9789140688750

Norma Montesino & Erica Righard (red.)

Socialt arbete och migration

Författarpresentationer Norma Montesino (red.) är docent vid Socialhögskolan, Lunds uni­ versitet. Hennes forskning handlar om migrationsfrågor inom socialt arbete ur både nutida och historiska perspektiv.

Erica Righard (red.) är socionom och FD i socialt arbete. Hon är forskar­ assistent på Malmö Institute for Studies of Migration, Diversity and Welfare (MIM), Malmö högskola. Hon är även lektor på Institutionen för socialt arbete på Malmö högskola. Hennes forskning handlar om olika aspekter av social ojämlikhet, internationell migration och det pluralistiska samhället.

Sabine Gruber är lektor i socialt arbete vid Avdelningen för socialt ar­ bete, Linköpings universitet. Hennes forskning handlar om migration och etniska relationer i olika välfärdsinstitutionella kontexter.

Ariana Guilherme Fernandes är doktorand i socialt arbete vid Göte­ borgs universitet och högskolelektor i socialt arbete vid Høgskolen i Oslo og Akershus (HiOA). Fernandes är även forskare inom Reas­ sessing the Nordic Welfare Model (REASSESS). Hennes forskning handlar om integrationsfrågor och aktivering av nyanlända invandrare och flyktingar från ett socialpolitiskt perspektiv.

Linda Lill är lektor vid Institutionen för socialt arbete, Malmö högskola.

Hennes forskning handlar om arbetsvillkor inom äldreomsorgen och hur klass, genus och etnicitet får betydelse i arbetet med männi­skor.

Charlotte Melander är socionom och FD i socialt arbete. Hon arbetar som lektor vid Institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet.

Hennes forskning handlar om familj och migration, ensamkommande barn och barn som omsorgsgivare.

Marianne Rugkåsa är FD i socialantropologi. Hon är verksam som førs­ teamanuensis vid Institutt for sosialfag, Høgskolen i Oslo og Akershus (HiOA). Hennes forskningsintressen är välfärdsstaten och integration, samt barnavården och migration.

Eva Wikström är socionom och FD i socialt arbete. Hon är lektor vid Institutionen för socialt arbete, Umeå universitet. Hennes forskning handlar om migrations- och integrationspolitik, särskilt om individens position i relation till välfärdsstaten.

Tabitha Wright Nielsen är lektor vid Socialhögskolan, Lunds universi­ tet. Hennes forskning handlar om socialt utvecklingsarbete i relation till marginaliserade grupper i samhället. Fokus ligger på metoder som empowerment och brukarmedverkan i det sociala arbetet.

Signe Ylvisaker ingår i førstelektorprogrammet i socialt arbete och är lektor vid Institutt for sosialfag, Høgskolen i Oslo og Akershus (HiOA).

Hennes forskningsintressen är teoriutveckling i socialt arbete samt barnavård och migration.

Innehåll

1. Inledning

7

Erica Righard & Norma Montesino DEL I TEORETISKA, HISTORISKA OCH SOCIALPOLITISKA DIMENSIONER

2. Internationell migration som perspektiv i socialt arbete 19 Erica Righard

3. Socialtjänstens arbete med migranter – en bakgrund

45

Norma Montesino

4. Introduktionsprogram för nyanlända i Sverige, Danmark och Norge

63

Ariana Guilherme Fernandes

5. Fattiga migranter och ”det yttersta ansvaret” Eva Wikström

87

DEL II DEN MOTSÄGELSEFULLA PRAKTIKEN

6. Kulturkompetens i institutionsvård för

barn och unga

107

Sabine Gruber

7. Empowerment och normalisering

127

Tabitha Wright Nielsen

8. Ensamkommande barn och transnationellt

socialt arbete

147

Charlotte Melander DEL III ERFARENHETSBASERAT LÄRANDE

9. Etniska relationer och lärande i äldreomsorgen

169

Linda Lill

10. Kritisk reflektion i barnavårdsarbete

187

Marianne Rugkåsa & Signe Ylvisaker

11. Internationellt erfarenhetsbaserat lärande

205

Norma Montesino & Erica Righard

12. Avslutning Norma Montesino & Erica Righard

221

1. Inledning Erica Righard & Norma Montesino Denna bok handlar om socialt arbete och migration. Den beskriver och diskuterar hur professionellt socialt arbete svarar på de utma­ ningar internationell migration ställer praktiken inför. Den kopplar även samman internationell migration och socialt arbete som studie­ områden. I västvärlden har socialt arbete utvecklats som en del av det moderna projektet. Nationalstaten har varit en given utgångspunkt för det sociala arbetets etablering och expansion, och socialt arbete har framför allt varit inriktat på de grupper som räknats som en del av befolkningen. I de nordiska länderna har uppbyggnaden av socialt arbete varit en viktig del av de nationellt avgränsade välfärdsstatliga projekten. Pågående globaliseringsprocesser och den ökade rörlighe­ ten över statsgränser utmanar dessa utgångspunkter som har styrt ut­ vecklingen. Kanske är det just därför som området har varit långsamt på att ta in och förhålla sig till de utmaningar globaliseringen utgör för socialt arbete både som professions- och studieområde. Walter ­Lorenz, professor vid Free University Bozen-Bolzano i Italien, som genom åren varit tongivande i den internationella debatten i denna fråga, menar just detta. Han visar hur detta dessutom försvårar kri­ tiska granskningar av konsekvenserna av att det nationella utgör en given utgångspunkt för socialt arbete i ett globaliserat samhälle (se t.ex. Lorenz 2006). Denna bok utgör ett bidrag till denna diskussion.

Fokus ligger på hur socialt arbete, som politik- och verksamhets­ område i den nordiska välfärdsstatliga samhällskontexten, svarar på internationell migration.

7

Erica Righard & Norma Montesino Bokens kapitel tar hjälp av migrationsstudier, eller internationell migration och etniska relationer, IMER, som studieområdet också kallas, i granskningen av socialt arbete. I denna inledande diskussion, utvecklar vi först vad vi menar med ett migrationsperspektiv inom socialt arbete. Därefter motiveras behovet av litteratur som utgår från situationen i Sverige och andra nordiska länder. Efter detta diskuteras hur migration och migrationsperspektivet utgör en utmaning för so­ cialt arbete. Avslutningsvis presenteras de kommande kapitlen.

Migration som perspektiv i socialt arbete Både migrationsstudier, eller IMER om man föredrar den termen, och socialt arbete är flerdisciplinära studieområden. Det innebär att man i stället för att utgå ifrån en viss vetenskaplig disciplin (t.ex. stats­ vetenskap, sociologi, psykologi, eller etnologi), har fokus på ett visst problemområde. I studiet av detta område tillämpas flera discipliners perspektiv och man brukar därför säga att det är just flerdisciplinärt.

I denna bok kombinerar vi två sådana studieområden – socialt arbete och migration. Det finns inte någon avgränsad och sammanhållen definition för något av dessa områden. I beskrivningar brukar man i stället ange vilka fenomen och perspektiv som räknas som delar av studieområdena.

