9789127132566

läsarna älskar marianne cedervall!

Stormsvala

Mirjam och Hervor i New York! Hit har väninnorna kommit för att hjälpa sina döttrar, som startat ett lyxigt svenskt spa på Manhattan.

Hervors dotter Ingrid får ett gåtfullt brev från Sverige och en manlig kund lyckas påverka Hervor så till den milda grad att hon till och med tappar sin förmåga att skåda in i framtiden. Hon hävdar bestämt att hon är utbränd, vilket Mirjam ställer sig tveksam till.

Nej, Mirjam litar inte på den charmige mannen som har tid att vara på spaet ständigt och jämt. Dessutom tar han sig in i deras bostad. Vem är han egentligen och vad gör han i New York?

Nu kommer äntligen den fjärde boken i serien!

Marianne

Cedervall

Marianne Cedervall är född 1949 på Gotland, uppvuxen i Stockholm och bor i Västerås där hon tidigare arbetat med personalfrågor inom Svenska kyrkan. Hon slog igenom med debuten Svinhugg (2009), som följdes av Svartvintern (2010) och Spinnsidan (2011).

Läs mer om författaren och böckerna här: http://mariannecedervall.se

da 0 s ål om 0 0 0 15 rien r i se e rvor k c bö h He c o am Mirj

Stormsvala

Marianne

Cedervall

Underbar!!!

Marianne Cedervall är fantastisk. Hon skriver så otroligt bra och man läser i rasande fart. Har läst alla tre böckerna och väntar med spänning på nästa; jag älskar Mirjam och Hervor :-) av EA, 2012-07-13 Mysdeckare Ja, nu har jag läst den tredje boken om dessa underbara kvinnor Mirjam och Hervor. Det går inte att sluta, man sträckläser, vill inte boken skall ta slut. Jag säger bara vill ni läsa något med medkänsla och spänning läs denna. av Maggan, 2012-04-30 Härligt bra! Åh så bra de är, Marianne Cedervalls böcker om Mirjam och Hervor! av Chihiro, 2011-05-14 Charmig Det var ett kärt återseende att träffa Mirjam och Hervor igen. Jag har saknat dessa två damer. Som vanligt bjuder Marianne Cedervall på rolig, charmig och lättläst läsning. av bokbrus, 2011-10-28 Lika underbar som alltid.

Härlig story . . . Längtar redan till nästa bok. av Lena, 2011-05-25 Kommentarerna ovan är läsaromdömen om Spinnsidan hämtade från adlibris.com

ISBN 978-91-27-13256-6

Författarfoto: Mia Carlsson Omslag: PdeR®

NOK inbunden 140x215mm 23mm rygg - vikmån 5mm - Flikar 100mm - 5mm Skärsmån CMYK

StormsvalaHB.indd 1

1/18/13 1:40 PM

Kuivalihavaara, Lappland Februari 2012

12-53 N&K Stormsvala 17 dec.indd 7

2012-12-17 09.58

Nysnön som kommit under natten får gårdsplanen att gnistra och glimra mer än vanligt. Snötäcket är orört sånär som på ett tydligt harspår som löper från skogsbrynet, över gårdsplanen och ner mot älvbrinken. Med korta snabba steg går hon den smala uppskottade gången mot huset och skänker en tacksam tanke till mannen som röjt undan snön. Andas in alldeles för fort och hostan kommer ofrivilligt, andetagen måste tas försiktigt. De högklackade stövlarna sjunker djupt ner och hon borde naturligtvis ha tänkt på präktigare skor, näbbstövlar kanske, som hon hade när hon som barn rantade runt här i trakterna. Kylan nyper i kinderna och handskarna är i tunnaste laget.

Framför henne ligger det gamla boningshuset och väntar. Fönstren är täckta av isrosor och blotta tanken på att kliva innanför dörren i det utkylda huset får henne att huttra. Hon stannar upp en stund och tittar ut över gårdstunet och lyssnar. Tystnaden är märkvärdig, helt olik vad hon vant sig vid. Inte en vindpust från rimfrostiga träd, inte ens en ensam flygande korp som kraxar. Bara alldeles tyst och stilla.

Kvasten står på bron, som den antagligen alltid gjort.

