9789186377724

!""#$%&&' ' !(')*+',-.//0.'1'2345164' " #$%&'()*" " " ,-.)&*/)0*1121"3'*"4$1))51"" 899"%2)*"9-''",-.)&*/21" """" ,-.)&*/)*%:2929" " """,2=%2)219*9-51)>%$/*1" " ?%@)92%1*)"*A'(1-1/" " B%@11A-1)'*/)9->91-1/21" " D.->92)E"5FG"5&'-1/)'$1H" " I5'.J1&2%A-)1-1/)>%$/5%" " K*1&2')5%&1-1/21" " LJ&*%1*)"%@99-/G292%" " MA-11*1)"%@99-/G292%H" " I*99-/A$%&21H"" " N%OF.>%-G2921" " NP@1)92GP51))9*&/*1" " M500J1)9O%2')2%" " R2F-0*')O)92029" " ,2'-/-51)>%-G2921" " NJ''>%$/5%" " " MJ'9J%' ' ' 3'*"4$1))51":O92%")9%*92/-" " TM5992%-29T"' ' ' L@%1A@/)>%$/*1'' ' 3'*)"9*F."5FG">*%A@'' ' N-&):-'&2%' ' ' V9*'29"' ' ' ,@992/$1/21"-"DA2*"K5A%@99H" " 4$'29"-"K(/)9*"R50)95'21H" "

!!('7868/9'&1.:;456<'1'7=451>+'' ' ,2)*1' ' '

"

"!"

+" 67" 6+" ;<" ;<" ;!" ;C" <7" <!" <+" <C" 76" 7<" 7<" 7!"

7Q" 7Q" 7+" 7C" 7S" 7S" !U" !!"

Q!" +U" ++" +S" 6U;" 667"

"

"

WO*"G20029" " " D$/A2%.)5'OF.*1" " X1&-*1J==%5%29"" " WO:O//*%'-A" " " D*0G@''):O//2%-" " V'&2%&50"5FG"&(&" " B*%121" " " ' !!!(',-.//0.?&1.:;456</'@:4/:5+=+'' A'499'B@5/@>'91**'+.+*C/' ' " " B-'*/*"6Y"8J/J)9)"2/21G@1&-/9"J==%@99*&2"" """""""""""""I*0-'O",2F5%&" " B-'*/*";Y"3'*"4$1))51)">*0-'P29%@&" B-'*/*"<Y"3'*"4$1))51)"*A",-.)&*/21"" """""""""""""/-A1*">(%9%521&2J==&%*/"

"

,2>2%21)2%"

"

"

"

6!U"

;6;" ;6<" ;67" ;6!"

" " " ' ' ' ' ' ' ' ' ' ' ' ' '

"

66+" 6;U" 6;<" 6;!"

6<U" 6<!"

6<C"

"Q"

III. Månsson-Lindberghs ödesdrama – ett försök till analys Inom mig bär jag mina tidigare ansikten, som ett träd har sina årsringar. Det är summan av dem som är ”jag”. Spegeln ser bara mitt senaste ansikte, jag känner av alla mina tidigare (Tomas Tranströmer)

The biography of the man is only an episode in the epic of the family…

(R.L. Stevenson)

”Kejsare? Nehej, du gamla dödergök!

Du är ingen kejsare. Du är en lök.

Nu ska Du skalas, kära Peer!

Det hjälper inte hur Du gormar och svär.”

(H. Ibsen ur Peer Gynt)

Vi har nu följt ett levnadsöde så ofattbart annorlunda och skiftande att det nästan närmar sig sagans otroliga värld. Vi har mött en märklig människa som när man tränger lite djupare in i hans historia fascinerar och förbryllar och återigen visar hur komplicerade och underliga människors handlande kan vara.

Vem var då denne Ola Månsson? Vad slags människa var han? Är allt som hände denne man resultatet av ren slump? Det bara blev så? Antagligen inte.

Om hans inre liv och hans karaktär kan vi bara gissa, men med de ganska få pusselbitar som vi har går det kanske ändå att försöka teckna vissa drag i denna komplicerade personlighet; att finna ett mönster i denna brokiga väv.

150

Det har i alla tider varit så att segraren skriver historien. I Olas Månssons fall blev det hans fiender som tacksamt tecknade bilden av en ganska så osympatisk natur, som var ”styv i korken”, en skryt Måns(son) som blåste upp sig tills han sprack, sarkastisk, slug, illmarig taktiker, orosstiftare och intrigmakare, omdömeslös fifflare, hänsynslös maktmänniska och samvetslös familjefar som i prövningens stund bara flydde från fru och barn; lämnade dem i sticket med skammen och alla skulder han skaffat sig under sina utsvävande Stockholmsår; en klassförrädare som gick ”junkrarnas” ärenden och som solade sig i kunglig gunst och ynnest; en man som hade egennyttan som ledstjärna och som levde i sus och dus med sin älskarinna. Ett varnande exempel på hur ”högmod går före fall.” En sentida Ikaros vars vingar smälte när han övermodigt flög för nära solen. ”Ve den vars själ sin egen gudom känner och idealets verklighet begär! För honom jorden inga rosor bär” som Stagnelius uttryckt det.

