9789144109718

Praktiknära forskning Barn, lärare och lärande

Elisabeth Björklund Christina Gustafsson (red.)

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.

Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Studentlitteratur har både digital och traditionell bok­utgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 39058 ISBN 978-91-44-10971-8 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2016 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Francisco Ortega Omslagsbild: Shutterstock/Alted Studio Printed by Dimograf, Poland 2016

INNEHÅLL

1 Forskning i högskolans tjänst – en resa för att utvecklas 9 C h r ist i na Gusta fs s on o c h E l isa bet h Björ k lu n d Förskollärarutbildningens framväxt i Gävle 10 Innehåll, arbetssätt och organisation under fem decennier 11 Ökade krav på samverkan, forskning och forskningsanknytning 14 Early Childhood Education 16 ECE vid Högskolan i Gävle i dag 17 Presentation av antologin och dess författare 20 Litteratur 26 2 Barns lärare och deras professionskunskaper – exemplet matematik 27 K e r st i n Bäck m a n, A n n i e H a m m a r be rg o c h A n na E r i k s s on Förskollärarprofessionens komplexitet 28 Internationell nivå 30 Nationell nivå 31 Förskolenivå 33 Professionskunskaper 33 Matematik i förskolan 35 Pedagogisk dokumentation 37 Att dokumentera matematik som didaktisk strategi 38 Avslutande resonemang 40 Litteratur 42

© F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r

3

Innehåll

3 Haiku som en undersökande metod 45 Bi rgi t ta Si l f v e r o c h H a n na A h r e n by Haiku – en japansk diktform 46 Narrativ forskning 47 Estetiska lärprocesser – vad är det och vad är syftet? 48 Hur undersökningen gick till 51 Första lektionen i kursen ”Estetiska lärprocesser” 51 Vad undersökningen ledde fram till 52 Sammanställning av de tre radernas kategorier 53 Hela haiku 54 Resan 58 Så blev det då en berättelse … 58 Efterord 59 Litteratur 59 4 Vad innebär naturvetenskap och teknik i förskolans verksamhet? 61 Ja n Gr e n hol m o c h G ör a n Nor d st röm Förskolläraren som medupptäckare 62 Engagerade och kreativa barn 63 Teknik är alla saker som hjälper oss att göra saker 68 Avslutande reflektioner 71 Litteratur 73 5 Lärare-i-roll – tidsresor ur ett dramapedagogiskt perspektiv 75 Eva H a l l gr e n En resa i tiden 76 Hur studien genomfördes 77 Tidsresor 79 Rolltagandets möjligheter och tekniken lärare-i-roll 80 Tidsresan – beskrivning, analys och resonemang 82 Att ta steget in i fantasins värld 83

4

© F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r

Innehåll

Att arbeta med kontraster 84 En oplanerad övergång – ett mellanrum 86 Att utföra sysslor för att lära eller för att vara sysselsatt 88 Avslutning och tid för reflektion 90 Reflektion och lek med rolltagande 92 Litteratur 95 6 Lärares användning av interaktiv skrivtavla i matematik­undervisning 97 M a rya m B ou r b ou r Presentation av undersökningsområdet 97 Matematikundervisning och lärarens roll i förskolan: en historisk överblick 100 Matematik i förskolan 102 Digitala redskap i matematikundervisning 103 Den empiriska studiens genomförande 104 Att utmana förskolebarns resonemang 105 Att behålla barnens intresse 114 Diskussion 117 Litteratur 119 7 Att skriva tillsammans 123 K at h a r i na A n de r s s on Att skriva texter redan första skoldagen 124 Att lära sig genom att skriva gemensamt 134 Gemensamt skrivande har en historia 136 Skrivundervisning i gemenskap för kommunikation 138 Hur skapas gemensamt skrivande? 140 Slutsatser 144 Litteratur 145

© F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r

5

Innehåll

8 Bildkonsten som en ingång till att förstå den andre 147 Y von n e L i n dh Barn och konst 147 Samtal, kommunikation och utvecklingshopp – pedagogisk guidning 149 Konsten – en fiffig kompis 152 Konstsamtal med förskolebarn 155 Fantasi och verklighet 155 Samtal om konst 156 Ateljéarbete med femåringar och samtidskonst 158 Ett demokratiskt perspektiv 161 Reflektioner 163 Möte med konsten 163 Demokratiska möten – kommunikation, fantasi och verklighet 164 Att möta den andre 164 Litteratur 165 9 ”Om du vill så ska jag hjälpa” – barns tillträdesstrategier till surfplattor 167 K r ist i na Wa l l dé n H i l l st röm o c h G a br i e l l a Geja r d Att studera barns samspel och interaktion i förskolan 168 Etnometodologisk samtalsanalys 169 Barns tolkande reproduktion 171 Barns förutsättningar för användandet av surfplattor 172 Barns förhandlingar och tillträdesstrategier till surfplattor 173 Strategier för tillträde och försvar av interaktionsutrymme 176 Att använda humor som strategi för att få tillträde 178 Att utesluta andra och försvara sitt interaktionsutrymme 179 Att positionera sig som expert och erbjuda sin hjälp som strategi att få tillträde 180 Avslutande resonemang 184 Transkriptionsnyckel 186 Litteratur 187

6

© F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r

Innehåll

10 Narrativer som skapare av identitet och mening 189 E l isa bet h Björ k lu n d En tidigare studie om berättande 189 Den narrativa forskningstraditionen 191 Barns berättande i form av scenario eller skript 193 Identitet och meningsskapande 194 Berättelsens innehåll analyseras 196 Cirklar och katter 198 Skrev namn 200 Tilde och fruktstunden 202 Nytt fokus – saga och brev 202 Skrivande och berättande pågår 204 Dialog om bok och papper 205 Monologiskt berättande och sjungande 206 En osynlig person tar plats 207 I dialog med sina lärare 207 Lil återkopplar 208 Världar av mening och identitet skapas i berättandet 209 Avslutande reflektioner 211 Litteratur 212 11 Förskolebarn lär tillsammans med ting – treåringar och digitalkameror 215 L e na O M agn us s on En inledande orientering 215 Bilder, kameror och vår visuella vardag 217 Dokumentation och fotografi som pedagogisk handling i förskolan 218 Teoretiska förskjutningar i relation till lärande och kunskap 219 Att lära av och med både ting och människor 222 Axel och kameran – att lära i relationen mellan varandra 225 Maria och gungans kraft 226 Etiska och estetiska aspekter 227 Avslutande resonemang 231 Litteratur 233 © F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r