Hon sopar av stövlarna omsorgsfullt och letar fram nyckeln ovanför en balk under taket. Precis som han sagt, den där grannen. Tanken att han benämns som granne roar henne, hans gård ligger ungefär tre mil bort.

Hon får skynda sig nu, det kan vara mycket att söka igenom, snart ger solen upp för idag och att köra tillbaka till kyrkbyn i mörkret är inget som tilltalar henne. Gniss9

12-53 N&K Stormsvala 17 dec.indd 9

2012-12-17 09.58

lande går dörren upp och hon skyndar in och stänger den efter sig. Den lilla farstun leder i två steg rakt in i ett stort kök. Luften är rå, andedräkten ryker ur munnen och eldstaden ser lockande ut. En sprakande björkvedsbrasa hade inte suttit i vägen, men det får bli en annan gång. I fram­ tiden kanske, då det blir möjlighet att stanna en längre tid. Om det nu blir så.

Bortsett från kylan, kan man få känslan av att någon nyligen lämnat köket, det känns inbott på något vis. Vardagligt och hemtrevligt. På bordet står en urdrucken kaffe­ kopp med blå dekor och bredvid ligger ett gulnat nummer av Haparandabladet. Hon bläddrar några sidor, hälften är på finska och hälften på svenska. Tidningens datum avslöjar att den är nästan ett halvår gammal. Ett halvår, herregud, lämnades bara huset så här? Hur är det då med andra saker? Med tummen och pekfingret runt näsan gläntar hon på kylskåpsdörren. Farhågorna är onödiga, kylen är tömd och på hyllorna ligger ett antal dagstidningar som dragit åt sig fukt och otrevlig lukt. Omtänksamma grannen igen förstås, han tänkte tydligen på det mesta när döden så oväntat hemsökte gården. Bara kaffekoppen glömde han.

Hon stryker med handen över en gammal byrå med faner av ädelträ och de stela fingrarna gör spår i ett tunt lager av damm. Tvehågset öppnar hon översta lådan som innehåller mindre verktyg och flera askar med flugor och sänken, allt i närapå pedantisk ordning. Visst, älven ligger alldeles bakom huset, här har nog fiskats en hel del genom åren, inte bara med nät. Jagats också förstås, det var ju vad de levde av. Kött, fisk, bär och potatis.

Bakom en dörr bredvid spisen finns en kammare med två bäddar. På väggen hänger ett kolorerat och urblekt foto av gården, taget en sommardag när rönn och björk stod i full grönska. På golvet ligger välgjorda trasmattor med raka kanter. Snyggt och prydligt och man kan begripa att en kvinnas hand också verkat och skött om husets inredning någon gång för länge sedan. På byrån mellan bäddar10

12-53 N&K Stormsvala 17 dec.indd 10

2012-12-17 09.58

na står två gamla skolfoton, också de en aning blekta av solen. Två pojkar, båda leende mot kameran, den yngsta med stora nya framtänder och glada pigga ögon. Måste ha varit det sista skolfotot som togs på honom.

Vad hon egentligen söker är hon inte helt säker på, är bara viss om att det finns något som hör ihop med henne, kan ana att det finns värden att ta rätt på. Fastigheten får man inte många kronor för i de här trakterna men möjligen ger skogen något. Om hon nu bara hittar rätt på den och kan åstadkomma något för att växtligheten ska komma till liv igen.

Kammaren är ett genomgångsrum och på andra sidan upptäcker hon det stora rummet med öppen spis och hon minns att det kallas för pörte i de här trakterna. Förutom den generöst tilltagna spisen, finns här en soffa med lock, en sådan där bra möbel som man kan stoppa allt möjligt i. Som liten sov hon i en likadan hemma hos mormor, ett skönt minne att bära med sig genom livet. Mormor bäddade med mjuk dunkudde, pösigt bolster och manglade vita lakan. Om kvällarna berättade hon gamla historier och förde viskande vidare de magiska kunskaperna som varit till så stor nytta.

Hon lyfter på sofflocket och viker undan ett hemvävt randigt ylletyg som ligger som skydd överst. Tyget döljer travar av kuvert och pappershögar. »Det bränns«, mumlar hon.