Migrationsstudier, å ena sidan, omfattar människors rörelsemönster mellan länder och etniska relationer; det handlar om dynamiken i be­ folkningsrörelser, mönster av över- och underordning mellan grupper som bär etniska, kulturella eller religiösa förtecken, utformningen och implementeringen av migrations- och integrationspolitik, platsers och gränsers betydelse för migration liksom för individers och grup­ pers erfarenheter av och attityder till internationell migration, för att nämna några delområden. Vidare omfattar detta studier på individ-, grupp- och samhällsnivå, både ur dagsaktuella och historiska per­ spektiv (se t.ex. Dahlstedt & Neergaard 2013; Petersson & Johansson 2013). Socialt arbete som studieområde, å andra sidan, handlar om sociala problem, om hur vi förstår uppkomst och behandling av sociala problem på individ-, grupp- och samhällsnivå. Det kan bland annat 8

1. Inledning handla om fattigdom, missbruk, hemlöshet, familjevåld, kriminali­ tet, konsekvenser av mentala eller kroppsliga funktionsnedsättningar och konsekvenser av ålderdom. Detta innefattar studier om hur so­ cial utsatthet och problematiska situationer förebyggs och åtgärdas genom­sociala interventioner som till exempel myndighetsutövning, psykosocialt behandlingsarbete, socialpedagogik, omsorgsarbete och socialpolitik, men också om sociala fenomen som sådana och hur de upplevs och förstås utifrån ett individ-, grupp- eller samhällsperspektiv (se t.ex. Jönson 2010; Meeuwisse & Swärd 2013).

I denna bok närmar vi oss studieområdet socialt arbete med migra­ tionsfrågor i blickfånget. När vi gör detta, drar vi nytta av och vidare­ utvecklar den kunskapsbank och de begrepp och teoretiska perspektiv som migrationsstudier har att erbjuda. Det handlar alltså inte främst om att beskriva och diskutera migrationen eller migranten som sådan i relation till socialt arbete, utan att utifrån ett migrationsperspektiv föra en diskussion om hur socialt arbete som professions- och utbild­ ningsområde svarar på dessa fenomen. Det är detta vi kallar för ett migrationsperspektiv i socialt arbete.

Den litteratur som finns om socialt arbete och migration, fyller migrationsperspektivet med olika innehåll. Vilket innehåll man ger åt migration, har långtgående konsekvenser för hur man sedan kommer att beskriva och diskutera socialt arbete i relation till migration. Trots detta förblir det innehåll som ges åt migration många gånger outtalat och implicit, och det präglas ofta mer av politiska och ideologiska värderingar än av teoretiskt grundade diskussioner om migration och etniska relationer. I stället för att låta outtalade antaganden om migra­ tion och etniska relationer styra diskussionen, sätter vi med denna bok migrationsperspektivet i centrum.

Boken har även en socialkonstruktivistisk och kritisk ansats; den lyfter blicken och granskar de strukturella och institutionella villkor som medverkar till att ojämlikheten mellan grupper upprätthålls, men pekar även på hur dessa kan brytas. Vi visar hur migrationsperspektivet kan bidra till en kritisk granskning av hur social ojämlikhet och överoch underordning reproduceras i och genom socialt arbete, och hur det därigenom kan bidra till nya insikter och till social förändring. Det 9

Erica Righard & Norma Montesino handlar om migration kopplat till de människor socialarbetarna möter i sitt arbete, kopplat till socialarbetarna själva och de organisationer de verkar inom, samt till den socialpolitiska inramningen. Framför allt handlar det om generaliserande, och ibland negativt stereotypa, uppfattningar om migration och migranter som dagligen reproduceras i mänskliga möten, i organisationer, i media, i politiken – i så gott som varje del av samhället.

Socialt arbete och migration i ett välfärdsstatligt sammanhang Frågor som på olika sätt rör migration är inte nya för socialt arbete.

I den engelskspråkiga delen av världen – särskilt i USA som var ett viktigt destinationsland för många europeiska migranter, inte minst svenska, under 1800- och tidigt 1900-tal – kom det flera bidrag till diskussionen under tidigt 1900-tal (se t.ex. Addams 1905; Abbott 1917; Richmond 1917). Medan denna litteratur framför allt handlar om socialt­arbete i relation till invandring, så var situationen i Sverige vid denna tid den omvända; här var det den stora utvandringen som upp­ fattades som ett samhällsproblem. I Sverige dröjde det till 1960-­talet innan ”invandrarfrågan” etablerades som en problemdiskurs och det var först i samband med denna utveckling som invandringen blev en fråga för socialt arbete. Det är bland annat mot bakgrund av dessa skilda historiska erfarenheter som vi kan förstå varför den befintliga litteraturen på området i huvudsak tar avstamp i länder som USA, Kanada, Storbritannien och Australien. Det handlar om länder med en lång invandringshistoria (t.ex. Kanada, Australien), länder med koloniala band till före detta kolonier (t.ex. relationen mellan Stor­ britannien och Indien), och länder med en lång erfarenhet av institutio­ naliserad rasism (t.ex. de svartas avsaknad av medborgerliga rättig­heter i USA). De nordiska ländernas erfarenheter skiljer sig avsevärt från dessa. Före de två världskrigen var de nordiska länderna framför allt utvandringsländer. Invandringen kom i gång i samband med den eko­ nomiska boomen efter andra världskrigets slut. Men även om ländernas invandringshistoria skiljer sig avsevärt åt, är andelen utrikesfödda i 10

1. Inledning befolkningen i de nordiska länderna numera i paritet med de ”gamla” invandringsländerna.

Denna utveckling har konsekvenser för socialt arbete i de nordiska länderna, konsekvenser som har utvecklats och måste förstås inom de nordiska välfärdsstatliga ramarna. Det är därför problematiskt att i dis­ kussioner om situationen i Sverige och andra nordiska länder, använda den engelskspråkiga litteraturen som utgår från andra förutsättningar, villkor och sammanhang. Med denna bok vill vi därför bidra till och stimulera diskussionen inom det kunskapsområde som är socialt arbete och migration i den nordiska samhällskontexten.

Utmaningar för socialt arbete Internationell migration i det globaliserade samhället utmanar grund­ läggande utgångspunkter i socialt arbete. Det handlar om sådana grundläggande premisser som det sociala arbetets målsättningar och innehåll, liksom därtill hörande etiska ställningstaganden. Hit hör även frågor om hur det sociala arbetet förhåller sig till den inramning som den nationella socialpolitiken innebär och vilka konsekvenser detta har för olika grupper av utsatta i samhället.

Socialt arbete som praktikområde är sedan länge och på olika sätt engagerat i migrationsrelaterade frågor. Det handlar framför allt om olika former av stödåtgärder på individ- och gruppnivå, men även om samhällsarbete (eng. community work) och socialpolitiska inter­ ventioner. Att socialt arbete som praktikområde under lång tid har inkluderat arbete med migranter i utsatta situationer, har inneburit att professionen samlat på sig erfarenheter och kunskaper på området.

Trots detta finns det en frustration över att socialt arbete inte svarar upp mot de utmaningar migration i det globaliserade samhället ställer socialt arbete inför.

Socialt arbete och migration som teoretiskt och praktiskt kunskaps­ område har många gånger reducerats till ett ensidigt fokus på migran­ ter som en klientgrupp med särskilda behov. Området har förbisett hur migration i det globaliserade samhället utmanar etablerade diskurser och praktiker. Denna försummelse har fört med sig att det i huvudsak 11

Erica Righard & Norma Montesino har fokuserats på socialt arbete med flyktingar och deras anhöriga samt migranters problem att integreras i samhället. Migranters ”olikhet” har inte sällan varit en utgångspunkt för specifika interventioner; dessutom har sociala interventioner många gånger haft fokus på migrantens förmåga och vilja till integration i Sverige – utan reflektion över för vem/vad det är en integration – i stället för vilka förutsättningar till integration som föreligger (se t.ex. Kamali 2004; Cox & Geisen 2014).

Detta synsätt blundar för de strukturella betingelser som skapar och reproducerar över- och underordning mellan grupper i samhället. Ur ett socialpolitiskt perspektiv handlar detta om att studera och i utform­ ningen av interventioner ta hänsyn till hur diskriminerande strukturer påverkar maktrelationen mellan grupper utifrån fenotypiska drag och kulturell identitet. Flera kapitel i denna bok visar hur migrantgrup­ per tillskrivs särskiljande och ibland nedsättande egenskaper. Det handlar om hur socialpolitik, verksamheter och professionella bidrar till konstruktionen av migranten som den ständigt avvikande Andre, både i formen av uttalad rasism och outtalad vardagsrasism (Essed 1991). Bokens kapitel visar även hur socialt arbete som praktikområde har en inneboende potential att med teoretisk reflektion bryta detta ensidiga migrantfokus och göra en synvända för att i stället kritiskt granska sig självt.

