9789187031076

madonna

madonna Maria G Francke

X

HISTORISKA MEDIA

Historiska Media Box 1206, 221 05 Lund info@historiskamedia.se www.historiskamedia.se

Š Historiska Media och Maria G Francke 2012 omslag: Odd One Out omslagsfoto: Madonna 1990. Š Michel Linssen/Redferns/Getty Images/All Over Press. faktagranskning: Lars Nylin tryck: ScandBook, Falun 2012 tryckning 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 isbn 978-91-87031-07-6

INNEHÅLL Förord

7

bakgrund stjärnan musik dans film stil sex religion engagemang privatliv kontroll uppmärksamhet framtiden

13 25 43 71 85 97 111 125 137 149 163 173 187

Topp 37 enligt författaren Madonna år för år

194 203 X5

Diskografi Covers TurnĂŠer Filmografi BĂścker Madonna och Sverige Efterord Litteratur Bildtexter Register

232 236 238 239 243 244 246 247 249 253

FÖRORD Here’s my story No risk no glory (”Survival”, Bedtime Stories, 1994)

Det finns en Madonna för alla.

Men det började som det brukar börja med alla stora popartister – Elvis Presley, Beatles, Backstreet Boys, My Chemical Romance – det är tonårstjejerna som visar vägen. De upptäcker en artist som de gillar,­ köper alla skivorna, lyssnar sönder dem, lär sig låtarna utantill, mimar till dem framför spegeln, dansar till dem, älskar dem. När artisten sedan stiger upp på scen är det dessa tjejer som står längst fram och rycker i kravallstaketet, sjunger med, skriker hysteriskt, svimmar och får bäras ut av vakterna och i vissa fall klär sig och sminkar sig lika­dant som idolen.

Så läggs alltid grunden för möjligheterna till en lukrativ och konstnärligt intressant karriär. Dit tjejerna går, går så småningom även deras killkompisar, deras föräldrar och så byggs det på, lager för lager.

Madonnas första följe var i och för sig sprunget ur New Yorks gayoch klubbscen – det var genom att slita med småskaliga uppträdanförord X 7

den på Manhattans inneklubbar som hon byggde upp sin ursprungliga bas av beundrare. Hon tjänade verkligen inga pengar men snacket om henne gick och ingen väg till berömmelse är säkrare än mun-tillmun-metoden.

Madonna återgäldade sin första publiks kärlek och har år för år, decennium efter decennium, sett till att utöka sin skara parallellt med att hon hållit ett hårt grepp om de fans hon redan har. Men man ska inte vara naiv, det är naturligtvis inte bara kärlek som ligger bakom hennes framgångar – att skapa en stor artist är i huvudsak stor business och Madonna har alltid sett till att omge sig med medarbetare som slipar på hennes varumärke. Och uppenbarligen har även hon själv näsa för affärer.

Det är fascinerande att studera tidningar som haft henne på omslaget genom åren. Madonna förändras inte bara med tiden utan även beroende på vad det är för sorts tidning hon låter sig intervjuas av.

Hennes framtoning skiftar likt en kameleonts. På tidiga idoltidningar som Smash Hits är hon en hårdsminkad seriefigur, tydlig och lätt igenkännbar. På musiktidningar som Q, Rolling Stone och Spin är hon betydligt mer artistisk. På omslagen hon gjort för Interview tar hon ut svängarna och utmanar mer – till skillnad från när hon pryder framsidan på exempelvis den bredare och skvallerspecialiserade People där hon ser så nedtonad och vanlig ut att man knappt känner igen henne. På Elle är hon modeikonen, på Ladies Home Journal tanten, och så vidare. Allt detta parallellt med att hon haft en väldigt tydligt utmejslad image för varje album.

8 X madonna

Det finns alltså en Madonna för alla. För tjejerna och för killarna. För barn, vuxna och dem mittemellan. För de på riktigt musikintresserade.

För modeproffsen. För trendslavarna. För de medelålders hemmafruarna på landet och för de som lever ut i storstädernas gaykretsar. För feministerna men även för de snuskflåsande männen. För de som inte är så intresserade av något särskilt men ändå vill ”hänga med”. Hennes musik kan vara både utmanande konst och följsamt skval.