Det var så de hade ropat när de lekte »Gömma nyckeln« som barn. »Det bränns, det bränns!« Och den var alltid lätt att hitta, hon hade ju gåvan fast det var omöjligt att begripa förrän långt senare i livet.

Hon sätter sig ner på huk och bläddrar bland kuverten. Längst bak i soffan ligger ett stort hoprullat pappersark, hon vecklar ut det och betraktar kartan framför sig.

Det måste vara marken, den förbannade skogen, hennes egendom. Med stela röda fingrar gräver hon djupare och får tag i ett brunt tjockt kuvert med kraftig gummisnodd 11

12-53 N&K Stormsvala 17 dec.indd 11

2012-12-17 09.58

omkring. Hon stryker sina magiska händer över det och känner pulsen stiga. Den råa kölden är glömd. Innehållet är mjukt och tjockt. Försiktigt sprättar hon upp kuvertet med pekfingret.

12-53 N&K Stormsvala 17 dec.indd 12

2012-12-17 09.59

New York Hรถsten 2011

12-53 N&K Stormsvala 17 dec.indd 13

2012-12-17 09.59

12-53 N&K Stormsvala 17 dec.indd 14

2012-12-17 09.59

1 »Cheers på dig, Mirjam! Det här artar sig fint för våra kära döttrar, eller hur?« Mirjam Nordergrav såg på Hervor Isaksson, hennes väninna sedan många år tillbaka. Hon höjde sitt champagneglas. »Och hej på dig, Hervor! Visst är våra tjejer super! Ett sådant fantastiskt spa! Och du också, Hervor, som faktiskt stått och pillrat ihop alla de här godsakerna.« Mirjam anade en lätt skiftning i rosa på Hervors kinder. Hon hade minsann blivit generad av berömmet.

Men hon förtjänade det, snittarna var både vackra och goda och dög absolut till alla gäster som strömmade in i anläggningen. Att Hervor hunnit med att tillverka dem var ett mindre underverk. Mirjam och hon hade kommit med tåget från Boston tidigt på morgonen och åkt direkt till flickornas nya spa för att hjälpa till. Bagaget stod än så länge inne på kontoret bakom receptionen.

Den nya lägenheten hade de inte ens hunnit till, hur den såg ut skulle komma att bli en överraskning fram på nattkröken.

Mirjam lutade sig mot väggen och såg ut över poolhallen. Deras båda döttrar, Ingrid och Anna, hade bjudit in till mingel och invigning mellan klockan sjutton och tjugo, men de allra flesta tycktes ha föredragit att komma så fort det var möjligt och trängseln var redan stor. Spainnehavarna själva gick omkring och log och kindpussade den ena efter den andra. De flesta av gästerna hade följt Ingrids och Annas uppmaning och klätt om till bad15

12-53 N&K Stormsvala 17 dec.indd 15

2012-12-17 09.59

kläder och låg behagfullt avslappnade i någon av de tre bubbelpoolerna eller strosade omkring i vita rockar och betraktade den svenska skogsmiljön som flickorna lyckats åstadkomma. Andra hade bara kilat in och bar sina vanliga kläder, men med badtofflor på fötterna. Där var personalen från Svenska kyrkan i New York. Mirjam kände förstås inte någon ännu, de hade ju så nyligen kommit till Manhattan, Hervor och hon, men hon kunde förstå av prästkragarna var de kom ifrån. Ingrid kom emot henne och presenterade en liten grupp glada och tjusiga kvinnor i medelåldern. »Mirjam, här är några du borde lära känna! De ingår i organisationen Swea och har en läsecirkel på ­Manhattan.

Det vore väl något för dig, du som gillar att läsa?« Ingrid lämnade dem en stund och Mirjam fick veta att den trevliga gruppen hela tiden höll sig uppdaterade med svensk litteratur och att hon gärna kunde få komma med om hon ville. Damerna minglade vidare, de tycktes ha många bekanta bland gästerna. Och det kanske var just så det var, att svenskarna som bodde på Manhattan kände till varandra.

Anna hade talat om för henne att det skulle komma både kändisar och vanligt folk. Mirjam var dålig på att känna igen bemärkta personer men hon antog att de fanns här i mängden någonstans.