Ola Månsson tycks ha varit ett av de första offren för svensk skvallerpress och blivit en bricka i dess inbördes strider. Från att ha varit något av en ”Årets Svensk” blev han dess främsta hatobjekt. Folkets Röst inleder sin karakteristik av honom med orden: ”Om få ledamöter av bondeståndet ha blivit fällda så stridande omdömen som om Ola Månsson...” Han fick i rikt mått känna av kändisskapets sötma – som han nog sökte - men också dess destruktiva krafter som så många celebriteter inom olika områden fått känna på. Det går ibland otroligt fort att falla från ärans tinnar till det djupaste hav av förakt. Det fick inte minst hans sonson bittert uppleva. Sticker man ut hakan så mycket som Ola gjorde får man vara beredd på några ordentliga golvningar. Självförvållat alltså? Kanske, men det är få förunnat att ha sådan insikt och kontakt med sina omedvetna inre krafter att man inser det. För de flesta ter sig därför det hela som ödesbestämt, precis som antikens greker gjorde. Och mot det uppbådar Ola och många med honom sin stora vrede och ett enormt trots, som ibland får självdestruktiva följder.

151

Finns det några försonande drag i den mörka bild som tecknats av Ola Månsson? Vanligtvis kan inte en människa beskrivas i enbart svart eller vitt - som uteslutande god eller ond. Det gäller säkert också för Ola Månsson. Här är inte avsikten att försöka försvara olagliga och förkastliga handlingar, men att ge några exempel på det goda som trots allt fanns med i bilden; att ge en så rättvis bild som möjligt eftersom det ofta finns en tendens att slå på den som redan ligger. Därtill är det alltid nyttigt att lära av andras misstag och att om möjligt försöka hitta förklaringar till varför det blev som det blev. Ibland behöver samtidens dom modifieras när vi får mera fakta och perspektiv på händelseförloppen. För att citera hans samtida författare C.J. Love Almquist: ”Två ting är vita, oskuld och arsenik!”

Barndomsupplevelserna brukar ofta framhållas som livsavgörande för många människors utveckling. Om Olas barndom och tidiga ungdomsår vet vi väldigt lite. Vad vi vet är att han var enda barnet till en fattig bonde och byskräddare och dennes hustru i en oansenlig liten by i sydöstra Skåne; att fadern dog när Ola bara var 6 år gammal med allt vad ett sådant trauma kan föra med sig. Inom två år gifter modern om sig, men får inte fler barn. Ola blir hennes ”prins”, precis som man brukar beteckna barnen i dagens Kina med sin ett-barns policy. Både hon och omgivningen märker nog tidigt att det är något speciellt med Ola. Han är alldeles säkert byns i särklass mest begåvade barn; livlig, talangfull och med talets gåva. Han har säkert vidlyftiga drömmar som vi bara kan ana, men vad hjälper det när man är fattig. Det blir för Ola att hjälpa till med det hårda arbetet på gården – och stark i armarna är han. Han jobbar som dräng i de angränsande gårdarna och byarna. Han har många idéer, som han delar med sig av i drängstugorna, vars medelpunkt han nog kan tänkas ha varit. Man beundrar honom liksom hans mor gör.

Han kan nog ”bli något” när han blir stor, tror många. Han får också tidigt bli sin egen genom att överta styvfaderns gård och sköter den med stor energi och framgång. Efter ett tag börjar den unge åbon måhända tycka att ”stugan börjar bli för trång”

152

och att det finns så mycket kring honom som borde kunna förändras och förbättras.

Men hur ska en ensam, fattig bonde kunna åstadkomma det? Det måste finnas någon som har makten att förändra som är villig att lyssna på honom. Jo, det fanns en väg och det var genom att engagera sig i lokalpolitiken och få olika förtroendeposter ” i det kommunala”. Ola tog den chansen och alla förundrades över denne ynglings förmåga och engagemang. Han växte snabbt i andras och egna ögon. Han började ana vilken makt han besatt genom sin intelligens och genom sin förmåga att uttrycka sig.

Han satte inte sitt ”ljus under skäppan” och den ena framgången avlöste den andra. Han fick allt fler och allt mera ”tunga” förtroendeuppdrag, som väldigt snabbt ledde ända upp till en riksdagsfullmäktigeplats. Men sådan framgång gav säkerligen också upphov till stor avundsjuka hos många, men det tog honom nog inte så djupt. Han stod över sådana futtigheter. Han var ju nästan ”prins” på riktigt och han skulle nog visa dem att en mer eller mindre självlärd bondpojke också dög någonting till i de stora sammanhangen. Hans signum blev att uppträda självsäkert och utmanande.

I samband med sonsonen Charles Lindbergs besök i Gårdlösa 1933 letade tidningarna upp människor som kunde tänkas ha någon information om farfar Ola. En sådan källa uppger att ”han i sitt uppträdande och sätt var liksom finare än de andra bönderna, ståtlig såg han ut och snacka grant kunde han, varför han också hade lätt för att tjusa till ett kvinnohjärta”.

Man spårar tidigt klart narcissistiska drag i hans personlighet; drag som accentueras mer och mer med åren: Stort behov av att bli beundrad och få uppskattning; svårt att erkänna egna brister eller att ha begått något fel; anse sig stå över allmänna regler, lagar och normer; lätt att nedvärdera andra; gärna leva i upphöjd isolering, ”vara sig själv nog”; en stark ärelystnad som i kombination med begåvning leder till sociala framgångar; stora krav på

153