krävde demokrati och protesterade mot statstjänstemännens korruption. Regeringens hårdnackade vägran att tala med dem fick dem att inleda en hungerstrejk och Beijingborna tågade längs gatorna för att stötta dem.

13

9789127134645_Kina med tio ord_Yu Hua_text section.indd 13

2013-01-15 17.35

kina med tio ord Stadsborna var i själv verket inte särskilt intresserade av ”demokratisk frihet” – det som fick dem att strömma till var snarare rörelsens uttalade kamp mot korruptionen. Deng Xiaopings reformpolitik var inne på sitt elfte år och även om reformerna hade gett upphov till en viss inflation växte ekonomin stadigt och levnadsstandarden ökade. Bönderna hade vunnit på reformerna och 1990-talets många fabrikskonkurser, där arbetarna skulle bli förlorare, låg ännu i framtiden. De sociala motsättningarna var inte heller lika akuta då som nu, när ilskan ständigt ligger och pyr. Det enda som gjorde folk riktigt arga var det faktum att högt uppsatta partitjänstemäns barn använde statliga medel för att berika sig och detta missnöje fokuserades i slagorden mot korruptionen. Ändå var den förskingring som ett litet antal tjänstemän då ägnade sig åt ingenting i jämförelse med dagens storskaliga och utbredda bestickning. Sedan 1990 har korruptionen växt i samma skrämmande takt som ekonomin.

Massrörelsen som svepte ut över landet likt en skogsbrand kvävdes morgonen den 4 juni, till ljudet av gevärskulor.

När jag i oktober samma år gjorde ett nytt besök på Beijings universitet var det som att komma till en ny värld.

När mörkret föll skymtades älskande par i skuggorna runt Den namnlösa sjön och från studenternas sovsalar hördes ljudet av mahjongbrickor och engelska glosor. Det hade bara gått en sommar, men allt hade förändrats och det var som om vårens händelser aldrig hade ägt rum. Denna enorma kontrast tycktes lyfta fram ett viktigt faktum: att den politiska passion som exploderade runt Himmelska fridens torg – den politiska passion som hade byggts upp 14

9789127134645_Kina med tio ord_Yu Hua_text section.indd 14

2013-01-15 17.35

Folket ända sedan kulturrevolutionen – hade gjort slut på sig själv vid detta enda tillfälle och ersatts av en passion för pengar.

Och när alla berikade sig av hjärtans lust var den kinesiska ekonomiska expansionen på 1990-talet ett faktum.

Sedan kom alla de nya orden – nätmedborgare, daytraders, fondmäklare, fans, arbetslösa, migrantarbetare och så vidare – som skar upp det redan ganska urblekta ”folket” i ett antal tunna skivor. Under kulturrevolutionen hade ”folket” varit ett relativt simpelt begrepp, nämligen ”arbetare, bönder, soldater, studenter och handlare”, där det sistnämnda inte syftade på affärsmän utan på vanliga anställda som till exempel arbetade i butiker som expediter. Som jag ser det blev händelserna på Himmelska fridens torg 1989 en vattendelare mellan två olika inkarnationer av begreppet, eller kanske snarare en omkapitalisering av ordet, där dess ursprungliga betydelse skars bort och ersattes av något helt nytt.

Under de fyrtio år som gått sedan kulturrevolutionen har begreppet ”folket” förlorat sin verklighetsanknytning.

För att använda ett populärt ekonomiskt uttryck så kan man säga att ”folket” är ett skalbolag som används för att vid olika tider föra ut olika innehåll på marknaden.