Socialt arbete som kunskapsområde har även förbisett hur social utsatthet gestaltar sig när migration kopplas till den ojämlika globali­ seringen. Denna bok initierar en diskussion om de komplexa situatio­ ner socialarbetare står inför i mötet med socialt utsatta migranter. Vi lyfter särskilt de dilemman som socialtjänsten står inför i arbetet med barn som migrerar utan vårdnadshavare och i mötet med medellösa migranter som kommit till Sverige för att arbeta under en begränsad period (temporär arbetskraftsmigration). De fattiga EU-medborgare som tigger i Sverige – som i media slarvigt kallas EU-migranter – ut­ gör ytterligare ett exempel på sådana dilemman. Dessa exempel visar att medan socialt arbete ofta utformas inom nationalstatens ramar, så måste social utsatthet många gånger förstås i sammanhang bortom det nationalstatliga. Detta utgör en utmaning för socialt arbete.

12

1. Inledning

Presentation av kapitlen Bokens kapitel sammanför socialt arbete med migration på olika sätt.

I boken lyfts de svårigheter som uppstår i professionellt socialt arbete när föråldrade premisser förblir givna utgångspunkter i olika insti­ tutioners arbete, men också hur de erfarenheter som görs och finns inom dessa institutioner kan utgöra grund för ny kunskap. Kapitlen har genomgående en socialkonstruktivistisk ansats och bygger på ett kritiskt förhållningssätt till migration som ett perspektiv i socialt ­arbete. De olika kapitlen bidrar med skilda teoretiska perspektiv och analytiska fokus, och även skilda empiriska fokus i det att de täcker in flera olika verksamhetsområden såsom socialtjänsten, äldreomsorgen, arbetslöshetsprojekt för kvinnor, ensamkommande flyktingbarn, och socionomutbildningen. Boken är indelad i tre delar. Del I ramar in migrationsperspektivet i socialt arbete utifrån teoretiska, historiska, och socialpolitiska dimensioner, del II sätter fokus på de utmaningar och strategier som internationell migration och etniska relationer ger upphov till i socialt arbete som praktik, och del III lyfter fram den potential för lärande som finns i socialt arbete som praktik- och ut­ bildningsområde.

Bokens första del, Teoretiska, historiska och socialpolitiska dimensioner, bidrar till att kontextualisera socialt arbete som praktikområde ur ett migrationsperspektiv och består av fyra kapitel. I kapitel 2 presenterar Righard en översikt av olika teoretiska perspektiv på befolknings­ rörelser och på kulturbegreppet. Hon visar hur förklaringsmodeller på olika nivåer är sammankopplade med olika förståelser av ojämlik­ het mellan länder, och hur skilda kulturbegrepp på olika sätt öppnar upp för specifika sociala interventioner med migrantgrupper. Kapitel 3 handlar om socialtjänstens arbete med migranter ur ett historiskt perspektiv. Montesino­beskriver hur migranter har klassificerats inom socialtjänsten med hjälp av medicinska kriterier och visar hur dessa kriterier bidrog till konstruktionen av invandrarskap som social avvikelse.

Kapitel 4 och 5 behandlar båda socialpolitiska aspekter i socialt arbete och hur denna globalt, nationellt och lokalt bidrar till att skapa 13

Erica Righard & Norma Montesino över- och underordning mellan olika grupper. Guilherme Fernandes studerar den politiska retoriken i statligt utredningsmaterial som före­ gick upprättandet av introduktionsprogram för nyanlända i Sverige, Norge och Danmark. Hon visar hur kategorin nyanlända tillskrivs ne­ gativa stereotyper och hur dessa ligger till grund för förslag på specifika interventioner i de tre länderna. Globaliseringen av arbetsmarknaden och människors rörlighet över statsgränser bidrar till uppkomsten av ”nya” grupper av fattiga i Sverige. Wikström visar hur socialtjänsten i fyra norrlandskommuner svarade på det att fattiga asiatiska bär­ plockare uppehöll sig i kommunen utan resurser att ta sig hem. Kapitlet visar bland annat hur betydelsen av ”kommunens yttersta ansvar” i socialtjänstlagen omförhandlas i praktiken.

Den andra delen, Den motsägelsefulla praktiken, handlar om hur hand­ lingar och praktiker i det sociala arbetets verksamhetsområden kan leda till att över- och underordning mellan olika kategorier reprodu­ ceras. Det handlar om kategorier i både personal- och klientgruppen och det handlar oftast om oförutsedda och oanade konsekvenser av vad som ibland kallas vardagsrasism (se Grubers kapitel för en diskussion kring detta begrepp), men även uttalad rasism. Gruber visar i kapitel 6 hur stereotypa föreställningar om den Andra leder till hierarkiska grupperingar både inom personalgruppen och i relation till klienterna.

Hon diskuterar även hur denna över- och underordning reproduceras i personalens anställnings- och arbetsvillkor. I kapitel 7 visar Wright Nielsen hur villkoren för projektmedel från Europeiska Unionen blir styrande för sociala projekt med arbetslösa invandrarkvinnor, och hur detta bidrar till att genomförandet av projektet står i direkt motsätt­ ning till de ideal om frigörelse (eng. empowerment) som är projektets målsättning. Hon diskuterar även hur idealen om frigörelse mer tar avstamp i stereotypa uppfattningar om ”invandrarkvinnan” och ”in­ vandrarmannen”, än projektdeltagarnas faktiska sociala och ekono­ miska situation. Kapitel 8 sätter fokus på det sociala arbete som sker inom ramen för kommuners ansvar för ensamkommande flyktingbarn.

Melander lyfter fram barnens behov av nära relationer med föräldrar och/eller andra nära anhöriga, som många gånger befinner sig i länder långt från barnen i Sverige. Kapitlet visar hur det uppstår spänningar 14

1. Inledning mellan de omständigheter som barnen lever under och de som social­ arbetarna utgår från.

Bokens tredje del sätter fokus på Erfarenhetsbaserat lärande. Det finns flera olika typer av erfarenhetsbaserat lärande (Cramer m.fl. 2012).

I denna bok tar vi upp tre former: erfarenhetsbaserat lärande i och utanför klassrummet samt under en internationell fältstudieresa, det vill säga erfarenhetsbaserat lärande i ett internationellt sammanhang.

Kapitel 9 utgår från forskarcirklar som Lill har lett i äldreomsorgen.

Hon har träffat en personalgrupp vid upprepade tillfällen och fört diskussioner om vad etniska relationer betyder i omsorgsarbetet med äldre. Diskussionerna utgår från konkreta fall och kapitlet visar att dynamiken både inom personalgruppen och i relation till de äldre har stor betydelse. I kapitel 10 utgår Rugkåsa och Ylvisaker från en hög­ skolekurs för praktiserande socialarbetare. De beskriver hur kursen utgår från deltagarnas egna exempel från praktiken och hur de med hjälp av kurslitteraturen kan börja reflektera över och se på sina tidi­ gare handlingar på nya och mer kritiska sätt. Montesino och Righard beskriver i kapitel 11 en fältstudieresa med nio studenter till Vit­ ryssland. Det erfarenhetsbaserade lärandet sker här inte bara utanför klassrummet utan även i ett internationellt sammanhang. Kapitlet visar att erfarenheter av internationella sammanhang och rörlighet i sig själv inte är tillräckligt, utan att teoretisk reflektion i relation till gjorda erfaren­heter är helt centrala för att lärandeprocesser ska uppstå.

