9789179996826

MAGNUS STERNEGÅRD

Led med ditt liv

F Y R A G R U N D E R FÖ R AT T L E D A U N G A

MAGN US STERNEGÅRD

Led med ditt liv

F Y R A G R U N D E R F Ö R AT T L E D A U N G A

Led med ditt liv – fyra grunder för att leda unga Copyright © Equmenia 2018

Marcus Förlag

Equmenia

Box 22010

Box 1438

702 02 Örebro

167 14 Bromma

marcusforlag.se

equmenia.se

info@marcusforlag.se

info@equmenia.se

019-16 54 00

08-58 00 32 00

Text: Magnus Sternegård Redaktör: AnnaSara Gotting Illustration, grafik och sättning: Studio Pop Foto: Omslag Stina Hjelm; s 26 Emma Gunnarsson; s 28 Lovisa Frid; s 200 Hans och Kristine Lindetorp Tryckt i Tallin 2018 Bok nr 9680 ISBN 978-91-7999-680-2

Innehåll Fyra grunder för att leda mig själv 1: Min berättelse – fatta pennan till ditt liv Vi har en berättelse ..........................................................................s.15 Gud vill samarbeta med oss ............................................................s.21 Att dela vår berättelse till inspiration för andra .............................s.25 2: Mina relationer – tjäna för att leda Skapade till relationer ......................................................................s.35 Att leda är att tjäna ...........................................................................s.43 Skapa förtroende som ledare ..........................................................s.51 3: Mina upplevelser – erfara Gud i vardagen Uppleva Guds närhet i vardagen ....................................................s.57 Att gå i takt med sig själv och Gud .................................................s.61 Andens gåvor gör oss delaktiga ......................................................s.69 4: Min delaktighet – låt dig ledas av andra Passion, plan, prioriteringar och Guds-puls ...................................s.97 Gör andra delaktiga i ditt växande ..................................................s.106 Lär av andra ......................................................................................s.111

Fyra grunder för att leda som kyrka 5: Kyrkans berättelser – ett gemensamt uppdrag Den Stora Berättelsen ......................................................................s.119 Församlingens berättelse ................................................................s.128 Att forma en gemensam vision .......................................................s.134 6: Kyrkans relationer – ett liv tillsammans Det runda bordets gemenskap ........................................................s.145 En flergenerationsgemenskap .........................................................s.154 Förnya församlingens kultur ...........................................................s.167

7: Kyrkans upplevelser – en nära gudsgemenskap Gudstjänst med alla åldrar ..............................................................s.179 Smågruppen – den lilla gemenskapen ...........................................s.196 Att ledas av Gud och utveckla verksamheten ................................s.202 8: Kyrkans delaktighet – leda och forma tillsammans En gemenskap av delaktighet ..........................................................s.213 Rekrytering – att motivera till engagemang ...................................s.225 Att göra barn och unga delaktiga ....................................................s.235

Fyra grunder för att leda barn och unga 9: Berättelser bland barn och unga – världens bästa budskap Dela Bibelns och kyrkans berättelser ..............................................s.247 Ledarens berättelser .........................................................................s.262 Deltagarnas berättelser ....................................................................s.267 10: Relationer bland barn och unga – en djup gemenskap Verksamhet för goda relationer .......................................................s.273 Skapa trygga miljöer ........................................................................s.280 Respektfulla möten ...........................................................................s.298 11: Upplevelser bland barn och unga – möblera för gudsmöten Plats för bön och tillbedjan ..............................................................s.350 Uppmuntra till steg i tro ...................................................................s.314 Leva utgivande .................................................................................s.321 12: Delaktighet bland barn och unga – utrymme för engagemang Forma en kultur av delaktighet ........................................................s.329 Undervisning för delaktighet ...........................................................s.341 Se och uppmuntra gåvor .................................................................s.349 Appendix – en plan för lärande Växa i tro-planen – en helhetssyn för växande ..............................s.361

”Om ditt liv inspirerar andra att drömma mer, lära mer, göra mer, och bli mer, då är du en ledare” John Quincy Adams

Inledning

Alla människor har ett mått av ledarskap i sig. Det kanske inte är något vi alltid är medvetna om, men faktum är att vi alla har gåvan och möjligheten att på olika sätt leda oss själva, andra och världen.

Ju tidigare vi börjar blåsa liv i den gåvan, desto mer kommer vår ledarförmåga att växa. Snart inser vi att ledare inte bara är en roll, utan ett sätt att leva. Det som brinner i ditt hjärta sätter andra i brand.

Led med ditt liv handlar om att leda från insidan ut. Genom att leva våra liv, medvetna om vår riktning, vilka vi är och vilka som är våra förebilder, så blir vi ledare. Boken presenterar hur vi leder med våra liv och sammanhang i mötet med barn och unga. Det handlar om att först få tag på att leda sig själv. Därefter leda tillsammans som kyrka för att sedan ge detta vidare till barn och unga genom kyrkans verksamheter. Det är de unga vi vill ge det bästa vi har av värderingar, kärlek, tro och hopp. Men hur gör vi det? Hur lever kyrkan sitt uppdrag i mötet med barn och unga?

s.9

När jag arbetade som barn- och familjepastor för ett antal år sedan sökte jag ett sätt att uttrycka detta. I mitt arbete fann jag fyra pedagogiska grunder som blev viktiga för mig kring att leda sig själv, tillsammans i kyrkan och bland barn och unga.1 Den första grunden är berättelser. För att kunna leda bland barn och unga behöver vi först förstå vår egen berättelse. Vad är det som är centralt i mitt liv? Vad är det för händelser som gjort mig till den jag är? Hur förhåller jag mig till Gud? Vad är min trosberättelse? Som kyrka har vi en gemensam berättelse. Det glada budskapet om Jesus Kristus. Berättelsen om vår lokala församling. Hur lever vi som kyrka i de berättelserna? Vad är vår riktning som församling?

Den andra grunden är relationer. För att bygga trygga och djupa gemenskaper bland unga, behöver vi reflektera kring hur relationerna ser ut i våra egna liv. Hur lever vi själva i kärleken till Gud, oss själva, andra och skapelsen? Hur kan vi leda andra likt Jesus? Hur lever vi och leder tillsammans som kyrka? Vi behöver själva leva i nära relationer, för att kunna skapa mötesplatser av trygghet och tillit bland unga.

Upplevelser är den tredje grunden. Det är erfarenheten av Gud. Hur ser det ut i våra egna liv? Hur kan vi forma goda vanor i vardagen och vandra tillsammans med Gud? Hur formar vi gudstjänster med alla åldrar? Hur växer vi i vår tro som församling?

Den fjärde grunden är delaktigheten. I våra egna liv och ledarskap behöver vi göra andra delaktiga. Hur lever vi ett öppet liv? Hur kan vi låta oss ledas och inspireras av andra? Kyrkan kännetecknas av att har alla något att bidra med, vi har fått olika gåvor och vi behöver varandra. Hur blir vi en sådan gemenskap? Hur kan vi bjuda barn och unga till delaktighet och engagemang?

s.10

Inledning

Att vara ledare innebär både möjligheter och utmaningar. Som hjälp på vandringen hämtar denna bok sin inspiration hos Jesus. Han visar oss ett ledarskap som inte leder utifrån titlar eller positioner, utan från våra egna liv och vår kärlek till Gud, oss själva, våra medmänniskor och skapelsen. Det är ett ledarskap som finns till för att tjäna andra. Det är ett ledarskap som sker tillsammans med andra.

Magnus Sternegård,

s.11

Fyra grunder fÜr att leda mig själv

Min Berättelse

Leda mig själv

KAPITEL 1

F A T T A

P E N N A N

T I L L

D I T T

L I V

Min berättelse

1

Vi har en berättelse

kap. 1

Vi har en berättelse

Vi älskar berättelser. Berättelser trollbinder oss. De motiverar oss.

De definierar oss. Det är genom dem vi förstår den värld vi lever i.

Berättelser hjälper oss att förstå livet och hitta meningen i det. Det är därför vi slukar filmer, noveller, teater och TV-serier. Det är därför vi säger bara ett avsnitt till när vi redan sett fyra och klockan är över midnatt. Det är därför vi kan längta så starkt efter att få komma hem och läsa hur det slutar. Vi överöses av berättelser och alla hjälper oss att förstå våra egna liv. Varför vi finns till, varför relationer kan vara så underbara och samtidigt så komplicerade. Vi lär oss mer om hur världen är konstruerad och vår plats i den. Sökande efter berättelser ligger som en djup identitet hos oss människor.

Vi har en berättelse att leva Vi har alla erfarenheter av livet som vi fått genom vår uppväxt, genom människor vi mött, chanser vi tagit, val vi gjort. Allt det vi varit med om, både det som smärtar och det som ger glädje, är en del av vår berättelse. Den formar oss och den värld vi lever i. s.15

Leda mig själv

Min Berättelse

Vi har alla en djup längtan efter att bli älskade, att tillhöra ett sammanhang och uppleva gemenskap. Vi vill leva ett gott liv. Vara mer kreativa, mer äkta och göra rätt prioriteringar. All denna längtan har Gud lagt ned i oss som en gåva att ta hand om. Men målet med livet är inte att bara upptas av andras berättelser, att konsumera andras liv. Varken våra vänners, kungafamiljens eller Rachels i tv serien Vänner. Det är att leva fullt ut vårt eget liv. Vår egen berättelse.