Våren 1989 var Beijing ett anarkistiskt paradis. Polisen hade plötsligt försvunnit och studenter och stadsbor tog själva på sig ordningsmaktens uppgifter. Jag tror knappast att vi kommer att få se ett sådant Beijing igen. Ett gemensamt mål och gemensamma förhoppningar höll den polisfria staden i fullkomlig ordning. Så fort man kom ut på gatan kunde man känna den varma, vänskapliga 15

9789127134645_Kina med tio ord_Yu Hua_text section.indd 15

2013-01-15 17.35

kina med tio ord stämningen. Man kunde ta tunnelbanan eller bussen utan att köpa biljett och alla log mot varandra. Inget främlingskap existerade längre mellan oss. De vanliga bråken man brukade se överallt i staden var borta, tidigare snikna småhandlare bjöd demonstranterna på gratis mat och vatten, pensionärer tog ut pengar från sina magra bankkonton och skänkte dem till de hungerstrejkande studenterna på torget, ja, till och med ficktjuvarnas förbund utfärdade en deklaration: till stöd för de hungerstrejkande skulle alla stölder tillfälligt upphöra … Beijing hade blivit en plats där man verkligen kunde säga att ”alla män är bröder”.

Om man bor i en kinesisk storstad är det en sak som gör särskilt djupt intryck på en – att här finns så oerhört många människor. Men det var först i och med demonstrationerna på Himmelska fridens torg som det verkligen slog oss att Kina är världens folkrikaste land. Torget var ett hav av människor. Studenter som rest in från andra städer stod på öppna platser eller i något gathörn och höll tal dag efter dag tills de blev hesa eller tappade rösten, men ändå fortsatte de. Publiken – som bestod av allt från åldrade gubbar till unga mödrar med barn i famnen – betraktade deras unga ansikten och applåderade engagerat deras ibland rätt naiva åsikter.

Där fanns också komiska stunder. En eftermiddag skulle jag delta i ett möte med Koalitionen för huvudstadens intellektuella och satt i ett dunkelt konferensrum i den kinesiska samhällsvetenskapsakademiens lokaler och väntade på den något försenade Yan Jiaqi, när jag fick syn på en grupp personer som höll på att läxa upp chefredaktören 16

9789127134645_Kina med tio ord_Yu Hua_text section.indd 16

2013-01-15 17.35

Folket för en viss tidning. Tidningen hade precis publicerat ett uttalande som koalitionen hade gjort och de här personerna var missnöjda med att deras namn hade stått för långt ner på listan med undertecknare – nedanför andra, mindre välkända personers. Varför hade de nollorna rankats högre? Den olycklige redaktören förklarade att det inte var hans fel, men bad ändå så mycket om ursäkt, något som inte tillfredsställde de klagande. Farsen tog inte slut förrän Yan Jiaqi gjorde entré.

Det var första och sista gången jag såg honom. Jag minns eftermiddagen mycket tydligt. Denne framstående forskare och nära förtrogne till Zhao Ziyang såg allvarlig ut när han klev in i rummet och alla tystnade genast. Han kom med dåliga nyheter, som han framförde med dämpad röst. ”Zhao Ziyang ligger på sjukhus.”

I den tidens politiska miljö kunde en ledares sjukhusvistelse bara betyda att han hade förlorat makten eller försökte hålla sig undan. När Yan Jiaqi framförde nyheten att Zhao Ziyang hade lagts in på sjukhus förstod alla intellektuella i det stora rummet omedelbart vad som hade hänt. Några började tyst smyga sin väg och efter ett tag skingrades resten som löv för vinden.

Efter massakern försvann Zhao Ziyang spårlöst och vid hans död 2005 rapporterade Nya Kina kortfattat om den tidigare så betydelsefulla politikern: ”Kamrat Zhao Ziyang led av kronisk lung- och hjärtsvikt och var vid flera tillfällen inlagd på sjukhus för vård. Den senaste tiden förvärrades hans tillstånd och alla försök att rädda honom var förgäves. Han avled i Beijing den 17 januari, i en ålder av 85 år.”