I bokens avslutande kapitel, diskuterar Montesino och Righard bokens innehåll i relation till de samhällsförändringar som utmanar själva utgångspunkten för socialt arbete.

Referenser Abbott, Grace (1917) The immigrant and the community. New York, NY: The Cen­ tury Co. Addams, Jane (1905) Immigration. A field neglected by the scholar. Commons. Vol. 10, No., s. 9–19.

Cox, Pat & Thomas Geisen (2014) Migration perspectives in social work research.

Local, national and international contexts. British Journal of Social Work. Vol. 44, No. suppl 1, s. 157–173.

15

Erica Righard & Norma Montesino Cramer, Elizabeth P., Natsuko Ryosho & Peter V. Nguyen (2012) Using experien­ tial exercises to teach about diversity, oppression, and social justice. Journal of Teaching in Social Work. Vol. 32, No. 1, s. 1–13.

Dahlstedt, Magnus & Anders Neergaard (2013) Migrationens och etnicitetens epok.

Kritiska perspektiv i etnicitets- och migrationsstudier. Stockholm: Liber.

Essed, Philomena (1991) Understanding everyday racism. An interdisciplinary theory.

Newbury Park, CA: Sage.

Jönson, Håkan (2010) Sociala problem som perspektiv. En ansats för forskning och socialt arbete. Malmö: Liber.

Kamali, Masoud (2004) Distorted integration. Clientization of immigrants in Sweden.

Uppsala: Centre for Multiethnic Research, Uppsala University.

Lorenz, Walter (2006) Perspectives on European social work. From the birth of the nation state to the impact of globalisation. Opladen: Budrich.

Meeuwisse, Anna & Hans Swärd (red.) (2013) Perspektiv på sociala problem. Stock­ holm: Natur & Kultur.

Petersson, Bo & Christina Johansson (red.) (2013) IMER idag. Aktuella perspektiv på internationell migration och etniska relationer. Stockholm: Liber.

Richmond, Mary E. (1917) Social diagnosis. New York, NY: Russell Saga Founda­ tion.

16

DEL I TEORETISKA, HISTORISKA OCH SOCIALPOLITISKA DIMENSIONER

2. Internationell migration som perspektiv i socialt arbete Erica Righard Internationell migration har två sidor; dels handlar det om människors rörlighet över statsgränser, dels om deras bofasthet. Det handlar om varför rörlighet över statsgränser uppstår på vissa platser och bland vis­ sa, men inte på andra platser och inte bland vissa andra. Sedan de första teorierna om internationell migration presenterades har utvecklingen dragit åt många olika håll. Det finns teorier, begrepp och modeller om internationell migration som motsäger och ibland står i direkt konflikt med varandra. Internationell migration är ett brett studieområde och val av perspektiv har bland annat konsekvenser för hur vi beskriver och förstår befolkningsrörelser, för hur vi förstår kultur och kulturell förändring, för vad vi menar med integration, liksom för hur vi förstår rasism och politiska diskurser runt migration och migranter. Interna­ tionell migration som perspektiv är sammanlänkat med hur det sociala konceptualiseras och ramas in och följaktligen har det långtgående konsekvenser för hur vi formulerar det sociala arbetets målsättningar och ramar in det som utbildnings- och praktikområde. Det finns därför anledning att hålla isär olika perspektiv på internationell migration och dess skilda konsekvenser för socialt arbete. Detta kapitel har som syfte att redogöra för skilda perspektiv på internationell migration och diskutera hur dessa underbygger olika former av socialt arbete.

Medan bofasthet, eller orörlighet (eng. immobility), länge har varit en given utgångspunkt inom samhällsvetenskapen så har the mobility 19

Erica Righard turn på senare tid fått genomslag. Denna vändning innebär ett perspek­ tivskifte där man ifrågasätter den bofasthetsnorm som tidigare varit gällande, det vill säga den norm som gör att bofasthet uppfattas som normalt och rörlighet som avvikande. Inom migrationsstudier inne­ bär detta skifte att förståelsen av identitet och känslor av tillhörighet, befolkningsrörlighet och social sammanhållning inte nödvändigtvis hänger samman med bofasthet, vilket påverkar vår syn på det sociala arbetets målsättning och praktik. Detta perspektivskifte är samman­ länkat med, men ändå distinkt från, människors faktiska rörlighet över statsgränser. För att skilja det ena från det andra inleds kapitlet med en kort redogörelse för hur befolkningsrörelserna har ändrats över tid, särskilt utifrån ett svenskt perspektiv. Därefter redogörs för utvecklingen av olika migrationsteorier, dels med fokus på befolk­ ningsrörelser, dels med fokus på kulturbegreppet. Denna redogörelse av teoriutvecklingen utgör sedan grund för en diskussion om socialt arbete i en rörlig värld. Jag diskuterar innebörden av the mobility turn för socialt arbete; huruvida fötter eller rötter är människans naturliga element och vad detta innebär för socialt arbete. Det handlar om hur vi formulerar målsättningar och ramar in det sociala arbetets praktik så att det svarar mot den sociala utsatthet som människor lever med i det globaliserade samhället. Kapitlet avslutas med en sammanfattande diskussion om migration som perspektiv i socialt arbete.

Definitioner och dimensioner Internationell migration förekommer i många former. Den kan bland annat vara frivillig eller påtvingad, laglig eller irreguljär, långväga ­eller kortväga. Några vanligt förekommande kategorier är flyktingar, arbetsmigranter, kärleksmigranter, studentmigranter (dvs. internatio­ nella studenter) och adopterade barn. Internationell migration handlar om människors rörelser över statsgränser, men långt ifrån all rörelse över statsgränser är migration. En vanlig definition är att man ska vara bosatt i det mottagande landet i minst ett år för att det ska handla om migration. På detta sätt särskiljs migration från turism, affärsresande och andra mer kortvariga rörelsemönster över statsgränser, men undan­tag 20

2. Internationell migration … görs exempelvis för säsongsarbetande migranter som återkommande befinner sig i värdlandet, ofta under en kortare tid än ett år, till exempel i samband med skördesäsongen. Nedan går jag först igenom några vanliga sätt att ange antalet migranter och vad detta innebär i siffror. Därefter diskuteras hur antalet migranter har ändrats över tid.

Migranter i siffror Förenta Nationernas befolkningsavdelning (eng. United Nations, Department of Economic & Social Affairs (UNDESA), Population Division) upp­ skattar att det i dag finns 232 miljoner migranter i världen (UNDESA­ 2013). Att uppskatta antalet migranter i världen är inte en enkel upp­ gift, bland annat eftersom nationella databaser är uppbyggda efter olika principer, men också för att de har skapats utifrån olika förutsättningar.

Siffror som anger antalet migranter är därför att betrakta som just upp­ skattningar. Förenta Nationernas statistik mäter antalet personer som är bosatta i ett annat land än sitt födelseland, det vill säga antalet utri­ kes födda i världen. Detta innebär att antalet migranter i världen inte bara påverkas när människor rör sig över gränser, utan även när gränser flyttas. Exempelvis utgörs den ökning av antalet migranter som skedde under slutet av 1980- och början av 1990-talet till viss del av Sovjet­ unionens sönderfall i flera stater (se t.ex. UNDESA 2009).