Men hon är inte bara är en skyltdocka som man kan hänga olika sorters kläder på, en kanvas på vilken man kan måla olika ansikten och justera efter behag. Genom alla dessa förändringar har det hela tiden funnits en kärna som varit mer eller mindre intakt. Madonnas alla metamorfoser, och alla hennes artistiska färder, har inte kunnat dölja hennes starka personlighet. Och den är givetvis viktig för hennes stjärnstatus. För att kunna förbli en av världens största och mest kända artister i flera decennier räcker det inte med ”bra låtar” eller ”att vara snygg”. Det måste finnas något som stör, något som skaver. Något kontroversiellt som skapar debatt och oenighet. Och det har hon verkligen, Madonna. Ända sedan debuten har hon orsakat debatt – ibland har det handlat om musik och hennes konstnärliga kvaliteter men oftare har det handlat om sex, eller om religion. Hon föddes i en katolsk familj och har genom åren uppehållit sig mycket med tankar kring förhållandet mellan tron på och fruktan för en gud, detta i kombination med intresset för sex.

Själv var jag sexton–sjutton år när hon slog igenom och jag älskade genast låtar som ”Borderline” och ”Holiday” reservationslöst, spelade förord X 9

in dem på kassett från radion och lyssnade om och om igen. ”Like a Virgin” slog ännu hårdare och sedan var det liksom igång, omöjligt att värja sig mot. Madonna följde mig genom mina tonår och sedan i min verksamhet som musikskribent. Om man jobbar med nöjes- och kulturjournalistik är det faktiskt omöjligt att inte förhålla sig till henne.

Det har kanske aldrig varit creddigt eller fint att gilla Madonna men bortsett från några specifika tillfällen har det inte heller varit förenat­ med någon skämsfaktor. Hon har varit tillräckligt mainstream för att slå på bred front men också tillräckligt utmanande för att inbjuda till analys.

Madonna kommer med största sannolikhet främst att gå till historien som en av populärmusikens mest framstående hitmakare. Ser man till försäljningssiffror och listplaceringar kämpar hon mot Elvis Presley, Beatles och Michael Jackson. Troligen är hon den mest framgångsrika kvinnliga artisten genom tiderna, kommersiellt sett.

Men redan från början av sin karriär har hon varit så oändligt mycket mer. Därför har jag valt att skriva Madonna inte först och främst kronologiskt utan istället ämnesvis. Varje kapitel koncentrerar sig på en av hennes många sidor. Även om man självklart utgår från musiken riskerar man nämligen att snart befinna sig någon annanstans.

Madonna är en mästare på att snappa upp nya trender, bearbeta dem och göra dem till sina egna. Smala uttryckssätt blir i hennes händer breda och ibland folkliga. Hon är som H&M, eller som Ikea. Fördelen med att vara näst först är ofta att man då betraktas som trendig av den stora massan – tillräckligt få vet att trenden redan finns, eller 10 X madonna

kanske till och med redan är överspelad bland avantgardet. Hon använder sig av den metoden i sin musik men även i sin image och redan tidigt knöt hon till sig modeskapare som antingen stod på tröskeln till sitt genombrott eller som redan var stora. Den uppseendeväckande koniska och ikoniska bh:n under The Blonde Ambition Tour 1990 är bara ett exempel, det har fått hennes och designern Jean-Paul Gaultiers namn att för alltid vara sammanlänkade.

Modeikonen Madonna flankeras av dansaren, skådespelaren, kontrollfreaken, konstsamlaren, världsförbättraren och den sexbesatta, för att nämna några. Dessutom har det alltid funnits ett stort intresse för hennes privatliv. Hennes kärlekshistorier har under vissa perioder varit mer omskrivna än hennes artisteri. Och under senare år har hennes roll som mamma också tröskats grundligt. För att inte tala om hur hennes inträde i medelåldern har kommenterats och analyserats – kan en så gammal kvinna vara popstjärna, och kan hon fortsätta anspela på sex med hedern i behåll?

Jag utgår från hennes olika sidor för att på något sätt försöka fånga denna mångfacetterade personlighet. Är hon mer sammansatt än du och jag? Nej, kanske inte, men hon har haft möjlighet att utveckla alla sina sidor och intressen inför våra ögon. Och vi har storögt tittat på.

förord X 11

12 X madonna

BAKGRUND You can’t hurt me now I got away from you I never thought I would You can’t make me cry You once had the power I never felt so good about myself (”Oh Father”, Like a Prayer, 1989)

Alla kommer någonstans ifrån, och de allra flesta försöker fly och göra uppror mot sitt ursprung på något sätt. Det kan ske i det lilla, eller också gör man det med besked. För vissa blir det knappt mer än en tanke, andra skapar en livslång teaterföreställning som hela världen kan följa.