Vi söker efter vad det är att vara människa. Det är lätt att man vänder frågorna inåt. Mot sig själv. Så gräver man runt och hittar inte fram.

Där finns inget konstant. Enligt kristen tro så är Gud grunden. Det är i Gud som kärleken och meningen finns. Det är där jag får grundas.

Som ledare är det lätt att definieras av vad vi gör och vilken roll vi har. Att vi är görelser istället för varelser. Att vår identitet sitter i själva ledaruppdraget. Men vi har inte vårt värde i vad vi gör, oavsett hur bra vi är på det. Vi har vårt värde i de vi är. Den sanna identiteten ligger i att vi är Guds älskade barn och att vi tillhör Gud. Psaltarens psalm 100 beskriver detta bra. Denna vers påminner oss om vår sanna identitet: “Besinna att Herren är Gud, han har gjort oss och vi är hans, hans folk, fåren i hans hjord.”1

Gud älskar oss passionerat Genom Bibeln går en röd tråd av den passion Gud har för oss. Gud är galen i oss och ger aldrig upp om oss och inget kan ändra på det.

Gud drar i oss för att få umgås och visa sin kärlek. Faktum är att Gud bryr sig så mycket om oss att det inte går att vara utan oss, inte ens för fem minuter. Gud älskar oss och hoppas att vi känner likadant tillbaka. Men kärleken från Gud tvingar ingen. Den är som sann kärlek är. Fri. En gåva. s.16

Vi har en berättelse

kap. 1

I evangelierna lär vi känna Guds kärlek till oss genom Jesus, Guds son. När Jesus börjar sitt uppdrag blir han tilltalad som den älskade.

Inte för att han behöver höra det, nej som en bekräftelse på att det är där allt börjar. Han får inte först ett uppdrag, han får inte ett uppdrag för att bli älskad. Han är älskad. Gud älskar sin son, inte för vad han gör, utan för den han är.2 Punkt slut.

Jesus får ofta frågan om hur Gud är. Då väljer han att förklara genom liknelser och vid ett tillfälle berättar han om när den förlorade sonen återvänder till sin far. Sonen har lämnat hemmet och levt upp allt han har. Han har förlorat allt och misslyckats totalt. Uppgiven vänder han tillbaka hemåt, med hopp om att åtminstone få ta arbete på gården.

Men pappan kommer springande emot honom och han välkomnas tillbaka för den han är med en stor fest. Inget han gjort ändrar på det faktum att han är sin pappas son.3 På samma sätt är det med oss. Vi har vårt värde, oavsett om vi lyckas i livet eller ej, oavsett om vi är ledare eller inte. Gud bryr sig inte om våra framgångar, våra prestationer eller vad andra säger om oss.

Detta är viktigt. Som ledare är den viktigaste utgångspunkten att vi är älskade. Det är i det ljuset som allting börjar.

Skapade till meningsfulla liv Romarbrevets författare beskriver hur vi alla är skapade till meningsfulla liv och att vi tillhör Gud. ”Ty ingen av oss lever för sin egen skull, och ingen dör för sin egen skull. Om vi lever, lever vi för Herren, och om vi dör, dör vi för Herren.

Vare sig vi lever eller dör tillhör vi alltså Herren.”4 Det finns en Gud som vill ha gemenskap med varje människa. Som har skapat oss till sin egen avbild. Till att leva vår egen berättelse, tillsammans med Gud och andra. Vi är inbjudna att leva nära den Gud som är källan till allt liv och vill ge oss allt vi behöver. s.17

Leda mig själv

Min Berättelse

Det är därför jag skriver den här boken. Jag vill att du som läser detta ska få vägledning till att stiga in i ditt eget liv, börja leva fullt ut och skapa engagemang runt dig. Våga lita på det Gud säger om dig och din identitet. Det lägger en grund för ditt liv och ledarskap. Vi får bjuda in Gud i våra liv och låta Gud forma vår berättelse.

AT T F U N D E R A PÅ

Vad är din berättelse? (Varifrån kommer du? Var är du? Vart är du på väg?) Har du upplevt Guds kärlek? Vad har fått dig att vilja ta steg som ledare?

s.18

Gud vill samarbeta med oss

kap. 1

Gud vill samarbeta med oss

I filmen Adjustment Bureau möts huvudpersonerna David och Elsie och får snabbt känslor för varandra. Saken är bara den att det inte ingår i den stora planen. De ska inte bli ett par. Det finns nämligen en färdigskriven plan, samlad i ett stort bibliotek, där alla människors liv är förutbestämt. För att se till att den stora planen följs finns Justeringsbyrån (Adjustment Bureau). Deras uppgift är att på ett enkelt och naturligt sätt se till att rätt saker händer. Det kan handla om att någon tar lite för lång tid på sig att betala i affären så att någon annan missar bussen. Eller att någon får hjälp av någon annan så att denne kommer från jobbet lite tidigare än vad den tänkt. David upptäcker byråns arbete och väljer att bryta mot deras plan för att svara på den kärlek han känner för Elsie.

Filmen ställer frågan om det finns en plan för var och en av oss, samtidigt som vi alla har en fri vilja?

Det är lätt att tro att Gud har en färdig plan för våra liv. En karta som vi ska navigera efter. Men kristen tro säger att Gud har gett oss all frihet och att vi är fria att välja i våra liv. Samtidigt är Guds erbjudans.21

Leda mig själv

Min Berättelse

de att vandra tillsammans med Jesus. Jesus vill vägleda oss till ett liv som är större än vi själva ibland kan se.

Gud kan använda vem som helst Denna bok handlar om tjänande ledarskap. Utgångspunkten är att oavsett hur din berättelse eller relation till kristen tro ser ut, kan denna bok vägleda dig till att växa som ledare. Både i ditt eget liv, i relation till andra ledare och till dem du leder. Det är lätt att tro att livet med Jesus först kräver att du har fått allting på plats i ditt liv.

Men faktum är att Bibeln berättar en annan berättelse.

Jesus blev uppspikad på korset på grund av hans idé om att vanliga misslyckade människor kunde leva tillsammans med Gud. Jesu fiender drevs till vansinne för att han kritiserade de religiösa människorna och accepterade de ofullkomliga. Det är evangeliet i en liten ask. Alla får leva i relation till Gud och det börjar i vårt eget röriga liv. Att vandra med Jesus är att låta honom bli del av vår vanliga vardag.

Ibland kan det kännas som att vi inte har något att komma med och att vi är oanvändbara för Gud. Vi behöver då komma ihåg hur livet var för dem vi ibland kallar för Bibelns hjältar.

Noa hade problem med alkohol.

Abraham var gammal.

Jeremia tyckte att han var för ung.

Isak var en dagdrömmare.

Jakob var en lögnare.

Josef blev misshandlad.

Gideon var rädd.

Marta gnällde och klagade.

David mördade. s.22

Gud vill samarbeta med oss

kap. 1

Jesaja predikade naken.

Jona sprang iväg från Gud. Maria och Josef tappade bort sitt barn.

Johannes döparen åt insekter.

Petrus förnekade Jesus.

Paulus hade kort stubin.

Lasaros var död.

Listan kan göras hur lång som helst. Faktum är att hela Bibeln, och även kyrkans historia, är full av människor med fel och brister. Alla är som vi, med både starka och svaga sidor. Vi är i gott sällskap om vi tänker att vi inte är redo. Men Gud tänker inte att vi inte är redo. Gud väntar inte tills vi är perfekta. Gud vill använda oss nu.

Detta är det stora hoppet i Bibeln. Vårt cv avgör inte om vi passar. Det handlar inte om våra förmågor, utan om Guds förmåga att använda allt det goda, men också det som gått snett i våra liv, till något gott.

Det är Bibelns genomgående berättelse och Gud är likadan idag. Gud vill samarbeta med oss!

Leda utifrån relation, inte prestation Det första Jesus säger till sina efterföljare är ”följ mig”.5 Han säger inte ”tro på mig”. Det kommer först när de lärt känna honom. Om vi utgår ifrån var vi står i vår tro riskerar vi att jämföra oss med varandra. Då går vi vilse. Vi bedömer varandra på tro eller brist på tro. Om vi istället tänker följa så riktas vi alla mot personen Jesus. Då kommer relationen till honom i centrum, istället för min förmåga till att tro.

Men tro är heller ingen prestation. Tro betyder i Bibeln att sätta sin tilltro till Gud. Tro betyder inte jag tror att du finns. Jesus stod ju framför dem. Lärjungarna litade på Jesus. Den väg och det liv Jesus visade, var det liv de själva ville leva. s.23

Mina relationer

Leda mig själv

KAPITEL 2

T J Ä N A

F Ö R

A T T

L E D A

Mina relationer

s.34

2

Skapade till relationer

kap. 2

Skapade till relationer

”Hellre äta gröt tillsammans än fläskkotlett ensam”, säger Birger i filmen ”Tillsammans”.1 Och visst stämmer det. Det kan vara skönt med lugn och ro och en saftig kotlett, men i det långa loppet är en portion gröt med en vän långt mer värd. Någon att prata med, någon att speglas mot, någon att gråta med, någon att vinna i kubb mot. Vi människor behöver varandra lika mycket som vi behöver mat, syre och sömn. Det är lätt att glömma. Men om en nyfödd bebis i kuvös får mat och värme men inte närhet kan den dö.