Den svenska statistikmyndigheten, Statistiska Centralbyrån (SCB), skiljer mellan invandrare och utrikes födda. En invandrare är en person som, oavsett medborgarskap och födelseland, flyttat till Sverige med avsikt att under minst ett år vara bosatt där. På samma sätt är en ut­ vandrare en person som oavsett medborgarskap och födelseland flyttat från Sverige för att bo i annat land under minst ett år. I SCB:s statistik är därför en utrikes född person alltid en invandrare, men en invand­ rare kan vara svenskfödd av svenskfödda föräldrar och dessutom svensk medborgare. Samma person kan in- och utvandra flera gånger under sin livstid. Detta gör det tekniskt svårt att mäta hur många invandrare det finns i Sverige. Antalet in- och utvandrare brukar man därför mäta per år. Om man är ute efter det över tid ackumulerade antalet migranter i Sverige brukar man som regel i stället använda sig av den internationellt 21

Erica Righard mer vanligt förekommande definitionen av migranter, nämligen utrikes födda. År 2013 fanns det i Sverige 1,5 miljoner utrikes födda personer, vilket­motsvarar 16 procent av befolkningen. Samma år invandrade 115 845 personer och 50 715 personer utvandrade (SCB 2014a). Sverige var det vanligaste medborgarskapslandet hos invandrarna och utgjorde ungefär en femtedel av gruppen, följt av Syrien, Somalia och Polen.

Totalt­fanns det 171 medborgarskapsländer representerade bland de som invandrade till Sverige det året. De vanligaste utvandrings­länderna var Norge, Danmark, Storbritannien och USA. SCB:s statistik redovisar en­ dast registrerad in- och utvandring. Personer som uppehåller sig i Sverige utan att vara registrerade, så kallade papperslösa eller irreguljära mig­ ranter, finns inte representerade i denna statistik. Hur många irreguljära migranter som finns i Sverige är svårt att mäta och uppskattningarna varierar mellan 10 000 och 50 000 (Socialstyrelsen 2010).

SCB redovisar även utländsk bakgrund, det som ofta kallas andra generationens invandrare. Detta är ett kritiserat och svårhanterligt begrepp som definieras på olika sätt i olika sammanhang. Anledningen till att man trots svårigheterna intresserar sig för denna kategori är att det finns mätbara skillnader gällande bland annat utbildning, inkom­ ster och hälsa mellan personer med inrikes och personer med utrikes födda föräldrar. Som begrepp är ”andra generationens invandrare” ifrågasatt på flera grunder. För det första väcker det frågan om när man upphör att vara invandrare, då det syftar på personer som är födda i det land de är bosatta i, och alltså inte har invandrat. Vidare finns det inte någon enhetlig definition av andra generationens invandrare, utan begreppet används utifrån olika definitioner som kan vara mer eller mindre teoretiskt underbyggda.

Ofta avser begreppet andra generationens invandrare inrikes födda personer med två, men ibland även med en, utrikes född förälder. Studier­ som visar att det finns mätbara skillnader mellan hur det går för barn med en respektive två utrikes födda föräldrar har lett fram till en dis­ kussion om, och även en nyansering av, begreppet. I USA har andra generationens invandrare, generation 2.0, kommit att betyda inrikes födda personer med två utrikes födda föräldrar och generation två-och-en-halv, eller generation 2.5, inrikes födda personer med en inrikes född och en 22

2. Internationell migration … utrikes född förälder (Ramakrishnan 2004). Det ska dock understrykas att föräldrarnas födelseland endast är en faktor av en komplex väv av flera faktorer som påverkar hur det går för en viss grupp.

En annan faktor som påverkar utvecklingen för migranter och deras barn är vid vilken ålder man bosätter sig i det mottagande landet. Den som invandrat som litet barn har större likheter med inrikes födda än den som invandrat vid 20 eller 55 års ålder. Man menar därför att de som invandrar som barn befinner sig mitt emellan den första och andra generationens invandrare och ibland benämns denna grupp genera­ tion en-och-en-halv, eller generation 1.5. Precis var man drar gränsen mellan första generationens invandrare och generation 1.5 varierar (se t.ex. Rumbaut 2004).

SCB:s statistik gör skillnad mellan en grov och fin indelning av svensk och utländsk bakgrund. Enligt den grova är personer med utländsk bak­ grund, personer som är utrikes födda samt personer som är inrikes födda med två utrikes födda föräldrar. Personer med svensk bakgrund, är här personer som är inrikes födda med en inrikes och en utrikes född förälder samt personer med två inrikes födda föräldrar. Den fina indelningen består av fyra kategorier, nämligen utrikes födda, inrikes födda med två utrikes födda föräldrar, inrikes födda med en inrikes och en utrikes född förälder, och inrikes födda med två inrikes födda föräldrar (se tabell nedan). År 2013 fanns det i Sverige, enligt den grova indelningen, drygt 2 miljoner personer med utländsk bakgrund (21 % av befolkningen) och cirka 7,6 miljoner personer med svensk bakgrund (72 % av befolkningen).

I den svenska statistiken skiljer man alltså inte ut generation 1.5.

Tabell 1. Personer med utländsk bakgrund KATEGORI

ANTAL (ANDEL)*

Utrikes födda

1 533 493 (16 %)

Inrikes födda med två utrikes födda föräldrar

467 697 (5 %)

Inrikes födda med en inrikes och en utrikes född förälder

695 775 (7 %)

Inrikes födda med två inrikes födda föräldrar

6 947 899 (72 %)

TOTALT

9 644 864 (100 %)

Källa: SCB/Befolkningsstatistik/Utländsk-svensk bakgrund * Gäller för år 2013

23

5. Fattiga migranter och ”det yttersta ansvaret” Eva Wikström I detta kapitel diskuteras hur socialt arbete utmanas av den växande ojämlikheten som drabbar både fattiga och rika länder. Fattiga männi­ skor som rör sig mellan olika länder för att arbeta blir inte sällan ut­ nyttjade av oseriösa arbetsgivare eller företag som förmedlar tjänster i vinstsyfte. Hur sociala myndigheter hanterar dessa problem diskuteras här utifrån exemplet bärplockare som sökte lokala myndigheters stöd i norra Sverige år 2010. Kapitlets första del är en beskrivning av fallet, därefter följer en diskussion om olika professionella utgångspunkter och lagliga grunder för socialarbetare att ge stöd åt individer eller grupper som på något sätt är i en tillfällig men utsatt position. I fokus­ finns principen om socialtjänstlagens yttersta ansvar. Den senare hälf­ ten av kapitlet handlar om hur kommunala tjänstemän förhöll sig till bärplockarnas utsatthet. År 2010 var nästan 500 asiatiska bärplockare strandsatta i fyra svenska norrländska kommuner utan resurser för att klara det dagliga uppehället och med risk för att tvingas återvända hem utblottade och skuldsatta. Händelserna i dessa fyra kommuner belyser globalise­ ringens sammankoppling av ekonomier och människor i olika delar av världen och även hur uppkomsten av nya sociala problem sträcker sig över landsgränser (UN 2009; Anand m.fl. 2010). Under de se­ naste fem åren så har det rapporterats om upprepade överträdelser av säsongs­arbetande utländska bärplockares rättigheter och i flera fall har 87

Eva Wikström plockarna blivit utan avtalad lön och hamnat i en akut osäker situa­ tion (Woolfson m.fl. 2010; Wingborg 2011a, 2011b). Genom tillfälligt arbetstillstånd för bärplockning i Sverige strävar arbetsmigranter från fattiga länder efter att förbättra sina levnadsvillkor, samtidigt som deras temporära arbete utgör en lösning på efterfrågan på arbetskraft till arbeten som svenskar är ovilliga att utföra.

I beskrivningar av konsekvenser av globaliserade sociala problem ta­ las det ofta om att socialarbetare behöver ”förbereda sig för 2000-­talets massiva förändringar”, ”riskerna” eller utmaningar som uppstår till följd av förändrade förutsättningar för socialt arbete (Jönsson 2014).

I detta sammanhang hävdas att socialarbetare måste utgöra en mot­ kraft till globaliseringens negativa konsekvenser (Dominelli 2010).

Socialt arbete behöver placera sig själv i ett större globalt socioekono­ miskt sammanhang och relatera till globala strukturella förändringar och deras lokala konsekvenser (Payne & Askeland 2008). Grupper som lever i sårbarhet blir ofta osynliga för det etablerade sociala arbetet (jfr Cuadra & Staaf 2014; Jönsson 2014).