17

9789127134645_Kina med tio ord_Yu Hua_text section.indd 17

2013-01-15 17.35

kina med tio ord I Kina brukar en officiell dödsruna vara betydligt mer detaljerad än så, även om den avlidne bara är en pensionerad minister. Uttalandet sa inget om denne tidigare parti- och statsledares liv och nämnde ingen högtidsdag till hans minne. Ändå läckte informationen ut till en grupp människor som levde vid Beijings södra järnvägsstation – de så kallade juridiska flyktingarna som rest in till huvudstaden för att söka upprättelse för olika övergrepp. Jag vet inte hur dessa Kinas svagaste fick veta när minnesstunden skulle hållas, men de organiserade sig och gav sig iväg för att framföra en sista hälsning till Zhao Ziyang. Eftersom de inte var inbjudna stoppades de naturligtvis i porten av polisen, men då stannade de helt enkelt kvar utanför och vecklade ut en banderoll med kondoleansfraser.

I Kina har man inrättat ett system där det går att lämna in överklaganden vid sidan om den vanliga rättsapparaten, något som ger orättvist behandlade människor en smula hopp och tillåter dem som har drabbats av korruption och övergrepp att fantisera om att en ärlig statstjänsteman ska komma till deras räddning. Det är en rest av den kinesiska traditionen med personstyre, snarare än lagstyre, som får människor att sätta större tilltro till enstaka rättrådiga tjänstemän än till lagen. Dessa juridiska flyktingar gör slut på allt de äger i en desperat flykt från en plats till en annan, medan de drömmer om att en ärlig minister eller administratör ska dyka upp och skipa rättvisa. 2004 var det officiella antalet juridiska flyktingar uppe i tio miljoner.

Flyktingarna lever under förhållanden som vanliga människor knappt kan föreställa sig: de svälter, sover ute på gatorna, jagas ständigt av polisen som om de vore tiggare 18

9789127134645_Kina med tio ord_Yu Hua_text section.indd 18

2013-01-15 17.35

Folket och betraktas som sinnesjuka av välbärgade intellektuella.

Och det var denna del av ”folket” som i januari 2005 bestämde sig för att ta farväl av Zhao Ziyang. I deras ögon var han offer för Kinas största rättsskandal, utsatt för en ännu större orättvisa än de själva. De hade visserligen lidit, men hade fortfarande möjlighet att överklaga – Zhao Ziyang däremot hade ingenstans att gå med sin protest.

I slutet av maj 1989 reste jag hem till Zhejiang för att ta hand om en del familjeangelägenheter och den 3 juni tog jag tåget tillbaka till Beijing. Jag låg på rygg på min hårda brits och lyssnade till hjulens dunkande mot rälsen och när ljusen tändes i vagnen visste jag att natten var på väg. Vid det här laget hade studentdemonstrationerna börjat kännas lika utdragna som ett maratonlopp och jag hade ingen aning om när de skulle ta slut. Men när jag vaknade nästa morgon var tåget på väg in mot Beijing och i högtalarna läste man upp nyheterna. En upphetsad och gäll röst förklarade att armén hade gått in på Himmelska fridens torg.

Efter skotten den 4 juni började studenterna – både de som var Beijingbor och de som kom från andra orter – att lämna staden. Jag minns fortfarande människomassorna som fyllde järnvägsstationen den morgonen. Medan folk flydde i horder gjorde jag en illa vald återkomst till staden.

Med väskan på ryggen stapplade jag förvirrad ut på torget och när svärmen av flyende människor rusade mot mig insåg jag att jag nog själv snart skulle göra dem sällskap.

När jag reste igen den 7 juni stod tågtrafiken mellan Beijing och Shanghai stilla eftersom ett tåg hade satts i 19

9789127134645_Kina med tio ord_Yu Hua_text section.indd 19

2013-01-15 17.35

kina med tio ord brand, så min plan var att istället köpa biljett till Wuhan och därifrån åka vidare hem till Zhejiang med båt. Tillsammans med några andra resenärer hyrde jag en flakbil och bad föraren att köra oss längs Den långa fridens aveny, bort till järnvägsstationen. Staden, som några dagar tidigare hade bubblat av aktiviteter, låg nu öde och övergiven, gatorna var nästan helt folktomma och här och var stod rykande bilvrak. När vi körde över Jianguomenbron stod en stridsvagn på brospannet och riktade hotfullt sitt eldrör mot vår bräckliga farkost. På järnvägsstationen lyckades vi bana oss väg fram till biljettluckan och fick med viss ansträngning tag på några ståplatsbiljetter – sittplatserna var slut. Innan vi släpptes in i stationshuset kontrollerades vi noggrant av de tjänstgörande soldaterna som inte lät oss passera förrän de var säkra på att jag inte liknade någon av personerna på listan över efterlysta.