Att en av världens största och mest glamourösa fixstjärnor har ett förflutet som innefattar ord som ”stålverk” och ”popcornsdiet” är inte på något sätt konstigt men det ger ändå en relief till det stora maskineri som en stjärna av Madonnas dignitet med nödvändighet blir.

Madonnas farföräldrar utvandrade från den lilla italienska byn Pacentro i Abruzzoregionen, strax söder om stövelns mitt. Farfar Gae­ bakgrund X 13

tano Ciccone landade utanför Pittsburgh år 1920 och började leta efter ett arbete. När han fick jobb inom stålindustrin hämtade han sin fru Michelina di Iulio och de fick med tiden sex barn, alla söner. De fem första gick i sin faders fotspår och tog även de jobb på stålverket, medan den yngste sonen Silvio var den ende som fick gå på college.

Han skulle senare bli Madonnas pappa och vid det laget hade han börjat kalla sig för Tony.

I samband med militärtjänstgöringen vid flygvapnet träffade han sin blivande fru. Det var när hans kompis Dale Fortin gifte sig som Tony träffade dennes lillasyster Madonna Fortin för första gången. Hon var brudtärna – sjutton år, djupt troende katolik, av franskkanadensisk börd – och de blev förälskade i varandra. Den 1 juli 1955 gifte de sig i Bay City. Tony fick jobb som ingenjör på Chrysler och de flyttade till Pontiac utanför Detroit.

Madonna den äldre födde i rask följd sex barn mellan 1956 och 1962. Den Madonna vi känner kom till världen den 16 augusti 1958, som nummer tre och som första dottern.

I samband med sista graviditeten fick mamman bröstcancer och kämpade i ett år innan hon tvingades att ge upp. Barnen fick till en början inte reda på att hon var sjuk och Madonna har berättat att hon kunde bli så fruktansvärt arg när hon ville leka något och mamman inte hade kraft. Hon förstod ju inte att hon faktiskt inte orkade, trodde bara att hon inte hade lust. Skuldkänslorna för detta i vuxen ålder har kommit och gått. Men hur hade ett litet barn kunnat veta?

Trettio år gammal dog mamman och lämnade sin man med en femårig Madonna, hennes två storebröder, en lillebror och två småsystrar.

14 X madonna

Som äldsta flicka i barnaskaran blev Madonna något av en ersättningsmamma i familjen, hon tog stort ansvar för sina syskon och fick mycket starka band till sin pappa. Nu var det de två som styrde klanen.

Ett så litet barn kan dock inte ta hand om en familj och ett hem. Ciccones behövde en hushållerska. Tony tog tag i problemet men en efter en slutade kvinnorna som tagit anställning i familjen – uppenbarligen var arbetet krävande. När det väl dök upp en hushållerska som höll ut – då förälskade Tony och hon sig. Han gifte sig med Joan Gustafson och tillsammans fick de två barn, en son och en dotter. Nu var de åtta barn i familjen.

För Madonnas del innebar det att hon vid åtta års ålder inte bara saknade sin döda mamma ohyggligt mycket utan även kände sig övergiven av sin pappa.

Kanske började Madonnas uppror just där – i besvikelsen och i förtvivlan över att båda föräldrarna på olika sätt tagits ifrån henne. För från och med här ungefär kan man också säga att hon gjorde sin närmaste omgivning till sin publik. Hon gödde en liten teaterapa inom sig och den krävde mer och mer utrymme.

Madonna gick i katolsk skola och var dagligen klädd i strikt skoluniform men det tilltalade henne aldrig. Hon bättrade helt enkelt på sin ”kostym” med kul strumpor eller knallrött läppstift och insåg också hur spännande det kunde vara att inte uppföra sig precis som det förväntades av en elev i en katolsk skola. I flera biografier – inte alltid av god kvalitet, förvisso – över henne görs det en poäng av att hon gärna stod på händer i skolkorridoren eller hängde upp och ner i klätterställningar och därmed visade trosorna för den som orkade titta på. bakgrund X 15

Hur som helst ger detta en bild av hennes vilja att väcka uppmärksamhet. Spänningen mellan religion och sexualitet har alltid fascinerat henne. Och i flera decennier har Madonna använt det i sin musik, sitt utseende och i sina videor. Det var under skolåren hon började utforska denna motsättning och idag har hon kommit ganska långt, och djupt, i sina studier.

