9789129676082

samma typsnitt som ryggtexten, SF Movie Poster. Fortsättningen förslagsvis med inlagans brödtexttypsnitt. Eftersom texten blir negativ, så bör skärningen vara en bold, för läsbarhetens skull.

Frida Nilsson

baksidestexten ska ha start med

Ryska Kyssen

O_ryska kyssen.indd 1

OCH DEN FASANSFULLA ..

BRANNAREN

Frida Nilsson

2010-10-06 14.42

Frida Nilsson och den fasansfulla ..

Brannaren

Illustrationer av Peter Bergting

Ryska Kyssen147x200.indd 3

2010-11-25 11.28

Läs mer om Frida Nilsson på www.rabensjogren.se

Rabén & Sjögren Box 2052 103 12 Stockholm www.rabensjogren.se © Text: Frida Nilsson © Omslag och illustrationer: Peter Bergting Tryckt i Lettland 2011 ISBN 978-91-29-67608-2 Rabén & Sjögren ingår i Norstedts förlagsgrupp AB, grundad 1823

Ryska Kyssen147x200.indd 4

2010-11-25 11.28

Prolog ..

om hur den..fasansfulla Brannaren .. och hans markliga begavning kom till varlden En nyckel stacks i låset, med ett rasslande vreds den om – och dörren till lägenheten svängde upp. Det var den lägenheten där Det Hemska snart skulle ske. Du som läser det här, om du har ömtåliga nerver, slå igen boken nu.

5

Ryska Kyssen147x200.indd 5

2010-11-25 11.28

Det bleka ljuset från lampan i trapphuset föll över alla reklamblad och räkningar som låg och slumrade på hallmattan. En förstörd figur klev in och slängde igen dörren efter sig. Han kastade nyckeln på hatthyllan, sparkade av sig ett par billiga snörskor och fortsatte in i vardagsrummet. Där sjönk han ner i sin knöliga fåtölj, fick upp ett papper ur fickan och läste det med små, ledsna ögon.

Pappret var ett besked om uppsägning. Figuren i fåtöljen tuggade lite på sin läpp och försökte minnas hur många besked om uppsägning han hade fått i sitt liv. Han kanske skulle ta och räkna efter?

Idén gjorde honom piggare. Han reste sig och började söka igenom lägenheten. Överallt fann han dem. På hyllan ovanför den flottiga spisen i köket, under sängen i det lilla trånga sovrummet, på det ostädade golvet i badrummet, på hallbyrån. De allra tidigaste hade han stoppat i en pärm, han hade väl känt sig lite duktig då. Men allteftersom tiden gått och uppsägningarna blivit fler hade han tappat lusten att vara duktig.

Han sjönk ner på mattan i vardagsrummet. Noggrant och omsorgsfullt la han alla papper i en hög. Sen räknade han.

Ett, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta … Han pausade, tappade han räkningen nu? Kanske, det var bäst att börja om. Ett, två, tre, fyra, fem … Längre hann han inte förrän han än en gång vimsade till det och fick börja om.

6

Ryska Kyssen147x200.indd 6

2010-11-25 11.28

Och när han hade börjat om en sådär sex–sju gånger, var han äntligen klar. Arton uppsägningar. Arton gånger i sitt liv hade han förlorat jobbet. Han fnissade först lite åt det, bläddrade på skoj bland papprena och drog sig till minnes alla arbetsplatserna.

När han jobbade åt taxibolaget hade de gett honom sparken efter att han lyckats parkera bilen i en förmögen kunds swimmingpool.

Från Bennys burgare hade han fått gå när han råkade stoppa Bennys portmonnä i fritösen.

På tidningen hade han haft anställning i tryckeriet. Redan första dagen hade han blandat ihop bokstäverna och när tidningen morgonen därpå utkom med förstasidesrubriken GUBUGGELKATUFF! hade han förstås fått sluta direkt.

Som passopp åt borgmästaren hade han blivit kvar i nästan en månad. Det var först när han råkat spilla bläck över borgmästarens tal fem minuter innan talet skulle hållas inför fyrahundra utländska delegater, som borgmästaren hade tappat tålamodet och visat honom på dörren.

Figuren svalde den klump som vuxit fram i halsen. Fnissandet hade lämnat läpparna. Arton. Det var svaret på vad han var. Oduglig upphöjd till arton. Helt och hållet oförmögen att göra nånting rätt. Plötsligt sköljde en förtvivlan över hans kropp, krökte hans rygg och fick honom att börja störtgråta. Ingenting kunde han. Ingenstans ville man veta 7

Ryska Kyssen147x200.indd 7

2010-11-25 11.28

av honom. Det som fanns åt honom, i hela stora snurrande världen, var ingenting.

Han reste sig, torkade snor och tårar ur ansiktet och gick till köket. I ett skåp, jämte gryn och nudlar och en burk dålig skinka, stod en flaska. Han hade funnit den i källaren en gång när han jobbade på Historiska museet. Varför han fått sluta där mindes han inte, men antagligen hade han väl haft ner en Mingvas i golvet eller placerat häcken på ett gammalt benskört skelett. Hur som helst, i Historiska museets källare fanns alla de föremål som man inte riktigt visste vad de var eller varifrån de kom. Och eftersom själva vitsen med ett museum är att man får veta vad saker är och varifrån de kommer, så gick de här föremålen inte att ställa ut. Men vår figur hade funnit flaskan och tagit med den hem. Han visste att han inte fick, men han hade gjort det i alla fall för flaskan hade bett om det. Ja, det låter kanske konstigt, men just så hade det känts. Flaskan hade tagit ett grepp om honom och sagt: Jag är till dig. Ta med mig hem.