Jag har aldrig någonsin rest med ett lika packat tåg. Vår vagn var full av studenter från Beijings olika universitet och det fanns inte en millimeters extra utrymme mellan oss. En timme efter avresan behövde jag gå på toaletten. Jag gjorde ett försök att tränga mig fram i riktning mot toaletten, men innan jag hunnit halvvägs insåg jag att det var ett hopplöst företag. Jag kunde höra att någon bankade på toalettdörren, men därinne var det fullt av folk som ropade att de inte kunde öppna. Jag var tvungen att hålla mig i tre timmar, ända till Shijiazhuang, där jag tog mig ut, letade rätt på en toalett och sedan lyckades hitta en telefonkiosk.

Jag ringde redaktören för en lokal litteraturtidskrift och bad honom om hjälp, men när han hade hört min historia svarade han: ”Det är fullkomligt kaos just nu. Försök inte 20

9789127134645_Kina med tio ord_Yu Hua_text section.indd 20

2013-01-15 17.35

Folket att åka någonstans, stanna här och skriv en novell åt mig.”

Jag stannade en månad i Shijiazhuang och försökte skriva, fast mitt inre var i uppror. Varje dag visade tv-nyheterna bilder på studenter som hade gripits av polisen och samma sekvenser rullade om och om igen över skärmen, på ett sätt som jag inte har sett annat än när kinesiska idrottsmän vunnit guld i Olympiska spelen. Långt hemifrån, i mitt ensliga hotellrum, såg jag de gripna studenternas uppgivna ansiktsuttryck och hörde nyhetsuppläsarens hetsiga stämma och jag rös av skräck.

Och så en dag förändrades plötsligt bilderna i rutan. De gripna studenterna och de triumferande kommentarerna var som bortblåsta. Jakten på de efterlysta var visserligen fortfarande i full gång, men tv-nyheterna hade återgått till ett välbekant scenario: vårt fosterlands välbefinnande och rikedom. Dagen innan hade nyhetsuppläsaren passionerat fördömt de gripna studenternas brott; nu prisade han istället nationens goda ekonomi. Från och med den dagen försvann studentdemonstrationerna och massakern från kinesiska media, precis som Zhao Ziyang hade gjort och jag hörde dem aldrig nämnas igen. Det var som om de aldrig hade inträffat. Allt som rörde dem var fullständigt förbjudet. Och minnet av händelserna tycktes långsamt blekna bort, till och med bland dem som deltagit i protesterna – kanske för att vardagslivets prövningar inte gav dem tid eller utrymme att minnas det förflutna. Tjugo år senare är det ett obehagligt faktum att bara få i den yngre generationen vet något om händelserna på Himmelska fridens torg 1989 och att de som gör det bara kan ge en vag förklaring till vad som hände: 21

9789127134645_Kina med tio ord_Yu Hua_text section.indd 21

2013-01-15 17.35

kina med tio ord ”Jag har hört att det var en massa människor ute och demonstrerade.”

Tjugo år må ha gått snabbt förbi, men jag är övertygad om att historiens minne inte förgås så lätt. När de som deltog i händelserna 1989 en dag ser tillbaka är jag övertygad om att de alla, oavsett vilken attityd de idag intar till det som skedde, kommer att inse vilket djupt intryck dessa upplevelser gjorde på dem.

Det som satt djupast spår i mig är också det som har fått mig att förstå vad ”folket” verkligen är.