I entrén hade flickorna placerat en av de nyanställda, Britta från Sverige, en barsk dam vars uppgift var att ta hand om fotbad och örtbad. Särskilt charmig var hon inte, men man kunde vara säker på att ingen ovälkommen gäst skulle slinka förbi hennes argusögon. Hon bockade av dem på listan en efter en.

I takt med att champagnen svaldes ner ökade sorlet i lokalen. Musiken, »Frösöblomster«, som strömmade ut från högtalarna kunde bara anas bakom det glättiga pratet. Men det spelade ingen roll, huvudsaken var att de vänliga New York-borna trivdes och att de ville komma 16

12-53 N&K Stormsvala 17 dec.indd 16

2012-12-17 09.59

tillbaka och få behandlingar så att det verkligen gick runt för det nya företaget.

Mirjam ställde sig närmare en av högtalarna och försökte snappa upp tonerna. Hon tyckte om musiken, men samtidigt for ett stråk av hemlängtan genom henne. Det var bra länge sedan hon varit hemma i Sverige och inte skulle det väl bli av att åka hem ännu på ett tag. Längtan handlade såklart om Calle också, mannen i hennes liv.

Hon hade träffat honom på Gotland och just när förälskelsen började spira meddelade han henne att han skulle åka iväg och jobba på Filippinerna. Visst hade han erbjudit henne att följa med och det var mycket nära att hon gjort det också, men i sista minuten hade hon ångrat sig på grund av det där med hennes egen aura. I flera månader hade hon slitit med att försöka se sin aura och så upptäckte hon den i spegeln just innan hon och Calle skulle ge sig av. Hennes kropp hade omgärdats av ett vitt skimmer, förändringens vita färg, och i all hast hade hon tolkat det som att hon helt enkelt inte skulle följa med honom. Ännu visste hon inte om hon gjort rätt eller inte. Och hon hade heller inte tyckt sig få riktigt svar på vad det var för förändring hon skulle få vara med om. Calle och hon hade regelbundet kontakt med varandra per telefon och mejl och han hade varit över och hälsat på, men det var ett halvår sedan senast. »Fan du, Mirjam, folk pimplar som svampar«, sa Hervor och seglade förbi henne med två buteljer i näven. »Hela tiden får man fylla på.« Mirjam skrattade. Hervor såg inte så besvärad ut, uppgiften att gå runt och hälla upp champagne passade henne utmärkt. Många gånger under deras vänskap hade hon ställt till med egna små kalas och då var det snittar och champagne som gällde. Det de hade firat var kanske inte alltid så anständigt, till exempel när Mirjam lyckats använda tankekraft för att hämnas på några obehagliga personer.

Gravöl hade varit mera passande, men Hervor ställde till 17

12-53 N&K Stormsvala 17 dec.indd 17

2012-12-17 09.59

fest. Sådan var hon, man skulle inte gräva ner sig i sorg, det blev man inte gladare av. »Hej mamma! Har du det bra?« Mirjam såg på sin ivriga och entusiastiska ättelägg.

Anna var tuff som tillsammans med Ingrid hade startat det svenska spaet mitt i centrum av världsstaden. Hennes lockiga hår var alldeles krusigt av fukten från poolerna. »Men hej, mitt hjärta!« sa Mirjam. »Klart jag har det bra! Vad fint ni har gjort här, det ska bli jättekul att få hjälpa till med diverse småsysslor.« »Småsysslor? Du har ju ansvar för hälsoundersökningarna, det är väl inte så lite?« sa Anna.

Det var sant, både Mirjam och Hervor hade fått egna uppgifter på spaet, vilket faktiskt var hela anledningen till att de nu skulle slå ner sina bopålar på Manhattan.

Mirjam skulle syssla med enklare hälsoundersökningar och Hervor höll på att bygga upp sin egen drugstore, där hon kunde rekommendera och sälja sina egna hopkok för diverse åkommor. Trots att Mirjam var läkare hade hon fått erkänna ett flertal gånger att Hervors hemkokta örtmediciner kunde vara bra mycket effektivare än traditionella läkemedel. Självklart skulle också Hervor villigt spå de gäster som var intresserade av framtiden, sådant var hon alldeles särskilt bra på. Det var inte utan orsak hon kallade sig för Lapplandshäxan. »Kolla nu där borta, mamma!« sa Anna och stötte till Mirjam i armbågen. »Där har du en gammal skådespelerska som jag absolut inte kan namnet på. Du ser hon som stöder sig på en ung snygg man. Hennes eskort för i afton, antar jag.« Anna nickade diskret mot dörren och Mirjam tittade.