7

Innehåll

12 Barns lärare – villkor och perspektiv på professionsutveckling 235 E l isa bet h Björ k lu n d o c h C h r ist i na Gusta fs s on ”Det kompetenta barnet” 237 Demokratimål och lärande 240 Lärares utmaningar och dilemman 244 Sammanfattande kommentar 246 Litteratur 246 Person- och sakregister 249

8

© F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r

KAPITEL 1

Forskning i högskolans tjänst – en resa för att utvecklas Ch r ist i na Gusta fs s on o ch E l isa bet h Björ k lu n d

I den här boken kommer läsaren att möta resultaten av flera forskares arbete med att söka och utveckla kunskap om yngre barns lärande och om vad läraren betyder för detta lärande. En ambition är att presentera spännande studier som kan fungera tankeväckande för dem som har ett ansvar inom verksamhet för yngre barn, men vi hoppas också att andra målgrupper ska kunna inspireras både av de enskilda författarnas bidrag och av de resonemang som vi som redaktörer gärna vill lyfta fram om förutsättningar för att den här typen av bokprojekt ska kunna bli framgångsrikt. Boken har tillkommit som en följd av en grupp lärares och forskares orientering mot ett gemensamt intresse och undersökningsområde där den enskilda forskaren samtidigt inte behövt ge avkall på sina teoretiska och metodologiska preferenser (jfr Gustafsson, 2003).

Denna antologi består av tolv kapitel skrivna inom en forskningsgrupp – ”Early Childhood Education” (ECE-gruppen) vid Högskolan i Gävle (HiG).

Man kan säga att den här boken är ett av många resultat av den allmänna historik som nedan kort refereras och mer specifikt av en enträgen och upprepad uppmaning från HiG:s ledning att öka forskningsintensiteten under de senaste 25 åren. Vi vill emellertid också se antologin som en början för författarna att för en vidare målgrupp på ett förhållandevis lättillgängligt sätt presentera den forskning som de brinner för och därmed stimulera både samarbeten inom akademin och samarbeten mellan akademin och verksamhet i förskola/skola i syfte att åstadkomma såväl fördjupad som breddad forskning, det vill säga praktiknära forskning.

I detta inledande kapitel hoppas vi också kunna förmedla vikten av att

© F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r

9

Christina Gustafsson och Elisabeth Björklund

praktiknära forskning förutsätter goda relationer till dem som i sitt vardagsarbete finns utanför akademin. Läsaren kommer att finna att metaforen resa används i flera av de kapitel som ingår i boken. Som redaktörer vill vi också använda oss av denna metafor. Den här boken hade aldrig blivit verklighet om inte en lång och strapatsrik resa för att öka forskningsvolymen och forskningsanknytningen vid Högskolan i Gävle och samverkan med intressenter utanför akademin på allvar hade påbörjats strax efter millennie­ skiftet. Men resan startade nästan fyrtio år tidigare. Vägen preparerades utifrån små och stora krav både nationellt och lokalt och blev så småningom farbar. De författare som har bidragit till bokens innehåll har i större eller mindre omfattning varit aktörer i den sista fjärdedelen av resan. För att ge en bakgrund när det gäller den forskning om barn i yngre åldrar och deras lärare som HiG kan visa upp i dag, vill vi starta med en kort historisk återblick 1. Tilläggas bör att den typen av resa vi genomfört även skett vid många andra lärosäten under samma tid men kanske med lite olika utvecklingstakt beroende på högskolans storlek och statligt tilldelade anslag.

Förskollärarutbildningens framväxt i Gävle År 1963 inrättades ett förskoleseminarium i Gävle. I samband med en reformering av lärarutbildningen 1968 hade folkskoleseminariet ombildats till en lärarhögskola med klasslärarutbildning. Det var dock inte självklart att denna verksamhet skulle bidra till att Gävle kommun skulle få en högskola, eftersom det fanns politiskt delade meningar om etablerandet av nya högskolor i den nationella diskussionen. Frågan om högskola eller inte slutade dock med att Högskolan i Gävle/Sandviken (som benämningen blev då) inrättades den 1 juli 1977. Basen för högskolan blev just de två befintliga verksamheterna – förskoleseminariet och lärarhögskolan – samt en försöksverksamhet, en yrkesteknisk högskoleutbildning. Tyngdpunkten i högskolan fanns därmed de första sex åren inom utbildningssektorn med bland annat en tvåårig förskollärarlinje och en tvåårig fritidspedagoglinje. Det förekom

1 Olika faktauppgifter i det här kapitlet har hämtats dels från Birgitta Stymnes skrift Högskolan i Gävle. Jubileumsskrift 1977–2002 från 2002, dels från Ansökan om humanistisktsamhällsvetenskapligt vetenskapsområde som lämnades in till Regeringen/Utbildningsdepartementet i november 2004. Båda skrifterna är producerade vid Högskolan i Gävle.

10

© F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r

1 Forskning i högskolans tjänst – en resa för att utvecklas

även fortbildning av lärare inom barnomsorg (samlingsnamn för all kommunal verksamhet som gäller förskolan) och skola.