När Madonna var tio år bytte familjen förort – de lämnade Pontiac för det lite finare Rochester. Där började hon ta danslektioner, först i stepp och jazz. Hon började uppträda i skolans teaterföreställningar och ställde upp i talangtävlingar. Även om hon nu hade hittat något att passionerat ägna sig åt betydde inte det att hon revolterade genom att missköta skolan. Hon hade alltid högst betyg i syskonskaran men kanske var det inte av genuint intresse för skolämnena utan för att hon ville vara bäst. Att betygen var bra gav henne också lite friare spelrum när det gällde att utveckla sina konstnärliga talanger. Vuxenargumentet ”du måste sköta skolan ordentligt först” var liksom satt ur spel så Madonna fick hålla på bäst hon ville med det som intresserade henne.

I de unga tonåren bytte hon skola och värvades där till hejaklacken.

Efter något år skiftade hon fokus igen och gick med i teaterföreningen.

När hon tog examen fick hon ett dansstipendium till University of Michigan i Ann Arbour, och hon började också ta balettlektioner. Hennes nya lärare skulle bli mycket viktig för hennes fortsatta utveckling.

Christopher Flynn var inte bara hennes krävande balettlärare, han uppmuntrade även andra sidor hos sin elev. När världen växte gjorde även Madonna det, som människa och som artistembryo. Tidiga16 X madonna

re hade hon levt i en relativt skyddad och fyrkantig medelklassvärld.

Hon förstod nu att det även fanns helt andra världar än den hon kände till, och de lockade henne. Sexton år gammal lotsades hon in i gaykulturen och discomiljön. Hon fick nya perspektiv på sin egen och andras sexualitet och kände sig redan från början hemma i gaykretsarna.

Hon har beskrivit sig som ”en homosexuell man instängd i en kvinnas kropp”, vilket ju är en fin gammal kliché.

I slutet av 1977 övertalade Christopher Flynn henne att avbryta studierna och ge sig av till New York. Han såg hennes strävan och potential att ”bli någon” och fick henne att inse att det var där hon hörde hemma.

Madonnas första flygtur var med en enkel biljett Detroit–New York och det enda hon hade med sig när hon steg av planet sommaren 1978 var en väska med kläder, en varm kappa och väldigt lite pengar. Hon hade inga kontakter. Åtminstone är det vad hon alltid har sagt i intervjuer.

2008 gav Madonnas bror Christopher Ciccone ut boken Livet med min syster Madonna och där tar han upp Madonnas förmåga att skriva om historien och dramatisera delar av sin uppväxt och bakgrund för att göra den mer intressant. ”Under hela tiden lyssnar vår familj på hennes påhittade historier, men ingen ställer henne till svars för dem. De flesta av oss är alldeles för bländade av hennes berömmelse och all den uppmärksamhet den riktar mot oss för att vilja ställa till problem”, skriver han. Om ankomsten till New York mer specifikt: ”För det förs­ta var hon en medelklassflicka med många kontakter på Manhattan – dansare och lärare – och långt ifrån någon lantlolla utan vänner, tak över huvudet och mat för dagen. Hon hade både pengar på fickan och ett socialt nätverk.”

Att artister bättrar på sin egen historia är knappast något nytt. Flera bakgrund X 17

decennier innan det spred sig som en löpeld genom världen att företag har något att vinna på att skapa en historia om sig – så kallad storytelling – förstod artister värdet i att utnyttja en god historia. Och fanns det ingen så uppfann man en, inte sällan från grunden. Man kan säga att det ingår i hela artistrollen att skapa en mer eller mindre sannolik persona – antingen kan man hitta på en osannolik seriefigur (läs Lady Gaga) eller en mer ”äkta” uppenbarelse – men likafullt är artisten inte lika med människan bakom. Det gäller även mer jordnära artister som Bob Dylan och Neil Young.