Sen hade den hamnat i köksskåpet eftersom han inte vetat vad han skulle göra med den. Förrän nu.

Han tog den, prövade dess tyngd. Flaskan var gjord av lera. Den var dammig och grå och antagligen uråldrig, och den innehöll mexikansk kaktussaft.

Jag hoppas att du som läser det här aldrig har druckit mexikansk kaktussaft. Smaken är fullkomligt vidrig. Som att 8

Ryska Kyssen147x200.indd 8

2010-11-25 11.28

dricka eld. Som att svälja stora klunkar av glödande lava, som att tungpussas med djävulen själv.

Vår figur hade ingen aning om vad flaskan innehöll, men han såg inskriptionen i leran.

Den föreställde en dödskalle och han tyckte att den talade sitt tydliga språk: Livsfara.

Han lossade på den torra, smuliga korken. Nu ska jag dricka tills jag dör, tänkte han. Sen satte han mynningen mot munnen och halsade. Samtidigt slängde han en blick ut genom fönstret. Han bodde på översta våningen och långt där nedanför i kvällen kunde han se gatorna löpa raka och elaka genom staden. Han kunde urskilja hörnan där han visste att Bennys burgare låg.

Han kunde se Historiska museets silhuett avteckna sig mot den blåsvarta himlen. Han kunde se borgmästarens upplysta, uppnosiga torn i Tornparken. Han kunde se många platser där de hade vänt honom ryggen och nu, äntligen, tog han ordentligt och slutgiltigt adjö av dem alla.

När allt var urdrucket torkade han sig om munnen. Smärtan i svalget var olidlig. Blodet kastade sig ursinnigt mot kärlväggarna. Tusen glödheta spett dansade balett innanför pannbenet. Han började se suddigt. Ljuden nerifrån gatan drunknade i sig själva.

Ja, tänkte han. Det fungerar. Nu dör jag.

9

Ryska Kyssen147x200.indd 9

2010-11-25 11.28

Och med det föll han ihop i en ensam, löjlig hög på sitt köksgolv. Det Hemska hade skett.

Här, ungefär, skulle kanske en vanlig prolog ta slut. Men den här gör inte det. Den här prologen, eller snarare det allra mest intressanta med den, börjar nu. Så spänn alla sinnen.

Vår figur hade bara legat så en liten, liten stund, när lågor plötsligt slog ut ur hans halvöppna mun. Riktiga lågor! De slickade hans torra läppar, gnistor sköt ut mellan tandraderna – snart stod hela hans kropp i brand. Värmen fick fönsterrutorna att explodera, röken färgade tapeterna svarta. Klockan på väggen hann precis slå åtta innan båda visarna smälte och rann ner på golvet.

Långt senare, framåt natten, när elden sen länge lagt sig och kylan som hittat in genom de trasiga rutorna hade bitit sig fast i den lilla sorgliga lägenheten, började det röra på sig i askan. Först bara lite, som en aning. Sen lite till. Sen lite till.

Och så satte sig vår figur upp, omtöcknad och förvånad. Han såg sig omkring, såg förödelsen och allt det svarta, kände den sura rökdoften och förstod att här måste en eldsvåda ha ägt rum. Men han förstod inte hur den hade uppstått och verkligen inte hur han hade kunnat överleva den.

Han ställde sig, sträckte på kroppen. Ingenstans hade han ont. Tvärtom kände han sig ny och fräsch. Det var som om nån hade bytt ut innehållet i hans fodral.

10

Ryska Kyssen147x200.indd 10

2010-11-25 11.28

Han kliade sig i huvudet. En som har brunnit, tänkte han, har stora sår och ligger på lasarettet. Jag känner mig starkare än nånsin. Hur är det möjligt?

Han såg mot skärvorna efter den uråldriga flaskan. Kunde drickat ha haft nånting med saken att göra? Kanske var det nån form av urgammalt undermedel? Ett som gjorde … att man inte kunde känna smärta?

Han bestämde sig för att testa idén och gick till vardagsrummet. Det var naturligtvis igensotat men han fann i alla fall det han sökte jämte ljusstaken på soffbordet: En tändsticksask. Han fiskade fram en sticka, drog den mot plånet – och prövade att röra vid lågan. Den brändes inte. Han fick fyr på ännu en sticka och prövade igen. Samma sak nu, det gjorde inte ont. Det kittlades knappt.

Han blev upplivad, rusade tillbaka till köket och stack huvudet i ugnen. ”Ha-ha!” gastade han så att ekot kastade sig mellan ugnsväggarna. ”Jag känner inte längre nån smärta!” Och med all sin kraft drämde han igen luckan om sitt huvud. ”Aaaaaaaaaaaaaaaaaaj!”

Vrålet hördes ända ner på gatan och var så blodisande att de som gick förbi förfärat lyfte blicken och undrade om domedagen var här.

Uppe i sin lägenhet satt vår figur och gnuggade tinningarna. Han frustade och stönade och ut ur munnen sköt långa 11

Ryska Kyssen147x200.indd 11

2010-11-25 11.28

levande lågor som om han vore en drake. Han kände fortfarande smärta. Det enda han inte kände, var smärta från eld.

Och så gick det till när Brännaren kom till världen. Nu börjar vår historia.

12

Ryska Kyssen147x200.indd 12

2010-11-25 11.28