På 1980-talet genomgick Högskolan i Gävle/Sandviken, i likhet med flertalet lärosäten i landet, förändringar inom utbildningssektorn genom riksdagsbeslut om minskad volym, men man fick också en ny utbildning (grundskollärarutbildningen 1–7). Under en lång tid efter reformen 1977 var högskolans identitet emellertid förknippad med förskoleseminariet och seminariet/lärarhögskolan i Gävle. Stora reformer inom högskolan präglade 1990-talet, bland annat 1993 års högskolereform. Högskolan i Gävle/ Sandviken omorganiserades och fick examensrätt för grundskollärare 4–9.

Utbildningarna till förskollärare respektive fritidspedagoger blev treåriga och ett barn- och ungdomspedagogiskt program med två studieinriktningar etablerades. Dessutom inrättades en förskollärarutbildning med inriktning mot naturvetenskap och teknik, som startade 1995 som den första i landet (se nedan). 1990-talet var också det decennium då kommunerna i länet blev mycket aktiva och framgångsrika i arbetet med att öka tillgängligheten till högre utbildning.

Innehåll, arbetssätt och organisation under fem decennier Samma år som förskollärarutbildningarna i landet förstatligades, 1963, ­startade alltså också ett förskoleseminarium i Gävle, och en utbildning inriktad på en speciell målgrupp kan nu räkna en mer än femtioårig ­historia. Från början antogs endast sextio studenter årligen, men samtidigt som barnomsorgen byggdes ut kom platsantalet successivt att öka och blev under 1970-talet flerdubblat. Denna expansion under 1970-talet hade sin grund i den pågående utbyggnaden av barnomsorgen i landet, liksom i tillkomsten av 1968 års barnstugeutredning (SOU 1972:26; SOU 1972:27) som genom ny teoribildning med en annan syn på barns lärande i hög grad påverkade utbildningens innehåll och arbetssätt. Mer fördjupad samstämmighet mellan teori och praktik var en annan viktig förändring som tydligt markerades i utredningen (jfr också Gästriklands kulturhistoriska ­förening, 2006). Många av tankegångarna som fanns där påverkade i hög grad förskolans pedagogiska verksamhet, innehåll och arbetssätt och gör det delvis fortfarande. © F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r

11

Christina Gustafsson och Elisabeth Björklund

Förskollärarutbildningarna tog starkt intryck av de förändrade tankegångarna som utredningen presenterade och runt om vid Sveriges lärosäten användes de två betänkanden som avgivits av 1968 års barnstugeutredning, Förskolan I och Förskolan II, som kurslitteratur. De nya teorierna hämtades från utvecklingspsykologen Jean Piagets kognitiva teori och från Erik Homburger Eriksons psykodynamiska teoribildning med fokus på barns känslomässiga utveckling. Att arbeta i arbetslag och organisera barnen i så kallade syskongrupper där åldrarna på barnen skulle variera tillsammans med en friare syn på innehållet där lek utgjorde basen, var några av de nya idéerna som på djupet kom att förändra förskolan som tidigare varit mer styrd och auktoritär med en stark förskollärarroll. Demokratiska värderingar skulle nu genomsyra förskolan och på samma sätt organiserades också förskollärarutbildningarna. Undervisningsformen blev grupparbeten och diskussioner. Redan på 1970-talet grundlades också det goda samarbete mellan utbildningens lärare och kommunernas handledare som ännu i dag är ett signum för förskollärarutbildningen i Gävle. Genomslaget för barnstugeutredningen blev stort i hela landet, sannolikt mycket på grund av att det samtidigt som de nya teorierna implementerades, även genomfördes en landsomfattande utbildningssatsning för all personal som arbetade inom förskolan. Det är enkelt att hävda att 1970-talet var en av de mest kreativa och intressanta perioderna vad gäller utvecklingen av förskollärarutbildningen och förskolan (tidigare daghem) i Sverige.

1980-talet präglades, efter det expansiva och intensiva 1970-talet, av en mer återhållsam och strukturerad verksamhet i förskolan, och även förskollärarutbildningens innehåll stramades upp. Förskolan fick ett pedagogiskt program utarbetat av en expertgrupp som utsetts av Socialstyrelsen (Socialstyrelsen, 1981). Syftet med ett gemensamt program för landets alla förskolor var att åstadkomma en jämn och god kvalitet. Programmet var utformat på ett sätt som skulle underlätta planering, ledning, utvärdering och utveckling.

Under 1970-talet hade förskoleverksamheten präglats av devisen ”Låt 100 blommor blomma”, och de som arbetade i förskolan hade stor frihet att utforma verksamheten. Under 1980-talet blev däremot organisation och planering ledstjärnan.

Förskollärarutbildningen anammade också det mer strukturerade arbetssättet, och de studerande skulle som ett exempel arbeta med och genomföra pedagogisk planering under sina praktikperioder (UHÄ-rapport 1982:14).

12

© F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r

1 Forskning i högskolans tjänst – en resa för att utvecklas

I början av 1990-talet kom frågan om en förlängd förskollärarutbildning upp. I regeringens proposition (1991/92:75) fanns förslaget att det tidigare linje­systemet skulle ersättas med ett barn- och ungdomspedagogiskt program med två inriktningar, en mot förskola och en mot fritidshem. I samband med detta förlängdes utbildningen med en termin till att omfatta 120 poäng. En viktig anledning var att endast treåriga och längre högskoleutbildningar skulle erkännas internationellt, och utifrån detta tillsammans med önskemål om fördjupningar i utbildningen som visats genom utvärderingar och från yrkesverksamma högskoleutbildade förskollärare aktualiserades frågan på nytt. Utan treårig förskollärarutbildning skulle det således bli svårt att hävda sig vid internationella jämförelser av lärarutbildningen, och dessutom kunde den kortare utbildningstiden försvåra möjligheten till påbyggnadsutbildning och därmed kompetenshöjning. 1993 inrättades den önskade 120-poängsutbildningen. Samtidigt blev internationalisering viktigt inom högre utbildning. Genom att förlänga utbildningen från 100 till 120 poäng, kunde man också omstöpa utbildningens innehåll och ge plats för nya ämnen utan att förlora kärninnehållet i förskolepedagogiken.