Inte heller hon kände igen skådisen, men hon kunde konstatera att den gamla damen, som säkert passerat åttio, verkligen höll stilen. Håret låg i en vacker blond page och ansiktet var slätt som en babyrumpa. Sminkad var hon såklart, men inte alls på ett vulgärt sätt, det var snyggt.

18

12-53 N&K Stormsvala 17 dec.indd 18

2012-12-17 09.59

»Peruk«, viskade Anna. »Det kan inte vara äkta vara det där.« Mirjam nickade. Så var det nog, men varför inte? Varför skulle man inte få hålla sig snygg bara för att man åldrats? Innan Mirjam visste ordet av skulle hon själv vara i den där åldern och inte heller hon var intresserad av att låta sina röda lockar övergå i en trist black färg. Den där gamla damen skulle hon lägga på minnet och ha som föredöme. Och hon kunde slå sig i backen på att ingen i den här staden tyckte det var konstigt på något sätt. »Jag ska nog komma ihåg det när jag blir riktigt gammal«, skrattade Mirjam.

Anna lyfte på ögonbrynen och såg undrande på sin mamma. »Ja, varför ska man gråna och bli trist? Det tycker inte jag«, förklarade Mirjam. »Jamen, Hervor är jättefin i sin långa gråa fläta«, invände Anna.

Mirjam log mot sin kära dotter. »Grått hår är jättesnyggt«, sa hon, »på andra alltså, aldrig på en själv.« Anna skålade med henne och gick vidare in i hopen av gäster. Mirjam såg efter henne. Hon hade hittat sitt gamla kompisgäng, några före detta aupairer som precis som Anna blivit kvar i staden. Gift sig eller skaffat sig något att jobba med. Anna hade gjort båda delarna och dessutom fått lille Seb, Mirjams enda barnbarn. Han var inte så liten längre, hela sex år hade han blivit. I och med att Hervor och hon nu hade lämnat Boston och flyttat till New York, skulle Mirjam få närmare till Seb och det gladde henne verkligen. Det var bara en timmes tågresa mellan New Brunswick, där Annas familj bodde, och Manhattan. Drog den här verksamheten igång som den skulle, fick hon nog ställa upp som barnvakt en hel del, men det var bara roligt.

Seb var en härlig liten kille. Hon spejade ut över gästerna, pojken borde vara här någonstans han också. Borta vid 19

12-53 N&K Stormsvala 17 dec.indd 19

2012-12-17 09.59

entrén fick hon syn på honom där han snodde runt benen på sin pappa Tom och Ingrids make Steve. Karlarna hade fått uppdraget att lotsa gästerna rätt väg in i anläggningen och Seb gjorde också vad han kunde för att charma in sig.

Han gestikulerade och pekade med sina små nävar och inkasserade åtskilliga klappar på huvudet av gästerna.

Innan hon visste hur det gått till stod han vid hennes sida. »Hej Granny! Ska du följa med upp och titta på hundarna? Mamma ska dit nu och jag följer med.« Mirjam rufsade om hans ljuslockiga skalle. »Nix, min vän, jag tar det en annan dag. Jag måste hjälpa Hervor och servera gästerna här nere, ser du. Åk upp med mamma, du.« Hon stod och såg efter honom när han med en sexårings­ framfart hittade vägar mellan alla människor som stod i grupper och pratade.

Hundarna var en extra rolig aktivitet som flickorna kommit på. Tanken var att gästerna i lugn och ro skulle få sina egna behandlingar medan deras små kelgrisar togs om hand några våningar upp och fick ett bad eller en kloklippning eller något annat som behövdes. Och hundar fanns det gott om i New York, det visste Mirjam. Idén med ett hundspa var säkert ett riktigt lyckokast.

Hon skulle leta rätt på Seb framåt kvällen och ta med honom upp på takterrassen inför finalen. Då skulle de skicka iväg varmluftsballonger för att fira att Swedish Health Center, SHC, äntligen hade öppnat sina portar.