Våra kroppar behöver få beröring för att leva. En klapp på axeln eller en kram kan lindra smärta, skynda på läkningen av skador och sänka blodtrycket och halterna av stresshormoner. Kroppen går ned i varv och vi känner oss trygga och avspända. Det här systemet är noga nedlagt i människokroppen. Varför? För att Gud har skapat oss till relationer. Vi behöver varandra för att överleva. Kärleken är grunden i våra liv. Detta tema kommer upp igen och igen som det centrala i Bibeln och i den tidiga kyrkan.

s.35

Leda mig själv

Mina relationer

Jesus får vid ett tillfälle frågan om vilket som är det viktigaste budet.

Han säger: ”älska Gud med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd.”2 Det viktigaste budet ringar in trons centrum.

Vi får älska den Gud som älskat oss först.

Sedan fortsätter Jesus: ”älska din nästa som dig själv.” Med dessa ord får våra liv en riktning. Det är här det kristna ledarskapet har sin utgångspunkt. Vi ska inte bara älska Gud. Vi ska älska oss själva och andra. Den kärlek som Bibeln oftast beskriver är Guds utgivande kärlek. Agape är det grekiska ordet för Guds utgivande kärlek. Gud älskar oss först och vi får kraft av Gud att älska andra med den kärleken. Den kärleken fokuserar på andra och inte främst på oss själva.

På samma sätt som Gud älskar oss oavsett vilka vi är eller vad vi gör, så är vi kallade att älska och tjäna andra med samma kärlek.

Att leda med sitt liv innebär att vandra tillsammans och samarbeta med Gud för att sprida kärleken. En inbjudan att använda vår kreativitet, vår fantasi, våra gåvor, våra hjärtan och förstånd för den här världens skull. Det gör livet till ett äventyr.

Tro och kärlek hör ihop En av de mest betydande teologerna från kyrkans historia, Ignatius av Loyola skriver: ”The beginning of life is faith and the end is love”3.

De två hänger helt samman. Trädet känns igen på dess frukt, säger Jesus och frukten av tro är kärlek.4 Att vara en kristen ledare handlar inte om att göra rätt på egen hand. Vi får slå följe med Jesus och lära oss att leva i kärleken. Målet med allt vi gör i våra liv har enligt kristen tro en riktning – att växa i kärleken till Gud och till oss själva, till andra och till skapelsen.

Jesus vill forma en värld full av människor som känns igen på deras kärlek. Det är därför Jesus ibland beskrivs som den största läraren i människans historia när det kommer till kärlek. Det är därför Jesus går hårt åt dem som sitter på makten och en del av de religiösa leds.36

Skapade till relationer

kap. 2

arna. De är kända för sin kunskap att kunna tolka den judiska lagen.

De har makten och påverkan på folket, men gör inte sitt jobb. På egen hand bestämmer de hur folket ska leva så att de inte bryter något bud och för att försäkra sig om att ingen bryter de stora lagarna skapar de nya lagar.

Och beteendet finns kvar. Vi kan uppleva att andra sätter upp regler.

Det kan till exempel handla om hur vi lever våra relationer, hur vi hanterar sex och alkohol, vad vi ser på tv, hur vi klär oss och vad vi lägger pengarna på. Det är rätt typiskt oss människor. Det är den enkla vägen och mycket av detta sägs med goda avsikter. Vi vill göra Bibeln tillämpad och hjälpa andra att inte göra misstag. Men det är just detta beteende som Jesus går emot. Regler har en förmåga att begränsa och förminska människor.

På Jesu tid är en vanlig förståelse att lagen består av 613 påbud och förbud. Till dessa läggs alla regler som folket måste lära sig för att försäkra sig om att göra rätt. Men alla håller inte med om att detta är rätt sätt att tolka lagen. Jesus är en av dem:

”De skriftlärda och fariséerna har satt sig på Moses stol. Gör därför allt vad de lär er och håll fast vid det, men handla inte som de gör, för de säger ett och gör ett annat. De binder ihop tunga bördor och lägger dem på människornas axlar, men själva rör de inte ett finger för att rätta till dem. Allt vad de företar sig gör de för att människorna skall lägga märke till dem.

De skaffar sig breda böneremsor och stora manteltofsar. De tycker om att ha hedersplatsen på gästabuden och sitta främst i synagogan, och de vill bli hälsade på torgen och kallas rabbi av alla människor. Men ni skall inte låta er kallas rabbi, ty en är er läromästare och ni är alla bröder. Ni skall inte kalla någon här på jorden för er fader, ty en är er fader, han som är i himlen.

Inte heller skall ni låta er kallas lärare, ty en är er lärare, Kristus.

Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare.”5 s.37

Leda mig själv

Mina relationer

Kanske inte det bästa sättet att få vänner, men Jesus får fram sin poäng väldigt tydligt. Jesus ser att en del av de religiösa ledarna är falska och har missförstått lagen. De gör upp regler men gör inget för att hjälpa vanligt folk att följa dem. Det gör att vanliga människor lämnar tron eftersom de inte klarar av trons krav.

Älska Gud och din nästa Jesus visar en ny väg. En bättre väg. Istället för att lyda de 613 påbuden med tillhörande regler så reducerar Jesus de 613 till två. En av de religiösa experterna kommer fram till Jesus för att sätta dit honom i en debatt genom att ställa frågan: Vilket är det viktigaste budet av alla? Om Jesus väljer en väg, kommer han troligen bli anklagad för att välja fel. Väljer han ingen blir han inte trovärdig. Jesus svarar med en tredje väg som plockar ned hela bygget av 613 påbud: Jesus svarade: ”Viktigast är detta: Hör, Israel, Herren, vår Gud, är den ende Herren, och du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft. Sedan kommer detta: Du skall älska din nästa som dig själv. Något större bud än dessa finns inte.”6 Jesu ord spränger gränser. Det för oss till den stora vision som Gud har för världen. Inget påbud eller förbud får en mening utan att man först förstår att målet är att älska.

Det är inte konstigt att människor samlas runt Jesus. Han både river ned och bygger upp. Allt med ett och samma syfte – att befria mänskligheten från ett system som begränsar kärleken och istället öppna kärlekens väg för alla. Jesus befriar genom att tolka lagen rätt.

Den är inte till för att begränsa oss. Den är till för att ge djup mening och riktning för våra liv. Budskapet befriar. Så är det med kristen tro.

När våra liv börjar i kärleken till Gud och oss själva faller allt annat på plats. s.38

Skapade till relationer

kap. 2

Älska andra och skapelsen Ta hand om skapelsen Vi kan inte älska Gud utan att ta hand om Guds skapelse. Vi kan se hur allting finns där för att ära Gud: träden, djuren, himlen, haven, solen, månen, bergens höjder och havens djup och mycket, mycket mer. Utan detta finns det ingen värld. Gud är ständigt skapande.

Det är vår uppgift att vårda skapelsen. Läs mer om hållbar livsstil och googla på ”greenhack” för många konkreta tips för hållbart liv i vardagen.

Lev enklare Mycket av det vi lägger tid, kraft och pengar på måste vi inte ha, göra, vara. Att rensa ut i hemmet och skala bort i vardagen kan ge oss mer frid, tid och fritid och i förlängningen kärlek. Engagera dig helhjärtat i en aktivitet istället för halvhjärtat i fyra, ta bort onödiga appar, ge dig inte ut i mellandagsrea om du inte behöver något.

Använd dina pengar rätt Bibeln betonar att vi som är rika har ett ansvar mot de fattiga. Vi behöver fråga oss hur vi använder pengar. Är det för att bygga vårt eget rike eller Guds? Församlingen som gemenskap uppmuntrar oss att ge regelbundet. Vi har ett uppdrag att leva i Guds kärlek till den här världen tillsammans. Att dela på resurserna är ett sätt för oss att hålla kärleken brinnande i våra hjärtan.

s.41

Mina upplevelser

Leda mig själv

KAPITEL 3

E R F A R A

G U D

I

V A R D A G E N

Mina upplevelser

3

Uppleva Guds närhet i vardagen

kap. 3

Uppleva Guds närhet i vardagen

När en krukmakare slår sig ned för att skapa något, tar hon en bit lera och placerar den i mitten av hjulet. Hon arbetar med tålamod och noggrannhet för att få klumpen med lera att hålla sig i mitten. Sedan börjar hon försiktigt skapa den form som är tänkt för just denna kruka. Om krukan inte är väl förankrad i mitten av hjulet kommer det inte att fungera. Detta gäller även för alla oss som vill göra skillnad i världen och hålla ut som ledare över tid. Formen för vårt framtida ledarskap påverkas helt och hållet av hur väl vi är förankrade i centrum. Hos Gud. Allt utgår ifrån Guds kärlek till oss. Gud ser oss, tilltalar oss och ger oss gåvor att använda för andras bästa. Att vara en kristen ledare är att både ta emot från Gud och ge vidare till andra. Ett tjänande ledarskap börjar inte i vad vi ska göra utan i vilka vi är.

s.57

Leda mig själv

Mina upplevelser

Att gå med Gud i vardagen Bibeln säger att vi ska ”be ständigt”1 Detta har fascinerat kristna i alla tider. Hur ska vi kunna göra det? Ska vi leva hela våra liv med händerna knäppta? Då kommer det väl inte att hända någonting? Nej, att be ständigt innebär att bjuda in Gud i allt som händer mitt i livet.

Vi har alla en inre monolog om alltifrån vad vi ska äta till lunch och göra i helgen, till hur vi ska använda våra pengar och gåvor. Den inre monologen med oss själva pågår ständigt.