Det är utan tvekan en utmaning för det sociala arbetet, ett område som växte fram utifrån andra förutsättningar, att inkorporera en ny förståelse av sociala problem och hur de som drabbas ska få stöd för att komma ur utsatta situationer. Av tidigare forskning framgår att det är vanligt att uppfatta det sociala arbetets praktik som i huvudsak lokalt och nationalstatligt anknutet (Dominelli m.fl. 2001). Samtidigt betonar man i den svenska socialtjänstlagen (SFS 2001:453) humanitära och solidariska ansvar genom det så kallade ”yttersta ansvaret”. Det yttersta ansvaret innebär att kommunerna har ett ansvar för alla de som vistas i kommunen och som hamnar i svårigheter oavsett var de kommer ifrån. I professionsetiska ställningstaganden påtalas också att mänskliga rättigheter och internationella etiska principer vägleder och förankrar det sociala arbetets profession (IFSW 2012).

Detta kapitel fokuserar på fallet med de säsongsarbetande strand­ satta bärplockarna i Norrland. Det utgår från en kvalitativ studie om hur socialtjänsten i fyra kommuner i södra Lappland handskades med och förhöll sig till de svårigheter som de tillfälliga arbetsmigran­ terna hamnade i. Syftet är att visa hur socialtjänstens respons på 88

5. Fattiga migranter och ”det yttersta ansvaret” säsongsarbetande bärplockares akuta utsatthet kan förstås utifrån global orättvisa och lokalt socialt ansvarstagande. Kapitlet svarar på frågor om hur problematiken förstods och uppfattades av de lokala myndigheterna.

Säsongsarbetande bärplockares sårbarhet – en globaliserad utsatthet Att utomeuropeiska bärplockare kommer till Sverige är en följd av en förändrad migrationspolitik, men också en följd av den ökade fattig­ domen som drabbar människor i olika delar av världen (Eriksson & Tollefsen 2013). Den svenska politiken för arbetsmigration som år 2008 ”öppnade upp” för arbetsmigration av utomeuropeiska medborgare har beskrivits som en av Europas mest liberala reformer för arbetsmigra­ tion (Schierup & Ålund 2011; Vogiazides & Hedberg 2013). Det ”libe­ rala” handlar om att staten överlåter arbetsmigration till att styras av arbetsgivares efterfrågan (Vogiazides & Hedberg 2013). Utfärdandet av arbetsvisumet är knutet till en ”inbjudan om arbete”, som innebär att om anställningen skulle upphöra upplöses även arbetsvisumet och de rättigheter som är knutna till arbetet. Arbetsgivarna har också ansvar för att arbetarnas löner och arbetsvillkor överensstämmer med den inbjudan till arbete som skett. Det innebär att i praktiken är arbets­ migranternas rättigheter i händerna på arbetsgivarna.

Bärplockning kan jämföras med den kategori arbeten som International Labour Organization (ILO) klassificerar som 3-D jobs (dirty, dangerous and difficult), lågstatus-jobb med riskfyllda och osäkra an­ ställningsförhållanden. Bärföretag och rekryteringsfirmor argumen­ terar för att bärplockning är attraktivt och önskvärt för en global arbetskraft, speciellt för asiatiska arbetare i låglöneregioner (Hedberg 2012). De utomeuropeiska bärplockare som kommer till Sverige kom­ mer ofta från den nordöstra regionen i Thailand eller landsbygden i Vietnam och Kina. I arbetsgivares efterfrågan på arbetare från låg­ löneområden, betonas ofta att arbetarna från dessa områden är vana från lands­bygdens skördearbete i fysiskt krävande terräng (Maldonado 2009). Dessa argument normaliserar en segmenterad och rasifierad 89

Eva Wikström arbetsmarknad där fattiga människor rekryteras från låglöneländer till lågstatusjobb i rikare länder (Winant 2004). De saknar sociala rättigheter, blir under­betalda och socialt utsatta.

Internationellt finns endast ett fåtal studier som handlar om säsongs­arbetande migranters position i värdnationens välfärds­system.

Säsongsarbetares tillgång till offentligt stöd runt om i världen är be­ gränsat (Basok 2003; Mysyk m.fl. 2009), och de är ofta ovetandes om sociala rättigheter och hur man kan komma åt den hjälp man har rätt till (a.a.). Studier visar att arbetsgivare ofta utnyttjar arbetsmigranters beroendeställning och deras okunskap om deras egna rättigheter. Det är dessutom vanligt att säsongsarbetande migranter undviker att klaga på dåliga förhållanden och exploatering eftersom de vet att de riskerar att bli utvisade (Waldinger & Lichter 2003; Maldonado 2009; jfr Sager 2011). Att som säsongsarbetare opponera sig mot utnyttjande eller fel­ behandling, eller att vända sig till facket för rättmätiga krav på rättig­ heter som till exempel sjukersättning, vila eller korrekt lön, hämmas av rädslan för repressalier eller att förlora arbetskontraktet och därmed bli utvisad (a.a.). Arbetsgivarna drar alltså nytta av att migrantarbe­ tarna snarare är benägna att arbeta hårt utan ifråga­sättanden eller klagomål (Waldinger & Lichter 2003; Maldonado 2009). Låga löner, arbetslöshet och bristfälliga sociala villkor i migrantarbetarnas hem­ länder är krafter som driver bärplockarna till att söka bättre ekono­ miska förutsättningar någon annanstans. Men de globala orättvisorna i social standard och lönenivåer färdas med migranten som hänvisas till att ”fylla luckorna” på till exempel den svenska arbetsmarknaden i oattraktiva lågbetalda jobb. Både marknad och politik är därför involverade i att producera och reproducera social orättvisa. Frågan är om globaliseringens följder när de visar sig som sociala orättvisor i Sverige, får ett erkännande som en (inter)nationell angelägenhet och ett välfärdsstatligt ansvar?

I Schierups och Ålunds (2011) analys av den svenska migrationspoli­ tiken hävdas att den nya politiken har skapat en ny kategori migranter, denizens, med begränsade rättigheter och villkorade uppehållstillstånd med försvagade sociala rättigheter. Staternas benägenhet att sträva efter tillfällig och ”cirkulär” migration som passar nationens behov av 90

5. Fattiga migranter och ”det yttersta ansvaret” arbetskraft, utan att ge dessa arbetare fullständiga rättig­heter, skapar en grupp med sämre villkor som är lätt att exploatera och som befinner sig längst ner i arbetsmarknadens hierarki av riskfyllda lågstatusjobb, ett prekariat (Standing 2011). Det finns i dag en med­vetenhet om globalisering av kapital och den globaliserade marknaden, men vi har fortfarande en bristfällig förståelse av globaliserade sociala problem (Ahmadi 2003).

Hur kan man förstå bärplockarnas situation? Bakgrunden och sammanhanget till att bärplockarna blev strandsatta är utan tvekan komplex och kan inte belysas eller förklaras utan att väga in internatio­ nella, nationella och lokala omständigheter. De asiatiska bärplockarna hamnade i en svår social och ekonomisk situation i alla fyra studerade kommuner. I tre av de fyra kommunerna (Sjöstad, Åstad, Havsby och Fjällstad)11 märktes bärplockarnas krisläge ungefär samtidigt i mit­ ten av augusti 2010. Bärplockarna samlades utanför kommunhuset, i centrala­delar av lokalsamhället eller vid vägkanten. Situationen var densamma på de olika orterna, bärplockarna var strandsatta utan resurser. Det var dålig tillgång på blåbär, vilket innebar att bärplock­ arna fick kämpa hårt för att plocka den mängd bär som krävdes för att få tillräckligt med betalt. De riskerade att bli utblottade till följd av skulder till rekryteringsfirmor, privatpersoner eller banker från vilka man lånat pengar för att ha råd att resa till Sverige. Arbetsgivaren (den lokala bäruppköparen) vägrade betala ut den överenskomna månads­ lönen om inte tillräckligt med bär plockades. Bärplockarna behövde också betala dagliga kostnader för boende, transport och mat. I två av kommunerna hade arbetsgivaren dessutom lämnat regionen, tömt bankkontot och lämnat bärplockarna utan betalning för nästan två månaders arbete.