20

12-53 N&K Stormsvala 17 dec.indd 20

2012-12-17 09.59

2 Hervor buffade sig fram bland gästerna och gick Mirjam till mötes med en champagneflaska i ena näven och en silverbricka i andra. Det såg vingligt ut och Mirjam befriade henne från brickan som hon placerade på ett litet bord. »Mirjam, nu jävlar har vi blivit tjänstehjon! Det är så här vi kommer att få ha dagarna hela hösten förstås. Men vad fan, det spelar väl ingen roll, vi är ju mitt i smeten, eller hur?« Mirjam skrattade och svepte samtidigt med handen över trängseln av gäster. »Fyll på för farao, du ser väl att dom har tomt. Håll igång flaskorna! Snacka lite med folket också.« »Jo du, hålla igång flaskorna är då inga problem för mig! Vi ses senare, om man nu får någon tid över i det här jävla myllret av amerikanska celebriter.« »Celebriteter heter det«, viskade Mirjam tillbaka och gav henne en puff i ryggen.

Hervor muttrade något ohörbart, fyllde på en herres glas och stannade upp en stund och pratade med honom.

Hon var verkligen tjusig ikväll, konstaterade Mirjam.

Ingrid hade satt upp hennes grå fläta i en snygg knut och istället för vardagstunikan hade hon fått en turkos tunika precis som alla andra på spaet.

Ikväll skulle de få städa efter partyt, för att sedan förhoppningsvis få ett par dagars vila innan verksamheten drog igång på allvar efter helgen. Mirjam hade ett antal hälsoundersökningar inbokade. Hervors mer hemliga upp­ 21

12-53 N&K Stormsvala 17 dec.indd 21

2012-12-17 09.59

drag hade än så länge inga bokningar, vilket inte heller var meningen. Dit kunde gästerna söka sig själva om de blev det minsta nyfikna på dörrskylten.

Ingrid ställde sig på en stol och klingade i ett glas. Steve skruvade ner musiken och sorlet tystnade. »Dear friends«, började Ingrid. »Kära vänner, så roligt att se er alla här idag! Anna och jag hade inte kunnat drömma om detta, men nu står vi faktiskt här. Hoppas ni ska tycka om vårt svenska skogsspa och ta för vana att komma hit. Skål och välkomna!« Många glas höjdes mot Ingrid och hon fortsatte. »Anna och jag skulle gärna vilja passa på att presentera våra medarbetare. Kom fram här allihop!« Det utbröt ett lågmält sorl och gästerna banade väg för ett litet gäng som alla bar klubbens turkosa kläder. »Matthew kan vi börja med«, sa hon och pekade på en ung kille. »Han har händer som gjorda för den skönaste massage, missa inte stunder med honom.« Gästerna applåderade och visslade uppskattande. Hervor hade kommit och ställt sig bredvid Mirjam. »Fan du, han ser inte ut att ha gått ut skolan ännu. Tror du verkligen han kan knåda kroppar?« Mirjam nickade åt hans håll till. »Åjo«, sa hon. »Titta på händerna, dom går inte av för hackor. Riktiga labbar.« Ingrid fortsatte sin presentation. »För den som vill lägga tid på ansiktet har vi den stora äran att ha Christian här hos oss. Det han inte kan om ansiktsbehandlingar och makeup finns inte.« Christian klev fram ett steg och vinkade åt gästerna. »Tänk att dom ska envisas med att ha hästsvans«, muttrade Hervor. »Jag litar då inte på karlar med hästsvans. Har han ring i örat också?« Mirjam skrattade åt henne. »Du kanske ska prova honom ändå«, sa hon. »Minns du inte hur skönt det var när vi var på ansiktsbehandling i 22

12-53 N&K Stormsvala 17 dec.indd 22

2012-12-17 09.59

Kiruna för några år sen? Jag har för mig att du var alldeles tagen.« »Städas ska det ju också på sådana här ställen och det sköter Lilly om. Välkommen Lilly«, sa Ingrid.

Mirjam uppfattade en lätt fnysning från Hervor. »Ja henne ska då jag kolla upp«, sa hon med bister min.