Guds erbjudande är att göra monologen till en dialog. Vi får bjuda in Gud mitt i vår vardag. Mitt i alla stora och små frågor och tankar vi bär. Skillnaden när Gud får vara med är att vi har en ytterligare dimension mitt i allt som sker. Mitt i vardagen kan vi få göra upplevelsen att Gud är med och leder och styrker vår väg. Känna att vi har en kanal öppen emot Gud för att uppleva Guds närvaro, kärlek och ledning. Vi är av nåd inbjudna till en nära gemenskap med Gud själv.

Att vara ledare är ett förtroende och en gåva från Gud. När vi leder, leder vi utifrån vår vänskap med Jesus och genom den Helige Ande får vi kraft. Det är så lätt att det vi gör och den vi är hamnar i centrum, men det är Anden och Gud som ska vara centrum. Det är där det kristna ledarskapet börjar, rör sig och slutar.

Hur kan vi växa i Guds kärlek?

I första kapitlet av denna bok delar jag hur utgångspunkten för tjänande ledarskap börjar i Guds kärlek till oss. Hur kan vi älska Gud? Vilka praktiska steg kan vi ta för att växa allt närmare Gud? Genom århundradena har kristna följt några goda vanor kring det som får oss att inte bara vandra med Gud, utan också växa i närhet till Gud. John Wesley, grundaren av Metodiströrelsen, visade oss vägar för att ordna våra liv. Han kallade detta för nådemedel. Det är kanaler som Gud använder för att dra oss in i en nära gemenskap och växa i kärlek: s.58

Att gå i takt med sig själv och Gud

kap. 3

Att gå i takt med sig själv och Gud

Vi lever i en tid då allt ska gå snabbt. Vi är ständigt tidsoptimerande.

När vi handlar mat ska det gå snabbt. När vi kör bil ska det gå snabbt.

Vi blir stressade om vi får vänta vid övergångsstället, irriterade när någon tar onödigt lång tid på sig i kassan, försöker alltid hitta genvägar. Vi väljer utbildningar och intressen efter hur snabbt vi kommer att bli klara eller nå våra mål. Vi kokar snabbmakaroner och äter snabbmat, inte för att det är gott eller billigt, nej, för att det går snabbt.

Idag lider många av oss av en sorts skynda-på-sjuka. Vi hinner aldrig riktigt med och till slut får det oss att inte helt vara med om livet. Allt som ska göras i hög fart kan få oss att tappa bort oss själva. Gud kan ha svårt att nå oss. Vi lyssnar på så mycket annat. Det som går fort kan riskera att prägla hela våra liv. Vi söker snabba kickar som får oss att må gott, men mognar inte i vårt inre. Man kan inte mikrovärma sig till mognad. Det sker långsamt över lång tid. Det gör också något med vår förmåga att älska. Vi behöver ge Gud tid att värma oss med sin kärlek så att vi har kärlek att ge vidare. s.61

Min delaktighet

Leda sig själv

KAPITEL 4

L Ă… T

D I G

L E D A S

A V

A N D R A

Min delaktighet

4

Passion, plan, prioriteringar och Guds-puls

kap. 4

Passion, plan, prioriteringar och Guds-puls

Jesus kallar oss till gemenskap med honom och varandra. Vi får lära av Jesus och hans tjänande ledarskap. Men detta tjänande är inte bara att ge ut. Det är att leva så att vi håller som ledare över tid.

Jesus säger till sina lärjungar att vi inte bara är tjänare. Vi är hans vänner. En vän vill att man ska växa.

Det här kapitlet handlar om att vara hållbar som ledare, att hålla ut över tid för att kunna växa och mogna. För att växa som ledare behöver vi ta ansvar för våra liv och vårt ledarskap. Vi behöver vägledning från andra. Att vara i behov av andra hjälper oss att växa i relation till Gud, skapelsen, oss själva och andra.

Så hur får man tag på ett hållbart ledarskap? Här är tre perspektiv av ledarskap: Motorbåten, flotten, segelbåten.

En håller för livet.

s.97

Leda sig själv

Min delaktighet

Motorbåten Vi kan vara på en motorbåt, där vi sitter vid ratten och styr i högsta fart. Vi känner vinden i ansiktet och åker i sådan hastighet så att vi inte hinner se så mycket av det vi passerar. Vi åker runt, runt tills bensinen plötsligt tar slut. När det händer, så kan vi inte längre ta oss framåt. Har vi tur så tar vi oss in till land igen.

Flotten Vi kan också vara på en flotte, där vi egentligen inte tar oss någonstans. Vi sitter kvar på ett och samma ställe. Det kan vara en ganska vilsam plats, men också ganska uttröttande och uttråkande. Det blir till slut som i motorbåten – vi tar oss ingenstans, och vi får inte så mycket gjort.

Segelbåten Vi kan vara på en segelbåt, där vi låter vinden sätta riktningen för vår färd. Vi låter oss vara burna av vinden, men kan med hjälp av seglen styra åt vilket håll vi åker. Vi får kraft av vinden, den Helige Ande leder oss framåt. Vår uppgift är att styra seglen så att vinden bär oss.

Vi behöver inte drivas framåt i egen kraft.

När vi sitter i segelbåten så får vi ett hållbart ledarskap. Vi har passion för att leda, vi har en plan i vilken riktning vi leder, vi prioriterar för att välja rätt väg och vi har en Guds-puls där vi fångar upp vinden.

Genom att få tag på passionen i vårt liv. Genom att ha fokus på den plan vi har för vårt liv och ledarskap. Genom att göra rätt prioriteringar. Genom att välja rätt puls och gå i takt med oss själva och Gud i vardagen.

Vad är frukten av ett ledarskap enligt modellen ovan? Det är att vara ett med sig själv. Att vara ett med den vi är, den vi vill vara och den Gud skapat oss till att vara. Med ett sikte framåt och med ett perspektiv av att hålla som ledare över lång tid.

s.98

Passion, plan, prioriteringar och Guds-puls

kap. 4

Plan

Prio

Guds-puls

Passion

När du lever ditt liv utifrån gemenskapen med Gud, där du lyssnar till Guds röst och försöker följa din inre kompass – då har du mycket att bidra med i en värld som söker efter riktning.

s.99

Fyra grunder fÜr attleda ledasom mig kyrka själv att

Kyrkans berättelser

Leda som kyrka

KAPITEL 5

E T T

G E M E N S A M T

U P P D R A G

Kyrkans berättelser

5

Den Stora Berättelsen

kap. 5

Den Stora Berättelsen

Vårt ledarskap börjar med ett stort erbjudande: Vi får gå med Gud. Den vandringen, med allt vad det innebär, formar oss. Det är därför jag börjar denna bok med att ta upp hur vi leder oss själva. Det är grunden för att leda andra. Vi behöver veta vilket liv vi själva vill leva, för att kunna leda andra och ha trovärdighet. Vår karaktär, vårt liv, vår tro, passion, längtan och våra gåvor uttrycker ledarskap, medvetet eller omedvetet. Allt vill Gud uppmuntra oss att ta vara på.

De fyra första kapitlen i denna bok tar sin utgångsdpunkt i vår egen berättelse som ledare och hur vi får koppla oss samman med Gud. Nu går vi vidare med kyrkans berättelse. Som ledare i kyrkan står vi nämligen mitt i en gemensam berättelse: kyrkans historia och framtid. Mitt i den står vi som ledare för att leva i ett uppdrag och bjuda fler att bli del av den berättelsen. Kyrkan har en tro som allting vilar på. Den Stora Berättelsen.

s.119

Leda som kyrka

Kyrkans berättelser

Församlingens berättelse

Att vara ledare är att dela berättelser. Berättelser är kraftfulla när vi ska kommunicera församlingens uppdrag. De fångar lyssnaren och kopplar oss till det uppdrag vi vill förmedla genom att ge exempel ur våra egna och andras liv. Genom berättelser om församlingen ger vi möjlighet för andra att förstå och leva sig in i det vi vill vara som gemenskap.

Kyrkans berättelse står i en tradition En viktig del av berättandet är att gå tillbaka till rötterna i våra traditioner. Att lära av dem som gått före. Det är en historia med människor som vittnar om vad Gud gjort genom hela kyrkans historia. Alla kristna församlingar har rötter tillbaka i den gemensamma traditionen. Det är ur den traditionen som varje lokal församling bygger vidare på.

s.128

Församlingens berättelse

kap. 5

Vi berättar om det som hänt för att ge vidare vad vi lärt oss, både det som är gott och det som varit svårt. Kyrkans historia ger oss möjlighet att påminnas om de erfarenheter som vi tar med oss framåt. Vi kan ta med perspektiv som vi tappat bort och som vi genom berättelsen kan återknyta till.

Var kommer vi ifrån?

Den lokala församlingen är en gemenskap som delar livet med varandra och gör erfarenheter tillsammans. Vi delar gemensamma värderingar, mål och syften. Utifrån dessa arbetar vi tillsammans i en gemensam riktning med en klar bild av identiteten: för vilka vi finns till och varför gemenskapen ser ut som den gör. Allt detta skapar en gemensam berättelse och riktning som församling.

Att berätta om hur församlingen grundades och hur den har vuxit och förändrats genom åren är viktigt. Om vi inte stannar upp och frågar oss vad som en gång hände, förlorar snart gemenskapen en del av sin identitet. Berättelsen gör inte bara att vi förstår var vi kommer ifrån, utan också vilka vi är och ger oss riktningen för framtiden.