I mitten av 1990-talet påbörjades arbetet med att ta fram en ny inriktning för blivande förskollärare där matematik, naturvetenskap och teknik skulle utgöra grundstenarna i programmet. Det fanns olika skäl till denna inriktning, till exempel att det behövdes lärare som kunde bryta den negativa trend som gjorde att så få studenter sökte till utbildningar med naturvetenskap, teknik och matematik. Stymne (2002) skriver att denna trend skulle kunna brytas genom skapandet av fler utbildningsprogram som var ämnesövergripande och att detta kunde passa vid Högskolan i Gävle som hade en ämnesbredd som innebar att det snabbt kunde gå att utveckla nya program. Av programmets 120 poäng utgjorde 40 poäng naturvetenskap, teknik och matematik ämnesinnehållet i den nya inriktningen. HiG blev det första lärosätet som kunde erbjuda denna nya inriktning som sedan fick flera efterföljare i landet.

När 2001 års lärarprogram senare introducerades vid landets lärosäten hade förskollärarutbildningen redan en femårig erfarenhet av att erbjuda studenterna ett annorlunda ämnesinnehåll, och en stor del av det tidigare programmet kunde med viss omarbetning bli en ny förskollärarutbildning vid HiG.

© F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r

13

Christina Gustafsson och Elisabeth Björklund

Ökade krav på samverkan, forskning och forskningsanknytning Strax efter 1977 års reform då lärarhögskolan och seminarierna inlemmades i högskolan, var de årliga anslagen till forskningsanknytning mycket blygsamma: hela Högskolan i Gävle fick 200 000–300 000 kronor som fördelades av en forsknings- och utbildningsnämnd. Summan kan jämföras med de statliga forskningsanslag på drygt 60 miljoner som HiG fått för 2016.

I slutet av 1980-talet hade forskningsanslaget förvisso vuxit men endast till något mer än en halv miljon. Av dessa medel hade cirka 200 000 kronor erhållits via Uppsala universitet och var avsedda för högskolelektorers och högskoleadjunkters forskning. Ytterligare en miljon kronor tillfördes högskolan för att stimulera samverkan med den omgivande regionen. De externa forskningsmedlen var endast 30 000 kronor. Även med hänsyn till det penningvärde som rådde vid den aktuella tidpunkten måste medlen för forskning betraktas som ytterst små. Samtidigt fanns ambitioner i form av tre mål utformade för forskningens uppbyggnad: • att föra grundutbildning, försök och forskning närmare varandra • att utveckla en problemorienterad grundutbildning • att ge de studerande möjlighet att följa olika försök och projekt.

Stymne, 2002, s. 24

Vid den här tiden drev lärarna inom förskollärarutbildningen i mindre omfattning och parallellt med undervisningen projekt för forsknings­ anknytning av utbildningen. Ett par större projekt fanns dock vid slutet av 1980-talet, närmare bestämt ”Barns lek”, som var ett samarbetsprojekt med Uppsala universitet, samt ett teknikinriktat projekt på grundskolans lägre stadier. Under motsvarande period tilldelades högskolan mindre anslag för att sprida kännedom om forskning och utvecklingsarbete. Fortfarande förväntades emellertid att grundutbildningarna skulle hålla samma kvalitet som universiteten trots att medel för att säkra den vetenskapliga basen, och därmed forskningsanknytningen, inte kom de nya högskolorna till del. Forskningspolicyn vid HiG var ändå att öka andelen forskarutbildade lärare, att samverka externt i nätverk samt att öka forskningsmedlen. År 1994/95 fick hela högskolan tolv miljoner till forskning. Högskolans strävan 14

© F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r

1 Forskning i högskolans tjänst – en resa för att utvecklas

var att bygga upp forskningsmiljöer utifrån den lärarkår som var anställd för grundutbildningen. Alla utbildningar skulle ha forskningsanknytning.

Eftersom lärarutbildningen byggde på en seminarietradition hämtades många av lärarutbildarna länge från förskolan och skolan. Meriterna som då efterfrågades var främst erfarenhet av och insikt i förskole- och skol­ arbetet, och få hade påbyggnadsutbildning. Flertalet lärarutbildare saknade akademiska meriter och det behövdes en omfattande fortbildning av högskolelärarna för att höja deras akademiska nivå. I början av 2000-talet tog allt fler lärarutbildare själva initiativet till att söka sig till fortbildnings- och ämneskurser. Efter hand antogs flera av dem även till forskarutbildning, något som delvis möjliggjordes genom ett resurstillskott från rektor. Under några år fortbildades metodiklärarna (benämning på de lärare som under­ visade i metodik) med hjälp av två forskarutbildade kollegor från ­Stockholms universitet, och därmed kom lärarutbildarnas kompetens att höjas.

Så småningom kom, genom ett rektorsbeslut, verksamheten att benämnas didaktik och befattningshavarna blev didaktiker, eftersom det var inom det området som kompetensutvecklingen skett. Nästan samtidigt anställdes en professor i pedagogik med benämningen gästprofessor i didaktik, vilket bidrog till att vikten av forskning och forskningsanknytning i lärarutbildningarna ytterligare underströks.

Under 2000-talets första decennium avgränsades det som då kallades profilområdet ”Undervisning och lärande i skola och arbetsliv”. Inom detta område fanns tre större delområden: lärarutbildningens organisation och innehåll, yrkesidentitet samt skolmiljö – områden som är precis lika aktuella i dag, vilket den här boken tydligt illustrerar. Tyngdpunkten i hela profilområdet låg på skol- och lärarutbildningsrelevant forskning som skulle vara till gagn för både lärarutbildning och skola. Detta är en ambition som har levt kvar, mycket tack vare de prioriteringar som den nya lärarutbildningsnämnden, kopplad till den nya sammanhållna lärarutbildningen som startade 2001, gjorde vid fördelningen av de forskningsmedel som fanns.

