Kapitel 1
”Antonia, skynda dig! Du vill väl inte komma försent första veckan i skolan?” Antonia hörde sin mamma ropa på henne. ”Jaja, jag kommer”, suckade hon. Antonia Slavkov kom till Sverige från Bulgarien när hon var två år gammal. Hennes familj flyttade till Sverige för att de hade det fattigt i Bulgarien och för att hennes mamma blev erbjuden ett jobb i Sverige. Antonia har hela sin släkt kvar i Bulgarien och de åker och hälsar på dem vartannat år, när hennes mamma och pappa har sparat ihop tillräckligt mycket pengar. Hon gillar att åka till sina kusiner på semester, men hon skulle inte vilja flytta dit igen. Antonia är en väldigt omtänksam person, men hon har bara två kompisar och det kan bero på att hon är lite blyg. När hon är med sina kompisar och känner sig trygg är hon inte alls blyg, utan tvärtom väldigt öppen och pratar jättemycket. Antonia har bra självkänsla, hon gillar sig själv, men hon har inte så bra självförtroende när det är många människor runt henne. Hon har två hundar som heter Våfflan och Gizmo. Våfflan är en chihuahua och hon är fyra år. Gizmo är en labrador och han är en liten valp på 2 månader. Hon har också en guldfisk i ett akvarium på sitt rum. Antonias favoritfärg är orange för hon älskar apelsiner. Hon har nästan bara orange färger i sitt rum. Hon har alltid sina stora runda glasögon på sig och hon gillar att ha på sig sina olivgröna byxor med svarta knälånga stövlar. 5
Skolan är ofta är jobbig för Antonia, eftersom hon har dyslexi. Hon får använda en dator som hjälpmedel istället för att skriva för hand och datorn kan också läsa upp saker för henne. Antonia skyndade sig att ta på sig kläder, äta frukost, plocka ihop sina skolböcker och borsta tänderna. Sen rusade hon iväg mot spårvagnen. Hon hade så bråttom att hon nästan glömde att säga hej då till sin mamma. När hon väl kom fram till spårvagnshållplatsen, missade hon den precis. ”Fan också”, svor Antonia för sig själv. Som tur var kom det en ny spårvagn tio minuter senare. När hon kom till skolan var det en kvart kvar tills lektionerna startade. Hon såg massvis av ungar på skolgården, några som kom från hennes klass 8A och några nya som precis hade börjat. Hon gick fram till sina två bästa tjejkompisar, Felicia och Alicia. Felicia är en snäll tjej som har mycket kompisar. Hon umgås både med folk i skolan och utanför. Hon tränar basket och fotboll tre gånger i veckan och gillar att vara mycket aktiv och ha många människor runt omkring sig hela tiden. Man kan lätt känna igen Felicia eftersom hon har rött långt hår och mycket fräknar och har nästan alltid blåa eller svarta Adidas byxor, gympaskor och linne. Alicia kan ibland vara lite sarkastiskt, men är egentligen väldigt snäll. Hon kan säga saker som kan upplevas som lite dryga, men egentligen så skojar hon bara. Precis som Antonia är Alicias intressen musik, att måla och rita och att spela teater och hon har de flesta av sina kompisar där hon har sina aktiviteter. I skolan är hon bara med Felicia och Antonia. Alicia gillar att ha jeans på sig och vill att alla kläder ska vara sköna.