Utvecklingen i gemenskapen beror på hur bra man lyckas dela denna berättelse av erfarenheter, traditioner och minnen, men också församlingens vision in i framtiden. Det behöver finnas människor i församlingen som kan ge kyrkans och Guds berättelser vidare till den unga generationen. Då kan även de reflektera kring och upptäcka skatten som bor i församlingens gemenskap och bidra med nya perspektiv, tankar och traditioner. Detta är en av många anledningar för församlingen att mötas över åldersgränser.

s.129

Kyrkans relationer

Leda som kyrka

KAPITEL 6

E T T

L I V

T I L L S A M M A N S

Kyrkans relationer

6

Det runda bordets gemenskap

kap. 6

Det runda bordets gemenskap

Kyrkan är det runda bordets gemenskap. Det är en gemenskap som alltid har plats för fler. Det är en gemenskap där vi ser och talar med varandra. Vi ger varandra utrymme att göra sin röst hörd. Ingen står över någon annan. Det är ett bord där män, kvinnor, barn, unga och äldre blir delaktiga i gemenskapen runt Jesus.

I Bibeln får Jesus kritik för vilka han äter med. Han bryter med kulturen och de förväntningar som finns. Jesus visar att det runt honom alltid finns plats. Han umgås med alla som Gud älskar, skapat och vill rädda till sig. Därför äter Jesus med alla. Särskilt dem som ingen annan vill äta med.

I nattvarden så påminns vi om detta runda bord. Där säger Jesus: Jag vill att du kommer och blir min gäst. Det finns inga gränser. Ingen passage. Kom och ta emot det jag vill ge. Kyrkan är ett runt bord som alltid har plats för fler.

Jag skriver i kapitel 2 om hur vi var och en får älska Gud, oss själva och andra. Kyrkan är en gemenskap av människor som utmanas och uppmuntras att leva just så tillsammans. Det är en träningsplats s.145

Leda som kyrka

Kyrkans relationer

i konsten att älska. Eller som en församling valt att formulera det: ”närmare Gud, närmare varandra och närmare världen.”

Kyrkan är inte en organisation, en happening eller en plats. Målet är inte att dra in människor i kyrkan för att fylla bänkar. Vi definierar oss inte utifrån vilka möten vi har. Vi definieras utifrån vilka vi är – en familj med ett gemensamt uppdrag.

Men många gånger har kyrkan istället blivit platsen dit vi går på söndagen för att få lite andlig återhämtning för att sedan gå hem igen.

Någonstans blev Jesu dröm om en andlig gemenskap förminskad till en individuell andlighet. Vi har blandat ihop personlig tro med individuell tro. Den generation av barn och unga som vi idag möter behöver gemenskap mer än någon generation tidigare. Faktum är att vi alla längtar efter detta. Vi behöver vända tillbaka till Jesu dröm om kyrkan. En gränslös gemenskap som blir känd för sin kärlek till varandra och världen. Den visionen befriar oss.

Anden för oss in i en djup gemenskap I Apostlagärningarna fortsätter Jesu lärjungar att leva den undervisning de fått av Jesus. De lever i närhet till varandra och Gud. De tjänar andra och praktiserar Guds kärlek. Men det som är helt avgörande är att de är drabbade av Guds ande. Den dag vi kallar pingstdagen kommer Anden över dem som blivit en gemenskap runt Jesus. Alla börjar tala i tungor, vilket betyder att Gud använder deras tungor till att tala om Guds under. Det kan verka underligt, men det verkligt häftiga är det som händer strax därefter. ”Och de deltog troget i apostlarnas undervisning och den inbördes hjälpen, i brödbrytandet och bönerna. Alla människor bävade: många under och tecken gjordes genom apostlarna. De troende fortsatte att samlas och hade allting gemensamt. De sålde allt vad de ägde och s.146

Det runda bordets gemenskap

kap. 6

hade och delade ut åt alla, efter vars och ens behov. De höll samman och möttes varje dag troget i templet, och i hemmen bröt de brödet och höll måltid med varandra i jublande, uppriktig glädje. De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren lät var dag nya människor bli frälsta och förena sig med dem.”1 Det är också på grund av det som händer här som vi varje gång vi hör församling eller kyrka direkt borde tänka på gemenskap. När Anden kommer över en grupp människor, så bildas den form av kärleksfull gemenskap som går på djupet i våra liv. Men det här är inte alltid vår erfarenhet av kyrkan. Många gånger har vi reducerat kyrkan till att endast handla om söndag förmiddag klockan 11. Hur hamnade vi där?

Många söker efter meningsfulla relationer idag och många skulle dras till gemenskaper likt den vi ser i Apostlagärningarna. Där man lever i överlåtelse till varandra och i ett gemensamt uppdrag. För att komma dit behöver vi vända tillbaka till visionen från Apostlagärningarna igen och igen.

Kyrkan handlar om ett liv med andra, oavsett vilka de är.

Ett liv där vi äter tillsammans.

Där vi ber tillsammans.

Där vi berättar för varandra vad Gud gör mitt i vår vardag.

Ett liv där vi delar ekonomi och prylar med varandra.

Där vi välkomnar dem som lever i utanförskap.

Det är Guds vision för kyrkan.

Visionen är både totalt inklusiv, öppen för alla, generös, gränslös och djupt utmanande.

s.147

Leda som kyrka

Kyrkans relationer

Strategiska frågor för att prioritera barn och unga i kyrkan På en skala mellan 1 och 5 (där 1 är svagast och 5 starkast), var upplever du att er församling står?

1. Vår församling prioriterar barn och unga som en viktig del av gemenskapen.

2. Vår församling inkluderar barn och unga i den stora församlingsgemenskapen.

3. Vår församling skapar mötesplatser över generationsgränserna.

4. Vår församling låter barn och unga bidra i församlingen med meningsfulla uppgifter.

s.162

En flergenerationsgemenskap

kap. 6

5. Vår församling inkluderar alla åldrar i ledarskap och i gudstjänster.

6. Vår församling utvecklar sina ideella och anställda ledare bland barn och unga.

s.163

Kyrkans upplevelser

Leda som kyrka

KAPITEL 7

E N

N Ä R A

G U D S G E M E N S K A P

Kyrkans upplevelser

7

Gudstjänst med alla åldrar

kap. 7

Gudstjänst med alla åldrar

Välkommen. Psalm. Bibelord. Psalm och kollekt. Pålysningar.

Barnruta. Rörelsesång. Bibelord. Predikan. Solosång. Nattvard.

Förbönsstund med lovsång. Information. Välsignelsen. Postludium.

Vad är egentligen syftet med gudstjänsten? Varför har vi de här eller liknande delar vareviga söndag? Vad går allt ut på? Jo, syftet med gudstjänsten är att bygga en gemenskap med Gud. Gudstjänsten samlar alla åldrar för att lovprisa Gud, lyssna till Guds röst, lära mer om Jesus och för att uppmuntra oss att ta steg i tro i vår vardag.

Församlingen är en mångfaldsgemenskap där enheten är i tron på Jesus Kristus och mångfalden i variationen av åldersgrupper och människotyper som blir delaktiga. Rätt vackert, eller hur?

För att bygga en gemenskap med Gud och varandra möts vi både i den stora gruppen (t ex gudstjänster) och den lilla gruppen (smågrupper). Verksamhet i olika åldersgrupper behöver kompletteras av flergenerationsgemenskap där vi lever trons liv tillsammans.

Som kyrka är det vårt uppdrag att låta barn och unga erfara en levande församling som är relevant och meningsfull. Där är gudstjänsten en central mötesplats. s.179

Leda som kyrka

Kyrkans upplevelser

Gudstjänst är en mötesplats med alla åldrar Till gudstjänsten kommer vi för att ta emot av Guds kärlek och låta Gud dra oss ut i ett gemensamt uppdrag. Vi går därför alltid tillsammans som kyrka. Vi lyssnar, lär, bär och formar varandra. Bibeln visar på ett växande i tro genom församlingen som gemenskap, där alla ska bli fullt delaktiga över alla åldrar. Barn, unga och vuxna tillsammans.

Gudstjänst är något vi gör tillsammans inför Gud Ordet liturgi betyder det folket gör. I 1 Kor 14:26 står det att ”...när ni samlas har var och en något att bidra med: sång, undervisning, uppenbarelse, tungotal eller uttolkning. Men allt skall syfta till att bygga upp”. Ett viktigt begrepp för församlingen är communio som betyder gemenskap eller delaktighet. Kyrkan är Kristi kropp tillsammans.

Gudstjänsten drar oss in i kyrkans berättelse Det är den berättelsen som behöver bli del av barns, ungas och äldres liv genom gudstjänsten. Att växa i tro och lärjungaskap sker inte genom att lära om tron, utan att bli en del av en gemenskap som lever tro tillsammans. Att bli kristen är en process, ett grupparbete. Vi växer inte på egen hand.

Nattvarden gör oss delaktiga I nattvarden drar Jesus oss samman och ger oss alla del av sitt liv. ”Eftersom brödet är ett enda är vi – fast många – en enda kropp, för alla får vi vår del av ett och samma bröd.”1 Vår tillhörighet handlar inte om känslor. Det är en verklighet som vi får påminna oss om genom nattvarden. Vi hör samman genom Jesus. Vi blir delaktiga genom en riktig måltid med riktiga människor.