Nämndens inslagna linje har de senaste åren fullföljts genom den organisation som har inneburit att området ”Utbildningsvetenskap” har tilldelats medel för att möjliggöra såväl forskarutbildningsstudier för adjunkter som forskning. En stark koppling av forskningen till lärarutbildningen betonades åter, och sedan lång tid tillbaka fanns det också en tydlig ambition att samarbetet mellan forskare i ämnesdidaktik och olika discipliner skulle © F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r

15

Christina Gustafsson och Elisabeth Björklund

öka. En tydlig vilja att bygga upp forskningen inifrån kunde identifieras.

Vid den tidpunkten hade högskolan också ett par forskningsprojekt inom pedagogik, samtidigt som ämnet didaktik hade inrättats. Utvecklingen av pedagogikämnet och didaktikämnet skedde dessutom i nära kontakt med regionens skolor.

Early Childhood Education Under senare hälften av 1990-talet formerade sig ett antal lärarutbildare som undervisat företrädesvis blivande förskollärare och fritidspedagoger i gruppen ”Early Childhood Education” (ECE-gruppen). Behovet fanns att utveckla en forskningsarena med fokus på de yngsta barnens/elevernas lärande. Benämningen ECE är accepterad inom såväl nationell som internationell forskning och avser lärandesammanhang utanför hemmet för barn i åldrarna noll till åtta år. Nätverket ”European Early Childhood Education Research Association” (EECERA), som etablerades i början av 1990-talet i Europa, blev en viktig plattform för gruppens engagemang och intresse för forskning. Nätverket anordnade, och anordnar fortfarande, årliga och tematiska konferenser med anknytning till det växande forskningsområdet där både praktiker och forskare kunde mötas. Många deltog i konferenserna och fortsätter att delta, numera genom att göra presentationer inom de egna forskningsområdena. Anknytningen till den nationella och internationella forskningsarenan inom ”Early Childhood Education” (ECE) kom därmed att öka successivt. Under uppbyggnadstiden av forskningsgruppen förekom emellertid perioder av mer eller mindre långa avbrott som bidrog till att arbetet i gruppen ibland låg nere.

Under 2001 återskapades ECE-gruppen i syfte att ägna sig åt utvecklingsarbete och forskning om de yngsta förskolebarnen och deras lärande.

Trots att man aktivt arbetade med att dels värna om forskningsanknytningen inom den utbildningsdel som skulle leda till förskollärarexamen, dels etablera relevant forskning, kom forskningsgruppen ECE snart att åter bli vilande. Den disputerade forskningsledaren lämnade lärosätet och flera av dem som var med om gruppens nystart 2001 ägnade sig åt sina egna forskarutbildningsstudier. Sålunda saknades vid denna tidpunkt inom ECE-gruppen såväl den kompetens som var nödvändig för att driva och utveckla en forskningsgrupp som möjligheten för enskilda att delta i den 16

© F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r

1 Forskning i högskolans tjänst – en resa för att utvecklas

interna forskningsuppbyggnaden samtidigt som de bedrev egna studier.

Det vetenskapliga samtalsrummet hade helt enkelt försvunnit och därmed grogrunden för både enskilda och kollektiva prestationer utanför utbildningsgången (jfr Gustafsson, 2003). Flera av gruppens adjunkter avlade under perioden magisterexamen, en licentiatexamen och några av de övriga fortsatte studierna till doktorsexamen. Flera skulle följa efter.

Forskningsgemenskapen hade alltså fått ett oplanerat avbrott och flera enskilda ville prioritera forskarutbildningen, något som under 2000-talets första decennium också visade sig gagna HiG, då högskolan i olika utvärderingar kunde visa upp positiva kompetensutvecklingskurvor. Dessutom blev förutsättningarna för rekonstruktion av delar av den ”gamla” gruppen så mycket bättre. Nu fanns flera incitament för att samla all den förvärvade kunskap som gruppens lärarutbildare genom egen forskning, sin praxiserfarenhet och sina goda kontakter med fältet kunde bidra med.

Forskningsintresset bland dem som ägnade studier åt de yngsta barnen kunde möta det länge uttalade kravet att forskningen skulle ligga i samklang med grundutbildningarna. Flera av dessa områden har fått starkare ställning genom den kvalitetsgranskning av lärarutbildningen som skett de senaste åren. Till exempel har kunskapsområden som innefattar barns matematik-, läs- och skrivlärande betonats som viktiga för blivande lärare mot förskola/fritidshem.

ECE vid Högskolan i Gävle i dag Från början av ECE-gruppens tillblivelse och senare rekonstruktion var ambitionen att erhålla kunskap genom andra. Till gruppens seminarier inbjöds därför forskare inom ECE-området som i sina presentationer av egen forskning särskilt skulle behandla teori- och metodaspekter i sina forskningsprojekt, allt i syfte att gruppen skulle få mer kunskap om sådana spörsmål. Det vetenskapliga samtalsrummet hade återuppstått och det blev många intressanta diskussioner om forskning som också fick stöd och fördjupning genom att flera i ECE-gruppen själva hade hunnit en bra bit in i sin forskarutbildning. Dessutom bidrog deras forskarutbildning till en stark ökning av forskningskompetensen i gruppen. Denna utveckling kunde möjliggöras genom att ECE-gruppen från 2012 varje år har fått ett öronmärkt anslag inom ramen för området Utbildningsvetenskap. Från denna tidpunkt © F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r

17

Christina Gustafsson och Elisabeth Björklund

har ECE-gruppen också varit öppen för deltagare som har representerat förskole-, fritids-, skol- och administrativ verksamhet i hela regionen.