Kanske hade Madonna lite mer än de trettiofem dollar hon påstod att hon hade. Kanske hade hon med sig lite mer än en enda väska med kläder när hon flyttade hemifrån. Och kanske hade hon en liten lista med kontakter att höra av sig till – kanske till och med ett inbokat möte – men det finns egentligen ingen anledning att tvivla på historien. Hon kom till New York som en Ingen och hennes mål var att bli Någon. Förmodligen såg hon inte ens den allra minsta risk att misslyckas – två av Madonnas största tillgångar är hennes självförtroende och målmedvetenhet.

Hon hankade sig fram på extrajobb på Burger King och Dunkin’ Donuts, och satt även nakenmodell. Bodde gjorde hon till en början i nedgångna lägenheter i Manhattans sämre kvarter eller hos tillfälliga bekantskaper. Hennes diet bestod enligt legenden av popcorn, äpplen samt av vad hon kunde hitta i papperskorgar och soptunnor på gatorna.

När Madonna anlände till New York kom hon till en stad som fullständigt kokade av musik och dans. Filmen Saturday Night Fever, 18 X madonna

med John Travolta i huvudrollen, orsakade verkligen feber och gjorde diskoteken till de hetaste mötesplatserna. I och för sig i hård konkurrens med rockställen som CBGB’s och Max’s Kansas City där band som Ramones, Television, Talking Heads, Mink DeVille och New York Dolls huserade. Va, bara män? Nej, det fanns även några kvinnliga giganter vid den här tiden: Patti Smith och Debbie Harry (med Blondie) var kanske störst men även The Runaways och brittiska band som Siouxsie & The Banshees, Kate Bush och The Pretenders (med Chrissie Hynde) var tongivande och flera av dem spelade på New Yorks populäraste klubbar.

Första steget var att få in en fot i dansvärlden – det var till en början dansare hon siktade på att bli – men det gick trögt. Hon blev efter ett tag rekryterad till Patrick Hernandez discorevy i Paris och flyttade tillfälligt till Europa. Patrick Hernandez hade precis haft en jättehit med ”Born to Be Alive” och på pappret såg det därför ut som ett bra erbjudande. Allt rann dock ut i sanden för Madonnas del och när hon efter några månader kom tillbaka till New York hade hon i och för sig förälskat sig i Paris, men framför allt var hon revanschsugen. Av det utlovade jobbet hos Hernandez blev det rätt och slätt ingenting och Madonna delade sin tid i den franska huvudstaden mellan att repetera lite och att hänga på kaféer. När hon till slut tappade tålamodet hade hon mycket ackumulerad energi – nu var det dags!

Eftersom hon också hade skådespelardrömmar – eller rättare sagt, hon ville bli filmstjärna – svarade hon på en annons om skådespelare till en film. Det var regissören Stephen Jon Lewicki som sökte en ”dominant kvinna” till filmen A Certain Sacrifice. Handlingen kretsar bakgrund X 19

kring Madonnas rollfigur som håller sig med tre sexslavar och filmen var väl inte vad man brukar kalla en kvalitetsfilm. Under produktionen tog pengarna slut och projektet avstannade. Trodde hon. Istället slutfördes filmen senare och släpptes 1985. Vid det laget var Madonna redan känd i hela världen. Hon välkomnade knappast filmen.

Efter filminspelningen siktade hon istället in sig på att komma med i ett band. Hennes första roll blev – trummis! Bakgrunden som dansare gjorde att hon hade sinne för att hålla takten, men vad hon egentligen ville var ju att stå längst fram och sjunga och dansa. Hon avverkade några band i ganska rask takt – The Breakfast Club, The Millionaires, Emmy – innan hon helt enkelt bestämde att det band hon spelade i, det skulle heta Madonna. Genrerna skiftade, det kunde vara rock eller ska, men när hon väl började skriva egna låtar stabiliserades hennes stil.

Hon var oerhört energisk och tillbringade dagarna med att fixa spelningar.

När 1970-tal blev 1980-tal var det musiken hon satsade helhjärtat på. Hennes band Emmy skaffade en replokal i The Music Building på West 39th Street, ett hus med en massa replokaler där banden dels kunde repa utan att störa någon, dels kunde bandmedlemmarna knyta kontakter med varandra och utbyta värdefull information om spelställen, skivbolag och så vidare. Där fanns också Gotham Studios, en inspelningsstudio som ägdes av italiensk-amerikanska Camille Barbone. Hon var lite äldre än Madonna och hade på egen hand skaffat sig en karriär i musikbranschen. Därför blev hon en förebild för Madonna.

20 X madonna