Dessa erfarenheter av gudstjänstens liv kan göras långt innan barn och unga kan sätta ord på vad de är med om. Det är ett lärande som sätter sig i kroppen. Det barn och unga känner, smakar, hör, luktar och ser blir en del av deras liv och erfarenheter. Det är inte genom s.180

Gudstjänst med alla åldrar

kap. 7

Vi människor är fantastiskt kreativa. Men denna kreativitet kan tystna i en miljö där den inte får växa. Vi måste reflektera över våra egna utmaningar och leda tillsammans med andra.

s.209

Leda som kyrka

Kyrkans upplevelser

Övning Gör en SWOT-analys!

Namnet kommer från orden ”Strengths”, ”Weaknesses”, ”Opportunities” och ”Threats”. Det är ett redskap att se över verksamhetens styrkor, svagheter, möjligheter och hot. Styrkor och svagheter är sådant ni kan påverka. Möjligheter och hot är händelser i omvärlden och framtiden som är svårare att påverka, men som är viktiga att fundera över.

Samla ditt ledarteam och diskutera er verksamhet bland barn och unga. Utrusta dem med postit-lappar och sätt igång att spåna. Börja med era styrkor och svagheter, därefter möjligheter och hot. Som avslutning går ni igenom och prioriterar bland lapparna och samtalar om vilka steg ni vill ta framåt.

Styrkor Vilka är era styrkor?

Vad gör ni riktigt bra?

Vad upplever andra som era styrkor?

Svagheter Vilka är era svagheter?

Vad kan ni utveckla?

Vad upplever andra som era svagheter?

s.210

Att ledas av Gud och utveckla verksamheten

kap. 7

Möjligheter Vilka möjligheter ser ni till förändring?

Finns det trender i kyrkan eller samhället som öppnar för nya möjligheter?

Hot Vad hindrar er att utvecklas?

Vad står i vägen?

Vilka trender i kyrkan eller samhället påverkar er negativt?

Konsekvens Vad får analysen för konsekvens hos er? Efter det att du har sammanställt SWOT-analysen så ser du mycket tydligare vad ni behöver jobba mer med.

Förslag på frågor att jobba vidare med: Hur ska vi göra för att använda de styrkor vi har? Hur ska vi hantera våra svagheter? Vad ska vi göra för att bättre ta tillvara våra möjligheter? Hur ska vi göra för att hantera hoten?

s.211

Kyrkans delaktighet

Leda som kyrka

KAPITEL 8

L E D A

O C H

F O R M A

T I L L S A M M A N S

Kyrkans delaktighet

8

En gemenskap av delaktighet

kap. 8

En gemenskap av delaktighet

Guds tanke med kyrkan är att alla ska bli delaktiga och ”utföra sin tjänst och bygga upp Kristi kropp”.1 Kristi kropp är kyrkan och detta är kallelsen. Det är därför det centrala för varje ledare att ”göra de heliga mera fullkomliga” som det står i samma passage av Efesierbrevet. En god ledare är alltså den som lyckas motivera andra till delaktighet. Det handlar inte om oss. Det handlar om att skickliggöra och utrusta andra.

I kapitel 3 beskriver jag hur Gud lagt ned andliga gåvor hos var och en, och att den Helige Ande blir synlig mitt i gemenskapen genom dessa gåvor. Detta låter enkelt och självklart. Men verkligheten är att vi människor av naturen är konsumenter. Vi låter gärna andra göra jobbet. Det blir ofta så att ledarna gör jobbet, medan andra konsumerar.

Hur ökar vi engagemang? Hur får vi människor att få tag på sina andliga gåvor, sin passion och sina drömmar? Här är fyra grundhållningar kring en kyrka för engagemang och delaktighet.2

s.213

Leda som kyrka

Kyrkans delaktighet

1. Alla är präster!

Grunden för kyrkan är tron på det allmänna prästadömet. Det betyder att alla har en roll att spela och kan vägleda andra till tro och liv.

På så vis är alla präster. Vi har alla en uppgift att tjäna varandra på olika sätt, med olika gåvor, i olika uttryck. Som Paulus säger: ”Vårt evangelium kom inte till er bara som ord utan också med kraft och helig ande, i fullt mått; ni vet ju vad vi förmådde göra bland er, för er skull”.3 Det allmänna prästadömet behöver bli ett sätt att leva som gemenskap, där vi hjälper varandra att växa i tro och till tjänst för andra.

AT T F U N D E R A PÅ

Hur ser det allmänna prästadömet ut i er gemenskap? Hur undervisar ni kring andliga gåvor och delaktighet? Vilka steg kan ni ta för att göra det allmänna prästadömet till en grund?

2. Utrusta varandra Ledarnas roll är att utrusta andra. Där tjänandet av andra fungerar, finns det alltid ett ledarskap som utrustar. Det är en stor och avgörande skillnad mellan en ledare som gör verksamhet och en ledare som utrustar andra. De som leder genom att göra verksamhet riskerar att bli bromsklossar och ofta byggs kyrkan runt dem med begränsat resultat. Då blir människor konsumenter, för de blir inte utrustade att tjäna. Hur blir vi ledare som utrustar istället? Genom att hjälpa andra s.214

En gemenskap av delaktighet

kap. 8

Skapa en god rekryteringskultur 1.

Inrikta verksamheten

2.

Inbjuda och inspirera

4.

Utvärdera verksamheten

3.

Utveckla ledare

1. Inrikta verksamheten Be för verksamheten och nya ledare. Helt avgörande för att få ett växande arbete i djup och bredd är ledarna. Därför behöver det vara ett återkommande böneämne. Vi behöver be om fantastiska ledare, för människor som älskar barn och unga. När ditt team kommer tillsammans – be för ert arbete och att Gud sänder de ledare som ni behöver. Be också för att nå ut med er verksamhet och att fler barn och unga kommer till er. Allt kommer tillbaka till bönen. Det är grunden för växt. För verksamheten, för de ledare ni har, för nya ledare, för ert team, för växt i tro och deltagare.

Vision och plan En av de vanligaste frågor jag får kring utveckling av verksamheten bland barn och unga är hur får vi fler ledare? Jag tänker att om s.227

Fyragrunder grunderför föratt Fyra att leda leda barnmig ochsjälv unga

Berättelser bland barn och unga

Leda barn och unga

KAPITEL 9

V Ä R L D E N S

B Ä S T A

B U D S K A P

Berättelser bland barn och unga

9

Dela Bibelns och kyrkans berättelser

kap. 9

Dela Bibelns och kyrkans berättelser

Vad är det vi som kyrka erbjuder världen som ingen annan kan ge? Vi behöver ju inte vara kristna för att bygga hus till hemlösa eller ge mat till de hungriga. Vi behöver inte vara kristna för att påverka politiken i ett land eller förändra samhällen. Det finns andra religioner som berättar om hur vi ska leva tillsammans. Vad är det då kyrkan har som inte finns någon annanstans?

Guds kärlek genom Jesus Kristus.

Vår berättelse är den att vi får leva i och av Guds kärlek. Berättelsen om att vi är älskade av Gud oavsett vad vi gör. Den kärleken behöver vi själva ta emot och leva. Det håller kärleken i oss levande. Som ledare är vårt uppdrag att leva den kärleken i mötet med andra. Det är berättelsen om Jesus. Det var den berättelsen som fick mig att komma till tro. Hur Gud offrar allt för mig. Hur Gud älskar mig så gränslöst.

s.247

Leda barn och unga

Berättelser bland barn och unga

Ledarens berättelser

”Var alltid beredda att svara var och en som kräver besked om ert hopp.” (1 Pet 3:15) Led med ditt liv! Det som är din berättelse och ditt hopp är viktigt att berätta om. Om någon ber dig att berätta om dig själv – vad berättar du då? Börjar du berätta om din hemstad, din familj och din uppväxt? Berättar du om ditt liv med Gud? Vad är ditt hopp? I bokens första kapitel skriver jag om hur Gud vill bli en del av våra liv och vår berättelse. Där finns också en övning för att reflektera kring vad Gud har gjort och gör i våra liv. Allt detta får vi dela med oss av till barn och unga.

Precis som jag nämner i början av boken står vi i olika relation till Gud. Några har vandrat länge och någon står och tvekar. Oavsett var vi står får vi använda våra berättelser i mötet med barn och unga. Vi får dela våra utmaningar, våra misstag, vårt hopp, vår tro, våra tvivel och drömmar. Det finns en speciell kraft i den egna erfarenheten, vi kan inte gå förbi den. Bibelberättelser kan diskuteras, men inte en personlig erfarenhet. Den blir viktig och äkta för att det är vår berättelse. s.262

Ledarens berättelser

kap. 9

Våga öppna dig!

Var ärlig med ditt liv. Dela dina utmaningar. Vågar du vara ärlig som ledare så skapar du en sådan kultur runt dig. Vi får dela med oss av våra erfarenheter av livet och Gud. Det handlar både om utmaningar och möjligheter, om tro och tvivel. Syftet med ledarens berättelser är att ge deltagaren levande exempel på hur livet i tro kan se ut, med vittnesbörd om vad Gud kan göra i våra liv och vad det innebär att tro mitt i livets utmaningar.

Den lilla berättelsen kan göra stor skillnad Gud kanske har gjort många saker i ditt liv och det är ju fantastiskt!

Men genom att välja en händelse, en berättelse, är det lättare att behålla någons uppmärksamhet. Har du flera saker att berätta, sätt då samman flera berättelser och dela i olika sammanhang. Beskriv vad som hände, men också vad du kände och tänkte. Det gör att deltagarna både berörs och minns.