I dagsläget är ECE-gruppen vid HiG således en etablerad verksamhet med stor potential för framtiden. Forskningsgruppen ”Early Childhood Education” (ECE) består av undervisande och forskande lärare inom högskolans tre existerande akademier med särskilt intresse för utbildning av förskollärare, fritidspedagoger samt lärare för de yngre skolbarnen. G ­ ruppens ämnestillhörigheter skiftar men en gemensam grund är didaktik och ämnesdidaktik. Det betyder att vårt intresse ligger i det arbete som sker i förskola, fritidshem och skola och att de didaktiska frågorna (vad, varför och hur?) ständigt finns närvarande. För att förstärka sambandet mellan förskole- och fritidspedagogisk/skolverksamhet samt akademisk (yrkes)utbildning och yrkespraxis bildades redan 2009 det regionala kommun­nätverket ”Förskola, lärande och yrkesprofession”, som från början inkluderade sju kommuner.

En viss förändring i antalet medverkande kommuner har skett sedan dess, men nätverket existerar ännu och möjliggör en typ av kvalitetssäkring i syfte att förankra forskningsgruppens frågor i diskussioner med företrädare för verksamheten. ECE:s forskningsverksamhet har också lett till fortbildningsinsatser och är tänkt att vara ett forum för ökad och fördjupad samverkan såväl mellan olika lärargrupper inom högskolan som med det omgivande samhället. En del av de nya fortbildningsinsatserna skedde under en period i form av en forskningscirkel med tyngdpunkt på det kvalificerade samtalet.

Insatserna visade sig framgångsrika genom att praktiker kunde knytas närmare till högskolans verksamhet, samtidigt som högskolans och kommunernas verksamheter kom närmare varandra. Forskningen vid HiG har blivit synliggjord på ett annat sätt än tidigare, och kontakterna med högskolan har av många upplevts som betydelsefulla för verksamhetens utveckling.

Ett av målen för gruppen har varit att utvecklas till en tillräckligt stor ”kritisk massa” som kan utgöra en god forskningsmiljö för att diskutera frågor som rör förskola, förskoleklass och fritidshem/skola samt planera för en långsiktig och hållbar forskningsverksamhet. Det kan sägas att vi nått en god bit på den vägen, men gruppen har betydligt högre mål. Ett led i vår strävan är att nå ut med den kunskapsutveckling vi själva genomgått genom att lyfta fram de olika forskningsprojekt vi antingen medverkat i eller själva åstadkommit genom egen forskning. Föreliggande bok är ett exempel på det. Den resa som vi företagit har skett på villkor vi inte alltid kunnat 18

© F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r

1 Forskning i högskolans tjänst – en resa för att utvecklas

styra över men kan i backspegeln ses som ett spännande exempel på hur nya utmaningar gällande forskning och lärande kan utveckla en grupp lärare inom högskolan.

I och med att nya målbeskrivningar för förskolan och skolan har utarbetats har lärarnas uppdrag förändrats. Tydligast märks detta i en starkare fokusering på ämneskunskaper, också för de yngsta i förskolan. Förskollärare ska i framtiden arbeta med olika ämnesområden som matematik, språk och kommunikation samt naturvetenskap och teknik. Även skapande och lek har egna mål. Begreppet ämnesdidaktik förenar frågor om vad, det vill säga vilket ämnesinnehåll som ska behandlas och varför samt hur detta ska genomföras. I undervisning har detta begrepp ännu inte någon tradition för de yngre barnen, men nu blir det också relevant att tala om någon form av ämnesdidaktik i anslutning till verksamhet med yngre barn.

Det är ytterligare en utmaning att anta i ECE-gruppen. I forskargruppens verksamhet studeras om, och i så fall hur, förändrade kunskapskrav och målområden påverkar lärares profession och professionsutveckling i relation till yngre barns lärande.

Sammanfattningsvis har gruppens sammansättning och arbetssätt skapat potential för utformningen av en framtida kunskapsbas i lärarutbildningar för yngre barn samt för professionsrelevant utvecklingsarbete på lokal nivå. Övergripande har verksamheten inom ECE redan i dag genom olika projekt kunnat ge vetenskapliga bidrag till kunskapen om och förståelsen för ämnesdidaktikens roll och funktion för yngre barn och på så sätt fått betydelse både för de olika programmen i lärarutbildningen och för kompetensutveckling för lärare inom den aktuella åldersnivån. Vidare har begreppet ämnesdidaktik i relation till yngre barn kunnat förtydligas därför att det har visat sig finnas ett behov av att definiera vad ett ämnesområde och ämnesdidaktik i förskolan är. Detta måste ske utifrån en pedagogik som sätter barnets lärande i centrum för att undvika att skolämnen med dess koppling till skola utan problematisering överförs till förskolans verksamhet. På sikt kommer forskningsverksamheten i gruppen förhoppningsvis att kunna bidra med ett kunskapstillskott om hur matematik, språk och kommunikation, naturvetenskap och teknik, skapande, lek och demokrati samt dokumentation kan fungera utifrån ett ämnesdidaktiskt och lärande­ perspektiv för de yngre barnen. ECE-gruppen vid Högskolan i Gävle har påbörjat ett arbete att utveckla professions- samt verksamhetsrelevant © F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r

19

Christina Gustafsson och Elisabeth Björklund

kunskap i samspel mellan akademi och praktik. Både det arbete som ligger bakom det som redovisas i den här boken och skrivandet av kapitlen är viktiga led i detta arbete. Men vi vill också att boken ska ses som en illustration av att ett bokprojekt av det aktuella slaget aldrig hade kunnat genomföras med ett rimligt tidsperspektiv om det inte funnits förutsättningar för ett vetenskapligt samtalsrum. Detta vetenskapliga samtalsrum – ECE-gruppens återkommande seminarier – har möjliggjort att varje författare har fått ­presentera sina kapitelutkast vid flera tillfällen och därmed kunnat använda kritiska synpunkter, men också stimulerats att slipa sina egna argument för det budskap i form av kunskap som man har velat presentera. Därmed har varje kapitel i föreliggande bok en osedvanligt god förankring i en vetenskaplig gemenskap, som vi som redaktörer har fått förmånen att vara en del av.