11 Kommunerna är typiska exempel på sårbara lokalsamhällen med ett litet invånarantal (4 000–7 500 personer), avfolkning och en åldrande befolkning.

91

8. Ensamkommande barn och transnationellt socialt arbete Charlotte Melander

Detta kapitel handlar om socialt arbete med ensamkommande barn och har ett särskilt fokus på ensamkommande barns familjerelationer över nationella gränser och hur dessa beaktas i det sociala arbetet. När socialt arbete sträcker sig över nationalstatsgränser kan vi tala om ett transnationellt socialt arbete.

Kapitlet inleds med ett avsnitt som beskriver de ensamkomman­ de barnens juridiska rättigheter och socialtjänstens uppdrag. Där­ efter beskrivs barnmigration till Sverige ur ett historiskt perspektiv samt statistik som visar på ett ökat antal ensamkommande barn under senare tid. Avsnittet som följer diskuterar vilka relationer som möjliggörs inom det offentliga mottagandet av ensamkommande barn i Sverige. I ett fjärde avsnitt lyfts socialarbetares och ung­domars erfarenheter av ensamkommande barns transnationella familje­ relationer fram. I en avslutande del diskuteras behovet av ett trans­ nationellt socialt arbete i det dagliga arbetet med ensam­kommande barn.

Ett transnationellt socialt arbete definieras av de amerikanska forskarna Rich Furman, Nalini Junko Negi och Rommel Salvador som ”utformat för att (a) bistå transnationella grupper av människor; (b) bedrivs över nationalstatsgränser, antingen fysiskt eller via ny teknologi; (c) är påverkat av och angriper komplexa transnationella 147

Charlotte Melander problem och dilemman” (Furman m.fl. 2010:8).23 Ensamkommande barn som är separerade från föräldrar och andra familjemedlemmar och släktingar utanför Sverige kan sägas ingå i en sådan transnatio­ nell grupp som är i fokus för ett transnationellt socialt arbete enligt ovanstående definition.

Innehållet i kapitlet bygger framför allt på resultaten från en forsk­ nings- och utvecklingsstudie vid FoU i Väst/GR av mottagandet av ensamkommande barn i Göteborgsregionens 13 kommuner som ge­ nomfördes under 2011–2012 (Stretmo & Melander 2013). Den del av studien, vars empiri detta kapitel bygger på, består av en kvalitativ intervjustudie med 10 ensamkommande ungdomar och 80 professio­ nella aktörer. De ensamkommande ungdomarna var mellan 15–21 år och kom från länderna Afghanistan, Somalia och Irak. Tre av dem var flickor och sju pojkar. Nio av dem hade erhållit permanent uppehålls­ tillstånd och en var asylsökande. Samtliga hade lämnat sina ursprungs­ länder på grund av krig och politisk oro. Flera hade svåra upplevelser med sig från tiden före och av en farofylld flykt. De 80 professionella aktörerna intervjuades i grupp eller enskilt och tillhörde yrkesgrupper som socialsekreterare, gode män, lärare, skolsköterskor, skolkuratorer, olika yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården, familjehemsföräldrar och boendepersonal vid olika HVB-hem.24 23 Min översättning av författarnas följande definition: ”Transnational social work is an amerging field of practice that (a) is designed to serve transnationel populations; (b) operates across nation-state boundaries, whether physically or through new technologies; and (c) is informed by and addresses complex transnational problems and dilemmas” (Furman m.fl. 2010:8).

24 Studien genomfördes av Live Stretmo och Charlotte Melander. Den andra delen av studien bestod av en aktstudie som följt hur det gått för de 154 barn som kom till Göteborgsregionens 13 kommuner år 2008. Detta gjordes genom att ställa ett antal frågor till Migrationsverkets asyl- och mottagningsakter och till Socialtjänstens in­ dividakter. Bakgrunden till studien var den ansvarsöverflyttning som skedde i juli år 2006, då ansvaret för den dagliga omsorgen av ensamkommande barn överflyttades från Migrationsverket till kommunerna. Det fanns en tid efter denna ansvarsöver­ flyttning ett intresse från både politiker och tjänstemän i Göteborgsregionen att ta reda på hur det gick för barnen och hur mottagandet fungerade från både de profes­ sionella aktörernas och barnens perspektiv.

148

8. Ensamkommande barn och transnationellt …

Juridiska rättigheter och socialtjänstens uppdrag Ensamkommande barn avser i enlighet med internationella konven­ tioner alla barn under 18 år som själva ansöker om asyl och är sepa­ rerade från båda sina föräldrar och andra släktingar och som inte tas om hand av en vuxen som enligt juridiska lagar eller sedvänjor har ett föräldraansvar för dem (UNHCR 2008). Det sociala arbetet träder in i de ensamkommande barnens liv på grund av att barn utan sina primära omsorgsgivare befinner sig i en särskilt utsatt situation och enligt internationella konventioner och svensk lag därför har rätt till samhällets stöd. Det är sedan år 2006 kommunerna och socialtjäns­ ten som ansvarar för den dagliga omsorgen och för att enligt social­ tjänst­lagen utreda barnens behov. Utredningen ska utmynna i en vårdplan som sedan styr de insatser som barnet bedöms vara i behov av. Barnen har rätt till en god omsorg och omvårdnad som oftast ges i ett hem för vård och boende eller i ett familjehem. De har rätt att gå i skolan och till samma hälso- och sjukvård som alla andra barn i Sverige. Barnen har under sin väntan på besked om asyl och upp till 18 års ålder också rätt till en god man och efter uppehållstillstånd till en särskilt förordnad vårdnadshavare. Dessa aktörer har ett juri­ diskt föräldraansvar för barnen och företräder dem i kontakten med olika myndigheter som migrationsverket, socialtjänsten, skolan och hälso- och sjukvården.

Barnmigration: historik och statistik Från att ha varit ett emigrationsland under slutet av 1800-talet och fram till början av 1900-talet, där en del av emigranterna mellan 15–19 år emigrerade ensamma till Amerika på grund av fattigdom och i hopp om ett bättre liv (Bak 2013), har Sverige blivit ett immigrationsland.

Redan under första världskriget deltog Sverige i en nordisk barnhjälps­ insats med barnförflyttingar från det krigsdrabbade Centraleuropa (Virkamäki 2005). Under och efter andra världskriget har det sedan i olika perioder ankommit ensamkommande barn till Sverige på grund av krig och konflikter och svåra förhållanden som rått i deras hem­ 149

Charlotte Melander länder. Under andra världskriget tog Sverige emot 70 000 finska krigs­ barn. Av dessa fanns 15 000 barn kvar i Sverige efter kriget och en del blev adopterade av sina svenska fosterfamiljer (Lagnerbro 1994). Efter påtryckningar av judar bosatta i Sverige gav regeringen tillstånd att ta emot endast 500 tysk-judiska barn under andra världskriget. Dessa barn placerades både i judiska och icke-judiska familjer och på barnhem (Lomfors 1996). Ytterligare 100 judisk-österrikiska barn smugglades, efter ett specialtillstånd från svenska regeringen och efter att ha blivit tvångsdöpta, ut från Wien via Svenska Israelmissionen. Ett krav som ställdes för att barnen skulle få komma till Sverige var att föräldrarna intygade att de inte skulle komma efter utan att en eventuell återfören­ ing skulle ske i ett tredje land. Förintelsen medverkade till att de flesta föräldrar och barn aldrig återförenades (Åsbrink 2011).