Välj ut det som sticker ut och bränner till. Kanske är det tillfället då du valde att följa Jesus? Kanske är det ett tillfälle då du berättade om din tro för en kompis? Behövde du lita på Gud i en speciell situation? Det kan vara en liten bön som hjälpte dig att klara ett prov i skolan eller en borttappad nyckel som kom tillbaka. Händelserna kan vara små, men poängen är att peka mot Gud. Att vi kan lita på att Gud är med i våra vanliga enkla vardagsbestyr, utmaningar och glädjeämnen. När vi tänker tillbaka på vad Gud gjort i våra liv ger det ofta en känsla av tacksamhet. Tänk att jag får vandra med Gud och att Gud tar hand om mig!

s.263

Relationer bland barn och unga

Leda barn och unga

KAPITEL 10

E N

D J U P

G E M E N S K A P

Relationer bland barn och unga

s.272

10

Verksamhet för goda relationer

kap. 10

Verksamhet för goda relationer

Jesus går emot allt som är förväntat. Han väljer fiskare, skatteindrivare och prostituerade och ger dem uppdraget att förändra världen.

Jesus tror på dem och ser dem, med stor kärlek, fullt ut. Jesu bild av dem är helt olik bilden världen runt omkring har. Han ser alla människor genom en lins av kärlek. Genom Guds ögon. Jesus ser inte brister och fel. Han ser dem som om de redan var upprättade. Så som Gud skapat dem. Det är att se med kärlekens ögon.

Jesus behandlar människor med värdighet. Hans uppdrag är att ge den kärlek Gud har till varje människa. När Jesus blir berörd är det inte bara en känsla, utan en djup erfarenhet av vad dessa människor betyder för Gud. När Jesus helar och upprättar någon är det ett fysiskt helande, men också en förnyad relation till Gud. Det är den upprättade relationen som är Guds ständiga mål och strävan. Varför? För att vi är skapade till att leva i en djup gemenskap med Gud och varandra. Vi är en kropp. Vi hör alla samman. Vi är skapade till Guds avbild.

s.273

Leda barn och unga

Relationer bland barn och unga

Som ledare är vårt uppdrag att möta varje deltagare med Guds ovillkorliga kärlek, och forma en miljö som odlar relationer på djupet.

I detta kapitel ger jag ett antal viktiga perspektiv kring hur vi formar en inkluderande och gränsöverskridande gemenskap i mötet med deltagarna och föräldrarna.

Hur skapar vi mötesplatser för relationer på djupet?

I FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter står det att ”alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter”.1 I kapitel 6 skriver jag om församlingens gemenskap där alla är välkomna, oavsett nationalitet, sexualitet, klass, tro eller utseende. Det gäller naturligtvis all verksamhet bland barn och unga. Alla ska ha samma rättigheter. Vi behöver därför sträva efter att efter bästa förmåga ge alla som vill möjlighet att medverka i församlingens verksamheter.

Vårt uppdrag är att erbjuda barn och unga en varm och inkluderande gemenskap där vi vågar öppna oss för varandra och leva i ärliga relationer. Det gör vi genom aktiviteter och lekar, genom att mötas i mindre grupper, ha roligt tillsammans och dela livet med varandra.

Vi informerar föräldrar om verksamhetens innehåll och bjuder till engagemang och delaktighet.

Ser varje individ En gemenskap på djupet utgår ifrån en kristen värdegrund som tar sin utgångspunkt i att alla är skapade till Guds avbild. Varje individ är unikt skapad med ett okränkbart värde. Vi ger plats för olika personligheter och oliktänkande kring tro- och livsfrågor, precis så som Jesus gör i mötet med människor. Han ser människor för vilka de är i Guds ögon och upprättar dem som samhället redan dömt ut. s.274

Respektfulla möten

kap. 10

Uppmuntra Vi ser och uppmuntrar barn och unga, visar kärlek och ser möjligheter.

Bygg vänskap Du behöver bygga vänskap med barnen och ungdomarna för att de ska öppna sig för påverkan. Det betyder att du som ledare behöver vara öppen och tillgänglig, sätta dem först genom att lyssna och de behöver veta att du finns där för dem om de vill dela något. Du behöver vara beredd att lyssna till deltagarnas vardag med dess problem, oro och glädjeämnen.

Uppmuntra alltid Det är lätt att som ledare hamna i rollen att bara springa runt och försöka hålla ordning på deltagarna. Det är viktigt och behövs ibland, men investera främst i att gå runt och uppmuntra. Det finns så många tillfällen för det. Säg ”vad härligt att se dig!” eller ”vi är så glada att du kommer ikväll!” när de kommer. Se till att alla ledare gör samma sak.

Visa att du tror på dem ”Jag vet att du kan göra detta”, ”du är väldigt bra på det” eller ”det här är verkligen en fin sida hos dig” – ge dem uppgifter som stämmer överens med det de är bra på och gör dem delaktiga. Genom att uppmuntra växer barn och unga runt dig.

Se dem när de gör rätt Varje gång du ser eller hör dem göra något rätt – var där och uppmuntra! När något bra sägs om någon annan: ”det där var så bra sagt!”. Om ett barn släpper fram ett annat i kön till kiosken: ”så gör en riktigt bra kompis!” Att uppmuntra är att undervisa. Det är att påverka med respekt. Precis som Jesus gör.

Det finns också tillfällen då du behöver ge kritik. När någon gör s.299

Upplevelser bland barn och unga

Leda barn och unga

KAPITEL 11

M Ö B L E R A

F Ö R

G U D S M Ö T E N

Upplevelser bland barn och unga

11

Plats för bön och tillbedjan

kap. 11

Plats för bön och tillbedjan

“Det finns så många organisationer som gör så mycket för barn och unga. Ni behöver inte göra det de gör. Men jag skulle önska att ni i kyrkan talade med ungdomar och barn om andliga frågor. Det finns det inga andra som gör. Det är ert bidrag.” – Ledare i en icke-kyrklig verksamhet.

Vi lever i en tid av ett enormt utbud av aktiviteter. Många barn och unga kan välja mellan allt ifrån fotboll, orientering, drama och kör, till film, simning, spela i orkester och dansa. Möjligheterna är förstås beroende på ekonomi och var de bor, men detta har förändrat landskapet för kyrkan. Under 1900-talet var kyrkan ofta en självklar samlingsplats för barnen på orten. Så ser det inte ut på de flesta håll idag. Vi behöver på nytt ställa oss frågan: Vad är vårt unika bidrag med vår verksamhet? Vad är det vi kan ge som inte fritidsgårdar eller idrottsföreningar ger?

s.305

Leda barn och unga

Upplevelser bland barn och unga

Caroline Staf

Caroline Staf växte upp i en familj utan någon koppling till kyrkan. ”Farmor kunde rabbla bibelverser, men det är allt. Att jag hamnade där var en slump. Jag kunde lika gärna varit med någon annanstans, i någon annan verksamhet. Min pappa hade en arbetskamrat som var ledare, så pappa drog med mig till scouterna.”

Väl hos scouterna uppskattade Caroline gemenskapen och äventyren.

De lärde sig nya saker genom att testa sig fram och genom andakterna fick hon höra om vem Gud är. Hon upplevde en trygg och varm gemenskap. ”I scouterna fanns trygga och vuxna förebilder som visste vilka de var och vad de trodde på. De såg mig och min potential och peppade mig att utvecklas.”

s.318

Leva utgivande

kap. 11

Leva utgivande

“Vi kan inte göra stora saker, bara små saker med stor kärlek” Moder Teresa Jag har i boken återkommit till den kristna trons centrala tema: att älska Gud och sin nästa som sig själv. Den självklara frågan som följer är ”Vem är min nästa?” Just den frågan får Jesus i Lukasevangeliet kapitel 10 och förklarar som så ofta genom en liknelse. Han målar upp en händelse där en man ligger misshandlad på vägen.

En präst och en levit ser mannen, men går förbi. Sen kommer en samarier (en person från landskapet Samarien som ligger i norra Västbanken) som fylls av medlidande och tar väl hand om mannen.

Sedan frågar Jesus: ”Vem av dem är den överfallne mannens nästa?”

Svaret är enkelt: den som visade barmhärtighet. Då svarar Jesus: ”Gå du och gör som han.”6 Det är denna utgivande kärlek för andra människor som barn och unga behöver få erfara i praktiken. Det är att visa medlidande, omsorg och kärlek till dem som andra vänder ryggen till. Centrala frågor för verksamheten bland barn och unga är därför ”Vem är vår nästa? Vilka kan vi hjälpa? Vem kan vi älska?” s.321

Delaktighet bland barn och unga

Leda barn och unga

KAPITEL 12

U T R Y M M E

F Ă– R

E N G A G E M A N G

Delaktighet bland barn och unga

12

Forma en kultur av delaktighet

kap. 11

Forma en kultur av delaktighet

Jag har jobbat ett antal år i församling bland barn och unga, och en av de stora utmaningarna har varit att forma en kultur av delaktighet.

I församlingen som jag kom till som barnledare, nyss fyllda 24, fanns en tradition av en lång rad verksamheter. Söndagsskola. Fritidsgård.

Ungdomsarbete. Barnrytmik. Där fanns förväntan. Det var stora skor att kliva i.

På torsdagar var fritidsgården öppen för alla mellanstadiebarn i området. Utanför kyrkan ringlade sig kön lång av ett sextiotal barn som ville in och spela biljard, pingis, spel och mycket annat. Vi som ledare jobbade hårt för att ge barnen vad de ville ha. Vi grillade toasts, sålde lösgodis, ordnade lotterier, tävlingar, ja allt möjligt för att hålla energin uppe. Vi serverade och barnen konsumerade.