Presentation av antologin och dess författare I det följande presenteras bokens författare tillsammans med en kort introduktion till respektive författares kapitel. Presentationen sker i den ordning som de kommer i boken.

Detta inledande kapitel ”Forskning i högskolans tjänst – en resa för att utvecklas” har liksom bokens avslutande kapitel skrivits av bokens redaktörer. Avsikten har varit att mer specifikt ge en bakgrund till att det inom en forskningsgrupp har kunnat bli en bok, men ambitionen har också varit att denna beskrivning, som är starkt knuten till en s­ peciell miljö och den utveckling som skett i den miljön, ska kunna betraktas utifrån mer principiella aspekter. Även om en forskningsmiljö kan ge en god bas genom att gemensamma teorier eller metoder används, synes snarare ett gemensamt samtalsrum vara den faktor som kan bidra till att ett bokprojekt drivs framåt. Av kapitlet framgår att inte ens den tematiska utgångspunkten ”yngre barn och deras lärare” inneburit en likriktning för författarna. E ­ lisabeth ­Björklund, som presenteras nedan i samband med sitt eget ­kapitel, är tillsammans med Christina Gustafsson författare till detta kapitel. Gustafsson är professor emerita i pedagogik vid Uppsala universitet och har sedan 2003 arbetat vid Högskolan i Gävle, först som gästprofessor i didaktik med deltidstjänstgöring och de senaste åren som forskningsledare i utbildningsvetenskap.

Hon startade som klassrumsforskare, har arbetat med utvärdering och de senaste decennierna orienterat sin forskning mot högskolefrågor, särskilt 20

© F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r

1 Forskning i högskolans tjänst – en resa för att utvecklas

inom lärarutbildning. Ett parallellt intresse har under hela karriären varit aktivitetspedagogik i allmänhet och montessori­pedagogik i synnerhet.

Antologins andra kapitel, ”Barns lärare och deras professionskunskaper.

Exemplet matematik”, belyser hur samhällets krav på utbildning i förskolan kan förstås utifrån förskollärares professionskunskaper. De förväntningar som finns från såväl internationell, nationell som lokal nivå i form av policy­ dokument och styrdokument är något som förskollärare ska ha kännedom om och förhålla sig till. Fokus riktas i kapitlet mot förskollärares undervisning, exemplet matematik, och olika faser i dokumentationsprocessen när barns matematiska lärande ska synliggöras. Läroplansteori används i detta kapitel som ett teoretiskt ramverk i analyser av styrdokument och förskollärares uppfattningar av såväl undervisning som kunskaper och förhållningssätt. De exempel som lyfts fram i kapitlet har sin grund i Bäckmans (2015) forskningsstudie som visar förskollärares reflektioner utifrån professionskunskaper. Kerstin Bäckman är universitetslektor och disputerad i pedagogik med avhandlingen Matematiskt gestaltande i för­skolan.

Särskilda intressen är undervisningsbegreppet i miljöer för yngre barn, förskollärares professionskunskaper och barns lärande. Annie Hammarberg är universitetslektor och disputerad i psykologi med intresse för studenters professionella utveckling till förskollärare. Anna Eriksson är förskollärare och universitetsadjunkt med intresse för processer i undervisning och professionskunskaper. Samtliga är verksamma och undervisar i didaktik med inriktning mot yngre barn vid Högskolan i Gävle.

Antologins tredje kapitel, ”Haiku som en undersökande metod”, är skrivet utifrån övertygelsen om det stora värde som finns i kombinationen konst och undervisning. Att lära sig se med alla sinnen, reflektera och skapa, är vad estetiska lärprocesser handlar om. I kapitlet undersöks och redogörs för lärarstudenters förståelse av estetiska lärprocesser. Men hur ska förståelse beskrivas och förändring synliggöras? Den undervisning och forskning som presenteras i texten handlar om att före och efter en kurs i och om estetiska lärprocesser låta studenterna sätta sin förståelse på pränt.

Formen som valdes för studenternas reflektion var diktskrivning enligt ett japanskt mönster (haiku). En berättelse/ett narrativ om en resa i konstens landskap avslutar kapitlet. Hanna Ahrenby är utbildad bildlärare och arbetar som adjunkt i bildpedagogik vid Högskolan i Gävle. Birgitta Silfver är lärarutbildad och dramapedagog. Hon disputerade 2011 med avhandlingen © F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r

21

Christina Gustafsson och Elisabeth Björklund

Karneval i klassrum – kunskap på hjul: en studie av elevers möten med clown analyserade med narrativ metod och poetisk etnografi. Silfver är anställd som lektor i dramapedagogik vid Högskolan i Gävle.

Kapitel 4, ”Vad innebär naturvetenskap och teknik i förskolans verksamhet?”, tar upp vikten av att arbeta med naturvetenskap och teknik med de yngre barnen. Naturvetenskap och teknik är ämnen som eleverna ofta börjar med i de senare skolåren, delvis beroende på lärarnas brist på erfarenhet och en rädsla för att göra något som de tror är svårt. I kapitlet visas med några exempel på hur författarna har gått tillväga i sin undervisning av blivande lärare. Exemplen belyser tydligt värdet av lärarens roll som medupptäckare och de möjligheter som ges när man närmar sig naturvetenskap och teknik på ett lekfullt och inspirerande sätt i skolmiljö. Jan Grenholm och Göran Nordström är båda universitetsadjunkter vid Högskolan i Gävle i teknik- respektive fysikdidaktik. Båda har bakgrund som lärare i grundskolan och i gymnasiet. Sedan 1997 har de arbetat med naturvetenskap och teknik på lärarutbildningen med ett speciellt intresse för hur dessa ämnen praktiseras i förskolan. Nordström har bedrivit Science Center-verksamhet och har deltagit i ett flertal internationella utbyten. Grenholm har skrivit en licentiatuppsats inom disciplinen pedagogiskt arbete med titeln Teknik eller inte? Attityder och intressen bakom grundskoleelevers val av framtida studievägar (2016).