6
Alicia och Felicia har känt Antonia ända sen de gick på dagis tillsammans. De tyckte väldigt mycket om varandra alla tre redan när de bara var några år gamla. ”Hej Antonia. Värst vad du var tidig. Vi börjar inte förrän om en kvart”, sa Alicia. ”Jag vet. Jag skyndade mig”, svarade Antonia lite skrytsamt. ”Visst är det coolt att vi blivit åttor nu. Vi är nästan äldst på skolan”, sa Felicia uppspelt. ”Eller hur”, svarade Antonia. Det ringde in för lektion och de tre tjejerna började gå mot skoldörren. De gick direkt till sina elevskåp och hängde in sina jackor. Plötsligt kom en annan elev från deras klass fram till dem, som hette Delara Terzi. Delara var klassens clown. Hon var ofta hyperaktiv och sprallig och hon älskade att skämta och att busa med de andra eleverna och lärarna. Detta uppskattades dock inte av lärarna alls. ”Tjena! Jag såg att ni snackade med varandra utanför skolan. Ni har väl inte glömt av mig, eran bästa kompis”, sa Delara upphetsat. ”Vi är INTE dina kompisar”, svarade Alicia irriterat. ”Säg walla ni inte är mina kompisar”, svarade Delara irriterat. ”Walla”, svarade Alicia. Plötsligt fick Delara syn på en flaska energidricka som Alicia hade köpt. ”Ååhh, en dricka till mig? Tack det var snällt”, sa Delara och slet åt sig drickan som Alicia höll i handen. ”Nej! Vad gör du? Ge tillbaka den”, sa Alicia argt. Delara tog en stor klunk av drickan, sen rapade hon högt i ansiktet på en mycket arg Alicia. ”Det var gott med en dricka på morgonen”, sa Delara nöjt. 7
”Usch! Ditt jävla äckel”, sa Alicia argt och slet drickan ur handen på Delara. ”Jag skulle gärna stått kvar och snackat med er, men vi börjar nu. Hej då”, sa Delara och sprang iväg. ”Delara är definitionen av J– O– B– B– I– G och S– T– Ö– R– A– N– D– E”, muttrade Alicia surt. ”Äsch, skit i henne. Kom vi börjar nu”, sa Felicia. På väg till klassrummet mötte de en annan tjej från deras klass, som hette Kassandra Nyberg. Kassandra var den elakaste ungen i hela klassen, tyckte många. Hon brukade ofta vara kaxig och dryg mot både sina lärare, sina klasskompisar och de äldre eleverna i nian. Hon hade bara två kompisar i klassen, men skröt ofta om hur många kompisar hon hade utanför skolan. På grund av att hon hade väldigt lätt för att bli arg och svårt och kontrollera sig när hon blev arg, brukade hon också ofta hamna i slagsmål. ”Tjena töntar”, sa Kassandra med sin vanliga kaxiga röst. ”Tyst med dig kortis”, svarade Antonia. ”Hur går det med din kanin Pelle? Nej just det, han är ju död. Hahahah”, sa Kassandra med elak röst. Då fick Antonia nog. ”DU ÄR SÅ JÄVLA TASKIG OCH RESPEKTLÖS! DU HAR INGEN ANING OM VAD JAG OCH HAN HAR GÅTT IGENOM! Antonia skrek argt till Kassandra. ”Vill du ta fight efter skolan”, frågade Kassandra kaxigt. ”Aldrig i livet”, svarade Antonia. ”Du är en fegis mannen. Vi ska ta fight, annars berättar jag för hela klassen att ditt husdjur är dött.” Nu stod Antonia inför ett svårt val.
8
Girlpower riktar sig till ungdomar i tonåren. Boken handlar om att kunna ta sig igenom svårigheter och att det finns människor som kan stötta en om man har problem. Antonia, Felicia och Alicia är tre 14-åriga tjejer som är bästa vänner. I boken får man följa deras liv och vardag i skolan tillsammans med de andra eleverna. Den handlar om mobbing och utsatthet, om vilka svårigheter man kan stöta på som tonårstjej och det tuffa klimat som råder i området där de bor. Men det handlar också om glädje och förväntningar och om den styrka de tre vännerna ger varandra tillsammans. Författaren Anton Skoglund har själv haft en tuff uppväxt. När han gick i låg- och mellanstadiet blev han utsatt för mobbing i sin skola och under en lång period vägrade han att ens gå dit. Han lider också av den sällsynta neuropsykiatriska sjukdomen PANDAS (Pediatric Autoimmune Neuropsychiatric Disorders Associated with Streptococcal infections), som han drabbades av efter en halsfluss vid 4 års ålder. Sjukdomen kan ge symptom som enorm trötthet, minnes- och matematiksvårigheter, tics, motoriska problem, depressioner, ångest, psykoser och hallucinationer. Anton har alltid gillat att skriva och har velat bli författare sedan han gick i lågstadiet. Skrivandet kunde få honom att må lite bättre och glömma allt det jobbiga som var i skolan. Han skapade världar och positiva karaktärer i sina berättelser, som gav honom kraft att fortsätta kämpa.