Utöver att vara ansvarig för hela kalaset, höll jag ihop en filmgrupp där alla barn som ville vara med och spela in en egen film hängde på.

Antalet barn varierade, men det var en handfull varje gång. Vi formade ett manus, hämtade utklädningskläder i förrådet och så spelade vi in hela filmen. Allt inom loppet av fyrtiofem minuter. Sedan tog s.329

Leda barn och unga

Delaktighet bland barn och unga

jag med mig allt material hem, satte mig vid datorn och klippte ihop materialet till någon sorts sammanhängande story.

Sen kom torsdagen därpå. Jag riggade projektor, fixade popcorn till alla barn och vi rullade igång filmgruppens nya storverk på den vita duken. Direkt efter att filmen var slut sprang en av killarna som varit med i filmen fram till mig, boxade mig rakt i magen med knuten näve och skrek: “Du har klippt bort scenen där jag är med!”

Uff. Luften gick bokstavligen ur mig.

Det blev alldeles tyst i hela salen.

Vi avbröt den mysiga filmstunden och barnen fick återgå till sina aktiviteter. Själv satt jag kvar med magont och tänkte: ”Så otroligt otacksamma barn! Vi ordnar allt för dem och så får man en knytnäve i magen som tack.” Men på ledarsamlingen efteråt hade jag samlat tankarna och sa till teamet: ”Jag har tänkt på vad som hände ikväll.

Den där killen som sprang fram och boxade till mig … han har ju alldeles rätt. Han var med i en scen och den scenen tyckte jag inte var viktig. Men det var den för honom. Kanske är det så att vi klipper bort dem, kanske låter vi dem inte vara med tillräckligt. Det är de som borde bestämma hur filmen blir, inte jag. Vi serverar och de tar emot, men det är på våra villkor. Vi måste ändra vårt sätt att ha verksamhet för vi ska inte klippa bort någon.”

Från serveringskultur till delaktighet Vårt sätt att forma verksamhet hade blivit det jag ibland kallar för en serveringskultur. Ledarnas uppdrag var att servera deltagarna.

Det byggde inte relationer i någon större utsträckning, det skapade inte kontinuitet, barnen kom och gick som de ville och det skapade distans och missnöje. Vi ville i grunden ändra på detta. Vi ville gå från serveringskultur till delaktighet. Det är i grunden ett synsätt som vi s.330

Undervisning för delaktighet

kap. 12

Undervisning för delaktighet

I evangelierna kan vi se att ett av de mest kännetecknande dragen för Jesu undervisning är det tjänande ledarskapet. Detta beskriver jag i kapitel 2. Evangelierna nämner minst sex tillfällen där Jesus varnar lärjungarna för att ”bli herrar över” andra människor. Störst bland dem var den som blev de andras tjänare.5 Jesus uppmuntrar lärjungarna att ta barnen till förebilder.6 Det är ett grundläggande förhållningssätt för det kristna ledarskapet.

Delaktigheten runt Jesus Ett annat grundläggande drag för gemenskapen runt Jesus är delaktigheten. En gemenskap av delaktighet med Jesus och varandra.

Jesus kallar lärjungarna, inte bara till att följa honom, utan att bli del av hans liv och lära. Att göra undervisningen till ett sätt att leva livet.

Han samlar ett team av medarbetare, tolv lärjungar, och sänder ut dem två och två. De har formats runt Jesus och sänds sedan ut att dela med andra. Jesus kallar och utser ytterligare sjuttio lärjungar s.341

Leda barn och unga

Delaktighet bland barn och unga

och sänder ut dem på samma sätt i par för att visa för andra vad de lärt sig av Jesus.7 Detta är Jesu uttryck för delaktighet.

När jag jobbade i församling bland barn och unga och ville öka deras inflytande, så sökte jag en modell för detta. Hur kan vi forma en ny pedagogisk vision där vi lever tillsammans med deltagarna? Där vi likt Jesus bjuder med deltagarna på en vandring, och där de blir en del av undervisningen? Där tron blir till handling utifrån egna beslut?

Vid denna tid kom jag över en bok på svenska som heter ”Livets berättelser, om Thomas H Groomes religionspedagogik.”8 Jag fullkomligt slukade den och såg hur det jag saknat på många sätt fanns i hans pedagogiska vision. Det jag särskilt uppskattade var att Groome helt utgår ifrån Jesu sätt att möta människor. Det är där vi får tag på en vision för att skapa delaktighet i verksamheten och undervisningen.

Thomas Groome summerar Jesu undervisningsmetod i att leda människor från liv till tro till liv.

Från liv Jesus börjar i människors liv, uppmuntrar deras eget tänkande, Till tro undervisar dem i evangeliet, Till liv inbjuder dem till att själva reflektera, förstå och ta till sig det han undervisat, och uppmuntrar dem till att fatta beslut till att ta steg i tro.

Lära tillsammans i fem steg I kapitel 9 skriver jag om hur vi berättar och undervisar på ett sätt som skapar engagemang. Värt att stryka under är hur viktigt det är att s.342

Undervisning för delaktighet

kap. 12

inte tala till gruppen, utan med gruppen. Att tala med innebär att vi anknyter till deltagarnas frågor, tankar och reflektioner och engagerar dem som aktiva deltagare. Det gör att undervisningen blir en del av deras lärande. Vi lär ut för att få deltagarna att få svar på sina frågor och hjälpa dem att växa. Målet med undervisningen är att hjälpa dem att fatta beslut i den riktning deltagarna vill gå.

Kristen undervisning ska inte bara nå våra huvuden. Bibeln utmanar oss att gå längre än så. Vårt uppdrag är att undervisa så att deltagarna utvecklas i sina liv. Till en kunskap om hur vi lever i kärleksfulla relationer, som jag skrivit om tidigare, i relation till Gud, oss själva, andra och skapelsen.

Ledaren ska leda riktningen, ha en klar idé vart vi är på väg men är samtidigt en del av gruppen. Rollen är att få igång gruppens engagemang att lära och göra undervisningen till en praktik i sitt liv.

Det gör vi genom att undervisa så att alla blir delaktiga, genom ett engagerande berättande och med intressanta teman.

Ett verksamhetsområde vi ville förnya i församlingen jag jobbade i, var konfirmationen. Vi önskade att unga skulle få uppleva hur kristen tro gör skillnad i deras liv. Att konfirmationen inte är en plats där vi delar ett knippe kunskap om tron, utan vandrar och prövar om trons väg håller. Från att höra om kristen tro, till att ta steg in i kristen tro.

Hos Thomas Groome fann vi en modell för detta, som fick oss att till slut skriva fram vårt eget konfirmationsmaterial: “Vägens folk: en resa genom kristen tro.”9 Det övergripande förhållningssättet var att skapa en delaktighet i undervisningen. Det sker genom att ge deltagarna en meningsfull ingång i undervisningen, koppla an till visheten i den kristna tron och sedan engagera dem att ta steg mot en tro som är levande för dem själva och för världen. Groome kallar sin modell för ”Five Movements”,10 alltså fem rörelser som är vägledande för alla typer av kristna verksamheter och undervisningssituationer.

s.343

E N

P L A N

F Ö R

L Ä R A N D E

Appendix

KAPITEL 13

Appendix

Växa i tro-planen – en helhetssyn för växande tro 0–25 år

kap. 13

Växa i tro-planen – en helhetssyn för växande tro 0–25 år

Jag har i mitt arbete för ungdomsorganisationen Equmenia tagit fram en helhetssyn för växande tro i åldrarna 0–25 år.1 Genom denna bok poängterar jag hur alla mötesplatser bland barn och unga genom församlingen har till syfte att vägleda barn och unga till växt och utveckling.

Växande innebär förändring. Man växer från något man är till något nytt, och samtidigt fortsätter man att vara samma person. Växande är en process som sker inuti oss. Vi växer i förståelse, i styrka, kunskap, intelligens och känslor. Undervisning har till syfte att skapa växt. En växt i kärleken till oss själva, till Gud, till andra och till skapelsen.

Växande tro bör vara det grundläggande målet för alla kyrkans verksamheter, metoder och material som vi använder.

Beroende på ålder lär man sig på olika sätt. Man engageras, är kreativ, utmanas, förundras och går igenom olika faser i sina liv. Varje fas innebär särskilda utmaningar och möjligheter. Hur kan vi på bästa s.361

Appendix

s.396

S T E R N E G Å R D M A G N U S

Led med ditt liv F Y R A G R U N D E R FÖ R AT T L E D A U N G A

Att vara ledare för barn och unga är inspirerande om än utmanande. Hur får man en grupp att sträva mot ett gemensamt mål? Vad innebär det att leda sig själv?

Och hur leder man i kyrkan?

Led med ditt liv är en lättillgänglig och praktisk handbok för alla som har ett ledaruppdrag. Magnus Sternegård visar på de fyra grunderna för att leda unga: Hur en berättelse skapar mening, behovet av relationer, upplevelsens betydelse och vikten av att känna delaktighet. Boken innehåller också intervjuer, exempel på fallgropar att undvika och massor av goda råd – helt enkelt en utmärkt guide för den som leder.

Magnus Sternegård, f 78, är teolog och arbetar med verksamhets- och ledarskapsutveckling i barn- och ungdomsorganisationen Equmenia.

9 9 7789179 8 9 1 7

9 9996802 9 6 8 0 2