I det femte kapitlet, ”Lärare-i-roll – tidsresor ur ett dramapedagogiskt perspektiv”, diskuteras rolltagande i ett pedagogiskt sammanhang i något som kallas tidsresor. Avsikten med kapitlet är att tydliggöra vad som kan hända när elever och pedagoger ”är i roll” som någon annan och hur samspelet ser ut. Fokus ligger på hur lärarrollen förändras när läraren är i roll och vilka meningsskapande resurser som erbjuds eleverna och används för att gestalta den lekvärld elever och lärare tillsammans ger sig in i. Analysen görs ur ett dramapedagogiskt perspektiv. Författare till kapitlet är Eva ­Hallgren, som är lärare och auktoriserad dramapedagog med mångårig erfarenhet av arbete i grundskolan. Hur man levandegör och fördjupar ett ämne, ett tema, med estetiska uttrycksmedel har alltid varit hennes huvudintresse, vilket hon har chans att fördjupa ytterligare som adjunkt i dramapedagogik vid Högskolan i Gävle och som doktorand vid Stockholms universitet.

I kapitel 6, ”Lärares användning av interaktiv skrivtavla i matematik­ undervisning”, presenteras en delstudie som handlar om hur lärare struk22

© F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r

1 Forskning i högskolans tjänst – en resa för att utvecklas

turerar sina matematiska aktiviteter på interaktiva skrivtavlor. Det visar sig bland annat att förskollärarens förhållningssätt till digitala redskap avgör hur redskapet kommer att användas. Av kapitlet framgår att det antagligen inte är de interaktiva skrivtavlorna i sig som kan bidra till barns matematiklärande. Som med alla andra pedagogiska redskap och hjälpmedel beror det på hur de används. Sålunda är det förskollärarnas sätt att använda tekno­ login som avgör om lärandet förstärks, eftersom det är de som planerar, organiserar och bestämmer på vilket sätt och när tavlan kan användas.

Maryam Bourbour, som är kapitlets författare, är förskollärare och arbetar som universitetsadjunkt vid Högskolan i Gävle. Hon har skrivit en licentiat­ uppsats i pedagogik, Interactive whiteboard in preschools’ m ­ athematics ­education (2015), varifrån de empiriska exemplen i kapitlet är hämtade.

Kapitel 7, ”Att skriva tillsammans”, behandlar skrivande i grupp. Gemensamt skrivande visar sig vara ett redskap för barn att ta till sig skrivandet.

I dagens retorik fokuseras det på läsning, som innebär konsumtion av texter skrivna av andra. I kapitlet presenteras och analyseras en enskild lärares arbete för att skapa ytterligare en väg till skribentens aktiva språkhantering. Barnen går i första klass i skolan och håller på att lära sig att skriva och läsa tillsammans med sin lärare. Grunden finns i Ulrika Leimars Läsning på talets grund (1974), och i kapitlet beskrivs hur barnen utvecklar sitt skrivande med hjälp av digitala skrivredskap. Författare är Katharina ­Andersson, som är lektor i svenska språket vid Högskolan i Gävle. Andersson är lågstadielärare sedan 1970-talet, och läsande och skrivande har alltid varit hennes huvudintresse. Efter lång erfarenhet med arbete inom lärarutbildning disputerade hon på en avhandling med titeln Pojkar kan visst skriva.

Skrivkompetenser på nationellt prov i svenska i årskurs tre i Sverige (2014).

Det åttonde kapitlet, ”Bildkonsten som en ingång till att förstå den andre”, behandlar bildkonsten som en väg till möten och samtal tillsammans med förskolebarn ur ett demokratiskt perspektiv, men också som en möjlighet till förståelse och inblick i andra människors liv. Hanteringen av två viktiga frågor ligger till grund för det som illustreras: Vad kan konsten bidra med i en lärandesituation och vilken betydelse har fantasi och kreativitet för skapandet? Texten grundar sig på ett sociokulturellt perspektiv och beskriver några bildprojekt som tar utgångspunkt i ett relationellt synsätt på konst och interaktion. Yvonne Lindh, som är författare till kapitlet, är universitetsadjunkt i bildpedagogik och doktorand vid Åbo Akademi. I sitt © F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r

23

Elisabeth Björklund, (red.) lektor emerita, och Christina Gustafsson, (red.) professor emerita, är båda verksamma vid Högskolan i Gävle.

Björklunds forskning är inriktad på förskolans verksamhet med koppling till förskollärarutbildningens olika delar och särskilt läs- och skrivaktiviteter för de yngsta barnen. Gustafssons forskning handlar om pedagogiska och didaktiska frågor inom högre utbildning, särskilt lärarutbildning.

Praktiknära forskning Barn, lärare och lärande Praktiknära forskning fokuserar på lärarens betydelse för yngre barns lärande. Författarna beskriver i boken vardagssituationer och hur barn handlar, interagerar och utnyttjar sin miljö.

Boken grundar sig teoretiskt på flera forskares arbete men ger också inblickar i lärares vardag i form av fallbeskrivningar. Författarna betonar vikten av att som lärare hitta sin roll och arbeta mot fastställda mål samtidigt som man vågar gå utanför sina erfarenheter och hitta nya vägar. Förhoppningen är att boken ska fungera som underlag för diskussion och leda till utveckling av det konkreta lärararbetet, både på individnivå och för hela förskollärar- och lärarprofessionen.

Praktiknära forskning riktar sig främst till blivande förskollärare/ lärare för yngre barn, men också till verksamma inom området samt andra som är intresserade av unga barns lärande och deras lärare, exempelvis politiker.

Art.nr 39058

studentlitteratur.se