I slutet av 2013 beräknade United Nations High Commissioner for Refugees (UNHCR) att 51,2 miljoner människor befann sig på flykt i världen. Hälften var barn under 18 år. Av dessa 51,2 miljoner männ­ iskor lämnade 1,1 miljoner in en ansökan om asyl eller flyktingstatus.

Den statistik som är tillgänglig över asylsökande ensamkommande barn visar att 77 länder tog emot sammanlagt 25 300 asylansökningar från ensamkommande barn år 2013. De flesta av dessa kom från Af­ ghanistan, södra Sudan och Somalia (UNHCR 2014). Samma år, 2013, tog Sverige emot 3 852 asylansökningar från ensamkommande barn.

Under en tioårsperiod har antalet asylsökande ensamkommande barn i Sverige stadigt ökat från att år 2004 vara 388 barn till att under år 2014 uppgå till 7 049 barn (Migrationsverket 2015). Detta antal får i relation till ovanstående siffror på antalet barn som är på flykt i världen ses som litet. De flesta av barnen som kommer till Sverige är från krigs- och konfliktdrabbade länder som Eritrea, Somalia, Afghanistan och Syrien.

Vilka relationer möjliggörs i det svenska mottagningssystemet?

Intervjuerna med olika professionella aktörer inom studien av mot­ tagandet av ensamkommande barn i Göteborgsregionen och med en­ samkommande barn visar att frånvaro av föräldrar i betydelsen pri­ 150

8. Ensamkommande barn och transnationellt … mära omsorgsgivare, ovillkorad kärlek och stöd i vardagen medför en särskild utsatthet. Av intervjuerna framgår också att ingen aktör har i uppdrag att skapa en långvarig, ömsesidig och kärleksfull relation till de ensamkommande barnen. Det är snarare slumpen som avgör om ett barn möter en offentligt tillsatt stöd- och omsorgsperson som utöver sitt uppdrag också ser det som sin uppgift att skapa en mer ömse­sidig och långsiktig relation till barnet. Samtidigt framkommer det att re­ lationsbyggandet och arbetet för att återupprätta och vidmakthålla de relationer som finns mellan barn och föräldrar eller släktingar i ursprungslandet eller på andra platser inte prioriteras inom social­ tjänstens eller andra professionella aktörers arbete.

Att det finns en gräns för vad en offentlig hjälprelation kan erbjuda uttrycktes också i en intervju med en ensamkommande ungdom: De här ungdomarna behöver … alltså de behöver någonting annat som samhället inte kan ge dem. De behöver kärlek, de behöver stöd, de behöver alltså kärlek känslomässigt och allt möjligt, det be­ höver de men samhället kan inte bidra med det. Utan det samhället kan bidra med, det gör samhället redan tycker jag. Om ett ensamkom­ mande barn kanske får ta hit sina föräldrar och samhället hjälper till med det så är det kravet uppfyllt.25

NAJMA:

Najma identifierar ett centralt och viktigt behov hos ensamkomman­ de ungdomar, nämligen kärlek och känslomässigt stöd, vilket enligt henne­inte kan tillgodoses av samhället. Det måste till en återförening med barnens föräldrar. Enligt Axel Honneths teori om erkännande är kärlek från primärrelationer en av tre dimensioner av erkännande som krävs för att vi som individer ska kunna utveckla en positiv själv­ relation och utvecklas som människor. De två övriga dimensionerna är solidaritet eller socialt erkännande och medborgerliga rättigheter/ att bli sedd och tilltalad som en rättsperson (Heidegren 2009). Om vi 25 Mindre språkliga korrigeringar har gjorts av citaten för att underlätta läsbarheten.

Detta handlar framför allt om justering av ordföljd, upprepningar, tillägg av sam­ manbindande ord och justering från talspråk till skriftspråk. Förändringarna påver­ kar inte innehållet i citaten.

151

Charlotte Melander utgår ifrån att denna teori är giltig är konsekvenserna av innebörden i citatet ovan allvarliga för barn som är utan nära anhöriga i Sverige.

Att det offentliga stödsystemet inte möjliggör utvecklandet av nära, långvariga och stödjande vuxenrelationer i tillräckligt hög grad får enligt flera socialarbetare negativa konsekvenser för de unga vuxna som har lämnat samhällsvården. Flera socialarbetare för fram att de ensamkommande ungdomar som är mest utsatta bland dem de möter och som är i störst behov av deras stöd är de som är mellan 18–21 år och som inte längre har rätt till en god man eller till samhällets stöd­ insatser. Liknande resultat presenteras i en studie av mottagandet av ensamkommande barn i Stockholmsregionen (Backlund m.fl. 2012), där författarna för fram ett behov av att föra ett professionellt samtal kring innebörden av professionalitet och närhet i mötet med ensam­ kommande barn. Tidigare forskning visar att långsiktiga och mer ömsesidiga vuxenrelationer är centralt för att barn ska klara självstän­ digheten som unga vuxna. En studie från Norge visar att de ensam­ kommande barn som upplevde att de klarade självständiggörandet bäst efter 18 års ålder var de som hade en kontinuitet i sina sociala relatio­ ner och god tillhörighet och anknytning till vuxna omsorgspersoner (Oppe­dal m.fl. 2009). Dessa resultat bekräftas av en studie kring ge­ nerell fosterbarnsvård och av placerade barn som lämnat dygnsvården i Sverige (Höjer & Sjöblom 2011).

Den brittiske forskaren Charles Watters (2012) poängterar, i sina råd för arbetet med ensamkommande barn, vikten av att se barnen som både kompetenta och självständiga och som särskilt sårbara ut­ ifrån att de står utan sina närmaste omsorgsgivare. Detta är viktigt att komma ihåg för att inte endast se ensamkommande barn som of­ fer. I intervjustudien som detta kapitel bygger på framkommer att det finns ett stort behov av vuxnas omsorg som sträcker sig efter 18 års ålder. Samtidigt beskrev de intervjuade ungdomarna att de av egen kraft skapat för dem viktiga och ömsesidiga relationer. Dessa bestod framför allt av andra ensamkommande barn, vilka de träffat i skolan eller på boenden för ensamkommande barn och som talade samma modersmål. Ett gemensamt språk beskrevs som viktigt för att skapa relationer och särskilt för att kunna kommunicera på en djupare nivå.

152

Socialt arbete och migration Norma Montesino & Erica Righard (red.)

Den här boken visar hur global migration ställer det sociala arbetet inför nya utmaningar. Författarna lyfter fram hur socialt arbete, både som praktik och ut­ bildningsområde, fortsätter att verka utifrån det moderna projektet, med national­ staten och de grupper som räknats som en del av befolkningen som utgångs­ punkt. Samtidigt har globaliseringen, där människor i större utsträckning rör sig över statsgränser, ändrat förutsättningarna för socialt arbete i grunden.

Om socialt arbete ska kunna svara mot dessa förändringar krävs att migration inte ses som ett problem. För att nå dit måste man ifrågasätta gamla premisser och samtidigt ta tillvara på de erfarenheter inom det praktiska arbetet som kan leda till ny kunskap. Migrationsforskningen lyfter fram teoretiska perspektiv, där migration och andra former av rörlighet inte beskrivs som en avvikelse. Därmed skapas förståelseramar som kan inspirera socialt arbete att omdefiniera sina ut­ gångspunkter. Det är just det som är författarnas syfte, att via ett migrations­ perspektiv peka på nya vägar, inom både utbildning och praktik.

Norma Montesino är docent vid Socialhögskolan, Lunds universitet, och Erica Righard är forskare på MIM och lektor vid Institutionen för socialt arbete, Malmö högskola.

ISBN 978-91-40-68875-0

9 789140 688750