Mirjam iddes inte svara och påbörja en eventuell diskussion om skitiga hörn och dammiga lister. Att falla i onåd hos Hervor när det gällde städning var inte roligt.

Hon hade utnämnt sig själv till världsmästare i den grenen och ingen kunde peta ner henne från piedestalen. »Vem har hand om örtbaden?« ropade en elegant dam bland gästerna.

Ingrid pekade på den allvarliga kvinnan som stod alldeles nedanför henne. »Britta«, sa hon. »Britta har kommit ända från Sverige, där hon arbetat på spa i hela sitt liv. Visst är hon modig som ger sig på ett äventyr i USA, fast hon nu blivit pensionär.« Den välvilliga publiken gav Britta visslingar och applåder och skymten av ett leende kröp fram i mungipan på den barska damen. »Apropå örter«, fortsatte Ingrid. »Min mamma, Hervor, är mycket skicklig på att koka ihop örter för alla slags krämpor. Glöm inte att besöka hennes drugstore. Och glöm heller inte att få en hälsokontroll av hennes väninna, doktor Mirjam.« Gästernas blickar föll på Mirjam och Hervor och även de fick applåder. »Återstår en sak«, sa Ingrid. »Vi har naturligtvis tänkt på era underbara fyrbenta älsklingar också. Ta er tid under kvällen och åk upp med hissen. Alldeles invid takterrassen ligger hundarnas eget spa. Sally och Jennifer, två mycket erfarna systrar, tar hand om djuren. Ni behöver inte oroa er för hundarna. Medan ni själva har det gott här nere har era ögonstenar det minst lika bra där uppe. Så, skål på er igen och ha det riktigt skönt och trevligt!« 23

12-53 N&K Stormsvala 17 dec.indd 23

2012-12-17 09.59

»Inte i helvete får jag något att göra«, muttrade Hervor när de sent omsider stod på gatan och vinkade på en gul taxi i den aldrig sovande staden. »Ja, sälja lite örter går nog förstås och jag kan ju alltid skura bastun. Du ska få se att den där Lilly inte vet hur man gör.« Vinden hade friskat i och det snöade ymnigt. Steve hade försäkrat dem om att vägen hem inte var lång, men eftersom de hade en hel del bagage och vädret började bli riktigt uselt fanns det ingen annan lösning än att åka taxi de få gatorna till nya hemmet.

Mirjam backade, för att undvika att bli nedstänkt av snömodd och väta, när taxin snabbt svängde in framför dem. Hervor klafsade oberörd in i bilen, utan den minsta fåfänga hade hon klokt nog letat fram sina gummistövlar ur resväskan. »Du ska få se«, fortsatte hon när de satt sig till rätta i bilen, »att jag får valla hundar istället, stora bestar och små skithundar som knappt kan gå ut utan att ha täcke och skor på sig. Nåja, vad fan gör man inte för sina ungar?

Visst då, Mirjam?« »Ja ja, vi får se«, svarade Mirjam och gäspade. »Spänn fast bältet nu så vi kommer iväg, jag är trött, det ska bli skönt att sova.« När taxin svängde till vänster på Lexington Avenue surrade det till i Mirjams mobil. Hon fick upp den ur fickan och kisade mot displayen. Sjutton också att det var så svårt att se nuförtiden. Kanske hon ändå borde laser­ operera ögonen, det fungerade visst jättebra. Som det var nu fick hon plocka på och av läsglasögonen hela tiden om hon ville se. »Hallå, det är Mirjam!« hojtade hon onödigt högt.

Hon fick en road blick av chauffören i backspegeln.

En fördröjning uppstod innan svaret kom och sedan nådde den kära rösten hennes öra. Hon blev varm i hela kroppen. »Hej Mirjam, det är Calle här.« 24

12-53 N&K Stormsvala 17 dec.indd 24

2012-12-17 09.59

Här och här, tänkte Mirjam, det var väl ändå en våldsam överdrift. Calle var sju miljoner kilometer bort och verkligen inte här. Mer än något annat önskade hon att han skulle sitta bredvid henne precis nu så att hon kunde krypa in i hans famn.