Ibland krävs det att något särskilt inträffar för att en människa ska ställas ansikte mot ansikte med ett visst begrepp. Vad jag menar är att vi alla stöter på mängder av olika uttryck och ord i våra liv och att vissa är sådana som vi förstår vid första ögonkastet medan andra är omöjliga att få grepp om fast de finns omkring oss hela tiden. ”Folket” tillhör den senare kategorin. Det är ett av de första ord jag lärde mig att läsa och skriva. Det har följt mig på min resa genom livet, ständigt dykt upp inför mina ögon och ekat i mina öron, men aldrig riktigt trängt in i mig – förrän det år jag fyllde 29 och en upplevelse en mörk natt fick mig att förstå dess verkliga potential. Det var inte förrän jag hade ett äkta och inte simulerat möte med ordet – ett möte som inte var lingvistiskt, sociologiskt eller antropologiskt utan skedde i verkliga livet, bortom alla teorier och definitioner – som jag kunde säga till mig själv att ”folket” inte var en tom fras. Ty jag hade sett det i levande livet och det hade kött och blod och ett bultande hjärta.

22

9789127134645_Kina med tio ord_Yu Hua_text section.indd 22

2013-01-15 17.35

Folket Min förståelse av begreppet ”folket” har inte sitt ursprung i den enorma massan demonstranter på Himmelska fridens torg, utan i en liten episod som inträffade en natt i slutet av maj. Vid det laget hade man redan infört undantagstillstånd i Beijing och studenter och stadsbor hade spontant samlats för att vakta vägkorsningar, broar och tunnelbanestationer i hopp om att kunna hindra de väpnade trupperna från att tränga in i staden.

Jag bodde på Lu Xuns litterära akademi vid Shilipu, i östra delen av Beijing, och varje dag efter lunch tog jag min skruttiga, skramlande cykel utan fungerande ringklocka till Himmelska fridens torg, där jag stannade kvar till kvällen eller gryningen innan jag cyklade hem igen.

Så här i slutet av maj var det mycket varmt på eftermiddagarna, men på nätterna blev det kallt. Jag minns att jag en dag bara hade kortärmad skjorta på mig när jag cyklade iväg och på kvällen började jag frysa ordentligt. När jag cyklade hemåt darrade jag i hela kroppen och varenda del på cykeln skallrade. Gatlyktorna var släckta, så jag fick ta månljuset till hjälp för att se vart jag var på väg. Ju längre jag cyklade, desto värre blev kylan. När jag kom fram till Hujialou svepte en våg av värme över mig och hettan blev starkare ju längre jag kom. Jag hörde ljudet av sång någonstans ifrån och efter ett tag såg jag ljus en bit bort i fjärran. En förbluffande scen uppenbarade sig: värmen flödade emot mig och jag såg att bron vid Hujialou lystes upp av ett starkt sken. Tiotusen människor stod vakt uppe på brovalvet och längs tillfartsvägarna och sjöng, uppfyllda av entusiasm, Kinas nationalsång: ”Vi bygger en ny mur av vårt kött och blod! Det 23

9789127134645_Kina med tio ord_Yu Hua_text section.indd 23

2013-01-15 17.35

kina med tio ord kinesiska folkets mest kritiska timme är inne! Var och en måste utbrista i ett sista rop: Res er! Res er! Res er! En tiotusenhövdad skara, enade vi stå …”

Nej, de hade inga vapen, men de var övertygade om att de med sitt kött och blod skulle kunna hejda både trupper och stridsvagnar. Hopträngda tillsammans gav de ifrån sig en våg av värme, som om var och en av dem var en brinnande fackla.

Det var ett viktigt ögonblick i mitt liv. Innan dess hade jag alltid trott att ljus färdas längre än människoröster och att människoröster bär längre än värme. Men den natten, när jag var 29 år, insåg jag att jag hade fel. När människor sluter sig samman når deras röster längre än ljuset och värmen från deras kroppar mycket längre än så. Och i det ögonblicket förstod jag vad ”folket” är.