Hon lyssnade förstrött på hans småprat om jobbet på Filippinerna, men det enda hon kunde tänka på var susande skogar i Sverige och att sitta och fika i en solig backe med Calle. »Hur är det, Mirjam?« undrade han. »Du lyssnar ju inte på mig.« »Jag har en släng av hemlängtan«, svarade hon uppriktigt och kände samtidigt hur förargliga tårar steg upp i ögonen. »Åh Calle, jag längtar så jag kan dö hem till Sverige och snö och jul, men det går ju inte nu när vi måste hjälpa tjejerna.« »Faktum är«, svarade han, »att jag längtar också hem.« Fina Calle! Han förstod. »Jag hade tänkt lägga av här nu och åka hem och njuta av livet i Sverige.« Men nu blev väl ändå allting så fel! Calle hem till Sverige och hon själv kvar här i USA, när skulle de få chansen att prova att verkligen vara tillsammans? Den här kärleken på jättedistans var rent idiotisk, det kunde aldrig bli något av den. Nu skulle Calle få njuta av svensk vinter och Mirjam skulle bara bli avundsjuk och få ännu mera hemlängtan.

Taxin hade nått fram till 62:a gatan på östra sidan av Manhattan, deras egen nya adress, och chauffören stannade framför ett äldre hus insprängt mellan två skyskrapor.

Mirjam petade till Hervor i axeln. »Betala du«, sa hon. »Vi gör upp sen.« »Vad sa du?« undrade Calle medan Mirjam krånglade sig ur bilen rakt ut i blåsten.

25

12-53 N&K Stormsvala 17 dec.indd 25

2012-12-17 09.59

läsarna älskar marianne cedervall!

Stormsvala

Mirjam och Hervor i New York! Hit har väninnorna kommit för att hjälpa sina döttrar, som startat ett lyxigt svenskt spa på Manhattan.

Hervors dotter Ingrid får ett gåtfullt brev från Sverige och en manlig kund lyckas påverka Hervor så till den milda grad att hon till och med tappar sin förmåga att skåda in i framtiden. Hon hävdar bestämt att hon är utbränd, vilket Mirjam ställer sig tveksam till.

Nej, Mirjam litar inte på den charmige mannen som har tid att vara på spaet ständigt och jämt. Dessutom tar han sig in i deras bostad. Vem är han egentligen och vad gör han i New York?

Nu kommer äntligen den fjärde boken i serien!

Marianne

Cedervall

Marianne Cedervall är född 1949 på Gotland, uppvuxen i Stockholm och bor i Västerås där hon tidigare arbetat med personalfrågor inom Svenska kyrkan. Hon slog igenom med debuten Svinhugg (2009), som följdes av Svartvintern (2010) och Spinnsidan (2011).

Läs mer om författaren och böckerna här: http://mariannecedervall.se

da 0 s ål om 0 0 0 15 rien r i se e rvor k c bö h He c o am Mirj

Stormsvala

Marianne

Cedervall

Underbar!!!

Marianne Cedervall är fantastisk. Hon skriver så otroligt bra och man läser i rasande fart. Har läst alla tre böckerna och väntar med spänning på nästa; jag älskar Mirjam och Hervor :-) av EA, 2012-07-13 Mysdeckare Ja, nu har jag läst den tredje boken om dessa underbara kvinnor Mirjam och Hervor. Det går inte att sluta, man sträckläser, vill inte boken skall ta slut. Jag säger bara vill ni läsa något med medkänsla och spänning läs denna. av Maggan, 2012-04-30 Härligt bra! Åh så bra de är, Marianne Cedervalls böcker om Mirjam och Hervor! av Chihiro, 2011-05-14 Charmig Det var ett kärt återseende att träffa Mirjam och Hervor igen. Jag har saknat dessa två damer. Som vanligt bjuder Marianne Cedervall på rolig, charmig och lättläst läsning. av bokbrus, 2011-10-28 Lika underbar som alltid.

Härlig story . . . Längtar redan till nästa bok. av Lena, 2011-05-25 Kommentarerna ovan är läsaromdömen om Spinnsidan hämtade från adlibris.com

ISBN 978-91-27-13256-6

Författarfoto: Mia Carlsson Omslag: PdeR®

NOK inbunden 140x215mm 23mm rygg - vikmån 5mm - Flikar 100mm - 5mm Skärsmån CMYK

StormsvalaHB.indd 1

1/18/13 1:40 PM