24

9789127134645_Kina med tio ord_Yu Hua_text section.indd 24

2013-01-15 17.35

Ledare

Den ledare jag syftar på är en person som hade privilegiet att vara den ende som fick vinka åt människomassorna när han stod på podiet ovanpå Den himmelska fridens port och såg ut över nationaldagsparaden. De andra ledarna hade inte samma makt och fick nöja sig med att stå vid hans sida och klappa i händerna. Naturligtvis talar jag om Mao Zedong.

Under kulturrevolutionen brukade Mao vara klädd i uniform när han stod på Den himmelska fridens port och kanske för att det var varmt, eller bara för att han var glad, tog han ofta av sig mössan och viftade med den åt de demonstrerande människomassorna. Men sin mest charmerande viftning åstadkom han nog efter sin simtur i Yangzifloden, då han iklädd badbyxor ställde sig i fören på sin båt och vinkade åt folket.

Mao förenade en politikers blick för läget med en poets egensinnighet och valde ofta att avslöja väl genomtänkta planer med någon improviserad gest. I början av kulturrevolutionen dök väggtidningar upp överallt – de maktlösa massornas första försök att utmana de 25

9789127134645_Kina med tio ord_Yu Hua_text section.indd 25

2013-01-15 17.35

kina med tio ord inflytelserika partitjänstemännen. När partiets centralkommitté och de högsta ledarna i Beijing slog till mot protesterna använde sig Mao inte av sin suveräna auktoritet för att tillrättavisa dem, utan tog till samma metod som massorna och skrev en egen väggtidning med titeln ”Bombardera högkvarteret”. I sin text påpekade han att det fanns två högkvarter i det kinesiska kommunistpartiet: ett proletärt och ett borgerligt. Man kan föreställa sig hur upphetsade massorna måste ha blivit – den store ledaren, ordförande Mao, hade själv skrivit en väggtidning! Vad kunde det betyda? Jo, att ordförande Mao hade samma åsikter som vanligt folk. Inte undra på att den stora proletära kulturrevolutionen snart slukade Kina som en osläckbar eld.

När man ser tillbaka på den kinesiska historien märker man att alla som blivit kejsare snabbt har lagt sig till med en kejsares uppförande och språk, oavsett om de fötts som adelsmän eller som gräsrötter. Mao Zedong är det enda undantaget. Som kejsare handlade han ofta på ett sätt som gick helt på tvärs mot de rådande konventionerna och tog därmed partiets övriga ledare på sängen. Mao visste precis hur han skulle elda på massorna och när han i början av kulturrevolutionen flera gånger framträdde på Den himmelska fridens port och tog emot fanatiskt revolutionära studenter och proletärer piskade han upp än större upproriska vågor.

Simturen i Yangzi är ett ännu bättre exempel på hans unika ledarstil. Den 16 juni 1966 uppenbarade sig Mao oväntat vid ett revolutionärt simevenemang i Wuhan. Påhejad av de skrikande folkmassorna på stränderna och 26

9789127134645_Kina med tio ord_Yu Hua_text section.indd 26

2013-01-15 17.35

Ledare med musiken till ”Östern är röd” dånande ur högtalarna utmanade den 73-årige Mao Zedong vinden och vågorna tillsammans med 5 000 andra simmare. De övriga deltagarna var fullkomligt extatiska och ropade ”Länge leve ordförande Mao” så högt de kunde medan de simmade. Flodvattnet de svalde var smutsigt, men när de tog sig upp på den motsatta stranden påstod de alla att det hade smakat ovanligt sött. När Mao hade simmat färdigt klättrade han upp på sin båt, drog upp badbyxorna och vinkade majestätiskt till horden av människor som hade samlats längs stränderna. Det var en snabb vinkning och efteråt skyndade han in i kajutan. I det nyhetsreportage som senare släpptes hade man klippt ihop filmen så att han tycktes vinka till folket en bra stund. Med tanke på alla propagandaaffischer som senare skildrade händelsen måste han ha vinkat oförtröttligt i minst ett årtionde.

Nästa dag förkunnade Folkets Dagblad: ”Vår älskade ledare ordförande Maos hälsa är det kinesiska folket högsta lycka! All världens revolutionärers högsta lycka!” Och Mao själv skrev om simturen i en dikt: ”Må vinden vina och vågorna slå / det är bättre än en promenad runt gården ändå.” Detta är den ledare jag talar om: en man som så där lite i förbigående kunde få kulturrevolutionen att eskalera ända in i vansinnet.

Dokumentärfilmen om Maos simtur i Yangzi visades upprepade gånger i och utanför Kina och propagandaaffischer om händelsen satt uppklistrade längs varenda gränd och gata i varenda by och stad i Kina. Affischerna visade Mao Zedong, iklädd badbyxor, omringad av lyckliga arbetare, bönder, soldater, studenter och butiksanställda som 27

9789127134645_Kina med tio ord_Yu Hua_text section.indd 27

2013-01-15 17.35

YU HUA är en av Kinas mest hyllade fÜrfat-­ tare. I Kina med tio ord für vi en unik och frisprükig skildring av vad som utspelat sig i

dem som tänker kasta det och sedan säljer

taren belyser genom personliga berättelser

Vür Sopkung var en av dessa stÜrre handels-­

och skarpsinnig analys landets blixtsnabba

män i skräp och efter att ha hÜjt priset ytter-­

ekonomiska och sociala omvandling.

ligare en aning sülde han det till olika fabri-­

rikaste, men kanske ocksü mest missfÜrstüd-­ da, nation. I avsnittet Skillnader illustrerar han den ofattbara ekonomiska klyfta som skiljer landets medborgare üt, och i Plagi-­

romanen Att leva ÀFN KDQ VLWW VWRUD

att samla in skräp som de kÜper billigt av till ett lite hÜgre pris till stÜrre sophandlare.

nesisk jargong füngar Yu Hua världens folk-­

Kina, men är idag bosatt i Peking. Med

lumpsamlare, personer som fĂśrsĂśrjer sig pĂĽ

Kina under de senaste ürtiondena. FÜrfat-­

Utifrün tio begrepp som är vanliga i ki-­

YU HUA fĂśddes 1960 i Hangzhou i Ăśstra

Varje stadsdel i en kinesisk stad har sina egna

at beskriver han den eskalerande trenden mot piratkopiering och efterapning som en ny kreativ form av revolutionär handling.

genombrott och räknas idag som en av

kÜrer som pü sü sätt skar ner sina kostnader fÜr rümaterial. När Sopkungen blev intervju-­ ad var han ytterst blygsam och när journa-­ listerna frügade hur han upptäckt denna affärsmÜjlighet svarade han: Jag gjorde bara det ingen annan ville gÜra. Det enkla svaret avslÜjar en av hemlig-­ heterna bakom Kinas mirakulÜsa ekonomis-­ ka utveckling, nämligen att dagens kineser driver utvecklingen genom att i ofÜrskräckt gräsrotsanda ta vara pü varenda mÜjlighet

Kinas viktigaste fĂśrfattarrĂśster. Yu Hua var

KINA MED TIO ORD är en smart, underhül-­

som dyker upp. Det är sü det kommer sig

den fÜrsta kinesiska fÜrfattare som belÜna-­

lande skildring av det Âťkinesiska undretÂŤ frĂĽn

att vür ekonomi är full av kungar: Pappers-­

des med James Joyce Foundation Award,

Mao till idag.

näsdukskungen, Strumpkungen, Cigarett-­

7Yn DY KDQV URPDQHU ÀQQV VHGDQ WL

WlQGDUNXQJHQ RFK PnQJD Ă HU

digare Ăśversatta till svenska (Ruin fĂśrlag).

ISBN 978-91-27-13464-5

FĂśrfattarfoto: Du Bin Omslagsfoto: Masterfile Omslag: Eva Lindeberg

kina med tio ord_yu hua 16_1.indd 1

2013-01-18 11:22